Senaste kommentarerna i forumet

Kristina, vad bra att du sträckte ut en hand.
Jag tror att många människor blir väldigt glada när de får ett så viktigt förtroende. Och så blir det ju så mycket lättare för dig att slippa smyga och dölja sanningen.
Så var stolt och sträck på dig, du är fantastisk som kommit så långt med dig själv ?????.

Kramar
???

Det är vad jag har runt omkring mig...berättade sanningen för några nära vänner, och fick så fantastiskt fin respons.
Det känns som att det händer stora saker inombords...min syn på mig själv håller på att ändras från totalt självförakt till en sorts stolthet.
Jag är stolt över mig själv för att jag valde att sträcka ut handen och be om hjälp...och igår blev känslan av lycka så stark att jag fällde några tårar.
Det måste vara många år sen jag kände mig genuint lycklig faktiskt.
Jobbar på att inte ha dåligt samvete över mamma...men det är svårt ibland när hon ringer och säger att hon nog lika gärna kan dö eftersom hon har så tråkigt på äldreboendet....försöker att inte ta åt mig av det hon säger.
Har tur som har min terapeut som verkligen förstår hur jag funkar.
Försöker också komma underfund med vad jag vill göra på min fritid...lätt spela badminton har varit en dröm för mig väldigt länge....ska se om jag inte kan göra verklighet av den snart, men nu är det dags att göra dig iordning och åka på jobbet.
Puss och kram på er alla....hoppas ni får en lugn och nykter helg☺

Som Talien skriver så är du inte ensam om att känna som du gör.
Om du läser runt här och där i trådarna så ska du se att det finns massa inspiration och vänliga underbara människor som är beredda att peppa och stötta dig.
Bra att du startat en egen tråd där du kan skriva av dig alla tankar och jobbiga känslor.
Jag förstår att du har en jobbig och slitsam relation med din man.
Det är också något som blir lättare att ta itu med om du inte flyr in i vindimman...

Men en sak i taget och en dag i sänder.
Det är en process att förändra sitt drickande, hjärnan måste programmeras om och det är normalt att det tar ett tag.
Men ge inte upp, det går ?

Lycka till ?
Kramar
???

Läser hos många att livet känns tomt och meningslöst utan alkohol och även med alkohol (det är därför man dricker).
Vad kan man förvänta sig av livets pjäs då man själv innehar huvudrollen?
Handlingen speglar hur jag ser på mig själv. Jag tänker skriva en ny pjäs där jag verkligen har huvudrollen ... som en som inte dricker.

Nykter November önskar jag er alla. Själv har jag nyligen provat lågalkoholhaltiga viner på 5,5%. De är ju inte som vanliga viner förstås men jag ville ändå prova. Jag har haft en härlig retreat-dag i en kyrka idag. Dessutom har jag varit på qi-gong i en kyrka denna vecka, tagit två härliga höstpromenader samt varit på introduktion till Livsstegen och på Sinnesromässa, allt under denna vecka. Plus två möten förstås. Känns som en ny sorts balans. Mindre AA och mer själavård och kyrka.
Idag firar min "vän" 30 års nykterhet. Trettio år! Nykter! Jag önskar honom allt gott. Vi är fortfarande vänner. ?

Välkommen hit!
Det här är ett bra ställe för igenkänning, inspiration, tips och råd.
Du är inte ensam med att känna dig ensam. Inte ensam över att dricka av den anledningen heller, eller för att få förvinna. Forumet har absolut hjälpt mig med dessa saker. Om du vill göra en förändring så är det ett bra första steg att skriva här ?

Du är fin!
???
Du är bra!
???
Du är på väg!

Kramar?
/Fibblan ?.

Så bra jobbat?♥️!
Heja dig - du är bäst!!!
Tack för alla kärlek i min tråd???♥️!
Kram och fortsatt mumsig kväll ?!
/Fibblan ?.

Vad ska en göra med sitt liv... Något som känns meningsfullt utan att bli ett kall som slukar en med hull och hår... Jag tänker att 20 år som lärare har gett dig massvis med kompetens som kan användas i det privata näringslivet. Skickliga pedagoger behövs inom HR tex. Du kan ju annars gå tillbaka till Lärarhögskolan som yrkeslärare. Doktorera kanske? Eller bli studiecirkelledare? Eller du kan läsa till yrkesvägledare? Eller varför inte bli läromedelsförfattare? Testa att själv gå till en yrkesvägledare. Det är superintressant att gå igenom deras kartläggningar och samtal. Man får reda på massor om sig själv. De som läser till yrkesvägledare brukar söka med ljus och lykta efter någon att öva samtalsmodeller och kartläggningsmodeller på. Jag har varit en sådan försökskanin och fann det mycket givande. Kolla med något lärosäte nära dig.

Tänkte precis på dig faktiskt!
Underbart att du hittat en motivation för dig själv! Vad grym du är ?
Det är ju som du säger, varför straffa sig själv för att någon annan är en idiot?

Och vilken bra handläggare på fk!! En hjälpande hand i rätt stund är guld värt. Och du är värd den där hjälpande handen efter gårdagen!!
Kram ?

Så det kan gå...
Igår var en fruktansvärd dag. Var på ett läkarbesök och min läkare slog undan benen på mig helt och fullständigt. Situationen är lite för komplex för att jag ska orka förklara. Men jag gick iaf därifrån med ångest i kvadrat, tänkte att det här kan bara inte vara sant.
Naturligtvis var det första jag tänkte att jag skulle styra rakt mot systemet - Jag ska supa skallen av mig. Behöver en riktig drängfylla. Fy f-n vad jag är värd att trösta mig nu!
Men någonstans hörde jag också en liten röst som sa - Det räcker väl att han är en idiot, inte ska du straffa dig själv också genom att ge upp nykterheten? Och så tänkte jag på er här på forumet.
Över åtta veckor nykter och allt läsande och skrivande här har alltså gjort något mycket positivt för mig. Det har skapat en röst som säger emot tom ett "tvingande sug".

Men, vilken röst vinner i ett så överjä-ligt läge?

För att ge mig själv en tankefrist tog jag omvägen via gymmet. Sedan, på något sätt, lyckades jag faktiskt ta mig hem utan att handla. Satt hela kvällen hemma och kunde inte göra något annat än att stirra in i brasan och försöka andas och hantera ångesten. Med en kopp te i handen.

Idag fick jag ett samtal från Försäkringskassan. Min handläggare förklarade att hon pratat med min läkare och att hon inte förstod hur han tänkte och sa "Jag bad honom skriva ett tydligare intyg så att du kan få fortsatt hjälp, jag vet ju att du behöver det." !!!!!!
!!!!
En mycket oväntad hjälpande hand. Så tacksam för det!

Så tacksam även för er alla här på forumet. Ni anar inte hur mycket ni hjälpte mig igår, jag var för slagen för att ens orka gå in här, men jag tänkte på er.

TACK!

Idag gick jag förbi systemet utan problem. ???
Däremot blev det stor godispåse....
Så får det bli ibland??? lite substitut?

Ha en fin helg kära forumvänner ?
???

Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.... Är 37 år snart och jag sitter fast. Har sambo och 2 barn. Sitter hemma själv på helgkvällar och pimplar vin när jag vet att min sambo är ledig.
Jag dricker för att jag vill fly. Bort från verkligheten. Jag känner mig så ensam. Jag är bara lycklig när jag är med mina barn. Har inte några vänner direkt som jag umgås med. Har i princip isolerat mig från omvärlden och är bara med mina barn och tar hand om dem och hemmet. Känns som att jag inte har någon identitet längre. Att jag inte är värd någonting. Jag har alltid varit den där snälla som ställer upp på andra... Men jag får aldrig något tillbaka. Ingen har någonsin brytt sig om att ställa upp när jag behövt.
Jag har byggt upp stora tillitsproblem sen ungdomen. Allting har lett till den punkten jag är i idag. Håller mig för mig själv, säger alltid att allt bara är bra fast jag skriker inombords. På senaste tiden så känner jag ingen samhörighet med min sambo heller. Det känns som att jag får sköta allt här hemma. Han känns som ett tredje barn, en tonåring till som jag får plocka upp efter. Han har inte lagat mat här hemma på över 2 månader. Han kan få för sig att va duktig och dammsuga 1 gång i månaden. Han ville ha diskmaskin, men det är ändå jämt disk i vasken för det är ingen annan än jag som lägger skiten i maskin.... Jag orkar inte. Det är så mycket mer. Onlinespel från morgon till kväll när han är ledig från jobbet (de dagar är jag självklart nykter), när han egentligen borde va med familjen.
Så ja.... Jag längtar efter helgen varje vecka... Så jag kan sätta mig vid datorn när barnen somnat, ta på hörlurarna och öppna vinet. Sen njuter jag tills jag däckar. Dagen efter har jag ångest och ibland har jag minnesluckor för jag kommer inte ihåg hur jag tog mig till sängs. Och ibland händer det att jag tar en återställare dagen efter. En stor återställare som jag blir lika full på som kvällen innan... Känner mig så ensam och fast och snurrar i en ond cirkel.

Min väg till nykterhet är krokig och lång. Många omvägar och u-svängar. Men jag tänker ändå att jag är på rätt väg... på ett sätt. Jag har erkänt att jag har problem sen länge - vilket är första steget. Jag har försökt sluta och dra ner många gånger. Jag har reflekterat, läst böcker, lyssnat på podcasts och skrivit här. Jag har lyckats hålla mig helnykter 2 månader förra året vilket jag ändå är stolt över. Och nu senast så kommer jag tillbaka hit även om jag har druckit och fortsätter skriva och reflektera. Det är omöjligt för mig att se på alkoholen som något att annat än skit och leva med tanken att allt är frid och fröjd. Jag vet att det inte är så och därför är jag rätt säker på att någon gång är sista gången. Bubblan har spruckit sen länge men jag använder den ändå för att snabbt döva ångesten...

Men problemet är inte bara alkohol utan det runt omkring, det som får mig att dricka. Ångest, ensamhet, ilska och depression. Det är också något jag måste ta tag i men jag vet att alkoholen spelar stor roll i hur jag mår så om jag kan göra mig av med den blir det lättare att jobba på mig själv.

Tack, du har helt rätt. Ska inte köra några dumma dryckesrace för sådant. Ska jag dricka ska det vara för att jag vill och inte för att jag är förbannad. Känns bättre nu iallafall och hoppas och satsar på att vara nykter ikväll.

Försöker fortfarande sluta med a. Dricker sprit o vin dagligen sedan 20 år, nu har drt eskalerat. Flera försök har gått åt pipan, tvungen att besöka bolaget efter jobbet. Tycker att livet är tomt och innehållslöst, a hjälper att döva tristessen.
Är nu inne på 2 a nyktra dagen och undrar ska man få sån här feber o huvudvärk? Och ont i ögonen, men det beror väl på febern. Vill bara ligga kvar i sängen lediga dagar, men blir stressad av det, vet ju att jag har mycket att göra i hemmet och att jag behöver luft.
Det blir dåligt med mat, orkar inte laga och orkar inte äta.
Blir skrämd när jag ser hur länge ni som skriver här måste kämpa för att inte dricka

Är hon anledningen till varför du dricker? Eller blir det bara en orsak av kanske flera.
Lat - ja det kan man ju vara och förändra till det bättre.
Att bli kallad värdelös - det är hemskt och inte sant. Så säger man inte oavsett hur arg man är. Förstår att du blir ledsen och tappar modet - men låt inte hon bli anledningen till att du förstör det du uppnått hittills.
Håll dej på banan.

Tack för ditt meddelande Sofia.

Rutiner jag ändrat, bara några dagar än, är att äta mycket tidigare. Normalt brukar vi inte äta förrens ungarna gått och lagt sig, frugan framför teven och jag i köket. Det ger mig möjlighet att dricka ifred. Det gör även att jag är völdigt hungrig fram till jag äter och det innebör mycket kalorier från dryck och skräpmat. Detta kommer inte hålla för frugan då hon har sina egna problem, men jag kommer försöka satsa på detta. Det ger även tid över på kvällen efter att jag ätit, har jag väl ätit så är suget alltid borta.

Mitt största problem kvarstår dock och vad jag än gör så kommer jag inte ifrån det. Min fru kan inte hantera stress, är kontrollfreak och perfektionist. Detta leder till att hon konstant bråkar och skriker. Vi kom överens om att hon måste skärpa sig och att jag skärper mig med drickandet, men hon har redan haft flertalet utbrott. Det jobbiga är att nör jag är nykter hanterar jag det inte, eller jo det gör jag men jag föraktar henne. Jag försöker gång på gång förklara att hon måste skörpa sig men det är tydligen bara jag som överreagerar, men att bli kallar lat och värdelös tycker jag sjölv inte är särskilt kul. Jaja, få se var detta leder som sagt. Kanske dricker ikväll, hoppas verkligen inte, men igen efter hennes senaste utbrott är jag mentalt nere på botten igen.

Hej JoYo! Det låter som att du har en mental öppning för att kanske dricka ikväll, men samtidigt så arbetar du också förebyggande under dagen - du tänker minimera stressen under dagen för att ta bort en riskfaktor för att dricka. Verkligen en klok plan! Det går ju att skjuta på tankarna på om du ska dricka eller inte, en stund i taget. En strategi som fungerar för en del är att vänta 15-20 minuter när man känner ett sug att dricka, att ge sig själv lite betänketid.
Varma hälsningar med hopp om en skön helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Hel! Ditt senaste inlägg andas besvikelse och självförebråelser. Inte konstigt, du hade önskat att kunna lägga ännu en nykter dag bakom dig och nu blev det inte så. Däremot går det ju också att se det utifrån andra perspektiv - du kanske hade druckit mer än tre glas om du inte hade den viljan som du ändå har att göra en stor förändring? Kanske är det inte just den riktigt sanna viljan som saknas, utan alternativa strategier för att hantera stressiga situationer t.ex.? Man kan ju också se det här tillfället som en chans att lära, om t.ex. just stress är en trigger för dig att dricka, så är ju det något väldigt bra att vara medveten om för att minimera framtida risker. Hur tänker du kring det?
Varma hälsningar med hopp om en lugnare helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jaha... fredag... igår kväll var suget starkt och jag bestämde mig för att dricka ikväll...
Imorse vaknade jag så glad över att må bra! Nykter.
Ikväll ska mannen ut på AW. Jag och barnen ska ha fredagsmys. Jag vill inte smyga undan alkohol. Är rädd för stressen som kommer när kvällen närmar sig. Alko-stressen.
Men känslan att övervinna kvällarna och vakna pigg på morgonen är oslagbar. Tänk om jag vinner ikväll? Jag orkar inte tänka på det just nu. Ska inte stressa under dagen för att inte ha en orsak till drickandet.

Dagen som började så bra igår slutade med 3 glas vin. Kände att texten förlorade sin positiva och kraftfulla verkan vartefter dagen gick. Stressad av förberedelser inför helgen. Så jävla ynkligt!
Jag har verkligen inte fått fatt på den riktigt sanna viljan än, ger ju upp direkt, hur många löften jag än givit. Tomma löften. Är så besviken på mig själv idag.

Hahaha, det är ju fascinerande att min ton hördes i det jag skrev. Jag var bestämd mycket riktigt när jag skrev till dig - skönt att du tog det rätt.
Om man inte håller på att diskutera så himlarns mycket med sig själv hela tiden utan för det enda argumentet som vi faktiskt kan förhålla oss sanna till så blir det 7 resor enklare:
- Aldrig det första glaset.
Om det aldrig blir första glaset slipper vi en mängd påföljder, bland annat:
• ångest
• när vi ska kunna tänka oss sluta, ”bara ett glas till” finns inte då
• minnesluckor
• bakfylla
• skadade inre organ + hjärna
• sabbade relationer
Listan kan göras lång!

Beträffande dina sk vänner. Du funderar helt sunt och adekvat på den punkten. Hade det varit mina så hade jag strukit dom dag 1 från min lista.
Vet dom om att du kämpar mot alkoholen i din sjukdom?!
Deras resonemang låter heeeeelt kefft to be honest.
Omge dig med personer som stöttar dig i detta, ingenting annat kommer att ha någon betydelse framöver om du ska klara av det här. Våga vara öppen och ärlig men va det med den du har förtroende för så det inte blir fel.

Ta hand om dig!
Mod och styrka!
/Dee

Helt rätt.
Min man sa; Det är väl roligt att umgås !
Jag sa; Nä det.är det inte!
Se skrattade vi ihop. Vi är verkligen olika. Å det är bra. Han umgås och jag gör det inte.

Det är.väl rättan tid....
Allhelgonahelg...ljuständning för alla dem som vi saknar å älskar.
Min pappa saknar jag mest...helnykterist...pommac på nyår. Allt du vill kan du..var hans måtto. Oj vilka bra saker han åstadkom.
Farmor ...ingen sprit här inte...sagor och hemvävt...å tid för mig.
Att se tillbaka är viktigt för framtiden.