Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag klarat 1 år. Ett helt år utan alkohol! Det har gått upp, det har gått ner. Men har kommit till så många insikter om mig själv mer och mer. Det är verkligen så att allt sitter i huvudet. Jag hade som mål att klara ett år. Nu tänker jag låta dagarna passera utan att ha mål. Jag kanske dricker nån gång. Det är mitt beslut. Men tänker inte falla dit igen. Och än så länge fortsätter jag min nyktra bana för att jobba mer med mig själv. Hitta roten i mig själv och bli ett med moder jord. För var dag som går ökar min medvetenhet och jag hittar min högre makt. Just nu kämpar jag med att komma upp på morgonen. Bara jag kommer upp så är jag som en duracellkanin.
Jag har fortfarande tron att det går att förändra ett destruktivt beteende till ett normalt beteende. Men att det tar tid. Och det kanske är försent för mig men har ändå den tron. För med tron kommer man ganska långt. Kraften inom sig finns alltid där.
Men nu försöker jag släppa tanken på alkohol. Den är skadlig för oss, tar energi. Ger konsekvenser. Stora som små.
Min mamma dricker på osunt sätt igen. Och det när jag hela tiden med mig. Tänker på hur hon förstört vår familj. Den ständiga oron. Ständiga hoppet om att allt ska bli bättre. Det gnager i en hela tiden. Och det har man gått med i ca 20 år. Funderar på om man skulle gå till nåt sånt där möte för medberoende? För mycket av min oro och rädsla och sorg ligger där. Att vi inte kan hjälp henne. Men det är också svårt att inte bry sig liksom...
hoppas ni alla mår bra. Oavsett var i resan ni är. ❤️

Fantastiskt! Hur känns de idag?

Jaha, så har det plötsligt gått 4 dagar utan A..( det e nog 1 år sen det hände) . egentligen konstigt nog ingen Big deal... märker jag... kanske har ja inte det fysiska behovet lika mycket som det mentala.. att få käften tyst på hjärnan ... hur som... försöker hålla det odramatiskt.. tar en dag i taget. Saknar det goda röda vinet när jag lagar mat... men förutom de 2 timmarna vid spisen... ( älskar att laga mat) .. så är det helt ok.. jag kan inte bestämma huruvida oron i kroppen e pga abstinens.. eller pga av att jag de facto har riktiga orosmoln i livet som måste lösas nu.. söker arbete nu och ekonomin e en orosfaktor, kommer jag duga på arbetsplatsen? kommer jag få nytt jobb? kommer jag vara olycklig och hamna i misär... den typen av oro... längtar efter stabilitet... har en underbar man som är min stora vinstlott i livet.. men det räcker liksom inte.. har satt upp mål för att hitta jobb, få koll på tärningen och hitta mitt syfte i livet.. övervinna handlingsförlamningen... men det e svårt som ni vet. Nu dessutom göra allt detta helt nykter :)...
har sagt att denna veckan ska jag bara klappa mig själv på axeln att jag inte dricker... äta så mycket jag vill och vad jag vill, lata mig om jag behöver, inte sätta för höga krav.. nästa vecka... måste jag börja sätta kav på mig själv... jag har enormt mycket energi när jag väl vill och bestämmer mig.. men just nu rätt lamslagen.. men jag kämpar.. kan inte säga att jag aldrig mer kommer ta ett glas vin... trodde jag skulle ha mycket svårare abstinens... men jag ska vara helt nykter nu.... just idag ska jag njuta av att kunna minnas vad jag gjort och sagt... just idag ska jag ha kontroll...just idag ska jag vakna utan ångest och baksmälla... jag ska möta min oro över livet... NYKTER... en dag i taget.. :). Ser framför mig hur livet kommer stabiliseras... jag ska kämpa med näbbar och klor..... till våren kommer... ska jobb vara löst och jag ska ha mer balans på alla plan.. ser fram emot att sätta mig på vår lilla uteplats och invänta att min man ska grilla klart den färska laxen... sen avnjuter vi den med stor fetaost/avocado sallad... och iskall jordgubbssaft med färsk lime....( helst har vi skaffat oss en hund också då som förnöjt ligger vid mina fötter och väntar på en smakbit ;) :)).. . målbilder... jag SKA dit.. sorry för svammel.. :) har jag så mycket tankar så det blir lite osammanhängande. Tack för ni finns.. nu kör jag dag 5... får bli lussebullsbak idag.. äta är världens bästa medicin mot alkoholsug enligt mig :) KRAM till er <3 .. jag hoppas ni fina eldsjälar där ute mår bra och att ni kämpar på <3 Tack för ni finns.

Nu har du ju inte skrivit här på ett tag, GaragePer. Hoppas att det är okej med dig, att jobbsituationen utvecklas bra.
(Ja, jag blir ju förstås lite - just det - orolig.)
Kram!

Två månader är jättebra jobbat?
Kram ?

Nu har det gått två månader sen jag bestämde mig för att be om hjälp och inse mitt alkoholproblem. Jag har varit på 3 AA möten, 2 utekvällar med dans och alkoholfria drinkar. Har varit en positiv känsla att vara nykter men de jag träffar där blir förvånade att jag är nykter, dansat till klubben stängde, tydligen så bör man vara full för att ha kul. Vardagen rullar på med jobb, barn, vänner och mitt arbete med mig själv. Jag har börjat bry mig om mer om hur jag mår och hur jag "ser ut". Jag blir glad över mindre saker idag och behöver inte leta bekräftelse i utekvällar och alkohol. Jag ser framemot helgen när den kommer då de innebär att vila upp sig, ett värmande bad, en bra film och tid att läsa böcker. Men jag vet att det när som helst kan förändras men jag är så nöjd över det jag gjort för mig själv innan de hann drabba min familj och mitt arbete. Jag ser framemot en mysig december månad och sedan ett nytt år, kanske blir mitt år...

Så fantastiskt bra gjort
FinaLisa ??!
Resan fortsätter - och ja, du har oss här?! Vi hjälps åt, och tar oss igenom
eventuella tuffa passager?❤️!
Ha en fin dag och unna dig något extra!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Sitter och funderar? Undrar vad jag tycker är kul egentligen? Med alkohol är ju allt kul, eller man kunde väl tänka sig vad som helst med a. Måste komma på lite som man tycker är kul nykter? Detta gäller främst helger eller ledighet allmänt.

Ja kanske ska lägga några hundra i veckan på nåt kul istället för a, kan ju i princip lägga 2000kr i månaden på nåt om man blir nykterist. Dyrt med finöl, man är ju mindre alkis med dyrare alkohol. Har nog tänkt så, jag köper billigare snus för att det är dyrt. Känner sig som mer alkis med billig öl.

Idag är det dag 50!!! ???
Trodde faktiskt aldrig att jag skulle komma hit men jösses vad fort och lätt det gick!
Och nu fortsätter resan och tuffar på mot 90 dagar. ????
Lite skakigt lär det bli att passera jul och nyår men jag har ju er på forumet att hålla mig i om det skulle bli alldeles för obekvämt.??
Ha en fin onsdag ?
Kramar??♥️

Skrev just i din tråd att du är välbehövd här på forumet ???.
Ja, det ska bli jättekul och spännande att ses. Har ju ett tåg att passa efteråt men en liten stund ska väl hinnas med.
Kram kram ??

Älskar att få en lugn stund på morgonen. Går också upp långt innan jag måste.

Tycker att du resonerar klokt,en bra förutsättning för att lyckas. Önskar dig en fin dag och lycka till på föröndringsresan.

Kram

Enligt min klocka så har jag sovit jättebra, näst intill optimalt, enligt mig själv så har jag sovit ok. Kunde knappt vakna när klockan ringde 4.45. Jag vaknar alltid två timmar innan kidsen går upp... för att få värdefull egen tid. Nu har jag en fantastisk timme kvar. Jag ska planera min tid i dag och jag ska nog läsa lite.

Som jag skrev igår, fasen vad jag på riktigt älskar att vakna nykter! ❤️ En kopp kaffe, helt tyst i huset och jag ligger och myser i den varma sängen, utan tungt huvud, torr mun och ett bankande hjärta.

Jag vill så mycket, men ska försöka begränsa mig. Detta ska vara mitt fokus-område nu. Det kan vara runstreak som jag oxå vill återinföra, att springa ger mig såååå mycket styrka mentalt och det kan jag behöva. Annars ska jag bara låta allt rulla på framåt, utan en massa mål och utvecklingsplaner. Grubbla en timme om dagen som mest och annars låta tankarna komma och gå.

Idag är det alltså dag 63 eller dag 4, egentligen ingen riktig utmaning ännu... brukar kunna hålla upp åtminstone till onsdagen. Torsdagen är svår, men inte omöjlig, fredag har jag nog klarat nån gång och lördag endast om fredagen varit för hård. Så nu börjar det brännas och utmaningen närma sig. Men i dag är jag nykter och glad. ??

Blir så glad av att läsa om din resa mot nykterheten. Äntligen! Som du har fått kämpa för att komma dit du är i dag. Riktigt riktigt bra jobbat.

Tack för att du har funnits för mig så länge här. ? Och nu är det bara två månader tills vi ska träffas. Känns lite overkligt, men så himla kul. En fika efteråt, hoppas jag på.

Många kramar till dig, finaste Lisa. ?

Wow, Soffi, du som från början inte ens hade som mål att bli helvit bara kör på och fixar utmaning efter utmaning. Kanske var det just det att det inte var förbjudet som gjorde att du fortsatte av bara farten. Det där visserligen viktiga och många gånger avgörande "Aldrig mer" ställer ibland till det i vår A-hjärna. Förbjuden frukt...

Hur som, du är riktigt grym, det är en fröjd att följa dig.

Kram

Du har, precis som jag, kämpat så länge. Just nu har du mera motivation än vad jag har, önskar så att du får hjälp att orka hålla i den. Det är du så värd. ?

Vet inte mer vad jag ska skriva än att jag tror på dig. Du kommer att fixa det.

Kram

Kom upp en tanke om en öl som ligger i kylen och väntar på att någon ska dricka upp honom... men den lät jag bara glida vidare på en tankevåg och den var borta efter nån sekund. Är fortfarande ordentligt spak efter helgens händelser och skulle gärna grubbla ihjäl mig kring de tankarna. Har dock precis lyssnat på en ljudbok om metakognitiv terapi och där hittat en del bra saker att ta med mig in på denna resa. Att låta tankarna komma och gå, att låta trigger-tankar komma och gå med ett löfte om att tas upp senare under dagen vid grubbel-timmen. Så istället för att älta, tänka igenom, lägga strategier och lösa problem som inte inträffat ännu... så får alla de tankarna snällt vänta till triggertimmen. Fokuserar istället på ljud runt omkring, en tiger som jag skapar i mitt huvud... verkligen användbara tips kan jag tycka! Så nu kör jag grubbel-timme mellan 16–17 när jag åker hem på bussen. ?

Gonatt och bra jobbat, snart är kväll 3 avslutad och därmed även dag 64 ??

Ja, du Gojan, visst händer det saker när bedövningen släpper. Det där man har självmedicinerat mot tittar fram.
För mig är det oro. En sjuk oro (som sagt, jag tror ju att jag har GAD). Sjukdomar, katastrofer (helst orsakade av mig själv för att jag har glömt något eller gjort något misstag), att något ska hända mina barn - nu eller i framtiden. När jag väl börjat spinna loss kan jag oroa mig för saker som rimligen inte skulle kunna inträffa förrän långt fram i tiden: att mina barnbarn ska börja knarka (de är ännu under två år båda två). När min vuxna dotter hälsar på och bor hos mig några dagar ligger jag sömnlös, orolig och svettig om hon inte kommer hem till midnatt, fastän jag vet att hon är ute och har trevligt med vänner hon inte träffat på länge. Klockan ett är hon våldtagen, klockan två är hon mördad...
Det finns - förhållandevis många - nätter när jag sover gott också, men när en orostanke har fått fäste kan den hålla mig vaken hela natten. Och så blir det en ond cirkel, för när jag är uttröttad kommer än fler orostanker farande.
Men.
Nu kämpar vi på, hörni!
Kram!

Tack Pellis, känner mig välkommen. ? Du har så rätt vad det gäller hjärnhalvornas diskussioner. Än så länge vinner rätt hjärnhalva och jag kommer göra allt för att det ska fortsätta så! ??

Humle - bra beskrivning precis så är det med kvällens vana.... ? Väldigt inpräntad och extremt svår att bryta. Jag tror nånstans på rutiner och att jag ska till vardags kunna bryta gamla mönster med nyskapade rutiner. Kan leva mig in i ditt dilemma om fredagen, själv valde jag alkoholen i lördags (stod inför samma val som du) och det slutade i total katastrof ?

och förtydligade och synliggjorde för mig när jag lite förminskade mig/tvivlade på om huvudet satt sådär käckt på skaft eller inte??

Idag har jag varit på jympa. Senast var på nittiotalet? Gick riktigt bra! Medelpass o massa kombinationer som min koordination inte klarade av helt, men jag hängde med i det mesta o fick flåsa o ?

Just nu tänker jag att jag kanske kan ta mig dit på egen hand; det var inte så läskigt som jag tänkt i mitt huvud? Folk var som folk är med alla variationer en kan tänka sig och jag var en i mängden.

Imorgon kommer kroppen berätta vad den tyckte om passet. Tror kroppen o jag är överens om att det är en bättre timme att ha tillsammans än en timma med alkohol.

Nykter tisdag och imorgon ser jag fram emot en nykter onsdag där kroppen, om den inte är helt stum, får följa med på ngt pass till. Rensade liksom hjärnan från sug; kände mig stark? !

Sov gott när du sover, du kämpande medmänniska därute. Ta dina steg i din takt. På vägen får du en kram av mig, om du behöver en?

Utan bedövningsmedel kryper ledsna känslor så småningom fram och när de kommer fram, kommer sömnlösheten och när den kommer, då hjälper liksom ingenting. När jag är helt slut, blir jag liksom rädd för att sova och tvekar att bryta den onda cirkeln. Det är en jäkla felkonstruktion i hjärnan, eller hur? Jag menar, rationaliteten skadas ju när återhämtningen inte funkar och nätterna blir till evighetslånga inre monologer där jag går igenom alla fel jag har gjort i mitt liv. Det landar hela tiden i att OM jag bara hade kunnat hejda mina känslor och vara så där cool och eftertänksam, hade jag haft kontroll över mitt liv. Men kylig har jag aldrig kunnat vara. När jag mår bra, är jag ganska nöjd med att jag är impulsiv. När jag mår bra, kan jag tänka bra! Men i mina känslosnurror blir det knutor. Jag vet inte vad jag vill säga, mer än att jag är låg och ledsen. Allra mest ledsen för att jag inte orkade bära min brors smärta. Eller snarare, jag vågade inte riskera att han skulle fortsätta säga elaka saker. Men jag mår så dåligt av att sätta gränser för jag känner mig elak.

Dagarna går bra: jag jobbar och är morsa. Men plötsligt kommer huggen i magen och det blir svårare att djupandas. Det går åt så mycket energi att bara låta känslorna finnas. För jag tänker inte döva dem utan låta dem sippra. Tiden läker, men det känns aldrig så när man är mitt i det. Ingen ser. Jag mötte en bekant idag som jag inte har sett på några år och som kommenterade att jag utstrålar lugn och tillfredsställelse. Jag ÄR lugn och i kaos på samma gång och jag känner igen tillståndet. Nästan som i ett vakum. Tankarna snurrar långsammare och tyvärr precis så långsamt att jag kan fånga innehållet, om och om igen. Det är tusan så mycket lättare (för mig!) när jag är uppvarvad! Men jag gör också fler fel då, som jag sedan ältar när jag är trögflytande. Det skulle vara mycket skönt att leva i ett måttfullt tanke-tempo.

Kram på er!

ett sidosteg. Du kan fortfarande fortsätta rakt fram. Tror på dig.
??

Idag har jag haft en sjuk stress i kroppen, massa oro och hyperventilering. Som om det inte var nog tvingade sig en svår släkting in på besök... trots mina försök att undvika och avvärja. Varför just nu? Väl på väg hem från jobbet, bestämde jag mig för att ta ett glas vin.
Jag hade kunnat överleva dagen utan. Men jag drack ett stort glas vin. Jag orkade inte stå emot.

Jag vägrar leva såhär längre. Dags att gå vidare. Har tagit itu med många saker den här veckan, plus:
Varit hos läkaren idag för ett hälsoproblem jag dragits med länge.
Har lämnat leverprover på werlabs, får se vad de visar.
Har bokat läkartid på vårdcentralen för hälsokontroll och så:
bokat tid hos en terapeut.

??
.

Jag är också på dag tre som nykter efter alldeles för lång tid med alldeles för mycket vin. Det här fixar vi :)

… av att läsa att du är på banan igen!
Att du kom ihåg att andas när glasbanken lockade. Det är starkt!
Dina mål är jättebra, följ dem för din egen skull och - stressa inte ihjäl dig!
En nykter mamma är nog bättre för ditt barn än 10 julklappar och pynt högt och lågt. Bra idé också att åka till ett härbärge.

Kram