Senaste kommentarerna i forumet

Nej, självklart måste mitt liv förändras nu. Att vara deprimerad, ha ångest och fysiska besvär av långvarig stress är inte som en förkylning när man kan stanna hemma från jobbet ett tag, äta lite piller och sen köra på som om inget hänt. Här krävs att jag förändrar mitt liv, utan tvekan.
Men med rubriken menar jag att jag kanske måste ifråga sätta hela min grund, det räcker inte att jag börjar meditera, motionera och tänka lite mer på mig själv. Jag känner en stark känsla när jag nu varit hemma i drygt två veckor. Jag börjar få lust och gör saker. Kan jag överhuvudtaget få mig själv, Pianisten, att fungera med det som jag ser som de mest enkla grunder eller måste jag våga släppa ramarna totalt?
Om jag plockar ut de mesta basala sakerna som tillsammans håller ihop det som jag normalt har det så är det:
Jobb --> Dagis --> Skola/Fritids --> Hushållsarbete --> Hygien --> Sömn
När jag tittar på hushållsarbete så tänker jag också de mest basala saker som matlagning, handla, småplocka, bädda sängen, tvätta, ta hand om värmepannan, betala räkningar, dammsuga nån gång i veckan. Alltså ganska låga, basic krav som krävs för att livet skall fungera.
Detta är en heltidssysselsättning för mig med råge, det spelar ingen roll hur bra jag försöker effektivisera och jobba in rutiner som flyter av sig självt. Efter detta är jag slut som människa och det finns inget över varken till att njuta av livet eller till de där andra sakerna som faktiskt också behövs göra för att må bra. De där sakerna som inte kan räknas som basala men som ändå faktiskt behövs då och då som träning, klippa gräset, tvätta bilen, slänga återvinning, dammtorka o.s.v.
Jag tycks ständigt komma tillbaka till dessa tankar, jag får inte ihop det. Nu när jag är hemma från arbetet så börjar det sakta fungera. Jag kan ta saker i den mån de kommer, både nöjen och måsten. Jag kom på igår att jag måste köpa mer pellets till pannan. Alltså åka med släpkärran till stan och köpa pellets. Men släpkärran behövde ju besiktigas så till att börja med fick jag se om det fanns en tid för det. Det gjorde det och jag kunde åka till stan, besiktiga släpet, åka vidare och köpa pellets. Köra hem och bära in det. Laga lunch, äta lunch. Komma på att jag måste ta tag i att göra min anmälan för sjukpenning till försäkringskassan. Göra klart den. O.s.v.
Så här går mina dagar nu, kommer på små saker som behöver tas tag i och gör dem. Försöker ge mig korta återhämtningar i mellan innan nästa tanke om nått som behöver fixas kommer. Men nu är ju som sagt den annars helt väsentliga delen, arbete, borta för tillfället. Vilket jag märker sakta men säkert lett till att jag klarar av att hantera dessa små saker som kommer över mig som behöver fixas, samtidigt som jag börjat få lust och har ork, tid och energi till små enkla nöjen mellan. Som t.ex att spela lite piano, läsa lite i min bok, laga mat, o.s.v.
Detta måste jag på något vis kunna applicera i mitt vidare liv, men hur skall det gå till när jag skall börja jobba igen. Nästa vecka börjar jag på 50% som är tänkt skall fortlöpa året ut. Det är till att börja med fantastiskt att få den möjligheten i vårt land att kunna vara deltidssjukskriven, men en dag kommer den då jag skall köra 100% igen. Vad skall jag ha kommit fram till då? Hur skall mitt liv kunna kastas om för att få ihop livspusslet och samtidigt finna denna tiden och framför allt ron till små nöjen som är helt avgörande för att må bra och känna livslust. Det känns som jag behöver hårdgranska de delar som jag själv ser som "basala grunder" idag. Dessa är garanterat grunder som är gemensamt för mig och väldigt många andra.
Men för mig är det nått som inte stämmer och går ihop.

Jag har precis fattat att jag är sjuk. Jag är alkoholist och kommer troligen dö om jag inte ändrar mina vanor.

Vad bra gjort, 13 dagar???
Och det är helt normalt att känna som något saknas för hjärnan har inte ställt om sig riktigt ännu.
Men det kommer bli bättre, jag lovar dig?
Så mycket du och din kropp vinner på att inte dricka är mycket mer värt än att slentrianmässigt dricka och fastna i ett beroende.
Lycka till ???

Det var väl en film med Sandra Bullock som hette så om jag minns rätt.
Det känns faktiskt väldigt bra såhär långt. Har inte haft något sug eller några tankar på att jag vill dricka över huvud taget.
Det som kan bli lite knepigt om ett tag är att vi ska ha ett par vänner här på middag om ett tag. Vi har ju alltid druckit vin eller starköl tillsammans under lugna former.
Men hur ska jag göra nu med vinet till dem? Om jag bjuder på mat kan jag väl be dem köpa med vin som passar till maten men att vi själva inte dricker något. Jag tycker det känns jobbigt att gå in på Systembolaget, vill helst inte det...?
Jaja, det får lösa sig på något vis.
Idag ska jag unna mig en massage ?? Det är jag värd?
Kramar
???

13 dagar idag som nykter.
Känns bra men tråkigt på något vis.
Känner mig rätt nere, känns som något saknas och det är hemskt att tänka att det säkert är kroppen som saknar ruset av alkohol. Men det är väl bara bita ihop och inse att det här gör mig gott och att det är precis vad jag behöver just nu.

Är läst delar av den här tråden och känner igen mig i mkt som skrivs. Börjar känna att jag måste ha en längre paus från alkohol men behöver inspiration
Känns som jag kan få det från "Bestämd" och flera av er andra som skriver här...
Det här med tristessen, att det blir en dålig vana, jag kan både känna mig halvkass (typ bakis) och inte alls sugen och ändå dricker jag några glas - helt meningslöshet.
Jag vill "bara" dricka när det är gott och mysigt och jag mår bra av det - vilket i och för sig är ofta - men...Och så behöver jag spara pengar också - hoppas det kan vara en motivation...?

Hej Nannin!
Jag tror du och din sambo behöver försöka hitta tillbaka till varandra igen.
Dels för att du behöver ha någon nära nu och sen i fortsättningen också.
Jag har börjat hitta tillbaka till min fru på bara en vecka. Jag började gömma små post-it lappar med hjärtan o.s.v. Sen lyssnade jag på Kärlekens fem språk ljudBok av Gary Chapman och då trillade poletten ner. Jag fick min fru att börja lyssna på den och efter bara en vecka så är vi kära igen.
Vi har båda problem med alkohol och triggar varandra. Men jag tror att kärleken vinner till slut.
Om man varit tillsammans ett tag så försvinner oftast förälskelsen, men kärleken kan man vinna tillbaka.
Kram!!

Häll ut vinet i vasken - bättre att förekomma situationen.
Lite dålig stil att lämna en flaska (oöppnad sol öppnad) hos någon som man vet kämpar.

Heja dig!
Mod och styrka,
Dee

Vi är på samma tåg och samma spår? härligt!!
Godnattkramar ??
????

Tack Soffi!! Det är bättre. En bra dag idag, både hunnit göra nytta och vilat! Ångesten har varit närvarande men i slutändan den som pushade mig framåt idag.

Det är så svårt med dåligt mående... ångest... Ska jag backa eller pusha mig framåt? Sjukskrivning eller jobba? Stänga in mig och vila eller ringa en vän och gå ut och promenera? Minsta lilla fel kan bli förödande och minsta lilla rätt kan vara räddning.
Frågor. Borde jag ha förstått att det var på gång? Skulle jag kunnat förhindra att det blev så illa? Vad beror ångesten på?
Jag har ett par problem som jag inte kommer till rätta med, och dessa problem dyker upp och skapar enorm ångest emellanåt. Ofta vår och höst...

Det jag kommit fram till denna episod av ångest är en kontrollförlust jag känner... som skapar ett obehagligt kontrollbehov som inte hjälper ett dugg. Den strimma av hopp och ljus jag känt de sista dagarna är att min enda chans är att släppa taget... åtminstone lite... Att inte klamra mig fast vid saker som uppenbarligen inte funkar. Försöka lita på att det kan bli bra, utan att veta hur. Lita på att andra människor finns och hjälper utan att jag behöver kräva det. Kanske till och med en högre kraft? Känns ibland som att det finns en sån. Och att lita på att jag finner lösningar, kanske inte idag, kanske först när tiden är rätt...
Flummigt?

På senare eftermiddagen kände jag en lätt ångest över en tom kväll framför mig. Några sekunder senare känner jag att jag längtar efter yoga-känslan. Slänger mig på telefon, bokar ett pass och sitter på en matta i yogastudion en halvtimme senare. Och nu mår jag bra. Under den senaste veckan, drygt, har jag inte orkat träna och yogan har jag inte varit på på två veckor. Mitt i ångest är det svårt att avgöra om träning kommer att dränera eller ge mer energi. Att bara nås av impulsen "nu är det dags igen", agera på den och få njuta är så skönt! Och det ger mig lite hopp om att jag kanske är på rätt spår... Att släppa taget lite och låta saker ske när det är dags. Det kanske kommer bli bra?
Förmodligen kommer denna ångest sitta ett par dagar till, det brukar göra det. Men det har lättat och kommer bli lättare.
En ganska bra måndag. Nykter ?

Så det kan bli - det är tanken som räknas..?!

Fantastiskt bra jobbat - tänk 4 veckor imorgon ?!
Heja dig???!
Kram
/Fibblan ?.

Det är tufft med frugan och hennes "aggrodamp" kan jag tänka.
Läste din tråd och det slår mig att dina resor med flyg och lounge stämmer klockrent på mig också.
Det är en tuff miljö att vistas i där allt känns tillåtet på något vis. Man är ju inte riktigt någonstans egentligen där uppe i det blå?
Flykten är så mycket enklare på ett plan eller i en lounge där precis alla är på väg någon annanstans.
Jag har varit brutalt berusad flera gånger på både flyg och lounger, mirakulöst nog har jag aldrig blivit utkastad!
Kämpa på Nystart!
Frugan bör nog få kämpa lite på egen hand tycker jag det låter som.
Kraft och kram till dig!
GP

Jag har definitivt tagit rejält med stryk mentalt även om den fysiska misshandeln var tuff den också som liten parvel. Jag har sedan väldigt många år tillbaka mentalt
"gjort om" min mor till en helt annan människa än den hon var när vi hade det som värst. Numera är hon väldigt gammal men klar i knopp och kropp så några konfrontationer kommer det aldrig mera bli så länge hon lever. Jag skulle inte vinna någonting på det tror jag?
Hon skulle dö av sorg och elände och jag skulle troligen ta på mig hela skulden för att ha varit ett jävligt barn.
Det är så jag oftast ser det, att felet varit mitt.
Jag tror och vet att så inte var fallet men jag kan inte riktigt fullt ut släppa tanken, tror nog min dödslängtan, som ibland kickar in när ångesten är svår, beror på att jag klandrar mig själv.
Nu hade jag en farsa som ytterst sällan gick in och styrde upp, han drog sig undan. När han väl fick nog av barnmisshandel och skrik så blev han så förbannad så allt kokade över och han slet handgripligen bort min antagonist med våld. I de lägena kunde jag passa på att försöka slå tillbaka mot min mor och det gjorde jag med vrede och hat.
Självklart har jag massor fina minnen av min barndom men det är sorgligt nog så att det våldsamma och svåra ändå är det som är mest tydligt för mig.
Det är inte alls roligt att inte ha förmågan att sudda ut det och komma förbi det helt och hållet.
Nystart, jag är helt övertygad om att du måste skydda dina barn till hundra procent!
Du måste helt enkelt göra det.
Man behöver inte slå någon för att den ska fatta men ibland måste man helt enkelt svara med samma mynt. Det finns ingen ursäkt för att bete sig som din fru gör mot dig och era barn. Nu är hon inte med i diskussionen och kan försvara sig men det låter väldigt labilt får jag säga.
Att bli straffad som barn bara för att en förälder mår skit är inget bra. Det finns heller ingen ursäkt att inte agera när någon annan lider.
Skippa flaskan, skydda barnen, snacka allvar med frugan, funkar inte det så lämna eländet.
Viktigast av allt är BARNEN!

Kram från GP

Hej Muris!
Klart jag kommer ihåg dig!
Jag hoppas allt är bra med dig?
Dina styrkekramar och värme ger mig glädje och kraft att fortsätta med fullt fart framåt.
Nu är det min tur.

LP.

Jag vet inte om jag skrivit i din tråd tidigare, men jag har läst en del.

Din situation är verkligen tuff, tuffare än någon ska behöva uppleva.
Men du inser att du bör sluta dricka, och det är jättestarkt i din situation.
Och att du kanske måste lämna din fru, inte lätt även om en totalkrasch närmar sig.

Men, när du skriver att du ska sluta skriva här så måste jag få svara att jag inte tycker det beslutet är rätt.
Om du känner att du får någon som helst stöd här så stanna kvar!
Jag tror att du kan behöva stöd ifrån alla möjliga, och omöjliga, håll just nu för att inte förlora siktet på vad som är bäst för DIG.

Du väljer. Men vi finns här.

.. och hoppas att du fått ro att ta hand om dig på ett bra sätt i helgen.

Kram!

för att höra hur du mår?

Jag vet ju att förra veckan var tuff, så jag hoppas verkligen att du har det lite bättre nu.

Varma kramar!

Ett första jättekliv, bra jobbat!
Jag finns här och jag hejjar på dig!

Japp, jag klarade helgen med allt (för mycket) som jag planerat. Och jag klarade det nykter :-). Även om jag var sugen att ta ett glas energi, och ett glas avslappning och ett glas för att det var helg och ett ...

Tack för ditt inlägg, Bestämd, känns skönt att veta att jag inte är ensam med vad jag upplever. Men, jag har verkligen så svårt att ta in och förstå att jag orkar så mycket mindre nu som nykter, Jag trodde ju att det skulle bli tvärtom, och jag vill ju så gärna att det ska vara så, att jag ska bli pigg och kry som en nötkärna och orka allt jag vill. Eller iaf orka lika mycket som då jag drack.

Ikväll får jag vila efter helgen, ska bara sitta i soffan och göra ingenting. Skönt!
Lite irriterande bara att det står en halv flaska gott rödvin på min köksbänk. Kvarlämnad av min gubbe som tog två glas till middagen i helgen. Jag är lite provocerad av att han kan ta sina två glas och vara nöjd. Hur kan man bara lämna en halv öppnad flaska???
Men det är väl just därför som jag inte ska dricka något alls, inte tills jag förstår det där och kan göra detsamma. Dricka lagom alltså. Annars måste det stanna vid noll och inget.
Och flaskan får väl stå där och påminna mig om hur man ska göra...

Det var en krans innan jag tryckte på spara!?

...att få sjunka ner i soffan och bara ta det lugnt?.
Har jobbat och haft möten efter lunch så nu är resten av dagen ledigt.
Hade det varit för en månad sedan så hade jag redan tagit första glaset på en vintetra. Men nu är det nya tider och nya rutiner som gäller?
Så istället för vin ritar jag en liten emoji krans av små blommor till alla fina forumvänner ?
Kramar
? ?
? ? ?
? ?

.

Inatt sov jag 7 timmar ?
Vilken skillnad det är att vakna utsövd och ingen huvudvärk?
Har mycket att göra idag och ja, imorgon är det 4 veckor eller dag 28 utan alkohol!! Tjoho???
Nu måste jag hasta vidare, läser mer i eftermiddag.
Kramar
???

.

Välkommen hit! Det finns underbara människor här inne. Som ny från början kan man känna sig lite förvirrad, osäker men samtidigt en vilja av stål. Jag har kämpat länge, lyckats några veckor i följd men sen fallit tillbaka. Det enda raka är att ta sig upp igen och gå in här varje dag! Jag gör en omstart idag som heter duga, jag har tragglat i flera månader nu men igår fick jag nog. Då kan man säga att vi gör detta tillsammman då :-) Kraaam