Senaste kommentarerna i forumet

Så Fantastiskt Underbart Härlig det måste kännas, FinaLisa! Hejjar på dig och önskar dig en fortsatt framgångsrik resa ?

100 dagar är jättestarkt.
Jag har läst ikapp lite, om dina ups and downs, och kan bara beundra hur du hanterar allt.
Din resa inspirerar!

Gårdagen segade sig fram i ett töcken, dels beroende på sömnbristen men också i känslor av uppgivenhet, misströstan och självförakt. Inatt har jag sovit, säkert 8 tim. och mår så mycket bättre, kommer in här och möts av glada gubbar och hjärtan ❤Tack FinaLisa och Lingon1 ❤
Jag behöver verkligen bli hörd och sedd av någon i detta nu. Mötas av omtanke och förståelse.
Så värdefullt. Fanns inte ett uns av längtan efter a igår , bara äckelkänslor. Inser att jag behöver jobba med min självkänsla, är ingen ny insikt iofs. men viktigt att jag fattar det nu .att jag måste visa mig själv omtanke och respekt, vara ärlig i mina beslut och löften.
Så vad som än händer idag så ska inte dricka.

Du jobbar på bra!
Jag har en ganska lik situation som du. Med särbo som dricker goda viner på helgen men i övrigt inget. Jag har druckit massor i min ensamhet på vardagar och naturligtvis även med särbon på helgen.
När jag kom till insikt om att jag måste dra ner på mitt drickande var det en stor vånda hur jag skulle göra med helgdrickandet och vad jag skulle säga till särbon, jag ville ju inte vara av med de myskvällarna, samtidigt som jag kanske måste pausa även dem ett tag.
Jag valde att börja ta med alkofritt och dricka det medan särbon njuter av sitt vin. Det funkar jättebra! Och vi har minst lika mysigt som tidigare!
Så fortsätt på ditt nyktra liv!

Jag har sovit i natt igen! Vaknade först vid tjugo över fyra och jag känner mig utvilad. Och, jag klev ur sängen utan att hela kroppen knakade och gjorde ont.
En lycka så stor att jag knappt kan förstå det!
Jag har tvivlat en hel del det sista om det är värt det, att hålla sig nykter. Men om det här hänger ihop med min nykterhet, och det tror jag, så är det värt ALLT.

Visst, nya tvivel kommer säkert att komma. Men då hoppas jag att jag går tillbaka och läser det här.

Sedan, tack Dee för ditt inlägg. Du är absolut på något där, att jag måste våga vända fokus inåt. Den tiden kommer kanske också ...

Ok lite tröttare än vad utropstecken och ett Yey indikerar, men Fake it til you make it, bitches✊ (Tror någon skrev något liknande härinne om att vara nykter; en får ”låtsas” att en är nykterist till en fattar och ÄR det. Innan dess är det att följa manus som är; Nykter, emotionellt närvarande, göra aktiviteter som bygger upp sig själv.

Märkte ju igår hur suget kan komma, som det initialt kändes, ingenstans. Att det kommer smygande lite på em/kvällen kan jag hantera; det har jag beredskap för. Att det kommer när jag passerar systemet, ja det kan jag fatta och hantera för det är förväntat osv osv. Men igår.... jag var SÅ oförberedd! Är tacksam för att jag fattade att det var kroppens invanda mönster; att NU ska väl A-hjärnan få sin måndagsdos?

Det är i sådana stunder jag måste komma ihåg manus; jag är nykter, emotionellt närvarande och gör aktiviteter som stärker mig. Inte resignera till att GAH! Suget är så starkt och jag kan väl lika gärna dricka liiiite. Vem skulle det skada? Osv osv.

För det var så hjärnan tänkte direkt igår; ”Just do it! Du känner ju själv; Du har INGEN kontroll över det här! Jag kan komma närsomhelst o golva dig, din fåniga, svaga fan.”

Men så tog jag upp telefonen. Gick in här. Skrev. Insikten kom till mig i samma sekund jag skrev att suget kom från ingenstans. Då såg jag mönstret plötsligt. Det som var omöjligt för mig att se och förstå när jag bara var i mina tankar där suget skrek kunde komma fram när fingrarna fick jobba på tangenterna när jag skrev.

Ytterligare en insikt kom till mig nu som jag inte formulerat för mig själv tidigare; hur viktigt det ÄR att göra något rent fysiskt för att distrahera destruktiva tankar och sug! Någon skrev (förlåt att jag inte minns ditt namn) i min tråd vid mitt första försök till nykterhet här med hjälp av forumet, att ha strategier som är fysiska. Att ha rätt tankar är bra och viktigt men att jag MÅSTE ha fysiska strategier när suget kommer. Promenera, drick ett glas vatten, städa, gymma etc.

Jag är en jävel på att tänka och analysera. Det är en bra egenskap. Men i mitt mående och i mitt beroende är det till del en svaghet. Jag tenderar att fastna i huvudet, så att säga. Intellektualisera allt. Det gör också att jag distansierar mig från mina känslor och överrumplad när de är ”för” starka vilket leder till att jag känner mig maktlös. I den upplevda maktlösheten tar självföraktet och självhatet över och jag resignerar för destruktiva handlingar. Tidigare i livet har det handlat om olika självskadebeteenden som bulimi men också om att leva i ett äktenskap med ökande psykisk misshandel och senare alkoholbedövning. Jag hamnade i en svår utmattning där min terapeut fick mig att börja förstå att jag består av kropp och knopp. Att också kroppen måste höras och vårdas och älskas. Att jag inte kan vara bara ett huvud. Speciellt inte när tankarna blir destruktiva o sakta försöker ta död på kroppen. (Jag var dagar från att läggas in o sondmatas då jag nästan inte klarade av att svälja längre. Jag tuggade mat i timtal utan att klara att svälja. Bara klar soppa gick ner...)

Hennes råd ekar i mig nu. Sätt ner fötterna i golvet ordentligt. Trampa till så att du känner hur du är HÄR! Att du känner din kropp från golv till hårfäste. Nyp dig. KÄNN! Var NÄRVARANDE!

Ska lägga den här insikten på minnet nu; när suget kommer; se till att jag känner kroppen min. Minnas mitt manus. Gå in här och skriva och läsa det jag nyss skrivit. Grunda mig och återfå balansen✊

Just idag är jag ok♥️ Idag ska jag vara nykter. Mitt sug i i A-hjärnan viskar i bakgrunden men jag störs inte. Låter viskande vara där. Får ju förstå att A-hjärnan inte vet vad den ska göra nu och känner sig vilsen. Så jag låter den viska. För samtidigt får den ju höra mitt bestämda NEJ och jag tänker att den krymper och blir svagare och svagare med tiden jag blir starkare. Så jag får ha tålamod med både mig själv och att jag får lov att ge tid till mig själv att växa men också ha tålamod med att få A-hjärnan att minska.

Babbelibabbelibabb? Nu har jag pepptalkat mig själv för denna morgon? Nu ska här promeneras (fysisk aktivitet så att hjärnan kopplar in kroppen ordentligt?) o jobbas med roligaste jobbet???♥️

Varm kram till oss som kämpar på oavsett var på resan vi är?

Och tack Stormenlilla för dina fina och kloka ord??♥️?

Ok lite tröttare än vad utropstecken och ett Yey indikerar, men Fake it til you make it, bitches✊ (Tror någon skrev något liknande härinne om att vara nykter; en får ”låtsas” att en är nykterist till en fattar och ÄR det. Innan dess är det att följa manus som är; Nykter, emotionellt närvarande, göra aktiviteter som bygger upp sig själv.

Märkte ju igår hur suget kan komma, som det initialt kändes, ingenstans. Att det kommer smygande lite på em/kvällen kan jag hantera; det har jag beredskap för. Att det kommer när jag passerar systemet, ja det kan jag fatta och hantera för det är förväntat osv osv. Men igår.... jag var SÅ oförberedd! Är tacksam för att jag fattade att det var kroppens invanda mönster; att NU ska väl A-hjärnan få sin måndagsdos?

Det är i sådana stunder jag måste komma ihåg manus; jag är nykter, emotionellt närvarande och gör aktiviteter som stärker mig. Inte resignera till att GAH! Suget är så starkt och jag kan väl lika gärna dricka liiiite. Vem skulle det skada? Osv osv.

För det var så hjärnan tänkte direkt igår; ”Just do it! Du känner ju själv; Du har INGEN kontroll över det här! Jag kan komma närsomhelst o golva dig, din fåniga, svaga fan.”

Men så tog jag upp telefonen. Gick in här. Skrev. Insikten kom till mig i samma sekund jag skrev att suget kom från ingenstans. Då såg jag mönstret plötsligt. Det som var omöjligt för mig att se och förstå när jag bara var i mina tankar där suget skrek kunde komma fram när fingrarna fick jobba på tangenterna när jag skrev.

Ytterligare en insikt kom till mig nu som jag inte formulerat för mig själv tidigare; hur viktigt det ÄR att göra något rent fysiskt för att distrahera destruktiva tankar och sug! Någon skrev (förlåt att jag inte minns ditt namn) i min tråd vid mitt första försök till nykterhet här med hjälp av forumet, att ha strategier som är fysiska. Att ha rätt tankar är bra och viktigt men att jag MÅSTE ha fysiska strategier när suget kommer. Promenera, drick ett glas vatten, städa, gymma etc.

Jag är en jävel på att tänka och analysera. Det är en bra egenskap. Men i mitt mående och i mitt beroende är det till del en svaghet. Jag tenderar att fastna i huvudet, så att säga. Intellektualisera allt. Det gör också att jag distansierar mig från mina känslor och överrumplad när de är ”för” starka vilket leder till att jag känner mig maktlös. I den upplevda maktlösheten tar självföraktet och självhatet över och jag resignerar för destruktiva handlingar. Tidigare i livet har det handlat om olika självskadebeteenden som bulimi men också om att leva i ett äktenskap med ökande psykisk misshandel och senare alkoholbedövning. Jag hamnade i en svår utmattning där min terapeut fick mig att börja förstå att jag består av kropp och knopp. Att också kroppen måste höras och vårdas och älskas. Att jag inte kan vara bara ett huvud. Speciellt inte när tankarna blir destruktiva o sakta försöker ta död på kroppen. (Jag var dagar från att läggas in o sondmatas då jag nästan inte klarade av att svälja längre. Jag tuggade mat i timtal utan att klara att svälja. Bara klar soppa gick ner...)

Hennes råd ekar i mig nu. Sätt ner fötterna i golvet ordentligt. Trampa till så att du känner hur du är HÄR! Att du känner din kropp från golv till hårfäste. Nyp dig. KÄNN! Var NÄRVARANDE!

Ska lägga den här insikten på minnet nu; när suget kommer; se till att jag känner kroppen min. Minnas mitt manus. Gå in här och skriva och läsa det jag nyss skrivit. Grunda mig och återfå balansen✊

Just idag är jag ok♥️ Idag ska jag vara nykter. Mitt sug i i A-hjärnan viskar i bakgrunden men jag störs inte. Låter viskande vara där. Får ju förstå att A-hjärnan inte vet vad den ska göra nu och känner sig vilsen. Så jag låter den viska. För samtidigt får den ju höra mitt bestämda NEJ och jag tänker att den krymper och blir svagare och svagare med tiden jag blir starkare. Så jag får ha tålamod med både mig själv och att jag får lov att ge tid till mig själv att växa men också ha tålamod med att få A-hjärnan att minska.

Babbelibabbelibabb? Nu har jag pepptalkat mig själv för denna morgon? Nu ska här promeneras (fysisk aktivitet så att hjärnan kopplar in kroppen ordentligt?) o jobbas med roligaste jobbet???♥️

Varm kram till oss som kämpar på oavsett var på resan vi är?

Och tack Stormenlilla för dina fina och kloka ord??♥️?

Lycka till med ditt nya liv....ja det är ju exakt så det är, jag håller på att bygga upp ett nytt liv, en tillvaro som jag klarar av att hålla mig nykter i.
Fick veta igår att öppenvårdsbehandlingen kommer att starta snart...hon frågade om jag fortfarande vill gå den...självklart sa jag.
För även om det går relativt bra dom flesta dagar så känner jag att jag behöver alla verktyg och strategier för dom dagar som är tunga och jobbiga.
Jag kan inte känna att jag är säker i min nykterhet....rätt var det är så slår suget till och då behöver jag kunskap för att ta mig igenom det.
Ska bli intressant att gå behandlingen och också skönt att vara sjukskriven...så man bara får andas och fokusera.
Har varit svårt att fokusera helt på nykterheten när man har fullt upp med jobb och allt som är runt omkring.
Det känns också lite som att dygnet har för få timmar nu när jag är nykter...finns så mycket jag vill göra, så det ör svårt att få tiden att räcka till...men det är positivt.
Har ju gått från att vara uttråkad och less på livet till att vara aktiv och med en livsglädje och det tackar jag nykterheten för☺

Fantastiskt! Jag blir verkligen glad för din skull, för allas skull! Hejja dig Fina Lisa! Kraaam

Yes, jag håller mig på Framgångståget????️ och där sitter jag och njuter tills vidare.?
Ha en fin tisdag ?
Kramar
???

Hej Soffi!

När det gått en tid in i nykterheten brukar det bli irrelevant upplever jag.
Jag räknar så till vida att jag har koll på årsdagen, jag tror jag kommer skänka både en och två och tre tankar kring tid på årsdagarna j framtiden, men det är inget man behöver lägga mer energi än nödvändigt över.
Tro mig, jag räknade också jättenoga ibörjan, sen skaffade jag mig en app som räknar åt mig, tiden blir mer irrelevant och ditt fokus på ditt mående kommer bli mer relevant med tiden men tills dess, spegla dig inte så mycket i ”alla andra”
Det här är din inre resa, du och jag gör samma resa här på pappret men i praktiken bestiger vi helt olika berg. Vänd ditt fokus inåt!

Happy tisdag,
Dee

Tack sisyfos och Vinäger. Länge sedan jag hörde av dig vinäger! Fast sist hette jag Zorro! :-)

Jag känner mig inte stark. Då hade jag inte behövt göra just det.... Kämpa! Men är det inte det de allra flesta härinne gör? Kämpar! De senaste dagarna har jag funderat mycket. Över mitt drickande och resterande dagar av mitt liv.
Det jag skriver nu, ska ses som en vision eller en längtan. På onsdag är det löning och det finns en möjlighet att jag då åter är ”kung i baren”.

Just nu vet jag bara en sak med säkerhet. Jag VILL inte dricka mer. Inte någonsin mer i mitt liv vill jag ha skiten i min kropp. Jag har funderat mycket på varför jag under så många år frivilligt förgiftat mig. Det finns inte ett uns av logik i detta. Några exempel på hur snedvriden i huvudet man kan bli! Drickandet tär på ekonomin. Det ger ångest när det är för mycket månad kvar i slutet av pengarna. Vad gör jag då? Jo, går och köper ett flak 7,5or för 400 spänn. Detta när det är just detta som havererar ekonomin. Har under många år lagt c.a 4000 kr i månaden för äran att frivilligt förgifta mig.

När jag dricker, vilket senaste åren har varit större delen av dygnet, vaknar jag varje morgon med något som liknar panikångest. Vad gör jag? Jo, drar i mig ett par öl på morgonen, trots att jag vet att det är just detta som orsakar måendet.

Det minsta lilla praktiska problem….MER öl. Har jag därefter löst något av dessa problem? Gissa!

Jag har under många år lagt 4000 spänn per månad på något som inte ger mig NÅGONTING mer än att jag mår skitdåligt! Semester på sommaren i 4 veckor går ju semesterkassan till Systemet.
Vad i H-vete håller man på med?

Idag är det dag 12 nykter och jag vaknar utan ångest på morgonen! Visst är det väl underbart.
Jag har insett att Alkoholen inte ger mig någonting positivt alls. Bara skit och elände. Ändå kalkylerar jag med risken att jag faller på onsdag när jag blir ”rik” några dagar igen! Förstå varför jag själv anser mig vara inte bara svag, utan en äkta idiot!

Dag 12 föresten! Detta idiotiska sätt att räkna! Faller jag nu, är det då att börja om på dag 1 igen? Det klarar ingen av oss så många gånger! Läste ett inlägg här på forumet, ”Nu har jag varit nykter 12 dagar av 15”. DET är rätt sätt att resonera. Inte börjar man om! Processen har startat och även om det tar tid, tror jag inte den går att stoppa.

Har även funderat mycket på mångas önskan att bli ”normaldrickare”. Om man tagit sig hit, varför vill man bli normaldrickare och vad är normalt? Skulle jag vilja bli normaldrickare finns ju min längtan kvar efter skiten! Jag vill inte dricka en droppe A mer i mitt liv. Känner inget behov av att utsätta mig för detta (just nu). Min högsta önskan är att leva resterande dagar utan att dricka en droppe!

Jag VET att jag riskerar att åka dit igen. Jag VILL det inte, men har senaste åren blivit expert på 2 saker. Sluta och börja.

Vet inte om det var Nalle Puh som sade det på riktigt, men en skämtteckning visade en konversation mellan Puh och Nasse.

”Man lever bara en gång!”
”Skitsnack! Man dör bara en gång! men lever varje dag!”

Säg till de personer som ska hjälpa dig att du oroar dig för att falla mellan stolarna.
Ställ krav på att de måste vara tydliga så inte din ångest och stress blir värre. Fråga rent ut hur de tänker och vem som ska bli din kontakt person.
Du har rätt att få en riktig behandling och bedömning.
Lycka till ?
Kram ?

Det har gått bra, en knut i sänder? så löser det sig. Ligger i sängen nu och hoppas på mer sömn inatt.
Du får fortsätta krya på dig och dröm vackra drömmar?‍♂️?‍♀️?
Kram ?

Hur paniken kändes sist när du vaknade efter att ha druckit. Och tänk på hur skönt det känns när du vaknar och inte är bakfull och kan hänga med dina barn. Suget kan vara överjävligt. Jag förstår det. Vet hur det är när man sätter igång, men det är inte värt det.

Kämpa på! Jag hejar! Skriv här när det är som värst. Läs gamla inlägg när suget kommer och minns hur hemskt det var sist.

Kram

Hur har det gått med knutarna?
Förhoppningsvis ngt/ngn ut-trasslad ? under dagen ?!
Jag fixade jobbdagen med nöd och näppe, och Alvedon var 4e timme. Knyter mig för natten nu.
Önskar dig och mig en nykter god natt ?!
Kram
/Fibblan ?.

Förstår att det känns supertungt. Är väldigt glad att din partner stöttar. Har du provat att gå på något AA möte?

Stor kram

Det får en att tänka efter och som du säger spegla sig själv i vad du skriver. Håller med om att stödet man får här är ovärdeligt. Man behöver det så mycket och det är något riktigt fint i att alla förstår, ingen dömer.

Så bra att du stod emot suget, en dag till innanför bältet! Kolla vad grym du är! Det ger en så sjukt mycket när man har gjort valet att INTE ta det där glaset. Tänk vad skönt att du har börjat märka alla fysiska fördelar också. Sånt ger också pepp. Jag har tex psoriasis som envist inte vill gå bort på armbågarna, det blir ju inte lättare med alkohol direkt. Många psykiska och fysiska fördelar.

Kämpa på! Kram ❤️

Senaste dagarna sen jag skrev senast har rullat på, pendlat mellan självförakt, hopp, förtvivlan och lote mer självförakt.

Min partner stöttar mig på alla sätt hen kan ❤

I dag var det möte på vårdcentralen tillsammans med chef. Alla är överens om att jag ska få den hjälp jag behöver men ingen ser det som sitt ansvarsområde. Det var detta jag var rädd för, att nu när jag verkligen vill komma igång med min behandling, få kunskaper om det som händer i min hjärna vid sug och få verktyg för att kunna stå stark i varaktig nykterhet.

To be continued.... ?

Alkohol och de mekanismerna som styr vår syn på alkoholen är lömsk, riktigt lömskt. När suget sår sina frön av längtan så lurar det hjärnan att bara komma ihåg det som stärker möjligheten att få en fylla till.

Glamouren kring alkoholen är bara ett luftslott som rasar. Der finns inget glamoröst med att dricka, det är bara en illusion tyvärr.

Tillsammans med alla kloka människor här inne kan vi ändå överlista alkoholen, men det kommer att kräva sitt jobb.

Bra början att skriva och läsa här! ❤

Känner pulsen höjas; är stressad av suget som kom starkt från ingenstans. Eller ok. Är inte från ingenstans kommer jag på nu. Måndag em kan en ju åka o handla vin efter en duktig vit söndag. Gissar att det är den gamla vanan som kroppen signalerar. Blev bara så överumplad.... känns lite bättre när jag nu kom på varför suget kom. Känner att jag har mer kontroll när jag förstår varför suget kommer.

Så nä. Jag ska inte dricka idag. Jag ska uthärda o känna mig friskare, starkare och friare✊

Jag har sett att flera här slutar räkna dagar ganska tidigt i nykterheten, när livet trallar på och vanan att dricka är bruten.
Jag önskar att jag var en av dem, men nej, jag måste fortsätta räkna. För att se att tiden går och att jag kan vara nykter.
Skulle jag inte tro på att tiden kan läka och ha ett tidsmål att uppfylla så skulle jag dricka NU.
Dricka bara för att orka fungera som människa och hantera det tuffa livet.
Samtidigt är det mitt mardrömsscenario. Att jag ger upp kampen att kunna må bra utan alkohol.
Återfall av andra slag känns inte lika skrämmande och lättare att hantera. Livet är ju inte en fest jämt. Det är först om vardagen inte går att hantera utan alkohol som jag är rädd att jag ger upp för gott.

Sedan finns det ju faktiskt ljusglimtar som börjar komma emellanåt.
Igår städade jag och putsade fönster i ett försök att ta hand om mig själv. Jag mår ju bra av att ha rent omkring mig, men orkeslösheten har gjort att jag låtit nivån falla här hemma. Döm om min förvåning när jag upptäckte att suget att ta ett glas vin kom först efteråt! Förut var det otänkbart att ens titta på dammsugaren nykter. Nu kom nog suget mest för att jag blev jättetrött av att fara runt och putsa och feja, och att koppla av utan något alkoholhaltigt går fortfarande inte riktigt... Men jag drack inget.
Idag har jag varit och kollat synen, har märkt ganska länge att jag inte ser lika bra som förr, men att gå till optikern när jag drack regelbundet fanns inte på kartan. Dels för att alkohol påverkar synen men också för att jag vet att hög konsumtion kan ge ett övertryck i ögat - som jag naturligtvis inte ville att någon skulle undra över och börja rota i orsaken...
Så nu äntligen, efter över två månader nykter, kan jag "få" ett par glasögon som jag behöver.

Så, jag håller utkik efter fler små ljusglimtar, de måste komma om jag håller ut över tid.
Dag 82 idag. Ska till 100. Därefter hoppas jag att jag antingen mår radikalt bättre eller att jag helt enkelt inte vill sabba ett tresiffrigt tal och skriva 0 igen...

Det är det som händer när vi nyktrar till..och det är också det som får en att vilja ta ett par glas vin..

så har det iaf varit för mig..
Oavsett om vi dricker eller ej, blir vi inte utan det som kallas livet. Och därmed både positiva och negativa känslor..
Jag har för egen del tampats med ångest både i nyktra och onyktra perioder. Och jag håller med dig, - det är en skillnad.
Den ångest som skapas i nyktert tillstånd, är många gånger mer sann upplever jag (med reservation för de som sliter med ångestsyndrom; generaliserat, GAD och/eller fritt flödande..finns så många former och beskrivningar för detta elände..?!)
Vi har våra skäl att känna ångest! Men det är en skillnad på reell sådan och inte!

Du med företaget och vad ev. barnen har med sig i form av en onykter mamma.. Har inget eget företag men det sistnämnda, känner jag tyvärr allt för väl igen..
Har in i det sista och så långt det är möjligt inte velat se eller öppna mig för det faktum, att de märkt, att de undrat, att de tagit skada..(!)
Det är detta som sitter hårdast inne..
Jag försvarar och håller på..
Jag har inte varit full framför dem, inte fått dem o känna otrygghet. Eller..? Vad gör det med ett barn, att märka att mamma inte är riktigt som vanligt, men anstränger sig kopiöst för att var just det..
Jag tycker det är så strakt gjort av dig att våga titta på detta?! Se verkligheten i vitögat. Det är smärtsamt, jag vet. Men du gör det!
Heja dig, för DIG?, för det jobbet du gör nu och för dina fina föräldraegenskaper??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Åh, så tråkigt att du trillade dit i helgen och mår så dåligt! Lider med dig.

Men du vet att du kan ta dig igenom ångesten som bakfyllan ger. Du vet att du inte vill tillbaka till helvetet med att dricka varje dag. Snälla, försök för din egen skull att inte handla något idag. Fortsätt en dag i taget som tidigare trots att du snubblade och föll i helgen.
Du vet inte hur du ska orka livet som det är, och det förstår jag, men addera då inte alkoholen igen.

Du kan!
Styrkekramar!

Väljer nu att avhålla mig från alkohol efter ca. 25 års drickande. Sista 2 månaderna ca 1 flaska vin varje dag. Känner mig nu värd ett annat liv och hoppas och tror på mig själ. Hoppas det funkar denna gång?❤️?