Senaste kommentarerna i forumet

för mig med avgrundskänslan.
Se klart, vad skönt att du fick medicin som hjälpte dig☺ Vad jag förstått så fungerar inte alltid medicin heller på detta.

Har trott att det handlar om pmds nu sista tiden. Men jag är i perioden där jag borde vara sängliggande men mår just nu ganska bra så detta är inte pmds eller hormoner. Det är ren och skär oro och stress över vår framtid samt ekonomiska situation. När jag förstår vad som pågår i mig så brukar jag även kunna hantera det mycket bättre. Tack och lov så har jag inget jobb som jag behöver gå till just nu eftersom vi arbetar hemifrån. Jag har tiden att känna efter vad som pågår i mig och ta hand om mig på ett mycket bra sätt.

Nu ska jag ut och luncha med en väninna och denna gång har jag faktiskt inte ens funderat på vin?Nya vanor kräver att man gör dem flera gånger. Omprogrammering av hjärnan är underbart!

Trevlig fredag till alla som läser!

Känner väl igen mig i det du beskriver med högpresternde osv.Det kan skapa stress hos mig och detta försöker jag jobba med nu att jag duger som jag är?

Jag ser detta som en sjukdom (problemen som alkoholen skapar hos mig)spelar ingen roll vilket yrke vi har.Den verkar finnas överallt.Vet inte idag vilket dag det blir i mitt Zero räknande.Huvudssaken att den är Zero alkohol.Tankar från mig idag?

Vad modig du är!
Jag kommer att titta in fler gånger och följa din resa. Du skriver fint och beskriver din väg så bra.
Kram,
Gojan

Heja dig som tar dig själv på allvar!
Det är läskigt som tusan att kasta sig in i det där okända som bubblar mer eller mindre intensivt inne i kroppen, men nödvändigt om det ska ske en utveckling. Om man låter bli, står man ju bara och stampar på en fläck, med samma lösningar, samma misstag och samma syn på såväl glädje som sorg. Jag hoppas att du känner att mötet blev bra.

Jag var på mitt andra möte igår och sa då ja till "stämningsstabiliserande" medicinering. När jag sedan läste sjukintyget, för jag blev fortsatt sjukskriven på 25%, kom sorgen. Jag tyckte att jag var på G, har jobbat 100 ett par veckor och även om jag inte har klarat av det (de låga dagarna som jag skrev om tidigare), så VILLE jag klara av det. Jag tänkte liksom att jag var ute på andra sidan. Men läkarens observationer om mina ansiktsdrag, mentala oskärpa och vad det nu är som motiverar en förändring i mitt liv, gjorde mig bara ledsen. Jag gråter tametusan inte ofta, men igår var jag så otroligt ömhudad. Jag har bra kollegor som lät mig prata av mig och som kom på justeringar som gör det lättare för mig i jobbet. Några timmar senare åkte jag till stallet - min torsdagsglädje! - och efter en timmes koncentration på att hålla mig kvar i sadeln (utan stigbyglar på en pigg krabat tar bort allt annat än att just hålla sig kvar!) mådde jag bättre.

Jag kommer förhoppningsvis att återkomma om sorgen, men nu vill jag bara skjuta den ifrån mig. Den är för jobbig och framför allt har den inga ord. Men jag tänker att det måste få vara så. Igår längtade jag oerhört starkt efter ett glas sprit, en stökig krog med en jukebox och främmande människor. Att reboota, släppa, dansa och vara hejdlös. Att vara hejdlös till hög musik längtar jag efter även idag, och jag fattar precis, GP! (Den som iakttog dig har troligen aldrig upplevt friheten!) Jag skrålar i bilen till och från stallet till tonårens punklåtar. Men jag skulle vilja dansa också, på ett mörkt hak där det inte syns att jag är en tant i blivande. Där ingen tittar på någon och man möts i musikens katharsis.

Se klart, ingen tror att jag är blyg och rädd. Alla tror att jag kan allt, är glad ett socialt underverk. Det är jag - också. Men det tär på mig att både vara Tiger och Ior. Därför är jag glad att jag får gästspela i din tråd, GP. Jag ska kika in i din också, Se klart.

Idag är det min brors födelsedag och jag vågar inte ringa.

Kram på er!
Gojan

??? tack ? . Ja, detta kommer att gå bra??

Till mitt första möte med nya psykologen om mindre än en timme. Här ska tydligen utredningen börja om ADHD eller en släng av bipolära "bakterier" finns i mig.
Lite läskigt är det men just nu tror jag mitt beteende och mående kan vara en kombo av sjuk uppväxt och kanske då en släng av något annat. Tankarna var extremt jobbiga i natt då de mest traumatiska händelserna i mitt liv gick på repeat I skallen.
Håll tummarna för mig.
Återkommer under helgen.
GP

Om skamkänslorna för smusslandet och döljandet. Och att både min sambo och mina barn tror att jag blir full på ett glas vin? Ha. Och har också funderat på om det är för att de inte har några egna problem med alkohol som gör att de inte ser igenom och synar ens drickande? På fredagar har jag grundat med minst en halv flaska vin eller någon sprit för att kunna ta ETT glas till maten. Och kanske till och med lämna kvar lite i glaset (som min sambo gör) ”för att det räcker för mig”. Men jag funderar liksom svagis på att det kanske kommer en stund då vi vågar stå upp för oss själva och dra av oss skampåsen. För min del känns det som att jag i så fall vill vara mer stabil i nykterheten. Men det är säkert bara för att skapa en flyktväg om jag skulle falla, så behöver man ju inte stå till svars inför någon annan iaf.

Ha en bra och vit helg?

att personer som inte själva har alkoholproblem eller funderar på detta inte heller funderar så mycket på andras drickande mängder? Tänker på din flaska innan fest. Känner igen mig i oron i att planerandet och funderandet på a aldrig kommer försvinna. Det kan bara inte vara så att det alltid kommer att vara först...Jag tror nog inte det men kanske krävs det lång tid att programmera om hjärnan.

Ha en fin helg! Kram?

Smusslandet, ljugandet....känslan av osäkerhet när man undrar om andra märker på en att man druckit :( så sorgligt att tänka på hur länge man gått omkring på det viset :( Det handlar mycket om att sträcka på sig, dra av skampåsen och stå för vem man är/har blivit till 100% inför nära och kära...när man orkar. Du kommer säkert få fler tillfällen att lätta på trycket inför din man <3
Kram
svagis

Och du ska veta att du inte är ensam Ensammaneintestark. Jag och många fler finns med dig här inne på AF. Vi hjälps åt. Du kommer att klara det!

Det stärker mig att läsa dina rader! Jag är inte ensam <3
Kram
svagis

Svagis, vet precis hur det kändes?
Jag har så många gånger i åratal gått rakt in på Systembolaget och köpt vin när min vuxna son har krisat i sitt mående.
Men tack och lov så hittade jag hit för ett par år sedan och sakta men säkert byggt upp mig själv med hjälp av andra hör på forumet.
Så det var jättebra gjort att du avvärjde suget och tog hand om oron på ett bättre sätt ??
Kram ?

Tack för titt i min tråd. Jag fick själv en påminnelse om vart jag kan vara om 10-15 år om jag inte lägger vinet på hyllan. En person i mitt hus som uppenbart svårt drabbad av alkoholism. Så sorgligt?

Ha en fin helg?

Ja ni har helt rätt - det går att se nykterhetsarbetet som ett obevekligt lärande (relentless learning som du skrev om Rolf, tack för det begreppet) och det är egentligen lika fascinerande som någon av de arbetsuppgifter jag har i mitt jobb! Det beror bara på hur man ser på saken. Men just att "objektifiera" sig själv när en är på väg att fall för suget kanske kan vara en framkomlig väg för mig. I alla fall så kommer jag hädanefter att försöka använda mina kunskaper om fältobservation nästa gång det händer och låta forskaren ta över besluten :) Detta orkar man ju inte göra i alla delar av sitt leverne men när det gäller alkoholen så är det prioriterat framför allt annat.

För en annan människa härinne skulle det säkert låta som kvalificerat skitsnack men jag ser det som ett sätt att kalla in en "högre makt" som står utanför dig själv och kan "ta över" när du är på väg åt fel håll. Det var någon härinne som skrev om "falska signaler" och jag tror att det blir möjligt att få syn på dem först när man blir nykter. Så länge man dricker upplevs det som omöjligt att stå emot suget, sen slutar man och då kommer ju samma signaler fortfarande från hjärnan "kom igen, du behöver x, var inte så hård mot dig själv, skit i hälsan, du behöver släppa loss, slappna av osv. bla bla bla" - ibland kallar vi det alkoholdjävulen och det är ju precis så som en riktigt farlig motståndare skulle bete sig, försöka övertala och övertyga en om att det inte spelar någon roll i det långa loppet. Men precis som jag i andra fall avskyr att bli manipulerad och lurad så har jag nu börjat inse att det är precis vad A gör med mig....och det gör mig väldigt arg! Så, det var bra, nu fick jag tillbaka lite av ilskan som hjälpte mig så mycket i början av denna nyktra månad. VARFÖR ska jag förstöra resten av mitt liv? Jag som drömmer om att flytta till Italien och njuta av livet! Istället har jag accepterat att låta mitt liv gå åt helvete.... i mitt fall långsamt så ingen ska märka vad som händer, andra gör det med dunder och brak. Nä, så blir det inte!

Viktigt att reda ut vad som hände, vad som kändes och hur det löste sig till det bästa <3
Kram
svagis

Se klart, så fint du reflekterar över dig själv och din tillvaro. Så närvarande i nuet ?
Jag blir lite avis, själv lever jag mer i morgon än idag. Planerar, organiserar och kontrollerar...? Det är jag det..
Måste bli bättre på nuet, tänker jag när jag läst ditt fina inlägg...?

Kram?

Har gått hyfsat bra igår och idag. Är trött, men det beror nog på att jag tar propavan och melatonin för mina sömnstörningar. Tänker mycket på alkohol och lyssnar på poddar och läser på AF. Försöker fokusera på mitt beslut att inte dricka så att jag är på vakt när övertalningskampanjerna dyker upp i huvudet. Tänker också på allting positivt som kommer av att vara nykter och allt negativt som händer när jag dricker. Har ju inte haft så många konsekvenser förutom mitt fysiska och mentala mående. Men dessa bitar är tillräckligt dåliga för att motivera mig.

Detta att jag inte har så mycket fysisk abstinens får naturligtvis a-djävulen att gå igång. ”Du har nog inte så stora problem, då skulle du haft huvudvärk, svettats”jadajada.

Hoppas på en vacker dag så ska jag gå en promenad på lunchen. Laddar inför fredagssuget som är den största triggern för mig.

Men nu ska inget få förstöra. Idag ska jag vakna nykter och helgen ska bli helt vit för första gången på mycket länge.???

Har konstaterat att det är nu som de där tankarna kommer... men det gäller att ha en strategi. Och följa den. Heja dig! ????

Och känslan av att vara utanför världen har jag periodvis lidit mkt av. Ibland kopplat till just när jag varit bakis, men inte alltid. Det är ju precis som du beskriver ångest med inslag av panik,
Jag sökte hjälp för långvarig oro (trasig och trasslig son) och eftersom jag då fick antidepressiva mot oron, så hjälpte de automatisk mot yrsel och andra symptom, som jag skrivit tidigare så propagerar jag inte för användning av läkemedel och många kan och bör hantera ångest med mindfulness och andning till exempel. Ville ändå berätta om mina erfarenheter. Hoppas du mår bättre, och låter ju väldigt härligt med resor att se fram emot. Kram!

Nu har jag bokat 2 resor. Första om två veckor till Sverige. Blir första stora utmaningen. Har naturligtvis druckit vin när jag träffat vänner och varit hos svärmor. Varje dag! Inte denna gång. Behöver mentalt börja förbereda mig. Nästa resa är en weekend resa till Marocko med goda vänner. 3 nätter. Men det är inte förrän i slutet på april. Men jag tänker redan väldigt mycket på vin när jag tänker på dessa resor. ☹️Tänker mer på vin än att träffa vänner och uppleva ett nytt land. Så sjuk hjärna! Så sjuk och så sorglig. Orolig för att livet alltid ska vara så här....

Och bra beslut om en vit februari! Det kommer du fixa galant!
Ta hand om dig!

Kram PimPim?

Sömnen är fortfarande inte helt hundra då detta kom emellan. Drömmarna handlar nu mycket om mina egna barn och hemskheter. Och när jag vaknar mitt i natten är det svårt att somna om.
Läste precis hos Vinäger som lät dammen brista där hennes man tog emot henne i en öppen famn när hon bubblade ur sig hemligheter kring sitt drickande. Jag vill också våga och förra helgen hade jag chansen men tog den inte utan behöll skiten för mig själv ännu em gång...
Min partner tror att jag blir full på ett glas vin. När vi tidigare åkt iväg på diverse tillställningar har jag alltid hällt upp ett glas vin som jag sippat på när jag gör mig i ordning och när han inte varit i närheten jag svept glaset för att snabbt hälla upp mer och fortsatt sminka mig som om ingenting hänt och han har aldrig ens reflekterat eller märkt detta på mig. Grundandet innan vi åkt iväg är minst en flaska vin och han tror att det varit ett glas... självklart lite lullig på 1 flaska vin och inte ett glas. Toleransen byggs upp snabbt! Grundandet har varit riktigt viktig för mig eftersom efter en flaska dricker jag mycket saktare. Vill ju inte tappa kontrollen över mig själv. Ni fattar vilket planerande och stress man utsatt sig för även vid festligheter då alkohol ändå varit en del och som man egentligen inte behövt smussla med men som jag ändå gjort.
Efter nu drygt tre veckor utan detta stresspåslag och planerande är vanan och tankarna på planering inte helt borta. Undrar om det någonsin kommer försvinna?

Kram PimPim?

Så skönt att läsa, känner verkligen med dig den där lättnaden av att vara nöjd med livet precis som det är.
Kram på dig!

Tack för era svar!

Idag är det första torsdagen på evigheter som jag inte har druckit alkohol! Vilken känsla så himla skönt! Å nu hoppas jag att morgondagen ska bli första fredagen på evigheter!

Kram?

Och så starkt av dig att lyssna på henne. Hon dök upp precis vid rätt tillfälle. Jag blir otroligt imponerad av den kraft du (och ni andra här med liknade livssituation) har, och stor förståelse för att just stress kring ens barn liksom aldrig slår av. Att behövas så mycket, både med praktisk hjälp, men också med stöttning i vuxenlivet. Der är fint att läsa och att du delar med dig.
Tack! ?

Tänkte jag, o sen blev jag så glad att höra om din vetenskapsman som obevekligt betraktade dig med förnuft. Gillar den där forskaren. Sen har jag förståelse för oron som du känner, det är verkligen inte lätt att se ens barn fara illa. Mer än någonsin behövs syster Anna och Forskaren.