Senaste kommentarerna i forumet

Jag håller Inte riktigt med om det här med tiden, men vi är ju olika. :-)
För mig har det varit så att efterhand som tiden går kommer jag till insikt om olika saker, relationer blir bättre, hälsan blir bättre, suget känns allt mer avlägset o.s.v. Sen är det så klart så att om man "väljer" att leva kvar i suget och inte jobbar på sin nykterhet så är det inte säkert att tiden gör så mycket nytta...
Det är ju betydligt mycket lättare att offra 2 veckors nykterhet än 2 år. Lättare att "börja om" ju kortare nykterhet man har...

Jag hoppas verkligen du får den hjälp du behöver och förtjänar. Det gör ont i mig när jag läser men som du själv skriver så var det kanske rattfyllan som krävdes för att du skulle vakna upp och ta tag i din situation. Att vara tvungen ta konsekvenserna av ditt agerande, det här går inte sopa under mattan. Önskar dig kraft och mod. Och en fin dag!
Styrkekram ?

Nej, naturligtvis gör tiden i sig inget för tillfrisknandet, om man bortser från den allra första tiden då kroppen, hjärnan, hormoner etc behöver just tid för att läka och hitta en ny normalbalans.
Men, jag tänker ändå att tiden är en viktig faktor så här i början av nykterheten. Det måste få Ta Tid att bli nykter och må bra. Om jag inte tänkte så så skulle det ju vara alltför lätt att ta till flytande quick fix igen.
Men allt handlar ju om vad jag gör av tiden om jag vill bli nykter på ett hållbart sätt.
Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli duktig på något.
Men jag blir ju inte en duktig fotbollsspelare av att sitta och titta på en boll i 10 000 timmar. Lika lite blir jag nykter av att stirra på en flaska och bita ihop tänderna och envist låta bli att skruva av korken i 10 000 timmar. Bollen måste spelas. Och jag måste använda tiden till att hitta nya strategier att hantera livet. Inte tillåta mig quick fix utan ge mig ut i det okända och prova nya sätt att hantera känslor, motgångar och medgångar. Det blir mycket trial and error så här i början, men med tiden samlar jag ihop verktyg till min nya fina verktygslåda.
Och de dagar jag famlar och inte hittar något verktyg, ja, då är jag mer hjälpt av att räkna dagar. 1 dag + är mer värt än att ta till verktyget alkohol.
Sedan tänker jag att det tar tid att lära känna en ny människa, mitt nya jag. Eller snarare, det jag som gömt sig i alkoholdimman i så många år.

Idag känner jag att det är en verkligt spännande och positiv resa där både vägen och målet är viktiga.
Känner mig glad :-)

God morgon Linne!
Har läst igenom din tråd. Att bryta vanor tar tid och viljestyrka, oavsett vilka vanor det handlar om.

Att ta bort något ur livet som tillfälligt stillat tankar och vi dessutom utvecklat ett kemiskt beroende till tar ännu mer tid och vilja.

Jag håller med dig om att när man är upptagen av annat som jobb, så är det lättare att hålla tankarn och känslorna från alkohol. Men när man kommer hem så smyger sig tankarna och längtan på.

Varje resa börjar med första steget och det är ju taget eftersom du/vi är här ❤ Vi kommer att snubbla och resa oss igen. Kanske välja en svårare väg än vi önskat, men vi kommer så småningom att nå målet. Kämpa på!

Önskar dig en fin dag.

Ps. Du är ingen dålig människa. Du är mänsklig och vi gör alla mindre bra val ibland.

Det är vad du är ?! Bra att du kan känna det och låta den känslan få växa sig starkare! Till sist finns det kanske inte ngn plats för skammen..?
Jag funderar också på om jag ska ta något ytterligare grepp om min förändringsprocess. Halkade ju till lite kan man säga. Ett par glas ingen fara så, men har man bestämt sig för 0 och inget så, känns det ju ändå som lite av ett nederlag..?. Men samtidigt vet jag att det ofta är en del av processen, så jag försöker att inte låta det dra ner mig. Precis som du räknat på din nykterhet i procent ??, så tänker jag som du, att de 5 veckorna av nykterhet som jag har bakom mig, finns kvar ändå. Jag blev ju inte smällfet, fick röda ögon, glåmigt ansikte etc. etc bara för ett misstag ?! Fördelarna, som jag skrev i min lilla lista finns ju kvar. Det är dem jag åter ska ta fokus på!
Fantastiskt bra gjort och modigt att du bokat tid nu?! Det kommer bli jättebra tror jag!
Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?.

Oj så trött och håglös jag kände mig igår men så får det vara också ibland. ??

För att fylla mina dagar så har jag helt och fullt kastat mig in i hushållssysslor och det blev nog lite för mycket med allt annat jag behöver rodda i.

Igår saknade jag verkligen att kunna ta bilen och åka iväg men det är bara att gilla läget.

I morgon ska jag träffa en läkare för läkarutlåtande för att få tillbaka körkortet med villkor om alkolås. Det känns lite märkligt att åka med skolbussen och alla barnen för att kunna ta mig till närmaste tätort och vidare med reguljär linjetrafik. Men så är livet på landet.

Konstigt nog, så börjar jag landa i att bli tagen för rattfylla kan vara en av de bättre sakerna i mitt liv även om jag riskerar fängelse som påföljd.

Det blev ett brutalt uppvaknande för hur jävla djupt i alkoholen jag har sjunkit. Hur naivt och lättsinnigt jag tänkt kring mitt beroende och de lögner som ? satt i huvudet. Jag vet ju att jag har det i generna.

Inte för jag vet om någon orkat läsa ända hit, men tack om du har gjort det.

Att skriva här blir min egenterapi.

?Kram på er och jag önskar er en positiv torsdag ?

God morgon!
Ja den där ? kan dyka upp när som helst! Ibland bara för att möjligheten ges.

Superbra att du lät tanken passera ❤ Det är att ge ? en rejäl käftsmäll och dig själv en bamsekram.

Önskar dig en fin dag ?

Sedan jag började skriva i min logg här; totalt 62 dagar har 41 dagar varit alkoholfria. 66% typ. (Minns inte riktigt hur en räknade ut procenten men tror jag landat rätt?)
Oavsett; Nu ska den siffran öka?

Vaknar av larmet o är nykter sedan flera dagar nu. Jag svettas inte längre och muntorrheten börjar bli bättre, tror jag.

Igår fick jag tid hos beroendemottagningen. Har bett om samtalsstöd och medicinering mot suget för att få ytterligare stöd i att fortsätta det jag påbörjat här; min friskare väg i livet. Ser fram emot det och bävar som fan samtidigt. Skammen sköljer över lite då o då men mycket mindre än jag tänkt, känner mig mer stark o klok. O h det är för att jag läst era berättelser här och hur bra hjälp en får där och hur respektfull personalen är. Tack!

Nu ska här klippas hår. Mitt alltså? Skönt att rå mig själv.

Nykter är vägen jag går på idag✅

Gojan, det är precis som du skriver, jag rusar ALLTID iväg för fort i både tanke och handling. Bygger saker utan ritning, får ändra under vägen och slita dubbelt så hårt som jag borde. Men det blir oftast bra, eller till och med väldigt bra ändå till slut.
Jag kommer inte sälja mig så billigt som arbetsgivaren tror jag kommer göra. Jag ska ha tålamod.
Chefen har skickat mig mitt arbetsavtal där det står 3 månaders uppsägning och tryckte på det specifikt. Nu vet vi vad du har för avtal, skriver människan. Vad tror och menar den med det?
Jag blir bara förbannad av att ens behöva tänka på detta just nu.
Advokaten kommer skratta och förmodligen ge mig rådet att starta en process.
Hujedamäj som KrösaMaja sa, det blir dyrt det här men kanske det skrämmer skiten ur någon där på kontoret om de får höra ordet "Advokat" med stort A!
Nåväl, oavsett när jag blir frisk så vill jag inte tillbaka till mitt gamla och definitivt inte till arbetet. Men först ska jag bli stark och sedan tar jag kampen med arbetsgivaren.
Motorn ska ner på tomgång och jag ska skruva in justeringen så den spinner som en nöjd liten katt.

Gojan, jag hoppas du får tid och energi till fysisk aktivitet och annan kreativitet snart?
Du skriver så kloka saker, det är en glädje att läsa om dig, dina tankar och erfarenheter.
Det är så tydligt och lurigt med beroendet och självmedicineringen som du beskriver, jag förstår det helt och fullt.
Problemen är de samma för mig.
Något jag redan märkt i min nykterhet är att oro, stress och ångest nivåerna har gått ner drastiskt. Jag är lugnare även om det brinner inombords ibland, jag talar med mig själv på ett vänligare vis, jag duger.
Oavsett hur lite jag gör under dagen så är det OK och tillräckligt. Det har alltid varit svårt för mig att vara lagom och tillräcklig.
Kanske jag kommer ut som en frisk, trygg och harmonisk LillPer? (Som är mitt andra nick name)

Stor bamsekram till dig Gojan.

...har absolut inte rätt att göra så. Det kan stå honom ganska dyrt att vilja avskeda någon pga sjukdom. Prata med den där advokaten och jag tycker inte alls att du ska säga upp dig förrän du är så frisk att du kan söka nytt. Du har väl rätt till sjukpenning och trygghet? Det handlar inte om huruvida du 'klarar dig' ändå, utan att du har rätt att tillfriskna under tiden som du är fortsatt anställd där du blev sjuk. Nu kan man förstås argumentera att det inte enbart är arbetet som är orsaken till att du blev oförmögen att arbeta, men nog spelar arbetsbördan en stor roll i alla fall. Arbetsgivaren ska erbjuda dig en tillfriskningsplan och kan inte alls slingra sig från det. Om arbetsgivaren är orolig för att du gör tokiga saker i Kina, ska du erbjudas arbetsuppgifter där tryggheten är större. Om du vill ha de arbetsuppgifterna eller inte, är en helt annan sak som arbetsgivaren inte alls behöver fundera på. Inte du heller, just nu. Först ska du alltså vara sjukskriven och få sjukpenning tills livskrafterna återvänder. Du är bara i början av din resa, nämligen. Jag tänkte också att jag snart skulle vara på benen, men det har tagit mig 1,5 år och jag är inte framme än. Det tog mig ett år innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt inte kunde börja jobba 100 precis när som helst. Jag har en bra arbetsgivare (och ännu bättre kollegor), dock, som har bromsat mig när jag själv inte har haft förståndet.

Häromdagen kom jag också på att jag har det bra. Att jag mår bra. Det är en ny känsla att må bra utan att vara uppskruvad och frenetisk. Visst finns det saker i livet som inte är bra, som relationen med och oron för min bror, men jag börjar så sakteliga förstå att jag faktiskt har makten att styra hur dessa dysfunktioner ska påverka mig. Det är en helt ny insikt! Jag har den sista veckan känt en nedåtspiral (med tillhörande ökat sug) och är väl fortfarande i den spiralen, men jag kan också se relationen mellan minskad sömn och ökad oro/ångest som ger ökat behov av att dämpa känslorna. Sedan jag blev mamma, har jag tappat kontinuiteten i idrottandet, som ju också dämpar "skavet" i själen och därför har jag ökat alkoholintaget istället. Fast inte nu, nu har jag ju slutat med den vardagliga "medicineringen", även om jag har drattat dit två gånger sedan midsommar. Men jag vet ju att jag kan bli gränslös redan efter ett glas, om jag inte har koll på känslorna. Grejen är att jag _kan_ hålla mig till två glas vin, om situationen så kräver. Men för mig blir det så tydligt då att jag aldrig känner mig "nöjd". Två glas öppnar också dörren till en sorgsenhet och ensamhet som jag inte alls vill kännas vid. Kan jag däremot dricka mer, då stängs den dörren igen och livet känns mer greppbart.

Eftersom jag har varit ensamstående större delen av tiden, har jag inte alls prioriterat mina intressen men heller inte tyckt att jag stått tillbaka. Men om man skalar bort fysisk aktivitet och kreativitet från en människa som har dessa som grundläggande behov, så blir det ju tokigt i hjärnan till slut. Lägg därtill egen, tyst tid, för det är under den tiden som jag återhämtar mig som mest.

Men det tar tid och tålamod att hitta sina behov igen, om man effektivt har valt bort dem till förmån för tex arbetet. Ha inte bråttom, Garageper! Även om det går emot hela din natur (tror du) så ska motorn gå på så låga varv att du inte längre hör den. Först då kan du lyfta blicken och se allt det andra som du också behöver. Men först: advokat och alla vettiga rådgivare du kan få fatt i!

Kram!

Tack Soffi och Lantliv för era inlägg och pepp. Känns bra att någon läser och orkar bry sig. Själv är jag dålig på att kommentera i andras trådar än så länge men det kanske kommer det med.
Åt lunch med två släktingar idag. Jättetrevligt, roligt, inte på något vis jobbigt men lik förbannat, när jag sitter i bilen, så kommer tanken på att det skulle vara gott med vin när jag kommer hem. Så väl planterad, rotad är den tanken i min hjärna. Liksom beteendet att förstärka måbra- känslor såväl som att trösta mig när jag mår dåligt. Finns alltid en anledning. Nu lät jag bara tanken passera. Jag var inte sugen alls men den ? ville väl testa mig.

Fick mitt andra barn för 6 månader sedan. Har druckit minst 3 stora glas vin om dagen de senaste 4 månaderna. Dricker mycket när sambon jobbar, missköter absolut inte mina barn, men att dricka vin hela tiden är väl ändå ett slags "misskötsel". Ångesten är nu total.

Vinterflickan... jag har inte varit på behandlingshem men går på samtal regelbundet. Det hjälper, tar tid men hjälper, jobbar bort ångesten sakta.?

Lingon1svart - tack för din sköna pepp!?
Jag har lite planer inför helgen, sportaktivitet med barnen, bio på kvällen, fylla kvällen tills systemet stängt. Då är jag kanske trygg.
Kram och heja dig med!?

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?

Vilken härlig start på din nykterhet med så sköna insikter!
Jag ser fram emot den känslan du har nu. Jag vet att den finns där.
Du inspirerar!
?

Way to go girl!

Härligt att läsa! Tack för att du delar med dig; du inspirerar mig???

O du har sagt det högt här; att du VILL förändring. Tror på dig! Läs andras trådar o skriv här för att resonera med dig själv och för att ”prata” ner suget o längtan efter A. Och GÖR något rent fysiskt; ta en promenad. Ta ett fotbad. Åk på loppis. Gå på bio.

Varm kram o heja dig! En sekund i taget, en minut och så vidare???

Jag känner precis som du vill bara ha hjälp.
Någon som varit på behandlingshem?

Jag känner precis som du vill bara ha hjälp.
Någon som varit på behandlingshem?

Vilken brännande het och levande berättelse du levererar Gojan. Du formulerar allt extremt bra och igenkännande! Din brors Alkohol ADHD känner jag typ igen av egen erfarenhet men vet inte hur mycket bullshit det ligger bakom ett sådant påstående?
För egen del blir jag oftast mer hyperaktiv i början efter några öl eller så. Men det lugnar sig efter hand tror jag? (Inte enligt min fru dock)
Fast visst snurrar min hjärna ännu fortare efter några glas.
Just nu mår jag faktiskt väldigt bra i livet, tror jag? Jag har av någon konstig anledning svårt att tillåta mig och riktigt veta om jag mår toppen eller ej. Samtidigt säga att jag mår just väldigt bra. Vet inte varför jag alltid tror det ska vara ännu bättre för att vara bra. Knepigt resonemang men någon kanske fattar? För att må bäst så behöver jag springa av mig överskottsenergi i skogen likt en rastlös älg, det gjorde jag igår men inte idag, så igår var bättre än idag. Men måste bara säga att jag kommit så mycket längre i att acceptera dagar utan fysisk ansträngning. Hurra!

En ganska märklig grej är turerna runt mitt jobb som jag berättat om tidigare. Jag är som bekant just nu sjukskriven då precis hela min snabbt spinnande hjärna efter åratal av resande i jobbet plötsligt fick nog. Kunde inte fokusera på något, extrem ångest, sorg och tårar.
Jag skickade efter någon vecka in mitt sjukintyg till firman, efter ett par veckor ville min chef ha ett möte på telefon för att prata om framtiden.
Vi hade ett första möte och efter det upplevde jag att jag själv vill sluta och gå vidare, men detta kommenterade jag inte rakt ut.
Nu har chefen hört av sig igen efter att ha läst mitt intyg mer noga, och säger då plötsligt att jag inte kan jobba kvar på företaget med en sådan åkomma som läkaren beskriver! Det är väldigt allvarligt det här, säger han. Jag varken förstår eller mår speciellt bra av hans hemsnickrade analys. Han vill att jag skaffar ett nytt arbete, för tänk om jag tappar kontrollen när jag är i exempelvis Kina, vad sker då? Kastar kineserna mig i arbetsläger månne?

Nu är jag inte alls främmande att lämna mitt arbete men kan man göra så här utan att erbjuda en "fallskärm" typ en ICA kasse i alla fall?
Får man göra så här mot någon som rest intensivt under 15 år för firman? Dessutom skapat mycket värde för dem.
Nu ska vi höras efter nytt läkarbesök på måndag och då kan jag gärna säga upp mig för att kunna gå vidare både mentalt och kroppsligt, men då hoppas jag att en uppgörelse kan presenteras som räddar mig ett par månader tills jag hittar annat arbete.
Vad skulle ni göra?
Tänkte höra med en advokat jag känner innan jag gör något hastigt och impulsivt som jag sedan ångrar. Det har hänt förut.

Nu har jag varit nykter sedan 18 september, med ett förargligt snedsprång då i mitten av oktober, som jag sagt tidigare så försöker jag skita i det och se helheten i detta faktum och även runt omkring mig.
Det har börjat smyga sig in tankar och lust att snart kanske dricka något igen. December månad är som gjord för att dricka rykande glögg och kall öl?
Jo, så sant, jag håller det på avstånd men gillar inte riktigt hur jag och min hjärna börjat resonera och förhandla med varandra.
Självklart mår jag så mycket bättre utan alkohol men i ärlighetens namn saknar jag kickarna den ger ända tills det är dags att lägga sig och vakna dagen efter med skam, ångest, bakrus och suget efter mer så snart klockan passerat lunchtid.
Inget kul alls!
Nej, jag fortsätter min nyktra resa för jag vet hur det slutar annars. Det är en ganska bra morot att tänka sig första glaset som blir andra glaset, tredje, fjärde och så vidare. Jag känner redan nu att det finns ingen gräns jag kan inte stoppa!
Därför tar jag inte första glaset.
Sköt om dig Gojan, så kul att du är här inne och ger mig styrka.
Till alla andra också givetvis, sköt om er!

GP

Det känns som en spännande träff, att mötas på riktigt. Jag kommer att presentera mej som santorini, det är liksom själva poängen. Ni på forum som läst min historia, ni känner mej bättre än nån annan människa. Jag har inte berättat detaljer för nån i min närhet. Det känns onödigt. Men det har varit väldigt viktigt att kunna vara öppen här på forum. Jag har mest mej själv att tacka för min nykterhet förstås men det vete sjutton hur det gått utan detta forum. Den allra viktigaste hjälpen var aha-upplevelsen när jag såg att det fanns andra som var som jag. Fler som drack för mycket och smög och gömde. Jag insåg att det var symptom på missbruket och inte att jag var helt galen. Jag var inte ensam i detta och det gick att sluta. Den viktigaste insikten för min bestående nykterhet är att inse att jag aldrig kan dricka igen. Att sk ”normalt drickande” inte existerar för en med beroendeproblematik. Och det jag önskar förmedla till andra är att det går att leva alldeles utmärkt utan alkohol. Det är ingen förlust utan en vinst.
Spännade blir det att ses!

Är helt ny på forumet, men kollade igenom den tidigare diskussionen på den här tråden och mycket var bekant.
Har själv prövat på allt möjligt mellan himmel och jord. Hypnos, medicin, terapi, men har inte lyckats "ta kontroll" över mitt drickande. Just nu prövar jag för första gången på Selincro och har märkt att behovet att dricka minskat men inte tagit slut. Som det nämndes tidigare på tråden så fast min plan för tillfället är att "ta kontroll" över eget drickande så lyckas det tydligen för få.
Ångest. hmmm. Får jag ångest för att jag dricker eller dricker jag för att jag har ångest? I mitt fall det första och jo, liksom ni så har jag ångest för att jag inför barnen bland varit full eller berusad. Brukar bli "akut trött" och går och lägger mig kl 20-21. Barnen berättar att mamma går tidigt och lägger sig, men kvällar då jag varit utan att dricka kan jag nog vara uppe till 12 hur bra som helst.
De har inte ännu gjort kopplingen med mitt drickande av någon konstig anledning eller så är det mitt "vanliga tiilstånd "och jag brukar inte sluddra då jag druckit. Jag sköter också mitt jobb utan att någonsin varit borta från jobbet pga av alkoholen, men här är just ofta problemet då alkoholister tros vara suputer som det syns milvis på att de super, men så är det ju inte.
Ungarna är redan vuxna, 19,23 men skäms för att inte varit mitt "rätta" jag utan alltid varit lite semi avtrubbad pga alkoholen.
Men tycker att ni bra jobbar med att få andra rutiner. Försöker också själv just nu fylla den tid som blir "över" då jag inte dricker lika mycket som förr.
Vill man kolla var man ligger alkoholmässigt så är Jellineks kurva intressant.

Länge har jag tänkt skriva här, och nu är tiden inne för det. Jag har beroendesjukdom och druckit till och från sendan 11 års ålder (39 nu). Det hände något magiskt vid fösta mötet med berusningen... Hem, det kändes som att hitta hem, så jag fortsatte fly mina negativa känslor, och här är jag alltså idag... Med antabus i 3 veckor, vilket jag nu slutat med då biverkningarna gav bölder som kliade samt mjäll, så kämpade mig igenom en vecka utan hjälpmedel och vet ni... Jag överlevde trots sug efter ruset. Varje känsla av behag av att vara full surfade jag förbi. I 2 veckor var mina känslor likt en depression. Det är svårt att göra slut med sin trygghet (även om det tillslut blir en illusion av ett förhållande) och hårt att veta att det är jag som måste lämna. Efter snart 4:e veckan som nykter börjar jag se färger, nyanserna i vardagen blir en aning skarpare och känslan av att det är okej existerar alltså...