Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade en så bra dag igår! Jag drog iväg redan före kl sju på morgonen och var ute i friska luften och jobbade fysiskt större delen av dagen. :-) Härligt :-)
Tankarna snurrar mer än vanligt dock. Ja, det är ju inte så konstigt, jag stänger ju inte av dem med alkohol längre, och just nu är jag helt fine med allt processande som pågår. Jag har slutat känna att jag är "trögtänkt" för nu vet jag ju att jag har en lite annorlunda hjärna än majoriteten, jag behöver mer tid för att tänka och det beror på att jag tar in fler intryck och väger in lite fler aspekter än de flesta innan jag kan komma till beslut. Inga konstigheter. Jag är bara en HSP-person.
Jag har också reflekterat över det faktum att jag tänker förvånansvärt lite på alkohol. Förra nykterhetsförsöket tänkte jag så oerhört mycket på att inte dricka, vad ska jag ha i glaset istället för alkohol, vad ska jag göra istället för att dricka, vad finns det för annan "avstängningsknapp" osv..
Enda tanken jag hade på alkohol igår var när jag var klar med dagens "jobb" och blev stående och pratade med en vän på em, då for det förbi i skallen: "I vanliga fall hade jag varit stressad och velat hem snabbt nu". Hem så fort som möjligt för att ta första glaset, för att snabbt stänga av alla tankar och för att hinna få i mig så stor mängd som möjligt innan jag måste sluta för att kunna köra bil imorgon, då är varje (förbrännings)minut dyr.
Nu jobbar mina tankar istället oerhört mycket med "Vad och hur ska jag göra för att må bra, för att hantera ett "ohanterligt" känsloliv och "för mycket" intryck?". Att må bra är en grundförutsättning för att inte börja dricka igen. Att sluta dricka kan jag, jag dör inte av att leva utan alkohol.

Jag måste lära nytt, "få" ny kunskap.
Som naturvetare brukar jag se på lärande som en process i flera steg.
Först måste jag lära mig att "1+1=2", det är "bara" att plugga in, så är det. När jag har lärt mig det så VET jag det.
Nästa steg är att förstå, jag kan använda addition oavsett vilka siffror summan består av och jag börjar förstå att alla räknesätt bygger på samma princip, jag kan ana logiken.
Jag fortsätter att öva, repetera, räkna mera, bygga på, repetera och repetera igen.
Tills en dag: AHA!!! Jag kan använda matematik till så mycket! Kemi, fysik, ekonomi, ja till och med biologi - det finns alltid en formel, en ekvation! Och jag kan använda det för att förstå, beskriva och till viss del förutsäga min värld. Ren magi!!!
Först här går det att säga att jag kan matte, jag har nått något som kan kallas kunskap. Jag har jobbat mig fram från vetskap till kunskap.

Hur kom jag in på detta? Jo, senaste dagarna med alla funderingar över hur och vad jag ska göra för att må bra så har jag fått många tips, och även lite egna tankar.
Tips och tankar som jag möter med "Jo jag VET nog egentligen att X är bra för många, jag borde nog...."
Jag är på första steget.

Insikten slog ner som en blixt igår.
Jag är på ett barns nivå då det gäller att hantera mitt liv och mina känslor.
Jag var väldigt ung när jag började "hantera" mina känslor med olika skadebeteenden. Äta för mycket eller för lite, träna för mycket, plugga för mycket, dricka för mycket, jobba för mycket mm … Allt för att stänga av eller i alla fall bli avtrubbad. Och det har ju funkat!!
Tills jag inte längre orkade ha 1,5-2 jobb, där jag överpresterar, och dricka lite varje dag samtidigt som jag äter för lite för att ha kaloriutrymme att dricka. Kontroll, en välfungerande kvinna ser till att hålla kroppen fit också :-). Öhh..?
När jag inte längre orkade jobba lika mycket så var det ju naturligt att jag måste förskjuta jämnvikten i min överlevnadsstrategi, jag måste dricka mera.
Vilken tur att jag gjorde det!!!
Vilken tur att jag började dricka så mycket att jag insåg att "det här funkar ju inte"...
Annars hade jag ju inte förstått att jag måste lära mig mer sunda överlevnadsstrategier - bättre sent än aldrig!

Nu är det dags att börja prova det som jag "vet" är bra för att må bra.
Dags att börja "öva, repetera, räkna mera, bygga på, repetera och repetera igen."
Först efter det når jag kunskap om vad som kan passa mig.

Kunskap som kan bli min magi!

Lätta luftiga tankar så här på morgonen?
Nej, kanske inte. Men tankar som ger mig lättnad, vägen böjer av, och jag tror att jag anar - bakom kröken finns en härlig blomsteräng!

Kram alla!

...det har jag inte - gjort programmet här. Men det var en bra idé - ska kolla upp det. Jag har någon sorts idé att AA skulle vara bra för mig ( handfast, man möts fysiskt, kokar kaffe....mindre chans/risk för att jag ska tänka, överanalysera...’sitta på mina händer’ ( mkt hjärna och lite verkstad). Och också någon sorts kapitulation ( vet att du haft svårt för det ordet Se Klart...men för mig handlar det nog ’bara’ om att jag vet att jag inte kan dricka men jag vet inte hur jag ska göra för att inte dricka). Sedan har jag ju hela livet haft svårt för alla typer av program, grupper ( från gruppgymnastik till scouterna) samtidigt som gemenskap ...när den är fri och tillåtande - slår det mesta.
Men den där kärringen -mot-strömmen-andan ( Bang i åminnelse...som ju oxå hade sina rundor med spriten minst sagt) verkar också gemensam för många av oss alkoholister.
Men jag ska börja med att kolla upp programmet här.
Nu - tidig morgon med kaffe. Jag ska snart ge mig av till jobbet. Jag måste vara närvarande rent fysiskt på arbetsplatsen ( största delen av tiden). Just nu skulle det vara skönt att jobba hemifrån ( men vet så väl efter många år som frilans..att det verkligen har sina utmaningar).
Jag ska andas och ta en dag i taget....hela världen håller ju andan just nu. Det är dramatik och paus på en och samma gång. Fara och stillhet. Gemenskap över hela världen och nationalism/stor ensamhet.
Här inne finns en omtanke - tack för tips om programmet.
Ha en fin måndag!

Tack FinaLisa?

Idag tänker jag vinna matchen över den där hjärnhalvan som sätter på autopiloten ( bra liknelse Torn) m riktning Systembolaget??

Önskar dig oxå en fin vecka?☀️?

Håller tummarna för att du ska få en bra start på din vecka!??

Sänder många varma kramar med mycket kraft och styrka??????
???

Andrahalvlek: Ja, tankens kraft är stor! Jag är också så där gräsligt positiv emellanåt så att folk omkring mig nästan suckar "Men hur orkar du vara så positiv?". Detta varvas dock med perioder när "allt är emot mig, usch vad jobbigt livet är". Hela livet har "slumpen", eller troligare, mitt humör styrt mina tankar, jag har bara flutit med. Nu ska jag prova att försöka ta över styrningen :-).

Vinäger: Du är så bra på att ge pepp, tack!

Kattis: Så bra! Du gör mig glad när det går åt rätt håll för dig :-).

Se klart: En kollega sa något klokt en gång: "Det finns ingen rättvisa! Men vi kan ju försöka att göra rätt och vist ändå.."
Om man till ambitionen att varje dag göra så rätt och vist man kan lägger till tacksamhet också - ja, då kan nog livet bli ganska gôtt o leva!

Kram!

Något som en del frågar sig på forumet, var går gränsen?
Ingen gräns som syns tydligt faktiskt, utan mer en samling av en massa olika passerade smågränser, i mitt tycke.

Mina faktorer som spelar in...

När man ”säkerhetshandlar” på bolaget, utan att det finns en orsak, ingen middag, ingen fest., bra att ha!
När man dessutom handlar på sig mer än det man egentligen behöver, äh jag tar en hel låda.
Man köper alltid samma vara, oavsett vad man ska äta eller göra, visst kan man dricka öl i champagneglas!
Man blir irriterad när man inte har hemma så att det räcker, när helgen kommer så har ”någon” småslurkat under veckan som gått.
Man dricker alltid mer än vad man hade tänkt sig, oj tio burkar öl under kvällen, när jag hade tänkt mig typ fem.
Man slår alltid ifrån sig om någon ifrågasätta mängden alkohol man intar, sedan blir man irriterad.
Man börjar smussla med mängden alkohol, gömmer en kasse i garderoben, eller går alltid direkt via garaget när man kommer hem ifrån bolaget.
Man dricker i smyg, tömmer ett glas i köket medan man hämtar något, eller går ut med soporna, går ut med hunden.
Man ser till att glasen alltid fylls på ofta och till bredden, låter andra bli ”medfulla” så att man inte märks i mängden.
Man köper starkare varor istället för de som är goda, 7,2:or istället för fyrfemmor.
Blir väldigt irriterad om man måste vara kvällens fyllchaffis, ingen idé att gå överhuvudtaget?
Man ser alltid till att det finns ett tillfälle att dricka alkohol, barnkalas?
Man köper fina och dyra flaskor för att till synes vara lite mer sofistikerad i smaken, men dricker det lika fort i alla fall.

Nästa grej är vad som händer när man dricker.
Säger saker man ångrar, skvallrar, ljuger och skryter, förtalar, skriker, gestikulerar, svär, hamnar i dispyter.
Saker som bara råka hända, välter glas, tappar saker, skvimpar, ”halkar”, slår sig, vrickar händer/fötter, snubblar.
Det man ångrar, blir osams, arg utan anledning, har sönder saker, bråkar, slåss, blir utkastad, gör sig illa.
Man får ångest dagen efter och undrar vad som hände egentligen, vill inte träffa värdparet igen, eller gästerna.
Man drar sig för att dricka i sällskap, dricker hellre hemma där man inte kan störa någon.
Alltid rädd att köra bil dagen efter, rädd för att fastna i en nykterhetskontroll.

Lögnerna börjar bli svåra att hålla samman, svårt att komma ihåg vad man sagt till alla.
Man dricker för att glömma, och gömma undan allt, fly undan allt man har skapat på fyllan.
Allt hamnar i en ond cirkel, och värst av allt, den är självdrivande och progressiv.
Ekorrhjulet snurrar allt fortare och till slut blir allting ohållbart, man blir deprimerad och kanske självmordsbenägen.
Man har inget kvar att leva för, allting känns bara svart och svårt, det enda som lättar, är alkoholen, igen.
Man sitter fast i alkoholens rävsax, ju mer man stretar emot, desto mer fastnar man.

Hur får man det att vända då?
Min idé’ är att vända på det, varför dricker jag?
Vilka anledningar triggar mig till att återigen ta mitt första glas.
Blir det som man hoppades på, fyllan?
Om inte, varför då?
Om inte alkoholen löser problemet, varför väljer jag då att fortsätta?
Är jag dum i huvudet, har jag svårt att förstå?
Om jag kunde kliva ur min kropp, och på avstånd betrakta mig själv, skulle jag vara stolt över mig själv då?
Finns det andra som påverkas av mitt drickande, hur påverkas de?

Ja det finns massor av frågor som egentligen bara leder åt ett håll, varför dricker jag alkoholen överhuvudtaget?
Jag mår inte bra av det, och personer i min närhet mår inte bra av det, att jag mår dåligt.

En liten hjälp på vägen för er som undrar hur er konsumtion ser ut, det är inte mängden som avgör, utan orsaken.
Så okey, nog surrat om alkoholen för den här veckan...

Så hur såg min vecka ut, fyradagarsvecka smakade mumma minsann, men inte smärtfri.
Hade en rejäl dust med kollegorna, om semestern, det fanns en enda vecka som var låst för mig, den ville de att jag skulle jobba, jag surade en hel dag, och sedan löste det sig till slut, phuii!
Jag har en liten lustig betraktelse i samband med detta, jag lyssnar oftast på musik i lurarna när jag går och lägger mig, hittar några favoritlåtar som jag spelar om och om igen natten igenom.
Natten efter min dust med jobbet angående semester skulle jag lyssna på låtarna igen, de kändes inte alls bra längre, ja egentligen ingen låt lät längre bra i mina öron, jag var rädd och förbannat, allt på en gång.
De löste sig och natten efter skulle jag lyssna igen, fick avsmak för mina favoritlåtar, det knöt sig i magen när jag hörde dem, jag hade alltså knutit ihop en känsla till låtarna, och de blev ”förbannade”, märkligt egentligen.
En låt har jag ”förlåtit”, en låt som påminner lite om åttiotalslåtarna som jag växte upp med i mina tonår.
Den heter ”In your eyes” med gruppen The Weeknd, värt att lyssna på om ni får tillfälle.

En annan sak som hände under veckan, tre år tar det att glömma årsdagen.
Blev förvånad själv att den händelse som jag fick bevittna på Drottninggatan redan glömts bort på treårsdagen.
Vi (jag och frugan) åkte alltid in de tidigare åren och mindes, och hedrade de döda, men nu, puts väck borta.
Ja sorgligt, på alla sätt och vis, att något som påverkade oss så starkt redan fallit i glömska.

I går grattade vi barnbarnet som fyller hela ett år på onsdag, lite tråkigt att vi bara blev ca en tredjedel av alla inbjudna, jag förbannar den där j..kla coronaviruset åter igen, den förstör så mycket, allra helst för dottern och mågen.
Dottern som fyllde år i veckan fick bara oss familjen som grattade, lite ledsamt.., men hon är förstående.
Idag hade jag en heldag med bilarna, tre stycken för att vara mer exakt, bytte till sommarsvålar, dammsög och tvättade ur dem på både in och utsidan, kollade olja och spolarvätska osv.
Två gånger om året får de lite extra kärlek, och det behöver de, jag har verkligen trappat ner på den ombesörjelsen.
Jag har flyttat lite fokus de senaste åren, det matriella är inte allt längre, en utveckling jag kan stå ut med.
Vi har umgåtts med dottern, barnbarn hundar, fru och son under hela helgen, känns bra.

Klockan närmar sig ett på natten, jag har redan börjat tullat på mitt måndagshumör, det blir inte bättre av att jag sover för lite heller.

Med en förhoppning att ni håller er friska och nyktra under kommande vecka, så skrivs vi till nästa söndag igen.

Berra

Kom på en sak när jag funderade lite och det här är ju kanske inte en plats för de allra mest subtila sakerna men ändå. Jag kom på att jag blev så glad att du var tillbaka här, och inget allvarligt hade hänt, att jag mest pratat om hur glad jag blev för (typ) min egen skull. Som ett stort barn utan ngn vidare lyhördhet. Så helt mogen har jag inte blivit trots alkoholstopp...Det här är ju din tråd och för dig ? och vad du behöver.
Det jag ändå snappat upp är dina tankar om aa-möte. Jag kan inte så mkt om dem. Med funderade på om du gjort programmet här? Det kanske kan vara något? Kram och godnatt.

Grattis till oss!❤️
Och alla andra!❤️

Jag tänker oxå redan att det finns inget gå tillbaks till alkohol?
Men man kan aldrig tillåta sig få hybris....

Jag hoppas och tror att mitt nya resten av livet har börjat!?

Enda nackdelen är att mina tidigare skador gör så satans ont sen jag slutade dricka. Varför??
Jag är kunnig inom medicin men kan inte tänka ut vad som skulle göra skillnad mer än att; söp jag bort smärtan förut??
Hm. Konstigt. Har alltid gått med hundarna och även snabbt tempo.
Idag klarade jag knappt pw pga mina hälsenor. Ländryggen gör satans ont oxå!
Jag rör mig som en gammal gumma!?
Inte törs jag ta värktabletter heller för jag tror inte levern repat sig ännu. Om den nånsin gör det...

Jaja. Gumman är nykter iallafall!?
Kämpa på därute!???

Tack ❤️ jag vet ju, rationellt, att man måste utsätta sig för de sakerna som ger en ångest för att bota ångesten eller lindra den i alla fall, men irrationellt så vill jag undvika till det varje pris. Det känns så orättvist bara.

Idag har jag varit så less på allt. Situationen och mig själv. Jag har tänkt på att dricka hela dagen och sa till min man: jag skulle verkligen vilja ha lite vin.
Han sa: Nä, det vill du inte. Vi ska köpa indiskt och se på en film.
Jaha, tur att han sa så. Väntar på maten nu. Känner mig ändå svag och misslyckad för att alkohol forfarande känns som en lösning. Hur länge kommer jag klara det här nu då?

Jag har faktiskt börjat ”trappa ner” mitt hjärntvättande. Lyssnar på vanliga ljudböcker igen. Läser inte ”Tänka klart” varje kväll.

Det kan gå timmar utan att jag tänker på mitt nykterhetsarbete ett dugg faktiskt. Och jag kommer att trappa ner min aktivitet här på forumet också, men inte försvinna helt.

Lite är det väl så att när man själv hittat en lösning så vill man ”frälsa” alla omkring sig. Men det funkar ju inte så. Alla måste hitta sin egen lösning.

Kommande vecka har jag en ny utmaning framför mig. Jag måste vänja mig vid att jobba hemifrån.

Vem vet, jag kanske gillar det? Jag har i alla fall gjort allt jag kan för att förbereda mig både mentalt och rent praktiskt.

Tack Torn för dina fina ord ❤️

Löste ditt första inlägg. Det berättar att du verkligen vill ta tag i problemen, men det är svårt. Det är urjobbigt och de första dagarna segar sig fram.
Men den där middagen framför en film. Och bubbelvatten. Lät som en ganska bra kväll. Går det att hitta dit. Är det något du skulle behöva från oss? Tips, råd, strategier eller extra pepp. Vi behöver ju lite olika saker i den här kampen. Berätta gärna vad som skulle kunna vara ett stöd just här? Kram.

Vilken fin berättelse, så starkt kämpat med er dotter!❤️ Jag tänker i bland på det du har berättat när hon frågat dig om du skulle köpa vin, och hennes baktanke då var att hon därmed skulle få coca-cola. Så himla härligt☺️

Jag har tänkt på en annan sak, jag tycker du verkar ha kommit så långt i ditt nykterhetsjobb, lika långt eller t.o.m. längre än mig. Borde du inte kunna trappa ner ”hjärntvättandet” lite nu? Själv tycker jag det är väldigt skönt att inte ”tänka” på/om alkohol så mycket. Att du klarade den ”jobbiga” dagen på jobbet med din chef utan att få sug tyder på att du borde kunna känna dig väldigt trygg nu. Otroligt bra jobb du har gjort, och tänk så många här på forumet som fått hjälp av dig!

Ha det bäst!

Kram❤️

Stort tack för er peppning??

Som du skrev Andrahalvlek...det där med gemenskap...vilken go känsla?

Å Torn det där med autopilot..så är det verkligen...tror jag ska försöka koppla ur den??

Å Vinäger..ska försöka ta sikte på dig?

Å Varavacker...ja, vi alla kan förstå varandra...hur tufft det är..och längtan efter att få må bra?

Kram och Godnatt?

Alkoholism är en sjukdom i bemärkelsen att beroendet är oerhört starkt - det starkaste beroendet efter heroin.

Plus att alkoholen fuckar upp våra hjärnor så att vi mår psykiskt dåligt och vår personlighet förändras. Och då får vi sämre förutsättningar att agera.

Just därför tror jag att man måste bemästra suget med intellektets hjälp - och skapa hållbara strategier och vanor. Man måste beväpna sig för att vinna striden.

Tack så mycket för all er feedback.

Den här veckan har jag druckit cirka 20 glas vilket är 7 glas mer än maxgränsen. Jag hade ångest och magont på onsdag och drack därför 4 glas. Jag skippade träningen på torsdagen eftersom jag var trött och bakfull.

Jag drack kaffe på fredag morgon eftersom jag skulle köra bil under eftermiddagen. Jag tog körkort relativt nyligen och blir stressad över att vara i biltrafiken eftersom jag känner mig ovan. En kompis smsade mig under kvällen och ville gå ut och ta en drink. Jag var sugen på att gå ut och festa och accepterade inbjudan. Jag drack totalt 5 glas under kvällen och på lördagen var jag trött och bakfull.

Det är tyvärr svårare än jag trodde att minska på alkoholkonsumtionen. Nedtrappningen går alldeles för långsamt. Nästa vecka är målet att dricka max 9 glas. Jag har bokat in en tennismatch på lördag kväll vilket ger mig motivation till att inte dricka på fredag eller lördag kväll. Under resten av veckan ska jag sikta på att dricka max 1,5 glas per dag.

Hej Se klart!
Jo, jag behöver bryta den onda cirkeln. Tack för tipset. Målet är att trappa ner nästa vecka och vara helt nykter under maj, juni, juli och augusti.

Hej Andrahalvlek!
Det glädjer mig att höra att du har varit nykter under en lång tidsperiod och att det är lättare att hålla dig nykter nu. Jag ska ha i det i åtanke.

Hej Torn!
Tack för omtanken.

Hej Dee!
Tack för dina tips. Ja, jag måste vara strikt i en vecka eller två och sedan kommer det att bli lättare att hålla mig helt nykter. Jag ska reflektera kring det som du har skrivit. Ja, jag behöver hitta nya strategier till att hantera stress och ångest.

Låter som en bra söndag du har haft Se Klart!☀️ Så skönt nu när det blir varmare och grönskan spirar. Min söndag har också varit bra, men det har varit ”fullt ös” och jag har mått bra av det. Jag har ju varit ledig i två veckor, och du har jobbat, så det är stor skillnad där. Vi kämpar vidare, på olika sätt i dag, men viktigast först, nyktra.

Kram❤️

Ikväll var det så nära att jag öppnade en flaska vin... Sitta på balkongen med ett svalt vitt vin... Men... Jag sa nej tack till mig själv... Klarade av suget som ofta är som starkast på kvällarna.. Tog kallt vatten istället...

Dag två avklarad...

De är livsviktiga. Så skönt att du är på en bättre plats, Kaveldun.
Var rädd om dig nu.
Jag har filtar överallt i mitt hem, jag tänker att de alltid behövs, tunna eller tjocka beroende på årstid och om man är frusen på insidan.
Försiktiga behöver vi vara hela livet- men det gäller ju för fler än ”bara” vi som dricker för mycket.
Försiktighet och uppmärksamhet.
Idag har jag jobbat i min trädgård hela dagen, lyssnat på en tradig bok med fördelen att man just inte behövt vara så uppmärksam.
Tankarna har rört sig som gräshoppor, mellan stora och små saker. Trots detta tillstånd vi och världen befinner oss i är det väldigt intressant att helt plötsligen bo i en liten by, med begränsade möjligheter att handla, gå ut, umgås. Jag, eller vi, kan inte bestämma oss för hur vi har det, förutom den uppenbara lyxen att vi har allt vad vi behöver. Lodar runt här med en av barnen glömd toppluva för att hålla hörlur på plats.
Tryggt, och det får vara bra för nu.
Jag övar annars just nu på att sitta kvar vid matbordet. Som jag försöker lära mina små barnbarn.
Inte ha så bråttom vidare.
Vad händer när jag sitter stilla?
Sanningen är att jag inte vet, därför att jag i princip aldrig suttit stilla om det inte har varit i sällskap med ett (fler..) glas vin.
Slår det mig precis nu.
Nykter den här söndagen. Ingen särskild dag. Har dock satt ner alla sjukt envisa amaryllisar som vägrat dö i en rabatt, ser ut som jag försöker lajva Karibien i detta allt annat än exotiska hörn av världen. Men min plats! Kram alla fina personer här.

Grattis till en veckas nykterhet. Den första brukar för många vara den värsta (om än inte gör mig) och nu har du klarat den.

Håller tummarna för att du orkar fortsätta den vägen. Det är nog enda sättet för att du ska kunna orka ta itu med alla problem du och din fru har.

Du blir mer skärpt nykter och förhoppningsvis ser du nu annorlunda och alternativa lösningar som tidigare försvunnit in i A-dimman.

Håller tummarna för att allt ordnar sig för er.

Varma kramar till dig

Åh så mycket ni gått igenom. Ni är verkligen fina föräldrar?

Hm. Man får inte glömma att alkoholism är en sjukdom. Man funkar inte i skallen på ett rationellt sätt utan beroendehjärnan vägrar ge upp tanken på kickarna av alkohol. Oftast är det inte förrän man sjunkit nedanför sitt eget lågvattenmärke som man faktiskt verkligen vill sluta. Alkoholen gör hemska saker med oss, ändrar våra personligheter så vi gör saker som vi i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss!!
Sov gott, nu skall denna envist nyktra björn sova? Kram

Grattis till vecka 1 som nykter!

Kram ❤️

Hej Varafrisk, jag har följt din tråd och tycker verkligen du skulle vara värd att slippa alkoholen. Du vill ju så gärna, men autopiloten mot Systembolaget har ett så starkt grepp om halva din hjärna. Hoppas och tror att du klarar att hålla emot.
Att tänka på sin hälsa var ett stort avgörande när jag till slut lyckades sluta.
Styrkekramar?

...för de orden!
Så skönt att att vara här igen. Nej - hoppet är kvar ändå. Just ikväll känns det fint och lugnt. Men en dag i taget...och inte glömma...hålla fokus och inte snurra för fort.

En fördel med att bli äldre är att man samlar på sig en massa erfarenheter. Som man förhoppningsvis har vett att använda. Jag fyllde 50 år i höstas, och ärligt talat trivs jag med att bli äldre. Jag trivs som en "tant" som inte tar skit, som vet vad jag vill och har vett att uttrycka det. Och jag tar gärna yngre adepter under "mina vingar" och coachar dem så gott jag kan.

Det som jag ska berätta nu kan man faktiskt applicera på nykterhetsarbetet, misslyckat sådant och lyckat sådant. Jag har till och med plockat fram datorn för att skriva – så det kommer att bli låååååångt. Annars skriver jag alla mina inlägg på mobilen, även om de sällan är speciellt korta heller.

När yngsta dottern föddes för snart 21 år sedan så var hon svårt sjuk på flera olika sätt. Hon tillbringade sina första fyra månader på olika sjukhus – så sjukhusmiljön tvingades vi vänja oss vid.

Att fastna i tanken "det här är orättvist" hade varit både direkt destruktivt och slöseri med energi. Allt var som det var, det var bara att förhålla sig till det. Vi föräldrar valde att fokusera all vår energi på att få till allt på bästa möjliga sätt efter förutsättningarna.

Vi två var då, och är fortfarande, ett galet bra team som drog och bar växelvis. När jag rasade höll döttrarnas pappa ihop hela familjen – och när jag återfick fotfästet så tillät han sig att rasa.

Så gör vi fortfarande. Vi driver efter separationen hösten 2013 fortfarande företaget Familjen AB vidare, men från två adresser. Den äldsta dottern är utflyttad sen några år och har bara en suppleantplats i styrelsen.

Allt ”jobb” som detta inneburit, samtidigt som vi båda jobbat heltid med lönearbete, fick till följd att vår egen kärleksrelation dog. Vi offrade den. Men vi fick istället en relation som är lika tajt som en riktigt bra syskonrelation.

Ovanpå allt annat i samband med födseln så hade dottern läpp-, käk- och gomspalt. För oss var det verkligen det "lilla" i sammanhanget.

När hon var 9 mån skulle hon opereras. Hennes båda övre läpphalvor skulle sys ihop. Sjukhuset där det skulle göras var helt nytt för oss. Vi visste inte vad som väntade alls. Hur skulle operationen bli? Hur skulle hon må? Det enda vi visste var att minst 8 dagar på sjukhus väntade oss.

Operationen gick förvånansvärt bra, även om det var en chock att se henne efteråt. Vi hade vant oss vid hennes utseende, och nu kändes det som det låg ett helt annat barn på uppvaket. Den korta tid det tog innan hon vaknade upp och vi förstod att samma barn faktiskt fanns "inuti" var skitjobbig.

Tiden efteråt var också skitjobbig, milt uttryckt. Hon fick inte adekvat smärtlindring, och annan medicinering fallerade också på grund av okunskap från läkarna. Hon kunde inte sova varken dagtid eller nattetid, hon bara skrek och skrek. Med nyopererad läpp. När jag rullade vagnen kunde hon sova, men så fort vagnen stannade så vaknade hon och skrek.

Så jag körde vagnen, och körde och körde. På sjukhuset fick bara en förälder stanna kvar, och deras pappa var ju tvungen att åka hem 20 mil till storasyster som var 2 år gammal då.

De första tre dygnen fick jag köra henne dygnet runt. Jag gick i korridorerna fram och tillbaka på nätterna. Satte jag mig så somnade jag, och då stannade vagnen och då vaknade hon och skrek. Samtidigt satt nattpersonalen och sov i soffan ute i väntrummet – och jag hade inte vett och mod att be dem köra dottern i vagnen.

Vården av små barn är helt baserad på att föräldrarna tar hand om sina barn 24/7. Ändå fick man som förälder inte ens mat på avdelningen. Man fick ta sig ut från avdelningen, bort till restaurangen eller ut på stan för att handla.

Det blev si och så med maten den veckan kan jag säga. Det fanns en halv frys där avdelningens alla föräldrar kunde förvara frysmat, och det blev förstås fullt snabbt. Jag kunde inte ens duscha på hela veckan, för jag kunde inte gå ifrån dottern som bara skrek och skrek så fort vagnen slutade rulla.

Det var 8 överjävliga dagar på alla sätt. Men vi överlevde och fick komma hem igen. Tyvärr fick hon infektion i ett kvarglömt stygn i läppen, men den "eftervården" kunde ske på hemmaplan.

Vid 2 års ålder var dags igen – nu skulle gommen sys ihop.

Innan den operationen var jag väl förberedd. Jag var påläst på vilken medicinering som fallerade första gången och krävde läkarintyg som skulle ge henne rätt hjälp denna gång. Jag hade långa samtal med både narkosläkaren och avdelningsföreståndaren innan vistelsen.

Jag hade packat med mig mat för hela veckan, och förströelse för dottern så att jag själv skulle kunna både äta och duscha och förhoppningsvis sova. Jag hade förberett hur jag skulle kräva av personalen att köra dottern i vagnen om hon inte ville sova på natten.

Jag var helt enkelt förberedd på ett helt annat sätt. Jag visste att det skulle vara överjävligt jobbigt. Men det var bara 8 dagar i vårt liv, och vi skulle få komma hem igen.

Jag kände framförallt inte samma oro inför den andra operationen. Jag visste hur det såg ut på avdelningen, hur jag skulle ta mig hit och dit, de bästa promenadrundorna och så vidare. Jag var mentalt förberedd och därmed mindre orolig.

Mitt inre lugn smittade av sig till dottern som också blev lugnare. Eftersom hon fick rätt medicinering efter operationen så kunde hon börja äta och dricka snabbare. Hon betedde sig som en "mönsterpatient" under hela veckan.

Det känns nästan för självklart för att ens behöva skriva det, men jag gör det ändå. Mina erfarenheter från den första operationen gjorde att jag kunde förbereda mig bättre inför den andra operationen, vilket gjorde att upplevelsen och faktiskt också resultatet blev bättre. Gommen läkte ihop jättebra.

Ni som gör upprepade försök att bli nyktra utan framgång måste också använda era tidigare erfarenheter av nykterhetsarbete för att lyckas bättre nästa gång.

Ställer ni er i samma branta backe igen utan att vara förberedda så kommer ni annars obönhörligen att ramla igen.