Senaste kommentarerna i forumet

Du verkar ju haft en riktigt bra helg, läste ordet lyckokänsla i ditt inlägg från i natt. Ett starkt ord som betyder att du mår bra?

Känner så väl igen mig i alla dina konstateranden. Har själv varit med om alla utom ett. Det med barnbarnen, för jag har inga själv ännu. Men jag önskar och hoppas att få i framtiden. Och dom ska aldrig få träffa mig när jag har druckit. För jag vill aldrig börja dricka igen.

Den listan med dina konstateranden får du aldrig glömma.

Kram❤️

Idag fick jag plötsligt en skräckfylld insikt. Med hela mitt jag insåg jag hur farligt det kan vara att dricka alkohol, att tappa kontrollen över sig själv så. Vad som helst hade kunnat hända när jag drack. Jag hade kunnat ta livet av mig, eller någon annan, av misstag. Kunde kört full. På nåns barn. Jag körde aldrig full. Men det kunde likväl ha blivit så tillslut. Jag fick en sån skräckfylld insikt om hur fruktansvärt det är att dricka nervgift och bli helt utom kontroll. Jag insåg att jag faktiskt är rädd för alkohol. Denna hemska kraft som får människor helt ur spår, som får människor att göra fruktansvärda saker och drar ner ens hälsa i träsket. Drar ned hela familjer. Barn lider. Jag är på riktigt rädd för alkohol och kan inte fatta att vi människor ens dricker alls??
Jag är så glad att jag vaknade, väcktes, fick en ny chans till ett liv tillsammans med mina barn.
Tacksam! Såå tacksam!?

Med anledning av en kommentar som jag skrev i Hillarys tråd idag så började jag fundera över varför jag är så bestämd i mitt beslut - och varför jag är det just nu.

Min ”botten” var inte speciellt dramatisk på något sätt, jämfört med många andras.

Jag har aldrig tidigare ens tänkt tanken att sluta dricka alkohol helt. Har inte erkänt för mig själv att jag är alkoholist. (Har knappt gjort det än faktiskt.) Dricker lite mycket kanske, borde begränsa drickandet möjligen. Försökt begränsa också, men det har bara funkat ytterst korta perioder.

Det är som att röka ett paket cigg per dag och sen försöka begränsa till fem cigg om dagen. Funkar kanske en vecka eller två (med MYCKET viljekraft) men det funkar aldrig i längden.

Jag har rökt sen jag var 14 år och lyckades inte sluta helt förrän jag var 32 år - när jag bytte till snus. Däremot har jag slutat röka flera hundra gånger, så jag vet precis vad jag pratar om.

Uppehåll med alkoholen har jag haft under mina graviditeter för 21 respektive 23 år sedan. Jag avstod också helt från alkohol under mina sjukskrivningar som utmattningsdeprimerad våren 2007 och våren 2018. Helt frivilligt, eller snarare ren överlevnadsinstinkt.

I övrigt har jag druckit sen jag var 14 år och jag fyllde 50 år i höstas. Innan i höstas, då jag gjorde ett seriöst försök att begränsa mitt drickande, har jag inte velat erkänna allvaret alls.

Varför skulle jag avstå vinet fredag-lördag kväll? Som periodvis varit livets enda uppsida typ. (Tragiskt ?) Nä, glöm det. Rör inte mitt vin!

Men försöket att begränsa drickandet i höstas, som gick åt bahia, fick mig att fundera på mitt drickande - och min pappas drickande, som tyvärr slutade med hans död vid 61 års ålder.

Jag tvingades erkänna för mig själv att toleransen för alkohol hade ökat enormt de senaste ett-två åren. En flaska vin är ingenting - det märks knappt på mig. Vid två flaskor sluddrade jag möjligen lite.

Totalt tre boxar vin per vecka var mot slutet inte ovanligt. Två-tredjedels vinbox en fredagkväll hände det ibland att jag drack - vilket faktiskt chockade mig lite.

Eftersom jag oftast drack onsdag till söndag var det inte många dagar som jag slapp vara bakfull. Innan jobbdag höll jag igen hyfsat, men jag måste ändå ha underpresterat massor på jobbet ?

Samtidigt var inte ens fyllan nice. Inte en enda gång mot slutet. Möjligen kändes det första glaset nice efter några dagars uppehåll, men det försvann snabbt i mängden.

Och de glas vin som jag suktade enormt efter för att lindra baksmällan förtog liksom nöjet helt. Klockan kunde inte gå snabbt nog, fast den segade sig fram.

Jag märkte också att jag nästan alltid fick minnesluckor. Jag blev osams med folk på sms och sociala medier, förnedrade mig på dejtingsajter, och jag kom sällan ihåg hur jag kom i säng.

De sista veckorna drack jag så mycket att jag kräktes. Det var många år sedan det hände senast, och då endast vid enstaka tillfällen.

Jag fortsatte må illa och kräkas dagen efter. Det var som om min kropp ville göra sig av med giftet. Som om kroppen verkligen protesterade våldsamt, vände sig ut och in i protest.

Slutligen kom den fysiska ångesten och sömnproblemen. Ångesten, som på mig bränner och svider i huden, har jag upplevt förut tyvärr och den önskar jag inte min värsta ovän.

Även det var en signal från kroppen - jag hade ju faktiskt slutat dricka tillfälligt och frivilligt två gånger när jag hade ångest pga utmattningsdepression.

Sen började jag tänka på min pappa. Mindes det stadium då hans tolerans hade ökat. Även om jag visste hur mycket han hade druckit ibland så märktes det knappt på honom.

Jag minns också stadiet efter det. Då började han dagen med att dricka, i smyg, för att få bukt med skakningarna både utombords och inombords. Han körde bil rattfull varje dag - vilket jag förstod först efter hans död.

Jag minns tyvärr det sista stadiet för honom också. Då tålde han knappt någon alkohol alls. Efter två glas vin började han sluddra. Han raglade och ramlade, kissade på sig, tappade helt kontrollen över kroppen. Gjorde bort sig så in i helvete. Inför mig och mina barn till och med.

Hans lever var sannolikt då så skadad att den inte kunde hantera alkoholen alls, och hjärnskadorna måste ha varit enorma. Ofta kunde han inte ens svara på tilltal, han satt som en zombie och stirrade tomt framför sig.

Hans blå ögon hade bleknat till en ljust grå nyans och i blicken ”fanns ingen hemma”. Han var så socialt skygg att han knappt kunde gå till affären utan att skaka av skräck.

Från det stadiet tog det 1-2 år innan han var död. Obduktionen visade att hans lever var söndertrasad. Mot slutet drack han öl 10% och kombinerade med Alvedon. Hela bilen var full med ölburkar och alvedonpaket. Han måste ha suttit i bilen, i det stora garaget som tillhörde hyreshusen där han bodde, och stirrat tomt framför sig - ”suttit av tiden” liksom. Ett långsamt självmord.

Så jävla tragiskt ?

Så när jag kom till stadiet toleransökning och minnesluckor nästan varje gång jag drack så satte jag ner foten rejält. (När jag väl tvingade mig att se att jag hamnat där, det tog ett tag.) Jag vill inte uppleva resterande stadier i alkoholförfallet helt enkelt. Jag vill inte. Jag vill inte dricka.

Och det känns mer och mer naturligt och självklart. Jag har inte plågats av svårt sug en enda gång på 50 dagar. Jag tror att det beror på att jag har bestämt mig med hela hjärnan - både mitt medvetna och mitt omedvetna.

Idag är jag nykter och imorgon, och inom överskådlig framtid.

Tack för alla grattis ❤️

Ja, det är verkligen fantastiskt att få dela den här resan med er här! Med er som förstår. ?

Hej!

Tack för era kommentarer Charlie70 och FinaLisa!

Jag är en fena på att hitta möjligheter att köpa alkohol. Det är som om när systembolaget är öppet så triggar det mig, om jag är hemma eller bortrest och det är några mil att köra så har det liksom triggat mig och tankarna sätter igång. Men idag när systemet är stängt har jag knappt haft några tankar alls på alkohol. Så FinaLisa det finns systembolag i närheten av Billströmska....Jag har ju önskat att få Antabus men kan inte få det eftersom jag har förhöjda levervärden och då kan man inte ta den medicinen. Det hade varit bra för mig att få medicin för då hade jag kunnat få några sammanhängande nyktra dagar som kan inspirerar för flera men nu kämpar jag på ändå!

Idag har det faktiskt varit en lättnad att inte ha den här kampen med tankarna...längtade efter denna dag! Har varit ute och gått, lagat pannbiff med lök och min dotter och jag åkte för att sätta blommor på mina föräldrars grav då min Pappa skulle fyllt 95 år imorgon! Vattnet var inte påsatt än för säsongen på kyrkogården så jag tog med mig de hem och firar min pappa med dem här hemma. Min dotter har körkort så det är så mysigt att hon kan köra vår bil när vi är ute och åker. Igår åkte vi till en badplats där det finns eldstäder och grillade korv med vår dotter och då var även vår son med sambo med. Mår väldigt gott då! Även om jag inte har lyckats så mycket bättre tidigare ang alkoholen så har det senaste veckorna känts lite tyngre. Jag tror det beror på det jag delar med alla andra..Corona...inget är sig likt ...vilket påverkar mig...ganska starkt....dessutom så har jag ett ganska begränsat socialt nätverk vilket gör att jag känner mig lite isolerad och jag kan verkligen inte säga att jag är isolerad med tanke på hur många andra människor har det...så jag säger det med respekt för andra...men jag känner mig lite ensam.

Hur som helst så..Charlie70...jag tar absolut inte illa upp för din kommentar snarare tvärtom blev väldigt glad! För visst är det så jag har så många måsten...och tänker på så många saker...och riktar mina tankar utåt...och inåt...och sätter allt som oftast inte mig själv först..så är det!
Så jag ska ta ditt råd...bestämma mig för ett par tankar där den ena är att sluta dricka alkohol..å jag ska försöka sortera i vad kan jag påverka och vad inte kan jag påverka. När det gäller arbetet så är jag lasad, har ett vikariat tom 30/4 och efter det vet jag inte vad som händer. Nu på onsdag den 1/4 ska jag träffa HR-specialist och min chef kring fortsättningen. Jag står ju inte utan jobb efter den 30/4 vilket är skönt och jag ska försöka vila i det. Det finns inga jobb för mig att söka just nu och det vore ju bra om jag kunde vila även i det för att hålla på att tänka på det hjälper ingenting. Så nu ska jag försöka planera veckan som kommer lite grann...

Kramar :)

Det är annorlunda nu överallt. Inget är sig likt i dessa dagar, inte ens högmässan. Men man får anpassa sig och göra det bästa man kan efter omständigheterna. Och vara nöjd & tacksam för det. ?

Grattis till dina sju helger!!

Suveränt bra! Du är så målmedveten!Och hoppas att du kryar på dig!

Kram:)

Jag har inte gått ner i vikt , känner mig snarare plufsigare i kroppen nu.
Jag tänker dagligen på att jag duger och det jag presterar är gott nog.Jag behöver inte lägga min energi på allt runt mig.Jag behöver inte dölja och kompensera.Jag har fortfarande detta arbete för mig själv ,tillsammans med er? och ingen annan.Här är jag!och jag är okej får bli dagens pepp.?
Kram Pilla

Inte ett enda sug efter vin, drink, champagne (varav allt serverats denna helg), noll procent.
Det kommer inte alltid att vara så, så jag tar tillfället att känna mig både lätt och lättad.
Tankarna om framtiden går som bakgrundsmusik i mig. Jag har inte för avsikt att tänka igenom varje tänkbart tillfälle att dricka alkohol för resten av livet. Nykterheten, oavsett tidsplan, får fortsatt bygga på en kort- (dagen idag) och en längre planering.
Jag vet inte om jag orkar hålla på med någon sorts strategi för ”kontrollerat” drickande. (Förutom att jag betvivlar att det går, om jag nu druckit mig till ett beroende, oavsett styrka.)
Om?
Jag kan konstatera:
Att jag har druckit ur ett rejält glas vin, tidig morgon efter fest för att lindra baksmälla och kunna somna om.
Jag har hört mina nära säga ”det pratade vi ju om igår” vid otaliga tillfällen. Jag har också låtsats komma ihåg vad vi pratade om igår.
Jag har, så många morgnar att jag inte skulle kunna räkna dem, promenerat till jobbet med tankar kring och oro för att jag har levercancer. Att jag är döende. Att mitt kaloriintag består till 50% av alkohol. Att jag kanske och eventuellt inte kommer hålla mitt löfte att aldrig dricka när jag har hand om mina barnbarn och att jag kanske och eventuellt redan brutit det.
Jag har, om jag hällt upp vin i två glas i köket, alltid hällt upp mer i det ena, och druckit ut det ”mer” på vägen till vardagsrummet.
Jag har varit otrogen för att jag velat, men om jag varit nykter hade det stannat vid en vilja, en tanke.
Jag har grälat med min man vid iaf två tillfällen och på morgonen inte kommit ihåg vad vi grälade om men blivit påmind ATT vi grälade eftersom jag vaknat i soffan.
Notes to self.
Ha en fortsatt fin söndag, tack för tankar och erfarenhet och trygghet här att våga berätta hur det är, och har varit.
Nykter idag utan tvekan.

Ja men tack detsamma?
Roligt med besök.?
Kram Pilla

Javelin, (och Andrahalvlek)
Jag upplever aldrig att ngn kapar min tråd, det är svängdörrar och samtal- as good as it gets, och då behöver man inte tänka på att begränsa sig. Det är ju när vi krokar i varandras tankar som vi utvecklas. Och det är fint att bli läst.
Att leva utan skam är som att få ett nytt sinne! Kram.

Tack för grattis och omtanken ❤️

Det känns som en helt vanlig, jobbig förkylning. Vi har inte fått samhällsspridning av corona i vårt län än, och jag har inte rest och inte heller träffat någon som rest.

Så sannolikheten att det är corona är yttepytteliten. Men helt säker kan jag förstås inte vara. Inte andningspåverkad alls åtminstone. Hostan är värst, den river sönder min hals ?

Jobbigt att förkylningen inte ger sig❤️ Hur vet du att det inte är Corona?
Fick du göra ett test? Man läser ju att dom bara testar svindåliga personer.
Krya på dig, och grattis till den sjunde helgen!

Om jag har haft tålamod att både ge mig tid och engagemang att"lära" mig att supa under 35 år så kan jag väl ge mig själv minst lika mycket tålamod att försöka förstå att jag inte kan växla över till den person jag var för 20-25 år sedan.
Jag upplever nya möjligheter i vardagen varje dag nu och märker att det är en annan som försöker återta min vilja till dagen innan jag slutade med alkohol. Mao en kamp. Jag har bestämt mig!
Det är mitt"nya" jag som fortsättningsvis ska bestämma!
Ha det bäst där ute.

Hej Boink! Tack för kommentaren i min tråd, bra om den kan hjälpa dig med något. En sådan där lista som jag skrev är bra tycker jag. Har flera nya saker som jag ska uppdatera den med. Grattis till dag 15! Du kanske inte
var riktigt redo för att lägga av tidigare. Men nu är du på gång, kämpa på ?

Jag kan ärligt säga, utan det här forumet hade jag antagligen fortfarande druckit (eller varit död)

Hoppas verkligen du snart är bra?
Men du verkar göra det bästa av situationen.
Grattis till sjunde helgen!?❤

Exakt de tankarna snurrar i mitt huvud. Eller mer rör sig, snurrar inte så mycket nu utan känns hyfsat lugnt, I bilen sa jag; har inte bestämt mig, ett halvår, ett år, ett liv?
Ett år- och sedan ett liv kanske är en strategi?
Vi får dela med oss av våra funderingar. Det är ett stort värde att vara fler på resan! Kram.

Det här forumet är helt fantastiskt! Ni är mitt ständigt pågående AA-möte ?

Så bra tankar jag får av er!
?

Hej alla, tack för era svar. Tankarna flyger omkring fortfarande men nu är det dag 15 iallafall. Inget direkt sug för att dricka men däremot så funderar jag otroligt mycket på nästa steg i denna processen... jag har bestämt mig för att vara öppen med att jag håller mig borta från alkohol. Men jag tror också att jag ska klara det själv med vilka denna gång, sist gick det inte så bra men jag kanske har lärt mig nåt. Detta forumet är helt fantastiskt!
Ha de gott,

Ja, sju helger är mäktigt mycket. Innan den här nyktra resan har jag aldrig på allvar försökt sluta dricka. Begränsa periodvis, men aldrig sluta helt. I 36 år typ, från 14 års ålder och sen hela mitt vuxna liv. Endast varit nykter under mina två graviditeter för 21 respektive 23 år sedan.

Att inte dricka vin fredag-lördag var innan beslutet fullständigt otänkbart. Varför liksom? Det vinet kändes ju som livets enda uppsida stundtals.

Tänk att man kan förändra sitt tänk så radikalt på några få veckor. Magiskt.

Hej andrahalvlek, grymt bra o klara 7 helger ju :-) förkylningar är aldrig roliga och just nu är det väl ännu viktigare att hålla sig hemma och vila. Ha de gott,

Hostar skallen av mig ? Sjunde nyktra helgen och den andra förkylda helgen och det suger verkligen.

Om intet gick typ alla mina storslagna utomhusplaner i helgen. En lugn cykelrunda igår och idag och en stilla promenad med min mamma ska det bli ändå.

Men vi måste hålla rejält avstånd. Jag har inte Corona, men den här långdragna förkylningen önskar jag ingen annan. Den har liksom kommit i två vågor också, jag jobbade ju tidigare i veckan och hostade då endast sporadiskt.

Inte kul just nu ?

God morgon Se klart! Vilka insikter! Kan definitivt känna igen känslan inför barnen. Har tänkt på den som en känsla av skam, att inte kunna stå för drickandet även om jag bara tagit ett glas. Vill inte visa mig påverkad och barn märker även små förändringar som man själv inte är medveten om. Blir idag äcklad när andra i min närhet blir personlighetsförändrade pga alkohol inför mina barn och även andras. Jag själv noterar deras förändring redan efter ett par glas och så klart gör barnen det med. Man lever i förnekelse eller kanske ovetandes och jag är övertygad att många många fler skulle sluta dricka om de såg verkligheten.

Jätteintressant det du nämnde om att du ignorerat dina egna behov.. Har nyligen själv börjat reflektera över samma sak. Misstänker att för egen del har jag inte känt mig berättigad att beröra den typen av frågor pga den skuld jag känt/känner efter åren av drickande. Nu kommer fler och fler saker till ytan allt eftersom nykterheten pågår. Bit för bit börjar riktiga jag träda fram och därtill också en större respekt för mig själv. Den påverkan alkoholen gjort på mig själv och hur jag tryckt undan känslor och behov under lång tid, blir alltmer påtaglig och jag vill veta vad mer som kommer visa sig i framtiden. Det finns nog en hel del gömda egenskaper och förmågor. ? Var inte meningen att kapa din tråd, men tack för intressanta funderingar! Idag är en riktigt bra morgon, bästa på evigheter! ☀️

När drivkraften att dricka mer inte finns längre så kan man avvika tidigare, tacka för sig. Festens sista timmar är verkligen inte de roligaste. Inte ens när man dricker.

Att lyssna in sina egna behov är så viktigt, för balansens skull. För mycket och för lite skämmer allt.

De senaste åren, när äldsta dottern gång på gång luftat sitt missnöje med mitt drickande, har jag inte kunnat koppla av riktigt. Jag har känt mig iakttagen.

Vi två skypade igår och det var så skönt att slippa fundera över om det hördes på rösten eller märktes på annat sätt att jag hade druckit. För jag hade ju inte druckit. Jag kunde släppa den tanken helt och istället hänge mig helt åt vårt samtal. Magiskt ❤️