Senaste kommentarerna i forumet

Varje dag är vardag. Uttråkad jämt. Och trösten kommer i form av ett glas vin (till att börja med). Just nu gillar jag vitt. Fräscht, kallt. Skiter i normen. Hur tusan ska jag kunna få ett annat liv?

En mil på cykel blev det ikväll också. Kom iväg lite tidigare, så jag fick njuta lite mer av solen ☀️

Det här blev pass 2/12 i april. Målsättningen är tolv träningspass per månad. Jag har ju varit sjuk så månaden började inte så bra, men det tar jag igen nu i påskhelgen.

Prioriterar cykling framför gymträning och squash just nu. Lättare att hålla avstånd till andra då. Plus att det är så underbart skönt ute just nu ❤️

Jag måste börja tänka mer på kost och träning nu. Under dessa två nyktra månader har jag typ inte haft några begränsningar alls vad det gäller mat, godis/snacks. Det har jag ”varit värd”. Känns det igen?

Så jag har inte som så många andra gått ner i vikt sen jag slutade dricka - tvärtom. Men nu får det vara slut på svullandet!

Mindre portioner - frukost, lunch, middag, ett-två mellanmål, inget godis/snacks, och cykla minst tre gånger per vecka. Så får det bli.

Egentligen känner jag mig helt chill med detta, men jag vill sätta stopp innan vikten skenar. Och jag vill inte ersätta ett missbruk med ett annat.

En sak i taget. Viktigast först - vara nykter!

Det låter som om ni har det väldigt jobbigt!
Och jag tror som du, att barnen far illa. Av båda era beteenden så frågan är vart de ska vända sig.
Det positiva med isolering och kommande ledighet är att det faktiskt finns tid för dig att planera en separation, tillfälligt eller bestående. Leta nytt boende till exempel för dig eller för frun, prata med varandra om hur ni ska ha det. Kan barnen kanske vara hos far el morföräldrar så att ni får möjlighet att prata, gapa och skrika om så behövs.
Tänk på att om ni ska ha delad vårdnad behöver du sluta dricka så jag tror inte på att din lösning att ta tag i en sak i taget, de hänger liksom ihop.

Det är ju helt normalt att man efter en tids nykterhet inte vill bli påmind dagligen om varken alkohol eller nykterhet. Det är ju hela poängen med att bli nykter ?

Och det är därför helt normalt att besöken på forumet blir färre med tiden. Men det är alltid roligt när gamla bekanta gör återbesök ? Och helst inte pga återfall då förstås ?

Rutiner är viktigt för alla tror jag, men för en del mer än andra. Jag är tex otroligt beroende av rutiner. Jag gillar INTE att jobba hemifrån. Det blir för tyst, och det blir liksom ingen ordning med någonting.

Jag är otroligt glad att allt det här sker just nu när våren gör entré med stormsteg! Skog och natur är vinnaren i allt detta. Och jag som är en skogsmulle sen innan får stå ut med lite mer ”trängsel” den här våren. Från noll möten i skogen till fyra-fem kanske ?

Du är imponerande stark ❤️

Stort gratis till dina 3 månader!!
Glad påsk till dig & alal här på detaa forum!

Såklart vi ska fira i förväg! Fira varje dag i frihet!?

Tack!
Ja det är nog lätt så när man är en beroendepersonlighet att man tar till ngt annat som ersättning. Vet att jag även kan gå överstyr med träning så jag försöker verklige att hålla mig o ta det i lugn takt. Ja det är skönt att ha vänner irl också. Jag var så långt nere när jag kontaktade dem så jag tänkte inte riktigt. Det är jag glad för nu. Men det var så mkt ångest o skam första tiden. Det är nog viktigt vem man pratar med. Tror inte att alla klarar att ta emot bära ett sådant outande. Jag var ju en annan person än jag utgett mig för kände jag själv. Men mina vänner kan klart skilja på mig som person o min sjukdom. Det är jag så otroligt tacksam för. Hon drog ut mig på promenader första tiden. Jag fick älta, prata o gråta. Vilket jag behövde. Hon fanns där o stöttade o lyssnade. Han kom med handfasta råd o tips på hjälp att tillgå. Ibland är det skönt att prata utanför familjen. Hoppas du har någon du kan känna förtroende för i din närhet. Forumet här har hjälp mig så mkt. Men även kramar irl är viktiga om man har rätt människor omkring sig.
Kram

Nu är vi inne i "stilla veckan". Det kan omöjligt bli mer stilla här än vad det redan är...

Jag har läst "Återföreningar" av Raymond A Moody som handlar om spegelskådande. Annars är han mest känd för sina böcker om "nära-döden" upplevelser.

Jag är fortfarande nykter, trots allt. ?

Är så glad att jag har kommit dithän att min nykterhet känns hyfsat stabil. Så stabil att inte ens ett virus kan rucka på den ??????

Värsta chocken och oron har dock lagt sig för min del. Största huvudbryderiet för mig nu är hur man ska hitta en bra vardag i allt detta. Och hur sjutton jag ska göra med sommarplaneringen här på jobbet känns också lite meckigt.

Men jag förstår att du som har anhöriga som tillhör riskgrupperna är otroligt orolig ? Å andra sidan vet vi ingenting om framtiden, så det bästa just nu är att utgå från att de slipper bli smittade.

I söndags var det 8 veckor, imorgon 60 dagar, och på torsdag blir det 2 månader!

Man kan inte fira nykterheten för mycket liksom ?

Härligt inlägg, stort grattis till tre nyktra månader!

Känner igen det där med att ersätta alkoholen med mat tyvärr ? Jag har tyckt att jag varit så duktig med nykterheten att jag minsann är värd både det ena och det andra. Helst sådant som innehåller socker ?

Men en sak i taget tänker jag. Nu känner jag mig stabilare i min nykterhet och då kan jag bättre ta tag i maten. Äta regelbundet och skippa godiset, och träna minst tre gånger per dag börjar jag med.

Skönt att du har stöttande vänner IRL. Jag har inte berättat för någon utanför det här forumet om min nykterhet, men snart är jag kanske mogen att göra det ?

Du har hamnat på helt rätt ställe ? De flesta av oss på detta forumet har slutat dricka - själv är jag nykter dag 59 idag! En del försöker sluta, eller kommer tillbaka efter återfall.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi stötta och peppa så mycket vi orkar och hinner.

Några råd ska du få av mig direkt. Det är viktigt att du inte slutar för att du känner dig tvungen. Du måste verkligen vilja sluta dricka för din egen skull. Att det gynnar familjen är en bonus ❤️

Det är också viktigt att du verkligen bestämmer dig till hundra procent. Och att du har bestämt dig med hela hjärnan.

Det funkar inte om en del av hjärnan vill sluta dricka och den andra halvan fortsätter känna begär efter alkohol. Då blir det krig i din skalle - och det är fruktansvärt jobbigt ovanpå den fysiska abstinensen. Stor risk för återfall då.

Sist ett boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Finns även som ljudbok på Storytel. Perfekt bok om man vill gå från funderingar till beslut angående problemdrickandet.

Är det dag 1 som nykter för dig idag?

Oerhört ledsamt att läsa hur ni har det. Din fru kan verkligen inte må speciellt bra ? Och inte ni heller givetvis. Dysfunktionell familj.

Har beslutat mig för att sluta dricka då det drabbar min familj. Har fru och barn som inte vill vara med mig då jag druckit. Hoppas jag kan hitta hjälpen att sluta här.

Får uppmärksamma din prestation där du passerat två hela månader i skenet av nykterheten!

Kram på dig!

Du har så rätt Andrahalvlek, före, efter och nu mitt under rasande Corona... nyktra och närvarande. Jag undrar verkligen hur jag hade känt om jag fortfarande drack. Om jag hade blivit ännu mer stressad av alla nyheter eller bara slagit ifrån mig allt. Förmodligen både och i omgångar.. Det som är säkert är att jag hade legitimerat mitt drickande med att nu är det ok att dricka mer, eftersom det pågår en kris i världen. Dessa ursäkter... Jag hade säkert läst högt ur nån artikel i tidningen där de beskriver den ökade alkoholmängden och placerat mig bekvämt i det facket en stund. Det hade känts mer ok för just stunden men innerst inne hade jag ändå vetat att det var åt skogen redan innan.

Så himla läskigt med detta virus. Har familjemedlemmar som tillhör riskgrupper och man vill ju bara fly härifrån tills det är över. Ändå ska tillvaron fungera normalt. Det blir ännu märkligare när man som nynykter inte hittat det nya "normala" i tillvaron. Det kommer ta tid, säkert år innan man riktigt landar men med det sagt så är det också ok att känna sig vilse dessa tider. Om inte gemeneman klarar att hantera krisen utan alkohol, så gör vi ju faktiskt ett dubbelt så starkt jobb att lotsa oss genom detta nyktra. Mitt djupaste tack att du hjälper mig och många andra att hantera denna tid i kris. Vi kommer nog känna oss oövervinnerliga när lugnet väl lägger sig i framtiden..?

Spårade ur igen för ett par kvällar sedan, jag hade inte låst köksdörren, hon får fnatt och börjar gapa och skrika om varför dörren inte var låst. Orkade inte argumentera så gick och satte mig i ett annat rum. Hållt mig undan henne ett par dagar medans hon gått runt och skrikit och svurit på allt och alla. Försökte lugna ner det imorse med att be om ursäkt för att jag inte låst dörren (trots att jag troligen skulle gå ut med soporna senare) och bad henne att sluta skrika för allt och inget. Hon svarade förståss med att skrika på mig att allt är mitt fel och att dörren måste hållas låst och att hon inte alls hade skrikit. Har gått och satt mig i ett annat rum med mitt jobb igen, orkar inte med att hon skriker hela tiden för minsta lilla, tror inte att barnen mår särkilt bra av detta.

Klarat tre månader som nykter nu. Tar en dag i taget o tar ingenting för givet. Har klarat ett dödsfall o begravning utan återfall. Vet att det är lätt att tippa över igen. Har tur som har helnyktra vänner i min närhet som vet om min kamp. Så tacksam över att de finns i mitt liv som stöd. Det var inte lätt att blotta mig för dem då för tre månader sedan. Jag var så långt nere på botten. De visste inte om mitt missbruk, men de öppnade sina famnar o tog emot mig i min bottenlösa skam o förtvivlan. Jag vet att många här kämpar på utan det stödet. Stykekram till er alla kämpar. Jag ersatte till en början alkoholmissbruket med matmissbruk istället. Börjar nu efter tre månader landa i en sundare tillvaro. Har kommit igång med träning, promenader o lätta pass. Så lätt falla tillbaka i att ställa överkrav på mig igen. Kämpar med att landa i att ställa lagom höga krav på mig. Att göra saker för att må bra o inte för att bevisa för andra o visa upp fasader. Nu börjar nästa tremånaders period. Jag tar en dag i taget o kämpar på.
Vet att jag inte är ensam. Känns så skönt att veta att stöd finns här inne. Till alla er kämpar här inne skickar jag massor av styrkekramar o önskar er en fin påskhelg!

ending story.....
Länge sen jag skrev här och det blir så ibland. Nu blev jag påmind av en vän från forumet och det tackar jag för.
Ofta skriver jag för min egen skull, för att få ur mig tankar som skaver lite, och ibland för nån annans skull där jag känner att jag kan dela med mig av hur det var för mig.

Men ofta känner jag att hela köret med alkoholism och medberoende står mig upp i halsen ! Det blir bara för mycket och jag måste lägga det åt sidan och göra som Fantomen och gå på gatorna i mina vanliga kläder. Det är samma frågor, samma problem, samma försöka att minska konsumtionen, samma sätt att byta dryck, samma sätt att ljuga för mig själv, samma.....samma...samma....vi följer alla samma schema.

Men med paniken runt viruset så följer andra saker som jag inte kunde föreställa mig. Eller jo, det kunde jag ha gjort men ville inte se....

Misshandeln i hemmet ökar markant och olika organisationer får massor att göra. Island och Grönland stänger ner sina systembolag vilket vi också borde göra. För övrigt den enda nerstängning som jag skulle stödja.

Hur som så är jag jävligt glad för att jag inte dricker nu när allt stängs ner. Jag har ju blivit van vid att röra mig fritt utan hinder och nu helt plötsligt stryps min rörelsefrihet och jag känner en klaustrofobisk känsla med vidhängande rebellanda ! Jag kan känna igen gamla tongångar när div helger eller andra påfund begränsade min rörelsefrihet så blev alkoholen flykten ut från tristessen det enda tänkbara. Normala långhelger har ju ett slut men nu finns inget datum när vi släpps på grönbete igen. Trösten just nu är en planering av resor i juli och augusti men tji bokning eftersom det skakar lite på marknaden. En del reseföretag kommer ju inte att överleva detta och jag vill ju inte kasta pengarna i sjön.

Och ja.....jag vet att det är ett i-landsproblem jag har men jag vet också hur det hade sett ut om jag fortfarande hade varit aktiv. Då hade det varit fullt ös !

Men idag väljer jag att inte dricka och de pengarna jag sparar på det använder jag till resor som utvecklar mig istället för att som tidigare avveckla mig.

Vad det rasar in firanden på forumet ? och 100 dagar är jättestort, tresiffrigt... Ett litet förgrattis är väl på sin plats, vad gör väl det att man firar lite i förskott. ? ??Det är så fint det du skriver om 100 dagar i frihet. Jag har inte riktigt vågar känna efter helt, har varit rädd att allt ändå ska haverera men nu börjar jag tro lite mer att det här kan gå vägen. Har tagit sikte på 6 månader nu. Känns greppbart i sammanhanget. Ser framemot tre månader till i frihet, för det är sannerligen vad det är! ?

Åh vad fint är läsa era inlägg! Det kändes verkligen som att "komma hem" efter en kortare ökenvandring :)

Mm...när det gäller sömnmedel så har jag frågat men VC-läkaren (har frågat två olika) ville inte skriva ut något "lugnande" eftersom jag berättade att jag har alkoholproblem :( Kanske en läkare på en beroendemottagning skulle resonera annorlunda...

Men nu har min jobbsituation återgått till det normala och det spelar ingen roll ifall jag sover dåligt eller inget en natt, jag kan reglera min arbetstid till 100% ända fram till juni som det ser ut nu i karantäntider. Jag har ju sån tur med mitt jobb att det drivs nästan helt på förtroendebasis och så länge jag levererar så fortsätter det så. Det var bara under några veckor som det här extrema tillståndet pågick.

Eftersom jag har en sån tuff situation ekonomiskt sedan ett år tillbaka så har jag varit piskad att (efter uppsägning 1 jan 2018) åter bli tillsvidareanställd och gärna med en högre lön så jag har inte kunnat ge efter för några känslor eller klokare hänsyn till hur jag mår utan känt att jag får helt enkelt kalkylera med vissa hälsoförluster för att kunna jobba "som en iller" och få det där kontraktet. Och sedan 1 april 2020 har jag det!!! Hurra vad jag är glad :)

Så nu försöker jag komma tillbaka till mer hänsyn till min hälsa igen. Inatt har jag sovit riktigt ok och somnade före 12 i alla fall helt utan hjälpmedel. Jag hann ju vara helt nykter i ca 3 månader och hann lära mig ett och annat på den tiden som jag har glädje av nu. T.ex. så kom jag in i en vana av att dricka isté så till den milda grad att jag nu kommer på mig själv med att känna sug efter isté :) Så det ska nog funka!

Förlåt att jag försvann härifrån utan att förklara....jag förträngde allt för några veckor...citerar kungen: "mitt djupt kända tack" för att ni finns kvar <3
Kram
svagis

Närmar mig 100 dagar i frihet.
Sen då? Nästa mål? 200 dagar. 365 dagar.
Nu. Hela livet.
Om jag kör på strategin att alltid vara nykter ’just nu’. NU. IDAG.
Just idag är jag nykter. Tar barnen på utflykt i naturen.
Håll ut medkämpar! Njut av nykterheten i nuet.
???

❤️

Tänk att jag en dag kan berätta för barnbarn eller barnbarnsbarn att jag blev nykter samma vår som coronaviruset härjade som värst över hela världen.

Tänk att vi just nu ingår i ett stort historiskt skeende. Det kommer alltid finnas ett ”före” och ”efter” corona. Även om fler och fler säger covid-19 sen någon vecka tillbaka.

Positivt är att det har tagits fram ett snabbtest - som jag hoppas blir godkänt och använt brett snart.

På ett äldreboende i Stockholm har det tagits blodprov på all personal. Två hade aktivt virus och skickades hem direkt. Fyra hade antikroppar och hade läkt ut viruset. Ingen av dem hade haft några symtom. Och sen blir en del så himla dåliga ?