Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som att du har ett bra utgångsläge ändå. Du har tänkt igenom din situation och har något att sträva mot. Skönt också med en psykolog som fungerar. Jag tänker ibland på alla människor som sitter på varsitt håll runt om i landet och egentligen skulle vara så bra för varandra. Om det bara gick att hitta varandra. För jag är säker på att det finns människor som skulle älska att få tillbringa tid med dig just så som du är. Jag är till exempel en väldigt extrovert person som lever med en person som på många sätt är min raka motsats. Och jag upplever att det introverta hos honom ger mig en stor frihet och utrymme att vila. Det är också givande att umgås med någon med helt andra perspektiv och tankar. Har också vänner som jag uppskattar just på grund av deras egenheter. Och alldeles särskilt dem som man kan vara tyst med, och som kan intressera sig för sådant som jag aldrig tänkt på. Det jag vill få fram är att det umgänge du skriver att du söker inte är något orimligt. Jag önskar dig hopp och ork att hitta ett sammanhang som passar dig.

Hej, vill bara säga att det verkligen går att lära om och hitta nya sätt att ha roligt på utan alkohol. Det gäller att hålla ut i början och minnas att man valt nykterhet för sin egen skull. När man verkligen bestämmer sig för att hitta glädjen utan alkohol så går det. Var nyfiken och unna dig annat. Njut av morgnar utan bakfylla och ett liv utan skam. Och jag har börjat älska att jag som nykter både kan vara på middag sent en lördag och ha energi och kunna njuta av söndagen. Mat, samtal, dans och musik är minst lika positivt nykter. Det kommer såklart svackor i nykterheten, men de går över. Håller med om att tre månader är bra att börja med. Och börja nu, det kommer aldrig ett bättre tillfälle.

@Amanda L Hej
Njae alltså jag skulle nog inte säga att alkoholen inte varit något positivt för mig. Tvärtom har jag haft skitkul och upplevt mycket trevligt både tillsammans med och tack vare alkohol. Mycket av kompisumgänget har såklart alltid också kretsat kring just dricka i olika former.
Men det är allt det där som INTE varit positivt som nu gör att jag iaf tar en paus.
Skammen över vad man ställt till med kvällen innan, den fysiska kostnad alkoholen haft…( har börjat oroa mig att levern faktiskt tagit stryk) och hur jag känner att psyket alltmer kretsar runt var när och hur jag ska kunna dricka. Att jag stressar upp mig över tanken på att sitta i en sits där jag INTE kan dricka en ledig kväll. Det gillar jag inte alls.
Jag tycker inte om att det kryper på en känsla av att det inte är jag som styr längre.

@Se klart när du skriver ut det så svart och vitt blir det ju väldigt tydligt, och otroligt ledsamt. Inser att jag misslyckas uppenbarligen sen flera år. Kan bara bli bättre. Tack! ❤️

Dag 5: Alkoholsuget kommer i vågor men är hanterbart. Svårt att somna, men sen sover jag hyfsat. Hjärtat pickar lugnare. Jag är lite piggare och lite mindre depressiv. Tagit två promenader i kylan. Handarbetat. Kollat på film och ätit chips. Det går lika bra för gubben. Imorgon har vi nått vårt första delmål. Känner mig till och med lite hoppfull!

@vår2022 WOW! Jag blir så rörd över stödet!❤️ Klarar jag att reda ut det här så lovar jag att försöka stötta andra här med goda råd, peppning och erfarenhet. På så vis skapas en god cirkel.
Att bryta vanor är inte lätt, MEN, jag slutade röka för några år sedan, och det gick ju bra. Jag har varit i processen att ändra drickandet ganska länge. Efter sommaren insåg jag att jag inte kom ihåg en enda alkoholfri dag. jag började registrera. September hade 7 vita dagar, oktober hade 17 och november 18, varav en svit på 10 dagar. Sen blev det stresspåslag och så gick det över styr stora dela av december. Har i alla fall hittat alkoholfri öl som funkar.😁 En liten förändring i rätt riktning, eller hur?
Återigen, TACK för peppningen!

Hej! @Denlillamänniskan,
Såg just din tråd och har läst om dina tankar kring ditt drickande och upplevelse av ensamhet.
Nog är det svårt att vara människa, och inte blir det då lättare av att man konsumerar alkohol på ett sätt så att man kanske känner oro för drickandet i sig oavsett mängd. Har själv mångårig erfarenhet av att dagligen mer eller mindre dricka alkohol på ett självdestruktivt sätt i total ensamhet och utan någon som helst mänsklig kontakt, om man nu inte räknar in folk man ser i butik eller liknande då. Tror att det här med upplevelse av ensamhet i mycket är just hur man väljer att tänka. Man kan nog faktiskt se ensamhet som en frihet om man tänker positivt har jag som nykter i ett par månader lite drygt upptäckt liksom. För som singel och då kanske även oberoende från ett lönearbete är man ju fri att välja i vilket sammanhang man kanske vill vara. Mycket av ensamhetskänsla handlar nog om hur man väljer att tolka saker och ting. Men kämpa på med nykterheten för det har jag börja tro är nyckeln till rätt så mycket, när det gäller en hel del faktiskt.
Ha det gott!

@Denlillamänniskan Har du motionerat och mediterat vid uppehålla av alkohol? Jag upplever att kroppen och knoppen på ett helt annat sätt tar tills sig motion och meditation nu när jag är stadigvarande nykter. Jag gillar att löpträna och går på styrkeboxning och det är alltid så lugnande efter ett pass. Så skönt att få ta ut sig rejält. Man får ju helt klart mer tid till sina tankar som nykter och det kan vara bra att göra ett ”schema” om det blir för mycket. Att man lägger det åt sidan en stund. Bestämmer sig för att nu ska grubbla max en viss tid, men inte mer. Att göra något annat en stund och ta itu med det en stund igen nästa dag. Jag har också tagit hjälp av psykolog för att bolla tankar och känslor som jag inte riktigt kunde reda ut själv.

När man får tyst på psykopaten i hjärnan, så mår man helt klart bättre! 😁

@Denlillamänniskan Stor igenkänning. Mina nerver sitter på utsidan. Känslorna känns mer på gott och ont. Bedövningen är borta. Ta livets med och motgångar som de är. Smärtsam process men nödvändig och nyttig om man inte ska bli en gammal fyllekaja. Och en gammal fyllekaja är inte heller särskilt lycklig trots all bedövning.

Började min tråd med en lång harang över hur jobbigt både drickande och nykterhetssträvan har varit för mig. Men jag tänkte i alla fall ge en bakgrund till mitt mål att göra alkohol oviktigt i mitt liv.

Våren 2023 hade jag kommit till insikt i att alkohol förstört mer för mig än gett mig positiva effekter. Jag hade just genomgått en jobbig sjukdom, avlivat min gamla häst och gjort lite förändringar i mitt liv. Jag återtog då tankar på att fasa ut drickandet. Har haft lite kortare uppehåll med alkohol (några veckor i stöten), men egentligen inte genomfört några större förbättringar.

Så jag började läsa på, tänka efter och grunna på hur jag ville ha det. Jag har läst Alcohol Explained, Tänka klart samt sett diverse YOUtubeklipp. Hade några veckors planlöst uppehåll från alkohol i höstas. Hade redan börjat vandra och lägga krut på andra intressen som jag har. Alkoholproblematiken blev trots detta allt lömskare, även om jag minskade konsumtionen. Så för några veckor sedan började jag anteckna allt jag drack, samtidigt som jag ytterligare minskade ned konsumtionen. Drack aldrig i sällskap eller sociala sammanhang under den gångna hösten. Drack ensam och förde anteckningar under tiden för att kunna gå tillbaka och läsa hur jag tänker, hur det känns vartefter onykterheten ökar. Det var inte alltid så smickrande läsning dagen efter. De sista raderna var rätt efterblivna och enkelspåriga. Vid slutet av dryckessessionen var de ibland knappt läsliga vid några tillfällen. Andra gånger kunde jag bryta och gå och lägga mig innan det vart för slirigt. Så fort jag stigit upp skrev jag hur jag tänkte och kände. Det här var ett sätt för mig att vara brutalärlig mot mig själv och det har varit lärorikt. Jag kunde ju se att jag absolut inte mådde bättre när jag var onykter. Bara en dröm när man fyller och dricker de första två glasen hur bra man mår och hur mysigt och lyxigt det känns. Verkligheten är en helt annan.

Jag insåg också att det bor en psykopat (Alkoholdjävulen) i mitt huvud som jag också lärde känna rätt grundligt. Ni känner säkert också den där typen ganska väl. Det som var bra med fylleanteckningarna var att jag blev varse de teman i livet som är svårt för mig. Dessutom var jag hjärtligt trött på det alterego jag byggt upp under livet av hjälpsamhet, duglighet och plikttrogenhet. Alltid orolig för hur andra uppfattade mig, Ville alltid framstå som väldigt bra och har såklart uppnått saker i livet som jag är stolt över.

Då jag vet att alkohol rubbar signalsubstanserna i hjärnan har jag som motvikt motionerat (serotonin) samt ägnar mig åt meditation (stärker prefrontala kortex och stillar amygdala). Tycket att det här upplägget var seriöst och grundligt. Men som sagt; När alkoholen inte längre skyddar och dämpar, så märker jag mer hur lättstressad jag är, hur djupt jag processar allt, samt hur utsatt jag känner mig i min allt nyktrare ensamhet.

Tack, du som läst. Det är skönt att få ventilera sig med dig som vet hur knepigt det kan vara att hantera en överkonsumtion av alkohol. Psykopaten i hjärnan, gör inte heller saken lättare.

Hej
Jag minns att du skrivit här tidigare, välkommen tillbaka. Såg att din första träd var redan 2019? Då är du inne på år 5 av att försöka dricka kontrollerat eller hoppas att du ska vara en måttlig person.
Att komma till insikt om att man måste förändra något i sitt liv är utmanande men också väldigt befriande (så småningom)
Ge dig själv den här chansen, ta tre månader till att börja med och låt kropp och hjärna läka, läs och skriv massor här! Kram 🤗

@Grävling Frågan är om det är du själv eller beroendet som säger att du inte vill sluta dricka?
Det låter inte som alkoholen varit någon tillgång eller något bra för dig?
Ett liv utan alkohol är så mycket bättre om man vet att man inte kan kontrollera spriten.
Ingen som lyckats slutat här verkar ju sörja att de slutat, tvärtom. Gör ett försök vet jag!
Ta en dag i taget och sätt målet på tre månader... Läs och skriv mycket här också, det hjälper. (Jag började också vid 14, och önskar bara att jag slutat förgifta mig tidigare... Kram :)

Och självklart föll jag i fällan igår. Kan inte tro att det är sant. Bakis idag men nu är det dag 1.

Jag är så jäkla trött på mig själv och på alkoholen. Har alltid druckit regelbundet men senaste året oftast 5 ggr/vecka, på vardagar i stort sett aldrig mer än en halv flaska vin (måste kunna köra dagen efter) men mer på helger o dagligen på semester. Dricker aldrig så jag tappar kontrollen men blir ju klart påverkad.

Känner den senaste tiden att allt i mitt huvud kretsar kring alkohol och när jag ska dricka och hur mycket. Känner så mkt skuld o skam. Drömmen för mig vore att vara helt nykter men tänker (pinsamt) nog att det inte går att ha ett roligt liv nykter. Vad ska jag göra då? Samtidigt går ju hela livet åt till detta nu (mentalt) vilket jag inte alls vill, jag är 40 år och har det bra med hus, fantastiska barn och man och ett väldigt roligt jobb. Förstår inte varför jag är såhär. Eller ja jo det gör jag. Min mamma och alla hennes syskon var alkoholister så jag antar att jag har dåliga förutsättningar för att dricka. Helst av allt skulle jag vilja vara en måttfull person som så många andra men det verkar svårt. Min man dricker lika mkt som jag men jag tror inte han grubblar över det alls som jag gör och kan bara bestämma sig att nu ska jag gå in i en träningsperiod och avhåller sig då helt.

Är väl vid en punkt nu när jag måste förändra mitt beteende. Och jag vet att det bästa är att vara helt nykter en period.

Inser att det nog är i denna del av forumet jag borde skriva så jag startar min egen tråd här. Får väl se hur mycket det blir skrivet.
Jag är iaf inne på dygn 6 utan alkohol. Jag satt igår och funderade på när jag senast gick så länge utan alkohol i kroppen. Kom tyvärr fram till att det var många år sedan.
Jag är 47 idag och gjorde alkoholdebuten vid 14, sedan dess har jag nog druckit nära nog varje helg iaf. Och sista åren har det eskalerat till dagligt drickande och alltmer i tillvaron har kretsat kring att skaffa alkohol och försöka dölja hur mycket jag dricker för omgivningen. Att hitta nivån för exakt hur mycket jag kunna dricka utan att promillemätaren ska ge utslag när jag måsta köra, om jag inte hittat nått sätt att ordnades skjuts alltså.
Hemmajobb senaste åren har kraftigt underlättat tyvärr.
För stunden känns det minst sagt darrigt, det kommer korta jobbiga insikter då och då om hur alkoholen har funnits i livet. Minnen tillsammans med barnen exempelvis, där jag verkligen enbart hittar tillfällen då jag varit onykter eller bakis. Känns inte alls roligt komma till den insikten. Speciellt då jag för stunden faktiskt inte ens har för avsikt att sluta dricka helt och hållet för resten av livet. Jag vill nog inte det tror jag. Men samtidigt vet jag att dricka med måtta aldrig kommer funka för min del. Jag har absolut en beroendepersonlighet och går alltid all in på allt. Så vad fasen gör man nu då? Jaja en dag i taget. Idag ska jag iaf inte dricka , oavsett.

Välkommen hit @LiisaFliisa. Hoppas att du har hålli i nykterheten. Om inte, gör ett nytt försök direkt. Du beskriver en rätt jobbig situation. Jobb på heltid, barn på heltid och plugg på halvtid. Jag tror att det var liknande omständigheter som fick mig att börja dricka. Jag var rätt trött och alkoholen ger fokus… eller inte egentligen, men den ger ett tunnelseende. Två flaskor vin per dag är galet mycket alkohol och sabbar din sömn. Sabbar också din förmåga att vara närvarande och det får negativa konsekvenser. För att hålla nykterheten alkoholsanera hemma. Utan tillgång är steget längre. Ta del av berättelserna här och kör på. Jag vet inte vad du är livrädd för? Att misslyckas? Härinne finns många som känt den rädslan för att inte kunna sluta. För många har det tagit flera försök. Är du livrädd för att inte behålla din snuttefilt? Jag tänker när jag läser att du faktiskt är trött. Måste du plugga 50 % också? Finns det någon avlastning för dig?
Vi är många kvinnor härinne som har högpresterat (och löst tröttheten med alkohol.). Att dricka är skamfyllt och när man som du börjar tänka på det är det lätt att känna sig misslyckad, särskilt om det inte går så bra att sluta. Men du har allt att vinna. Ta tre nyktra månader. De första dagarna är oftast värst. Det finns ingen anledning att vara rädd för att sluta. Du har allt att vinna. Lycka till!

@smulan96 Det gör du!
Bra kan vara att läsa exvis Skål tamejfan. Både rolig ooch igenkänning. Det gäller att marinera sig i nykterhet till en början…😀

@Stora Loppan Bra jobbat! Snart är dag 4 avklarad också! Det är jobbigt första tiden men det blir bättre. Jättebra att du tar hjälp av Anni Grace, då kommer man ner på jorden och verkligheten igen😁. Jag åt massor av glass och lakrits första månaden som substitut. Drack även mycket fun light i kolsyrat vatten från soda streamen och is. Ja, det är svinkallt ute, men ändå rätt skönt om man klär på sig. Det var så vackert med solen och man får frisk luft.

Det handlar mycket om att ersätta dåliga vanor i nykterhetsprocessen. Här kommer ett inlägg om det som kan vara värdefullt. Obs lite långt😁

Enligt forskning tycks det omöjligt att helt avlägsna ett inlärt beteende i hjärnan. Dessa tycks vara inkodade bland hjärnans strukturer, som tex att lära sig att gå. Vad gäller att dricka är också ett inlärt beteende som är svårt att avlägsna. Men att ändra en vana inte bör handla om att avbryta utan att ersätta den med en annan vana. Den som kan ersätta en vana med en annan har mycket större chans att lyckas bryta ett vanemönster

Vi kan alltså ”programmera om” våra hjärnor i den utsträckningen att sådant som en gång var vanemässigt beteende ”raderas” och därför inte längre utförs. Vägen till att skifta beteendemönster går ofta via en specifik förändring som sedan får andra saker i livet att ändras som följdeffekter. Tex att dricka alkoholfritt istället för att dricka alkohol. Man gör det medvetet av egen vilja och istället för att försöka tvinga sig att göra om en ny vana helt så börjar man ändra den gamla vanan, man dricker alkoholfritt istället för med alkohol. Man ändrar på en vana.

Så denna ändringen av vanan kan få stora positiva konsekvenser – tack vare följdreaktionen som skapar ytterligare en liten vana och så vidare. Till slut har vi genomgått en stor förändring som förvisso tog tid men som inte var alltför mödosam. Och framför allt har goda chanser att bli bestående. Vad som återstår är, som det heter, bara en rutinsak.

Kämpa på! Det blir bättre❤️

Ur nykterheten kom smärtan.

Tack Kennie.
Jag har läst mycket av det du skrivit och är glad för att det gått bra för dig. Det är så för mig att jag tagit tag i mitt drickande sedan ett tag. Har skurit ned rejält och parallellt med detta jobbat mycket med dig själv. Går dessutom hos en psykolog som jag tycker om. När det gäller det sociala så är inte mitt problem att umgås med folk. Det är snarare så att jag blir utmattad av det då jag är introvert. Svårigheten är att jag inte har nära relationer, då jag inte har hittat andra nördiga och introverta människor. De flockas inte direkt i sociala sammanhang. Som jag skrev, så har jag lätt för just de där ytliga och sociala kontakterna. Men jag har märkt att jag känner mig ännu ensammare och blir utmattad i sådana sammanhang. Och jag har slutat göra mig till. Jag vill vara ett litet UFO och ändå känna mig uppskattad. Sorgen kommer över mig när det är helg och alla umgås med sina respektive. Jag tar inte längre långa semestrar därför att de blir olidligt ensamma. Min utmaning är att hålla mig nykter och samtidigt stå ut med all den ensamma tiden. Det har varit det som visat sig vara svårt.

Hej,
Jag lever inte ensam, men vill ändå säga välkommen hit och dela några tankar med dig. För mig låter det som att just ensamheten är det tyngsta för dig, att du dricker för att lindra den. Och samtidigt gör ju berusningen att du inte tar steget och mer aktivt söker gemenskap. För det finns många gemenskaper att undersöka, och jag tror alla kan hitta sitt sammanhang. Det är förstås inte helt lätt, men det går. Körer brukar snabbt få bra gemenskap, eller volontärarbete inom tex kyrkan. Eller varför inte AA, dit går väldigt många olika människor, med olika grader av beroende. Sen tänker jag att nykterheten är något vi är värda som individer. Det spelar ingen roll om vårt drickande inte går ut över någon annan, att det påverkar en själv är illa nog. Och utan alkoholens depressiva och ångestskapande effekt kanske du hittar nytt mod och nyfikenhet på livet. Detta forum är också en gemenskap, så att läsa och skriva mycket här tror jag kan vara en väg framåt. Värme och mod till dig, livet kan bli bättre!

Dag 4: Tröttheten kommer i vågor. Mer glass. Handarbetat lite. Svinkallt ute så ingen motion idag. När suget och den inre dialogen startar tar jag hjälp av Annie Grace. Det var ett mycket gott råd. Tack "vår2022"!

@Rehacer God fortsättning! Ja, ibland får man en bra paus när man är sjuk. Trist att du ändå blivit rejält sjuk igen. Jag känner också av en förkylning idag, snuvig och det kändes lite segt att promenera med hundarna idag. Vi får se varthän det går. Krya på dig och sköt om dig❤️

Fint att ni har det bra. Som vanligt väldigt underhållande skrivet, Berra. Men hade du grejat nykterheten helt mol allena?

Såklart har jag också läst och tittat på råd om alkoholöverkonsumtion/beroende. Den gemensamma nämnaren för samtliga är att de är lyckligt gifta. Inte en enda alkoholrådgivare (många skriver riktigt bra och informativt) är ensam. Jag skulle uppskatta om nån gammal och ensam människa kunde ge sina råd. För jag finner snart ingen väg ut.