Senaste kommentarerna i forumet

Mot slutet var jag glad om det första glaset gjorde mig lite chill åtminstone - efter det var det bara fullt ös ända in i minnesluckan. Läskigt.

Därför tänker jag inte ta det första glaset igen. Punkt.

Tänker att det är som med godis. Låter man bli att äta helt är det lättare att avstå. Har man tagit lite är det kört - då äter man upp allt.

Men godis är ofarligt i sammanhanget - alkohol däremot är döden i förlängningen.

Tack för att du delar med dig av vad du lär dig. Kunskap är makt.

Varning. Det här inlägget kommer att innehålla ett sammelsurium av motstridiga tankar, idioti blandat med förnuft, svammel och säkert en hel del självömkan.
Jag måste bara skriva av mig.
Vaknade idag och mår jättedåligt och det stormar i huvudet av alla tankar.
Möttes av ett nästan helt igensvullet ansikte i badrumsspegeln tidigt i morse. Kände igen det men f-n, är det där jag? Igen? Mår så illa så att jag vill spy även om jag inte gör det. Huvudet värker, pulserar.
...det är inte värt det...
Nej, jag drack inte igår. Eller jo, te, massor av starkt te, starkt men inte alkoholhaltigt.
Och jag känner igen det från i höstas när jag var nynykter…
Det är både en för- och en nackdel att ha gått igenom det här en gång förut. Jag vet lite vad jag har att vänta.
I höstas nyktrade jag till efter att ha druckit i princip dagligen i typ 20 år.
Nu försöker jag ta mig ur en period på 6 veckor, där det "bara" var de sista två veckorna som jag drack varje dag och då inte alls lika stora mängder som i somras...
Måste jag igenom allt igen? Ok, det verkar ju som att processen snabbspolas jämfört med hösten; "rosa moln-period" i två dagar, började må dåligt med mycket tankar på alkohol igår (dock inget sug att dricka) och så mår jag pest idag, allt känns förtvivlat meningslöst och svart.
Tankarna igår handlade mycket om påsken. Jag tvivlar inte på att jag vill sluta dricka, men jag funderar på att dricka i påsk för att börja om nästa vecka... Idioti naturligtvis, vissa saker blir bara värre av att man skjuter upp dem, jag veeeet! Men jag har två bra(?) argument för att göra så.
1. Jag vill ha energi att göra saker i påsk! Umgås och ha trevligt samt framför allt så har jag planerat att jobba på mitt projekt. Som jag mår nu så orkar jag inte.
2. Jag har inte kommit åt att prata med gubben om att jag ska sluta dricka (det är övervägande bra att vi inte bor tillsammans, men det har sina sidor..) och nu är det för nära helgen. Han kommer att behöva några dagar att komma över berättigad ilska och besvikelse, även om jag vet att han kommer att stötta mig. (Kanske en omskrivning för att jag SKÄMS SÅ över att inte kunna hantera och dricka alkohol med måtta som han och att han drabbas genom att vi inte kan dela den där vinflaskan som han nu sagt att han tycker är så mysigt).
Gällande orken så kan jag inte ens jämföra med processen jag gick igenom i höstas och tro att den kommer, inte ens om jag hoppas på en fortsatt "snabbframspolning". Jag hittade inte den fulla energin och orken ens efter fem och en halv månads nykterhet. När jag ser tillbaka på vintern så orkade jag inte speciellt mycket utöver måsten som jobb och projekt. Jag orkade inte städa och tvätta, här såg ut som kriget. Maten blev enahanda för att det skulle vara snabblagat. Det var knappt jag orkade bry mig om hur jag såg ut när jag åkte till jobbet...
Under återfallet har jag städat, tvättat undan "berget", lagat bra och nyttig mat samtidigt som jag steppat upp takten på projektet och höjt tempot på jobbet.
Jag funkar ju helt sinnessjukt bakvänt, men om det nu är så, då börjar jag verkligen undra...
...är det värt det...
Allt detta jobb för att hålla sig nykter - bara för att må dåligt.
Någonstans tror jag att jag förstår vad det handlar om.
Jag har börjat lyssna på Alkispodden från avsnitt ett igen eftersom jag redan "lyssnat slut" på den. Satt igår kväll och lyssnade och blev påmind om det där att alkoholberoende består av tre delar: den fysiska allergin, den mentala besattheten och så den känslomässiga...
Allergin och besattheten vet jag ju nu att jag kan bemästra - det är "bara" att sluta dricka. Men det känslomässiga …. där har jag inte kommit ens en mikrometer framåt ….
"-Det går inte att sluta dricka och bara sitta i soffan och tro att man ska bli nykter" Ett högst ungefärligt citat ur Alkispodden.
Nej, kanske inte. Men vad f-n ska jag göra???

Usch Nystart, hur ni har det. Ni tycks verkligen vara i en situation där det är normalt att skrika och ha högt tonläge, särskilt din fru verkar säga allt möjligt och omöjligt. Jag har skrivit det förut men jag växte upp i en familj där vi gjorde på det viset, om än en lite mildare variant kanske. Inte bra någonstans. Min syster blev en mycket arg tonåring, medan jag försökte se till att alla hade det bra så att bråken inte började. Så funkar jag fortfarande... får ett oerhört stresspåslag när sambo och barn blir irriterade övar att nåt inte funkar eller när de blir stressade. Curlar då allihop, ganska tröttande och onödigt. Gentemot föräldrar och syskon har jag fortfarande det beteendemönstret. Ilska och skrik ligger nära även från min sida.. men med Orkar inte med skrik här hemma. Gjorde ett undantag igår och skrek på sonen. Han är inte alls van vid det och tror att jag är jättearg. Blir snabbt en väldigt tråkig stämning. Så när jag läser hur ni har det blir jag verkligen bekymrad. Här hemma har jag några tonåringar, så det är klart att det är bråk ibland, men jag nappar väldigt sällan och då ser man också vilka skitsaker det bråkas om... hakar man på och säger emot så bråkar man plötsligt om vem som inte låste dörren... eller nåt annat lika oviktigt för oavsett om det är så eller inte så vill ju alla vara duktiga och uppskattade. Skrik och gräl på de man älskar kommer aldrig att göra dem bättre, tvärtom. Å så tjafsar men om nåt totalt oviktigt istället för att gå till botten med det egentliga problemet.

Din fru verkar ha ett kontrollbehov utan dess like och verkar inte inse alls att hon inte är ofelbar. Det känns inte som om du nånsin kommer att kunna ändra det.
Kan du leva med det och få det att fungera?
I mina ögon verkar det inte så... barnen dina verkar vara lite mindre, men herregud när de blir tonåringar, eller så vågar de inte heller bråka med din fru för hon har ju ingen stoppknapp och skriker så elaka saker och det tär. Det tär på dig för att hon vet ju exakt vad du blir ledsen av och hon vet med all säkerhet vad barnen blir ledsna av. Är det viktigare för henne att leva ut sina känslor så kommer hon att knäcka barnen. Hon är vuxen och borde veta bättre, men uppenbarligen inte. Ni kan bara inte fortsätta. Barnen dina tar kanske efter fruns beteende och när tonåringar (som ju ofta är lite jagfixerade) bråkar, ja då får du kanske obehagliga sanningar och extra elakheter även från dem. Ni är inga goda exempel nu varken du eller din fru. Jo, du gör absolut det du kan men jag tror att du och barnen måste ur den här karusellen innan det blir ännu värre med barnen också i det här. Jag hoppas Nystart att du slutar dricka för man får så oerhört svårt att ta tag i problemen när man marinerar i alkohol. Allt skjuts upp, i alla fall för mig. Det blir också uppenbart när man som jag dricker några dagar då och då. Startsträckan till att ta tag i saker blir lååång under de perioderna och man mår så mycket bättre när man får ändan ur vagnen. Hoppas att du kan få nån ordning på det här, finns det nån som kan hjälpa dig tror du?

Tack Johan K.

Jag ÄLSKAR att vakna nykter... det är den bästa känslan som finns, bättre än att känna de där första kalla bubblorna mot läpparna ut det första kalla glaset för kvällen. På morgonen är jag stark, jag undrar för mig själv Hur svårt kan det va?? Det är som om jag är två personer, en smart stark och väldigt klok person på morgonen. En svag och lättlurad person på kvällen.

Jag har skrivit digital dagbok sen september 2018, skrivet gärna av mig men läser inte så ofta. I går fick jag för mig att ändå gå tillbaks och läsa... började från början och blev chockad. Jag har trott att det är mig det varit fel på hela vägen i relationen.... men när jag läste mina ord jag skrivit och vad jag slet med då, mina tankar då, hur jag laddade om, hur jag kämpade på och hur han svek mig om och om igen... jag blir nästan lite rädd och samtidigt arg på mig själv... jag har gett bort tre år av mitt liv till nån som behandlat mig som något som råkade följa med in under skon. ?? Jag kunde även följa mitt drickande, skrev mycket om det redan då... inser dock hur det har eskalerat. ? Jag kom till januari 2019 sen gick ögonen i kors. Jag ska fortsätta läsa i kväll. Är ju nästan spännande, så mycket som jag har glömt.

Nu dags att sparka igång denna dag, tack till mig själv att jag fick vakna nyktert i dag. ???

Visst är det så det måste bli, en dag i taget. Jag är van och trivs oxå med att jobba med ett långsiktigt mål.... men alla mål kan ju faktiskt brytas ner till en dag. Det här är ett långsiktigt mål, men med fokus på delmål för delmål, dag för dag.

Tack för att du delar med dig Se klart och grattis till tre månader!! Riktigt starkt jobbat ??

Välkommen hit.
De saker du räknar upp är ju ganska jobbiga konsekvenser. Hur tänker du att det skulle kunna bli annorlunda? Dricka mindre? Sluta helt? Att du skriver här är ju väldigt bra, tror inte ser finns ett bättre ställe för att få stöd, men att även stödja andra.
Om man skippar för en stund att livet är tråkigt (just nu) och testa istället en nykter period på kanske en månad, kanske vissa saker bli mindre tråkiga. Låter som fel ekvation men visar sig vara rätt för väldigt många. Säg till vad som är svårt eller utmanande så försöker vi hjälpa till efter förmåga. Kram.

.., och bra för oss 3-månadrrsgluttare att veta vad som kan vänta. Att något saknas. Att chokladbollar kan hjälpa ?
Den post-akuta abstinensen har jag läst lite om. Fick en hemsk svacka vid typ 6-7 veckor. Såg bara grå dagar framför mig. Nu har det ljusnat men jag försöker vara beredd på bakslag, att de hör till.
Bara vara envisare än motståndaren, då och då testar jag att vara riktigt nonchalant som mot en efterhängsen kille i tonåren. Inte snällt eller mogen men vid tidpunkten nödvändigt... Vi hejar på varandra här. Och delar samma lite knöliga väg, men spännande.
Heja dig framåt!

Drev här för två år sedan då jag slutade dricka med hjälp av Antabus. Sedan har jag haft perioder då jag försökt att dricka måttligt, med varierat resultat. Sedan 4 dagar prövar jag Naltraxon , tagit 1/2 tablett/dag. Har mått illa, haft ont i magen, törstig, kissnödig o vart fruktansvärt trött. Första dagen så irriterad att jag höll på att explodera!
Bättre idag, men fortfarande väldigt trött.

Hur länge kommer detta hålla i sig? Och läkare sa att jag ska ”ta vid behov”. Kommer det att bli så här varje gång?
Har även läst att man Naltraxon kan tappa sin effekt, så kanske ett skäl att inte ta jämt?

Erfarenheter?

Tack att du svarade!
Ja, jag upplever nackdelar. Att jag inte längre är jag. Att jag har så korta dagar. Att jag är så trött på att vara trött. Att sömnen är ett problem. Att livet går fort...

Att få det förklarat på det viset, och vetkligen tankeväckande.
Tack för att du delar med dig. Känner så igen detta med att vara vid nästa glas innan jag druckit ur. Och att vara nervös över att det inte skulle räcka. Den tanken går igen från åratal tillbaka, även när jag inte drack varken ofta eller mycket. Men hjärnan ville i princip alltid ha mer.
Nu har min hjärna trubbats av åt andra hållet, vill inte ha något alls.
Jag gör mitt bästa för att det ska fortsätta så.
Godnatt och tack!

Ska försöka översätta och sammanfatta någonting jag läste i min bok (Alcohol Explained av William Porter)

När vi bestämmer oss för att ta ett glas vin eller öl, varför spelar ingen roll. På något sätt så har vi inbillat oss att det kommer hjälpa i stunden och få oss att må bättre. I alla fall, vi tar ett glas vin och känner oss avslappnade och tillfredsställda i kanske 20 min. Om vi inte tar ett till glas efter det så kommer vi må SÄMRE än innan vi tog det första glaset. Vi kommer ha mer ångest och även absintens från alkoholen. Du kommer alltså inte må som du gjorde innan du tog det första glaset. Så därför tar vi ett till glas för att motverka den ångesten. Sen ett till efter det för att motverka ångesten från det förra glaset osv. Detta är en av anledningarna till att det är svårt att hålla sig till 1-2 glas. Alkohol skapar ångest, men motverkar även ångesten den har skapat så vi fortsätter dricka för att motverka den ångesten. Jävla förrädiska gift!

Tyckte det här var intressant då jag är seriöst LIVRÄDD att nyktra till när jag väl har börjat dricka. Har aldrig förstått varför. Varför kan man inte bara nyktra till efter det första glaset och vara som vanligt? Men det går inte för du har rubbat balansen i hjärnan så du kommer må sämre. Alltså är alternativet antingen att må sämre än innan du drack eller fortsätta dricka för att hålla ångesten borta. Det är därför vi (eller jag i alla fall) alltid ser till att ha tillräckligt att dricka, får ångest om jag har för lite, ser varje tillfälle till att fortsätta dricka när jag väl har börjat och ALLTID tänker på nästa glas även om mitt är halvfullt. Det är därför det är så svårt att kontrollera sitt drickande för du kommer helt enkelt inte vara nöjd och din hjärna kommer skrika efter mer alkohol för att motverka ångesten.

Hoppas någon annan får lite insikt i sitt eget beteende av det här. Hjälpte mig att förstå i alla fall ?

Du skrev till mig om vita knogarna, det stämmer nog. Men det som för min del gör att jag inte kan leva i det här längre med min man är att han efter avslutat 12 stegs behandling för 3 månader sedan har gett upp, fått återfall, flera, senast i fredags då han var full när jag kom hem och va uppe i oss, dvs med mina barn. Slocknade i soffan kl19. Mina barn fattade inte att han var full, för jag berättade dagen efter. Sen drog han till stugan i två nätter, utan sprit tror jag. Jag får ställs frågor om han tänker komma hem. Misstänker att han har druckit nu också, det luktar misstänkt iaf. Men dit jag vill komma är, att allt är så mycket mer destruktivt, han har fått medicin, jag följde med till läkaren, han har blivit sjukskriven, han är helt tom i blicken, tycker livet är slut, och på det sover han inte. Varför, han har redskapen, han visste att det skulle komma, men han skiter i allt och är också väldigt otrevlig. Han har under pågående behandling varit våldsam och har slängt ut mig. Och han försöker inte ens ha någon kontakt med sina söner. Men han vill inte att jag flyttar vilket jag har föreslagit för 2 veckor sedan, då klappade han ihop fullständigt för då skulle allt gå överstyr, men eftersom det inte finns det minsta förändring i av att ge efter det heller så antagligen kommer flytten ske på söndag. ( om jag orkar, för det blir en psykisk nedbrytning) lite osammanhängande, men det är nog hela jag, tappat det rationella i min handling. Hoppas du tycker det är ok att jag ställer alla dessa frågor ?

Tack kompisar för grattis, blir himla glad när ni skriver och följer med på min resa och hejar. Stärks av det.
Idag har min dag gått i ett och märker att jag vågar släppa sargen (här) men läser, kollar hur ni har det, och tänker på förändringar som skett, och sker. Jag pratade med en kompis idag om hur jag ”ska göra nu”, har ju egentligen inte utfäst något mer än den tid som nu har gått. Däremot har jag själv bestämt mig för ytterligare 3 månader, med siktet inställt på ett år, och därefter livet ut.
Kan inte säga att tanken skrämmer mig det minsta, men att idag deklarera ett liv som nykterist känns som ett för stort steg. Jag tar det kvartalsvis just nu. Det fixar jag, men fortsatt en dag i taget.
När jag blickade mot påsken, i januari, såg jag snapsluncher, lamm och rödvin, eftermiddags-cava.
Nu lockar det mig inte överhuvudtaget. Kan faktiskt inte tänka mig nåt bättre än att få umgås (begränsat) med mina barn, äta god mat, komma igång med min löpträning, och SLIPPA dricka,
Jag förstår inte riktigt hur den förändringen gått till. Det är lite- trolleri. Dock är jag mycket ödmjuk. Jag förnyar mitt löfte till mig själv, varje dag. Med stort allvar. Slaven på triumfvagnen, memento mori, kom ihåg att du är dödlig.
Den skuggan tänker jag fortsätta leva med, i övrigt sol- eller just nu mångata över slätten.
Nykter idag, tack för det.

Vad skönt och bra för dig??
Hade inte sug de två första veckorna. Sedan sade det pang och jag blev supersugen. Insåg rätt fort att jag superstarka triggers i vissa lägen. Har jobbat med det på olika sätt och nu har det lugnat sig. Kommit in i bra rutiner.

Ja Tänka klart tål att läsas om och om igen... vi fortsätter med läxorna så går det bra för oss??

Och så får man addera dagarna till varandra. Så går tiden och plötsligt, som i mitt fall har det gått tre månader. Det tar tid att känna de stora förändringarna, men det är väldigt jobbigt att tänka på lång tid.
Så EN enda dag i taget. Det har hjälpt mig, och då menar jag att jag stundtals inte ens velat överblicka helgen. Men en dag, det går,
Håller tummarna för dig!

Tänk inte på att säga förlåt här.
Vi gör vårt bästa, hela tiden, mer går inte att begära.
Och vi behöver snarare bli proffs på att förlåta oss själva. Kram.

Jag fattar inte att det har gått så enkelt. Inte en enda gång på två månader har jag känt starkt sug. Reflexmässiga tankar har swishat förbi då och då bara.

Men vi har gjort hemläxan också! Och tagit beslutet med både vår medvetna och omedvetna del av hjärnan ? ”Tänka klart” är som en bibel för mig!

... och kram tillbaks! Du gör din resa så bra?

Oj skillnaden går inte att jämföra!

Nu är jag trygg i min nykterhet. Det var jag från första början denna gång. Som jag hade tjuvläst Tänka klart!?

Den tidigare gången när jag bestämt mig för att vara vit en längre tid var det en kamp. Sedan gav jag mig själv tillåtelse att dricka efter tre månader... och jag klarade med nöd och näppe att hålla mig till dess. Det var en förhandling hela vägen, så jobbigt.

Känner du igen det? Kram?

Det har nästan varit svårast tycker jag - att helt bryta de gamla dåliga vanorna som sitter i ryggmärgen och skapa nya nyktra vanor.

Men tanken om vanorna inför att de ska brytas har nästan varit värst. ”Vad ska jag nu göra istället?”

Om man inte tänker så mycket utan bara GÖR annorlunda - då blir det nya en vana snabbare än man tror. Precis som med ditt iste ?

Som med en promenadväg. Man går samma väg till jobbet dag efter dag. Plötsligt är det ett stort hål i gatan - man tvingas ta en annan väg. Ovant och bökigt i början, och lite längre blir det dessutom.

Men sen upptäcker man att på den nya rundan är det magiskt vacker utsikt. Så när den gamla vägen är lagad så fortsätter man den nya vägen - nu har den blivit en vana. En bättre vana.

Kram ❤️

Några hekto är det värt! Några kilo också faktiskt - hälsovinsten som nykterheten ger är nog större ?

Välkommen tillbaks?
Härligt att du känner att iste drickandet gett dig en rutin som du saknar. Hm, det tar lite tid att komma dit men det gör man. Så skönt upplever ju det själv oxå.

Började ta ett kosttillskott som påverkar min sömn väldigt positivt. Det gör att jag sover djupare, bättre och drömmer helt fantastiskt. Det tar ner kortisolet och är följaktligen bra för en sådan stressminister som jag är? Köper det på Apotea. Tar några sorters mineral också som.är bra för sömnen.
Men bra att du verkar ha ordning nu. Skönt med ditt jobb!

Heja dig på alla plan! Kram??

Eller hur, visst gör man... både tänker och mår bättre. Tack för pepp och håller tummen för dig med, att du väljer att fortsätta vara vit ✊?

En dag i taget som skrivet ?
Kram

Ja! Så bra av dig??
Många här tar en dag i taget. Är en bra taktik. Så himla skönt att vara nykter, man tänker bättre... och mår bättre.
Hoppas du kan forsätta vara vit.
Heja oss! Kram?

Gokväll, nykter tisdag, ångesten har nästan lämnat min kropp... det ilar till ibland, men i det stora hela ändå bra. Jag känner mig lugn. Jag har ju gjort detta i några omgångar... första gången trodde jag benhårt på att jag aldrig mer skulle dricka, då höll jag mig nog nån vecka och sen dök det upp ett tillfälle där man ska dricka och så var det kört. De övriga gångerna så har jag varit lite mer tveksam huruvida jag kommer att klara det och det har gått ett tag och sen har jag svikit mig igen. Nåt som ändå är fascinerande varje gång är att de första nyktra dagarna är så fantastiska och jag njuter... magen är fortfarande fast på kvällen inte plufsig och utspänd, mitt ansikte är inte svullet, jag håller det städat och fint i hemmet. Jag mår bra, hur kan man nånsin välja att må dåligt när man kan må så här bra?? Jag tränar ganska mycket, både löpträning och styrka. Jag lyckas därför hålla mig i bra form.... men tanken har slagit mig ordentligt många gånger, vilken form hade jag varit i utan alkoholen??

Den här gången tassar jag försiktigt fram, en dag i taget... idag var lättare än i går. Ibland springer tanken i väg på den stundande påsken... så många dagar ledigt och jag kan såklart välja, inte köpa hem nåt och tvingas vara nykter... eller köpa hem och lura mig själv att jag bara ska ta nåt glas. ? Det får bli torsdagens huvudvärk. Nu är det tisdag och jag är nykter. Bra gjort av mig! ⭐️??