Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era fina meddelanden. Jag vet inte vad jag ska säga, har inte mycket att skriva just nu. Pendlar mellan ett svart hål och att sväva på molnen. Ena stunden vill jag bli nykterist, andra bara köra på och tredje hitta en mellanväg. Har iallafall kapar mitt whiskeydrickande vilket gjort att fyllorna uteblivit. Är osäker på vad jag vill med livet i övrigt vilket gör allt väldigt svårt.

Vad det värmer att höra din omtanke för mig. Som man brukar säga, inget ont som inte för något gott med sig. Kvällen då allt sprack lärde mig tack o lov också nått som jag hoppas alltid komma ihåg. Den här klumpen som sitter i bröstet av all ångest, oro och förtvivlan. Den försvann inte, oavsett hur mycket jag drack. Det sista jag minns från den kvällen är att den satt kvar där. Jag kan aldrig fly mina problem med alkoholen igen. Därför har jag, med ett litet försiktigt undantag, min svensexa för två veckor sedan inte druckit någonting alls.
Imorgon är vårt bröllop och det kommer också bli ett undantag. Jag förstår om det låter konstigt och kanske t.o.m. provocerande efter vad som hänt men jag känner mig efter allt som hänt trots allt trygg i att det är två olika delar. När jag dricker i sällskap kan jag ha kul. Men hemma, för att döva min oro, stress, rastlöshet, deppighet. Nej det bara går inte, har aldrig gått och kommer aldrig att gå. Jag hoppas jag sagt detta till mig själv en gång för alla nu.

Idag samtidigt som jag stod och dekorerade borden till bröllopsmiddagen blev jag uppringd av en terapeut från vårdcentralen. De hade hört att jag också fått hjälp genom mitt jobb och företagshälsovården och ville bara meddela att min remiss till vuxenpsyk nu då enligt dem kunde tas tillbaka. Jag förstod inte vad hon pratade om eftersom min läkare sagt att det gick bra att köra "parallellt" men nej så kan det absolut inte gå till fick jag snabbt veta.. Jag fick berätta min historia på nytt och hon ändrade faktiskt tonläge ganska snabbt. Det verkade nu även enligt henne helt rätt att jag ska påbörja en utredning på vuxenpsyk och mina symtom pekar mot bipolaritet eller nära släktingar som ADHD och ADD.
Spännande framtid man har, jag ser det i alla fall som ett nytt hopp. Verkligen inte för jag är ute efter att bli titulerad en diagnos men att det kanske tillslut leder till rätt hjälp och eventuell medicinering.

God natt krigare. Sista natten i synd!

#19
Surran
Vill vill men andra inte
55 år
Har kämpat med alkohol såå länge nu. Varit nykter längre perioder och återigen sökt mig till en man som jag kan dricka med och som inte dömer mig. Är alltid nykter när jag är singel.
Nu efter mycket drickande sagt upp mig på jobbet för att få avgångsvederlag så jag kan operera bort mitt lipödem så har jag varit nykter i över 3 månader med hjälp av naltroxen. Men vilken kamp? min man o jag brukade nästan varje dag gå till puben nu går han själv o jag kämpar med min nykterhet nu bränner tårarna..
Vi har helt tappat varandra o ja jag vet varför...
Valet att gå är idag inget alternativ o jag börjar tänka att va fan är det mig det är fel på??
Mår topp fysisk älskar mitt nya starka jag har t.o.m. varit rökfri i snart 3 veckor o jag är så stolt över mig själv
Saknar så att ha en vän att prata med men jag har ingen eftersom det bara varit han o jag i många år..
På måndag skriver jag på ett nytt anställningsavtal är det någon som sagt grattis??
Nä?
Känner mig så konstig ibland ungefär som värdelös o också tvärtom..de utreder om jag har borderline men kan man inte visa såna tendenser i min situation
Orkade idag inte sitta som en värdelös tråkmåns så jag tog två glas vin o det tredje står på bordet

55 år
Har kämpat med alkohol såå länge nu. Varit nykter längre perioder och återigen sökt mig till en man som jag kan dricka med och som inte dömer mig. Är alltid nykter när jag är singel.
Nu efter mycket drickande sagt upp mig på jobbet för att få avgångsvederlag så jag kan operera bort mitt lipödem så har jag varit nykter i över 3 månader med hjälp av naltroxen. Men vilken kamp? min man o jag brukade nästan varje dag gå till puben nu går han själv o jag kämpar med min nykterhet nu bränner tårarna..
Vi har helt tappat varandra o ja jag vet varför...
Valet att gå är idag inget alternativ o jag börjar tänka att va fan är det mig det är fel på??
Mår topp fysisk älskar mitt nya starka jag har t.o.m. varit rökfri i snart 3 veckor o jag är så stolt över mig själv
Saknar så att ha en vän att prata med men jag har ingen eftersom det bara varit han o jag i många år..
På måndag skriver jag på ett nytt anställningsavtal är det någon som sagt grattis??
Nä?
Känner mig så konstig ibland ungefär som värdelös o också tvärtom..de utreder om jag har borderline men kan man inte visa såna tendenser i min situation
Orkade idag inte sitta som en värdelös tråkmåns så jag tog två glas vin o det tredje står på bordet

Vi är ett bra peppteam?
Har just kollat på Skavlan och Hanna Hellqvist. Hennes historia var ju väldigt bra att få höra, kände igen mig till stor del....och blir heller inte sugen på Alko!
Väldigt skönt?
Sov så gott alla forumvänner??
Och godnattkramar ???

Pianisten, jag kan inte sluta tänka på dig och hur du mår. Jag är äldre än dig pappa till tre och morfar till en. Snart morfar till två. Dina tankar och funderingar väcker minnen hos mig. Du tänker och resonerar kring stora frågor precis som jag har gjort. Hallå nu är vi två. Vad hjälper det dig i din situation. Svar nada! Hur kan vi stötta dig på bästa sätt? Alkoholen ger en kortsiktig lösning men sen då??
/Mrx

Tack Fibblan, du är så snäll som fortsätter peppa mig här när jag är så dålig på att peppa andra... förlåt för det allihopa, men skriver när jag genuint känner igen mig i något, eller har något konkret att säga och inte bara för att. Om andra har skrivit samma sak som jag tänker i någons tråd så skriver jag inte det.

I alla fall... har haft en skön lugn dag med en timmes hundpromenad och lyssnade på Recovery Elevator under tiden. Det lugnade mig och jag vet att det inte blir någon alkohol för mig idag och det är så långt jag kan lova. Jag vill inte ha det jävla giftet som kidnappar mig. Som hindrar mig att utvecklas och vara den bästa versionen av mig själv.

..Delade jag och mannen lite vin till maten..
Sen ville jag ha en whisky på kvällen.
Men jag lät bli.
Ännu en grej som känns bra, och ny.
Mådde bra när jag vaknade.
Allt känns toppen, lag om med dryck och allt vore också jättebra om jag inte i måndags tänkte att jag skulle ha resten av november nykter.
Fast å andra sidan vill jag inte sluta.
Bara lära mig och behärska mig.
Så både bra och dåligt var det alltså.
Ja.
Så är det.

Fredagsfrid igen för tredje gången i rad. God mat, yoga och sinnesro i kyrkan. Jag är så glad att jag hittat denna fina aktivitet på fredagar! ?

Välkommen till Alkoholhjälpen, Drygmärta! Det låter som att du har en tung period bakom dig med ångest, isolering och serie-tittande för att skärma av. Du dricker dagligen, men det låter också som att du vill tillbaka där du var innan hösten. Du har dåliga erfarenheter att söka hjälp via vårdcentralen, då du har fått ligga på mycket själv för att få hjälp där. Kanske finns det andra vägar du kan testa, om du vill ta emot hjälp från vården? Beroende på vad som känns mest akut att få hjälp med - kanske psykiatrin, beroendemottagningen inom landstinget/regionen, beroendeenheten inom kommunen, AA eftersom du har positiv erfarenhet av 12-stegsprogrammet sen tidigare? Och programmet här på Alkoholhjälpen är också en lättillgänglig väg att få stöd till förändring, det är gratis och du kan få stöd av en rådgivare (du hittar det under fliken Program).
Hoppas att du ska hitta en väg framåt som passar dig, så att du snart ska må bättre!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad fint du analyserar och reflekterar över vad som triggar ditt sug efter alkohol. Det blir ett sätt att fly från deppiga tankar och känslor. Istället för att ge efter för suget så hittade du på andra bra sätt att må bättre - promenad, tupplur och ärlighet i AA-gemenskapen. Vilket utmärkt sätt att hantera situationen! Det låter som att du också har en genomtänkt plan för helgen, som du tänker dig kan bli jobbig.
Lycka till i skidspåret och kämpa på!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej, oj vad jag känner med dig. Jag var på många sätt samma som du. Orkade/ville inte ta hjälp och gömde mig i serier för att skjuta bort ångest och depression. Men du har ju fixat det innan, kan du inte gå till ett 12-stegsmöte? Eller börja med att starta med alkoholhjälpens program. Kanske försök att bara vara nykter en dag, sen en till och en till. En dag i taget. Och skriv om dina känslor här, vi stöttar varandra. här är du aldrig ensam.

Kram

Hade det fruktansvärt jobbigt igår, med ett sug efter A som var extremt starkt.
Försökte analysera mina känslor och komma underfund med varför jag ville dricka...och det jag kom underfund med var att jag ville dämpa mina känslor nu när jag är deppig, jag ville hitta ett sätt att fly från mina tankar och känslor.
Upplevde en abnorm rastlöshetskänsla...kändes som jag bara ville skrika rakt ut, har väldigt tacksam för att jag inte hade bilen just då får jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort annars.
Så jag promenerade, sov en stund och höll ut tills AA-mötet började...där var jag fullkomligt ärlig, det är skönt med människor som förstår och kan relatera till hur man känner.
Känner på mig att helgen kommer att bli jobbig, men jag tänker göra mitt bästa för att ta mig igenom den och hitta sätt som funkar.
Det har äntligen kommit tillräckligt med snö så det går att åka skidor...så det ska jag göra.
Jag ska även läsa mycket i mina böcker och fokusera mycket på mig själv.
Jag har kommit så långt...och jag vill verkligen inte börja om från 0...så det är ni den verkliga kampen börjar....kampen för att hitta bra strategier för att kunna leva ett nyktert liv.

Stort GRATTIS fina FinaLisa!!
Må den goda spiralen av glädje och positivitet få fortsätta ?❤️☀️??!
Hur andra väljer att agera kan vi aldrig styra över, men det är klart att din omgivning påverkas av de val du gör nu. Att du anstränger dig för att backa när det gäller invanda beteenden gällande din son (helt förståeliga med tanke på hur hans mående ser och sett ut), gör att han ofrånkomligen också "måste" förändra sina. Är så glad för din och er skull att det är en positiv riktning i er bådas liv?! Och förstås gör det att du kan slappna av lite gällande oro för honom och ägna dig åt sådant som bygger upp DIG och som DU mår väl av❤️! Heja dig FinaLisa, sånt här kommer inte av sig självt..- du är grym ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

...du Odette, sätter ord på mina känslor när du skriver att du har så mycket tankar att du snart spricker, att du ska börja ett nytt annat liv imorgon... Tänk att det ska vara så svååårt. Instagram, facebook... jag lever ett jättebra liv men i en diagnosfamilj. Ändå sitter jag, precis du och sneglar på hur andra lever och man är svag nog att tro att det på något sätt skulle vara bättre!

Tänk vad gjorde vi utan alla kloka här inne! Som samlar upp oss virrpannor! Kraaam till dig och trevlig helg!

Trevlig helg Fina Lisa och Grattis till en hel månad! Skönt att din son mår bättre ! Kraaam

Jag har varit vit en hel månad nu och jag är så tacksam och glad för detta?
Till och med mina barn märker att jag är gladare och de påverkas positivt.
Äldsta sonen mår nu lite bättre och det är nog en kombo av egen ansträngning och att jag som medberoende mamma tagit ett steg tillbaka.
I stundande helg väntar inga måsten, den är oskriven och vi tar den som den kommer.
Ett som är säkert är iallafall att det inte blir någon alkohol.?

Kramar
???

Under -18 så eskalerade mitt drickande till en helt ohållbar vardag, jag blev sjukskriven för djup depression och drack väl cirka 12-18 folköl dagligen. Att ens ta sig till bolaget gick inte. I början av detta år fick jag hjälp och påbörjade en 12-stegs behandling som gick bra, fram till i höst. Nu i oktober har jag fallit tillbaka och dricker dagligen igen, samma visa.

Har ingen ork till att ta kontakt med vårdcentralen då det är långa väntetider och jag har ingen bra erfarenhet av att de följer upp, alltid jag som får ringa och jaga tider och kontakt för att få någon slags uppföljning.

De senaste veckorna har varit tuffa, konstant ångest, isolation och gömmer mig i serie-tittande. Jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte jaga hjälp längre.

Så ska tydligen CG Jung sagt enligt Olle Carlssons bok "Livsstegen". Den bok som ligger till grund för kursen jag går på med samma namn. Det betyder tydligen "andlighet som motgift till missbruk". Med andlighet menas relationer, mening, försoning och gemenskap. Idag har vi delat om andra steget. Jag känner att AA inte är rätt forum för mig i nuläget men däremot den formen utav självhjälp i gemenskap känns helt rätt. Att vi behöver tillhöra en stödgrupp för att underhålla nya, bättre vanor. Att vi behöver varandra där vi alla strävar mot samma mål.

Efter kursen stannade jag kvar på Sinnesromässan. Den är så himla fin! Jag vet att jag säger likadant varje gång men det är lika sant, varje gång. ?

Hej, är här 1a gången o undrar om någon kan tipsa mig om möten på nätet?

TACK för du tittar in här och skriver till mig min vän... <3 Dina ord är så viktiga och jag tycker du e enormt stark som tagit dig ur allt detta.. Känner igen mig så väl i mycket.... har haft riktigt otur på två arbetsplatser som slutade med krig och kamp.. en kamp som jag vann båda gångerna då det var ett solkart fall enligt facket.. hur som.. det. har därför blivit svårt för mig i arbetslivet.. särskilt efter 2 års utbrändhet och total kollaps.. och ett självförtroende som innan var rätt starkt.. till NOLL..
PÅ din fråga om jag e sann mot mig själv och världen och människor... svar NEJ.. jag har ofta en inbyggd mekanism som talar om för mig att jag måste finnas till på DERAS villkor... jag gör och har alltid gjort.. på tok för ofta.. mer saker för andra än för mig själv.. familj vänner kärleksrelationer.. ja mot alla... det suger min energi och senaste åren har jag mått galet dåligt av detta.. jag e egentligen väldigt social.. vågar påstå att jag e en mästare på sociala interaktioner och kan spela teater in i det sista.. men numera blir jag så galet trött... efter sociala sammanhang blir det helt dimmigt framför ögonen... jag slits mellan drömmar om storslaget liv.. med min andra dröm som e att ta min man i handen och flytta ut på landet.. skaffa tre hundar ( VI ÄÄÄÄÄÄSLKAR DJUR ) får getter höns och få lugn och ro... sen kan folk vi tycker om komma på middagar och jag kan stå vid spisen ( älskar även att laga mat).. men till vardags bara uppleva lugn och ro... tystnaden som finns på landet gör mig lycklig .. bor i storstan nu och det funkar.. men längtar verkligen till lugn och ro.. hur som nu blev det kanske svammel... men lika bra att då ur sig alla tankar här tänker jag.... tror min högkänslighet e det som sabbar mitt liv.. jag känner av alla energier överallt.. och det e såååå tröttsamt att inte kunna blunda.. Mirabelle du sätter ord på mina tankar och känslor... du skriver så levande och beskrivande.. det sätter verkligen ord på mina mina tankar.. TACK <3 .. jag tror såklart att Madam Alkohol spelar stor roll i min ovilja att vara social.. jag måste och VILL vända detta.. har gjort en lista på baby steps som jag SKA uträtta varje dag.. ska börja imorgon. träning e en. Det e för mig lösningen på mycket.. och början på nått bra.... ska använda dig som inspiration.. tycker du e. enormt stark.. och ett jäkla anamma som inspirerar mig. KRAM ( ps ikväll blir det GLASS och ingen A :) jippiiiiii :)

Det känns tryggt att höra av dig igen ? Jadu, varför är man sådär totalt icke social? Jag känner igen mig i allt. Det har iofs lättat sedan jag slutade dricka. Men ibland känns förändringen försumbar... Fast när jag tänker efter är det sällan jag blir sådär totalt lamslagen av ångest inför telefonsamtal eller påtvingade sociala övningar numer. Så kanske är förändringen större än jag tror. Men tvinga mig, det måste jag fortfarande. Mitt förstahandsval är alltid att strunta i att ringa, skita i att svara, och stanna hemma. Är det någon slags social fobi man dragit på sig i samband med utbrändhet? Jag misstänker dock att det ligger djupare än så för min del. Mitt förra jobb sög ut all människokärlek jag någonsin haft. Och dödade min tro på mänskligheten. Jag blev skamlöst utnyttjad av såväl arbetsgivare som kollegie och var tvungen att dagligen svälja kränkningar och översittarfasoner från de som nyttjade verksamheten jag jobbade inom. Med ett fromt leende. Någon forskare kallade bla min yrkesgrupp för ”känsloarbetare” och belyste risken att helt tappa empatiförmågan till följd av att dagligen härbärgera andras affekt och vara tvungen att servera Lågaffektivt och servicemedvetet bemötande tillbaka. Jag tror jag kände skam över det dagliga kohandlandet med min integritet, diskrepensen mellan det jag kände inuti och masken och attityden jag var tvungen att visa utåt. Jag köpte inga av de plattityder jag var tvungen att ropa amen till dagligen. Delade inte verksamhetens och yrkesrollens normer och värden längre. Det blir svårt att möta andra människor ärligt när man inte har varit sann mot sig själv på åratal... När hela ens väsen bara är ett förljuget milt leende skal, som håller inne ett sjudande raseri och ett rungande ”WTF???” Sedan jag ärligt gjorde gällande på den arbetsplatsen att jag var klar med skiten och varför har jag stoiskt jobbat på att vara sann mot mig själv. Jag kohandlar inte, utan huldar om min integritet. Jag möter världen och människorna rakryggad. Även om jag helst slipper. Oj, nu svamlar jag om mig, när det skulle handla om dig... Är du sann mot dig själv i mötet med världen och människorna?

Det är ok att misslyckas... jag fick ett ordspråk till mig igår som jag vill dela med dig... det stod : " Jag har aldrig misslyckats... bara fått testa flera olika vägar för att nå mitt mål " ... detta stärker mig i alla fall.. förstår att du mår skit.. vi har lite olika problembild men känslan är den samma.. jag vill egentligen bara skicka dig styrka... omtanke och säga att DU ÄR INTE ENSAM... vi e här allihop av en anledning.. och vi stöttar varandra..

Om du vill söka hjälp är upp till dig.. jag överväger det själv.. men vet inte ännu... just nu fokuserar jag på bilden över hur bra jag mår när jag vaknar utvilad efter en natts sömn utan alkohol dagen innan.. den känslan.. är oslagbar och det e min inspiration... jag hoppas jag kan ge dig lite styrka bara genom att skriva till dig.

kramar till dig vännen <3 ... och även om det låter som en klyscha.. gå ut och få lite frisk luft.. konstigt nog funkar det väldigt bra. testa i alla fall om du orkar . Ta hand om dig och se inte detta som ett misslyckande.. du gör så gott du kan. VI kämpar på !

Hej
kommer lite generad tillbaka. Som ni förstår gick det åt h...
Idag på dag 1 igen och mår riktigt dåligt. Mesta av dagen tillbringad i sängen.
Det var ett tag sedan du svarade vinäger men när jag nu går in och ser ditt svar värmer det mycket. Även om du hade fel!
Kanske har Flexispy75 rätt. Att söka hjälp är enda sättet för mig.

Orkar inte skriva så mycket idag. Ville med detta inlägg tala om att jag gör ett nytt försök, typ nr 100. Kanske skriver jag det mest för mig själv! Vi får se.

mycket din förlust . <3 skickar styrkekramar