Senaste kommentarerna i forumet

Kära JoYo, tack för din tidigare påminnelse om att unna sig. Jag bokade massage och budade hem in en konstig men fin sak på nätauktion.? När jag tänkte närmare på detta med att unna sig funderade jag på om ordet betyder att få något som man inte riktigt är värd? Eller bara undantagsvis har rätt till? Kanske är massage och klipptid helt enkelt bara början på ett liv som kan innebära att vi tar hand om oss. Hoppas! kram och tack för det du skriver och hoppas du unnar dig att hänga kvar här. ??

Ikväll är jag ensam hemma, vilket som omväxling är väldigt skönt.
Har inget vin hemma så det är en icke-fråga.
Däremot unnade jag mig en a-fri öl efter elva timmar på jobbet. Har inte velat göra det till en vana, utan tänker att en öl eller a-fritt bubbel kan vara ok till helgen. Alltså på så vis som de flesta dricker alkohol.
Jag köper den mat jag vill, jag tänker att jag kan äta oxfilé varenda fredag. Jag köper en kräm som jag tyckt har varit för dyr. Jag äter glass när jag vill, jag går ändå ner i vikt (inte så viktigt just nu men en bonus)
Jag tittar på mig själv i spegeln och tycker att jag ser pigg, glad och stolt ut. Jag tänker inte nedsättande tankar om mig sjölv.
Jag har ont i käkarna ibland för att stress finns såklart fortfarande i mitt liv men jag tänker att tid finns att reda ut det också.
Jag tycker att himlen liksom lyft, att jag ser längre.
Jag går förbi alla vanliga pubar och restauranger påväg hem och tittar in och är inte avundsjuk och överväger inte att gå in, som så ofta.
Jag latar mig en stund till och tänker att jag hinner allt jag vill hinna med ikväll, ändå. Jag tycker torsdagen den 23 januari har varit en av årets bästa dagar i sin enkelhet och det, det räcker. Jag vet att det kommer andra dagar som inte känns som om de räcker som de är. Men idag är inte den dagen.
Önskar alla fina och stöttande medkämpare här en kväll som är bra nog. ???

jag tackar för dina kloka ord Charlie...det ordnar sig nog alltihop <3 Fokuserar på mina behov ett tag nu igen.
KRAM

Jag känner med dig svagis när du berättar om din dotter och oron över henne. Jag har inte just den erfarenheten, men har stor erfarenhet av den där lågintensiva oron över diverse kring barnet och och att hela tiden leva med vetskapen om att goda tider inte kommer att vara för evigt. När riktigt dåliga saker inträffar då peakar oron. Tankar om livet och döden kommer för mig då. Jag kan inte värja mig öht. Går rakt ner i djupet och alkoholen ligger nära till hands för en stunds vila. Jag är imponerad över din hantering i dag svagis! Du är bäst!

Vi är många som är oroliga för Kontentan. Jag också, men jag väljer att vila i att det är en person som inte är ensam i livet. Det finns människor runt om Kontentan som har koll. Försök släppa svagis och fokusera på det DU behöver fokusera på nu.

KRAM!

har jag hela livet försökt stanna upp ibland innan jag handlar. Det har gått sådär....men bättre med åldern.
Ja, idag känner jag mig stolt för att jag kunde betrakta mig själv med forskarens ögon, typ "den här kvinnan vid hållplatsen är orolig, upprörd och vill fly med hjälp av alkohol....hmm....hur kan alkoholen hjälpa henne med känslorna av oro och upprördhet? Inte alls, mer än för en kväll kanske. Imorgon bitti är hon fortfarande orolig, upprörd och har nu dessutom ångest eftersom hon skulle ha brutit en lång svit av nyktra dagar".

Återigen tar jag hjälp av något utanför mig själv, en högre makt, Syster Anna och i detta fall en ny karaktär i galleriet som jag ska kalla Forskaren tror jag :)
Tack och Kram Strulan!
svagis

Så klokt att stanna upp och försöka reda ut känslor och tankar, mkt styrka och ett stort steg för dig// kram Strulan ❤️

Jag kan bara inte sluta att oroa mig för Kontentan härinne....han åkte in till akuten i måndags med skyhögt blodtryck, misstänkt propp i lungan eller hjärtmuskelinflammation....sen har har inte skrivit något! Vi är några som skrivit i hans tråd och hoppas han hör av sig när han mår bättre men inget ännu....vet inte varför jag har så svårt att släppa oron för honom :( Kanske för att det är skrämmande att läsa om allt som alkoholen gör med våra kroppar och jag oroar mig för mig själv också :( Fast jag har inga särskilda symtom längre...men jag tänker på honom minst en gång i timmen :(

Nåväl, helt ok dag på jobbet i alla fall. Fick lite gjort, med betoning på lite, åt lite sallad och åkte hem ganska tidigt. Svängde förbi dottern med Alvedon, hon var förkyld, och när vi satt och pratade fick jag en känsla av att hon är på väg in i en manisk period....hon har bi-polär sjukdom typ 2 så det är sällan hon är manisk, mer deprimerad, men idag så påminde mig hennes intensitet, hennes långa "föreläsningar" och allmänna humör om när vi fortfarande bodde ihop, hon var tonåring och jag blev så stressad av att hon skulle bli sjuk igen. Hennes manier har yttrat sig i gränslöst shoppande osv. och det har drabbat även min ekonomi så det var en känsla av att jag, som försöker lunka på i min nykterhet, höll på att dras in i en tornado som jag absolut inte kan kontrollera...

Så...som ett brev på posten kom suget med stort S när jag gick från hennes lägenhet på väg hemåt. Det var inga direkta förhandlingar ens, jag hade redan bestämt mig för att ta ett återfall helt enkelt. Systembolaget nästa, vin skulle inhandlas.. Men så stannade jag upp lite. Funderade på vad jag kan lära mig av situationen istället. Jo, att jag är känslig för just detta. När människor nära mig mår dåligt och att jag ska dras in i deras mående. Så kände jag efter en gång till: Men hur mår du då svagis? Hur mådde du imorse (svar=bra) och är det egentligen du som är speedad (svar=nej), så jag stålsatte mig, åkte förbi alla alkoholkällor och istället raka vägen hem. När jag kom innanför dörren pustade jag ut och tänkte: Huu det var nära ögat!

Än så länge känner jag mig inte stark och beslutsam men jag tror jag fick en liten lärdom och jag köpte ingen A. Lägger mig nykter och vaknar nykter :)
Kram till er som läser - det är värt att kämpa för nykterheten <3
svagis

Hejja dig!!
Hoppas denna kursändring blir mer & permanent!! =)

Jag vandrar vidare på min livsstege..?

Ikväll har jag varit på min kurs. Otroligt fin stämning och sammanhållning oss emellan.

Nu sitter jag i bilen igen och väntar på att dottern ska sluta jobba. Tacksam för denna dag. ?

Vad gäller energi och framförallt att tagga ner lite med detta med middagar i kombination med vin. Och stora glas ????... vinet har gjort mig passiv. Kvällen slutar med första glaset. Men inte nu! Nu hinner jag fixa och ta hand om mig. Ha en fin kväll!

Varför tar man antabus och sedan sitter man aktivt o frågar när den kan gå ur för att kunna dricka?? Skum login i min värld? Vad fan tog du antabus för? Jag menar det verkar ju inte direkt som att du får ett infall att dricka. Verkar ha en jäkla plan för att få i fig alkohol.

Vad kul att du hittat in här på forumet och startat en egen tråd. Du har döpt den till kursändring pågår, det är ju verkligen det du gör. Ändrar kurs nu mot det håll du vill med alkoholen, från en plats du varit på där du inte trivdes. Glädjande att höra att det gick som du ville med ensamdrickandet!

Ibland tar det lite tid innan man får svar här och skriver du flera gånger och kanske berättar lite hur det går så syns ditt inlägg och du får kanske flera svar :)

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har också precis bestämt att även februari blir vitt?Kul att ha sällskap?

Kram?

Jag har under ca: 3 månader till och från haft overklighetskånslor/avstängdhet samt känslor av avgrund. Tror att jag vet vad det är, tror det är panikångest. Jag har aldrig haft det förut så jag har trott att det är verkligheten, att mitt liv håller på att rämnar totalt. Riktigt läskig känsla! Tror det är kopplat till mannens konstanta sjukdomar. Då han åter igen är sjuk. Sonen är också sjuk. Jag kämpar med min pmds. Vet inte vad vi ska göra....Men jag är i alla fall glad att jag tror mig nu veta vad min avgrundskänsla handlar om. Så mycket enklare att hantera.

Jag har ju som tur är en sambo som har hakat på mig, både januari och även februari (som han säger nu i alla fall)… Men jag kom på mig i går med att bli orolig för att han kommer dricka på en hockeymatch han ska gå på med kompisar nästa vecka.. Fick nästan lite panikkänslor... Sen var jag tvungen att bromsa mig, vad HAN väljer att göra är ju inte detsamma som de beslut som JAG fattar för mig själv... Jag har hängt upp alldeles för mycket på vad han gör, hur mycket han dricker, alltid sett det som en "ursäkt" att dricka när han handlat hem för helgen etc....

Det är slut på det nu, han får dricka om han vill, jag tänker fortsätta på min väg oavsett..
23 dagar för oss båda i dag, vi är såååå bra!! :) <3

Av arbetsrelaterade orsaker är jag ganska insatt i just alzheimer och demens.
Hör utbildning skyddar, liksom att ha ett aktivt liv även som äldre. (Chanserna att ha det ökar ju också om vi inte dricker, som ju är passiviserande.)
Riskfaktorer är precis som du skriver, hög konsumtion av alkohol.
Och obehandlat högt blodtryck.
Jag tycker också jag är disträ, glömmer saker jag pratat med barn eller man om. Så för mig är det absolut ett starkt vägande skäl att komma till rätta med mitt riskbruk. Eller vad jag nu ska kalla det...
Ha en bra dag Espsadrill och alla som kniper även den här dagen som vit.
Grymma är vi!

Igår blev jag irriterad över att min man som är bortrest dricker alkohol trots att han inte skulle. Inte alls syftet med resan. Att parta om kvällarna.
Jag kände missunnsamhet. Ett litet sug.
Sen tänkte jag om.
Det här måste (och vill) jag acceptera. Alla människor gör som de vill. Dessutom är det inte hans fel att jag inte kan (eller ens vill) dricka mer. Jag ”skällde” lite på honom via meddelanden....men nu i efterhand skäms jag. Han måste få komma till egna insikter. Vi vandrar alla våra egna vägar i livet. Egna lärdomar. Egna upplevelser. Jag kan omöjligt få honom att känna vad jag känner. Däremot kan jag be honom att inte trigga mig genom att inte köpa hem. Klart han kan köpa nån öl. Men inte dricka som förr. Det är inte sunt för någon, och ska inte göras hemma inför barnen. Det kan jag begära.

Jag har läst, läst mer och läst hur mycket som helst om Narc. Men även om jag fattar exakt vad som händer så är det ändå svårt att fatta när man sitter mitt i det. Jag gick igenom några gamla mail, ett 15 år gammalt, jag kan se redan i det hur manipulationen var igång - men då förstod jag ju inte och då trodde jag ju att bara jag ändrar mig lite så blir det bra. Ett annat 10 år gammalt, har precis samma manipulation, men jag kan se i tonen att jag på den tiden redan börjat stå emot. Men det slående i båda, dessa ganska stora händelser, att båda var iscensatta av hennes föräldrar. Jag undrar om det kanske finns en chans att hon inte är Narc men lider av PTSD då det alltid är värst när hon har haft kontakt med sina föräldrar, nu endast mamman då. Men hur kan jag få reda på detta och få henne på utredning då hon inte anser sig ha några problem? Det som triggade de värsta problemen nyligen, som eskalerat är ju den där förbannade julen. Jag hatar verkligen julen, det ör ett djävla påfund. Kärringen, som aldrig hjälpt till med något, aldrig hämtat barnen från skolan, aldrig haft dem över på kvällsmat, inte sett en enda skolpjäs, jo då kommer hon med julkappar värda hur mycket pengar som helst. När jag sa ifrån ett år att jag tyckte att de som morföräldrar inte borde ge så mycket presenter utan det räcker med några stycken, ja då tog hon det som en utmaning och kom med ännu mer presenter, men som straff fick jag ingen julklapp alls (det var riktigt tragikomiskt).

Nog om detta, jag ska nog fundera igenom hur jag kan få någon att prata med. Tills vidare får jag ursäkta allt dravel jag skriver här.

Efter att ha levt i en destruktiv relation med psykisk misshandel blir jag så berörd av det du skriver. Jag skulle absolut råda dig att söka professionell hjälp. Jag gick i KBT i två år innan jag insåg att det enda rätta var att lämna. Men som i alla destruktiva relationer svårt att se klart när man befinner sig i det. Och därtill alkohol. Gör ju inte att man blir skarpare i hjärnan precis. Självföraktet som skapas av alkoholmissbruket tror jag spär på oförmågan att vilja sitt eget bästa. Så, kort sagt, ta hand om dig?

Hur mås det? Hur går tankarna?

Kram!

Läser i min kurs om agila arbetssätt och en av dess grundprinciper är "Relentless Learning". Tycker om ordet obeveklig lärande. Så vackert att reflektera över vad som får oss att lyckas och hur vi kan lära oss från våra misstag. Så skönt att läsa om känslan av att resa sig, borsta av dammet, börja gå och fortsätta gå..

Kram på dig.

Tyvärr slår det ju slint i huvudet när man går igenom dagar som igår, låste in mig och kollade på fotboll och drack. Verkar tåla ganska mycket nu, det är inte bra. Idag är en ny dag, ska försöka hålla mig undan både bråk och sprit. Jag borde defenetivt hitta någon att prata med, både om alkoholen och relationen - det går ju hand i hand så att säga.

Ja, det gäller att se och uppskatta de små sakerna. Minnet hoppas jag också ska bli bättre, är så disträ. Läste någonstans att hög alkoholkonsumtion ökar risken för att utveckla demens, en av många anledningar att lägga ner.
Ha en grym dag!

Jag är bokad på en tjejkväll här framöver med mitt gamla tjejgäng där alla dricker mer än gärna... Vårt umgänge handlar självklart inte bara om att dricka men nu när vi är utspridda över landet och ses mer sällan så blir det alltid fest när gänget samlas.. Och det är så trevligt, mysigt och kul! Men nu är jag den enda som kommer skåla med alkoholfritt i glaset, och det får lov att kännas ok, för det är så mitt liv ser ut nu. Jag har redan skrivit till tjejerna att jag kommer köra den kvällen och jag känner mig stark och självklar i det beslutet, även om det känns tråkigt och liksom ledsamt på nåt sätt....

På samma sätt har jag sett till att hoppa över övernattningen på jobb-konferensen om någon vecka utan har bestämt mig för att åka hem och sova istället... Jag kunde skylla på att jag har barnen och behöver sova hemma, åker efter middagen och skippar festandet.... Jag har med andra ord skapat en strategi att dels undvika vissa situationer (tyvärr, jag hade gärna varit med kollegorna på kvällen) och dels att kommunicera ut hur jag tänker göra så att min "a-hjärna" inte övertalar mig att ändra mitt beslut...

Jag känner mig väldigt "immun" mot påtryckningar (som inte har kommit ännu) så det oroar mig inte när det gäller sociala tillställningar, det är jag själv och a-demonen i mitt eget huvud som skrämmer mig... :(

Nu kom nämligen min chef och vill att jag åker på konferens nästa vecka med övernattning... jag åker med två kollegor som är himla roliga och vi har festat mycket ihop tidigare, inte så att det blir fest nu men vi kommer säkert gå ut och äta och "ta nån öl"... Och genast börjar min "a-hjärna" att förhandla med mitt förnuft... "En öl"... "ett glas" gör väl ingen skada.. Och min sambo får inget veta.... Sjukt! Och tröttsamt.....

kommer flera kramar din väg!!
Skit i att läsa ikapp och kommentera, om du inte gör det för att du vill och behöver?! Huvudsaken är att du gör det du gör nu. Tar saker och ting i din takt och håller dig ifrån a. Fantastiskt bra gjort av dig att hålla linjen, med allt vad du behövt/behöver gå igenom nu?! Grattis till ett nyktert 2020, mitt i allt??! Det funkar som bra sporre för mig, att allt är vitt som snö när det kommer till den biten, även om det, på olika sätt, är mörkt runtomkring oss..
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?.