Senaste kommentarerna i forumet

Det var ingen osnygg story. Bra att du tog modet till att skriva av dig! Lycka till med din resa! Du är ju på rätt ställe ❤️

Kram PimPim?

Nyss hemkommen från ett jättefint möte med en massa värme och kärlek. Jag beslutade mig för att i AA sammanhang fortsätta presentera mig som alkoholist. Det blir enklast så. Jag vill verkligen inte utmärka mig som annorlunda, finare eller bättre än någon annan. Det blir bara jättefel. Eller som att jag inte accepterat sjukdomen. Däremot i övriga sammanhang tycker jag det är mer rättvisande att säga att jag har ett beroende. Nåja, nog om detta lilla dilemma. Huvudsaken är att det känns bra inombords.

Min första sponsor firade tio års nykterhet idag. All respekt och kärlek till henne. Det är hon värd! ?

Dag 8 flyter på som ljummet smör. Höll ju i en slags utbildning föredrag för mina kolleger idag vilket gick toppen. Att ta lite extra ansvar och visa framfötterna har alltid varit min grej och jag är mer än hjälpsam mot mina kolleger och hjälper dem med olika dilemman just för att det ska bli så bra för de människor vi jobbar med. Vi är ju varandras arbetsmiljö! Vi ska utveckla oss inte bara hur vi jobbar utan även inom det digitala och så möter man på de där gamla uvarna som inte vill lära sig det nya och de sitter och är negativa, tråkiga i sina kommentarer och tyvärr är det ju de som tar energi istället för att ge.
Då finns det såna som jag som ger och ger och ger och ger för att få upp stämningen och ser alla fördelar som finns med allt nytt, sånt som jag gärna sätter tänderna i och vill utveckla. Färdiglärd blir jag aldrig. jag har en kunskapstörst utav dess like och vill även förmedla detta till andra inom de områden som är min specialité vilket jag lyckas bra med mestadels.
Idag stod jag där och gav på ett mycket pedagogiskt sätt och när uvarna öppnade munnen var det flera entusiaster som röstade över det negativa med positiv feedback och sa Tjoho, äntligen ett verktyg att jobba med som underlättar osv... Det blev så positiv effekt så det nästan kändes som ett väckelsemöte ???

Bort med energitjuvar och inte med lite härligheter ??✨❤️

Tack fina forumvänner Fibblan, svagis och Lennis för era positiva och stärkande peppning! ❤️❤️ Ni är guld värda?Jag är på G känner jag, men sömnen är inte hundra ännu. Hoppas givetvis på förändring inom kort, fast jag går hellre trött till jobbet på grund av sömnbrist än att jag går där och är bakis.
Lite småsugen på vin är jag men inget som stör mig, jag har ju min Loka så här på kvällskvisten. önskar att jag kunde dricka te om kvällarna men då somnar jag ju inte alls.
Det är fullmåne på G och det brukar störa min sömn oavsett jag har alkohol i kroppen eller inte så det blir kanske en knölig natt igen, sen får jag hoppas på bättre sömn ?

Ha en fin kväll nu allesammans för det ska jag ha! Ikväll somnar jag nykter?

Tusen kramar PimPim?

Hej alla!
Detta är min första post här inne. Har tittat in regelbundet de senaste åren, men först nu skapat konto - och nu skriver jag...
Jag är 48 år, har ett högpresterande jobb fast där jag ofta jobbar hemifrån (en lycka och en förbannelse), man och två barn som båda är underbara, men där den ena är mer krävande än de flesta andra barn. Jag röker och har, oftare än inte, druckit en flaska vin eller så dagligen. Men nu räcker det.
I november tog jag mod till mig och pratade med min husläkare på vårdcentralen. Det gick bättre än jag fruktade, men var f*n inte lätt! Jag fick recept på Campral, men den var slut länge, så jag började med med Naltrexone istället. Det har nog hjulpet, men jag har inte slutat dricka helt...
Jag har dock reducerat nivån väldigt, och det var vad jag ville. Juldagarna var vita, och det har blivit ett, sällan mer än två glas vin annars.
Men jag är så avsindigt trött! Jag sover och sover, och just nu sover jag så mycket att jag inte klarar av att sköta mitt jobb som jag ska. Är det någon som känner igen detta?
Jag vet inte om det är biverkningar av medicinen (jag går även på antidepressiva), minskningen av alkohol, eller en fluktrespons som kroppen "ställer upp med" när jag tycker livet blir för mycket.
Jag har det egentligen gott, och har kommit långt i att acceptera att jag vare sig är perfekt eller en idiot. Försöker njuta av dagarna med familj och vänner (fast helst är jag ensam med böcker, stickning, film och drömmar...).
Men tröttheten! I lördags somnade jag ungefär vid midnatt, och förutom några korta turar till badrum och kök för att kissa, ta meds och dricka vatten (samt hälsa på familjen), gick jag inte upp förrän kl 12 på måndag. Natt till tisdag sov jag (naturligtvis) mindre bra, så var trött igår. Sov gott i natt, men efter att ha skickat barnen i väg till skola 07:30 och var i färd med att ta itu med jobbet, somnade jag på soffan, och vaknade kl 18. Och nu stressar jag med allt jag inte gjort, och finner mig därför med tredje (pyttelilla) vinglaset framför mig.
Middagen är klar, mannen kom precis in dörren. Jag tror jag slår ut vinet, jobbar i en timme, skriver en lista så att jag inte behöver tänka på måsten i natt, och försöker ta nya tag i morgon.
Detta blev långt, och ingen snygg berättelse. Men det var gott att skriva. Tack för att ni finns där ute.

På resande fot idag, i jobbet. Eftersom jag är ganska introvert och ger otroligt mycket energi när jag behöver prestera i sociala sammanhang har jag ätit en sallad på hotellrummet, så brukar mina tjänsteresor se ut.
MEN idag var det en skillnad! Jag valde att köpa en lyxkaffe istället för att gå förbi Systemet. Klapp på axeln till mig. Det här är första tjänsteresan efter mitt vinstopp. Nu har jag dessutom bytt till nattkläder och intagit sängen med datorn i knäet för att göra några sista jobbgrejer innan det är gonatt. Jag vet att jag inte byter tillbaka och går ner i baren, när jag väl har kommit i säng, även om suget skulle slå till. Tur att det sällan finns minibar på svenska hotellrum nu för tiden.
Idag har jag inte gjort någon god gärning. Men jag har varit egoist och bokat ett hotell där jag vet att jag trivs, även om det inte är det som är närmast arbetsstället. Våga-välja-glädje? Jo det jag har gjort idag är jätteroligt, en av de bästa sakerna i mitt jobb. Även om det tar energi från mig så gör jag det gärna - bara jag får vila efteråt.
Idag är dag 8, första situationen som skulle kunnat bli utmanande ochjaghar klarat det!

Jag sa till min chef i tisdags att jag tar en paus från jobbaktiviteter ett tag, att det blivit mycket sånt i december och hon höll med. Skönt. Noll risk att råka dricka och göra bort sig.

Kram ?

På fredag är det "trivselkväll" med jobbet. Fick frågan face to face av två kollegor vid olika tillfällen och jag sa nej utan vidare förklaring och så gav de mig en förvånad blick och sa okej. Känns som en oskriven regel att man ska vara med, och jag känner mig udda och otrevlig som inte kommer, men har varken lust eller ork att socialisera, plus att det kommer vara alkohol och det är liksom lika med skit, det vet jag ju nu.

Min paranoia har släppt lite nu iallafall.

Tack för era inlägg <3
Sitter och ler fånigt framför datorn nu - av tacksamhet :)
Kram
svagis

...och jag funderar på att göra som du... att göra det när barnen flugit ur boet. Förhoppningsvis inte så många år kvar och vad jag vet kommer de bo hemma minst tre år till och sonen ska jobba ett år mellan gymnasiet och universitet har han sagt, vilket jag tycker han gör rätt i.

Jag tycker att din syster Anna gjorde rätt i att ryta till på dig, och se vilken inverkan hon hade!
Grattis till dina nyktra dagar! ??✨

Kram PimPim?

Min trigger till dagligt drickande kom under en semester utomlands med All inklusive. Farligt det där... och så som du druckit har jag också gjort... vi har ungefär samma resa där hur drickandet eskalerat från år till år.
Jag vet att jag aldrig kommer kunna dricka normalt igen då jag förra året var nykter i nästan fem månader och trodde jag skulle kunna findricka igen. No shit! ??‍♀️ Som du skriver är planerandet sjukt påfrestande och jag är så glad att jag slipper det nu.

Ha en fin kväll!

Kram PimPim?

det tog 10 år för mig med från första hjälpsöket tills jag gjorde slag i saken :-))

Har varit på möte med läkare på beroendekliniken. Bra möte. Respektfullt och utan några krusiduller. Fick ta ett p-eth idag som jag hoppas inte är högre än förra gången trots flera dagar av alkoholkonsumtion under helgerna. Men är det så så är det så. Inget att diskutera. Får ta nästa steg framåt då; fortsätta minska dagar jag dricker o antalet glas de dagar jag dricker.

Tänkte på en sak som känns mindre dramatiskt att tänka på allteftersom tiden går. Om min resa med att begränsa mitt drickande tar för mycket energi av mig och knogarna är vita av ansträngningen måste lösningen vara att inte ta det där första glaset.

Just nu vill jag dricka två glas vin till kvällen varje dag. Inte det jag tillåter mig att göra för det är inte kloka mål för mig att leva efter. Men just nu känns möjligheten att hålla mig till två glas möjligt. Både min vilja o medicinen verkar göra det möjligt. Men däremot är det inte särdeles klokt att dricka två glas varje kväll och DET känns som att jag skulle göra om jag hade hemma. Likväl som jag har svårt att avstå från godis om det finns hemma även om jag äter lite. Eller den där goda osten. Osv... Jag är jäkligt oralt orienterad o en del grejer är så sjukt njutningsfulla.

Så! Nu ska här ätas middag med sonen o därefter drickas en kopp te framför teven. Suget som drar får sitta snällt. Precis som suget efter en god ost. Några godisar får det dock blir?

Som sagt träffade äldsta sonens far och alkohol fanns inte i vår värld. Men mådde dåligt pga. trasig uppväxt och pmds (visste inte om att jag hade det). Sökte efter lindring via relation och senare terapi. Vi skildes år 1995 och då hade jag aktivt gått på ACOA och Al-Anon under några år.

Genomförde en flerårig terapi och flyttade till annan stad för att sonen skulle vara närmare sin far. Mitt dåliga mående fortsatte men periodvis som det alltid varit. Levde ganska isolerat med min son. Festade aldrig. Träffade sen min nuvarande man 2001 som kom med ett rikt socialt liv (som jag saknat) med mycket alkohol under fester. Jag var snabb att haka på. Till en början drack vi sällan hemma. Bara på fester men så småningom började vi köpa in vin till helgen så vi hade hemma. Jag var i början lite orolig över hans drickande då det spårade ur till och från. Löften bröts och några incidenter vid fester som jag inte tyckte var ok.

Valde ändå att fortsätta tillsamman med honom då på det stora hela var smågrejer och vi kunde prata om det som hänt. Vi köpte hus och skaffade ett barn tillsammans. Livet fortsatte med grillfester i villaområdet och med vännerna. Det som här tillkom var att semestrarna började innehålla alkohol dagligen. Vin, öl, whiskey, nåt gott till kaffet efter middagen. Jag fick allt svårare att släppa alkoholen när vardagen med jobb och skola började. Runt sonen födelse så började min man få ihop att mitt dåliga mående kom cykliskt. Varje månad mådde jag dåligt en period och den perioden blev längre och längre ju äldre jag blev. Sista åren i Sverige var tuffa, jag var trött på mitt jobb, ville ha en förändring, mådde dåligt pga. pmds. Vinet började bli ett problem då jag började planera mitt drickande, började se stunden när jag skulle få mitt vin efter jobbet som den bästa stunden på dagen.

Vi flyttade till vindbältet Spanien 2016 för ett år på prov. Efter att år 1 var slut valde vi att stanna kvar. Första 2 åren drack vi båda i princip varje kväll. Ibland även på dagarna till lunchen. Hämtade sonen påverkad ett antal gånger från skolan efter en vinlunch. Men nu började vindrickandet få ordentliga konsekvenser. Mannen fick en total blackout och solsting efter en dags-kvällsdrickande. Vi fick tillbringa dagen efter på sjukhus. Kommer ihåg att jag funderade på sjukhuset när jag skulle få åka hem och dricka vin igen?Naturligtvis var jag orolig för min man men vinet var också viktigt. Jag hade konstant svullen/ond mage. Efter denna incident drog min man ner på vardagsdrickandet ordentligt. Jag fortsatte...Någon ytterligare händelse med mannen, han slutade dricka starksprit. Efter ytterligare händelse, han insåg att han inte kan dricka alkohol alls och har nu slutat. Jag har dragit ner ordentligt det senaste året pga. min behandling mot pmds. Men föll hela tiden tillbaka och ökade drickandet. 1-1 1/2 flaska var vanligt de kvällar jag drack. Nu har vi båda varit vita sen den 15 december. Vi hanterar det på olika sätt. Jag pratar mer om insikter kring mitt drickande efter jag lyssnat på poddar, läst här och läst böcker. Min man mår mest bara dåligt dels pga. att han har varit sjuk i bronkit, halsont osv under ca. 3-4 mån.

Så där är jag nu, vit och i behandling mot pmds. Mål 2 för mig att vara alkoholfri i januari. Förmodligen fortsätter jag minst tills jag känner att vin inte är viktigt för mig. Vet inte om jag sen vågar riskera att prova att dricka måttligt. Av det jag läser och hör verkar det vara mer jobb kring att planera drickande och risken är då att mycket energi och tankeverksamhet kommer att gå till det. Men jag vet inte än hur jag gör sen. En dag i taget nu och jag sätter små mål.

Ni i detta forum är till stor hjälp för mig att hålla mig nykter. Tack så mycket?

Du har tagit steget att skapa en tråd här, skönt att höra att du känner dig välkommen för det är du minst sagt!

När man startar trådar här kan det ta lite tid innan man får svar, ibland behöver man skriva flera gånger för att tråden liksom ska synas igen. Vi på alkoholhjälpen brukar försöka titta in och välkomna om tråden inte får fart men ser ju nu att du har fått svar av Pilla. Skönt!

Det låter som du är hjälpt av att läsa andras trådar och har en plan att skriva lite mer här själv sen. Använd detta forum precis på det sätt som passar dig såklart, kul att du vill testa på vad det kan ge dig och spännande att du också testat programmet, du är målmedveten!

Ta hand om dig och ha en fin vecka!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag kan bara skriva under på att dina antaganden stämmer - jag älskar att ha den här "dagboken" och alla andra fina kämpande alkoholister som finns härinne med mig. Jag är nog en väldigt livsälskande och kärleksfull, känslig människa i grunden - ibland har de egenskaperna hotat att förgöra mig och jag tror att alkoholen har spelat en roll som tröst i detta. Nu känns det inte som att jag behöver ha det så längre - jag har skaffat bättre skydd och integritet som hjälper mig att hålla en bra struktur på mig själv och mitt liv.

Syster Anna har dragit sig tillbaka till sin expedition för tillfället....men jag har en dialog med henne förstås :)
Kram
svagis

1. Rör mig långsammare än vanligt, gör allt i ultra-rapid
2. Tar ett varmt bad eller en dusch
3. Går ut, gärna om det är dåligt väder - på med mössa, kapuschong, vantar osv.
4. Lyssnar på musik som betyder mycket för mig
5. Andas i fyrkant - dvs. du kan ha nåt framför dig t.ex. en stolsrygg, så andas du in samtidigt som din blick följer en sida av stolsryggen, sen håller du andan lite kort, så andas du ut när blicken följer nästa sida av stolsryggen osv. Fortsätt tills du känner dig lugnare.
6. Stå på huvudet kan göra att hjärnan minskar ångestkänslorna (väldigt individuellt förstås). Gör det mot en vägg om du inte är elitgymnast.

Detta är bara mina personliga knep som oftast lugnar ner mig när jag har ångest. Håller tummarna för att nåt av knepen funkar även för dig!
Kram
svagis

Vill titta in och säga hej!
Du har varit här ett tag och är verkligen igång i din livsstilsförändring med alkoholen. Dag 20 idag på nykterheten då om jag förstår dig rätt. Tack för du som så många andra här inne delar med dig av din process, resa eller vad du än vill kalla det. Förhoppningsvis är det lika hjälpsamt för dig att skriva själv som det är för många att läsa. Det låter som att du märker av skillnader åt det positiva hållet i ditt mående som naturliga vinster av att vara nykter, glädjande att höra. Även en dag som inte blir som du velat är detta jobb med alkoholen något viktigt som du verkligen beslutsamt fortsätter med. Bra gjort!

Jättekul och kreativt med "Syster Anna" som du berättar mest om i början av din tråd (om någon läser nu och blir nyfiken), tror flera är hjälpta av att ha en inre coach på det sättet, tack även för det!

Önskar dig en fin vecka och hoppas 3e AA-mötet blir givande!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack!Som du förstår är jag helt ny med att skriva här men jag känner mig välkommen.Kommer att skriva lite här när jag kan och behöver.Jag känner stor igenkänning med flera som skriver på forumet och har gjort programmet som finns här.Grattis ditt levande löfte som du hållit.Va skönt!

Vilken kick jag får av att läsa din tråd - det verkar ju funka för dig! Just den där känslan av äckel när en tänker på öl eller vin försöker jag framkalla ändå för jag har inte fått någon Naltrexon eller Campral utskrivet. Men jag har funderat seriöst på att gå till VC och be om det, för säkerhets skull den här gången (tredje gången gillt på 10 års drickande). Du sätter ord på maktlösheten vi alla härinne känner gentemot alkoholjävulen - jag känner igen mig i det där smusseldrickandet också fast de senaste åren har jag varit en ensamdrickare....det blir lätt så för en alkoholist....tills slut finns bara kärleken till alkoholen kvar :( Men du har din familj fortfarande - massor att kämpa för och en sambo som visar förståelse för att du är en riktig man, dvs. en man med känslor, inte bara en hård yta....skönt!
Kram
svagis

Eller 11 av 12 ibland funderar jag på att asch jag kan skippa de sista dagarna o veta att jag har någon bonusdag som känns lite bra ?
Träningen var riktigt skön o sov som en prinsessa i natt skulle gärna sovit någon timme till kommer i säng för sent (mitt eget fel...ska bara) eller hamnar för länge framför dumburken...sen var träningen ganska sent igår så tar tid att varva ner för att sova med. Hyfsat ok dag på jobbet ändå inte av värsta slaget - kunde varit värre - mycket värre lugnet före stormen?
Allt som är lugnare är bra ?? fixa till lite mat o sen slappa idag! Mitt samvete försökte få mig att träna idag med men min allt eller inget attityd stoppade jag idag går man ut för hårt blir det pannkaka av allt!! I morgon däremot ska jag träna o lördag morgon igen ? man måste vila ibland med! Träningsvärken om inte annat ? ha en toppenfin kväll! Ta hand om er! Skickar massa styrkekramar till den som behöver ??

Du jobbar verkligen på i detta och idag var en av de stora dagarna med mycket känslor och tankar såklart, rättegången. Tråkigt att du känner så med din sambo samtidigt hörs det att du uppskattar att han var där, antagligen vill han samma sak som du. Oavsett tar du de steg du behöver nu och verkligen jobbar på, du är stark!

Det låter som det går åt det håll du vill med rättegången, hoppas det såklart för din skull. Det går även åt det håll du vill med alkoholen, du följer ditt val att vara nykter och det låter som att du verkligen gillar det. Du frågar om denna gång blir annorlunda, gissar att du kanske känner svaret? och att det redan nu är annorlunda än det tidigare varit?

Modigt, klokt och generöst att du berättar om det du går igenom här, tack!
Hoppas att du känner att du får det stöd du behöver här av oss och gissningsvis kan många vara hjälpta av att läsa lite om din resa för att se att det går trots att något hemskt kan hända.

Önskar dig en fin vecka trots allt,

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

men det mesta är ok så länge jag behåller nykterheten och idag har jag också varit nykter :)

Deltog i mötet on-line istället - tur man har flexibla kollegor! Det kändes genast bättre men sen glömde jag att äta, drack bara kaffe, promenerade till affären och hem, kände mig helt snurrig och svimfärdig och kom på att jag inte ätit. Kokte 2 ägg som jag avnjöt med lite mer kaffe. Jag har kommit på att jag verkligen älskar isté med lime-lemon-smak så det hade jag köpt en stor tetra med mig hem. Jag är inte så mycket för sötsaker, har aldrig varit, men lagad mat däremot...så sedan ägnade jag mig åt storkok och ska snart stoppa in 10 lunchlådor i frysen. Känner mig supernöjd!

Hann också skriva klart en kortare text och skicka den till tidskriften så det kändes ju väldigt skönt det med. Det är precis som att frånvaron av skam över alkoholdrickandet gör att jag får tillgång till en större del av min förmåga. Tror att jag omedvetet har gått omkring och slagit mig själv i huvet mentalt för att jag dricker, att jag är äcklig, fet, bakis och en massa andra elakheter som jag inte har förtjänat. Nu kan jag ju inte det längre för jag är nykter - haha :)

Imorron ställer jag klockan på 05.50 och gör ett nytt försök att ta mig till jobbet. Vilken tur att jag faktiskt var där i tisdags!! Om ni undrar så arbetar jag bara 50% på det ställe som jag kallar jobbet och de andra 50% är jag doktorand och jag är i slutfasen så jag skriver mest nu. Ska också föreläsa några gånger under den här våren och det är något jag verkligen tycker är roligt så jag är väldigt lyckligt lottad även om det har tagit många år att komma hit.

När mina barn hade flyttat ut var jag 46 år och hade en lärarutbildning och ca 25 års yrkeserfarenhet i bagaget. Det var ganska tomt därhemma så jag förstod att jag behövde skaffa mig ett projekt. Jag läste in en magisterexamen i pedagogik. Blev förvånad över hur roligt det var att studera nu jämfört med förr om åren. Fick sen chansen att börja forskarutbildning, tog chansen och har inte ångrat mig även om det är det jobbigaste, svåraste och mest utmanande jag har gjort. Om jag ser tillbaka så borde jag tagit ett par år där vid 46 och gått till botten med mina alkohol(o)vanor också...jag sökte ju hjälp 2008 men tror inte att jag förstod allvaret riktigt då tyvärr...det har tagit ytterligare 10 år för mig att "nå botten" att "kapitulera" som vi säger inom AA :)

Idag, dag 19 som nykter, känner jag mig fortfarande lätt förbannad (på ett bra sätt) och lika beslutsam. Mina fysiska abstinenssymtom har lättat betydligt, drömmer inte alls verkar det som, minns inget i alla fall, har svårt att somna in men sover sen gott, temperaturregleringen i kroppen verkar fungera mycket bättre än när jag drack A - varken fryser eller svettas lika mycket som när jag drack, känns mer balanserat på flera sätt och jag dricker fortfarande té och isté på kvällarna som är min svåraste tid på dygnet. Inte en droppe alkohol hemma på hela tiden.

Jag riktigt känner hur jag "växer" när jag skriver detta inlägg - men en dag i taget är det som gäller, inga förhandlingar, jag är nu nykterist och det kan man väl få vara eller? Jo, jag trivs med det känner jag. På lördag är det dags för 3:e AA-mötet.
TACKSAM <3
Kram
svagis

Skippa bärsen! Suget går över. Det gäller att stå emot detta. Cola är perfekt substitut för dig just nu. ?
/Mrx

Idag har jag vart grymt sugen på öl. Inte ett rus, för jag har fortfarande kvar vinet.
Är bara sugen på en kall öl och skulle inte bry mig om det var en lättöl. Men jag låter bli det också nu tillsvidare. Dricker en massa cola istället

I dag var dagen D. Datumet jag fruktat sedan brevet med stämningen damp ned i brevlådan.

Japp, i dag var det dags för rättegång. Min partner hade tagit semester för att stötta mig vid dagens rättegång. Det är med blandade känslor faktiskt. Han har verkat njuta av min nervositet och pina och det har kännts sårande.

Mitt juridiska ombud var en pärla och försökte stilla min oro innan målet ropades upp i rätten.

Själva förhandlingen förlöpte rätt okej. Åklagaren yrkade att rätten skulle frångå praxis med fängelse, för att istället föreslå skyddstillsyn och föreskrifter. Vilken lättnad!

Nu är det två veckors väntan innan dom meddelas. Mitt ombud såg ändå positivt på utgången. Det är inte allt för vanligt att rätten dömmer annan påföljd än vad åklagare och försvarare är överens om.

Gällande alkoholsug så är det fortfarande obefintligt. Kan det vara så att denna gången blir annorlunda?

Hur går det för er andra i er kamp för förändring?

Kram på er alla som kämpar ❤