Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är i handlingen det gäller och det är väl till sist de som gör oss till de vi är och blir. Smartskalla sig och så kan ju göra tillvaron intressant men om man inte till fullo förstås det grundläggande, ”jag kan inte dricka” och agerar därefter- då kan man pimpla vin till döden skiljer en åt. Mest troligt till och med.
Simhallens längder och räknande av desamma är något som hör början till, viktigt, en dag ser man upp från utan genom sina dimmiga glasögon och upptäcker att man simmat ut i en skärgård. Simhallen finns alltid kvar, en kan alltid simma några längder och räkna dem. Men framåt ät skärgården, och en varje dag överraskande horisont och solnedgång som aldrig blir tråkig och som varje dag förundrar och tacksamhet. Heja dig!

Hej @polerad, och stort grattis till 2 nyktra veckor. Välkommen också till ett fint forum som varit helt avgörande för mig i att bli nykter.
Jag fungerade som du i början- att tänka ”aldrig mer” eller ”ett år” var helt oöverstigligt jobbigt. Jag började med tre månader men i själva verket var det väldigt mycket en dag i taget. Ibland en timme i taget, ibland en kvart.
Att inte se för långt in i framtiden kan var skönt, jag tänkte snarare att jag liksom skulle visa mig själv hur lätt det var att vara alkoholfri 3 månader- så att jag aldrig skulle behöva sluta dricka helt. Det var det värsta mardröms-scenariot.
Jag är lika gammal som du och även för mig eskalerade mitt missbruk när sista barnet flyttade. Det var en stor sorg som jag tog hand om rätt bra- psykolog mm- men känslan av att livet hade förlorat sin verkliga mening, den fanns där i botten.
Jag tror att det ökade på takten, gränser som tidigare kändes overklig- passerade jag utan att blinka. Eller i nån sorts dold verklighet.

Det är svårt att inte låta som en duktig scout när man pratar om den långa nykterheten, så jag gör inte det.
Men förra veckan passerade jag 4 år nykter och det beslutet och ihållande av beslutet- har nog räddat mitt liv. Eller så har jag fått det åter.
Du fixar detta! 😍

@vår2022 @Himmelellerhelvette Ja, det finns definitivt något i känslan av otillräcklighet. När jag gläntar på locket känner jag att jag på något vis är en bluff, att jag har målat upp en bild av min egna förträfflighet utan att jag egentligen når upp till den. En falsk fasad s.a.s. Det är kan mycket väl vara grunden till alla andra jobbiga känslor, det är bara att jag inte sett det tidigare.

När jag skapade mitt konto här på AH valde jag mitt nick utan eftertanke, det var bara ett ord som jag tyckte passade bra. Det kanske var mitt undermedvetna som pekade ut riktningen för mig. Jag vet att jag är så mycket mer än en polerad yta, jag måste bara förstå hur det hänger ihop.

Jag har en kollega som står mig nära, vi umgås även privat. Han har definitivt både sett och förstått att jag har problem med alkoholen. Han är speciell eftersom han känner mig väl som både människa och hur jag fungerar i arbetet. Dessutom är han både nykterist och vegetarian, men det ska inte ligga honom till last! Jag kanske ska tillägga att han inte är nykterist av nödvändighet, han är en människa som helt enkelt inte har något behov av alkohol. Jag funderar på om han kan ge mig perspektiv på min upplevda otillräcklighet.

Jag tar mig an processen och har tillförsikt. Jag kommer att låta det ta den tid som det behöver.

@Himmelellerhelvette Vilken film är det som du refererar till?

Kram till er båda

Dag 14, d.v.s. två veckor utan alkohol! Jag måste klappa mig själv på axeln för detta! Jag vet inte hur länge sedan jag var utan alkohol i två veckor, men det är säkert bortåt 30 år sedan, om inte mer. För att ytterligare vältra mig själv i självbeundran var jag iväg och handlade i lördags. Muskelminnet spelade mig ett spratt och utan att jag tänkte efter svängde jag in till systembolaget. Jag t.o.m. parkerade och stängde av motorn. Både kroppen och knoppen skrek att jag bara skulle in och köpa en låda vin, det var nästan så att kallsvetten trängde fram. Jag satt i bilen några minuter och velade fram och tillbaka. Till slut vann min rationella sida och jag körde iväg till livsmedelsaffären istället.

Det är uppenbart att två veckor inte på långa vägar är tillräckligt för att förklara faran över. Det är tur att jag inte har en droppe alkohol hemma.

Annars går dagarna rätt så bra. Jag är inne i en rätt så intensiv fas i arbetet vilket är bra eftersom tankarna av nödvändighet är på annat håll. Som en extra bonus har jag medvetet börjat jobba lite senare på morgnarna, vilket innebär att jag jobbar ända fram tills det är dags för kvällsmat. På det viset slipper jag den absolut jobbigaste stunden på dagen när jag normalt sett hällde upp dagens första glas vin. Snacka om självbedrägeri, men det funkar!

Det är jobbigt med sömnen. När jag går och lägger mig snurrar tankarna och jag har svårt att somna, ofta ligger jag och snurrar i sängen en timme eller mer innan jag till slut somnar. Jag tror att det är övergående, men just nu är det påfrestande.

Det är i handlingen det händer.
Att smartskalla sig eller tro på allt man tänker och känner förändrar egentligen ingenting.
Det är i varje liten handling det händer.

Hej @JoakimmedC och välkommen till Alkoholhjälpen! Vad ärligt du skriver om din situation. Det låter som att du under lång tid har lyckats hålla alla bollar i luften: jobb, familj, vänner och alkoholen. Men också att du nu har blivit så trött på det att du inte längre kan fortsätta såhär. Det är ett stort steg att öppna sig och berätta när man har hållit någonting hemligt under lång tid!

Du skriver att du har varit inne här då och då och att du vet om att det finns en del tips och länkar. Det finns mycket hjälp att få, även om man inte känner sig redo för att träffa någon. På det här forumet finns mycket råd och stöd, du kan skriva till oss rådgivare i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) och du kan ringa oss anonymt på 020-84 44 48). Vad tror du skulle kunna vara ett nästa steg för dig?

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hemkommen från morgonpromenaden. Tänkte först bara dra en liten kiss&bajsrunda med vovven, men bestämde mig för att vistas en längre stund med Gud och Naturen istället.

Homeostas. Den rätta översättningen är inte jämnvikt. Det är stillastående.
Kroppen gör allt för att bibehålla homeostas. Fast jag känner hur vinden biter hårt i öronen, och jag blir svettig när jag ökar stegen så har jag fortfarande samma kroppstemperatur. Kall och varm på samma gång.... fast egentligen inte.
Hjärnan reagerar likadant. Genom att dricka alkohol eller ägna sig åt andra begär, kastar man sig mellan ytterligheter. Finns andra sätt att göra samma sak;
Äta för mycket- Banta. Sitta stilla-Träna hårt. Kämpa- Ge upp.

Det svåraste är att vända upp i vindögat och vara kvar där. (Ni som seglar vet precis).

@Rustning Ja, just det. Det är så det är. Man vill ju bli full!! Det finns inga nyanser längre. Kanske om man skärper sig som fan, men hur kul blir det?
Väldigt skoj att du tittar in och skriver!! Hade just tänkt att kolla hur du har det?
Önskar dig en fin dag och hoppas att dagen är snäll mot dig.

@Denlillamänniskan Ett litet glas? - Du kan väl dricka ett glas?
Folk förstår inte att alkoholister inte vill ha ETT GLAS. Det är tio gånger lättare för mig att avstå helt än att bara dricka ett glas. Ett glas ser jag som helt meningslöst. Det blir bara en trigger som sätter igång suget.

God Morgon!
Natten har varit bra. Sovit gott och har inte vaknat till, som jag brukat göra den sista tiden.
Tänker på det där med återfall, som jag skrev om. Att jag när som helst kan backa över garnet. Men jag vill vara väldigt klar med vad jag gör då. Det är därför som jag inte tänker tankarna att jag kan "dricka lite grann". Det blir inget småljugande om att "ett litet glas kan ju inte skada". Sen är jag säkert igång igen med att hälla i mig 3.4 flaskor vin per vecka (minst!!). Det är bara att vara ärlig och konsekvent. Köp en box och drick, om det nu var det jag ville?
Hjärtat är ritat i kalendern idag med. Förut skrev jag en nolla, och det gjorde jag på kvällen. Nu arbetar jag mer proaktivt. Tar beslutet redan på morgonen.

@Andrahalvlek
Tack för responsen!! Det där med apan är mitt sätt att gestalta alkoholsug och missbruk. Andra pratar om att "hjärnan är kidnappad" eller Beroendehjärnan. Alla hittar sitt sätt att beskriva känslan av ett begär som kan vara lurigt och svårt att förstå sig på. Tidigare har jag sett missbruket som Alkoholdjävulen. Men det har inte varit konstruktivt för mig. Jag har istället blivit vän med mitt begär att dricka alkohol och kallar det för apan. Lättare att inte kämpa MOT mig själv då, utan att förstå och hantera mig själv med ömsinthet.
Tack för att du finns!

@vår2022 Tack för ditt svar.
Jag sammanfattar (rätta mig om jag har fel!)
Sömnen blev normal efter en månad. Känslomässig stabilitet tog "några månader". Men du var så fast besluten om att inte dricka mer, så du tog det som en spännande resa istället för att tycka synd om dig själv att du inte kunde dricka. Det låter väldigt konstruktivt tycker jag.
Att det blir lättare att hantera motgångar låter hoppingivande för mig.

@Adde God Morgon! Du har som vanligt fullkomligt rätt. Det där med det lilla barnet har jag förstått tidigare. Särskilt när jag har druckit och tyckt synd om mig själv (Verkar vara en favoritsysselsättning för många med missbruk).Inget fel med att tycka synd om sig själv, men det blir ju inte så konstruktivt i onyktert tillstånd. Ja, du vet ju själv. Den andra favoritgrenen är att läxa upp sig själv, när man nyktrar till. Kommer inget gott ur någon av tillstånden därför att det bara är att röra sig på linjen mellan ytterligheter. Så det där med att se på sig själv och inse att man duger, är betydligt bättre. Märkligt nog faller det sig svårt att stanna upp där. I allafall så länge man är aktiv i missbruket.
Har tänkt på det där med den lekande människan (Homo Lekeli, som jag säger) Ett naturligt tillstånd där jag blir kreativ, rolig och nöjd med mig själv. En viktig del i min läkning. Inte alls samma sak som den konstgjorda glädjen som kommer ur onykterheten.
Jag önskar dig en fin dag och ser fram emot att uppleva våren.

Jag dricker också dagligen en * halv flaska vin .
Hör av dig! Vi är bara människor

Hej.
Var är du ? Saknar dig och dina inlägg .
Kram 💕

@Onkel F ja man e fan lite avig ett tag. blev så sjukt klar i skallen senast ja va nykter 2 mån. tror ja glömt hur det känns o klarna till. återhämtningsprocessen e ju ganska lång me sånt här. ja brukar ju känna mig ganska bra efter 2 veckor men även där så äre inte optimalt. kommer blir ännu bättre. just nu har ja rätt svårt o känna mig nöjd rent allmänt. ser de här som cleanse. min egna rehab. ska köra på nu .

@Denlillamänniskan Och tilläggas är att det har varit både motgångar och medgångar och många tråkiga men också många roliga händelser i livet under tiden. Framförallt motgångarna har varit lättare att hantera som nykter och jag har inte fastnat i dem.

@Denlillamänniskan Ok, får se om jag uppfattat dig rätt. Här kommer en personlig beskrivning av din undran om hur länge jag kände att jag behövde vara nykter för att känna mig stabil i det. Någonstans visste jag att alkoholen var en stor orsak och som låg bakom att jag inte riktigt kunde hantera mitt liv. Jag ville bara inte skippa alkoholen och hade blivit beroende, så det var alkoholdjävulen som styrde mitt liv. Jag duckade att läsa om alkoholberoende, det gav bara ångest. Jag visste att jag troligtvis var beroende, men jag ville inte göra något åt det, ville inte prata om det, kände skam. Ville inte relatera till att jag hade alkoholproblem. Kunde inte föreställa mig ett liv utan alkohol, såg hur allt skulle bli ännu gråare och tristare. Var skulle jag kunna få den bortdomnande och lulliga känslan utan alkohol? Det som jag behövde för att orka stå ut. Trodde inte på att jag skulle fixa att bli nykter, det kändes oöverkomligt.

Det var på något sätt ett mirakel att jag ville sätta helt stopp och att jag lyckades. Något jag trodde i princip var oöverkomligt. Jag tilltalas också av det andliga och tänker ibland att det var därifrån jag fick min starka kraft, när jag behövde den som mest på något sätt. Dag 4 vågade jag bestämma mig för att aldrig mer dricka, när den värsta abstinens var över. Jag ville aldrig mer gå igenom en bakfylla eller en abstinens, det skulle jag inte palla. Jag hade bestämt mig och var tvärsäker över beslutet. Så i det beslutet var jag orubblig och stabil tidigt. Jag hade stark tilltro till min egna förmåga att klara det. Som jag minns det tog det någon månad innan jag sov bra och att en huvudvärk som kom av och till försvann. Ångest och oro som alkoholen medfört försvann första veckan, sedan blev jag allt stabilare psykiskt och kunde börja jobba med mitt inre, med det som där störde mitt liv. Så det var en process, men några månader tog det för att vara återhämtad och i balans i hjärnan. Jag såg tidigt på processen som spännande och utvecklande och var nyfiken på den. Människans psykologi har alltid intresserat mig. Jag började även läsa på om alkoholberoende och hjärnan och processen blev ännu intressantare. Jag blev så taggad och motiverad för att skapa mig en ny nykter livsstil. Det här skulle jag vinna! Allt var möjligt! Livet skulle kunna bli bra eller till och bättre. Det som varit det viktigaste för mig är att jag har kommit i kontakt med mig själv på ett annat sätt som nykter och det har fått mig att känna mig mer trygg och mindre ensam. Att jag blivit vän med mig själv och att jag duger som jag är. Att jag har medkänsla med mig själv och försonats med mig själv och med andra.

Det var en lång beskrivning om hur det varit för mig. Jag önskar att du får en fin kväll och en bra dag imorgon!

Dag 14 var en bättre dag. Fuskade lite och mjölkade belöningssystemet genom att göra roliga saker hela dagen. Lite kort i humöret innan middag men i övrigt har allt gått fint. Inte en tanke på alkohol. Jo iofs alldeles nyss när jag försökte styra om en middagsbjudning till helgen för att jag inte är sugen på att sitta med när andra dricker vin. Då skiter jag nog hellre i det. Hoppas jag kommer dithän där jag inte hellre skiter i det utan kan tycka att det är roligt sitta med ändå.

@Denlillamänniskan Jag tänker att det är lite med den inre apan som med små barn. Om man säger gör si, gör så kan de sätta sig på tvären. Om man förklarar VARFÖR är de mycket enklare att motivera både barn och apor att göra rätt saker.

Kram 🐘

Är det inte så att apflickan i själva verket är du Denlillamänniskan ?
Att bli vän med sig själv är nog ett av de viktigaste stegen mot en nykterhet med sinnesro. Och att uppskatta sig själv för den jag är. När jag skulle lämna behandlingen fick jag med mig att jag ska stå naken framför spegeln varje morgon och säga åt mig själv att jag duger precis som jag är. På så sätt sakta bygga upp min självkänsla och lära mig att lita på mig själv.

Många pratar om det lilla barnet inombords som vill ha uppmärksamhet långt upp i vuxen ålder och jag tror att vi beroende har det barnet undanstoppat nånstans och som behöver släppas ut.

Snart är det vår och då ska våra små instängda barn ut och leka !

@Polerad Så bra att du känner dig i balans❤️ Jag håller med @Vår2022 till 100% att det är en fantastisk resa att nyfiken undersöka sig själv i nykterhet, visst är det väldigt tufft ibland men det är så häftigt att lära känna hur man fungerar, känner och tänker och hur man kan ändra sitt sätt för att må bättre. Jag håller också med henne om att det viktigaste först är att hålla sig nykter, allt har sin tid och har man tillit till processen kommer pusselbit efter pusselbit falla på plats. När jag hade nästlat mig in under massor av mina lager och fann grundorsaken till varför jag blev beroende av alkohol var det en lättnad och befrielse. Livet öppnar sig mer och mer för mig som nykter, jag finner nya intressen med jämna mellanrum att fylla mina dagar med och mitt liv blir innehållsrikt. När jag tänker tillbaka på att jag trodde livet skulle bli trist och grått utan alkohol förstår jag nu att det endast var beroendedelen av mig som ville få mig att tro det för att jag skulle fortsätta dricka. Jag är så tacksam över att jag litade på de som gick före mig i nykterheten när de sa att jag skulle ha tålamod och tillit till processen, tänka HALT, spela hela filmen och allt det där. Jag litade på dom och var nyfiken, ville hela tiden ha det där att efter tre månader mår du bättre, efter sex månader ännu bättre, efter nio månader, efter ett år och nu är mitt nästa mål, efter två år. Och det har varit sant hela tiden och jag har fått nya insikter hela tiden, jag har växt i inre styrka och stabilitet och tyckt mer och mer om mig själv hela tiden. Hoppas du hänger på hela vägen ❤️

@vår2022 Eftersom jag inte vill orsaka ytterligare skav hos dig, så vill jag förtydliga mig:
Jag skäms rätt mycket för att jag trots min kunskaper om beroende, har slutat som en äldre kvinna som sitter ensam och dricker vin. Som inte vill att någon som känner mig ska veta eller se. Tack Gode Gud att jag lever själv och kan ta tag i detta med stödet från forum.
Jag tycker om fakta. Jag suger vetgirigt i mig kunskaper. Nu har jag fördjupat mig i forskningen. Tycket att beroendeläkarna och Annie Grace säger bra saker, men jag vill hellre gå ad Fontes (direkt till källan) när det gäller fakta.
Vad jag söker här är den mänskliga kontakten med andra som vet hur det KÄNNS med alkoholproblem. Som fattar att man inte är dum i huvudet och sinnessvag och borde rycka upp sig.
Jag ser också mycket till de andliga aspekterna i nykterheten. Jag är nämligen övertygad om att människan är större än sitt missbruk och därför hungrar efter mänsklig värme. Inte bara råd och fakta.
Ännu en gång; Ha en fin kväll och hoppas att din dag imorgon känns tillfredsställande.

Fint att du vill förändring. Angående jobbet så vill jag bara nämna att för mig blev jobbet så mycket lättare att hantera när jag slutade dricka. Dels blir hjärnan klarare, och så får man ju också riktig återhämtning och vila på helgen. Och i takt med att alkoholen försvann ur mitt system så försvann också en massa stress och ångest som jag trodde kom av livet, men som till största delen orsakades av alkoholen. Så ge dig själv en chans att bli nykter, jag tror du kommer må mycket bättre.

Nu förflyttar vi oss tillbaka till Nykterhetens Paradis! Apan har bett om att få veta när de som simmar är klara och vart de kan ta vägen sen!!

I simhallen är vi många som simmar bredvid varandra i varsin fålla, så att vi inte ska simma på varandra. Där ser man mig!! En mager tant i en alldaglig baddräkt simmar med det långa gråa håret böljande bakom sig. Varje gång jag skjuter ifrån för att påbörja en ny längd i bassängen tänker jag "Mind is a Razorblade". Det blir rätt enahanda så jag växlar med att tänka; Truth shall set me free. Lite larvigt, men jag försöker peppa mig själv.

Vid den sida av bassängen där de som inte mäktar med, häver sig upp, skvalpar några hjärnor i formalinglas. Det är beroendehjärnorna! Personalen håller lite extra koll så ingen häller ned innehållet ur glasburkarna i bassängen. För då skulle det bli ohygieniskt och ohälsosamt för de tappra simmarna som rör sig målmedvetet framåt i vattnet.

Utanför glaspartiet på samma långsida av bassängen kan man se de två jönsarna Alkoholdjävulen och the Evil Clown. Alkoholdjävulen tar då och då några danssteg och Clownen ler brett mest hela tiden. De har kassar stående och försöker vinka till sig de som stigit ur bassängen. De är inte välkomna in i simhallen, för Badmästaren tycker att de bara ställer till det. Väsnas, springer runt bassängen och stör personalen nåt alldeles oerhört. Alltså är de portade.

Apan fick däremot följa med in. Hon sitter också vid bassängkanten och försöker plocka obefintliga loppor på de som stigit ur. Men mest är hon intresserad av dem som simmar. Personalen tycker egentligen inte att det passar sig med apor i simhallen, men hon får vara där så länge hon håller sig lugn. Kan inte låta henne vara utanför med jönsarna, för det har förfärligt dåligt inflytande på alla de umgås med.

Apan undrar sen när jag är klar någongång? Kan jag inte bara stiga ur och gå och vara lite rolig istället?
Jo, visst kan jag det. De som fortfarande simmar kanske ropar "Starkt jobbat! Det lyckas säkert bättre nästa gång!!" Personalen kommer att tacka mig för min insats och säga; Du vet vart du kan gå om du behöver simma igen!!
Men jag vill ju vänta på det ögonblick när Badmästaren närmar sig kortsidan av bassängen och tittar noga på var och en av oss. Tittar på min lilla kropp, ser mig i ögonen och säger; Du är klar nu, ser jag. Kom upp och vila.

Det är då det egentligen händer!! Hela meningen med simningen blir glasklar.
För nästa sak Badmästaren frågar är;
Vill du fortsätta in på Relaxen eller väljer du att gå ut genom glasdörrarna?

Väljer jag att gå nu, så gäller det att jag kan ta mig förbi både Clownen och Djävulen. Kan jag inte det så väntar ytterligare förnedring och förtvivlan efter en tids partajande med jönsarna. Ännu är jag inte stark nog för det. Så jag tar några längder till. Det blir nog bäst, bara jag orkar.

För de som går vidare till Relaxen väntar inte de prövningarna. Där kan man vara lugn och koppla av. Man får lösa små problem som vilken av frottehanddukarna man ska välja och bredvid vem man vill sitta i bubbelbadet.

Nu känner jag att apan är lugn och tillfreds igen. Hon var lite ostyrig när vi för en stund sedan gick till gårdsbutiken för att handla yoghurt och mjölk från gårdens Jersykor. Det var därför vi gick dit, istället för att ta bilen till affären för att handla mjölk. Jag ska äta middag nu och sen ska apan och jag softa med kaka och glasstrut i soffan.
Den här dagen gick den med. Imorgon är en annan dag. En ny dag!