Senaste kommentarerna i forumet

Inte ens två, på ett bräde ?
Kram på dig!

Denna halvdag, eller vad det nu blir.
Pausar med en kaffe i solen.
Har ett experiment denna påsk och det är att öva på att ta allt lite som det kommer.
Låter kanske enkelt för några av er men för en som är planerare av rang är det en utmaning.
Middagar, luncher, pyssel och långbord utan att ha allt uppskrivet på diverse listor. Ja vi får se hur det går.
Jag tror att detta överdrivna planerande faktiskt också hängt ihop med alkoholen på något vis. Fast jag har ju inte alltid druckit så mkt som senaste året så jag vet inte.
Men att vara så jävla ”duktig” är också ett sätt att bygga en mur runt sig. Svårt att kritisera en sån person. Innanför muren går man och hatar sig själv. Så det är inget njut som pågår direkt.
Bevisar detta genom att i brinnande påskförberedelser sätta mig på trappan, dricka min kopp kaffe, andas lite. Tackar mig själv för mina 90-nånting dagar av så viktiga beslut.
Nykter idag, med lugn. Glädje till och med.
Kram.

Sparka inte på dig själv ❤️

Processen fram till beslutet måste få ta tid. Och under den tiden pågår just detta velande som du känner just nu.

Jag må vara tjatig om detta, men du måste bestämma dig med HELA hjärnan. Ena halvan kan inte tänka ”nu slutar jag” medan den andra känner begär efter alkohol.

Då uppstår en inre kamp som är oerhört stressande mentalt. Och det är där du befinner dig just nu ?

I boken ”Tänka klart” tjatar författaren om det medvetna och det omedvetna. Det är det omedvetna man måste hjärntvätta om och om igen.

Och det gör man bäst genom att läsa på om hur alkohol påverkar kropp och hjärna negativt. Man måste bli varse vilket gift det faktiskt är.

Till slut kommer man till insikt. Jag vill inte dricka alkohol. Lika lite som jag vill dricka bensin.

Då blir nykterheten MYCKET lättare att hantera. Då är det vanor och ovanor man får lägga mest krut på.

Kram ❤️

Positiva baciller vill vi verkligen smittas massor av ?

att du kommer iväg med "tantkompisar" :)) Ett välkommet avbrott.

Ett rätt vanligt fel som nynyktra gör är att skrika ut det inför hela världen och sen skiter det sig. Ångesten blir dubbelt värre dessutom så pratas det ännu mer bland de som vet. Du vet...typ.."Va varejagsa" "Vissteväldet" "Det höll inte länge men det var väl ingen överraskning" osv osv.

Men använd nu helgen till att flytta fokus till dig själv ! Du behöver se om ditt egna mående så du kan landa i nya planer för framtiden. Du är så värd att få ett bra liv !!

Jag har egentligen aldrig kämpat mer efter min kapitulation och efter jag blev varse att jag inte är ensam om min sjukdom efter min behandling. Att jag insåg att jag behövde hjälp och att jag var beredd att ta emot den betydde allt för mig. Jag har en längre nykterhet, har ju varit med på forumet sen det föddes :-)) och var nykter innan dess, men längden på nykterheten är inte så viktigt efter ett tag utan det viktiga är jag påminner mig om var jag kommer från. Jag har, liksom alla alkoholister, precis lika långt till återfallet dvs en armlängd ! Min sjukdom är kronisk så den är inget att leka med.

Ta hand om dig !!

Kram !

Jag måste nog ändå säga att covid-19 kommit mig så när att jag tycker det kan räcka. Flickans avlösare ligger hemma i covid, barnens pappa har blivit så sjuk att han tillhör riskgrupp (inte covid) och jag har därför barnen här. Min kära granne har gått bort men någon begravning kommer jag inte bli bjuden på. Det känns! Jag råkade dessutom befinna mig i Spanien när de införde utegångsförbudet. Har därför sett de spanska myndigheternas åtgärder på nära håll. Stor skillnad om man jämför med de svenska. Mitt förtroende för FHM är 10 av 10. De, tillsammans med regeringen gör avvägningar i en mycket komplicerad och oviss helhet. Jag tycker de gör det bra!

Tyvärr anade jag mig till i olika FB-grupper för svenskar i Spanien att många inte såg någon annan utväg än att ta till flaskan. Att knappt ens våga gå ut med soporna är ju en oerhörd begränsning i livet. I Sverige uppmanas vi till promenader, inklusive riskgrupper och 70+. Mycket bra av FHM. Barnens idrottande kan också fortsätta nästan som förr. Också mycket bra.

För egen del just nu handlar det om tålamod och kreativitet. Har haft barnen två veckor i sträck och ska ha de ytterligare i en och en halv vecka. Började känna i går kväll att jag blev kort i tonen mot flickan. Hon pratar i ett och vill gärna att jag tittar och intresserar mig för hennes aktiviteter, heeeela tiden. Jag har stort behov av att få tänka egna tankar nu. Hur löser man det då? Jo, nu har jag bokat färdtjänst så vi drar till det roliga äventyrsbadet i dag. Då får vi motion och frisk luft i utomhusbasängen. I kväll kommer jag att vara på bättre humör det vet jag. 14-åringen hoppade jämfota av glädje över att få några timmar för sig själv i dag.

Kram!

Tre månader är stort! Grattis!
Och så bra att du fortsätter traska på nykter :-).

Vill också tacka för att du påminner mig om glädjen när man når det från början obegripliga tre månader. Jag har ju varit där en gång... Ska dit igen! Känna den glädjen.

Kram!

Fantastisk glädje och energi i ditt inlägg! Den låter jag mig gärna smittas av trots smittskyddstider :-).
Tar också med mig dina tänkvärda citat.

GRATTIS till dina 60 dagar!

mycket nyttig bok!
Ha det fint?? / mt

Tack Se Klart! Det är klart att jag måste börja med alkoholen, den förvärrar ju bara allt.
Din slutkläm " Att sluta dricka är att få förlåtelse på så många plan. Också från sig själv." fick mig att börja gråta. Går det att få förlåtelse från sig själv? Tack! Det behövde jag få höra.
Tack Andrahalvlek! Ja, vad kan jag påverka? Det blir så tydligt, jag försöker kontrollera allt.
Jag bestämmer mig för att fortsätta dricka över påsk för att må bättre, vänder bort blicken från den mycket allvarliga larmsignalen att jag mår bättre efter att ha druckit, Skjuter upp, försöker styra... För att jag inte var förberedd...
Jag väntar på "rätt tillfälle" att prata med min gubbe. Fastän jag inser att jag kan vänta i ett helt liv. Rätt tillfälle finns inte om jag menar ett tillfälle när jag kommer att känna mig bekväm.
Jag försöker kontrollera mitt drickande med planering - även om jag inser att jag kan inte kontrollera alkohol. Men här kan jag iaf påverka genom att inte dricka alls. Och ändå gör jag inte det!
Jag säger att jag har förstått att jag aldrig mer bör dricka, att jag ger upp, att jag kliver ur ringen.
Men jag ser ju att jag ligger där och sprattlar som en fisk på torra land - dödsdömd men ger inte upp...
Jag må vara en idiot, men jag är inte dum. Den här matchen kommer jag inte ifrån bara genom att säga "jag ger upp", jag måste lägga mig platt, kapitulera totalt, släppa kontrollen.
"Gud ge mig sinnesro" är det så de säger?
Idag finns ju verkligen inga hinder att prova på ett möte, jag kan inte skylla på att det är för långt bort, möten finns bara en knapptryckning bort på samma dator som jag skriver på nu....

Idag vädjar jag till mig själv - BARA GE UPP! - PÅ RIKTIGT!
Jag är så trött...

Ska man ha det så här resten av sitt liv. När kan man besluta att man inte ens ta kan det där första glaset vin. Går inte att stoppa ibland hur mycket det blir sen och då får man ångra det dagen efter. Har sån ångest sen lördagens drickande. Hur gör ni? Och vad säger man till dem man blir hembjudna till Varför man inte vill ha ett glas vin?
H

Jag tycker att FHM verkar ha bästa möjliga koll på läget efter de ovissa förutsättningarna.

Om alla bara håller avstånd till folk - på jobbet, gatan, bussen, uteserveringar - så uppnår vi nog snart kollektiv immunitet och får stopp på viruset.

Jag hoppas verkligen att påskhelgen blir en lugn helg för alla - på hemmaplan.

I min hörna av världen är ytterst få smittade hittills. Vi är inte ens uppe i tresiffrigt konstaterat smittade. En enda åldring har dött på ett boende, och inga fler verkar ha smittats.

På mitt jobb jobbar ungefär hälften hemifrån. Vissa nyckelfunktioner turas om växelvis.

Personligen mår jag bäst av att åka till jobbet. Jag behöver mina rutiner. Jag har ju varit utmattningsdeprimerad två gånger och då fick jag lära mig att sätta tydliga gränser mellan jobb och fritid.

Att då jobba hemifrån är oerhört stressande för mig. Det blir liksom varken hackat eller malet.

Så mysigt att åter sitta här med min kaffekopp och läsa era inlägg :)

Jag har ändå hållit mig ganska lugn hittills under Covid19-perioden. Började arbeta hemifrån efter den 9 mars då jag senast var på plats på jobbet, alltså en hel månad idag. Min chef rekommenderar också hemarbete för alla som kan vilket underlättar. Så jag är lyckligt lottad.

Hur upplever ni situationen i Sverige just nu? Litar ni på FHM? Har ni drabbats personligen?
Kram
svagis

Självklart blir det tufft att se hela påsken nykter framför sig, du har så rätt. Jag är ju ensam och här finns enbart en whiskey-flaska... dit sjunker jag aldrig ? Jag har liksom spelat upp mig själv att antingen handlar jag i kväll eller så blir det nyktert hela påsken. Det stämmer ju inte! Jag behöver bara komma överens med mig själv om att avstå alkohol torsdag-kväll och fredagkväll på ett bräde. Sen kan jag ta lördagen när den dagen kommer. Nu blev allt mycket lättare och enklare. Tack ??

Käftsmäll igen. Dum som man är försökte jag bortse från allt och försöka ha en bra kväll med frun. Nu vet jag att det spelar noll roll om jag är nykter eller dyngrak. Ena dottern tappade humöret med datorn, började slå på den.... Jag gick och så ifrån och försökte förklara att så kan man inte göra och nu är det dags att gå och lägga sig. Självklart trilskas hon och jag försöker diplomatiskt berätta vad hon gjort fel och vad som ska hända.... frugan rusar in och skriker på dottern att hon är det ens och det andra och att hon förstört kvällen för mig och henne. Sen stormar hon in i sovrummet och låser in sig. Har kramat och tröstat barnen och tror de sover okej nu. Tror jag ger upp.

Ja det är en mardrömssituation. Huset jag flyttar till ligger i grannbyn, tror innerst inne inte att han kommer att söka upp mig. Så jag kan inte bara fly och flytta. Sen jobbar han hemma på gården, så han är alltid hemma. Jag har bestämt min påsk, för han har jour och kan inget göra, han är kränkt för så mycket som jag gör, inte säger osv. Han flyttade hit för 2.5 år sedan, kommer 45mil härifrån. Han har inget umgänge numer, jobbar själv och tycker jag är den elakaste som finns. Tror redan han vet att han tappat greppet om mig, tror också hans depression bottnar i att han vet så väl vad han har ställt till med. Han säger ju att han känner sig värdelös och klarar inte ställa upp på mina krav ( som jag inte ens vet att jag har) Tror också att han förstår, att han kan inte ställa till med någon oreda för det är "min" by. Så då skulle han vara helt körd. Förstår inte varför han inte flyttar hem! Eller tar time out. Hur tänker alkoholisten, vi köpte huset, gifte oss och han hade sjukdomen hela tiden, sen 5-6 år innan vi träffades har han berättat senare. Trodde han inte att jag skulle reagera? Han har hela tiden bedyrat att han älskar mig, fast det inte visas i handling längre. Men innan vi köpte den stora lantgården fanns inget att det elaka, depressiva, det som inte går att ta på, men så över en natt efter ca 2 veckor kom det. Visst hade han innan druckit till i festliga sammanhang för mycket, krypläge, men jag bara det orutinerade bland ett kompisgäng som lever i den kulturen att det dricks mycket starksprit, men det hanteras. Och i hans hemstad i mc klubben där hände aldrig något tok. När han påbörjade behandlingen i höstas ringde han runt till alla i klubben och berättade, även för sina föräldrar, 1 bror, min syster och hennes sambo, min mamma och hennes sambo, sina barn och exfrun. Sen skulle locket läggas på. Ingen annan skulle få veta. Så nu umgås vi inte med någon, sitter hemma, jag har eget företag och jobbar rätt mycket. Och så tycker han att jag inte ställer upp.... Men som sagt i påsk ska jag träffa tantkompisarna ett dygn, ska bli så mysigt. Hoppas din påsk blir härlig. Hur är det för dig, hur länge hade du varit nykter och är det en kamp fortfarande? Kram tillbaka, är så stärkande att få svar ❤

...är bäst. Och lagom dos gör ingen beroende.

Själv lyckas jag aldrig med lagom. Blir fort uttråkad och vill ha mer och gärna annorlunda. Behöver hitta friden, i mig själv.

Lycka till med våren! ??

Läser två kapitel i boken ”Tänka klart” varje kväll. Snart klar med andra läsningen, och då börjar jag om igen.

Två citat från kvällens läsning:

”Måttfullhet är ett farligt spel. Det är som att säga att man vill hoppa litegrann ur ett flygplan eller bara förlora aningen av sin oskuld.”

”Alla alkoholister inledde med en drink. Den enda skillnaden mellan alkoholkonsumenter som upplever att de har kontroll och de som erkänner att de inte har det beror på vilket stadium sjukdomen har äntrat.”

Det är nog något som de flesta här känner igen sig i, men jag tänker att det gäller alla människor. Stig Dagerman skrev en novellsamling med titeln Vårt behov av tröst är omåttligt.
Eller omättligt?
JoYo skriver och inspirerar så himla bra om lärandet, och det ”jobb” som det innebär. Som ju är spännande och utvecklande, inte bara jobbigt. Vi lär oss hela tiden och det går fint att göra- även nykter. ?
Jag har flytt in i jobb, passion, vin.
Ljuvliga saker i lagom dos.
I vår tänkte jag bli besatt av min trädgård och ljusa kvällar,
Kram.

... som vi längtar ?

Kan du påverka hormonerna? Nja, även medicinering med östrogen och gestagen ger vissa biverkningar, och passar inte alla. (Själv har jag försökt få rätt hjälp i fyra år - och gynvården i mitt hörn av världen är urusel. Nu har jag gett upp, och nu mår jag bättre än på flera år.)

Kan du påverka din HSP? Nja, det är ju en del av din personlighet. Du kan bara förhålla dig till det - anpassa dig och omgivande faktorer möjligen.

Kan du påverka alkoholen? Jaaa ?

Grattis till 14 dagar!

Bra morgonrutin du har skaffat dig ? Själv läser jag två kapitel varje kväll. Läst två gånger snart - då blir det en tredje gång! Boken ”Tänka klart” ska bli sönderläst ?

Åh vilket fint inlägg, kraft och energi till både livet och arbetet, och skapandet- som i kören.
Håller med dig om att det är fantastiskt att vinka av medarbetare som man följt genom viktiga år. Det gör iaf att mitt jobb känns extra betydelsefullt. Låter som du har, och tar, en viktig roll och ansvar.
Låter också som du kommer att ha en ljuvlig helg! Snart där. ?

Ta en dag i taget bara.
Jag planerar bara en dag i taget.
Nu ska det firas påsk och här hemma finns det mesta som går att berusa sig på. Varje morgon bestämmer jag mig. Igen.
Varje kväll tackar jag mig själv för att jag har sån omsorg om mig själv att jag låtit bli att dricka idag, det känns som en bra ordning.
Vissa dagar har varit hemska. Deppiga tråkiga irriterande och ilskna. De dagarna kommer säkert igen. Men jag planerar inte för det heller. En enda dag, timme, en kvart i taget när det känns så.
Nytt beslut nästa dag.
Då känns den där kampen inte fullt så tuff som den är.
Kram.

God kväll, även denna kväll är ”safe”... ingen alkohol hemma och funderar knappt på att dricka MEN jag dividerar i huvudet fram och tillbaks... om påsken. ? Alltså... vad är mitt problem? Det är väl bara att skita i att handla hem, problem löst! Men är lite osäker om jag lyckas stå över hela långa påsken? Men jag vill ju stå över.... men dåså vad är problemet? Men nån kanske vill komma förbi på ett glas cava... ehhh har aldrig hänt hittills, varför skulle det hända nu?? Alltså denna inre kamp! Det är sååååå enkelt och ändå såååååå svårt. ?

Vi får väl se vad morgondagen har att ge helt enkelt. ?

I kväll är jag i alla fall nykter och det är ju galet skönt! ?