Senaste kommentarerna i forumet

..lider så med dig?.
Och jag tänker som du, vad mer kan du göra..?. Du gör ju verkligen allt vad du kan för att få ett stopp på den evinnerliga värken..
T.o.m scanning på G, så mina ev. råd kring vätske- och saltbalansen, känns verkligen överflödiga..?. (Det om att vi ofta tillför en massa vatten, men glömmer av att saltet är lika viktigt.)
Du är verkligen inte klen! Tvärtom! Och som du säger, du tröstar dig inte med alkohol! Det i sig är en styrka?!
Tycker din idé om att sjukskriva dig resten av veckan, låter klokt!
Vila, jogging om det funkar och avslappning?! Slippa höga ljud och statiskt arbete på ett par dagar.
Och kanske också ta tag i att boka akupunktur eller massage som du märkt, gör värken bättre. Även om det inte blir ngn långvarig effekt, så verkar det ändå underlätta för stunden om inte annat?.
Skickar med lite styrkekramar, att lägga till den styrkan du redan har?!
Kram
/Fibblan ?

Låter verkligen som en pissig dag..
Klart du blir less..?.
Jag tycker du gör helt rätt i att lägga dig tidigt, och imorgon kommer det ju en ny dag! Tänk så bra ni hade det nyligen, sådana dagar finns också. Och ibland är de som denna - helt för jävliga?..
Men det är också så att när den ena i ett förhållande börjar göra förändringar, så blir den andre tvungen att förhålla sig till det. Den övergången är långt ifrån alltid smidig..
Jag tro det hör till på ngt vis. Klen tröst i sammanhanget. Jag fattar det?!
Men du lyckas ändå få tag i något positivt med dagen tänker jag - nämligen att du inte dricker?! Precis som du är inne på väcks ju gärna tankarna på vin till liv, i sådana här kämpiga lägen..
När du ridit ut denna känslostorm, och kommer till ro, kommer du att känna dig så nöjd och stolt imorgon att du vaknar nykter ?!
Heja dig?!
Styrkekramar!
/Fibblan ?

Inte bra. Dag 17.
Bråkat med mannen.
Mår piss.
Ångest.
Jävla skit.
Jag pratade med honom bara i morse om något rimligt. Alltså rimlig kritik i lugn ton. Han tar så illa vid sig så han åker iväg och kommer inte hem föränn sent. Inget svar på sms. Inget på tele. Han vägrar berätta vart han varit. Säger att jag ska skita i det. Han är vansinnig.
Jag är less.

Pissdag!
Nykter dock. Men jävlar vilken pissdag.
Ska gå och lägga mig tidigt så jag kan skippa denna jävla dagen helt.
Fan. Detta tär så på mig. Och nu har jag inget lugnande glas vin att ta. Fy. Fan.

Idag fyller min fina son 18 år. Älskade barn. Jag försöker inte visa det men jag torterar mig själv inombords med skuld, ånger, förtvivlan, misslyckande... Men, jag är nykter idag och min ambition är att fortsätta vara det. Jag förtjänar inte mina fina barn.
Min dotter tror min man fyllt på sitt glas på morgonen nyligen och dessutom hällt whiskey i vinglaset vid ett annat tillfälle. Gud, vad ska jag göra?
Igår var jag på ett fullspäckat tisdagsmöte. Det var jättefint. ?

Har väldigt mycket huvudvärk och är så trött så trött.
31 dagar med huvudvärk sedan 6 augusti, med eller utan alkohol
Sällan att tabletter har hjälpt.

Träffar läkare nu igen, och senaste budet är att äta sjukt mycket värktabletter för att se om huvudvärken släpper. Det enda som hände var att jag blev dålig i magen.
Så nu sitter jag hör efter en taskig natt, med ny huvudvärk och ingen lust att ta Treo eftersom jag är rädd att bli dålig igen.
Funderar på vad som gör att jag får huvudvärk.
Med eller utan alkohol är det detsamma.

När jag joggar har jag inte ont men efter ca 1 timme är det tillbaka.
Inga tabletter har egentligen hjälpt.
Akupunktur o massage ger lindring efter 2, 3 gånger men inte någon längre period.
Jag styrketränar rygg o axlar för att orka kontorsarbetet som jag har.
Jag försöker vila.
Vad mer kan jag göra?
Läkaren har ordnat remiss till scanning men jag tvivlar på att det ger något, isf ska jag få komma till neurolog.
Jag känner mig så fånig.
Vem är det som är så ynklig att man fastnar i huvudvärk? Hur klen är jag, egentligen?
Jag tröstar mig iaf inte med alkohol.

Funderar på att sjukskriva mig resten av veckan och se om det blir bättre med huvudet om jag inte är på jobb, slipper allt höga ljudet och allt statiskt arbete, om jag kan jogga och vila och slappna av. Kan det göra skillnad?

Jag vill vara frisk, pigg och stark.
Men jag vet inte hur jag ska bli det.
I dag är bara ett stort hål av trött huvudvärk.

Tack, Maran, för att du delar med dig utav dina erfarenheter. Det uppskattar jag mycket. Jag tror även att ta en sponsor och börja göra stegarbetet är vägen ut ur mörkret och mot ljuset och sinnesro. Det säger iaf "alla" på mötena. Att vara nykter är inte samma sak som att leva ett bra liv. För ett nytt, bättre liv krävs mycket mer och där visar AA en väg att uppnå det. Jag måste sluta älta, sluta harma, bli fri från all skuld och skam. Börja leva efter sinnesro bönens budskap. ?

Din man konfronterade dig om dina alkoholvanor och du valde att ta till dig av hans råd och tittade in och startade en tråd här. Bra gjort! Du har druckit lite i smygunder en längre tid om jag förstod rätt, dels för att undvika "skäll" från din man men också för att det inte är något du själv egentligen vill, du vill ha det på ett helt annat sätt med alkoholen. Ibland fungerar det bra, det blir ett glas inte mer men det låter som att det på det stora hela blir mer än du egentligen vill och nu är du redo att börja förändra det.

Fint att du tog dig modet att skriva här! Hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Igen, varmt välkommen!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du tittade in här och skrev en rubrik, den väckte omsorg och lite oro hos oss. Hur gå¨r det för dig nu? Berätta gärna lite mer om du vill och känner att det skulle vara hjälpsamt. Vi finns här!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är en person som inte ger upp och det hörs att du reflekterat kring detta med alkoholen länge och vilken plats den tar i ditt liv och vilken plats du tänker att det ska få ta. Oktober vit som delmål. Vilket fint inlägg, som ett beslut, delmål och med motivationsfaktorer som inbakade i en form av dikt. Om du vill, berätta gärna lite hur det går för dig nu.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

I måndags var jag iväg till en annan ort och gick på mitt andra AA möte och jag var inte den som var där för första gången utan en annan. Det var en speciell känsla som gjorde mig så glad att just den personen hittat dit, kunde identifiera mig i vissa delningar men inte alla (än). Kändes verkligen som att jag behövde de där mötet för att tanka på med mer styrka så jag kan hantera kommande dagar utan alkoholen. Tänkte jag skulle åka på mitt tredje möte till den orten jag var på första gången då den gruppen var mindre och kändes mer som "min" grupp men ska fortfarande åka runt till fler olika grupper för att förhoppningsvis hitta min plats eller om åkandet kommer göra mig gott, jag vill inte gå i min stad då jag inte är redo för det än ifall man kanske skulle möta någon man känner osv.

Ångesten har näst intill släppt helt och jag sover väldigt bra men jag känner att det är tankar som snurrar varje dag om att jag kanske inte har problem mm men tur jag har skrivit här och i min egna dagbok om känslor och tankar från dag 1 som gör att jag ser svart på vitt att jag har verkligen alkoholproblem. Jag är så tacksam över att jag tagit tag i detta och jag har börjat tro så mycket på mig själv att jag kan om jag vill och med rätt hjälp, läsa litteratur hjälper mig också och inte bara om alkohol utan om hur man jobbar med sig själv då det antagligen ligger massor man behöver jobba med bakom.

Tack igen för era delningar det hjälper nog inte bara mig. /Magge

Belöningscentrum, till 80 % så blir ett glas en flaska för mig så har förstått nu efter några år att det inte funkar i mitt fall. Konstigt att man känner en viss sorg att man inte klarar av att hantera det men jag fokuserar på nuet, att idag ska jag vara nykter och även somna nykter och klarar jag att vakna upp utan bakfylla och ångest så är jag glad. Så en dag i taget, skriv dagbok och reflektera över ditt mående som du har dag för dag. Min svaghet är när ångesten släppt och jag får tanken att jag klarar ett glas nu osv. Kämpa på och läs, läs och skriv för din egen skull, känns så mycket lättare efter man fått ner allt i text om tankar och känslor. Då ser man även när man gör framsteg och skillnaden i tankesättet när det gått några dagar, veckor och kanske tom månader.

Jag vet inte ens varför jag skriver här nu. Ångesten är befogad, idag kom första väntade dödsfallet. Inte min bäste vän än iaf men tillräckligt smärtsam för att slå undan benen på mig. En vän, min vinpolare, har bjudit hem mig ikväll och ska dränka sina sorger i vin. Jag måste finns för henne nu. Hur det går vet jag imorgon. Varifrån ska jag hämta styrka?

Jag har precis börjat läsa igenom inlägg. Navigerar mig runt lite just nu och försöker hitta rätt var jag skriver ??!

Vill så gärna bli alkoholfri! Önskar ju kunde ta ett glas vin lite då och då men är rädd att jag aldrig kommer klara det. Belönings centrum slår till varje kväll och jag automatiskt häller upp ett glas vin när jag ska börja laga mat...

Jag som också gått igenom en skilsmässa förstår dig, men som du skrev att du har dina barn, jobb och vänner :) Du har ju tagit första steget och det betyder att du visar din styrka INTE din svaghet! Tillsammans kan man hjälpas åt att bygga upp sin självkänsla och ett liv med glädje. Har du läst delningar från andra personer här? /Magge

Har egentligen allt att va glad för! Jobb. Tre barn. Vänner. Fint hus att bo i. En sorg över en skilsmässa och dämpat sorgen med vin. Som utvecklats dig till att finnas tillhands varje kväll. Vaknar med ångest och förakt över min svaghet... blir väldigt negativ spiral. Speciellt när jag har väldigt höga krav på mig själv. Känns väldigt sorgligt. Glad att jag hittat hit och hoppas det kan hjälpa mig att fatta ett beslut och genomföra en förändring till ett alkoholfritt liv fyllt med glädje!

Hej tagit en tablett antabus 400 mg . Hur länge sitter den i kroppen .
Aldrig tagit någon innan . Så totalt 1 st

Hej Lully
Bra att du hittade hit, här kan du läsa många olika delningar kring hur alkoholen styrt andras liv som kan vara till hjälp och sedan hur var och en har jobbat med olika metoder för att minska eller bli av med deras alkoholproblem. Välkommen hit!

Så ledsen. Trött. På att alkoholen har kontrollen över mig och mitt liv och inte tvärtom. En förändring måste till och jag vet inte hur. Jag är inte närvarande. Känner inte livets nyanser. Saknar livsglädjen! Har precis registrerat mig och hoppas jag kan hitta hjälp och stöd här!

Känns som mitt val är rätt för dina ord ger valet trygghet. Det går att leva ett bra liv utan alkohol, så fortsätt skriva ge oss trygghet i våra val. Kram Strulan ❤️??

Jag är ju nu inställd på att fixa detta, och det inkluderar också att jag är ärlig över vad som händer i mitt liv. Jag är införstäd att denna resa kommer att vara snårig, och det innebär att jag kommer att snava på en hel del minor på vägen.

Igår var en sådan dag, dag 2. Det känns självklart som ett misslyckande, att nycketerheten bara varade en dag. Men samtidigt, jag forsätter att skriva, jag vill vara är ärlig, jag är målmedveten! Det är tungt att ta sig ur ett missbruk, men jag är långt ifrån att ge upp. Jag kommer att vara 100% ärlig i denna tråden, och det känns befriande att dela detta med er.

Jag gick en prommenad på eftermiddagen, och kände ett starkt sug att köpa alkohol. Klockan var kring 16:20. En minnesannteckning till mig själv, är att det är oftast vid det klockslagen jag känner suget. Kort o gott så lyssnade jag på min inre röst, tog en tur förbi systemet och inhandlade en kvarting gin och en tetra-pack 275ml vin. Drack upp allt under kvällen.

Happy? Nej! Ångest? Ja!

Det finns dock bara en väg framåt, nykterheten. Idag startar vi om, motivationen finns där, och det glädjer mig att ni är med mig. Skam den som ger sig!

Kommande dagar, vecka, kommer nog bli avgörande huruvida jag kommer klara av nykterheten. Inte alls sugen på alkohol, har inte fantiserat om en klunk men denna stress knäcker mig. Skulle kunna dricka vilken alkohol som helst bara för effekten, finns inget glamoröst eller njutningsfullt i den typen av drickande. Jag behöver vila, få återhämtning från all ångest och oro över saker jag inte kan påverka. Vet så klart att alkohol får mig att slappna av för stunden, sen blir det ännu mer ångest. Piller är inget alternativ, har tidigare provat antidepp i olika varianter, lugnande, sömntabletter. Mår bara sämre av dem eller så ger de ingen effekt. Måste dessutom kunna köra bil. Ett mirakel är vad som behövs.

Försöker hitta tillbaka till känslan när jag vaknade upp och bestämde mig för att ta den här fighten utan alkohol. Jag visste att de här dagarna skulle komma och strategin var att oavsett allt så är alkohol inte ett alternativ.

Inte ett alternativ. Det är orden jag ska minnas varje dag.

Är så katastrofinställd. Varje gång telefonen ringen tänker jag det värsta. Till och med att tömma brevlådan är obehagligt. Det är väl inte så konstigt med tankte på allt som pågår just nu. Men fy tusan vad jag inte är rustad för att hantera dessa känslor.

Höll på att krocka tre gånger igår. På väg till jobbet sprang fyra rådjur över vägen, tvärnitade. På väg hem från affären sprang en stor älg i hög fart ut framför bilen som låg före mig, båda tvärnitade. Några minuter senare står fyra rådjur mitt på vägen, så klart tvärnit igen. Jag svor högt för mig själv, som om jag inte är nervig ändå... Ok får vara glad att jag hann bromsa men det kändes som en prövning. VAD är meningen med detta liksom. Kanske ingen alls.

Och det är väl någonstans där min stora inre konflikt rasar. Meningen med allt. Liv, död och bearbetning av existentiell ångest. Nu har jag kastat bort så mycket av mitt liv i dimman, är det ens möjligt att förlåta sig själv. Alla drömmar jag hade, allt jag slopat och istället bedövat bort dagarna. Just nu är förlåtelsen långt borta. Det behöver passera avsevärt fler nyktra dagar innan jag ens tar i det ämnet igen.

Det låter som att oavsett om du väljer att stanna med din kille eller lämna honom så kan detta hända igen när du träffar någon ny osv. jag tycker att du ska bearbeta detta "övergrepp" som hänt, prata kanske med någon som vet vad som hände om ni då inte var ensamma. Jag tycker att du kanske bör se över om alkohol är något som du kommer kunna hantera i fortsättningen. Jag vet att jag inte känner igen mig själv när jag blir berusad och gör som du helt vansinniga beslut som då skadar både mig och framtida relationer så jag har tagit hjälp av AA trots att jag "bara" har problem när jag väl dricker och jag själv tycker inte att jag har problem att avstå men när jag väl dricker går det verkligen åt skogen och minnesluckorna är timmar. Så försök att avstå från alkohol, ut och festa nyktert så kommer du kanske tycka att alkoholen inte är nödvändig och om du verkligen älskar din kille så tycker jag att det är värt att försöka rädda genom att inte göra mer skada i ert förhållande. Riktigt bra gjort av dig att hitta hit, att läsa andras delningar och få stöd har hjälpt mig mycket då jag känner igen mig i många delningar och deras alkoholbeteende. Kämpa på det kommer bli bra om vi bara försöker att bli en bättre version av oss själva varje dag, vi kan men alkoholen förstör allt förmycket i många människors liv. <3
Jag är inne på min 18:e dag nykter och kommer få kämpa många ggr för att undvika att ta det första glaset då jag alltid tror att "den här gången går det nog bättre"....

/Magge

Vad bra att du hittat hit, och att du vill jobba med ditt drickande.
Ja, shit jag var också destruktiv i mitt drickande, vet inte hur många gånger jag kastade vigselringen i skallen på mig dåvarande man. För mig var det enda som funkade att sluta helt, var tvungen att smacka rakt ner i botten för att fatta det.
Men du, den där händelsen med brorsan plingar i alla varningsklockor när jag läser. Ett övergrepp/försök till övergrepp är ju aldrig aldrig nånsin ditt fel, oavsett läge, och det är inte din skam att bära. Jag tänker att det är viktigt att du får hjälp att bearbeta det.
Kram och styrka till dig

Bor i Göteborg och det funkar såklart att åka tåg fram och tillbaka samma dag.
Bara tågen går och inte får stopp!
Lite läskigt, tänk om det är någon man absolut inte vill träffa?....

Idag är det 67 dagar sedan jag själv valde att sluta dricka....det är ju faktiskt helt otroligt.
Har inte tänkt så mycket på A sista tiden...tanken kan nudda men sen är det som bra.
Kan däremot känna att belöningssystemet protesterar. ..liksom vad ska jag göra på fredag för att belöna mig för att jag varit duktig i veckan....lutar åt att jag ska ta ett långt, hett bad...bara för mig själv.
Sen på lördag har jag lovat pojken att vi ska fara på badhuset.
Idag har jag möte med drogterapeuten igen....är nyfiken på vad vi ska prata om, vi börjar ju sakta men säkert komma nånvart, och jag börjar få kläm på hur han tänker.
Imorgon ska jag hjälpa min mamma att flytta in på ett äldreboende....eftersom hon inte har någon sjukdomsinsikt så tycker hon själv att det är fullkomligt onödigt att hon ska flytta dit.
Jag försöker att inte få dåligt samvete, men det är jättesvårt...finns dagar när jag önskar att jag inte hade blivit satt i den här situationen, men nu är det som det är...det är en situation som jag inte kan förändra...och det måste jag försöka att acceptera.