Senaste kommentarerna i forumet

jag håller på dig och skickar så mycket cyberstyrka jag kan <3

Han är inte alls färdig med sitt drickande så det kommer att fortsätta till/om han kan se sina konsekvenser.
Och självklart vill han inte att du ska flytta för du hjälper till att hålla han flytande i all sin misär.

Uppbåda all kraft du har kvar och sätt dina flyttplaner i verket men tala inte om vart du tar vägen för honom. Är han våldsam nu så finns risken att det blir värre när han inser att ha tappar greppet om dig. Har du möjlighet att gå på Al-anon (kommer inte ihåg om jag frågat förut ?) Ring gärna en kvinnojour så får du stöd och hjälp där, kanske med boende eller med praktiska saker.

Jag skulle önska att du lägger fokus på dig själv nu och ditt egna mående, inte lätt.....jag vet, men absolut nödvändigt ! Du kan inte påverka honom !! Tala inte om i förväg att du drar utan bara stick till ditt egna bo ! Jag oroas av att du skriver att han är våldsam redan nu och det kan bli ännu värre, du måste vara försiktig !!!

Och självklart är det ok att du skriver här och jag hoppas innerligt att du fortsätter för det underlättar för dig själv att få ur dig känslorna ! Jag ser fram emot dina inlägg !

Kram !!!

Tack det stämmer att den 100:ade dagen har passerat.?
Det svajar på denna resa.
Men jag håller mig kvar på tåget?
Är glad att jag inte gav upp .Tack från Pilla?

Grattis till dina 3 månader i klarhet
Omtänksamma Seklart?.
Så himla bra gjort.Härligt att uppleva din fina omsorg för oss här på forumet.Kram Pilla?

Känner igen det där med att suget kommer på eftermiddagen eller (fast vid 17 för mig) framåt kvällen.
Att man tänker ”äh, ett glas vin eller två” varje gång. Varje dag. Att man blir tröttare, deppigare, för varje dag.
Jag höll på så i flera flera år. Slutade nån gång, började igen.

Jag fick nog av det du beskriver, tröttheten, bristen på livskvalitet och tid.
Under åren har jag läst en massa! Om psykologi, beteende, självhjälpsböcker helt enkelt. Kontaktade en alkoholterapeut och började inifrån. Mycket stöd här på forumet. Och boken ”tänka klart” av Anne Grace.
Så har jag idag nått dag 99 i nykterheten. Med mitt svar vill jag, som kände mig hopplös, ge lite hopp. Det finns hopp, det finns ett skönare liv. Men det krävs att man beslutar sig. Och vill! Viljan att vara nykter.
Målet: mer tid, livskvalitet, glädje, ett friskare liv.
Sätt upp dina mål. Önskemål!⭐️
Välkommen hit!
??‍♀️?

För mig har det hjälpt otroligt mycket att gå till botten till varför jag drack som jag gjorde.
Min alkoholterapeut har hjälpt mig att se många skäl till varför just jag blev alkolist....sen gillar jag tankesättet att vem som helst kan sluta dricka,men man måste jobba med sig själv för att bli nykter/Kristina

Tack ”se klart”?
Det är spännande, lite skrämmande och jobbigt att nyktert se i hur många olika tillfällen jag faktiskt hade druckit, om jag nu drack.
Livet pågår ju! Oavsett
Och så mycket man ser hos andra på gott och ont. Funderar mycket på min sär- sambos dryckesvanor och känner oro. Men jag vet inte om den är befogad eller ej.
Vi pratar mycket han och jag om både mina och hans vanor. Han är ett stort stöd för mig och min största supporter men... fan! jag får känslan av att han dricker när jag inte ser.
Vi har lägenhet i stan där jag bor mest och sommarstuga där han bor mest. Så jag kan omöjligt veta.
Jag vet att man inte ska tvivla på sin magkänsla men det är ändå svårt!
Men idag skiner solen snart?och jag ska till min gruppbehandling i em.
Kämpa på alla kämpar där ute!

Tack ”se klart”?
Det är spännande, lite skrämmande och jobbigt att nyktert se i hur många olika tillfällen jag faktiskt hade druckit, om jag nu drack.
Livet pågår ju! Oavsett
Och så mycket man ser hos andra på gott och ont. Funderar mycket på min sär- sambos dryckesvanor och känner oro. Men jag vet inte om den är befogad eller ej.
Vi pratar mycket han och jag om både mina och hans vanor. Han är ett stort stöd för mig och min största supporter men... fan! jag får känslan av att han dricker när jag inte ser.
Vi har lägenhet i stan där jag bor mest och sommarstuga där han bor mest. Så jag kan omöjligt veta.
Jag vet att man inte ska tvivla på sin magkänsla men det är ändå svårt!
Men idag skiner solen snart?och jag ska till min gruppbehandling i em.
Kämpa på alla kämpar där ute!

Jag vill vara nykter men varje dag vid 15-16 tiden så klarar jag inte att säga nej. Då finns inga argument heller till varför jag inte skulle. Så länge jag inte dricker mera än två-tre glas och ser till att sluta innan kl 21 så påverkas natten också positivt, och såklart blir kvällen mera avslappnad och glad. Vi peppar varandra också. Vi lagar god mat och låter kvällarna bli som helgkvällar. ”Och med sååå god mat måste man ha vin”.
Drack för sent igår kväll och mår inge vidare idag. Sov dåligt och vaknade av hög puls och ångest. En sån här morgon är det ju lättare att känna ”aldrig mer” men jag litar inte på mig själv. Vet att eftermiddagen kommer med sin lockelse...

Mot slutet var jag glad om det första glaset gjorde mig lite chill åtminstone - efter det var det bara fullt ös ända in i minnesluckan. Läskigt.

Därför tänker jag inte ta det första glaset igen. Punkt.

Tänker att det är som med godis. Låter man bli att äta helt är det lättare att avstå. Har man tagit lite är det kört - då äter man upp allt.

Men godis är ofarligt i sammanhanget - alkohol däremot är döden i förlängningen.

Tack för att du delar med dig av vad du lär dig. Kunskap är makt.

Varning. Det här inlägget kommer att innehålla ett sammelsurium av motstridiga tankar, idioti blandat med förnuft, svammel och säkert en hel del självömkan.
Jag måste bara skriva av mig.
Vaknade idag och mår jättedåligt och det stormar i huvudet av alla tankar.
Möttes av ett nästan helt igensvullet ansikte i badrumsspegeln tidigt i morse. Kände igen det men f-n, är det där jag? Igen? Mår så illa så att jag vill spy även om jag inte gör det. Huvudet värker, pulserar.
...det är inte värt det...
Nej, jag drack inte igår. Eller jo, te, massor av starkt te, starkt men inte alkoholhaltigt.
Och jag känner igen det från i höstas när jag var nynykter…
Det är både en för- och en nackdel att ha gått igenom det här en gång förut. Jag vet lite vad jag har att vänta.
I höstas nyktrade jag till efter att ha druckit i princip dagligen i typ 20 år.
Nu försöker jag ta mig ur en period på 6 veckor, där det "bara" var de sista två veckorna som jag drack varje dag och då inte alls lika stora mängder som i somras...
Måste jag igenom allt igen? Ok, det verkar ju som att processen snabbspolas jämfört med hösten; "rosa moln-period" i två dagar, började må dåligt med mycket tankar på alkohol igår (dock inget sug att dricka) och så mår jag pest idag, allt känns förtvivlat meningslöst och svart.
Tankarna igår handlade mycket om påsken. Jag tvivlar inte på att jag vill sluta dricka, men jag funderar på att dricka i påsk för att börja om nästa vecka... Idioti naturligtvis, vissa saker blir bara värre av att man skjuter upp dem, jag veeeet! Men jag har två bra(?) argument för att göra så.
1. Jag vill ha energi att göra saker i påsk! Umgås och ha trevligt samt framför allt så har jag planerat att jobba på mitt projekt. Som jag mår nu så orkar jag inte.
2. Jag har inte kommit åt att prata med gubben om att jag ska sluta dricka (det är övervägande bra att vi inte bor tillsammans, men det har sina sidor..) och nu är det för nära helgen. Han kommer att behöva några dagar att komma över berättigad ilska och besvikelse, även om jag vet att han kommer att stötta mig. (Kanske en omskrivning för att jag SKÄMS SÅ över att inte kunna hantera och dricka alkohol med måtta som han och att han drabbas genom att vi inte kan dela den där vinflaskan som han nu sagt att han tycker är så mysigt).
Gällande orken så kan jag inte ens jämföra med processen jag gick igenom i höstas och tro att den kommer, inte ens om jag hoppas på en fortsatt "snabbframspolning". Jag hittade inte den fulla energin och orken ens efter fem och en halv månads nykterhet. När jag ser tillbaka på vintern så orkade jag inte speciellt mycket utöver måsten som jobb och projekt. Jag orkade inte städa och tvätta, här såg ut som kriget. Maten blev enahanda för att det skulle vara snabblagat. Det var knappt jag orkade bry mig om hur jag såg ut när jag åkte till jobbet...
Under återfallet har jag städat, tvättat undan "berget", lagat bra och nyttig mat samtidigt som jag steppat upp takten på projektet och höjt tempot på jobbet.
Jag funkar ju helt sinnessjukt bakvänt, men om det nu är så, då börjar jag verkligen undra...
...är det värt det...
Allt detta jobb för att hålla sig nykter - bara för att må dåligt.
Någonstans tror jag att jag förstår vad det handlar om.
Jag har börjat lyssna på Alkispodden från avsnitt ett igen eftersom jag redan "lyssnat slut" på den. Satt igår kväll och lyssnade och blev påmind om det där att alkoholberoende består av tre delar: den fysiska allergin, den mentala besattheten och så den känslomässiga...
Allergin och besattheten vet jag ju nu att jag kan bemästra - det är "bara" att sluta dricka. Men det känslomässiga …. där har jag inte kommit ens en mikrometer framåt ….
"-Det går inte att sluta dricka och bara sitta i soffan och tro att man ska bli nykter" Ett högst ungefärligt citat ur Alkispodden.
Nej, kanske inte. Men vad f-n ska jag göra???

Usch Nystart, hur ni har det. Ni tycks verkligen vara i en situation där det är normalt att skrika och ha högt tonläge, särskilt din fru verkar säga allt möjligt och omöjligt. Jag har skrivit det förut men jag växte upp i en familj där vi gjorde på det viset, om än en lite mildare variant kanske. Inte bra någonstans. Min syster blev en mycket arg tonåring, medan jag försökte se till att alla hade det bra så att bråken inte började. Så funkar jag fortfarande... får ett oerhört stresspåslag när sambo och barn blir irriterade övar att nåt inte funkar eller när de blir stressade. Curlar då allihop, ganska tröttande och onödigt. Gentemot föräldrar och syskon har jag fortfarande det beteendemönstret. Ilska och skrik ligger nära även från min sida.. men med Orkar inte med skrik här hemma. Gjorde ett undantag igår och skrek på sonen. Han är inte alls van vid det och tror att jag är jättearg. Blir snabbt en väldigt tråkig stämning. Så när jag läser hur ni har det blir jag verkligen bekymrad. Här hemma har jag några tonåringar, så det är klart att det är bråk ibland, men jag nappar väldigt sällan och då ser man också vilka skitsaker det bråkas om... hakar man på och säger emot så bråkar man plötsligt om vem som inte låste dörren... eller nåt annat lika oviktigt för oavsett om det är så eller inte så vill ju alla vara duktiga och uppskattade. Skrik och gräl på de man älskar kommer aldrig att göra dem bättre, tvärtom. Å så tjafsar men om nåt totalt oviktigt istället för att gå till botten med det egentliga problemet.

Din fru verkar ha ett kontrollbehov utan dess like och verkar inte inse alls att hon inte är ofelbar. Det känns inte som om du nånsin kommer att kunna ändra det.
Kan du leva med det och få det att fungera?
I mina ögon verkar det inte så... barnen dina verkar vara lite mindre, men herregud när de blir tonåringar, eller så vågar de inte heller bråka med din fru för hon har ju ingen stoppknapp och skriker så elaka saker och det tär. Det tär på dig för att hon vet ju exakt vad du blir ledsen av och hon vet med all säkerhet vad barnen blir ledsna av. Är det viktigare för henne att leva ut sina känslor så kommer hon att knäcka barnen. Hon är vuxen och borde veta bättre, men uppenbarligen inte. Ni kan bara inte fortsätta. Barnen dina tar kanske efter fruns beteende och när tonåringar (som ju ofta är lite jagfixerade) bråkar, ja då får du kanske obehagliga sanningar och extra elakheter även från dem. Ni är inga goda exempel nu varken du eller din fru. Jo, du gör absolut det du kan men jag tror att du och barnen måste ur den här karusellen innan det blir ännu värre med barnen också i det här. Jag hoppas Nystart att du slutar dricka för man får så oerhört svårt att ta tag i problemen när man marinerar i alkohol. Allt skjuts upp, i alla fall för mig. Det blir också uppenbart när man som jag dricker några dagar då och då. Startsträckan till att ta tag i saker blir lååång under de perioderna och man mår så mycket bättre när man får ändan ur vagnen. Hoppas att du kan få nån ordning på det här, finns det nån som kan hjälpa dig tror du?

Tack Johan K.

Jag ÄLSKAR att vakna nykter... det är den bästa känslan som finns, bättre än att känna de där första kalla bubblorna mot läpparna ut det första kalla glaset för kvällen. På morgonen är jag stark, jag undrar för mig själv Hur svårt kan det va?? Det är som om jag är två personer, en smart stark och väldigt klok person på morgonen. En svag och lättlurad person på kvällen.

Jag har skrivit digital dagbok sen september 2018, skrivet gärna av mig men läser inte så ofta. I går fick jag för mig att ändå gå tillbaks och läsa... började från början och blev chockad. Jag har trott att det är mig det varit fel på hela vägen i relationen.... men när jag läste mina ord jag skrivit och vad jag slet med då, mina tankar då, hur jag laddade om, hur jag kämpade på och hur han svek mig om och om igen... jag blir nästan lite rädd och samtidigt arg på mig själv... jag har gett bort tre år av mitt liv till nån som behandlat mig som något som råkade följa med in under skon. ?? Jag kunde även följa mitt drickande, skrev mycket om det redan då... inser dock hur det har eskalerat. ? Jag kom till januari 2019 sen gick ögonen i kors. Jag ska fortsätta läsa i kväll. Är ju nästan spännande, så mycket som jag har glömt.

Nu dags att sparka igång denna dag, tack till mig själv att jag fick vakna nyktert i dag. ???

Visst är det så det måste bli, en dag i taget. Jag är van och trivs oxå med att jobba med ett långsiktigt mål.... men alla mål kan ju faktiskt brytas ner till en dag. Det här är ett långsiktigt mål, men med fokus på delmål för delmål, dag för dag.

Tack för att du delar med dig Se klart och grattis till tre månader!! Riktigt starkt jobbat ??

Välkommen hit.
De saker du räknar upp är ju ganska jobbiga konsekvenser. Hur tänker du att det skulle kunna bli annorlunda? Dricka mindre? Sluta helt? Att du skriver här är ju väldigt bra, tror inte ser finns ett bättre ställe för att få stöd, men att även stödja andra.
Om man skippar för en stund att livet är tråkigt (just nu) och testa istället en nykter period på kanske en månad, kanske vissa saker bli mindre tråkiga. Låter som fel ekvation men visar sig vara rätt för väldigt många. Säg till vad som är svårt eller utmanande så försöker vi hjälpa till efter förmåga. Kram.

.., och bra för oss 3-månadrrsgluttare att veta vad som kan vänta. Att något saknas. Att chokladbollar kan hjälpa ?
Den post-akuta abstinensen har jag läst lite om. Fick en hemsk svacka vid typ 6-7 veckor. Såg bara grå dagar framför mig. Nu har det ljusnat men jag försöker vara beredd på bakslag, att de hör till.
Bara vara envisare än motståndaren, då och då testar jag att vara riktigt nonchalant som mot en efterhängsen kille i tonåren. Inte snällt eller mogen men vid tidpunkten nödvändigt... Vi hejar på varandra här. Och delar samma lite knöliga väg, men spännande.
Heja dig framåt!

Drev här för två år sedan då jag slutade dricka med hjälp av Antabus. Sedan har jag haft perioder då jag försökt att dricka måttligt, med varierat resultat. Sedan 4 dagar prövar jag Naltraxon , tagit 1/2 tablett/dag. Har mått illa, haft ont i magen, törstig, kissnödig o vart fruktansvärt trött. Första dagen så irriterad att jag höll på att explodera!
Bättre idag, men fortfarande väldigt trött.

Hur länge kommer detta hålla i sig? Och läkare sa att jag ska ”ta vid behov”. Kommer det att bli så här varje gång?
Har även läst att man Naltraxon kan tappa sin effekt, så kanske ett skäl att inte ta jämt?

Erfarenheter?

Tack att du svarade!
Ja, jag upplever nackdelar. Att jag inte längre är jag. Att jag har så korta dagar. Att jag är så trött på att vara trött. Att sömnen är ett problem. Att livet går fort...

Att få det förklarat på det viset, och vetkligen tankeväckande.
Tack för att du delar med dig. Känner så igen detta med att vara vid nästa glas innan jag druckit ur. Och att vara nervös över att det inte skulle räcka. Den tanken går igen från åratal tillbaka, även när jag inte drack varken ofta eller mycket. Men hjärnan ville i princip alltid ha mer.
Nu har min hjärna trubbats av åt andra hållet, vill inte ha något alls.
Jag gör mitt bästa för att det ska fortsätta så.
Godnatt och tack!

Ska försöka översätta och sammanfatta någonting jag läste i min bok (Alcohol Explained av William Porter)

När vi bestämmer oss för att ta ett glas vin eller öl, varför spelar ingen roll. På något sätt så har vi inbillat oss att det kommer hjälpa i stunden och få oss att må bättre. I alla fall, vi tar ett glas vin och känner oss avslappnade och tillfredsställda i kanske 20 min. Om vi inte tar ett till glas efter det så kommer vi må SÄMRE än innan vi tog det första glaset. Vi kommer ha mer ångest och även absintens från alkoholen. Du kommer alltså inte må som du gjorde innan du tog det första glaset. Så därför tar vi ett till glas för att motverka den ångesten. Sen ett till efter det för att motverka ångesten från det förra glaset osv. Detta är en av anledningarna till att det är svårt att hålla sig till 1-2 glas. Alkohol skapar ångest, men motverkar även ångesten den har skapat så vi fortsätter dricka för att motverka den ångesten. Jävla förrädiska gift!

Tyckte det här var intressant då jag är seriöst LIVRÄDD att nyktra till när jag väl har börjat dricka. Har aldrig förstått varför. Varför kan man inte bara nyktra till efter det första glaset och vara som vanligt? Men det går inte för du har rubbat balansen i hjärnan så du kommer må sämre. Alltså är alternativet antingen att må sämre än innan du drack eller fortsätta dricka för att hålla ångesten borta. Det är därför vi (eller jag i alla fall) alltid ser till att ha tillräckligt att dricka, får ångest om jag har för lite, ser varje tillfälle till att fortsätta dricka när jag väl har börjat och ALLTID tänker på nästa glas även om mitt är halvfullt. Det är därför det är så svårt att kontrollera sitt drickande för du kommer helt enkelt inte vara nöjd och din hjärna kommer skrika efter mer alkohol för att motverka ångesten.

Hoppas någon annan får lite insikt i sitt eget beteende av det här. Hjälpte mig att förstå i alla fall ?

Du skrev till mig om vita knogarna, det stämmer nog. Men det som för min del gör att jag inte kan leva i det här längre med min man är att han efter avslutat 12 stegs behandling för 3 månader sedan har gett upp, fått återfall, flera, senast i fredags då han var full när jag kom hem och va uppe i oss, dvs med mina barn. Slocknade i soffan kl19. Mina barn fattade inte att han var full, för jag berättade dagen efter. Sen drog han till stugan i två nätter, utan sprit tror jag. Jag får ställs frågor om han tänker komma hem. Misstänker att han har druckit nu också, det luktar misstänkt iaf. Men dit jag vill komma är, att allt är så mycket mer destruktivt, han har fått medicin, jag följde med till läkaren, han har blivit sjukskriven, han är helt tom i blicken, tycker livet är slut, och på det sover han inte. Varför, han har redskapen, han visste att det skulle komma, men han skiter i allt och är också väldigt otrevlig. Han har under pågående behandling varit våldsam och har slängt ut mig. Och han försöker inte ens ha någon kontakt med sina söner. Men han vill inte att jag flyttar vilket jag har föreslagit för 2 veckor sedan, då klappade han ihop fullständigt för då skulle allt gå överstyr, men eftersom det inte finns det minsta förändring i av att ge efter det heller så antagligen kommer flytten ske på söndag. ( om jag orkar, för det blir en psykisk nedbrytning) lite osammanhängande, men det är nog hela jag, tappat det rationella i min handling. Hoppas du tycker det är ok att jag ställer alla dessa frågor ?

Tack kompisar för grattis, blir himla glad när ni skriver och följer med på min resa och hejar. Stärks av det.
Idag har min dag gått i ett och märker att jag vågar släppa sargen (här) men läser, kollar hur ni har det, och tänker på förändringar som skett, och sker. Jag pratade med en kompis idag om hur jag ”ska göra nu”, har ju egentligen inte utfäst något mer än den tid som nu har gått. Däremot har jag själv bestämt mig för ytterligare 3 månader, med siktet inställt på ett år, och därefter livet ut.
Kan inte säga att tanken skrämmer mig det minsta, men att idag deklarera ett liv som nykterist känns som ett för stort steg. Jag tar det kvartalsvis just nu. Det fixar jag, men fortsatt en dag i taget.
När jag blickade mot påsken, i januari, såg jag snapsluncher, lamm och rödvin, eftermiddags-cava.
Nu lockar det mig inte överhuvudtaget. Kan faktiskt inte tänka mig nåt bättre än att få umgås (begränsat) med mina barn, äta god mat, komma igång med min löpträning, och SLIPPA dricka,
Jag förstår inte riktigt hur den förändringen gått till. Det är lite- trolleri. Dock är jag mycket ödmjuk. Jag förnyar mitt löfte till mig själv, varje dag. Med stort allvar. Slaven på triumfvagnen, memento mori, kom ihåg att du är dödlig.
Den skuggan tänker jag fortsätta leva med, i övrigt sol- eller just nu mångata över slätten.
Nykter idag, tack för det.

Vad skönt och bra för dig??
Hade inte sug de två första veckorna. Sedan sade det pang och jag blev supersugen. Insåg rätt fort att jag superstarka triggers i vissa lägen. Har jobbat med det på olika sätt och nu har det lugnat sig. Kommit in i bra rutiner.

Ja Tänka klart tål att läsas om och om igen... vi fortsätter med läxorna så går det bra för oss??

Och så får man addera dagarna till varandra. Så går tiden och plötsligt, som i mitt fall har det gått tre månader. Det tar tid att känna de stora förändringarna, men det är väldigt jobbigt att tänka på lång tid.
Så EN enda dag i taget. Det har hjälpt mig, och då menar jag att jag stundtals inte ens velat överblicka helgen. Men en dag, det går,
Håller tummarna för dig!

Tänk inte på att säga förlåt här.
Vi gör vårt bästa, hela tiden, mer går inte att begära.
Och vi behöver snarare bli proffs på att förlåta oss själva. Kram.