Senaste kommentarerna i forumet

Idag är det mer än 8 veckor sen jag gav mig själv ett löfte att vara nykter.
Fortfarande får jag åka direkt hem, som idag, för att inte suget ska få en chans att övermanna mig. Nu är det en kollega som trakasserar mig och jag dokumenterar vad han säger och skickar direkt till chefen för jag vet att jag inte är den första personen som blir trakasserad. Men det känns surt att han ska kunna påverka mitt mående och mitt nykterhetslöfte med sina härskartekniker.

Det är ju egentligen "det vidare livet" som har börjat och jag tycker ibland att det är tufft. Nu märks svagheten i detta Forum...vi har inte varandra inpå livet och jag funderar på om ett AA-möte skulle behövas emellanåt. Nåja, det går men det är tufft vissa dagar för mig. Får åka raka vägen hem från jobbet och måste då även låta bli att handla sånt jag behöver, t.ex. mjölk till kaffet. Så det är ingen räkmacka :( Trots att det låter märkvärdigt med 8 veckors nykterhet.

Det är väl helt enkelt så livet är. En kamp.
Kram
svagis

Du är på rätt väg? Kram / mt

Dag 12 som nykter och jag vill också känna tillit till mig själv, att jag klarar av att fullfölja det beslut jag har tagit.

Och jag är också nyfiken på hur resten av livet ska bli som nykter, jag är pepp på att samla på mig nyktra erfarenheter ?

Det första jag skulle ha gjort i ditt ställe är att hälla ut vin och sprit i vasken. Sen skulle jag ha berättat för min man, så att han kan stötta. Och sen skulle jag hängt härinne på forumet massor!

Vi gör det här ihop! Själv är jag på dag 12 som nykter ?

För att jag fått läsa i din tråd.Jag är också ny här och har inte berättat för någon annan än här på forumet om att jag inte kan hantera alkohol.Jag har gjort programmet här och tagit stöd av rådgivare på AH.Nu skriver jag och läser här ,hittills mår jag bra utav det.Det är så befriande att inte känna sig ensam längre./Pilla

Kursat hela eftermiddagen, sen direkt till Maxi och hämta smörgåstårta, städa lokalen, brygga kaffe, och sen årsmöte.

Nu är jag äntligen hemma. Helt slut. Just nu i det här känslotillståndet brukar jag dricka vin. Första gången som suget känns riktigt starkt.

Men jag har inget vin hemma. Dricker en alkoholfri iskall öl, slänger mig i tv-soffan och chillar. Imorgon är jag ledig ?

Gratulerar till 53 dagar i klarhet.
Vilket fint jobb du gör för dig själv och oss andra som följer dig här på forumet?/Pilla

Jag tog Antabus i 6 månader med början för ett år sedan. Jag upplevde samma sak, kunde knappt ta mig igenom en arbetsdag. Dosen i början var 400 mg 2 gånger i veckan.
Jag berättade för sköterskan som delade ut Antabus (Beroendemottagning) hur, som du skriver, förlamande trött jag var. Hon rådgjorde med ansvarig doktor och föreslog att vi skulle halvera dosen till 200 mg med samma intervall.
Det tog 2 - 3 dagar, sedan var tröttheten som bortblåst. Åtminstone den delen som berodde på Antabus. Kanske kan vara något för dig?
Antabus är faktiskt en skänk från ovan när det gäller att låta bli att dricka. Man kan helt enkelt inte ge efter för suget efter alkohol.

Allt gott och lycka till!

Onkel F

...för gott råd. Att ta en dag i taget och se det stora i det lilla...det som pågår just nu. "Gör det enkelt" brukar väl folk i AA säga...
Jag kände också igen mig väldigt mkt i din tråd (!) både vad gäller livssituation (det som är gott ...vänner, roligt/krävande jobb) och förstås tankarna/kampen med alkoholen.
Nej - det ska gudarna veta att det inte är enkelt att dricka sig småfull eller rejält berusad tre ..fyra gånger i veckan. Och ovanpå själva berusningen/fyllan/bakfyllan/ångern....hålla skenet uppe. Stiga upp fastän tillvaron känns som grå aska och badda ansiktet och borsta tänderna och ta sig i tid till arbete och hålla möten. Och se ut som att man har koll på läget och INTE är en alkis...
Jag har nu varit nykter i 11 dagar och det var mkt längesedan........och jag känner redan en förändring i kroppen och knoppen. I nästa vecka ska jag resa bort och gå på jazzkonsert med människor som står mig nära....och jag vill inte dricka då! För varje dag som går så känns det som att ngt växer... (låter kanske fånigt eftersom det är så få dagar än..) men om jag drack nu så skulle jag ju få börja om på ruta ett....så känns det i alla fall. Och jag behöver känna/uppleva att jag kan lita på mig själv nu. Att jag kan fatta ett beslut ...och stå fast.
Jag försöker tänka att detta är ngt spännande....att få undersöka världen från ett annat håll. För mig är ju nykterheten det nya....och drickandet är slentrian...vardag..tristess.
Jag tänker ändå - hoppas - att jag slagit i en sorts botten. För mig var botten inte en dramatisk fylla eller ett stort gräl eller en uppenbar skada.Jag har inte heller människor i min närhet som dricker mkt - de dricker normalt. För mig var botten att vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år...dricka alldeles för mkt liksom i hemlighet och vakna svettig och olycklig och frågande inför hur i all världen det kunde bli såhär? Det trodde jag inte...i mig vildaste fantasi...när jag var ung.
Jag vill så oerhört gärna leva.....och leva gott. Inte stort - men gott- med mina nära och kära och vänner...och med musiken som jag älskar och naturen och djuren:-) (låter barnsligt det här...men med åldern är det ju det där självklara och enkla som är fantastiskt)....men alkoholen har långsamt fjärmat mig från allt detta ...och från mig själv.
Ibland får jag en inre bild av att jag är på ett stort nöjesfält...och att alkoholen är den där öronbedövande musiken som min barndoms nöjesfält dominerades av....och allt går runt runt och färgerna är bjärta.
Och så plötsligt släcker ngn ner strömmen och det blir tyst.....och man ser allt med andra ögon. Karusellen står still och man ser skräpet på marken....men också lite av den blå himlen och träden....ja verkligheten. Så kan jag uppleva den nykterhet som nu får en skymt av.
I dag kände jag mig så glad när jag gick en rask promenad på lunchen.
Jag förstår att detta inte kommer att bli enkelt men jag ska verkligen verkligen göra vad jag kan för att komma ur det trista ekorrhjul som alkoholen blivit ....
Tack för din respons och tack alla andra som skriver här.

Skjutsade dottern imorse. Med risk för att låta tjatig så betyder det mycket för mig att vara nykter och ha möjlighet att gottgöra henne bara en liten, liten del utav den enorma skuld jag bär på. ?

Idag lyste ångesten äntligen med sin frånvaro! Den kanske tyckte jag fått min beskärda del för denna gång... Känner mig otroligt lättad. ?

Åt sushi till lunch. Älskar sushi! ?

Ikväll var jag på möte igen. Helt underbart! Tack, gode Gud, för AA. Jag känner nytt hopp! ?

Hej GaragePer! Vad härligt att läsa om att du har lyckats bryta återfallet och de destruktiva tankarna som plågade dig i förra veckan. Redan på dag 8, grattis till det! Det låter verkligen som en häftig resa ni är på med många vackra intryck under ytan, som du nu kan njuta av med full skärpa utan alkohol. Hoppas att du tar med det här på din lista över styrkor, att kunna bryta ett återfall och att fokusera om från tankar på att ta sitt liv till att fortsätta njuta av en härlig resa - det är sannerligen en riktig bedrift!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & anhörigstödet

Nu ska jag gå på ett pass core på gymet. 30 min styrka. Inget pulshöjande idag. Känner stress.
Ha en fin torsdag! ???‍♀️

Din styrka är din vilja och du är fantastiskt envis!
Så, jag upprepar: go get your life - på din viljas villkor!
Kram,
Gojan

Hej,
Försöker att lägga om mitt liv med inget.
Jag har börjat med Antabus o blir så förlamande trött.
Är det verkligen så här i början?

Tack för att ni skriver och läser.
Ibland är det här som ett ständigt lärande, där stödet från er och forumets är livsviktigt.
Är stolt över att göra detta tillsammans!

Charlie och andrahalvlek, ni förbättrar min dag ???. Får mindre ångest när jag läser era kommentarer?

Tänker ta nya tag och se framåt. Sömnen väl är ett problem för många här. Jag vet att jag borde hitta andra sätt att sova som är mer hållbara än propavan. Alkohol är ett uruselt alternativ. Hade säkert varit bättre att ligga vaken hela natten. Men det verkar som att min friska dela av hjärnan och inte funkar som den ska på natten. ?

Bra gjort! Du har klarat dom värsta dagarna. Nu gäller det att du tänker ut en ”nödplan” att hålla ut till du får benat ut dina bekymmer och fått rätt hjälp.
Du skulle ju i vilken annan hotande situation som helst skyddat dina barn, så i detta akuta skede du är i nu med att du vill ta en drink så se alkoholen som barnens största fiende!
Med vilja löser du detta!

Av dig att ta steget och skriva här.
Jag känner igen mig. Och det är ett otroligt tufft liv, det du beskriver.
Men finns ju så mkt bra där, och värt att kämpa för.
Min ringa erfarenhet säger mig att det är för tidigt att diskutera med sig själv huruvida man kan dricka normalt eller inte.
Det absolut viktigaste är att kämpa sig igenom den första tiden. För så småningom ändras perspektivet utan att vi riktigt förstår hur.
Så, ta det lugnt, en dag (eller timme) i taget. Inga framtidsplaner just nu, för om du håller dig nykter idag och vidare. Så är det en framtidsplan om någon.
Läs mycket här, har hjälpt mig massor!

Hej Anna! Bra att du hittat hit, grattis till 4 dagar! De värsta dagarna är över. Det här forumet är en stor anledning till att jag själv nu har varit nykter i 46 dagar. Läsa och skriva här hjälper till mycket.
Känner igen mig extremt mycket i vad du skriver. Har suttit i samma sits. till slut fick det vara nog, och jag ångrar det inte en sekund, mår så mycket bättre nu. En skillnad dock, min fru avslöjade mig ganska tidigt, hittade mina gömmor mm. Jag berättade hur det låg till och hon har stöttat mig till 100 procent vilket har varit en stor fördel.

Sedan tycker jag det är bra att ta det dag för dag, den första veckan var det tom timme för timme som gällde för mig. Tror det är väldigt svårt att komma tillbaka till ett "normalt" drickande. Kan funka för vissa, men jag ser ingen anledning till att börja dricka överhuvudtaget mer. Varför hälla i sig gift liksom, när man mår bättre utan.
Så känner jag nu, men bara för någon/några veckor sedan kändes tanken på aldrig mer ganska tung.

Kram och lycka till!

Jag är 41 år och slutade dricka i augusti...jag har även fått gå en öppenvårdsbehandling där jag bor.
Jag är tämligen säker på att familj vet om att du dricker för mycket,jag trodde inte att mina barn tagit skada av hur jag druckit..men det har kommit fram att jag har sårat dom väldigt mycket.
Det finns ju all möjlig sorts hjälp att få, kontakta sin hemkommun och berätta precis hur det är...för man behöver stöd och hjälp på vägen.
Sen har det funkat väldigt bra för mig att gå på AA, där är det ingen som dömer...Alla är ju där av samma anledning,och dom har väldigt många tips att dela med sig av.
Jag vet hur det är att må skitdåligt över sitt drickande, men det går att sluta...för mig finns det inget annat alternativ än att hålla upp helt och hållet,ett glas skulle bara väcka lusten att dricka mer.
Så håll ut och kämpa på, det är otroligt skönt att leva nykter.

Välkommen hit och tack för din ärliga berättelse om ditt liv. Det är en början till förändring att våga berätta/be om stöd/hjälp.
Jag tror vi är många här i detta forum som känner igen oss. Duktiga, ansvarsfulla kvinnor med jobb, barn och en fantastisk förmåga att hålla näsan ovan ytan o fungera i vardagen trots/eller med hjälp av vår bäste vän och värsta fiende alkohol.
Fortsätt skriv och fråga! Kram

Hej alla!

Jag har aldrig förut pratat med någon om mitt alkoholmissbruk. Jag har väl egentligen knappt erkänt att det är ett missbruk det rör sig om fast jag vetat det mycket väl... Senaste glaset vin tog jag i söndags. Innan dess har jag druckit varje dag, minst en liter vin om dagen, väldigt ofta mer. Ibland en kvarting gin eller vodka och vin. Mitt liv har kretsat kring inköp av alkohol och att åka runt till olika systembolag och handla för att de inte ska tycka jag köper för mycket. Jag har haft ångest på lördagen över om jag har tillräckligt med alkohol hemma eller måste ge mig ut under någon förespegling och smygköpa. Jag har druckit redan på morgonen ibland och ofta längtat efter att alla ska gå och lägga sig så att jag kan dricka ifred.
Jag har gömt alkohol hemma, i garderober och väskor och försökt dölja drickandet för min man och mina barn 6 och 7 år. Jag vet inte om jag har lyckats, de har aldrig sagt något men de måste väl ha märkt att jag varit påverkad tänker jag och det känns så fruktansvärt att tänka på. Jag har gått som i en dimma det senaste halvåret. Jag och mannen har sett filmer på tv som jag inte minns att vi sett för jag har varit för full. Barnen har sagt saker till mig som jag uppenbarligen svarat på men inte kommit ihåg dagen efter. Otaliga gånger har jag fått höra från man och barn -Men det berättade jag ju igår!
Jag har druckit mycket länge, det vill säga mycket med mer normala mått mätt som mycket vin och sprit på helger (min man gillar också alkohol men på ett mer rimligt sätt) men det senaste året har det helt eskalerat och senaste halvåret har det varit katastrof. Jag har dock hela tiden kunnat sköta mitt jobb som är väldigt avancerat.
I helgen fick jag dock nog. Jag är så oerhört trött på att må såhär och jag är så rädd för min hälsa. Är 40 år och är så rädd att levern tagit stryk och att jag snart ska dö på grund av alkoholen. Jag är så rädd att lämna mina barn. De blir också allt större och kommer garanterat snart märka hur jag dricker och må dåligt över detta...
Har nu varit nykter i fyra dagar och de första var hemska. Jag mådde så oerhört illa, kräktes och sov ingenting alls. Jag har också svettats igenom tre ombyten per natt, vaknat helt kall och blöt i sängen. Otroligt läskigt...
Nu sitter jag här en ledig dag och det finns kallt vin i kylen och sprit i skåpet. Ångesten och suget är olidligt, bara ett litet glas tänker jag, men då vet jag ju hur det slutar...
Tänker också en hel del framåt, måste jag alltid avstå från alkohol eller kommer jag kunna dricka någon enstaka gång då och då utan att hamna i missbruk igen? Mycket tankar och frågor... Tacksam för råd och tips och pepp...

Ja, det känns som en bra utgångspunkt. ?

Det gör jag. Alkohol är det värsta som finns. Just nu har jag sånt hat mot det. Den har förstört min familj. Förstört min mamma. Är innerligt trött på alkohol.
Jag fortsätter att göra som jag gjort. Jag ska göra allt jag vill fast utan alkohol. Det är min strategi. Samt att bygga upp min självkänsla. Öva varje dag att jag duger som jag är. Stå upp för mig själv. Och långsamt blir det bättre. Om jag jämför med förra året så är jag enormt mycket bättre. Jag tänker inte bli som min mamma. Eller min gudfar. Sen kommer det alltid finnas alkohol omkring en men det är bara att acceptera. Jag dricker inte. Inte just nu. Vad jag gör om 10 år eller 20 år funderar jag inte på utan nu fokuserar jag på ett liv som jag skapar. Som JAG vill ha. Det är ett liv ihop med min sambo. Hans barn. Ha roligt. Det är ett tufft arbete men i slutändan värt det. Allt går att förändra. Man kan få det liv man vill ha. Men det kommer inte till en. Sen dricker min man mycket. Men det är hans beslut. Vi har alkohol hemma. Och det har vi haft sen jag beslöt mig för ett vitt år. Det går bra. Tänker inte ens på att vi har det hemma.
Jag vill kunna vara runt det. Därför har jag varit det sen dag 1. Sen tar det energi men det blir lättare och lättare. Tar nog ett tag innan polletten helt fallit ner. Men jag ska nå dit. Hjärnan är långsam ibland. Jag kommer att fortsätta skriva här för att dels påminna mig om hur det varit, dels för att få pepp och givetvis peppa andra. ? En dag i taget och vips så når man sina mål. Men det yttersta arbetet ligger hos en själv. Det är en viktig insikt. Allt man behöver kan man få.
Just nu upprepar jag för mig själv att jag är nykterist. Flera ggr om dagen. Ska göra det i 40 dagar. Det ska bli intressant och se vad som händer i hjärnan.
All kärlek till er. Vi kan nå allt vi vill bara vi har tillit?❤️ Och lite hjälp på vägen ❤️?

Jag hann precis med det jag hade tänkt mig idag innan kursen. Bam, ända in i kaklet och knappt en minuts marginal.

Nu kurs i eftermiddag, årsmöte ikväll, och ledig imorgon ?