Senaste kommentarerna i forumet

Jag tro att du behöver skaffa dig nya erfarenheter, alltså nyktra erfarenheter!
Ok, du tror att du har tråkigt om du inte dricker, men handen på hjärtat, har du roigt när du dricker?
Jag känner så väl igen mig i att behöva fly från verkligheten och att bara stänga av.
Prova att skippa bolaget, åk hem och vila istället, du skulle ju ändå inte ha gjort något vettigt.
Ta det lugnt och känn hur mycke tid du får över.
Du kommer att vara trött som fan men du kommer ändå att uträtta mer än om du drack.
Tröttheten går över med tiden och du kommer att förstå att det var alkoholen som var boven när du mår dåligt.
Du verkar vara långa vägar från den mängd alkohol jag drack innan jag började ändra mina alkoholvanor, så jag är övertygad om att det finns hopp för dig.
Du verkar vara en klok person så bara börja pröva, att skaffa dig egna nyktra erfarenheter.

är det ju så att om man är väldigt berusad offentligt kan detta vara en signal på att man har alkoholproblem. Får soc in en orosanmälan är de skyldiga att agera. Inte alls säkert att dottern behöver bli inblandad. Hur är relationen med hennes pappa? Tänker på om han kommer att stötta dig...
Sitt bara lugnt i båten och måla inte fan på väggen. Du jobbar på din nykterhet nu. Du får helt enkelt förklara att det blivit lite för mycket under en period, men att det inte involverat barnen och att du nu tagit tag i det.
Du är inte ensam, kom ihåg det. Vi finns här och stöttar!
Kram!

Dag 62, det är kväll... inte vilken kväll som helst... fredagkväll ? Borde vara marinerad i vin vid detta laget. Suttit och jobbat som besatt till 22.15. Borde ha fått i mig åtminstone 5-6 glas nu... vinglat runt på instagram, Facebook, stalkat diverse människor på nätet... jo det är såna pinsamma saker jag gör när jag är onykter. ?? Men NÄ jag är spikandes nykter! ??Fasen va bra jag är. Men suget då? Hur är det med det? Inget verkligen. Men i ärlighetens namn så var jag lite rädd att åka hem, rädd att suget skulle komma så fort jag var hemma. Men nääää inget... inte en tanke faktiskt. ?

Min särbo han är på julfest... ringde förut.... definitivt inte spik-nykter om man säger så. Jag ska bara äta och sen åka hem... mmm vi får väl se på den. ?? Själv ska jag sova snart. ?❤️

Där sprack det var på affären å tänkte köper ett 6 pack och då är man på ruta Ett
Känns tungt och så jäkla besviken

TACK ❤️❤️❤️ Dina inlägg stärker mig!!! Hoppas DU mår ok du med ? Nästa vecka är det dags att öka på utmaningarna för mig. Tror jag e redo! Nu ska träningen få fart. Kör ett experiment nu för att se skillnaderna i måendet. Ingen A denna veckan. Nästa vecka ingen A och börja med löpningen igen. Skrivit upp denna veckans insikter. Nästa vecka ska jag göra samma och se hur ingen A OCH träning kommer förändra mig! Får se hur det går. Fredag kväll.. nu e jag vanligtvis onykter och dövat bort all skit och kan se fram emot en fruktansvärd natt med noll sömn hjärtklappning och ångest. Ikväll somnar jag istället med klart sinne efter ört te och god mat.. ingen baksmälla imorgon!!!!!!! Att jag inte fattat innan att jag själv kan undvika detta monster helt på egen hand ??? Jag BEHÖVER inte vara bakis ! Jag behöver bara INTE dricka så slipper jag ju alltihop :)... ahhhhhh känslan !! Haft sug nån timme ikväll .. samma tid ... men jag e bestämd nu! Just idag har jag styrkan!! Just idag somnar jag stark och vaken i sinnet !!:) . Massa svammel nu men jag vill skriva av mig den smygande glädjen som infinner sig :).. hoppas det kan inspirera någon i alla fall :) det GÅR att ändra livet!!:)

En allmän fråga! Jag har under de senaste åren fått tilltagen tinnitus!
Jag märkte en kväll för ett antal år sedan när jag var på middag med några kunder att min tinnitus gav sig ordentligt till känna efter redan ett glas rött!
Någon som har erfarenhet av detta? Jag vet tinnitus kan förvärras av kaffe, nikotin samt alkohol!
Finns här ngn som har samma erfarenhet? Tinnitus/alkohol?

Har insett att jag måste ta ansvar och få en ändring, sitter med ångest hela dagarna skapat av henne. Enda sättet att överleva den här varit med alkohol. Nu hjälper inte ens det. Behöver egentligen bara sticka men kan inte lämna barnen med henne en längre tid.

Jag dricker på tok för mycket och har gjort det i ett par år. Det börjar gå ut över jobb och relationer, samt att jag konstant har ont på höger sida av magen där levern sitter. Har tagit blodprover och gjort ultraljud men allt ser bra ut. Jag hoppas på att det "bara" är kroppen som protesterar mot den ständiga tillförseln av alkohol, men är orolig för att det skall vara allvarliga problem. Hursomhelst, jag vill sluta dricka som jag gör nu. Jag önskar att jag i framtiden kommer kunna ta 1-2 öl i sociala sammanhang men utesluter inte att behöva bli helnykterist. Jag har försökt själv, men alla mina försök slutar med att jag tillslut faller tillbaka med full kraft. Ungefär som att hålla andan så länge man kan, och sedan bli andfådd och andas tungt (om ni förstår liknelsen). Jag inser att jag behöver hjälp eftersom jag använder alkoholen för att slappna av och komma till ro. Dagen efter är jag ångestfylld, och såklart medicineras detta med en öl som tillslut blir 6-7 stycken. Det märks inte på mig, jag är skicklig att verka nykter.. känner mig aldrig full men blir bakis så i i helvete så det enda jag kan göra är att ta återställare och hamna tillbaks i hamsterhjulet. Var kan jag vända mig för diskret hjälp? Vill inte ha pekpinnar och dömande blickar, vill ha en konkret plan på hur man kan tackla livet utan alkohol

Hej alla!

Jag är här liksom ni andra pga mitt förhållande till alkoholen.
Druckit kan man säga i tiotals år, men aldrig sett mig själv som alkoholist.
För mig är/har alkoholen varit ett sätt att ”koppla av”! Jag vet inte hur ett liv utan alkohol
skulle se ut! Det har varit och är dock min högsta önskan att sluta dricka.
Har tidigare jobbat mycket, ett jobb med mycket resande, utlandsresor, representation och därmed alkohol.

Är senare även utbildad terapeft med inriktning på beroende (ironiskt nog). Jag kan ställa mig till skaran som säger, ”du skall göra som jag säger, inte som jag gör”!
Arbetat flera år med missbruk av olika former!
Jag har verktygen men inte förmågan att själv sluta dricka! Detta är min mörkaste hemlighet, att jag själv dricker.

Jag har varit utbränd vid flertalet tillfällen, sjukskriven i perioder, vägrat se roten till problemen.

Har fortsättningsvis ett fungerande liv tack o lov, fru, vuxet barn och allt fungerar trots mitt drickande.

Mitt drickande forsätter typ två kvällar i veckan, hemma i soffan.
Av ngn konstig anledning (lyckligtvis) har jag så gott som aldrig gjort bort mig, aldrig druckit så minnet försvunnit, men ändå druckigt mängder. Min fru anar inte att jag dras med detta dilemma, tror hon inte eg vet hur mycket jag i själva verket dricker.

Jag mår verkligt dåligt i min situation, men verkar inte kunna ta mig upp ur denna!
Otaliga är de fredagskvällar jag best mig för att inte dricka för att sen hitta mig i kön på
systembolaget, and this go on and on and on...
Om jag uttrycker mig rakt på sak så har jag tråkigt om jag inte får dricka, det är som jag vet en verklighetsflykt, en destruktiv sådan, men alkoholen har alltid funnits där, som en ”ventil”.
Skaffa en hobby, ja, men vilken, har inget eg intresse? Gå ut och gå, ja det gör jag men sen?

Har miljoner gånger bestämt mig för att detta är sista gången, känns säkert igen!
Jag har sett vad alkoholen ställer till med, på väldigt nära håll iom mitt arbete, men det är som det ändå inte går hem, ”för jag är ju inte alkoholist”?!

Jo, jag är alkoholist!

Jag skriver här, för att få ngn form av gemenskap, jag vill och skall göra förändring!

Må väl, Haddock

Nu jädrar osar det jävvlar anamma ? Och det är ju som du skriver... Det enda rätta är att andas och pilla upp livets knutar, en i taget. Istället för att pimpla vin och trassla till knutarna ännu värre. Kram

Ok. Helg o eftermiddag är en kombo som får min A-hjärna att skrika och inte bara veckodagsviska som den gör på eftermiddagarna. Fräser tillbaka; ”Håll käften! Jag har redan bestämt mig att vara nykter!” Funkar sådär men får mig att fnissa lite just nu iaf?

Kollar min statistik i min logg o ser följande mönster. Inget Nobelpris till mig för upptäckten men viktigt mönster för mig att se;
Tog steget hit i oktober. Drack alkohol 8 av månadens dagar med ett snitt på 4,75 glas o drack som mest 6 glas på en dryckesdag. Det var en signifikant minskning av antal dryckesdagar och mängden jag konsumerade.
I november tappade jag bort min Stig och syns tydligt. (Jag förde in i efterhand o risken finns att jag drack större mängder än jag minns men försökte vara helt ärlig när jag loggade)

November innebar 14 dryckesdagar och ett snitt på 5,85 glas o som mest drack jag 9 glas.

December är hittills helnykter.

Inser att det spelar roll för mig om jag sätter mål och aktivt följer upp. Och att jag gör det varje dag under en lång period för att inte tappa fotfästet igen. Och göra det även om jag gör det; för då kanske jag inte trillar så illa utan konsumerar mindre mängder? Känns som att mitt val att använda det här forumet, loggen och programmet skyddar mig från att släppa allt o låta A-hjärnan ta över allt.

I walk the line, this weekend as well✊❣️

De alkoholfria ölen är riktigt goda tycker jag. Kan dock få känslan att varför dricka det här om jag inte får känna min buzz? Men! Eftersom jag är nykter när jag har den tanken kan jag lättare välja att mota bort den och fortsätta min mer hälsosamma väg. Komma ihåg känslan att vakna utsövd o ha ork till så många fler grejer i livet❣️

Heja dig och din förändringsväg! Du bestämmer hur du gör din förändring och andra gör på sitt sätt? Räkna som du vill o fira dina segrar med varma kramar till dig själv!

Ha en go helg!

Vad bra skrivet Gojan, det där stämmer väldigt bra in på mig också. Jag lever med en fru som aldrig är nöjd och hela tiden kritiserar allt jag gör, jag har äntligen kommit fram till att vad jag än gör eller gjort så spelar det ingen roll. Jag kan eller orkar inte ta på mig hennes välmående, hon får helt enkelt ta sitt eget ansvar. Troligen leder detta till separation, men jag lever hellre livet ensam och lugn än med någon annan som stressar ihjäl mig varje dag. Ledsen för instick i er diskussion.

Tack för att ni får mig att minska min ufo-känsla!

Min oro handlar inte om att andra ska råka ut för katastrofer och jag får omedelbart dåligt samvete över att jag inte oroar mig för sådant...:) Min oro/ångest handlar uteslutande om annat som jag inte kan påverka, dvs sådant som redan har varit. Jag kämpar mig genom nätterna med det omöjliga, nämligen att skriva om historien. Om jag bara hade agerat annorlunda, hade människor inte mått dåligt, etc. Men jag kan också elda upp mig över illa formuleringar, milda kränkningar eller rädsla för att uppfattas felaktigt/negativt, och till slut får jag svårigheter med att urskilja vad som är sant och vad jag har fantiserat ihop. Min värld krymper och jag analyserar frenetiskt på micronivå. Därför behöver jag insomningshjälp då och då, och tidigare har alltså alkoholen hjälpt mig att bryta detta oändliga och fullständigt lönlösa ältandet. Nu använder jag naturmedel istället, för jag har lärt mig att sömnbrist gör mig sårbar och i sårbarheten fattar jag dåliga beslut.

Träning, som många nämner, vet jag av erfarenhet att det också tar bort mitt hjärnsnurr. Jag har alltid varit som snyggast när jag har mått som sämst! :) Men nu får jag vara inte ändan ur vagnen, mer än ridningen en gång i veckan. Fast det skänker spänst i knopp och kropp, framför allt självförtroende eftersom jag märkligt nog är orädd på en hästrygg. Det mesta annat är jag skiträdd för, men inte ett halvt ton med egen vilja.

Att var och en tar hand om och tar ansvar för sitt liv, tror jag också är fundamentalt. När jag snurrar i vad jag kunde ha gjort annorlunda, brukar jag bryskt få säga till mig själv: Men lilla Gojan, det går inte an att bära andra människors ansvar på det viset! Om jag ändå inte lyssnar, ryter jag i att det inte anstår mig att förminska en annan människas egenansvar. För om jag inte tror att andra är kapabla till att agera självständigt, så omyndigförklarar jag ju dem. Ja, ni fattar ju att jag har fullt upp så fort jag inte tvingas in i att tänka på annat: jobb, mat, städ, barn, husdjur, ridning. Jag måste fylla min tid med strukturerade tankeverksamhet, för annars faller jag in i tankekvarnens tunga malande. När jag för 15 år sedan började längta efter något annat i livet, handlade känslorna framför allt om att jag var så satans trött på att stå i centrum i mitt eget liv. Det kändes inte meningsfullt att ägna mitt liv åt "bara" en relation med en annan vuxen människa som ju de facto bör kunna klara sig själv. Jag behövde behövas av någon annan och jag kände att jag hade kapacitet att ge tid, värme och visdom, faktiskt, till någon annan. Så efter 35 år av mega-ego, blev jag alltså mamma. Men när jag tappar styrfart och faller in i tankekvarnen, då återfaller jag ju till mega-ego-tiden: hur JAG kunde ha gjort annorlunda, hur JAG känner, etc. Den som jag är så oändligt trött på och en egenskap som jag dessutom tycker är rasande o-snygg.

Det vore intressant att höra om ni har några fiffiga trix för att bryta negativa automatiska tankar.

Kram!

När jag äntligen ser ett litet litet ljus långt där borta så måste dom ju ringa för att meddela mig om att det har inkommit en orosanmälan på mig. På en fredag kl 13... För något som hände för 2 månader sen... Jag hade inte barn den kvällen, var 100 % barnledig. Då måste jag väl få dricka om jag vill? Ja, jag har ett problem men inget som drabbar mitt barn. Den dagen det faktisk gör det (om det går så långt), så kommer jag att säga till själv! Att jag inte kan ta hand om mitt barn! Jag vill inte för allt i världen att hon ska råka illa ut för att jag är en fullständig idiot! Så nu blir det alltså möte med mitt ex på soc. Kanske även dottern som inte vet något om detta. Bra att dom berättar för en 11 åring som har jobbigt med pubertet och andra saker, vad hennes mamma håller på med när hon är hos sin pappa. Orkar inte med detta... Det var dagens ventilation!

För din Pepp och fina ord <3 :) det värmer. Hur mår du ? <3

EN VECKA NU! sjukt egentligen... blivit många lussebullar... att vakna på morgonen utan baksmälla och minnas gårdagen... shit vilken grej!!! MAGI. ... inga Facebook inlägg... inte massa knepiga offer text till vänner... inte torr i munnen... inte bakfylleångest ...inte myrkrypningar... inte panik.. ingen damage Control.... inga emotionella utbrott...Och humöret är så mycket mer stabilt... jag andas och tvingar mig själv att ta tag i saker som ska lösa mitt liv. ( mycket som ska lösas) . inte sitta och pimpla bort problemen... sjukt mycket bättre :)
Ikväll blir det thai gryta - efterrätt : ostkaka, grädde och sylt med min man och Netflix.. och jordgubbssaft... imorgon kommer ja inte vakna bakis :)
En dag i taget.
Trevlig helg till er alla fina själar där ute <3 .

Kikade in en kortis såhär vid lunch i vanlig ordning och stannade upp vid din tråd... och jag fick verkligen ont i själen.... vad du kämpar vännen.... OJ vad du kämpar just nu... det som slår mig.. är att du verkar väldigt hård mot dig själv... det gör mig ont... du är människa och du GÖR SÅ GOTT DU KAN!!!! Du kommer inte må bättre av att sätta krav på dig själv nu eller tycka att du är dålig och misslyckad... DU ÄR INTE DET! DU ÄR EN FANTASTISK MÄNNISKA SOM HAFT EN SATANS MASSA OTUR SENASTE TIDEN... det är inte samma sak som att vara dålig och inte lyckas med nått. Jag önskar jag kunde få dig att sänka ribban lite ... vet du... det enda du ska göra just nu... är att vara snäll mot dig själv.... andas.. och ta en sak i taget.. saker kommer att bli bättre Javelin.. jag lovar dig det blir bättre...!!!
Att sova skitdåligt är världens sämsta när man mår dåligt och särskilt när man försöker undvika alkohol... jag e likadan.. dålig sömn och det ENDA som hjälper då är alkohol.. då stabiliseras man mentalt och energimässigt... ett tag.... men sen sover man skit för man e onykter och så slår det tuuuuusen gånger värre nästa dag... jag har som absolut första prio just nu att få min sömn att funka... funkar den så ökar chanserna att vara nykter... och mitt trick har varit att numera vara extremt snäll mot mig själv.. ( vilket jag har svårt för).. äter vad jag vill och ställer i princip inga mer krav än det som av naturliga skäl nödvändigt... livet kräver ju en del :)
Du har haft och har det så tufft vännen... fokusera på de små sakerna... som kanske kan få dig att må bättre... nått litet varje dag...
du skriver att du är i obalans idag... jag förstår dig... fundera.. finns det nått annat du kan göra idag utan alkohol som kan lätta upp ångesten? om så bara för nått litet? påtvingad aktivitet kan ibland rensa huvudet och ta bort udden av ångesten..
Hoppas du finner lite lugn idag.. djupa andetag.... allt kommer bli bättre det vet jag! Vi finns här och stöttar dig <3 och kommer aldrig döma dig eller tycka att du inte lyckas med nått.. du är grymt bra precis som du är... inte som du borde vara! KRAMAR från Odette <3

Fredag igen och mannen är på väg till bolaget. Bad honom köpa alkoholfri öl till mig. Känner att jag kan klara av denna helg också utan dricka alkohol. Vi tänker olika, räknar dagar, "vinster och förluster" på olka sätt. Börjar inte om från dag ett om jag skulle falla eller för den delen tillåta mig ett par glas. Jag har ju alla nyktra dagar med mig,har verkligen förändrat mitt drickande.Det är ju det jag vill. Jag ska fortsätta låta de nyktra dagarna växa i antal. Skön känsla att jag inte behöver dricka "bara för att"; vad det nu än må vara.
Jag kickar in 34-6 idag och är mer än nöjd med resultatet. Känner mig stark just nu. ??

Tack fina ni för gratulationerna. Det är faktiskt ganska häftigt att gifta sig. Så mycket känslor. Stora fullvuxna karlar som inte kan hålla tårarna borta.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 10 år och har redan allt det där; villa, nyare volvo, två barn o.s.v. Men ändå gör giftermålet att allt känns ännu mer på riktigt. Vi har det ganska bra nu, min fru och jag.
Dagarna går och jag är sjukskriven 50%. Nu har jag kommit till den där punkten då allt "fungerar". Innan advent gjorde jag upp en plan för att städa huset inför pyntandet. Putsade fönster, dammade, dammsög, plockade. Planen gick vägen och nu går jag runt i ett väldigt mysigt, rent hem bland de varma ljuset av adventsljusstakar och stjärnor.
Tack vare min sjukskrivning har jag hela förmiddagen för mig själv. Jag mår väldigt, väldigt bra av den tiden. Jag sover fortfarande länge av min tablett men det går lite lättare att komma upp, nu har jag alarmet på kl 08 och har i alla fall kommit ur sängen innan 09 så det går framåt. Efter det pysslar jag om hemmet, bäddar sängen, småplockar och håller den här ordningen som jag mår så bra av, som jag inte orkar med annars.
Det är ändå lite konstigt det där. När huset redan är ganska rent och iordning så är det såklart enklare att hålla efter men samtidigt jobbigare. Det är det där med rutinerna sen. Att få det att bara flyta på. När huset är smutsigt och rörigt från golv till tak är det väldigt lätt när man får energin att motivera sig och lägga i en högre växel. Det blir liksom ett "projekt" som har ett slut, när allt är klart. Nu är det klart och har varit det sedan en tid, det finns liksom inget projekt längre, utan bara rutiner som skall tuggas varje dag. Jag kan inte sätta fingret på det där riktigt. Jag vet att jag mår så bra av ordning omkring mig men har så svårt när vardagen skall bli sådär fyrkantig. "Upp och bädda sängen. Plocka ur diskmaskinen. Lägg tvätt i tvättkorgen. o.s.v..

Just nu går det, för jag har så mycket tid för att återhämta mig, reflektera över saker, koppla av och ändå göra de där små rutinerna mellan. I mitt vanliga "jobba 100% liv" så finns inte den tiden. Inte för mig i alla fall. Jag kräver väldigt mycket andrum har jag förstått.
Nu har jag för första gången på flera veckor kommit ut på en liten joggingrunda nu på förmiddagen. Duschat, ätit frukost och sitter här i morgonrocken. Tänkte jag skulle få några minuter innan jag skall åka till jobbet om ganska exakt en timma och läsa i min bok jag köpt efter tips från min terapeut. Den handlar om en viss del av KBT som kallas ACT, " Acceptance commitment therapy" har jag för mig det står för. Väldigt intressant, handlar typ om att ta fram alla sina obehagliga tankar och känslor i ljuset och och inse att de faktiskt inte är värre än att det går att leva och jobba vidare mot sina drömma och mål ändå. Lättare sagt än gjort. Har bara kommit en liten del i boken än, men är väldigt motiverad att läsa vidare nu.

Ha en fortsatt fin dag alla, hälsningar Pianisten.

Äntligen fredag!!! Jag är glad! För jag har ingen ångest (tja, knappt nån ångest/oro). Varför? För att jag har värdesatt mig själv. Drack inget i onsdags, inget igår! Imorgon ska jag upp tidigt på ett hälsoevenemang och ska därför lägga mig i tid och behöver vara nykter för att orka!
Vilka strategier har ni andra?
??

Välkommen Heimdal! Vad modigt och starkt av dig att bestämma dig för en förändring och att du både skriver här och har berättat för dina nära vänner. Nu har du chans att få stöd, pepp och förståelse från flera håll, det är hjälpsamt för många.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Nu har det krashat totalt, jag är helt utmattad. Min fru måste ha en hel rad med diagnoser som hon vägrar göra något åt, eller också har jag något fel. Vi lever i helt olika världar och varje liten sak ser vi olika på. Hon påstår att jag sagt och gjort saker jag inte gjort, hon påstår också vad jag tycker och tänker och projekterar på mig hela tiden. Hon kan helt plötsligt få för sig att jag förbjudit henne från att ta bilen och att jag försöker låsa in henne i huset, häromdagen to hon plötsligt en taxi till gymmet pga just detta, jag visste att hon ville ha bilen och hade därför promenerat till skolan med barnen. Hon lider dessutom av ätstörningar, vilket gör hela vardagen till ett helvete. Det går inte att äta som en familj, att gå på restaurang är ett helvete, att bara gå ut och göra något ihop blir ett helvete då det alltid är något som är fel och något jag gjort fel. Behöver inte gå in på mer men jag har ingen energi kvar, jag vill bara ligga under täcket och stanna där hela dagen. Men det går inte, hela tiden skall nästa sak göras, nästa problem ältas, nästa bråk bråkas - enda sättet att koppla bort hela skiten är att dricka. Men jag vill inte dricka, jag vill verkligen inte dricka på det sättet jag gör just nu. Jag vet att jag skulle få kontroll på drickandet utan henne då jag inte skulle behöva dricka, då skulle jag kunna gå på gymmet på kvällen utan att få bannor för att jag lämnat henne med ungarna, skulle kunna ta en kvällspromenad utan att få skit för hur vågar jag lämna huset på kvällen. Nej, jag vet fan inte ut eller in.

Soffi: Det kallar jag peppning och stöd på högsta nivå! ? Tack för att du tar dig tiden att läsa och skriva, du verkar vara en genuin och fin person!

Pellis: Visst var det bra att jag inte handlade nåt då. Frågan är hur många gånger man klarar att stå emot. Känns totalt nattsvart vissa dagar och då får man vara glad att det inte finns ett bolag runt knuten. Bra att du kämpar på, bättre göra 80% rätt än 100% fel. ?

Och så fredag igen. Idag har jag inte mycket till motståndskraft. Sovit kasst och är mentalt ur balans. En enorm klump i magen och jag vet bara ett sätt att få bort den dessvärre. Vill bara lägga mig ner och skrika ur all sorg och ångest men den försvinner inte för det. Som en kletig sörja som inte går att få bort. Så fruktansvärt less på att må dåligt, på att livet ska kännas som en kamp hela tiden. Är trött på mig själv som inte kommer någonvart med nåt, ett steg framåt och fem bakåt. Men jag skriver ju här, det betyder att jag inte givit upp än iaf.

Det känns tungt nu när du har lämnat en lång nykterhet bakom dig och det känns som att du är på botten igen. Samtidigt så börjar du ju inte på något sätt om på ruta ett - du har en rik källa av insikter, erfarenheter och strategier som gjorde att du klarade en så lång nykterhet tidigare, som du nu kan gå tillbaka till. Valet kommer att bli enkelt, om du tar dig ur det nu, skriver du. Härligt hoppfullt! Det låter som att en viktig pusselbit är att du och din man gör en förändring tillsammans, förhoppningsvis kan ju det också stärka er som par att ha ett gemensamt fokus.
Med hopp om en skön helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

..är det snart inte längre. Snarare god f.m ☺️!
Väljer alla dagar i veckan hellre små sorgepuffar än den ångest som alkoholen skapar. Tror jag förstår vad du menar. Nu har ju du hållit i hela vägen, till skillnad från mig, och det gör säkert sitt till att du kan betrakta suget som sorgepuffar. För mig är det snarare frustration som drar igång..?. Jag blir så förbannad när jag känner suget, för JAG VILL INTE dricka och det irriterar mig att det kan slå till med full kraft ibland.

Jaja, det är bra att jag lägger fler skills till min verktygslåda; karatekickar med lite hiii-ja och andra läten, funkar faktiskt riktigt bra ?!

Ha en bra fredag och en fin helg❤️!
Kram!
/Fibblan ?.