Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen! Oj vad många snabba helgmiddagar det har blivit. Vill bara duka av och sätta igång med något annat..
igår upplevde jag för första gången att jag hade ro att sitta kvar vid bordet och bara vila i stunden, har tagit drygt tre månader. Så ha tålamod med dig själv!
Kram.

Håll upp och håll ut!

Sök på Craig Beck på Yotube! Han är duktig på att förklara vilket gift alkohol faktiskt är.

Vet inte skillnaden på social ångest och vanlig ångest, men det senare är jag tyvärr väl bekant med. När den var som värst kunde jag inte gå i affärer tex. Tunnelseende, svettningar, fick inte fram ett ord.

Men genom att läsa böcker lärde jag mig i teorin att ångest alltid blir värre om man undviker. Man ska istället stanna kvar, uthärda och sen känna hur ångestattacken klingar av. Som en födslovärk typ, ungefär lika plågsamt också ?

Om jag går till affären, får en ångestattack, ställer min kundkorg och går ut ur affären så undviker jag - och då blir bara ångesten ännu värre nästa gång jag ska gå till affären. Och går jag inte ens till affären undviker jag också, plus att jag begränsar mitt liv.

Så jag har stått i kassan - försökt andas djupt och lugnt medan svetten lackat, huden har bränt som eld, med blicken tomt stirrande framför mig. Samtidigt har jag repeterat som ett mantra i skallen ”Det syns inte utanpå, det går över”. Till slut har ångesten gått över faktiskt.

Men det är SÅ jobbigt att vara så ångestriden. Att du nu är nykter kommer att göra stor skillnad! Fortsätt gå ut med hunden - hitta ett mantra att repetera i skallen.

Kram ❤️

Dagarna flyter på och det är rätt skönt. Jag är så glad att jag inte har spenderat den här karantänmånaden full/bakis på repeat. Det går helt enkelt inte att leva så. Eller jo, men inte om man vill få ut någonting av livet och relationer. Om jag vill leva i skuld och skam, dö i förtid, förstöra min kropp och mina relationer och aldrig växa som människa då kan jag fortsätta dricka. Jag tror faktiskt jag skippar det.

Den sociala ångesten är fortfarande ett problem. Jag har försökt gå ut med hunden själv ett par gånger och jag får nästan panik. Det är så svårt att förklara hur jag känner men jag ska försöka. Det känns som att jag döljer något, att jag inte borde vara där (alltså gå ute på trottoaren med min hund), att jag inte hör hit. Att jag beter mig konstigt och inte normalt. Jag måste "låtsas" och bete mig normalt annars så blir jag avslöjad, typ. Vet att det är något sorts impostersyndrom - ni kan googla om ni vill. Jag har typ alltid känt såhär mer eller mindre, det är väldigt jobbigt. Jag hoppas att det blir bättre med tiden... annars kanske jag måste kontakta en psykolog.

Precis...barnens besvikna blickar vill vi inte se mer!! Igår när suget kom gick tonåringen med flickvän ut. Tyckte det såg ut som att flickvännen hade druckit. Jag frågade sonen om det. Skulle aldrig sett barnen då jag var så inne i mitt eget egoistiska döljande och drickande. Suget försvann kvickt. Skämdes. Och insåg att jag inte har ”råd” att dricka eller försvinna från barnen någonsin igen! Vi är här för att stanna hos dem!? Ha en härlig söndag du med!

Vinäger, jag har så svårt att ta emot så stora ord.. förebild. ”Äsch då, inte jag”... tänker jag. Men nåt händer av så fina kommentarer. Så jag säger även TACK! Det var fint sagt! Detsamma! Vi är alla stöttande förebilder åt varande!
Kram?

Varit på en utav de ytterst få gudstjänster som öht äger rum nu. Vi var en handfull besökare.

Det är tungt nu. Svärfar har idag slutat dricka vatten...

Jag vill försöka förklara. En normal frisk familj har sunda relationer, har stöd och tröst av varandra och kanske släkt och vänner. De har en fungerande vardag. De kan hantera kriser på ett sunt sätt. Vi drabbas alla utav svårigheter till och från. Det är en del utav livet.

Men vi är en trasig, sjuk familj. Min man och hans bror har varit osams i 20 år. Vi träffade dem alltså i fredags för första gången på i princip lika lång tid. Plötsligt ska vi och dem samarbeta kring svärfars stundande bortgång och svärmors svåra situation. Det är mycket känslor som ofrånkomligt kommer upp till ytan.

Samtidigt lever vi i alkoholens förgiftade tillvaro. Ingen mår bra. Glädje sällsynt. Extremt litet socialt stöd. Vår familj har det tufft, alla på sitt sätt, även innan coronan kom och svärfar blev sjuk. Nu försöker vi bara överleva känns det som.

Jag är iaf nykter. Gud, hjälp mig. Hjälp oss! ?

...heter din tråd.
Mina tankar är; vad kan dämpa slaget mot marken om inte fallskärmen vecklas ut. Finns någon som kan möta upp dig? Var kan du hittta vila? Den sortens nätter du beskriver är obarmhärtiga.
Mina barn är viktigast skriver du. Finns det något sätt att den insikten kan ta dig genom dagen?
Vi äger verkligen inte alla svar, tänker på att du skriver om kris och dina anställdas oro. Ansvaret blir så mycket större för oss alla i dessa tider. Dra ner lågan på ett minimum.
Finns det något sätt att se på detta berg av bekymmer som ändå inte går att lösa på något annat sätt än att ta en enda sak i taget.
Att ha ansvar i dessa tider är olikt allt annat. Vi kan inte leka att vi har koll, för det har vi inte. Vi kan bara gå helt i takt med varje stund och försöka känna tillit. Den har du. Det är också ett snöre att hålla i.
Kram.

Dag två idag som sagt. Känner mig trött och frusen idag. Värmer mig med varmt te... Har ni andra kännt er frusna och dassiga redan dag två? Jag har ju inte druckit dagligen tidigare, snarare varannan dag...
Bara en undran...

Även jag blev förskräckt nu när jag läser tillbaka i din tråd. Jag vet tyvärr hur det känns att vara berusad (full) från morgon till kväll. Du kanske har slagit i din botten nu.

Ditt sista inlägg andas hopp. Håll i och håll ut nu. Snälla, för din egen skull. För din egen räddnings skull. ?

Många kramar till dig

Underbart, bra jobbat. ?

Vad du än tänker om dig själv nu är jag imponerad. Du beskriver så bra hur det är den första tiden, tankarna, känslorna. Det jobbiga förhandlandet. Så klok och medveten som du är om allt runt omkring dig är jag säker på att du fixar det.

Kram ?

Kikar in och försöker hitta motivation. Tack för era inlägg, önskar jag kunde skriva att nåt mirakel skett och allt är i ordning men knappast.

Skulle inte jobba i helgen men är tvungen, har egentligen ingen ork kvar. Nätterna är fulla av mardrömmar och det är väl inte så konstigt med tanke på allt som sker just nu. Skrämmer mig till vanvett att första tanken när jag vaknar är att jag behöver alkohol. Måste vara en gammal kvarleva från tiden jag oftast vaknade så, efter en natt av mardrömmar, dålig sömn, ångest, svettningar mm. Då var alkoholen min motivation för dagen. Att snart kommer allt det här hemska dämpas av några klunkar. "Det stora problemet" tar jag tag i sen när allt lugnat ner sig... alltid sen.

Viktigt att minnas hur det var men också hur nära det är att bli så igen. Jag måste erkänna att jag inte följer mina egna råd för att hålla mig på banan. Jag läser inte, lyssnar inte, tvärtom har små romantiserande tankar om bara några lugnande glas dyka upp dagligen. Jag vet vart den här vägen leder, jag vill inte dit men i det här läget är det inte möjligt att befinna mig på länge till heller. När jag läser igenom det här inser jag att jag redan signerat ett återfall eller avbrott av nykterheten. Någonstans har jag mentalt tagit klivet ut ur planet, hoppas fallskärmen vecklar ut sig och att slaget i marken inte blir för hårt, det här är ju redan pågående fritt fall.

Bra jobbat! ?
Vill tipsa dig om att faktiskt läsa på om hur hjärnan är kidnappad av alkoholen om du inte redan gjort det!
Den vill ha dopaminkicken och det är därför man blir så himla sugen på att dricka alkohol.
Har betytt mycket för mig vad det gäller att bevara nykterheten.
Kram?

Hej
Vad skönt att vakna upp efter en nykter lördag. Länge sedan sist. Men man var sugen till gårdagens middag men jag härdade ut. Känner att man blir rastlös av att inte ta det där glaset som man är så van att ha på helgen. Hoppas att det gått bra för er andra där ute. Kram

True. Ar pa dag 2 nykter nu. Svettig och ligger pa botten men tar det kvart for kvart.

Tankens kraft är enormt stark - både positivt och negativt. Alla ”automatiska” tankar kan man bryta med medvetna tankar.

Tänk på triangel KÄNNA-TÄNKA-GÖRA som påverkar vårt humör.

Vad du känner kan du inte påverka. Du kan bara försöka ha så neutrala tankar som möjligt, utan att ljuga för dig själv. ”Idag känner jag mig nedstämd och ledsen”. Ingen mer värdering än så.

Men du kan alltid välja om du tänker att glaset är halvfullt eller halvtomt. Alltid. I början känns det kanske ovant, men snabbt går det av bara farten.

Ett exempel. Du krockar med bilen, men inte så allvarligt. Först tänker du ”Fan, helvetes skit, varför drabbas alltid jag av sån här skit, jag har inte tid med detta nu.”

Sen bryter du den automatiska tanken med en medveten tanke ”Jag hade verkligen tur i oturen. Jag har själv klarat mig helt utan skador, ingen annan bil var inblandad och jag kan lämna in bilen på verkstad nästa vecka eftersom jag ändå ska jobba hemifrån”.

Det är då du blir en gräsligt positiv människa, som både provocerar och förundrar andra människor.

En fling sa till mig en gång ”Du är så jävla vit i alla lägen - ser inte något ont i någon eller någonting, hur gör du?”

Men man kan faktiskt bryta automatiska tankar av typen ”jag är helt värdelös” med medvetna tankar av typen ”jag är duktig som fortsätter göra det här, fast det är svårt, och allt man övar på blir man bättre på.”

Och vad man GÖR kan man också påverka förstås. Man ska göra saker som ger mer energi än de tar, så man hamnar på plus.

Med all respekt vet jag av egen erfarenhet att det här inte funkar när man är svårt deprimerad. Jo, i liten skala möjligen om man har tidigare bra erfarenheter av styrkan med tankens kraft.

Men det funkar bra i förebyggande syfte - precis som mindfulness och handarbete.

Kram ❤️

Härligt! Så bra jobbat??

70 grattiskramar från mej?

Tack alla! SÅ skönt att känna värme, förståelse och gemenskap här!! Idag skall jag fylla min dag med allt annat än fylla....

Kram på er alla!!

Grattis Andrahalvlek! 71 dagar och 10 veckor i dag då. Toppen!

Minns så väl när jag var helt ny, och hur överväldigad jag kände mig av den värme och pepp och välvilja som mötte mig här.

Plötsligt kände jag mig inte ett dugg ensam. Hoppas att du känner likadant!

Själv firar jag tio nyktra veckor idag, tjoho!

70 nyktra dagar igår och 10 nyktra veckor idag, tjoho vad jag är bra!

Så fint att du trots skuld och skam hittade hit igen. Förstår precis dina känslor. Själv har jag trillat många gånger på vägen, men ger aldrig upp hoppet. Tycker mig läsa detsamma hos dig. Det är aldrig för sent.

Lycka till!

Kram

Tack för ditt fina inlägg, utvecklar gärna. Men du, jag läser in så mkt försiktighet och tvekan kring vad du faktiskt åstadkommit! Sluta med tvekan över dina egna bedrifter.
Att ta steget att skriva här,
Att vara aktiv och delaktig och betydelsefull.
Att avstå alla dessa dagar- i följd - som hann gå innan extrema omständigheter skapade ett avbrott Och nu tillbaka här för att fortsätta vara nykter. Det är stort. Jättestort. Avgörande för hur livet kommer att bli. Jag skulle inte ens börja från noll, för alla de där dagarna-du var liksom inte inne här och tog en snabbkaffe, utan; kämpade, insikter, kloka genomtänkta beslut.
Så på sätt och vis är just det ett bra exempel på rädsla för sin egen storhet. ?
I bibeln heter det The jonah complex, Jona i valfiskens buk.
Klipper in några rader, men jag läser detta endast sett till inre utveckling, och det som gör mig intresserad är just hur jag ser att så många av oss här inkl jag själv har lagt beroendet som en stor (nästan) oöverstiglig sten mitt i vår livsväg.
Allt vi har kunnat åstadkomma trots det är i många fall mirakulösa bedrifter. Tänk vilka vi kan bli utan.
”The Jonah complex is the fear of success or the fear of being one's best which prevents self-actualization, or the realization of one's own potential.[1][2] It is the fear of one's own greatness, the evasion of one's destiny, or the avoidance of exercising one's talents.[1][3] As the fear of achieving a personal worst may serve to motivate personal growth, likewise the fear of achieving a personal best may hinder achievement.”

Dagens flum från mig som vaknar till sol och har skrattat så mkt åt mina knäppa drömmar!
Ha en fin och stolt dag, K. Kram.

Då får man ta ner livet till att räkna dagar, timmar och i bland t.o.m. minuter. Jag är fast förvissad över att för varje stund vi låter bli alkoholen kommer vi längre bort från den. Hoppas du fick en fin dag i går!