Senaste kommentarerna i forumet

.

Så hoppfullt svar!?
Jag orkar inte kämpa mer. Jag vill bara må bra. Jag går hos en kostnadsfri terapeut som kommunen erbjuder men känner att jag har så djupa problem och det tar sån tid. Jag är rädd att få en orosanmälan till socialen om jag ber läkare om antabus. Men jag behöver verkligen ta all hjälp nu.

Man trillar men är övertygad om att det går! I värsta paniken kan man börja äta medicin för det (även om jag som du endast dricker på helger och tänker att det är ”onödigt” att äta medicin hela veckan - men finns varianter för det också). Kolla upp var det finns beroendemottagningar eller kanske gå på ett AA möte? Känner med dig. Fy fan vad jag känt det där många gånger, senast i fredags morse när jag vaknade efter en stökig aw som spårade ur. Du är inte ensam, vi är alla här av samma anledning. Och skriv här. Börjar skriva mer aktivt och det hjälper. Man läser och får pepp.

Min behandling hittills har gått på frikort. Men om det är kärvt så är AA och forumet bra alternativ. Och ta en dag i taget. Det blir bättre ?

Jag har inte lyckats bli nykter.. jag har lyckats hålla mig nykter under vardagar med hjälp av samtal hos terapeut men dricker varje helg. Mycket. Ångest. Jag orkar inte mer. Jag ger upp! Jag vill inte dricka mer. Jag behöver mer hjälp. Men en riktig behandling är dyr! Hur slutar man? Hur? Snälla hjälp...

Mäktigt ?!
Kram
/Fibblan ?.

Nej, släppa garden är det sista jag kommer att göra. Jag kan närsomhelst falla tillbaka i gammalt beteende igen - och dit vill jag inte. Jag fortsätter att gå till kliniken en gång per vecka.

...att det är DAG 40 idag!!!???
Är såååå nöjd och glad?

Hahaha ?, nä det kan man undra..
Jag är snabb som en vessla när det gäller ?! Och så kanske jag lagt väl mycket tid här inne..?.
Men det ger ju så mkt, både att ge och få?! Umgås inte så mkt med vänner IRL heller nu förtiden. Det är jobba, familjen, och hänga här som är mina prio. Men förra veckan hann jag ju t.o.m med träning med, vilket jag är så glad över. Nu är jag dock sjuk tyvärr..??.
Jag blir typ av arg av det, jag som var så på G ?..
Jag är också så glad för Vinägers skull ???!
Och DIN ?! Grymt bra jobbat igår, med lyckad alkoholfri (för din del) bjudning! Så bra gjort ?! Och såsen blev ju lika bra utan ??!
Heja dig ?!
Hoppas du fått sova gott i natt och att du kan unna dig en slapp dag idag ?! (Eller vad som passar dig bäst ☺️!)
Stor kram
/Fibblan ?.

Åh, tack, Garageper och Vinäger!
Ni vet ju hur det är, man samlar mod och kastar sig ut i en bekännelseresa - och sedan kommer ruelsen. Varför skrev jag, alla kommer att tycka att jag är patetisk och inte alls i "tillräcklig" knipa för att yttra mig och sätt detta och mycket till på repeat tills jag inte vågar öppna sidan för jag ändå kommer att få bekräftat att ingen bryr sig. Vad dumt av mig! Jag blir alldeles rörd.

Jag fick barn sent i livet men jag ska inte beskriva det som "tur". Jag visste att jag behövde bli av med en massa energi och göra dumheter innan jag kunde ta ansvaret. Idag har jag den fördelen att jag inte alls är sugen på att ge mig ut i vimlet och för det mesta är alkoholen inte i vägen för att vara en närvarande morsa. Alkoholen kommer in som en ventil, katalysator och dämpare när jag känner för mycket. Jag känner för mycket på kvällar och nätter när barnen har somnat och jag har som sagt förmågan att sova lite eller inte alls när "flygarkänslan" kommer, dvs när glädje, sorg, smärta nästan katapultar mig ur min kropp. Kvar finns hjärna och nervtrådar, en brännmanet med en popcornmaskin till hjärna. Inte så irrationell som det låter, men tillräckligt för att andra har svårt att följa och det i sin tur gör att jag känner mig ensam. Detta är säkert anledningen till att exmaken lättade ankar, men nej, jag fick ingen förvarning. Men jag förstår att han drog - och jag är glad att han gjorde det - men förlåter aldrig _hur_ han gjorde det eftersom det skadade mina barn. Jag är glad att han lämnade eftersom jag lät honom vingklippa mig. Jag trodde nämligen att det skulle vara bra för mig att leva som halvdöd, för som inledningen visar, är jag ganska säker på att min intuition alltid är fel. Att jag ändå gör en himla massa rätt, biter inte på självkänslan. Det är ruggigt hur självkänsla och självförtroende är så vitt skilda saker. Mitt självförtroende är det nämligen inte så stora fel på.
Eftersom jag har varit öppen med min självmedicinering mot läkare, nära vänner och utvalda familjemedlemmar, som min bror, är det jobbigt att ha ögonen på mig. Jag vill både försvara och fördöma hur jag använder alkohol, beroende på vilken sida av drickandet som jag befinner mig. Jag fattar att detta är det allra vanligaste som en alkoholist känner: försvar och ånger. Min bråkande bror beskriver sitt användande som att han har alkohol-ADHD, dvs att alkoholen frigör en ostopplig energi. Så kan jag också känna. På fest är jag den som dansar till solen går upp, men i ett dåligt äktenskap kan jag bråka lika länge. Kruxet är att båda får mig att känna skam.

Att få en diagnos, vilket jag alltså för ett halvår sedan inte hade en aning om att jag skulle få, betyder ganska lite för andra. Men jag märker att det har betytt mycket för mig. Dels har jag läst på, förstås, och både identifierat mig med och förkastat andras beskrivningar och dels har jag sörjt att inte ha haft förståelsen tidigare. Men framför allt har jag fått insikter om mina mönster. Nu när min bror har bråkat livet ur framför allt min mamma, har jag kunnat titta på mina reaktioner. De är ju inte mer avancerade än fight or flight, men adrenalinpåslaget är enormt. Jag höll emot nästan hela vägen utan att försöka utplåna känslorna. Det var när brorsan tvärvände mot mig (för att han till slut i spritångorna förstod att jag inte försvarar honom), klarade jag det inte längre. Men den viktigaste insikten är, och en väninna pekade med hela handen på den, att om det hade funnits någon annan som hade tagit hand om mina barn, hade jag slungats rakt in i känsloinfernot med allt vad det innebär. Insikten är alltså att jag har en spärr. Jag har kontroll. Kanske behöver jag ändå inse att jag inte är en maskin - jag har av olika anledningar mycket kaos i mitt liv. En del är påkallat genom den jag är, annat kommer flygande utifrån för att jag jag inte sätter sunda gränser. Men jag tror att jag kan lära mig.

Garageper, det är ju självklart att jag inte ska tillåta min bror, exempelvis, att göra mig illa. Men om man tror att man är en maskin som kan bära allt åt alla, suddas gränser ut. Skam och skuld suddar också ut gränser. Det blir otydligt vad som är rätt och fel. Men i den här diagnosresan tillsammans med alla andra mentala resor genom åren, tydliggjordes en gräns som i alla fall han aldrig har upplevt från mig. Jag har vidtagit åtgärder som hans fyllestinna hjärna föraktar mig för, förstås, men som i långa loppet ger honom möjlighet att leva ansvarsfullt. Jag skäms naturligtvis för att jag gör honom illa nu, men hans hat underlättar det lite för mig. Det låter kanske konstigt. Men han är mer än vuxen och ska bära sitt eget liv. Mitt i detta säger folk "amen du'rå" och fine, mina änglavingar bröts av för länge sedan, men jag tar konsekvenserna av mitt handlande. Och, vet ni vad, jag är den enda i familjen med papper på min dårskap. Bläcket må knappt ha torkat, men jag är uppriktig med mina tillkortakommanden. Det är fanimig en styrka.

Jag är glad att jag hittade hit. Varje ord från er och varje ord som jag formulerar till er, förändrar mitt liv. Ensam är just ensam. Tillsammans är ofantligt mycket bättre.

Gästerna har gått, jag har diskat undan och ligger nu i sängen.
Nöjd med den a-fria kvällen/ölen och maten blev bra även om såsen är godare med riktigt vin i....men jag ville inte köpa hem vin ifall jag skulle få för mig att smutta på det som skulle bli över efter såsen var gjord.
Men gästerna tyckte den var god hursomhelst och då får jag också vara det?
Det var många som skrev i trådarna ikväll men orkar inte kommentera nu då jag är så trött. Men mina tankar går främst till Miss Hyde som åkt ner i ett svart hål och jag önskar verkligen att hon ska ta sig upp oskadd och fortsätta på den vita vägen igen.

Vinäger, du är aktiv ikväll och jag är så himla glad att du är tillbaka. Det känns helt overkligt och fantastiskt kul att vi ganska snart ska ses IRL!!?
Fibblan är ju också helt makalös fantastisk på att peppa och stötta alla härinne på forumet ? fattar inte hur hon hinner ?
Men nu ska jag sova och vakna imorgon med lätt huvud??
Kramar
???

Hoppas du sover gott! Jag måste gå in och kolla på Bergets hemsida, såg det vackra trädet, ljusbäraren - den har jag på kort hemma - och tänker att ljuset brinner i den röda ljusstaken på altaret. Berget som det var när jag var där, stämningen och rytmen i dagen... Numera salig Syster Ingrid och hennes katt i boklådan. Jag hoppas du får mycket inre läkedom och kraft med dig. Kram, kram / mt

Prästen talade idag om hur bikten "försvunnit" ur vår lutherska lära senaste århundraden. Vi tror ofta att bara katolikerna biktar sig. Men bikten är på återingång i vår kyrka. Bikten är viktig för vårt andliga liv. Bikten är ju samma som steg 4-5-6 i tolvstegs programmet.

Jag har gråtit mycket idag med. Hade ett enskilt samtal med retreat ledaren. Till och med han verkade överväldigad när han mycket kort lyssnade till mig och mina bördor. Han tyckte jag levde för mycket i det förflutna och i oron för framtiden. Han rekommenderade fokus på nuet och göra sånt som får mig att må bra. Det vet jag ju redan men det är svårare att göra när jag känner mig handlingsförlamad utav ångest.
Nu ringer det till kvällsbön! Godnatt. ?

Som stod emot systemet! Den stoltheten man får av att klara av svåra situationer gör att det blir lättare. AA och forumet låter ju jättebra. Två former av stöd som verkligen hjälper.

Ja jag försöker. Det kommer väl kännas någon vecka till, säkert vara jobbigt på måndag på jobbet men det får gå ändå. Folk får tänka det som gör, kan inte ändra på det. Men visst är det tråkigt att man sätter sig i situationer som får konsekvenser. Men det är därför vi är här! Vi är verkligen värda att må bra! Man är inte sitt alkoholproblem, så man får göra det man kan för att hålla det borta.

Hur har det gått idag?

Kram ?

Som rubriken säger. Varför minns hjärnan bara det bra sakerna från alkoholen? Varför minns jag inte ångesten, bakfyllan, nära döden upplevelserna, det dåliga valen man gjort på fyllan när jag tänker på alkohol?

Helger och högtider har blivit ångestfyllda för att hjärnan suktar ett glas vin och kanske en ute kväll. Men det är nolltolerans som gäller, för jag kan inte hantera alkohol. Hela kroppen fylls av sånt välbehag att ett glas är omöjligt att hålla sig till..

Varit nykter 3 veckor nj

här kommer en hälsning till dig från en vän som "heter" Mie :
"Hälsa stort GRATTIS från mig & att jag tänker på honom."

Hej Vinäger. Jag har läst igenom det mesta i din tråd och vi verkar vara på lite samma nivå. Vi får stötta varandra här. ????

Det var länge sedan jag var utan vin en lördag (och söndag)...har försett mig med lite annat gott att dricka i stället. Just nu en drink på hallon, ananas, mandelmjölk och ingefära.

Det blev fyra glas rött igår till middagen. Ja g hade vansinnigt trevligt. Kände mig som en helt ”normal” vinpimlare
...men ångesten som kom framåt fyra på morgonen påminde mig om att inte låta det bli en vana.

Det blir enklare att avstå om man livar upp sig med annat. Just nu bakar jag brioche till hemmagjorda hamburgare och tänker att Trocadero zero passar bättre till än rödvin. Ska hämta ett barn på träning senare ikväll. Nästa helg ska jag åka med på tävlingshelg och sova över med barnen så det finns ju inte på kartan att jag skulle dricka.

Vi har konstaterat det förr, trots åldersskillnad känner vi igen varandras tankar mycket väl. Jag skriver under även på ditt senaste inlägg, förutom att jag börjar förlika mig med att jag är alkoholist.

Du som är så ung och klok, jag hoppas att du kommer fram till det A-förhållande som passar dig bäst.

Jag är glad för att du är här igen och skriver. Tror att det är viktigt att våga hänga kvar även mör det inte går spikrakt framåt.

Kram

Grattis till giftermålet. ?

Skönt att du får hjälp. Känner igen mig en del i dina funderingar, även om vi ibland spelar på varsin planhalva.

Hoppas hoppas att bröllopet blev som du önskade och att den eventuella alkoholen tillförde snarare än förstörde.

Många kramar till dig

Låter som om du har läget under kontroll. Bra ändå att du är uppmärksam på tankarna på alkohol. Då har du inte släppt garden. Det verkar som att om vi invaggas i trygghet för tidigt är risken större än om vi är medvetna om risken.

Tror på dig. Kram

En livsförändring är ofta en bra start för andra saker att ta itu med. Vilket mod du besitter som vågat ta tag i så stora och avgörande saker.

Tror att du med din klokhet kommer att få det liv du eftersträvar - på ett eller annat sätt.

Kram till dig

Att du klarade gårdagen. Om du gjorde det, hur blir det i kväll?

Lite svårt att orka hålla sig nykter om det sker via vita knogar, men så kan det vara i början. Tror ändå att det är grundinställningen som är det viktigaste. Hur får du fatt i den? Den nyktra övertygelsen. Den är inte lätt att finna, det ska gudarna veta, men är ändå övertygad om att den bör ingå om nykterheten ska bli långvarig.

Hur tänker du kring detta?

Kram till dig

Wow, du klarar det, trots att du får kämpa. Det är beviset på styrka. Nasse i Nalle Puh säger så klokt att det inte är svårt att vara modig om man inte är rädd. Översatt till A-språk blir det: Det är inte svårt att vara nykter om man inte har sug.

Håller på dig!

Kram

Känner som Nurture att vi har en del gemensamt vad gäller vårt förhållande till alkoholen.

Tycker att du resonerar klokt, det ska bli intressant att följa dig.

Kram

Ojojoj... Vilken tvärvändning... Det var ett tag sedan du var inne, och jag tänkte att hälsan tiger still. Ledsen att höra att du krisar så. För sent kan det inte vara. Vill du komma igen, så kommer du igen. Livet är långt. Att leva med alkoholen en dag i taget, eller utan alkoholen en dag i taget i 10? 20? 30? 40? år... Det är ju det valet vi står inför. Många dagar är det iaf kvar att leva innan även andra benet är i graven. Kram ❤️

Om du bara visste vad det betyder att få dina ord, se att det går även om det händer katastrofer.
Just idag lyfte dina ord mig över kanten av hopplöshet.
Så många grattis och tack, sluta aldrig dela med oss????❤️// kram Strulan