Senaste kommentarerna i forumet

40 dagar är svinbra!

Det är så fantastiskt skönt när dagarna går. Grattis!???
Tänker hela tiden att tröttheten inte blir bestående. Det blir bättre! Så mycket värt att vara nykter?
Heja oss alla?????

Dag 40 och fortfarande nykter! ?

Min medicinering handlade denna gång om en lång period av nästan orimlig oro för en mig mycket nära. Det, ihop med ytterligare utom-faktorer gjorde att vi testade detta. Som fungerat bra. Har liksom inte haft några depressioner sedan jag var ung, men fick förklarat att även oro påverkar signalsubstanserna.
Men jag längtar faktiskt efter att bli av med dessa, vilket nog ligger i linje med att Se klart ?
Jag känner mig lite modigare i livet just idag men absolut inte övermodig. En sak i taget.
Tack för grattis!

Grattis till 80 nyktra dagar! Och grattis till att de mörka molnen har skingrats något ?

Funderat en del på hur SSRI-medicineringen påverkas av nykterheten. Jag tar ju också SSRI.

Alkoholen påverkar ju upptaget av serotonin. Vilket också SSRI påverkar. När man dricker skjuter nivåerna i höjden, för att sedan störtdyka under baksmälla.

Nu när inte alkoholen påverkar serotoninet längre så borde det ju ta ett litet tag innan nivåerna stabiliseras, och samtidigt borde ju SSRI-medicinens påverkan indirekt påverkas av det på något sätt. Hur har jag dock inte klurat ut.

Summa summarum tar det nog helt enkelt tid innan hjärnan läkt fullt ut, och tills dess kommer nog vårt humör gå upp och ner helt oförklarligt. Så tänker jag.

Helst vill jag sluta med SSRI, men just nu vill jag inte bråka med hjärnan i onödan. Var sak har sin tid.

Nykter = sover bättre = psykiskt stabil.

Tror ni att det finns ett samband? Jaaaa, självklart!

Tack, detsamma mulletant! ??

Fortsatt kaos på jobbet, och idag fick jag ännu en arbetsuppgift dumpad i knät. Förvisso ska den arbetsuppgiften hamna i mitt knä, men tidsfristen jag fått är minst sagt tajt så jag får ösa järnet.

Det var en arbetsuppgift som det tog mig själv tre timmar att begripa fullt ut, via telefon och mailväxling med lönekontoret.

Nu när jag äntligen har fattat så ska jag ge XX antal medarbetare besked om något som jag med nöd och näppe begriper själv. Så resten av veckan lär jag få tusen frågor och till slut kan jag nog förklara i sömnen ? Det känns plötsligt lååångt till helgen. Suck.

Har man inte att göra så får man, eller så får man ännu mer att göra och klar blir man aldrig. Lika bra att ge upp den tanken helt, att bli klar alltså.

Men jag känner mig stabil psykiskt just nu och därför äter det mig inte inombords. Jag jobbar mina timmar, sen går jag till bussen och släpper jobbet helt. Kollar inga mail när jag är ledig. Just därför gillar jag inte att jobba hemifrån, mitt hem är min fredade zon liksom.

Ikväll har jag sjungit med en LIVE-kör på Facebook ? Vårens körträning i vår lilla stad är satt på paus pga coronakrisen. LIVE-sändningar är förstås inte samma sak på långa vägar - men det är bättre än ingenting.

I hela mitt vuxenliv har jag velat sjunga i kör. Hösten 2018 kom jag äntligen till skott - och det är ett av de bästa besluten som jag har tagit. Körsång är verkligen nice för både kropp och själ - ren glädje från topp till tå ?

Efter kören kollade jag Rapport lite snabbt och sen kröp jag ner i badkaret - också ett nice sätt att uppnå avkoppling.

Jag har bestämt mig för att stötta min lilla stads restauranger genom att köpa hämtmat till middag varje dag. Olika restauranger varje dag, till att börja med i alla fall. Idag blev det nudlar med kyckling i röd curry ?

Imorgon väljer jag nog kycklingtallrik och dottern vill ha nuggets med pommes. Inte så nyttigt, men jag köper räksallad på lördag. Har redan beställt och swishat pengarna.

Jag tänker lite som med klimatkrisen vad det gäller coronakrisens påverkan på näringslivet. Om alla försöker bidra med litegrann utifrån sina egna förutsättningar så tror jag att det kan påverka mer positivt än man kan tro.

Nykter? Självklart! Idag, imorgon och under överskådlig framtid.

Här i min värld är begränsningarna fler men vi har ändå rörelsefrihet. Vänner i Spanien och Frankrike får inte alls gå ut, det kostar dryga böter. Jag hoppas som du att nåt gott ska växa fram ur den här erfarenheten.
Var rädd om dig och lev väl? / mt

Charlie70: Tack för tipsen!!! Jag tittade på klippet om PAA och förvånades över att det kan komma så sent som ett år efter alkoholstopp! Känns faktiskt lättare att tänka att hjärnan behöver tid att återställa sig. Det blir en mer klinisk förklaring, det tar tid, stå ut... Blev nyfiken på vad man själv kan göra för att få dopaminduschar som han nämnde. Får söka efter det avsnittet.

Se Klart: Vad skönt att du kommit ur mörkret, det finns hopp alltså. Jag är för trött fysiskt och psykiskt för att ens utvärdera eventuella känsloskiften. Har tränat mig mör som jag sa, hoppas det hjälper ?. Ska definitivt titta på filmtipset!

Vilket underbart forum detta är med ovärderliga tips och igenkännanden, är så glad att jag hittade hit en gång i tiden. ❤

Idag åt jag och barnen våfflor med grädde & hjortronsylt till lunch. Mums! ?

Ikväll har jag varit på gudstjänst med taize sånger. ?

Livsutrymmet krymper hela tiden och jag är tacksam idag för det som var otänkbart för några veckor sedan. Hoppas vi alla på jorden kan lära oss något utav denna erfarenhet, att vi alla får lära oss vara tacksamma över sådant vi är bortskämda med att ta för givet.???

Någon hemma här? Hur är det och hur går det svagis?
Kram!

Den senaste perioden, 10-12 dagar kanske, har verkligen varit jobbiga. Som att gå ner i en källare och liksom gnugga in mörkret.
Inte specifik alkohol-sug men nån blandning av sorg, leda, och en ofantlig trötthet, adderat till det, en ständigt pågående besvikelse på mig själv för allt ovanstående.
När jag försöker läsa på för att förstå så finns väldigt lite skrivet kring detta på svenska. Mer finns i amerikanska och brittiska tidningar/sajter. Den vanligaste ordinationen är self-compassion. Självsnällhet. Jag testade att vila, sova, promenera, dra ner krav, ställa undan dator. Men alltså, det är väldigt svårt då man inte direkt ser någon anledning att vara så låg.
Efter stormen, nu. Funderar jag över mina (få) depressioner som ung vuxen. Jag äter ju anti-depp nu, som snart ska börja sättas ut. Men med lite fördröjning pga vård-läget. Jag har inte känt så mycket på länge, och jag känner igen de här starka svängningarna från ”förr”. Borde dock inte komma nu, med mitt ssri tänker jag, men på något vis ändå väldigt tacksam att känslorna slår igenom.
I morse var det som ett oväder hade passerat. Sol. Hämtat små barn. Fick syn på mina (högst ytligt älskade) krämer i badrummet och blev glad. Har inte sett min omgivning på nästan två veckor. Är säker på att det finns nån lärdom, men inte säker på vilken. Helt säker på att det både har med allmän nykterhet att göra, men också med mitt specifika jag.
Har glömt räkna dagar på länge, men tror det är 80 dagar idag.
En världsomsegling!
Kram till dig på dag ett och år 14.
En dag i taget, idag nykter.

Du startade en tråd här för en liten tid sedan med en intressant och kreativ titel. Vill du berätta lite mer om hur det är för dig? Så blir det enklare för oss att följa dig och ge dig stöd, om du vill såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

❤
Ska försöka och även ta till mig av era råd och vad jag läst i olika trådar härinne.
Nu har hela familjen varit dyngförkylda i en vecka medans jag klarat mig bättre och är bara lite småsnorig och huvudvärk.
(Fick jag givetvis oxå till leverskada först även om resten låg nedbäddade här)
Det är lite ovanligt faktiskt eftersom jag tidigare alltid varit den som blir sjukas här så fort det går något.
Men istället för att aktivera mig blir jag sittandes med kaffe och röker för mycket av ångesten och oron.
Samtidigt så är det kanske inte konstigt heller att ångesten ökar eftersom alkoholen är det som tidigare "botat" den.
Jag är inte van att hantera den biten själv.

Men ska göra så att jag släpper allt googlande och läsning av symptom och sluta kolla ögon och annat och låta det vara.
Ska försöka imorgon att tänka att kroppen behöver tid och lugn och ro och att det trots allt har blivit förbättringar som jag måste kunna se ordentligt.

Vi har väl samma dag, Javelin?
Känner igen vartenda ord du skriver. Med tillägget att idag kändes det äntligen bättre. Ropar inte nåt hej för jag kan vara under isen innan klockan slår fyra. Men idag fick jag ändå insikten om att detta slit har lönat sig.
Om du inte sett My Brilliant Friend på HBO vill jag tipsa om den. Livet, vackert och hårt på samma gång.
Kram!

Tänk om du kunde testa en tanke; Att du är frisk.
Och att du har goda förutsättningar att fortsätta vara frisk, om du inte dricker.
Att hjälp finns att få, att du har kärlek och omsorg omkring dig.
Mycket som är fint och bra! Precis inom räckhåll!
Kram på dig.

Att jag satt två månader är för att jag behöver den tiden och har ingen direkt baktanke med det.
Men är så väldigt rädd att förlora allt om det är svåra skador.

Är långtidssjukskriven men har nu själv bett om att få börja arbetsträna och vill gärna komma igång med det.
Det kanske låter som ett konstigt beslut mitt i allt det här men känner mig fysiskt förutom tryck ömmande från lever rätt bra.
Har urusel kondis dock iom att jag har vart stillasittande länge och gått upp bedrövligt i vikt.
Är inte så säker på att det är vatten i buken som jag var övertygad om förut det kan lika gärna vara övervikt som satt sig även där ?‍♀️

Välkommen tillbaka! Det viktiga nu är ju att du faktiskt stannat upp och reflekterar över det som sker. Du är här och har dessutom din tråd att falla tillbaka på, det är ju ett facit till dig själv. Sist mådde du bra och det kan du göra igen! Bra att du hittade hit igen! ?

Det låter som du har det tufft just nu, och att du haft det tufft redan sedan tidig ålder. Så trist att höra verkligen. Du verkar vara en stark person som trots det går vidare och gör vad du kan för att få det på ett annat vis.

Dem du umgås med nu dricker och just nu har du ingen aktivitet om dagarna. Du har lång erfarenhet av vården och har verkligen tagit stora steg för att ta hand om dig. Du tar ansvar över din hälsa och ditt mående genom att testa olika former av stöd och hjälp som du känner passar dig. En del har inte känts som det passar just nu.

Du har människor runt omkring dig du berättat för hur du har det och har upplevt det som ett stöd till en början för att sen känna det mer som krav och måsten från deras håll om jag förstår dig rätt. Det du beskriver kan nog många här känna igen sig i. Anhöriga som är oroliga som kan uttryckas i krav och ett behov av kontroll. Det låter som mycket är baserat kring oro och omtanke från dina närstående, en vilja att du ska må bra samtidigt som det verkar komma ut på ett sätt så du känner dig trängd och att det inte längre blir hjälpsamt.

Det är viktigt för dig att du får välja själv, oavsett vad och hur du väljer och att de som stöttar dig respekterar dina beslut oavsett om de håller med eller inte, och att du inte känner dig dömd. En god egenskap du har, att veta vad du vill. Du kan känna efter och vara beslutsam, det kan du ha nytta av i en sån här förändring kring alkoholen.

Ibland är det svårt att kommunicera med dem man har närmast och att vända sig hit och skriva här är ett steg på vägen att testa ytterligare ett sätt att få stöd på, bra och modigt gjort!

Hoppas du kommer hitta mycket här som blir hjälpsamt för dig och fortsätt gärna skriva och berätta hur du har det så vi kan följa och stötta dig längs vägen.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Sara70. Bra att du har en plan för ett nyktert liv. Men jag blir orolig när jag läser att du går och bär på så mycket ångest själv. Det ska du inte behöva göra. Din sambo har varit i kontakt med en beroendemottagning och fått bra bemötande. Jag tänker att du kanske skulle prova att själv kontakta dem redan nu för att få avlastning i din egen oro. Kanske livet kan bli lite lättare för dig redan nu? Vad tror du om det?

Kram!

Jag förstår hur uppslukande oron kan vara och att googla symptom är i sig rena skräckupplevelsen. Har själv läst allt om leverskador och även andra sjukdomar och jag har emellanåt diagnosticerat mig själv med säkert 10 sjukdomar varav 5 direkt dödliga i stundens hetta... Har inte sökt vård och symptomen har också avtagit...

Så mitt första tips är: sluta googla! Sedan ska du veta att levern är ett fantastiskt organ som kan reparera sig själv om den bara får chansen. Idag skyller man inte längre leverskador på enbart alkohol, utan osund kost orsakar en stor del av fallen. Så om du känner oro för att diskutera alkohol med en läkare så ska du veta att det kan finnas fler bakomliggande orsaker till eventuella leverskador.

Tycker däremot att du ska träffa en läkare som kan göra en bedömning och i bästa fall vågar du anförtro alkoholproblematiken med. Men det behöver du inte om det känns för skrämmande. Det viktiga är att du har tagit tag i det och ser framåt.

Får man fråga varför du väljer att vänta just två månader innan du kontaktar dem? I förhoppning att det går över, eller att drickandet inte ska synas på blodprover? Jag dömer inte, utan hade själv såna funderingar längre tillbaka.

Det är sällan så illa som man inbillar sig och att gå och oroa sig i den utsträckningen gör knappast gott för hälsan heller. Sjukvården finns till för att hjälpa och du och din familj är värda att må så bra ni kan. Se detta som ett uppvaknande och ta chansen till ett bättre liv överlag. Du känner ju dig redan piggare och bara det är ett kvitto på att det går åt rätt håll. ?

Vi har ju alla anledning att känna oss lite låga just nu. Men här inne verkar det vara någon slags tremånadersdepp. Vi är flera som känner samma. Jag fick några youtubetips i min tråd förra veckan som hjälpte mig att förstå vad det är som händer i våra nyktra hjärnor just nu och kanske månader framöver. För mig åtminstone framstod det som självklart att läget inte kan vara på topp just nu i denna fas av nykterheten. Testa tipsen om du är intresserad!

Kram!

Denna prövningens tid... Om en dryg vecka har jag klarat av tre vita månader. Kan tycka att man borde bubbla av stolthet och glädje. Känner ingenting, mer vad spelar det för roll.. Jag liksom många med mig är sänkta av coronavirusets effekter, oro för ekonomi och framtid. Det blir så klart inte bättre av att jaga alkohol och dämpa ännu mer ångest, jag vet det. Men en stunds verklighetsflykt vore avlastande...

Planerar inga alkoholintag, reflekterar mer över den verklighet som råder. Tur att man inte visste det här för tre månader sedan, då hade korken aldrig skruvats på. Men nu är flaskan stängd, slängd och passé, och jag kämpar med att hantera allt med speedade nerver och en trött hjärna som vill vila.

Jag gör det jag kan för att underlätta med bra mat, motion, friskluft, sömn osv. Ändå känns det skit rent ut sagt. Som en depression men något annat. Jag sörjer inte alkoholen, har haft otaliga tillfällen att bryta nykterheten och tycker inte det är svårt att tacka nej. MEN jag tycker inte det känns överdrivet bra heller. Är inte tillfreds helt enkelt.

Vad ska jag då ta mig till? Förr hade jag utan tvekan bedövat mig för att få en stunds lättnad. Så var hittar man lättnad utan gifter? Brukar kolla på katastroffilmer när jag känner mig nere, till skillnad mot för många som flyr in i romantiska komedier mm. Mitt resonemang där är att min egen verklighet framstår som ännu sämre om jag tittar på filmer med rosenskimrande handling, bättre då att uppskatta sitt elände genom att ta del av ännu värre. Kontentan är väl då att jag måste utsätta mig för ännu mer skit för att uppskatta den som faktiskt pågår?!

Ska faktiskt prova detta idag. Tänker motionera mig gråtfärdig av trötthet och ta mig en tur till ett område där många utsätta bor, ett område jag själv bott i och är glad att slippa. Det kan vara värre och jag måste skaka av mig dysterheten nu.

Har lyssnat på Rebecka Åhlunds bok också. Hon har varit gäst i Alkispodden också.

Alkispodden kan jag också rekommendera!