Senaste kommentarerna i forumet

Som står så finurligt intill min plats i soffan väckte minnen.
För att den har varit som något av en kamouflage-växt för mitt vinglas.
Inte att jag helt och hållet mörkat att jag hällt upp mig ett glas vin efter middagen.
Men däremot; hur snabbt det druckits upp och fyllts på.
Den enda krukväxt jag lyckats hålla liv i dessutom.
Ett tag bytte jag till minde glas, kändes med avslappnat, lite vardagligt, kanske franskt?
Aldrig boxar.
Ett annat säkert alibi. Kändes ”inte ok”. Utan hellre flaska då. Så småningom allt oftare med skruvkork.
Min kreativitet kring detta borde rendera mig en fri antagning till närmaste konsthögskola.
Jag saknar första, andra, tredje glaset, jag saknar doft och smak.
Jag ägnar faktiskt inte värst mycket tid åt tillfällen i framtiden då jag ev kommer att sakna ett glas.
Det här är stort för mig.
Jättestort.
Idag var jag så trött så jag somnade i soffan bakom min lilla palm.
Så fort jag kom hem.
Jag förstår inte varför, men jag gör mitt allra allra bästa att inte klanka ner på mig själv (som, hur kan jag vara så trött) utan leva på varje dag, och vara snäll. Mot mig. Vara min egen bästis. Det är nog på tiden. 35 dagar. Inte jätteenkel just idag. Vin är dock inte ett alternativ.
Kram du som orkat läsa.

Bra jobbat där och så himla bra att du hänger här!

Kram PimPim?

Bra jobbat, visst är det skönt att slå sitt egna rekord ??
Heja dig ??
Kram ?

Jag tror att du skrivit att jag påminner dig om dig; om några år (svårt att hålla ordning här) men här kommer några tankar som dyker upp när jag läser det du skriver, främst om ambivalensen.
För det känner jag verkligen igen, och om jag minns rätt var det kanske 5-7 år sedan, jag gick hos en bra terapeut då och dryftade just ”mitt underbara liv” kontra mitt ”katastrofalt dåliga liv”, alltså så att det var som om jag inte visste säkert om vi hade ett jättestort hus eller ett pyttelitet. Det är ju extremt förvirrande. Jag tror vi hon försökte få mig att tänka att det är precis som det är, att mina känslor var lika relevanta, oavsett. Knäppt men rätt.
Och det jag tror, om jag jämför med nu, (tog inte hela 5-7 år) är att jag har en större acceptans för både mina känslor som fortf kan gå som flippperkulor. Men också nån sorts annan trygghet som ligger utanför min känsla av vad som är stort eller litet, mysigt eller omysigt. För dagen.
Jag har väldigt tålamod med mig själv där. ”Ah, fin lägenhet, eller fy vad tråkigt vi har det. Undrar hur det känns imorgon?”
Kanske kommer blicken lite mer inifrån? Rör sig lite som en strålkastare men det är min blick.
Det här är jättesvårt att förklara med få ord, men jag läste härom dagen en klok person som sa att vi använder den första halvan av livet tlll att konstruera oss själva, och den andra halvan tlll att dekonstruera oss. Det känns rätt för mig, trots att det är läskiga tankar, men hänger ihop med mognad för min del. Från svart och vitt och ja och nej.
Till; nyanser, och att saker och ting visar sig vara på olika sätt.
Någon liten uns av trygghet behövs för att stå ut. Det är jag säker på.
Vad gäller vem man/en är här, och hemma, så tänker iaf jag att just här, är vi fria att vara som vi vill. Det är mycket ovanligt. Och peppar eller inte, i olika tonartslägen, för att vi är olika.
Jag gillar det du skriver för det utmanar mina tankar och det är spännande. Dock är jag rädd att mitt s k svar här var mer svårt än klargörande. ?
Ha en fin kväll, E!

Jättebra med 45 dagar!!
Kram?

35 dagar här också och är rädd att jag inte heller var nykter så många dagar förra året! Vad bra vi kämpar,
Kram!

Jag har också varit väldigt flygrädd men det har ”vuxit bort”, och hör lite ihop med att mina barn blivit stora. Eller jag tror att det hör ihop. Jag tycker att det låter kämpigt med så mycket ångest men har verkligen all respekt för din grundlighet att ta itu med allt du gör, på så stort allvar.
Och en proffsig terapeut är ju så bra, grattis! Ville bara heja lite på dig, och är det något vi vet så är det att ångesten aldrig blir bättre av att dricka. Verkligheten vinner, trots att det är dimmig sikt vissa dagar! Kram till dig.

Hittills, hela 35 dagar i rad.
Så många dagar var jag nog inte nykter totalt under hela förra året.
Fasiken vad stolt jag är över mig själv.
Det känns lite lättare för varje dag nu.

hela dagen idag...är det månne mina helgupplevelser som triggar mig? Blir på något sjukt sätt "avundsjuk" på att de kan tillåta sig att balla ur totalt och bli hjälplösa och be mig om hjälp? Jag vill också...! Fast egentligen inte...
Men det är inte lätt det här med nykterheten...nu hoppas jag i duschen!
Kram
svagis

Tackar JoYo! Beställde den o ska läsa. Sen jädrar i min låda ska jag ha en strategi ! ?

Det "farliga" är ev. andningsdepression, dvs. att du slutar andas i sömnen om du blandar hej vilt men det låter inte som om du gjort det. Fast ändå vill jag säga till dig att försöka ta tag i roten till dina problem istället för att skriva här och undra om du kan blanda....du har ett grundproblem som du nog behöver ta tag i.
Kram
svagis

"Mina steg" är den senaste boken jag läst utav pastor Larsåke W Persson. Han blandar sin pilgrimsvandring till Santiago med reflektioner från sin livs pilgrimsgång. ?

Uppe imorse och skjutsade dottern igen. Mår lite bättre nu. Bakat ingefärsmuffins. Dock är vinsuget högt och motivationen låg. Jättelåg...?

Jag kanske borde testa Alkispodden? Jag får fråga dottern hur jag gör...

Hej Jasmine! Länge sen jag var här. Jag har tänkt på oss som kämpade här inne och varit här inne ibland för att kolla hur ni har det. Hur mår du? Hur går det med allt? Jag har faktiskt varit helnykter sedan jag var här sist, snart 3 år, men nu börjar tankarna om att dricka igen komma, att jag kanske kan klara att bara dricka lite mer lagom. Det kanske jag gör men vad gör jag om jag INTE klarar det, är det ens värt att testa dricka ett glas vin? Ja, nog bäst att jag hänger här lite och spelar upp den där alkoholfilmen :( .

Hej,

Jag vet att man inte ska blanda Oxascand och alkohol. Men nu blev det så att jag tog en 5 mg Oxascand kl 9 pga ångest. Och nu har jag trillat dit och dricker vin (ca 16). Är det någon fara tro? Det är ju en väldigt liten dos Oxascand jag har tagit. Ändå oroar jag mig lite, men tydligen inte tillräckligt för att inte dricka... Hur som helst så undrar jag om någon vet om det kan resultera i något farligt?

Vad betyder en paus från forumet?

De som svarade en massa alkohol får en kaka. Japp, jag har druckit skitmycket. Inget har blivit bättre - snarare sämre. Som alltid då. Kul ändå att man testar gång på gång för att se om alkoholen plötsligt ska ha blivit en mirakelkur. Jag är så jävla trött på det. Men sluta då? Nä, så enkelt ska det inte vara tydligen. Jag intalar mig själv att alkoholen inte är ett problem och att det bara är ett symptom på andra saker. Visst, jag har andra problem som alkoholen har blivit en tröst för såsom ångest, sorg och ensamhet. Men alkoholen är i sig ett problem. Ett problem som bara växer.

Jag kan vakna upp irriterad och arg. Försöka göra produktiva saker men vill bara gråta. Då börjar jag planera att dricka och POFF så blir jag glad och relieved. Jag har inte ens druckit något än, utan bara tanken på att jag kommer få dricka senare är en lättnad. Jag kan göra det jag ska, slutar gråta och sen på kvällen börjar jag dricka. Eller det behöver inte ens vara kväll, ibland efter lunch. Jag jobbar tre dagar i veckan så jag har försökt att inte dricka dagarna innan jobb vilket har funkat sådär men till kvällen innan sista jobbdagen så brukar jag inte kunna hålla mig och dricka ändå. Bakis på jobbet dagen efter. Sen har jag 4 dagars helg och dricker typ varannan dag, men varannan dag bakis. Bakfyllan är inte att leka med heller... jag har säkert skrivit det förut men jag har spyr nästan alltid dagen efter och det är inte bara en spya utan det fortsätter under dagen tills det bara är galla och magsyra. Det är så äckligt och ofräsch och det gör ont. Hur kan man gå igenom det här och sen dricka igen dagen efter? Jag har väl förstört maglinningen, halsen och tänderna vid det här laget.

Usch, det här inlägget fick mig att må skit men tror att det är bra att skriva ner det i alla fall även om det inte är nyheter direkt. Jag har inte druckit på tre dagar nu i alla fall. Jag måste ta det här på allvar, även när det har gått ett tag och jag inbillar mig att det inte är ett problem längre.

Någon tjatade om boken ”Tänka klart”. Nu tjatar jag om den.
Så, mitt tips om strategi är att läsa den.
Jag ska läsa den igen.
?

Vi mäktar med! Precis som för många av er ger ett sådant här tillfälle oss energi. Rimlighet och möjlighet att ha en träff efter sommaren var en punkt på dagens möte. Vi återkommer naturligtvis då vi har ett beslut i detta.

Tack för er återkoppling och generositet att berätta för de som är intresserade och var där.

Allt gott
Li-Lo och alla andra här i/på admi.

instämma i lovorden över träffen. Två gånger per år är nog en bra idé, om ni som håller i det mäktar med. En fin dag avslutades på Dramaten och Dövheten, en bra pjäs om Beethoven som växte ju längre den pågick. Sista delen av färden hem blev några mil på en mindre väg där träden hela tiden hotade blåsa omkull, och några hade gjort det. Läskigt. Tur man är nykter:-)

Från hemliga klubben!
Vad bra du skrev om att nån annan får ta rollen att vara den roliga, det tar jag med mig!

Dagar idag utan alkohol.Inget jag berättar för nån annan än er här på forumet.Denna gång har det inte svajat ännu.Jag försöker vara beredd på att det kan svaja.
Jag känner mig stolt och tacksam?

Godmorgon!

Jisses. Tur att pengarna inte var borta borta. Så läskigt när man inte minns något. Tur att allt gick bra och att du kunde pyssla om din son. Det är ju jäkla skönt att få kvitton på hur mycket man undviker när man har fyllor, även om man inte önskar det för någon annan heller.

Jag berättade för en på jobbet idag om min lördag. Hur jag velat gå ut och kaosa och ringt och vaknat upp och känt fy fan. Är glad att jag är ytterligare en dag ifrån det där.

Skönt att du slipper gå ut. Hade gärna varit hemma idag jag med.

Stor kram

Tack stormenlilla? Tre veckor nykter är mitt rekord på säkert tio år. Känns både lätt och svårt. Suget är inte där hela tiden, men övermannar mig viss stunder och då måste jag ta ett steg tillbaka, betrakta mig själv utifrån och hitta nån distraktion. Igår gömde jag undan den alkohol som nu finns i huset, åt mat och liksom väntade ut suget som brukar vara som värst på eftermiddagen när jag är hungrig. Jag hittade en bortglömd afri öl i kylskåpet som blev min räddning. Då behövde jag ju inte dricka annan öl?. Krävde visst fokus men det funkade.

Idag har jag liksom igår fruktansvärt ont i ryggen, typ ryggskott. Tog det lugnt hela dagen igår men försöker ta mig fram på jobbet idag. Så glad att inte dessutom behöva vara bakfull en måndag. Och jag har märkt att min hjärna funkar bättre. Har ett intellektuellt krävande jobb som inte gått helt bra under hösten. Mycket nytt att lära men orken har inte riktigt funnits. Men som sagt, går bättre nu. Måste ju helt klart bero på nykterheten.

Idag ännu en dag nykter och går mot nytt rekord på min dag 22.???

Tack för ditt svar. Så är det. Jag mår inte bra. Jag tror att SSRI säkert skulle göra livet lättare för mig.

Men jag har aldrig kommit såhär långt förut. Jag har aldrig kommit såhär nära mig själv, mina känslor, utan att fly.

Därför vill jag ge mig en chans att läka. Att lyssna på ångesten. Och faktiskt inte göra saker som ger mig ångest medan jag jobbar med det här. Jag menar inte att jag ska ge vika för ångesten. Men jobba med den på djupet. Nu när jag har proffsig hjälp av terapeut. Jag ger det en tid. Sen funderar jag på nästa alternativ. Just nu vill jag inte ta medicin. Jo, tillfälliga sobril kan jag tänka mig.

Kram?

Vissa dagar läser jag massor i detta forum och andra dagar vill jag hålla mig borta. Vissa dagar vill jag stänga av telefonen och ignorera omvärlden och ligga i soffan med min familj, andra dagar fantiserar jag om att boka en jorden-runt-resa för mig själv. Tänker ena dagen att jag har den absolut bästa partnern jag kan få och nästa dag att jag vill skilja mig (och börjar leta boenden på Hemnet). Det tar på mina krafter att vara så ambivalent i mina känslor och jag har svårt att förstå mig själv.

Har också insett att i detta forum är jag någon jag inte är i verkliga livet: en person med problem. Jag skulle aldrig ha modet att visa mig så här vilse för riktiga människor. Tror ingen jag känner skulle kunna tro att detta är jag, om de läste min tråd. Möjligen min man, som har börjat fundera över varför jag är så svajig i mitt humör, och mycket mindre glad och energisk än vanligt.

Har identifierat en känsla av besvikelse på mig över att jag i detta forum inte är så duktig som jag försöker vara i riktiga livet. Jag är mer melankolisk och pessimistisk än vad jag vill vara. Men, skriver ju helt ärligt och vet att jag skulle kunna vara en bättre inspiration för andra om jag skrev annorlunda. Jag borde skriva mer i era trådar och peppa och tacka för alla insikter ni ger mig. Det finns kanske en poäng med att jag är självcentrerad och väldigt ärlig om mina tankar här, att jag får öva på att vara en lågpresterare. Jag är samtidigt rädd att ni ska tröttna på att "ta hand om mig" vilket ni gjort så bra.

Måndagsdeppiga hälsningar E

Grattis till 90 dagar! ???
Du får tänka efter. Är det värt att riskera att du kommer in i samma sväng med drickandet som du var i förut? Vill du ha det tillbaks? Eller fixar du det hela?
Önskar dig allt gott???