Senaste kommentarerna i forumet

Har ingen erfarenhet av antabus men det låter ju onekligen så... Den kanske inte hade gått ur kroppen fullt ut och så blev det boostat på något vis.
Kanske någon annan har koll??

Skönt att höra att det går bra för dig!

Jag kollar efter youtube-tipsen!
?

Än så länge känner jag total kontroll. Drack en liten burk folköl 3,5% till pizzan idag. Annars helnyktert sen jag skrev senast. Suget efter alkohol finns faktiskt inte. Det känns som jag verkligen fått distans till mitt gamla destruktiva beteende. Jag är liksom inte sugen på att dricka en öl till överhuvudtaget.
Är riktigt nöjd med hur allt flyter på. Inga hjärnspöken som säger åt mig att dricka eller dylikt.
Känns fantastiskt ?

Det kändes helt okej att åka till jobbet idag. Förutom att typ allt ”står i stjärnorna” just nu. För mig som är van vid att planera med hyfsat god framförhållning så är det som ett dårhus på jobbet.

Å ena sidan, å andra sidan, möjligen, kanske... och jag vill bara skrika ”Säg vad jag ska göra så gör jag det”. Men det gör jag förstås inte. Skriker alltså.

Jag biter mig i tungan, lutar mig lite bakåt både rent fysiskt och mentalt, tänker högt för mig själv ”Kom ihåg att du ska välja dina strider”. Så det gör jag. Väljer mina strider. Jag måste hushålla med min energi.

Mitt i denna coronakris måste jag prioritera min nykterhet. Viktigast först - vara nykter! No way att ett coronavirus ska hota mitt nya nyktra liv.

Jag behöver fortsätta jobba med mig själv och mitt mindset på alla möjliga sätt. Via olika poddar får jag ta del av andras berättelser och via böcker och youtube får jag kunskap.

Här på forumet upplever jag superviktig gemenskap med likasinnade. Jag behöver därför läsa och skriva här varje dag. Det gör att mitt beslut att vara nykter blir förankrat. Varje dag.

Om jag börjar pausa härifrån längre perioder så tror jag att jag tappar kontakten med den viktiga dagliga förankringen.

Det handlar ju om att jag prioriterar min nykterhet, att jag låter den vara viktigast. Grunden till allt annat. Jag låter därför nykterheten få ta tid och utrymme varje dag. Nykterheten kräver planering, eftertanke och analys dagligen för att hålla över tid.

Och har jag inga AA-möten att gå till så får jag gå hit istället ?

Samtidigt kan man ju bli irriterad över att detta tänkande på A förekommer vare sig vi dricker, eller inte. Jag hoppas det blir mindre tankar med tiden, vare sig vi avstår helt eller dricker måttligt. Att få tänka på annat!
Apropå det du skrev sist så är det en väldig normalisering kring drickandet bara de senaste 20 åren. När mina barn var små gick det ofta veckor mellan tillfällena vi drack (90-tal). Så att alla andra tycker att en nivå är ok säger ju inte så mycket. Men förstår såklart hur du menar.
I mitt fall var det ungefär lika jobbigt att dricka ”lagom” dvs 1-2 glas, som att inte dricka alls.
Hejar på dig och hoppas det går fint i fortsättningen, och att du fortsätter skriva lite här, du har varit saknad. Kram.

Förstår att du klandrar dig själv jättemycket. Men du kan inte göra det ogjort - och ingenting blir bättre för att du slår på dig själv.

Förstår också att du är otroligt tacksam över att inget allvarligt hände, varken dig eller någon annan.

Vissa saker tror jag måste komma ut. De måste berättas gång på gång på gång. För varje gång minskar laddningen litegrann, och förhoppningsvis blir någon annan avskräckt.

Om man inte släpper ut orden vänds de inombords, och leder till enorm ångest förstås.

Glad att du har fattat ett nyktert beslut nu. Nu är du mogen för det. Nu är det dags att bli och förbli nykter!

Vid 2 glas kan man fortfarande sätta stopp, vid 3 är det svårare tyvärr ?

Allra mest effektivt är det att inte ens ta det första glaset har jag märkt. Att få uppleva det - att suget faktiskt håller sig på avstånd bara jag låter bli att ta det första glaset - är otroligt häftigt!

Det är som med träning. Har man upplevt känslan efteråt när endorfinerna fyller kropp och själ så blir man mer motiverad att träna för att uppnå det igen.

Dålig jämförelse förvisso eftersom det ena handlar om att avstå och det andra om att faktiskt göra något.

Men känslan man vill uppleva är motivationshöjande i båda fallen ?

Annie Grace-boken finns på Storytel, på engelska. Hon läser den själv. Jättebra.
Ja, det är inte roliga tider, men jag övar mig på att tänka snällt, om mig själv. Missade den kursen. Så jag får gå om ? Kram!

Jo, jag har mål per dag också. Målet är att dricka max 2 glas per dag men om jag dricker 3 glas under en dag får jag dricka max 1 glas dagen efter. Jo jag vill inte dricka stora mängder alkohol längre.

Jag instämmer. Det är starkt jobbat att träna varje dag.

Helt rätt! Det blir INTE roligare om ett år. Och orka börja om igen från början liksom ?

Jag har precis läst ut boken ”Tänka klart” av Annie Grace och ska börja läsa den igen från början nu direkt. Repetera är viktigt!

Lyssnar du på engelska? Hittade inte boken på svenska på Storytel. Jag tycker till och med att den svenska texten i boken är svår ibland. Vissa meningar får jag läsa om flera gånger. Men det är kanske där min post-abstinens har satt sig i hjärnan ?

Jag är också låg. En vecka hemma sjuk och konstant negativa nyheter har gjort mig låg. Jag påverkas väldigt tydligt negativt att den typen av händelser.

Samtidigt ställs allt roligt in. Konserter, teater - inte ens bio kan man gå på. Och min älskade körsång är inställd ? Jag behöver roliga saker att se fram emot.

Det vore nästan mer konstigt om man inte var nedstämd just nu faktiskt.

...så valde jag med min vin indränkta hjärna att sätta sig bakom ratten och köra närmare 14 mil i en dimma som var jobbig att möta om jag varit nykter.
Sätter mig i bilen åker först ca.7 kilometer för tanka. Då är klockan ca. 01:30 på natten. (Jag tänker att det är lugnt nu på natten??)
Minns detta så otroligt tydligt också, jag var glad och uppspelt!?
Till saken hör att jag hade försökt att jag försökte ta mitt liv en kort tid innan, men det var absolut inte några såna tankar den natten!

Jag åker hela vägen (nästan) dit jag skulle, har bara ca. 1 mil kvar innan jag var framme. Då ser jag dessa bekanta blå lampor i backspegeln...
Svänger av till höger vid en bensinstation och klockan var knappt halv fyra på morgonen.

Säger omgående att jag har druckit och jag " vet vad jag håller på med"
Polisen tar fram alkohol blåsen å den visar 1.2 promille.
Åker in till polisen och gör om proceduren å där samma resultat efter vi hade åkt närmare en halvtimme till stationen..

Ska tillägga att jag varken vingla eller hade någon konstigt körning, allt enligt polisen själv.
Allt var en rutinkoll bara.

Sedan för att spola bandet så fick jag samhällstjänst under en månad. Jag fick välja mellan en mängd olika ställen. Det sluta med att jag valde KRIS. Ingenting jag ångrade, tvärtom!

Jag kan konstatera förutom att jag har stora problem med alkoholen, så är ytterst tacksam för att det inte hände något hemskt som att köra ihjäl någon.

Kan säga så mycket att efter denna händelse så utvecklar jag en fördjävlig ångest. Varför behöver jag knappast förklara.
Har sådana skamkänslor över denna händelse och jag kommer ALDRIG förlåta mig själv för detta.

Trots denna händelse så har det tagit drygt 2 år att ta ett beslut med mitt alkohol intag!
Att våga berätta för människor om denna händelse kan kanske vara en försoning så småningom med mig själv och jag kan se mig själv i spegeln utan förakt?

Detta beteende är bara ETT exempel på hur sjuk en alkohol hjärna kan vara..

Kanske krävs det mer- och mindre, kan inte riktigt förklara, men ibland tror jag vi snurrar upp oss så hårt, att just hitta ett sätt att släppa taget- som inte inbegriper alkohol, vore något. Att söka efter.
Glad att mitt dystra inlägg kunde inspirera :) Och glad att se dig här, att du jobbar så mkt låter tufft. Lagom tycks inte vara vår expertis- vi som hänger här. Önskar dig en vilsam kväll. Kram.

Idag har jag varit väldigt trött (igen!) och funderar en del på vad det beror på. Att somna mitt på dagen och sova tre timmar- hör inte till vanliga livet direkt, då jag sällan går hem från jobbet förrän ca 19.
Vad jag åstadkommit idag kan räknas väldigt enkelt. Installerat en bättre arbetsplats/position. (Rätt underutnyttjad då...) Läst en halv bok, haft några korta avstämningar med kollegor.
Samt försökt gå in ett av mina två par för små byxor.
Varit mindre fokuserad på låg.
Ska läsa om detta post-depressiva tillstånd, men lyssnar också på Annie Grace på Storytel.
Eftersom jag de senaste 2-3 åren, när mitt drickande eskalerat så pass att jag inte känt att jag känner tillit till mig själv. Eftersom jag då har haft nån insikt om att jag en dag kommer att få sluta dricka,
Så tänker jag att denna resa måste göras. Det blir inte roligare om ett år. Så känns det idag, Tittar på en fin himmel över staden från mitt fönster. Ska ta mig tillbaka till ARBETE, det näst viktiga i mitt liv och en plats för smarta, roliga tankar, och pengar. Så jag kan köpa fler för små skinnbyxor med loose fit dessutom som kommer att ta månader att komma i.
Ska ringa min bästa kompis, som jag turligt nog har.
Kram kämpar, dystra som tillfreds.
Nykter idag.

Välkommen in igen, jag har saknat dig också. Varit inne och glott på din tråd ibland och undrar hur du har det. Läste nu att läget var helt ok, så skönt! Mina dystra tankar och dagar är dock inte utmaning nog, känner mig just idag revanschlysten snarare än uppgiven. Det är marginellt bättre. Kram.

Vad fint att du är här ändå, det blev tomt utan dig! Nä, jag måste såklart inte vara glad här, jag vet ju det. Och ibland behöver man inte ens hjälp att se saker från annat håll; utan mer; såhär är det just nu.
Så tack!
Dock blir jag än mer säker på att det är vettigt att kämpa igenom även dessa dagar. Det är snarast motsatsen till instant gratifikation men så länge jag har minsta lust och nyfikenhet på det nyktra livet- i längden- så tar jag fortsatt en dag i taget. Och lite envis känner jag mig faktiskt- ibland arg- eftersom jag vet av erfarenhet från länge sen, att livet i sin egna enkla form är rätt bra. Fortsättning på denna inte alltid (if ever) glamorösa men tillräckligt målmedvetna resa fortsätter.
Kram.

Intressant!
Jag är nog konstig... både introvert och extrovert. Hämtar energi i båda lägen..och behöver vila från båda också.
Du har så rätt. Alla skall uppskattas.
Kram?

...Se Klart!
Jag har jobbat nonstop och är inte så stolt över mig själv.
För två månader sedan hade jag varit det - men nu står jag liksom - med en liten del av mig själv - bredvid mig själv och registrerar ...ser att detta med ’lagom’ liksom inte finns.
Men blev så glad av att läsa dina inlägg om ’dysterhet’:-)
Tänker att för många av oss med alkoholproblem ...så kräver det mkt mer att lyfta det sköra ...och att jobba vettigt - än att vara soldater.

.:.and you cry if you want to!
Här får du vara dysterkvist eller missmodig eller arg.
Lite höga krav tänker jag - att du ständigt ska vara nöjd och pepp på ett forum som finns för oss som har så pass jobbiga/problematiska problem med alkoholen att vi söker oss hit:-)
Skämt åsido - även jag har svårt och får anstränga mig för att lyfta det ledsna, sköra, uppgivna här.
Just nu kämpar jag jättemycket med ’lagom’/tillräckligt bra. Jobbat nonstop och blodtrycket skenar ( tror alkoholen gör att blodtrycket gått åt fanders....och det har inte stabiliserat sig än).
Nu ska jag inte prata mer om mig - men jag har läst ganska mkt om post alkohol depression/symptom . Den verkar komma en bit in i nykterheten. Finns en bra bok som heter ’Ett synligt mörker’ där författaren William Styron beskriver detta. Han drabbas hårt men tänker att det finns många grader.
Bottom line - ingen här kräver att du är glad och positiv. Skriv det du vill och behöver. Du verkar ( som så många här) vara en jättefin människa. Och du har precis samma rätt ( och jag är helt övertygad om att du inte blir ett dugg störd av andra dysterkvistar) som alla andra att utrycka precis vad du känner.
Det säger jag till dig från djupet av mitt hjärta.
Ta hand om dig kära Se klart ...och skriv ( en uppmaning även till mig själv som inte prioriterat att skriva här sista dagarna ....dumt)
Kram Kaveldun

Åh vad bra du känner dig hjälpt?Så glad för det? Jo nog måste nykterheten lixom tutas in i oss??
Jepp, allt har sin tid! Men för min del är jag rätt van med det där med kosten. Kört så periodvis rätt många år. Lite jobbigt i början och sedan rullar det på. Mår bra av det. Slipper matsug. Och faktiskt blev mitt alkoholsug mindre av det!
Gäller att hitta glädjeämnen så vi blir rusiga av det. Eller hur? Kram???

Så imponerad av dig. Dysterkvisten i mig gör att jag inte klarar av att gå helhjärtat in för det här. Så jag förstår verkligen dina tankar, det var ju där jag var under min vita månad. Men, jag läser ju om så många här som klarar det så bra, att inte dricka. Och som så småningom eller till slut, hittar genuin glädje och lycka i vardagen utan alkohol. Det känns inspirerande och tänk att du ändå håller dig alkoholfri, trots dystra stunder, det är så bra gjort.

Jag för logg på mitt drickande och har i jämförelse med i höstas rejäl bättring och befinner mig just nu på en "vanlig människas" nivå. Det vill säga jag dricker på helger och sociala tillställningar. Det går ganska bra men jag känner ibland ett sug att dricka när jag inte ska, till exempel idag, en vanlig måndag. Har haft ganska få snedsteg men är lite bekymrad över att jag inte kan vänja mig vid tanken att jag inte "får" dricka idag. Därför gör jag det ibland, tar ett par glas en tisdag när jag jobbat hårt eller så. Men, det blir inte fyra glas en tisdag, som tidigare. Och det händer inte så fasligt ofta, kanske en vardag varannan vecka. Många tankar på alkohol dock. Jag inser hur många människor runt mig som älskar vin, lika mycket som jag, vad det verkar. De skämtar om Corona och karatänperioder, att alla måste ju bunkra upp med 14 flaskor vin. Det känns både bra och dåligt att höra det där, bra för att jag kan relatera till tanken och dåligt, för att det kan få mig att tänka "men alltså, det är ju heeeeelt normalt för alla andra att vilja dricka varje dag, varför håller jag på och pinar mig själv". Men förnuftet har fortfarande övertaget som det är nu, så jag kämpar på.

Jag har läst "Introvert - den tysta revolutionen" utav Linus Jonkman. Den var mycket bra. Tyvärr läses inte hans bok av de som skulle behöva det som mest - de extroverta! Och eftersom vi introverta är i minoritet så är det svårt att få ut budskapet till majoriteten. Vi behövs, båda två, men vi lever i de extrovertas tidsålder just nu. Har ni sett en enda platsannons där introverta egenskaper efterfrågas? Där man slipper trängas i kontorslandskap, slipper mingel/möten och konferenser med konsultledda lekar utan att anses konstig? Jag har växt upp och undrade länge varför jag reagerade annorlunda på dylika situationer innan jag förstod skillnaden. Eftersom A dessutom förstärker min extroverta sida vid behov samt fungerar som avkoppling i min ensamhet så misstänker jag att vi introverta har lättare att bli beroende.

Det är likadant med HSP personer. High Sensibility Person. Vi har nog också större risk att utveckla ett beroende. För att inte tala om ifall man anser sig vara både och...

Det är lätt att känna sig "fel" och undra varför man känner sig "fel" när majoriteten omkring verkar tycka och reagera annorlunda än man själv. I vår familj är det så uppenbart eftersom vi alla är introverta. Även mina väninnor är det. Livet skulle vara lättare om fördelningen i befolkningen vore jämnare. Och alla skulle uppskattas efter sin förtjänst. Man kan ju alltid få önska! ?

Undrar bara hur du har det, kikar in och frågar. Underliga tider, tänker på dig kompis! Kram.

Tack för stöd, tröst (jo!) förslag, idéer men främst tack för närvaro. Vara här. Betyder allt. Känns som vi är på den andra sidan av ett magiskt vattenfall, vet inte om nån av er har läst Tintin i Sydamerika, men påminner mig om känslan av att bakom en oansenlig vägg finns ett liv i färg.
Både forumet- och nykterheten.
Jag får också syn på att detta med att ta ett glas, just nu, är en icke-fråga, vågar man skriva så? Nej.
Men idag kommer jag att vara nykter. Tampas med ännu en bångstyrig dag. Beta av den timme för timme. Vara envisare. Jag har mitt framtida liv i den här ryggsäcken och ämnar inte ställa ner den för en sekund i den oro som råder både på in- och utsidan.
Bergstrollet sover. Om än knyttet inte är påväg mot havet så iaf en promenad runt kanalen.
Önskar er en så bra dag det går, om den slutar på minus så kommer ny chans imorgon, det vill säga om vi håller oss nyktra. Kram.