Senaste kommentarerna i forumet

Tror det kan vara så. Eller att jag hade som mål ett år och vad händer nu liksom? ?‍♀️
Men jag fortsätter. Jag kommer säkert prova dricka någon gång i mitt liv. Men inte falla tillbaka i samma gamla destruktiva mönster. Det har jag lovat mig själv. Har för mycket omkring mig som är viktigt.
Hur jag hållt mig nykter? Genom att inte dricka ? skämt å sido, har haft mycket stöd från nära o kära. Jobbat mycket med tankens kraft, varit på healing, hypnos m.m. Tänkt på mig själv. Jag har alkohol hemma, jag har min man som dricker ganska mycket så jag är runtomkring det hela tiden. För det vill jag kunna vara. Sen tar det en hel del energi, men sån är jag. Går ut hårt. Det var min strategi från början, kunna festa fast andra dricker. Visst finns det en del avundsjuka hos mig för de som kan dricka normalt. Men med vilja o stål har jag klarat ett år. Min kropp har återhämtat sig efter de tre år som jag drack som mest. Men huvudet är fan så mycket värre. För mig ligger inte problemet i alkoholen. Jag har under året försökt lista ut varför jag tagit till den. Mycket är sorg, smärta, lidande. Som skapat ångest, oro och rädslor. Med alkoholen fick jag ett falskt jag som jag trivdes med tills en dag jag inte trivdes med den falska personen.
Jag kan rekommendera att lyssna på lev livet fullt ut. Gör meditation. Lyssna inåt. Varför tar du till alkoholen? När tar du till den?

Vad menar du med 9/12?
5 dagar e ju toppen! Jag säger som så många andra här inne att jag vill inte sluta dricka helt, vill kunna ta några glas på helgen med vänner etc. Men funkar det verkligen? Är det nån som gått från beroende till sunt drickande?
Ja jag tänkte ta en promenad ikväll när min sambo kommer hem, ensam! Ser fram emot det faktiskt. Jag hatar annars att vara ute o gå ?
Ikväll ska jag försöka röja i min garderob, eller leka med min son. Typ måla vattenfärg eller nåt som tar lite tid typ ?
Heja dig, tack att du gav dig till känna ?

Idag ska jag vara nykter.

Vad jobbigt det låter. Tror jag förstår- jag har varit där med. Du vet ju själv att du är en rattfylla eller blackout ifrån att de riktiga problemen kommer. När du är ensam dricker du, säger du - har du barn hemma på halvtid eller partner som reser ?

Sköt om dej. Ta ett steg tillbaka..

Styrkekramar ?

Snart 1 år! Så härligt! Börjar tankarna svaja nu av den stora tanken på nykterhet för evigt? Hur har du hållit dig nykter? Jag brukar lyckas 4-5 dagar, en gång nästan 3 månader.
Stanna gärna här, skriv för din skull, och för vår! Behöver inspiration till nykterhet, jag vet ju hur härlig den är! Var stark nu! Det kommer bara gott ur nykterhet. Bara dåligt ur alkohol. ”Den lätta berusningen” finns inte för oss med problematik. Tanken lurar oss, den lätta berusningen blir alltid tung. Alltid.
Ta det lugnt så att tvångstanken (jag känner att det är en destruktiv tvångstanke/tvångshandling) inte får energi nog att leva ut som handling. Låt tanken komma och gå.

Härligt att du tar tag i det svåra! Fortsätt skriva och ta små steg mot ditt mål!
Jag har också barn och vill vara sund! Jag har satt ett mål: 9/12. Idag är min 5:e nyktra dag.

Kanske en promenad/träning ikväll kan mota suget? Jag gillar yoga eller pass på gymet. Det ska vara roligt att träna. Så det inte blir motigt att ta sig för.
Har du nån plan för ikväll? Jag ska köra min minsting på aktivitet och kan inte dricka, dessutom hinner Systembolaget stänga innan jag är hemma igen! Yippi!
?

Sen i torsdags (6 kvällar) har jag druckit upp nästan tre boxar, iaf två och en halv.
Helt stört.

Hej, har ingen aning om hur den här sidan fungerar. Men jag tänker det hjälper att skriva av sig. Jag mår skit - både fysiskt och psykiskt. Har ett drickande som är allt annat än måttligt och det har nu gått från att varit relativt kontrollerat till steget efter. Jag är så orolig för min hälsa - levern mm. Jag är så orolig för min ork, mitt mående - allt känns som om det håller på att rasa.
Jag är den klassiska högpresterande baginbox kvinnan - medelålders, bra jobb, allt ser bra ut på ytan. Ensamma kvällar dricker jag ca två flaskor vin. Städar bort innan jag går isäng och vaknar morgonen därpå utan baksmälla. Bestämmer mig för att inte dricka idag. Går på jobbet, presterar, åker förbi bolaget och dricker vin: dricka, sova, ångra, jobba, dricka repeat.
Kan avhålla mig - vara nykter både en och två veckor - upp till ett par månader.
Men sen: på det igen bara.
Jag har dessutom även jobbat med missbruksbehandling, så jag vet exakt var jag befinner mig i den här sörjan: En liiiten bit ovanför den berömda botten.
Jag orkar inte ha det så här mer.

Vet inte vad jag vill säga om det här. Annat än att jag är less. Orkar inte.

Ja jag tror att det var peppen man fick av alla andra här inne, det kändes som att man inte var ensam i det. Jag har bestämt mig för att inte dricka något vin i dag. I går kväll blev det "bara" ett glas. Jag är rastlös. Jag vill gå ner ganska mycket i vikt och skulle vilja börja träna. Jag vet ju att både träning och mindre vin kommer göra att jag går ner vikt, men det är så förbannat svårt.

Jag har snart varit nykter ett helt år! Fasen, det trodde jag inte att jag skulle klara. Men det har jag gjort.
Ett år som varit upp och ner. Jag har försökt att arbeta mycket med mig själv. Fokusera på annat. Försökt att ha kul utan alkohol. Och det har jag. Men jag har gnagande tanke.. aldrig mer? Aldrig mer känna den där lätta berusningen?
För jag vet inte om jag kan klara det heller.
Jag måste släppa taget om alkoholen. Jag måste släppa taget om allt jag varit med om. Men vet inte hur. Jag märker ju att dessa tankar på alkohol tar mycket energi. Energi som jag vill lägga på annat. Och det försöker jag göra. Men jag blir helt slut.
Jag är så rädd för att förlora min man, jobb och allt om jag skulle prova att dricka igen. Och jag känner mig inte redo för att göra det.
Tyvärr har jag fallit mellan stolarna inom psyk.
Men har fått hjälp genom det alternativa. Men jag känner mig fast. Jag vill komma ut det här med alkoholen för jag är mycket väl medveten om att den är inte bra för mig. Vill hitta det positiva inom mig. Självförtroende. Självkänsla. Men jag trycker ner mig själv.
Har blivit ett mönster i min hjärna. Alkohol och självmord. Men jag vill leva och jag vill vara nykter. Men jag vill hitta roten till varför jag är sån här, upp och ner? Ångest på det även om det blivit mycket bättre. Försöker tänka kärlek och ljus. Även om det är ganska dystert ute nu?
Tror jag får bli lite bättre på att skriva här. Skriva hjälper.
Hoppas ni andra mår bra. Jag är inte så bra på att kommentera heller men ska bli det.
Fridens
Virvla

Du startade en tråd här när ditt första barn var liten och du var orolig över ditt drickande och lyckades då göra en jättefin förändring av dina vanor, det är ju en himla bra erfarenhet att ha i bagaget! Klokt av dig att lyssna på den där ångesten, som jag tror kan handla en del om att du någonstans känner att vindrickande varje dag inte riktigt är i linje med hur du vill vara som förälder, även om du inte känner att du missköter dina barn. Vad var det som du tyckte var hjälpsamt förra gången du förändrade ditt drickande? Är det något som du kan återuppta? Jättebra att du är här igen och skriver, så att du får en chans att få stöd av andra. Du är inte ensam i detta!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

En otroligt seg morgon. Och utanför fönstret denna evigt gråa sörja. Har inte lust med någonting. Men får väl ändå dra på mig regnkläderna och ge mig ut och andas lite frisk luft och förhoppningsvis få lite energi till att ta tag i det som måste göras. Vad som än händer idag, hur jag än kommer att må så ska jag i alla fall inte dricka.

Ibland kan en kris vara början på något nytt som leder till något positivt ?
Hoppas verkligen att det är så i ditt fall??
Fortsätt kämpa mot alkoholdjävulen ?
Och lycka till ?
Styrkekramar ?????

Jag håller Inte riktigt med om det här med tiden, men vi är ju olika. :-)
För mig har det varit så att efterhand som tiden går kommer jag till insikt om olika saker, relationer blir bättre, hälsan blir bättre, suget känns allt mer avlägset o.s.v. Sen är det så klart så att om man "väljer" att leva kvar i suget och inte jobbar på sin nykterhet så är det inte säkert att tiden gör så mycket nytta...
Det är ju betydligt mycket lättare att offra 2 veckors nykterhet än 2 år. Lättare att "börja om" ju kortare nykterhet man har...

Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver och förtjänar. Det gör ont i mig när jag läser men som du själv skriver så var det kanske rattfyllan som krävdes för att du skulle vakna upp och ta tag i din situation. Att vara tvungen ta konsekvenserna av ditt agerande, det här går inte sopa under mattan. Önskar dig kraft och mod. Och en fin dag!
Styrkekram ?

Nej, naturligtvis gör tiden i sig inget för tillfrisknandet, om man bortser från den allra första tiden då kroppen, hjärnan, hormoner etc behöver just tid för att läka och hitta en ny normalbalans.
Men, jag tänker ändå att tiden är en viktig faktor så här i början av nykterheten. Det måste få Ta Tid att bli nykter och må bra. Om jag inte tänkte så så skulle det ju vara alltför lätt att ta till flytande quick fix igen.
Men allt handlar ju om vad jag gör av tiden om jag vill bli nykter på ett hållbart sätt.
Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli duktig på något.
Men jag blir ju inte en duktig fotbollsspelare av att sitta och titta på en boll i 10 000 timmar. Lika lite blir jag nykter av att stirra på en flaska och bita ihop tänderna och envist låta bli att skruva av korken i 10 000 timmar. Bollen måste spelas. Och jag måste använda tiden till att hitta nya strategier att hantera livet. Inte tillåta mig quick fix utan ge mig ut i det okända och prova nya sätt att hantera känslor, motgångar och medgångar. Det blir mycket trial and error så här i början, men med tiden samlar jag ihop verktyg till min nya fina verktygslåda.
Och de dagar jag famlar och inte hittar något verktyg, ja, då är jag mer hjälpt av att räkna dagar. 1 dag + är mer värt än att ta till verktyget alkohol.
Sedan tänker jag att det tar tid att lära känna en ny människa, mitt nya jag. Eller snarare, det jag som gömt sig i alkoholdimman i så många år.

Idag känner jag att det är en verkligt spännande och positiv resa där både vägen och målet är viktiga.
Känner mig glad :-)

God morgon Linne!
Har läst igenom din tråd. Att bryta vanor tar tid och viljestyrka, oavsett vilka vanor det handlar om.

Att ta bort något ur livet som tillfälligt stillat tankar och vi dessutom utvecklat ett kemiskt beroende till tar ännu mer tid och vilja.

Jag håller med dig om att när man är upptagen av annat som jobb, så är det lättare att hålla tankarn och känslorna från alkohol. Men när man kommer hem så smyger sig tankarna och längtan på.

Varje resa börjar med första steget och det är ju taget eftersom du/vi är här ❤ Vi kommer att snubbla och resa oss igen. Kanske välja en svårare väg än vi önskat, men vi kommer så småningom att nå målet. Kämpa på!

Önskar dig en fin dag.

Ps. Du är ingen dålig människa. Du är mänsklig och vi gör alla mindre bra val ibland.

Det är vad du är ?! Bra att du kan känna det och låta den känslan få växa sig starkare! Till sist finns det kanske inte ngn plats för skammen..?
Jag funderar också på om jag ska ta något ytterligare grepp om min förändringsprocess. Halkade ju till lite kan man säga. Ett par glas ingen fara så, men har man bestämt sig för 0 och inget så, känns det ju ändå som lite av ett nederlag..?. Men samtidigt vet jag att det ofta är en del av processen, så jag försöker att inte låta det dra ner mig. Precis som du räknat på din nykterhet i procent ??, så tänker jag som du, att de 5 veckorna av nykterhet som jag har bakom mig, finns kvar ändå. Jag blev ju inte smällfet, fick röda ögon, glåmigt ansikte etc. etc bara för ett misstag ?! Fördelarna, som jag skrev i min lilla lista finns ju kvar. Det är dem jag åter ska ta fokus på!
Fantastiskt bra gjort och modigt att du bokat tid nu?! Det kommer bli jättebra tror jag!
Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?.

Oj så trött och håglös jag kände mig igår men så får det vara också ibland. ??

För att fylla mina dagar så har jag helt och fullt kastat mig in i hushållssysslor och det blev nog lite för mycket med allt annat jag behöver rodda i.

Igår saknade jag verkligen att kunna ta bilen och åka iväg men det är bara att gilla läget.

I morgon ska jag träffa en läkare för läkarutlåtande för att få tillbaka körkortet med villkor om alkolås. Det känns lite märkligt att åka med skolbussen och alla barnen för att kunna ta mig till närmaste tätort och vidare med reguljär linjetrafik. Men så är livet på landet.

Konstigt nog, så börjar jag landa i att bli tagen för rattfylla kan vara en av de bättre sakerna i mitt liv även om jag riskerar fängelse som påföljd.

Det blev ett brutalt uppvaknande för hur jävla djupt i alkoholen jag har sjunkit. Hur naivt och lättsinnigt jag tänkt kring mitt beroende och de lögner som ? satt i huvudet. Jag vet ju att jag har det i generna.

Inte för jag vet om någon orkat läsa ända hit, men tack om du har gjort det.

Att skriva här blir min egenterapi.

?Kram på er och jag önskar er en positiv torsdag ?

God morgon!
Ja den där ? kan dyka upp när som helst! Ibland bara för att möjligheten ges.

Superbra att du lät tanken passera ❤ Det är att ge ? en rejäl käftsmäll och dig själv en bamsekram.

Önskar dig en fin dag ?

Sedan jag började skriva i min logg här; totalt 62 dagar har 41 dagar varit alkoholfria. 66% typ. (Minns inte riktigt hur en räknade ut procenten men tror jag landat rätt?)
Oavsett; Nu ska den siffran öka?

Vaknar av larmet o är nykter sedan flera dagar nu. Jag svettas inte längre och muntorrheten börjar bli bättre, tror jag.

Igår fick jag tid hos beroendemottagningen. Har bett om samtalsstöd och medicinering mot suget för att få ytterligare stöd i att fortsätta det jag påbörjat här; min friskare väg i livet. Ser fram emot det och bävar som fan samtidigt. Skammen sköljer över lite då o då men mycket mindre än jag tänkt, känner mig mer stark o klok. O h det är för att jag läst era berättelser här och hur bra hjälp en får där och hur respektfull personalen är. Tack!

Nu ska här klippas hår. Mitt alltså? Skönt att rå mig själv.

Nykter är vägen jag går på idag✅

Gojan, det är precis som du skriver, jag rusar ALLTID iväg för fort i både tanke och handling. Bygger saker utan ritning, får ändra under vägen och slita dubbelt så hårt som jag borde. Men det blir oftast bra, eller till och med väldigt bra ändå till slut.
Jag kommer inte sälja mig så billigt som arbetsgivaren tror jag kommer göra. Jag ska ha tålamod.
Chefen har skickat mig mitt arbetsavtal där det står 3 månaders uppsägning och tryckte på det specifikt. Nu vet vi vad du har för avtal, skriver människan. Vad tror och menar den med det?
Jag blir bara förbannad av att ens behöva tänka på detta just nu.
Advokaten kommer skratta och förmodligen ge mig rådet att starta en process.
Hujedamäj som KrösaMaja sa, det blir dyrt det här men kanske det skrämmer skiten ur någon där på kontoret om de får höra ordet "Advokat" med stort A!
Nåväl, oavsett när jag blir frisk så vill jag inte tillbaka till mitt gamla och definitivt inte till arbetet. Men först ska jag bli stark och sedan tar jag kampen med arbetsgivaren.
Motorn ska ner på tomgång och jag ska skruva in justeringen så den spinner som en nöjd liten katt.

Gojan, jag hoppas du får tid och energi till fysisk aktivitet och annan kreativitet snart?
Du skriver så kloka saker, det är en glädje att läsa om dig, dina tankar och erfarenheter.
Det är så tydligt och lurigt med beroendet och självmedicineringen som du beskriver, jag förstår det helt och fullt.
Problemen är de samma för mig.
Något jag redan märkt i min nykterhet är att oro, stress och ångest nivåerna har gått ner drastiskt. Jag är lugnare även om det brinner inombords ibland, jag talar med mig själv på ett vänligare vis, jag duger.
Oavsett hur lite jag gör under dagen så är det OK och tillräckligt. Det har alltid varit svårt för mig att vara lagom och tillräcklig.
Kanske jag kommer ut som en frisk, trygg och harmonisk LillPer? (Som är mitt andra nick name)

Stor bamsekram till dig Gojan.

...har absolut inte rätt att göra så. Det kan stå honom ganska dyrt att vilja avskeda någon pga sjukdom. Prata med den där advokaten och jag tycker inte alls att du ska säga upp dig förrän du är så frisk att du kan söka nytt. Du har väl rätt till sjukpenning och trygghet? Det handlar inte om huruvida du 'klarar dig' ändå, utan att du har rätt att tillfriskna under tiden som du är fortsatt anställd där du blev sjuk. Nu kan man förstås argumentera att det inte enbart är arbetet som är orsaken till att du blev oförmögen att arbeta, men nog spelar arbetsbördan en stor roll i alla fall. Arbetsgivaren ska erbjuda dig en tillfriskningsplan och kan inte alls slingra sig från det. Om arbetsgivaren är orolig för att du gör tokiga saker i Kina, ska du erbjudas arbetsuppgifter där tryggheten är större. Om du vill ha de arbetsuppgifterna eller inte, är en helt annan sak som arbetsgivaren inte alls behöver fundera på. Inte du heller, just nu. Först ska du alltså vara sjukskriven och få sjukpenning tills livskrafterna återvänder. Du är bara i början av din resa, nämligen. Jag tänkte också att jag snart skulle vara på benen, men det har tagit mig 1,5 år och jag är inte framme än. Det tog mig ett år innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt inte kunde börja jobba 100 precis när som helst. Jag har en bra arbetsgivare (och ännu bättre kollegor), dock, som har bromsat mig när jag själv inte har haft förståndet.

Häromdagen kom jag också på att jag har det bra. Att jag mår bra. Det är en ny känsla att må bra utan att vara uppskruvad och frenetisk. Visst finns det saker i livet som inte är bra, som relationen med och oron för min bror, men jag börjar så sakteliga förstå att jag faktiskt har makten att styra hur dessa dysfunktioner ska påverka mig. Det är en helt ny insikt! Jag har den sista veckan känt en nedåtspiral (med tillhörande ökat sug) och är väl fortfarande i den spiralen, men jag kan också se relationen mellan minskad sömn och ökad oro/ångest som ger ökat behov av att dämpa känslorna. Sedan jag blev mamma, har jag tappat kontinuiteten i idrottandet, som ju också dämpar "skavet" i själen och därför har jag ökat alkoholintaget istället. Fast inte nu, nu har jag ju slutat med den vardagliga "medicineringen", även om jag har drattat dit två gånger sedan midsommar. Men jag vet ju att jag kan bli gränslös redan efter ett glas, om jag inte har koll på känslorna. Grejen är att jag _kan_ hålla mig till två glas vin, om situationen så kräver. Men för mig blir det så tydligt då att jag aldrig känner mig "nöjd". Två glas öppnar också dörren till en sorgsenhet och ensamhet som jag inte alls vill kännas vid. Kan jag däremot dricka mer, då stängs den dörren igen och livet känns mer greppbart.

Eftersom jag har varit ensamstående större delen av tiden, har jag inte alls prioriterat mina intressen men heller inte tyckt att jag stått tillbaka. Men om man skalar bort fysisk aktivitet och kreativitet från en människa som har dessa som grundläggande behov, så blir det ju tokigt i hjärnan till slut. Lägg därtill egen, tyst tid, för det är under den tiden som jag återhämtar mig som mest.

Men det tar tid och tålamod att hitta sina behov igen, om man effektivt har valt bort dem till förmån för tex arbetet. Ha inte bråttom, Garageper! Även om det går emot hela din natur (tror du) så ska motorn gå på så låga varv att du inte längre hör den. Först då kan du lyfta blicken och se allt det andra som du också behöver. Men först: advokat och alla vettiga rådgivare du kan få fatt i!

Kram!

Tack Soffi och Lantliv för era inlägg och pepp. Känns bra att någon läser och orkar bry sig. Själv är jag dålig på att kommentera i andras trådar än så länge men det kanske kommer det med.
Åt lunch med två släktingar idag. Jättetrevligt, roligt, inte på något vis jobbigt men lik förbannat, när jag sitter i bilen, så kommer tanken på att det skulle vara gott med vin när jag kommer hem. Så väl planterad, rotad är den tanken i min hjärna. Liksom beteendet att förstärka måbra- känslor såväl som att trösta mig när jag mår dåligt. Finns alltid en anledning. Nu lät jag bara tanken passera. Jag var inte sugen alls men den ? ville väl testa mig.