Senaste kommentarerna i forumet

Ja grattis till 100 dagar, det är sannerligen en milstolpe!!! ? Har själv tresiffrigt i sikte som nästa checkpoint, jättebra med firande längs vägen. Hundra dagar... Det är stort!!! ?

❤❤❤

Jag är alldeles överväldigad av alla gratulationer! TACK! Utan er och möjligheten att skriva här hade jag säkerligen tappat fokus för länge sedan. Nykterhet är verkligen något man ständigt får jobba på.

Jag är också så tacksam för att ni nu fått mig att se på alkoholskuggan med nya ögon. Ja den finns där och det behöver den göra, som en påminnelse om att aldrig vända tillbaka till misären. Men också att den är ingenting motför det bottenlösa mörker drickandet ändå medför. Ni är kloka som få, jag känner sån ödmjukhet att ens få chansen att få mina negativa tankar omprövade här. Jag diskuterar inte det här med någon irl. På sin höjd lite löst snack kring drickande överlag men inget djupgående och inga större erkännanden. De närmast mig vet ju till viss del hur det varit men skulle nog chockas över hur illa det egentligen var. Är fortfarande så rädd att få den där stämpeln...

Det är inte lätt att hantera nederlag och svårigheter utan alkohol som pysventil. Just nu är jag rätt bombarderad av prövningar från alla håll, det hade jag varit även om jag drack men att inte få kliva ifrån allt för en stund är så kvävande. Försöker tänka att hjärnan jobbar på att bygga nya banor allteftersom hindren övervinns. I framtiden kommer hanteringen av liknande ske per automatik, kanske t o m utan tankar på snabb flykt. En dag kommer första tanken vara en kopp thé och vila när det kör ihop sig, inte den störda bilden av att halsa ur en flaska gift. Det här är vardagen och den måste fungera utan alkohol.

Tack igen och grattis till era egna bedrifter! ? Bara att skriva här är ju hälften vunnet, det påvisar ju att man vill ha en förändring i livet. Stor kram till er alla!!! ?❤

Första "gå bort till vänner" sen jag slutade med a.. Det kom en spontaninbjudan till middag i lördags och det fanns ingen bra "ursäkt" för att inte gå och samtidigt kände jag att det är bara att ta tjuren vid hornen. Det var ändå en lugn middag och inte en stor-fest med alla vänner. Jag såg fram att träffas och har lite suktat efter att träffa vänner. Normalt sett hade jag hunnit svepa några snabba groggar innan vi åkte och självklart planerat transport hem så vi inte skulle behöva hamna i en situation där jag skulle bli föremål för att behöva köra hem. Jag tog den "lätta" vägen och skyllde på magkatarr och ville inte riskera att det skulle bli värre. Jag tog med en a-fri öl och drack istället för välkomstdrink och det kändes ok. Jag saknade faktiskt inte a på kvällen, ingen pyrande irritation över varför inte jag får dricka när de andra kan. Jag kan dock sakna att mannen aldrig kommenterar något, aldrig en fråga eller klapp på axeln -fjärde helgen avklarad och inte ett ord. Samtidigt har han inte en aning om hur djupt jag var i flaskan så det kanske har sin naturliga förklaring. Några tillfällen har han bett mig blåsa i a-testaren bara för att kontrollera. Jag känner mig kränkt när frågan kommer samtidigt så är det just det som har räddat mig. Jag tror inte att jag hade klarat att ta steget om det inte hade varit för att det finns "någon" som vet. Men jag har inte slutat för hans skull, jag har slutat för min skull med hjälp av en viss kontroll, så väljer jag att tänka.
Mål framåt: bli en gladare fru och mamma, har inget behov av närhet (jag har fullt upp med mig själv) och jag känner mig stressad när alla är hemma (3 tonåringar och en 10 åring), detta har varit en trigger för att dricka. Alla vill ha sin del av uppmärksamhet och med barn varannan vecka så känner jag ibland att deras behov är också att ta igen den veckan de varit hos sin pappa. Hemskt, att bara skriva det -det är f-n min skyldighet som mamma att finnas där men ibland känner jag mig bara uppäten av alla samtidigt. Nu, en vecka med alla hemma och jag ska dessutom jobba hemifrån..
Måste ut och hämta energi i vår-solen varje dag/ Rosa76

För mig ör det enkla svaret, jag står inte ut och dövar mig därför med alkohol. Hade det inte varit för barnen hade jag nog lämnat nu, jag vet att jag måste lämna men jag vet inte hur och jag måste ha barnen med mig. Hon har gjort tillräckligt för att jag nog skulle få vårdnaden i en rättegång, men jag vet att hon skulle dra upp så mycket skit och hitta på saker så jag vet inte om jag törs riskera det.

Men det rådet som alla ger om detta är att kapa all kontakt helt och inte ägna narcissten en tanke överhuvudtaget. Det är ju inte direkt lätt när man lever ihop, men om ni separerat så försök ha noll kontakt och när/om han kontaktar dig ignorera hans sms, meddelanden osv. Blockera honom på alla sociala media.

Jag har haft ENORMA problem med sömnen historiskt. Till slut funkade inte immovane, och det var en käftsmäll som hette duga.

Samma sak med atarax och melatonin - funkade inte i längden. Toleransen ökade helt enkelt, jag hade behövt högre doser.

Vin funkade länge att somna på, men det krävdes mer och mer och sömnen blev svettig. Ibland vaknade jag med ångestpåslag mitt i natten.

Jag har en hektisk tid på jobbet just nu, men jag vägrar att springa speciellt mycket snabbare. Jag har en hög arbetskapacitet, men jag vägrar ligga på 110 procent mer än någon-några enstaka dag/ar.

Mina sjukskrivningar som utmattad kan jag alltid skylla på ? Samtidigt är det en realitet. Jag måste sätta tydliga gränser för att orka i längden.

Inom en vecka från att jag slutade dricka började jag sova bättre, och gör fortfarande. Det är nog den allra största vinsten med nykterheten - att få sova gott.

Skönt att du är tillbaka - du har verkligen varit saknad ❤️

Så här ser mina verktyg ut:

1) Sätta ord på vad jag tycker, tänker och känner (här på forumet dagligen).

2) Ta del av andras vittnesmål (här på forumet, Alkispodden, Missbrukspodden, ljudböcker - just nu Persbrandts bok).

3) Lära mig mer om alkohol och hur den påverkar kropp och hjärna (youtube-klipp, böckerna ”Tänka klart” och ”Skål! Ta mig fan”). Och repetera kunskapen regelbundet för att hjärntvätta mig själv.

4) Motion (mest cykling).

5) Hitta andra och nyktra alternativ på mina gamla inrutade vanor (alkoholfri öl, promenad med vänner istället för ett glas vin osv).

6) Gemenskap med likasinnade (här på forumet dagligen ❤️)

Jag tror på dig! Och bäst av allt - du tror på dig själv!

Kram ❤️

Tänker mycket framåt. Gör ni andra det?

Stärker de bilder jag har i huvudet av en helt vit vår och sommar.
Nu tycker jag att vanorna börjar sätta sig och längtan efter att koppla av är inte så förknippat med alkohol... just nu i alla fall.
Det är ett enormt stort steg framåt för mig.

Klurar mycket på om det är något jag skall ändra i mitt förhållningssätt till mina vanor. Har rubbat mig i cirklarna, tror det är bra.

Det som är så fantastiskt är att trots alla de livets bekymmer jag har så hittar mer en jämnvikt i glädje.
Har aldrig skrattat så mycket och gott ur hjärtat i mitt liv!

Är skönt att ta livet utan filter från alkohol. Kommit närmare mina barn och skulden dämpas lite. Vad det gäller maken ändras vår relation också och jag vet inte riktigt vad det betyder.

Ha en fin nykter dag. Kram???

Hej nystart, tack för ditt svar. Så är det förmodligen. Vi har pratat om det han och jag, det är nästan så att han är stolt över de personlighetsdrag jag läst upp som stämmer på honom?? Vet en del om hans bakgrund, han var gift i 17 år och den frun verkar ha blundat för allt han gjort mot henne. Hon har även totalt motsatt personlighet än mig... vilket kanske bidrar till att det funkat så länge. Hon har skött allt med hem och barn, medan han har varit på resor och varit otrogen åtskilliga gånger. En vacker dag gick han hem och sa bara Hej då, lämnade henne och flyttade in med en annan kvinna... som han sen bedrog med mig. Jo, han har alla tecken och ändå sliter det mig i 1000 bitar att han ska vara med nån annan och vara så där fantastisk som han var mot mig. ?? Jag är så rädd att detta ska tippa mig över kanten totalt... men har lovat mig själv att kämpa både mot honom (om han kommer tillbaka) och mot ?.

En försiktig fråga - hur står du ut i ditt äktenskap? Hur får man bukt med detta?

Tack ska verkligen läsa den bloggen. ??

Hej Allic, det låter som du har att göra med en Narcissist. Jag lever med en fru som är narcissist och hon har verkligen brytit ner mig över åren, utan att jag förstått vad hon gjort med mig. Det har slutat med att jag dricker för att härda ut, jag vet att för att få bukt med min alkoholkonsumption behöver jag få bukt med henne. Om du inte redan visste det så googla och läs på om det. Kanske stämmer det in på honom och du kanske kan förstå vad han gjort med dig. Sök på HG Tudor, det är en Narcissist som har en blogg där han beskriver hur han och likasinnade beter sig - det är väldigt lärorikt och öppnade ögonen på mig.

Fattar att det känns jobbigt för dig! Jag tänker att allt de vill, är att hjälpa dig. Om man tar det som utgångspunkt så är det ju faktiskt så att alkoholen bidrar till att du inte kan bli frisk från depressionen. Kan du acceptera att det är så ökar dina möjligheter till tillfrisknande markant. Vi är många här inne som kämpar, precis som du. Jag har varit i ett läge där jag har sett alkoholen som en hjälp i mitt liv. För att klara av andra svårigheter behövde jag alkoholen. Nu vet jag att det inte är sant. Alkoholen skapar mer bedrövelse än den bidrar med. Bl.a. depression, ångest, svårigheter att sova osv.

Sökte för ca 1 år sedan hjälp på min VC för depression. Min läkare frågade hur jag hade det med alkohol? Ja, svarade jag ärligt, jag dricker för mycket. Jag blev sjukskriven för depressionen MEN i sjukintyget hade han vilkorat att jag måste vara nykter för att få behålla min sjukskrivning. Sedan har helvetet brakat löst! Jag har provat AA, jag går hos en kurator, utreds nu utav FK och deras "experter". Det som gör mig lite frågande är varför var jag så dum och svarade ärligt? Nu är ju hela cirkusen igång med psyk, kuratorn, läkaren etc. Jag vet att jag äger "problemet" men måste man bli så styvmoderligt behandlad? det var ju trots allt depressionen jag sökte för, men istället läggs fokus på alkoholen..... Anders

Ett råd i hast- prata m din husläkare om möjlighet att få (låg) dos sömntablett, för mig funkar detta som en trygghet och jag kan ta när jag behöver och när oron för att somna ”i tid” blir för stor.
Kram.

Ett råd i hast- prata m din husläkare om möjlighet att få (låg) dos sömntablett, för mig funkar detta som en trygghet och jag kan ta när jag behöver och när oron för att somna ”i tid” blir för stor.
Kram.

Vaknar med vacker handstil iaf ?
Samma anstalt, ändå mkt god mat och trevlig personal här.
Ska se vad som bjuds till frukost!
Ha en fin dag du med, ??nu säger syster Ratched att det är dags att logga in på jobbet! Kram till dig!

Du är saknad här! Som jag har undrat! Härligt att du är på G igen. Du måste försöka få en läkartid nu så du kan få lite medel för sömnen. Jag har Imovane (används mycket sällan), Atarax och melatonin. En kombo av Atarax och melatonin (dyrt iofs) gör för det mesta susen de gånger jag behöver något. Inte beroendeframkallande heller. Jag fattar att du tagit till vinet, men nu tar vi nya tag. Stress på jobbet är förrädiskt! Hoppas du kan se fram emot en mer normal jobbsituation nu.

Kram!

2 är en mycket blygsam siffra, jag tittar ödmjukt på den. Men, på det här forumet så spelar det ju faktiskt ingen roll hur många ettor man staplar på varandra, de går inte att summera till en högre siffra rent matematiskt utan man måste jobba sig fram, en dag i taget. Så jag är glad för min tvåa :-). Första steget, första dagen, är det svåraste när man är obeslutsam, iaf för mig. Andra steget tar jag med en något större beslutsamhet. Hoppas jag.

Efter de senaste dagarnas förvirring och stress över vad ska jag göra och vart ska jag gå så har jag börjat vända på tankarna och funderar istället på HUR och planerar dagens och veckans viktigaste uppgifter efter det.
För även om det är en dag i taget som gäller nu så måste jag planera längre än så.
Jag måste plocka fram och damma av min verktygslåda igen och leta upp mina verktyg. För jag HAR ju faktiskt verktyg som kan ta mig hyfsat långt iaf.
Jag ska inte ens försöka mig på en alkislögn ala "Buhu, någon var här och stal mina verktyg, alltså tog jag ett återfall, stackars mig..." Tror inte ni går på den.
Jag kan inte heller skylla på att: "Jag snubblade och då for alla verktyg ur lådan och försvann!"
Nej, den krassa sanningen är att jag när jag gick in i oxveckorna med alldeles för mycket stress och en falsk trygghet i att jag var nykter och visste hur jag skulle hålla mig nykter (pyttsan!) så förlade jag verktyg efter verktyg, precis som man när man är stressad och lägger nycklarna på fel plats och glömmer var. Det värsta var bara att jag tom glömde att jag hade dem och när det blev på tok för mycket med ALLT så tog jag till det gamla hederliga(?) välkända verktyget alkohol igen...

Verktyg nummer ett är NI, alla här på forumet. Jag är så tacksam att jag kom på det någonstans i ruset för en vecka sedan. Ännu mera tacksam är jag för att ni ställer upp och stöttar mig. De senaste dagarnas mentala process har inte varit någon lek, den som leder fram till acceptans och insikten om att det bästa jag kan göra är att helt enkelt GE UPP! Alkoholen är en för stark motståndare, jag väljer att kliva ur ringen. Jag är där nu (raderar ett "hoppas jag", stänger dörren). Jag ska nu bara borsta av mig det värsta dammet så att jag känner mig tillräckligt presentabel för att kliva in i era trådar igen. Tillsammans är vi starkare!
Verktyg nummer två är alkispodden och liknande. Lyssnade ikapp tre avsnitt igår.
Verktyg nummer tre är att beväpna mig rent fysiskt. Jag ska åka och handla ett sort lager öl och vin redan idag tror jag. Påsken kommer snart och vem vill köa? Inte alls schysst att beväpna sig och slåss med flaskor kanske ni tycker, men så länge de innehåller alkoholfria alternativ så gör jag det ändå. Så en tur till ICA eller kanske Coop blir det nog.
Verktyg nummer fyra är att prata, att berätta. Det är relativt oanvänt av mig, men jag förstår att det är ett av de viktigaste för att få hjälp och för att stänga dörrar. Tack för att ni pushar mig lite här, jag behöver det.
Verktyg nummer fem är att sätta ord på suget när det kommer. Att veta vad som ger suget är centralt för att hitta ett bra alternativ, om det är vila, träning, mat friskluft eller whatever.
Har nog tom fler verktyg om jag tänker till. Men nu måste jag jobba...

En varm kram till er alla och åter igen TACK för att ni finns!

...och min jobbsituation har återgått till någorlunda normal....fast nu blir det 100% arbete hemifrån istället för 50%.

De senaste 2 veckorna, sedan jag skrev sist, har jag druckit alkohol några gånger, på kvällen, för att döva oro och kunna somna. Det har inte känts bra alls. Jag skulle hellre ha tagit en insomningstablett men sådana har jag inte att tillgå. Så jag köpte en bag-in-box och tog några glas vin på kvällen tills den tog slut igår. Så på något vis har allt blivit annorlunda ändå....för i vanliga fall hade den bara räckt 3 dagar. Men trots att jag inte vaknat upp bakfull så har jag ändå känt mig sjaskig och missnöjd med mig själv dessa morgnar.

Nu är jag tillbaka här och det blir så tydligt vad jag får offra när jag går in i mitt stressiga "work-mode" - min egen hälsa. Samtidigt älskar jag att arbeta och särskilt med utmaningar så det är svårt att tacka nej när tillfället dyker upp. Men nu är jag i alla fall färdig med det för den här gången. Och nu slutar jag räkna dagar.

Jag har tänkte på er härinne också, och undrat hur det går för er i karantänens tid? Blir ni mer oroliga eller klarar ni det bra?

Tusen stora kramar till dig Charlie som har skrivit dina inlägg som jag inte läst förrän idag :( Jag har tänkt på dig och dina barn och hoppas ni har det bra <3 Ska läsa i din och andras trådar nu så jag kommer ikapp!
Kram
svagis

Ett litet råd i all välmening om du skulle få komma bort från allt en period. Gå inte i försvar direkt när du uppfattar dig påhoppad för något. Finns ofta en förklaring som ligger lite bortom det man hör och ser. Men så snart bråket är igång kan ingen få rätt längre om man inte möter en klokare person som kan backa den meter som behövs för att man ska få perspektiv. Blir säkert bra övning också med hundarna där man också måste läsa andra varelser. Hoppas att det går vägen för dig med dina planer och att du hittar nåt som får dig att må lite bättre och som du känner glädje i. Den glädje man får från ruset är ju rätt tom.

Det känns konstigt, men jag är otroligt stolt! Bättre sömn är den allra största vinsten tror jag ?

Så underbart nu med din handstil att den så konkret blivit bra!
Kanske våra hjärnor är på samma anstalt?
Ha en fin dag, kram?

Av någon anledning vill John Blund inte hälsa på ikväll... ?

Ett tag orkade jag knappt läsa böcker det var som om hjärnan inte kunna hålla i trådar. Nu läser jag massor och skriver för hand, anteckningar, protokoll, att göra-listor. Med min ganska fina handstil som jag är stolt över men som under några år varit så svår att läsa, men nu, jämn och med rätt lutning och små krumelurer.
En gång efter ett besök en sommar, som varade för länge, för många människor. Var jag så sliten på många sätt- men nog främst av alkohol (inte festandet utan mer ”lugnandet) att jag minns att jag skulle skriva ett kort brev till min pappa och osäker på hur många gånger jag började om för att jag skrev oläsligt, nervöst, skakigt.
Glömmer aldrig den blixten som slog ner tyvärr inte i mitt huvud utan en bit ifrån så det tog till nu innan jag förstod vad det faktiskt handlade om.
Sorgligt att minnas, bra att komma ihåg, hjärnan är på anstalt hos mitt bättre jag och här är reglerna dessvärre mkt stränga. Sovgott.

Grattis till dina åtta veckor?

Suveränt bra??

Kram?

Jag samlar ihop helgen på olika vis och tittar in här och säger hej.
Har haft en slitsam vecka jobbwise och tänker att det har nog du också.
Hoppas du har det ok, vi saknar dig och dina fina inlägg. ?
Ps. Läste just klart PO Enquist som du föreslog, tack!

...och ser tillbaka hur mina inlägg i forumet har förändrats.
Eller ja, t.om ofta...
Varför?

Tja, ibland behöver jag uppdatera min historik, inte glömma det som har varit.
Jag kan naturligtvis inte göra någonting åt den, men den kan påverka mina framtida beslut.
Det är lätt att hamna i en sorts slentrian, och glömma det som har varit, och säkerligen ligger som en grund till det som är idag, medvetet eller omedvetet.

Alkoholen påverkar mig allt mindre idag än vad den gjorde för några år sedan, med sina ups&downs.
Många gånger tappade jag suget ...på att vara duktig och stå emot, tänkte ofta vad spelar det för roll egentligen.
Men då att kunna backa bakåt och se på min historia och sätta in mig i känslorna som låg till grund för mina rader, det hjälpte mig, att återuppleva allting igen.
Att skriva på känslor har varit det viktiga i min tråd, inte på vad jag gjorde i stunden, under hur jag mådde.
Vad var det som låg som grund för varje beslut jag tog i just det tillfället?
Inte stod det i klartext med de orden jag skrivit ner, utan mellan raderna, kanske man måste känna mig för att veta hur jag reagerar, hur är mitt jag?
Å andra sidan har jag skrivit här så pass länge, så den som läser mina inlägg frekvent har lärt känna mig.
Jag försöker in i det längsta skriva på känslor, samma känslor som fick mig till att ta till alkoholen.
Att vara ärlig mot mig själv, inte vara rädd att bli dömd för det jag yppar, rått och öppenhjärtligt.

Okey, jag träffar er inte i det verkliga livet dagligdags, ni är inte mina kollegor som skulle kunna ge mig den föraktade blicken, eller se på mig med avsky, eller bestraffa mig för att det jag skriver är allt för verkligt och sårbart.
Ibland ångrar jag saker som jag skriver, men ångern räcker inte längre än till meningens punkt.
När jag har påbörjat nästa rad så är det liksom ivägskickat, som ett sms, det går inte att få osagt längre.
Så då behöver jag stå för det som sades, men känslor är färskvara, inget som säger att jag känner samma sak en timme senare, jag lever i nuet, varje stund har sin tid.
Men visst ska jag erkänna, jag är en planerande person, hopplöst påtvingande ändå.
Men jag vill leva i precis nutid, glömma dåtid även om den ligger till grund för mitt nästa beslut, och inte tänka för mycket på en framtid som jag i just detta läge inte kan påverka just så mycket.

Jag vet att om jag håller mig nykter just nu, så mår jag bättre imorgon, det är det viktigaste att hålla i minnet.
Att hålla sig ångestfri är ett plågsamt långsamt planerande, jag vill ju vara impulsiv och dricka just nu.
Det är som att jag har en sylvass kniv fastlimmad i vänster hand, den högra handen behöver hela tiden hålla koll på vänsterhanden var den befinner sig, så att den inte skadar sig på kniven, att försöka förutse vad nästa rörelse kommer att ske, ja en konstig liknelse men den kändes rätt just nu, om en timme kanske den känns främmande.

Annars i min veckodagbok, vad händer i mitt livsforum?
Allt står i halt känns det som, detta förbannade virus har ställt allt på ända.
Allt det vi skulle göra, går inte att göra, alla måsten blir inte alltid ett måste, längre...
Vi kommer precis ifrån ett 17-års kalas, där vi blev ca 1/3 av alla gratulanter som brukar komma.
Vi stannade desto längre, 6 timmar för att vara mer exakt som för att kompensera bortfallet.
Nu var det ju vår favoritfamilj så det var ju inte så svårt, vi impulsåt middag ihop som vi brukar göra.
Men det blev lite konstigt, i mötet med nya personer som vi mötte gjorde vi en ”armknyckar-hälsning” som blivit populärt i dessa tider, men vår kompisfamilj tolererade inget annat än en varm och omfamnande kram.
Det kändes lite konstigt som om de andra var pestsmittade när de stod och såg vi andra kramas.
Vi gjorde åtskillnad, det kändes helt fel, inte en naturlig grej i Berras familj.

Igår ”tjuvöppnade” vi stugan, släpade i båten och hängde på den nyservade utombordsmotorn för nästan fem tusen spänn, efter påtryckningar från svågern som inte var nöjd med min ekonomi-service varje år.
Trettio meter ut i farleden så tvärstannar motorhelvetet, impellern som de bytt fungerar inte och motorn stannar pga överhettning, kylvattnet fungerar inte, den ”kissar” inte längre.
Jahopp det blev till att ta till årorna i blåsten med höga vågor, det gick fasiken inte fort, och vi blåste in mot stranden hela tiden, jag muttrade tyst för mig själv alla tänkbara svordomar över att det blev ju inte så mycket bättre att lämna iväg motorn för service när den fungerar efter att JAG har servat den i alla fall.
Väl framme var det en liten lättnad att se bryggan stod kvar oskadad efter vintern, som i och för sig inte varit speciellt svår i år.
Men hur såg det ut på stranden på väg upp emot trappen?
Fem träd räknade vi till varav två låg rakt över vår stig som fallit för stormen, eller stormarna.
Fram med sågarna och kapa fram ”hål” på stigen, resten får vit ta hand om när vi har tid senare.
Husen var oskadda, men Kung Bore hade ställt till med ganska mycket oreda i trädgården, det låg kvistar överallt.
Det kliade i krattmuskeln, men hjärnan sa till mig, ta det lugnt, du kommer att hinna, sen, ha tålamod!
Efter att ha gått en rekogniseringsrunda tog vi fram termosen med kaffe och goda mackor, frukosten smakade gudomligt i vårsolen, men bakom en skyddande glasveranda förståss, för ute blåste det fortfarande kallt.
Det stående samtalsämnet med svåger och svägerska var som vanligt om hur coviden har påverkat oss alla.
Svågern permitterad ett tag framöver, kunde nog se ett uns av osäkerhet i hans annars så självsäkra ögon.
Vi satte på strömmen och lät ett element i var stuga stå på för att driva ut vintersömnen ur husen.
Tanken är att vi åker ut under påsken och firar den med dottern och familj, trots bristen på rinnande vatten OM vi nu hinner få ordning på motorn innan dess.
Och nej, vi åker inte någon skärgårdsbåt, träffar inga andra, handlar inte i någon affär där ute, tillhör samma sjukhus där ute som hemma, så vi tillför ingen risk för någon annan.

Imorse efter frukost kom jag på att det fanns en lucka för det jag hade planerat förra helgen, olja trallen.
Sagt och gjort, iväg i mysbrallorna och köpte två hinkar olja, en fet pensel och sedan jäklar anamma gick det undan.
Hann med ca 70 kvm på två timmar, med torkning och flytt av utemöbler.
Kände mig fet och kladdig av all olja, och det som vanligtvis luktar fräscht när det är nyoljat kändes inte alls fräscht längre med all lösningsmedeldoft av lacknaftan.
I tvätten med kläderna och in i duschen med kroppen, innan kalaset.
När jag kom hem ikväll så var det första jag gjorde, gå ut på baksidan för att kolla att inga kladdiga fläckar låg kvar på trallen som senare blir alldeles klibbiga, då kom den fräscha doften emot mig, nyoljat!
Samma känsla som man får när man kommer hem till ett nystädat hem, det luktar fräscht.
Nöjd klädde jag av mig och kröp ner i sängen redan innan klockan nio, jag hade både gjort nytta och umgåtts med de som jag bryr mig om och älskar, en perfekt blandning på en helgdag.
Så det spelar ingen roll att kvällen blev tidig, jag är nöjd med dagens insatser, ja hela helgens faktiskt.

Laddar för att imorgon bittida ringa ett samtal till herr båtmekaniker att om livet är honom kärt så får han baskimen göra en insats innan påsken och fixa våran motor som han har klantat sig med, och att man provkör innan man lämnar över arbetet till betalning.

Så hur var din helg Berra?
Jotack, både upp och ner, precis som det ska vara, det händer mycket, men inte FÖR mycket.
Jag kan hantera situationen, så länge jag håller mig borta ifrån alkoholen.

Våren är starkt på framfart, och det finns ingen bättre tid, att gå från kallt till varmt är den bästa förändringen.
Från mörker till ljus, från brunt till grönt, från grått till blått, en tid av naturen i färgsprakande övergång.
En tid av hets och tidspress, det är så mycket jag vill göra, men fortfarande som JAG VILL.
Nu bara...självbehärskning...

Berra