Senaste kommentarerna i forumet

Hej! jag tror att det är ganska vanligt att man drömmer mer! Så var det för mig också. Om hjärnan är lite bedövad av alkohol vanligtvis så drömmer jag inte mycket men sen utan bedövning är det som om den "tar igen drömmandet". Det är väl närmast ett friskhetstecken kanske?

Hej Milla 89, vad roligt att höra i från dig. Ja, vi får stötta varandra.

Jag känner mig trött och oföretagsam, lite som en sengångare. Nedstämd med kort tålamod. Vabbar min minsta vilket har varit välbehövligt idag. Fint att dina skakningar har lagt sig, vad stark du är!

När suget sätter in försöker jag att visualisera mitt liv ut två scenarios ett år framåt. Ett där jag ger efter för suget och väljer alkoholen. Ett där jag väljer bort den. Det sista scenariot är en bra mycket trevligare målbild. Tänk att inte vakna torr i munnen med en orosråtta i magen. Tänk att minnas var sekund av gårdagen. Tänk att vakna pigg och utvilad. O.s.v....

Jag har bokat in nya aktiviteter på kvällarna för att fylla tomrummet. Läsning, Träning, Promenader. Jag dricker mycket tranbärsjuice. Av någon anledning känns det bra. Håll ut nu Milla, vi klarar det! Kram!

Vad lika historier vi har. Nu när vi slutat samma dag hoppas jag vi kan stötta varandra igenom de. Hur känner du dig nu? Morgonen va jätte jobbig men skakningarna börjar lägga sig. Är väldigt sugen nu, får försöka hitta på nått kanske så tankarna försvinner.

Tänker på mina barn och man, de måste vara hjärtskärande för dom att behöva leva med de här. Min man gav mig lite av ett ultimatum och de va då jag verkligen förstod att jag inte kan supa bort mitt eller deras liv.

Du och jag får peppa varandra! Nu kan de bara bli bättre ❤

Dag två även för mig. Väldigt trött. Men detta klarar vi. Dumt att slänga bort livet och alt det vi har liksom. <3

Känns de skönt att veta att jag inte är ensam. Så klart önskar man ingen att leva med missbruk, men ändå på nått sätt så infinner sig ett lugn. Och VI kan ta oss ur skiten, allihopa ❤

I går var en oerhörd lång dag. Upplever mig vara avskärmad och trög. Nämnde för maken att jag tänkte lägga av med A ett tag vilket han tyckte lät klokt. Bad honom att inte heller dricka för att det skulle vara lättare. Vi har nog båda flytt in i ruset på sistone.

Vi brukade dricka på helgerna tillsammans med vänner när barnen var små. Vin till maten liksom, inte mer. Men med tiden har mängden ökat. Alkohol har blivit lite av en vattendelare i min bekantskapskrets efter vi passerat 40. En del tröttnar och vill umgås på annat vis, med andra aktiviteter och mindre alkohol. Medan andra bara dricker mer och mer. Med den sistnämnda kategorin är det varken roligt eller värdigt längre när vi ses. Inget vettigt sägs, om någon ens kan minnas det som sägs över huvud taget. Jag och min man har pratat om det en del.

Senaste året har det blivit ett par glas vin eller sprit framför TV även på vardagskvällar, utöver helgens drickande där vi dricker betydligt mer. Alltså nästan konstant intag. Sedan i somras har jag läst om alkoholberoende på detta forum och i flera böcker. För undermedvetet har jag vetat att jag är på en farlig väg men jag har samtidigt förnekat. Jag fixar ju jobbet. Jag dricker ju oftast bara när barnen lagt sig.

Jag har gömt/glömt/förnekat så många misstag som skett under påverkan. En del minns jag men de orkar jag inte ta upp nu. Jag har ansträngt mig hårt för att hålla fasaden uppe. Punktlig och trevlig på arbetet. Sminkat mig noga och klätt mig väl. Städat hemmet och haft fina bjudningar. Och samtidigt, har jag sena nätter raglat runt på det mest ovärdiga vis med minnesluckor och ångest som följd, För att nästa dag upprepa samma mönster. Dårskap. Dubbellivet kostar för mycket därför väljer jag bort alkoholen nu.

En rådgivare på detta forum sade att man skulle försöka identifiera vilka tankar/känslor som triggar ens sug. Jag har funderat på det och jag tror att det helt enkelt är när jag är så avgrundstrött att jag bara vill försvinna eller somna. Eller när jag känner mig orolig misslyckad för att jag inte lyckats bli den jag ville vara och ångesten smyger sig på. Om jag tar tanken ett steg längre är det ju nästan alltid A som är boven i dramat. Som gör att jag är trött, som gör att jag inte orkar vara den jag vill och som rent kemiskt ger mig ångest så att jag väljer att dricka igen.

Jag har sådana gåvor i mitt liv. En snäll, omtänksam man. Friska, kloka barn på väg att växa upp. Hyffsat jobb och ett fint, varmt hem med god mat på bordet. Jag har valet att ta hand om de gåvor jag fått eller förstöra dem. För ingenting.

Nyligen dog en bekant. Efter sitt sjukdomsbesked fick hen ett halvår innan hen behövde lämna jordelivet med sin partner och deras små barn. Vännens död berörde mig på djupet. Jag tänker mycket på vad hen tänkte och gjorde under sin sista, utmätta tid livet? Knappast var alternativet att fly in i alkoholdimman, bort från sina barn, vidare lockande. Dessa tankar ger mig motivation att vara rädd om livet och närvarande i det, medan jag har det.

Jag känner mig lite ensam vilsen och skamsen i detta. Jag hoppas att hitta andra som gör samma resa på detta forum så att vi kan stötta varandra framåt.

Jag har varit nykter en vecka! Eller iallafall utan att dricka alkohol. Nykter rakt igenom tar väl tid att bli. Stackars kropp och hjärna och psyke, som man misshandlat. Jag är livrädd för suget! Igår kväll letade jag i alla gömmor, hade jag hittat nåt skulle jag ha druckit! Det här monstret är listigt!
Jag behöver ett sätt att stoppa suget när det kör igång! Kanske man ska stanna upp och erkänna suget för någon. Här eller för mannen. Prata igenom stormen.

Sömnen blev sådär inatt, men förväntade mig inte mycket mer efter sista veckan. Fick iallafall sova några timmar och när klockan väl ringde hade jag lagom somnat in i djup sömn. Min fru tyckte jag såg helt förstörd ut när vi gick upp, inte något hon brukar säöga efter att hag vaknat upp sjukt bakis. Hur som helst, det här måste fortsätta. Mår mentalt bra just nu och vill verkligen bryta det destruktiva drickandet, dag 2 nu och den ska banne mig bli nykter också - kroppen (och knoppen) måste få tid att hela sig.

Hej vänner <3 Jag har en fråga som ni kanske kan hjälpa mig med.. i början när man börjar sova spiknykter.. har ni upplevt att man drömmer fruktansvärt mycket.. ofta hemska mardrömmar , vaknar hundra gånger / natt och sover rent ut sagt som en kratta? Stabiliseras detta eller ska jag behöva söka hjälp ännu en gång för starka sömntabletter? Jag är oerhört beroende av min sömn och har mycket lättare för återfall om jag inte får sova... dagar jag vaknar utsövd är jag aldrig orolig att jag ska dricka... så detta e ett problem med andra ord... jag har ätit imovane i omgångar och då slocknar man ju som en död säl :)... men jag vill komma ifrån ALLT SÅNT HÄR nu. Så därför undrar jag.. blir det bättre med sömnen? :(?? Tacksam för era tips och råd. Stor kram och ha en fin måndag <3

December... kommer jag klara av den här stressen med jul, jobb och alla känslor utan alkohol? Just nu har jag svårt att andas fullstora andetag, allt bara snurrar i huvudet och hela bröstet värker, ja det är stark ångest. Förskräckligt massa surdegar som måste ordnas... nej vill inte.

Odette, Soffi, Biggie och Pellis: Tack att ni kikar in och stöttar! Helt ovärderligt denna tunga morgon. ?

Helgen bara rasslade förbi. Var i något slags flyktmode och gjorde allt för att inte känna eller tänka för mycket, lade en fasligt massa energi på att blockera verkligheten. Men det behövdes, det kan inte vara bra att ha sån här puls hela tiden. Är så påtagligt vilken djup kris jag befinner mig i. Desto viktigare att hålla mig nykter. Problemet är att när jag har så här mycket att hantera så byggs stressen bara på och man sitter liksom fast i ett skruvstäd. Jag behöver få utlopp och spänna av men jag har ingen aning om hur utan alkohol. Har inte ens ro att titta på tv. Skriva här ger ju något iaf.

Ska ge det en ärlig chans. Inte blir julstöket enklare av baksmälla och stress över systembolagets öppettider... usch mår fysiskt illa bara av att tänka i de banorna.

Några mål denna vecka:

Frisk luft varje dag, helst en timme.
Tända ljus i kyrkan.
Äta bättre mat och vitaminer.
Andningsövningar.
Vara tacksam för det jag faktiskt har i livet.

Får se nästa måndag hur det gått. Nu gäller det att komma ihåg detta med. Andas in, andas ut nu är jag igång.

Tack Berra! för dina fantastiska texter. ?

Femte dagen idag.
Går som vanligt enkelt att bryta och hålla när jag väl bestämt mig. Inget sug men en del automatiska tankar.

MEN: till helgen kommer en efterlängtad julfest med alla vänner. Kommer dricka.
Det kommer gå bra då jag aldrig tappar kontrollen bland folk, så min oro är främst att jag fortsätter på söndag; att jag då tycker att jag kan ”belöna” mig på egen hand eftersom jag ”hållit ihop” under helgen. Att helgens roliga alkoholintag visar att jag inte alls har några problem, och så är jag på det igen (been there done that...)

Efter denna helg tänker jag att jag inte har något inplanerat som kommer äventyra min nykterhet. Då vill jag göra ett seriöst försök att hålla mig helnykter iaf tre månader som start, ev ett år - allra helst helt komma från alkoholen som en del i mitt liv. Jag vill inte att den ska vara viktig för mig.

Min största fallgrop: ensamdrickandet.
Mitt primära mål är att HELT sluta med detta. Med er hjälp.

Då är vi väldigt lika i den frågan du, Varafrisk, och jag. Hade gjort slut med mig själv för länge länge sen. I vår relation så finns det historiskt sett ett par år där jag fick vara den som förlät och fick vara lojal, trots att han betedde sig minst sagt dåligt. I det fallet handlade det om upprepad otrohet... så nu är det lite hans tur att ställa upp på mig. Men det ursäktar ju knappast mitt beteende och nu måste det verkligen få ett stopp!

I går var det lätt att vara nykter, idag är en ny dag och dags att påbörja klättrande för att klara av att vara nykter även idag.

Välkommen dag 65 eller 2 beroende på hur man ser det. ??

Tack Berra! Så sant, så sant du beskriver den sanna, äkta vänskapen!
God fortsättning på adventstiden! / mt

Du är inte ensam...tyvärr var min situation precis likadan?
Min omgivning blev bestört. Det var det sista de trodde...Å detta har lett mig till fruktansvärd skam.... Men jag vet att vi är många på samma resa...usch!!!
Kram

Nejdå, ser det inte som någon prestation egentligen, en helg fylld av traditioner men ändå förnyelser...

Vi har tillbringat tio timmar med vår närmaste kompisfamilj, nio personer, ja eller nioochenhalv om man räknar med barnbarnet.
Vi åkte en bit med bilarna för att nå en julmarknad med lite kaliber, både ute och inne, trångt men ändå lite mysigt.
Doften av både grillat och de klassiska juldofterna hängde i luften, rökt mat ifrån bodarna, en het söt glögg värmde gott i kylan.
Och det är något speciellt med kylan i Stockholmsområdet, bara några minusgrader men kylan biter en djupt in i märgen.
Jag antar att det har med luftfuktigheten att göra, så här ont gör inte kylan när man kommer längre norrut.
Öronen ser ut som polkagrisar, både röda och vita på samma gång, men det hör julmarknaden till ändå.

Efter ett par timmar åkte vi till de nya små fikerierna som ploppat upp lite här och där, det första som ligger i en flygel till ett gammalt renässansslott var för litet för oss alla, fanns inte tillräckligt stora bord för att rymma hela gänget.
Så vi åkte till den gamla villan bredvid en av de kyrkor vi har som ligger lite utslängd i ödemarkerna.
I burspråket rymdes vi efter att ha skrämt iväg några nästan färdiga andra gäster.
Och den mjölkvarma latten lenade upp våra stela kroppar, och strax därefter knastrade det i mitt huvud, från kallt till varmt och sedan koffeinet som fick blodkärlen att växla snabbt i omfång gav mig en blixtrande huvudvärk.
En sådan som bara kan lindras av två saker, antingen alkohol eller en huvudvärkstablett, det blev en huvudvärkstablett, så klart!
Frugan fick skämmas över mig som vanligt, i montern fanns det en princessbakelse formad precis som ett bröst.
Och utan att tänka (precis som jag brukar alltså) svarade jag flickan bakom disken att jag ville ha....en tutte och en latte.
Jo hon skrattade till en kort stund för att sedan rodna, och då kom skamkänslorna över mig, fy dig Berra att genera tjejerna så där.
Gubbsjuk skulle min fru sagt om vi vore ensamma, men som tur var vi inte det, men blicken sa mig att det var vad hon skulle ha sagt.

Nåja, en timme senare for vi vidare till våra vänner för att dricka ännu en omgång med glögg, denna med smak av lakrits och hallon.
Och så mycket smak av varken det ena eller andra smakade det inte, men annorlunda var det i vilket fall.
Tillsammans med grönmögelost och pepparkakor kom decemberkänslan till mig med rekordfart, ute var det mörkt och alla grannars ljusgirlanger fick mig att njuta av tillfället, med alla dofter av glögg, pepparkaka och ost så var det som om startskottet brann av.
Nu är det verkligen juletider, på väggarna fladdrade skenet av alla levande ljus och allra mest det första ljuset i adventsstaken.

Mamman i familjen hade förberett middagen och inte långt senare stod maten dukad vid middagsbordet.
Allt var gott och väldigt gemytlig, alla barnen var med och vi satt länge och pratade vid bordet, hunden under bordet markerade snabbt vem det var som var slabbigast med att äta och väntade tålmodigt på att han eller hon skulle medvetet eller omedvetet råka tappa något.

Mätta och belåtna hamnade vi så i soffan, satte på filmen tomten är far till alla barnen som blivit en tradition hos oss alla vid någon av årets advent’ar.
Kaffe och efterrätt serverades och vi åt fast vi inte var ett dugg hungriga, men för go’saker har man alltid en liten liten lucka kvar i magen, klockan gick och vi fick nästan panik när vi upptäckte hur mycket den blivit.
Snabbt skyndade vi oss hem till våra sköna sängar, bäddade ner oss och frugan hann inte se mycket av söndagsfilmen innan hon började dra tunga stockar.

Så allt är precis som vanligt för mig, ligger här ensam vaken och skriver på forumet en söndagsnatt, och försöker sammanfatta helgen om hur den avlöpte.
Jag har fått umgås med de som jag älskar, de har också valt att dela den med mig på frivillig basis, ingen har tvingats till det.
Vi har skrattat och umgåtts delat glada och tunga minnen ihop, för det är bara med de allra bästa man kan göra det på ett ömsint och respektabelt sätt utan att känna en rädsla för att någon skall göra narr av en, eller vilja sprida elakheter om en.
En tillförlit som man bara förärats med de som älskar en lika mycket tillbaka som man älskar dem.

När alkoholens begär har svultits ihjäl så kommer andra saker upp som viktigare än tidigare.
För mig har de ÄKTA vännerna blivit de stora och viktigaste sakerna i mitt liv, inte de som bara umgicks med oss när vi drack.
De som vill se mig när mitt sinne är naket och fullkomligt sårbar och förvaltar det med omsorg, när jag gör allt naturligt utan påverkan av alkoholen och visar den jag egentligen är.
Idag fanns det överhuvudtaget inga alternativ.
Första glöggen alkoholfri, på fiket fanns bara alkoholfria ölsorter, glögg nummer två bara i alkoholfria alternativ.
Middagsdrycken läsk eller alkoholfri öl, kaffet var avec’fri.
Att det var alkoholfritt betyder också att det fanns inget att tvivla på, ingen tjat om vem skulle köra hem osv.
Det blev en frihet för oss alla, alla kunde dricka av alla sorter, inget mitt eller ditt-dricka, alla var lika, ingen som exkluderades.

Kan min nykterhet ha påverkat allt detta?
Ja döm själva, vad tror ni?

Om måndagen blir dålig kan man i vilket fall inte skylla på att man är bakfull.
Om baken är full så kanske man kan skylla på en skitmåndag?

Berra

Var väldigt rastlös de där färsta timmarna när jag normalt brukar börja kvällens drickande. Har lite svettningar nu och har kännt mig lite smått skak i kroppen ikväll. Men lägger mig nykter nu iallafall, få se hur bra man kommer kunna sova efter den senaste veckans urartade drickande.

Helt rätt tänkt ?!
Hoppas det bara är en kortvarig dip. Och inte konstigt heller ju med tanke på bortgång i kretsen..?.
Du är så klok som låter skumtomtarna göra jobbet istället för det ångestförstärkande giftet, vi tidigare (jag tyvärr alldeles nyligen) tagit till..??☢️..
Hoppas du får sova gott i natt och vakna med mer blick på framåt igen??❤️!
Kram
/Fibblan ?.

Känner också igen mig ..andra runtomkring håller jag fasaden inför men t min man säger jag så många tråkiga saker. Tror inte att jag hade stannat kvar om jag skulle levt m mig själv. Å jag sviker mina vuxna barn som är rädd om min hälsa.

Nu har december månad börjat vilket är en utmaning på många olika sätt och vis...men idag klarade jag denna dag??

Lycka till alla som kämpar??

Var på det där aa mötet, vet inte om det är nåt för mig. Jag tycker jag får bättre ut av det här forumet. Jag hade svårt att ta till mig deras sätt att angripa problemet.

Jag ska ta tag i det här nu, jag tränar mycket löpning. Det hjälper bra, jag har hållt på med löpning i 20 år.

Egentligen borde det inte vara svårt att låta bli alkohol, ändå så kommer sugkänslorna som du säger i olika situationer. Det är väl vanans makt.

Lyckas man låta bli tillräckligt länge så kanske man släpper det till sist. Vi får väl se hur det känns mot veckoslutet. Jag ska fylla på lite här då med känslorna som dyker upp.

Jag tror vi alla undrar hur just VI hamnade här... Vad som gjorde det... Hur vi kunde låta det hända... För mig så började det med några glas rött för att sova bättre!! Sen hittade jag min kompis "ölen dagen efter" och sen rullade det på? Vi är en familj med många missbrukare så jag har ju alltid tänkt att DET vet jag ju allt om så jag kommer aldrig att bli en sån. Ja... Där ser man... Naiv eller dum? Båda? Kram på dig?

Helgen kan sammanfattas med ett enda ord -URLAKAD!

Hade planer på en mysig familjehelg med besök på Liseberg och skridskoåkning men det får bli en annan helg.

Har knappt fått upp stjärnor och stakar i fönstrena.

Positivt i alla fall är att jag inte känner längtan eller sug på alkohol när jsg är så här trött ❤

Tack för ditt svar.
Jag har druckit ca 3 boxar rödvin i veckan. Helt knäppt hur de kan ha blivit så här! Kunde aldrig tänka mig att just jag skulle hamna i den här situationen. Har man,två fina flickor, nybyggt hus... ja hela paketet! Aldrig haft beroende problematik tidigare och inte heller är de någon i släkten som har/haft de! Hur började allt för er?

Som du skriver, ibland blir det inte som man tänkt sig. Men ändå verkar det ha varit en acceptabel helg.

Jag hade stora planer för mig ich familjen i helgen, men har varit helt urlakad på energi, så jag har knappt adventspyntat eller städat. Än mindre varot till Liseberg eller åkt skridskor. Men det kommer fler dagar.