Senaste kommentarerna i forumet

Tänk!! Så bra man kan må utan alkohol!

Tack för era kommentar! Heja oss!
??

Ja, jag tror nog att om detta med nykterhet ska bli långvarigt så behöver jag också ta mig till AA.

Vi kämpar på???

Grattis! Så härligt att höra det går bra för dig?
Och för dig Charlie70?Det går bra för mig med??

Ja charlie70, det här med alla kontakter med tredje part, skola (typ tre olika personer), bup, habiliteringen, försäkringskassan, kommunens LSS-handläggare tar ju nästan kål på en. Glömde tandläkaren, hon har ju så klart tandställning också så dit springer vi stup i kvarten. Jag har som du noggrant tänkt igenom hur jag formulerar mig, särskilt mot skolan, men även andra instanser, för att inte på något vis sabba möjligheten till den hjälp som går att få. Den här hösten som var har hon haft väldigt mycket frånvaro pga ångest, så jag har mejlat och sms:at och ringt nån varje vecka tror jag. Sjukt påfrestande. Förstår att det är ännu tuffare för dig som är ensamstående förälder. Hoppas du har någon att bolla med.
Jag har många gånger tänkt att be om medicin för att kunna sluta dricka, för att få hjälp med att varva ner, tömma skallen på tankar och slappna av. Men orkar inte OCH är rädd att få något annat som jag kommer bli beroende av :)
När våra döttrar är glada och mår bra, då mår vi föräldrar också bra, eller hur? Så jag fokuserar på henne lite mer än på mig själv ibland, tror jag. Tro nu inte att jag är självuppoffrande ut i fingerspetsarna, jag lägger mycket tid av dygnet på mitt jobb och på träning för mig själv. Men jag menar tankemässigt, orons fokus och vilka problem som behöver lösas. Då är hon prio. I och med detta har jag under hösten utvecklat ett dåligt samvete för mitt andra barn, som jag oroar mig för av andra skäl. Men det kan vi ta en annan gång :)

Tror helt säkert dock att alkoholen som var menad att sudda bort min oro istället har förstärkt den.

Skönt att du kommit så långt och är så tydlig mot dig själv. Du verkar vara en bra pappa. Lycka till med skoldialogen - och det vi är här för.

Jag dricker ju litervis med te varje dag. Det ska vara svart och ha dragit länge. Det normala är att jag kokar en balja varannan dag. Dagen efter smakar teet precis så där svart och beskt som jag vill ha det. Sparar tid på morgonen också. :-) Iste ska jag överväga!

Känner lite som dig TessMa, är grymt sugen på öl. Men lyckades stanna vid tanken.
Jag var på mitt första AA-möte i söndags, det kändes väldans rätt för mig. Så testa på det iaf, jag komer att gå på mitt nästa AA-möte på söndag. Ska även kola om dt finns något möte tidigare också..
Kämpa på, så klarar vi oss igenom dt hela!!

att du är okej! Tänker på dig och bra att du åkte in. Skickar massor med värme och krya på dig! ?????

Nån sort som även finns i småburkar. Lime-lemon-smak :) Jättegott!

Usch, idag är en riktigt låg dag för mig. Dagen innan mens (tror det påverkar) vädret är skit (det påverkar) känner inte sug i kroppen efter a men saknar det?är det vettigt? Ja, idag skulle jag definitivt unna mig vin, rött vin och kanske ost och kex. LIVET KÄNNS SÅ FÖRBANNAT GRÅTT OCH TRÅKIGT. Funderar starkt på om AA möten kanske är nåt för mig. Och kommer nu på att ett möte har börjat för 7 min sen här i stan, jag hade kunnat välja det framför detta men är nog rädd då jag verkar glömma att mötena är. Suck!!! Tar mig igenom denna dag med och hoppas på en bättre dag i morgon. ⚫️◼️⬛️?

Låter bra. Vardag är fint. Gör du eget iste eller köper du färdigt?

Jobbar, bakar lite bröd, stickar....inget sug - isté är min nya drog :-D
Allt bra här med andra ord.
Kram
svagis

hade någon speciellt bra dag. Har märkt att alkohol sug gärna slår följe med pms... Men nu har vi klarat 3 veckor ?
Pixie ?

Bra jobbat! Nä, alkoholen gör en inte snygg. Härligt att du redan ser så mycket resultat, kan tänka mig att det är motiverande till att fortsätta ?

Själv är jag så deppig idag. Tycker livet är så trist och ser liksom ingen ljusning just nu. Men vet ju att det går upp och ner så hoppas på en vändning uppåt snart.

Ha en fin kväll?

Idag har jag svajat i känslorna. Irriterad. Och svårt att greppa vad jag känner (för min man).
Jag ger det ett par dagar och känner efter igen. Han är bortrest. Och jag kan inte känna att jag saknar honom. Idag känner jag mest irritation och är glad att han inte är hemma. Bäst för oss båda. Denna dag, dag 21, är märklig och lite overklig. Jag känner en glädje, som att något bra kommer, men samtidigt irriterad, över att inte komma framåt gällande känslorna för min man. Det vore ett jättesteg att börja prata separation. Är det ens dit jag vill? Just nu behöver jag nog en paus, låta känslorna komma sen.

Ja, då ska en ny vana kunna etableras,
Stort grattis! Och som du säger, tänk om ett år är en möjlighet. Och tänk att det är vi själva som bestämmer över den möjligheten. Ingen annan. Det är inte ofta!

Tack Soffi! Såg att det går bra för dig och det glädjer mig genuint! Du är verkligen en förebild! Tänkte på dig när jag var på väg hem efter en riktigt dålig dag och jag var i stort behov av ett glas/flaska bedövning... Inte fasen var det alkoholsmaken jag var ute efter iaf... Nej det går alltid att sätta ord på vad det är man vill få ut för effekt av denna giftiga dryck.

Mår lite bättre efter höstens vidrigheter. Inne på tredje helnyktra veckan och det går bra. Tankarna på a dyker upp så fort det känns motigt och framtiden skrämmer mig. Är rädd för att misslyckas igen. Behöver en längre tids nykterhet innan jag vågar lita alls på mig själv. Känner mig sårad och bedragen -av mig själv... Behöver bygga upp ett förtroende men det är inte det lättaste, bara genom tid och konsekvens kan jag börja nån sorts inre fredsprocess. Just nu är det för tidigt.

Ska gå igenom ett riktigt styrkeprov om ett par veckor, är medbjuden på en skidresa till Åre... En hel vecka med afterski, bastning, middagar osv... Hur ska jag klara det? Vill så gärna komma hem och känna att det varit en jätterolig nykter resa. Av nån anledning brukar vettet försvinna totalt så fort jag andas bergsluft. Det ska mysas, förstärkas och partajas inget är nog...

Jag vill förbereda mig mentalt för att klara av detta alldeles för tidiga elddop. Önskar det fanns en hemlig nyckel någon kunde räcka mig nu...

Tack för att ni löser, och kommenterar här, det betyder väldigt mycket
Espadrill: jag började nästan gråta när jag läste din kommentar (gråter så sällan nu för tiden) men tänker att det är betydelsefullt att känna igen sig. Jag känner igen längtan efter att vara ensam, lyxig tid och då med sällskap av vin som ingen har koll på hur mycket (inte jag själv heller) Mina nya morgnar är också än så länge den största vinsten. Förut: Treo, trött, aldrig utsövd, stressad och aldrig hungrig och sön ångest när tankarna närmade sig detta kring min kropp/hälsa. Hur länge har detta pågått? Hur har det skadat min kropp? Darrar jag på händerna? Och så tankarna på att jag kommer att bli sjuk eller dö av detta. De tankarna innebar sån panik för mig att jag inte med mesta möjliga ansträngning av min hjärna kunde förstå hur jag lät detta pågå.
Nu; lugna, harmoniska morgnar. Att få vakna långsamt, fundera, dricka kaffe i sängen, läsa nyheter, lugn och ro på jobbet och koll på läget. En sådan morgon är jag beredd att byta mot vilken vinkväll som helst. Och den insikten, att det är just det jag kan, har stor betydelse. De där morgnarna finns inom räckhåll. Tack för påminnelsen som jag ska bära med mig som en skatt. Jag vet mycket väl att det kommer andra dagar. Men idag är inte andra dagar, idag är jag nykter. Och tackar för att det är vardag.
JoYo och Charlie! Jag läser och hänger med i era trådar och liv, varje dag. Tack för allt ni delar med er. Kram.

Japp, det är mig du beskriver :-) Jag har faktiskt exakt samma erfarenhet som du. Alkoholen har hjälpt mig att släppa oron för en stund. Bakfyllan dagen efter har bidragit till att sakta ner snurret i hjärnan vilket gett en vila. MEN tröttheten av alkoholen saknar jag inte. Jag vill absolut INTE utsätta mina barn för en berusad förälder igen. Mer uppenbart för mig nu efter skilsmässan då de ju bara har mig när de är hos mig. NEJ NEJ NEJ. Jag har i massvis av år ätit medicin för att kunna sova. Min flicka väckte mig på nätterna till hon blev 9 år. Mellan 4-10 ggr per natt var det något. Dricka, kissa, drömma, äta, kissa osv. Hon somnade om omedelbart - men inte jag. När andra har varit kraftigt jetlaggade vid tjänsteresor på andra kontinenter har jag inte haft några problem öht. Jag var ju ALLTID trött och jetlaggad oavsett om jag var hemma eller i Vietnam typ. Atarax har varit min livsnödvändiga stöttepelare. Imovane har för det mesta funnits för nödfall (ibland har nödfallen varat i längre perioder), melatonin har jag köpt utomlands. Ja det är så jag tagit mig fram. Utmattad på jobbet? Ja, typ varje dag sedan flickan föddes och värre har det blivit. Positivt nu är att hon sover hela nätter. Positivt är också att jag har slutat dricka. Jag får mer krafter över. Men det snurrar. Har just nu en tråkig dialog med nya skolan. Mitt huvud är fullt upptagen med att fundera på hur jag ska formulera nästa mail. Hur uttrycker jag mig tydligt, koncist och utan att trampa någon på tårna i onödan? Det snurrar dygnet runt i mitt huvud i olika angelägenheter som rör henne. Galet.

Jag längtar också efter att bli snygg. Har gått upp i vikt, trött, ögonvitorna är röda fortsatt. Usch. Utmattningen bidrar nog med sitt tyvärr. Träningen är min viktigaste nyckel. Steg för steg..

Tre veckor idag. Känns bra.
Tog fram ett foto från mellandagarna och placerade det bredvid ett foto från idag. Ganska obehagligt. Såg svullen, trött ut. Fotot från idag: klar blick, pigg och såg mer vaken ut... man blir inte snygg av alkohol.
Pixie ?

Sån konkret sak att tänka på när suget kommer, det känns bra.
Läste i din tråd nu och såg att du har en dotter med NPF. Det har jag också, hon är tonåring med adhd och autism. Jag delar helt den lågintensiva malande oro man går runt och bär på, och i mitt fall blandas den med små skvättar av högintensiva utbrott (möjligt att hon ärvt adhd:n från mig...). Jag har fått mycket "hjälp" av alkoholen, i att hantera min oro och förhindra mina utbrott. Vissa dagar har jag tänkt att jag inte skulle klara av "jobbet" som NPF-förälder utan alkoholen. Alkoholen har hjälpt mig och har inte stört någon annan. Men samtidigt sover jag sämre när jag dricker och har vaknat mitt i natten hur många gånger som helst och andats högt upp i halsen, på grund av tankar på min dotter och hennes framtid och kan inte somna om utan att skriva av mig i något föräldraforum. Och förstås varit helt utmattad när jag ska gå till jobbet några timmar senare. Dessa oroliga nätter med ångest har faktiskt upphört nu, när jag har uppehåll med alkohol inser jag.
Hur är det för dig?

Men inte en droppe än, men jag mår så så dåligt. Ingen sömn alls inatt o efter suttit o stor bölat på möte idag nästan en timme är jag helt jäkla slut. Kan inte styra mina känslor, det är otroligt frustrerande.. Men har lyckats bäddat rent för att tvinga mig själv till att ställa mig i duschen ett tag. Men har inte alls haft ork eller energi till det än. Allt känns bara som en dimma.

Hur går det för er? ?

efter hjälper mig när när suget kommer. Känslan av att vakna pigg, klar, utan dåligt samvete för det ena eller det andra, känslan av att äga sitt liv i stället för att alkoholen gör det. Den tanken hjälper mig mycket.

Jag gillar det du skriver Seklart. Tack!

Jag fick nya insikter! Det här får inte vara en ”vit januari” endast! Vitt liv! Vågar man tänka sig ett vitt liv? Jag önskar mig det! Oss alla!?