Senaste kommentarerna i forumet

början av min nyktra karriär fick jag lära mig att inget var viktigare än mitt egna mående och att jag alltså skulle rikta blicken helt och hållet inåt istället för att bry mig om andra. Jag skulle ju ändra hela mitt liv för att få till stånd en varaktig nykterhet och för det måste jag se till mig själv i första hand.

Idag vet jag att om jag inte mår bra så kan jag heller inte hjälpa andra för att det saknas bitar som gör att jag inte blir hundraprocentig i mitt beteende. Och då förstör jag för mig själv. Det finns ju en enkel förklaring till att hålla byxorna på i ett år och att jag inte får ett jobb inom alkisvården med mindre än att jag varit nykter i 3 år.

Jag måste lära mig att tycka om mig själv, helst älska mig själv, och att ta hand om mig som om jag är ett litet barn. Jag är ju den viktigaste personen i mitt liv och tar jag inte hand om mig själv så rasar allt. Det är INTE fråga om att sätta mig själv på en piedestal utan om ren, pur, kärlek till mig som person precis som jag är. Jag är unik och jag är värd att älskas som jag är.

Vi som är alkisar har så lätt för att klanka ner på oss själva och förminska vårt beteende så vår självkänsla ligger ofta på minus. Vi kan ha ett gigantiskt självförtroende medan självkänslan är som ett litet förtorkat russin i magen.
Så var det för mig när jag klev ut i nykterheten, jag var en nolla, en typ utan värde, en alkis som bara klarade av att supa. Att då få rådet att på morgonen stå framför spegeln, naken, och titta på mig själv och säga : Jag duger precis som jag är och är värd att älskas för den jag är !! kändes milt sagt löjligt. Att med hjälp av den affirmationen bygga upp min självkänsla är faktiskt rätt så enkelt och genialiskt och blev grunden för att bygga vidare på.

Visst, självkänslan är en färskvara som måste skötas om och ibland har jag inte varit vaksam utan kört den i botten men jag har med åren lärt mig att fylla på med egna måbragrejer för min egen skull. Jämför med buddismens Karma ! Idag vet jag, och accepterar, att jag har div fel och brister och jag vet också att dessa är en del av mig och som jag inte har nån som helst lust att ändra på. Är det nån annan som lider av dessa mina fel och brister så det helt och hållet deras problem inte mitt.

Jag har gjort mitt nyktra liv lätt att leva genom att se till att jag mår bra, vara ärlig, sätta gränser, inte trassla till saker och ting och att Ta Det Viktigaste Först (dvs JAG !!) !!

En som beskriver detta så bra är min favoritartist (borttagen länk)

Sköt om er !!

Jag har hoppat på en motionsutmaning som går ut på att jag ska motionera tolv gånger per månad. Det är minimum. Vissa veckor kan det bli svårt att hinna med tre motionstillfällen, men då kan man ta igen det veckan innan eller efter.

Vad som räknas som motion bestämmer var och en själv. För mig är det att 1) vara ombytt, 2) få pulshöjning och flåsa lite, 3) svettas, 4) hålla på i minst 30 min.

Ambitionen var ju att jag skulle löpträna tre gånger per vecka, men mina hälsenor har tills vidare satt stopp för det. Så nu tänker jag cykla istället, och en dag per vecka lunchtränar jag squash med en kollega.

Jag vaknade av mig själv kl 9 i morse, och gick upp direkt. Det regnade inte. Åt frukost. Då började det regna.

Men jag cyklade ändå. 10 km på 43 min. Längre och snabbare än igår (9 km på 50 min). Mest nöjd var jag nog med att jag lyckades pumpa min cykel ? Igår cyklade jag med halvpaffa däck (som givetvis påverkade hastigheten).

Jag levde ihop med barnens pappa i 24 år. Jag var 20 år när vi träffades, och när vi separerade var jag 44 år och hade aldrig haft ett helt eget hushåll tidigare.

Det finns vissa saker som jag aldrig behövde lära mig liksom. Som hur man installerar virusskydd och felsöker på en dator. Hur alla fjärrkontroller fungerar och till vilka apparater de tillhör. Hur man tapetserar, snickrar och målar. Byter vinter/sommardäck på bilen, och pumpar cykelhjul. (Och lite till förstås men det här kom jag på nu på rak arm.)

Jag fick en kanonfin cykelpump i present för några år sedan. Två olika ”hål” att välja på, en ratt av något slag som nog har en avgörande betydelse, och ett rejält pumpstag för att enklast möjligt få luft i däcken. Och jag redde inte ut det. Antingen var det tvärstopp eller så pös luften bredvid.

Så pumpjäveln åkte in i klädkammaren med buller och bång. Som ett tydligt exempel på hur en till synes handlingskraftig och intelligent kvinna mött sin överman ?

Byta däck på bilen gör jag fortfarande inte - det betalar jag en däckfirma för att göra. Skulle jag verkligen behöva lämna in cykeln på cykelverkstad för att få däcken pumpade? Herregud så patetiskt. Och be min ex-sambo om hjälp bär mig verkligen emot, även om jag vet att han skulle hjälpa mig.

Igår kväll pratade jag i telefon med äldsta dottern och jag beklagade mig över pumpdilemmat. Eftersom det är hon som har gett mig cykelpumpen i present så kunde hon förklara hur jag skulle göra med den, mycket pedagogiskt.

Och idag lyckades jag pumpa däcken stenhårda. Tjoho! Tänk att man kan bli så lycklig och glad över en sådan skitsak ?

Och nu i eftermiddag regnar det ännu mer, så jag är så glad och nöjd över att jag kom iväg på cykelrundan på förmiddagen.

PS. Fjärrkontrollerna har jag lärt mig att använda, jag bor i hyreslägenhet och ringer vaktmästare så fort något ska göras, och min ex-sambo har lovat mig livstids datasupport (han är IT-tekniker).

Kom på en sak. Folk dricker inte fullt så mycket överallt som jag trodde när jag missbrukade. Jag trodde alla alltid var berusade så gott som överallt. För i min hjärna existerade bara alkohol.
?

Ja igår eftermiddag fick jag en känslomässig prövning i och med att det blev en liten konflikt med ett av de vuxna barnen.Jag vill ha vin var min första tanke.Jag ville hälla i mig och bedöva på nåt sätt ,usch vad det svänger på den här resan.Lugnare i dag då vi pratat ut.Jag drack inte vin ,Tack o lov!

Ditt inlägg är sorgligt. Känner igen det där med att ”jag har fått med mig lärdomar”. Jag har tänkt ”jag är en sån som reser mig efter livets käftsmällar”. Men när jag läser ditt inlägg känner jag min egen sorg i din. Vi behöver få kontakt med den känslan. Och skulden! Jag känner också skuld, min bror fick mycket stryk som liten, mer än jag. Skulden är tung. Han lever idag ensam med social fobi och mycket ångest.

Min yngre bror som också tagit extremt mycket, stryk och annan psykisk misshandel sa ”vi måste bryta medberoendet”. Våra föräldrar har haft ett medberoende med sig av skadad barndom. Vi bryter spiralen. Vi tar hand om oss.

Jag älskar ditt uttryck. Vaknar ”stark som en björn”. Urkraft! Den bilden tar jag gärna med mig. Stark som en stor stabil brunbjörn i skogen. Tar hand om mig och mina ungar.?
Kram?

Tack för ditt fina svar! Vi hjälper varandra. Jag är också en person som presterar (antagligen pga svag självkänsla, jag duger när jag bevisar det med yttre prestation. Jag kobbar med att duga, bara för att. Bara för att jag är jag.)
Vaknavacker.. jag håller med. Fantastiskt forum. Ibland är jag dock så uppslukad av mig själv och att hantera ångest så att jag inte har energi att svara andra. Jag läser mycket här men ibland orkar jag inte bidra. Mer ön med mitt eget.
En skön lugn vilsam söndag till er, oss alla!
??‍♀️??

❤?⚘

Håller med om att ord kan vara/är viktiga. Tycker också att det räcker med att säga att vi inte dricker, eventuellt med tillägget längre. Varför har ju faktiskt ingen annan med att göra. Om vi inte själva vill berätta mera, förstås. Många ord, som till exempel alkoholist, är fortfarande oerhört stigmatiserande.

Hejar på dig, du gör det så bra.

Kram

Vilket rikt liv du lever nu. En fröjd att läsa. Och sex vita veckor... Det är stort. Du gör det så bra.

Det där med kökstjänst var smart. Allt som kan få oss att hålla fokus på annat än alkohol är smart.

Kram till dig

Härligt med detta forum, får massor av pepp o lärdomar av att läsa hos er andra, tack för det!
Ha en fin söndag???

Så mycket sorg och smärta du/ni bär på. Förstår att det är lätt att fly med hjälp av alkoholen. Vilken tur mitt i allt att du genomskådat den falska tillfälliga lättnaden - det blir ju bara mycket värre.

Önskar dig kraft att göra det bästa du kan av situationen.

Du är bra - glöm inte det. ?

Kram

Jag vägrar också vara det. Jag är en som valt att inte längre dricka alkohol. Som inte vill dricka alkohol. Inte kan heller för den delen men det hör inte hit. Jag är inte nykterist heller. Så trist med dessa benämningar.

Jag kan aldrig mer dricka A. Jag mår fruktansvärt... Inser att jag varit alkoholist i många år nu men alltid fokuserat på min mans problem och förnekat min eget ansvar. När jag tänker på barnen så växer mitt självhat...

Ok, gör om - gör rätt. Aldrig mer dricka A.

Tack för er omtanke, ni som svarat. Jag hoppas bara jag inte var otydlig när jag jämförde mig själv med kvinnor som måste ta sig ur relationer med misshandel. Jag bara undrade hur de orkar? Själv lever jag inte så. Här misshandlar vi oss själva med missbruket. Jag inser nu hur mycket förnekelse jag levt i själv. Hur jag skyllt mitt mående på min man, min chef, min sjukdom men inte tagit ansvar utan druckit istället. Nu har verkligheten hunnit ikapp och det finns ingen återvändo. Hoppas jag kan leva ett nyktert liv framöver. Jag måste. Önskar att min man kunde vilja samma sak. ?

Hej JoYo
Tack för ditt inlägg, läser och följer och känner mig ungefär ”jämsides” m dig i tiden. Men inte minst är det så fint att läsa om dina tankars utveckling. Och din! En sak som du hjälper mig med här är att få vara en som tar emot hjälp och råd från andra. I min vardag är det oftast tvärtom. Jag som ger råd, lyssnar, stöttar (obs inte ngt dolt skryt utan tvärtom en svaghet hos mig att ha svårt att be om hjälp)
Så du och forumets kloka personer hjälper mig att utvecklas, det är något att vara tacksam över och hjälper mig på min nyktra resa.
Ha en fin söndag!

Det är tänkt att den fungerar så, jag provade dricka första dagarna jag åt naltrexon men fick ingen välbehagskänsla sedan dess har jag låtit bli.
Jag skulle säkert idag kunna ta en tablett och till kvällen dricka 2 glas vin och sedan är det bra. Men jag tänker inte försöka och äventyra min nykterhet ?

Välkommen Anna,
Och grattis till nykter helg.
Jag är nu igenom min sjätte helg, och jag provar mig fortfarande fram. Har kommit på att det är skönt att bryta middagen lite tidigare, dvs har inte tålamod/ro att bara sitta kvar, som tidigare (dvs dricka mer)
Igår gick det riktigt bra! Vi får lära om lite i taget. Och känslan att vakna pigg på söndagen är ju oslagbar, men svårt att visualisera när suget mot vin sätter in framför brasan på lördagskvällen.
Vi är många i samma sits här. Kram.

Vad skönt du inte druckit denna fredag o lördag. Samma här! Var så less på att dricka så det går fortfarande bra?

Under ämne hamnar den första raden i själva kommentaren om du inte skriver in ett ämne i ämnesraden. Du kan välja att redigera om du inte blir nöjd efter att du skickat dessutom.
Men det kan ju kvitta hur det ser ut, ös på bara?
Fin söndag till dig med! Kram

En annan sak...hur gör jag när jag skriver när i forumet? Det blir så konstigt, kan skriva en överskrift men inte något meddelade under... ja ni ser ju själva?‍♂️?. Ska öva lite men, sorry om det blir lite konstigt nu i början ?

Nu har jag klarat en fredag och en lördag utan alkohol. Det har jag gjort förut när jag dagen innan varit riktigt bakis, men jag är ändå riktigt nöjd. Att vakna på morgonen utan baksmälla är en helt magisk känsla.Oron är nästa helg. Det som var bra igår att vi gick på bio, det blev något annat att göra på kvällen. Tack för alla fina svar på mitt första inlägg här❤️. Det känns som ett otroligt stöd ??. Kram och ha en fin söndag

utan alkohol. Känns så bra!

Jag är uppvuxen i en familj med alkoholproblematik och hade en väldigt otrygg barndom. Min pappa drack mycket på helgerna och modellen var "pappa super och familjen lever uteliv".

Han var inte snäll när han drack, slog mitt syskon och min mamma. Sällan mig vilket gjorde att jag fick dåligt samvete. Han slutade tvärt att dricka när han var 45. I den vevan började min mamma dricka mer och gömde flaskor med vin lite varstans i huset. Mitt syskon insjuknade i allvarlig psykisk sjukdom och lever inte längre.

Alltid tänkt att jag är strong och att detta har då inte påverkat mig. Att jag tagit med lärdomar bara... men när jag läser det här jag skriver här så inser jag att så är det ju verkligen inte. Livet har inte varit snällt emot mig efter det heller. Det har ju gjort att jag druckit än mer?

Många av oss har våra gener. Kan säga mina barn är medvetna om det... Och så är det ju så att tillsammans med livets bekymmer kan det bli så fel, så fel.

Men bättre att rätta till det sent än inte alls...????

Du måste söka hjälp. Din sjukdom tillsammans med alkoholen är som en tickande bomb. Din man motarbetar dig. Du måste finnas för dina barn. Sök dig till en kvinnojour snälla du. Du måste börja någonstans.
Kram, Charlie!

8 Veckor det är! Så befriande och den här gången känner jag att det är något som är bestående. Vill helt enkelt bara fortsätta njuta av det friska nyktra livet. Grattis till er båda.

Önskar er en trevlig söndag.

Härligt att läsa att du kämpar på Charlie70 ❤
Jag har kommit i gång m träningen igen och upptäckt yoga . Har haft svårt för det tidigare och bara tränat explosivt och styrka men nu känns yogan mer som jag. Försöker hitta meditation och har hittat en app som verkligen funkar när jag känner stress , huvudvärk eller bara har svårt att landa i mig själv. Det är också strategier så en har en hel del men det hjälper att sätta ord på allt. Det hjälper också att gå tillbaka och läsa här och läsa andras inlägg. Löste mitt inlägg när jag hade varit full sist och ångesten ramlade över mig. Det ska jag läsa igen nästa gång jag känner ett sug !

Vilket härligt firande av din mamma! Känslan av lycka när man förnimmer den där segerkänslan över alkoholen är oslagbar! Vi firar 8 veckor i dag svagis. Det kanske är fler här på forumet?

Kram!

Har nu läst klart "This Naked Mind" av Annie Grace (Finns även på svenska "Tänka Klart"). Jag var aningen skeptisk från början, men den fungerar verkligen för mig. Boken har skiftat mina tankar, både de medvetna och undermedvetna tankesystemen har fått lära sig nya sätt att se världen.

Idén med boken är att gå igenom olika upplevda sanningar kring alkohol dess kultur och vad som vi tar för givet. Hur vi under år av intryck, observationer, iakttagande och erfarenheter har gjort antaganden och till slut dragit slutsatser och skapat oss värdering kring vad A betyder för oss i vårt liv. När hon i boken går igenom just hur våra värderingar har blivit förvridna av felaktiga observationer, antaganden och slutsatser som vi har dragit av dessa observationer så skapas en grund för att just ändra vårt undermedvetna och medvetna. Detta är en befrielse att komma till ro med att inte bara sluta dricka A, utan faktiskt inte ens längta till det någonsin mer.

Jag kommer aldrig kalla mig nykter alkoholist på grund av det ger ett felaktigt ett intryck att det är normalt att kunna dricka alkohol på ett friskt sätt. Jag dricker bara inte A för att jag inte vill det. Det finns inte något friskt sätt att dricka alkohol, punkt. Med andra ord alla som dricker regelbundet är alkoholister med mer eller mindre problem, det finns inget normalt drickande, det är en drog och det är inte normalt för människan att droga sig utan konsekvenser. För de som känner att de tycker om det, längtar till det, känner ro eller behöver det för glädjen är i ett beroende till A och det är inte friskt att vara beroende till en substans som får dig att i längden må skit. Det är för mig helt tydligt och det finns de som kommer känna sig kränkta för det, men tyvärr så fattas det bara fakta och förståelse för att de har blivit lurade till att tro att A är något som går att konsumera "normalt". Mitt tips till er som läser detta och känner att det jag skriver är främmande, läs boken och bilda er egen uppfattning. ?