Senaste kommentarerna i forumet

Oroar mig inte alls för att jag skulle dricka alkohol den här helgen, noll sug eller intresse. Nästa vecka ser det mörkare ut på grund av en sjukt massa stress som jag inte kan undvika. Beslutet är ju taget, jag kommer inte dricka men det kommer bli än mer jobbigt att slåss mot de känslorna med när de dyker upp. Vad har jag för strategi? Bara att fortsätta att påminna mig om att vad som än händer så är alkohol inte ett alternativ.

Det jag däremot behöver göra är att tillföra nya saker i tillvaron. Motion är ett måste, fy fasen vad kroppen har förfallit sista åren. Rent av pinsamt. Har inte nån stor vänskapskrets eller släkt och alkoholäventyren har dels varit ett sätt att komma ut och vara social. Det paradoxala i det hela är att jag är en social person, har lätt för att hitta vänner och bekantskaper. Ändå har jag isolerat mig mer eller mindre.. Inser att det har med drickandet att göra och att jag är superkänslig. Hjärnan går konstant på högvarv, jag läser av folk, situationer, blickar, stämningar och energier som en ständigt pågående scanner. Skulle säkert passa ypperligt att jobba med att avslöja om folk ljuger, magkänslan/intuitionen sviker aldrig. Det är vansinnigt uttröttande och mycket av informationen jag tar in riktar jag mot mig själv. Är så självkritisk som jag aldrig skulle vara mot någon annan människa.

Allt detta gör att jag måste hitta nya sammanhang. Gym är nåt jag provat på halvhjärtat men det var mest en plåga. Långa promenader har jag gått i alla år men inte alls lika frekvent på slutet. En kurs? Vore roligt att plugga nåt igen men det går nog inte att få ihop med jobb och familj i nuläget. Såg att-göra-listan här på forumet och ska sätta mig och plocka ur några tips.

Får se hur länge jag kommer hänga kvar här i forumet. Förhoppningsvis i många år. Fick göra en övning för många år sedan där vi skulle skriva ner drömma vi har, stora som små. Grejen var att kursledaren lovade att de flesta av dessa drömmar kommer att uppfyllas med tiden eftersom vi slängt ut dem i universum. Tro mig det stämde och några av drömmarna jag skrev ner var i dåläget fullständigt oåtkomliga! Ska därför nämna några mål jag har haft i flera år som inte blir av och se om de vad framtiden har att utvisa.

Jag vill springa ett maraton.
Volontärarbeta för hemlösa.
Gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela.
Segla i Karibien.
Arbeta med välgörenhet på heltid.
Bo med havsutsikt.
Fjällvandra.
Skaffa skoterkort.
Bli ekonomiskt oberoende.
Bli vegetarian, även resten av familjen..
Vara helnykter resten av mitt liv.
mm.

Fyller på listan allt eftersom. Med tanke på att den förra listan kunde efter 10 år bockas av med nästintill 100% avklarade mål, var bara ett som inte har uppfyllts och det är inget jag överhuvudtaget ens skulle vilja idag. Så blir det högst intressant att se vad det blir av dessa.

Ta hand om dig, om det nu är någon som orkat läsa mitt svammel.

Mulletanten för fina ord ! Tänk ändå.....10 år ÄR en lång tid i ett liv !!!

Forumet har blivit ett sätt att leva och hjälper mig verkligen att leva ett nyktert liv tack vare alla som skriver om sina liv. Ni som skriver ger mig nya infallsvinklar, får mig att tänka till, påminner mig om hur mitt liv en gång var, hur stark förnekelsen inför sjukdomen är och, inte minst, hur otroligt viktig ärligheten är ! Den dag jag börjar tumma på min ärlighet är mitt återfall inte långt borta, det var ju så jag levde som aktiv ! Inte en dag utan en lögn !!

Jag är så glad för att jag en gång hittade hit och jag är så otroligt tacksam för alla som skriver här och gör forumet levande och därmed hjälper mig att leva ett nyktert liv !

Tack !!

det vet vi. Det går inte att påbörja ett "sluta dricka projekt" halvhjärtat. Det är ju ett helvete även när det är helhjärtat om vi ska vara helt ärliga.
Är ju ändå bra att du deltar på möten för då känner du dig tryggare med vad det handlar om när du väl är redo. tänker jag..? Ha en fin dag.

Underbar känsla när man vaknar och inte är bakis, jag är inne på dag 12 så när kroppen nu börjar slappna av och piggheten kommer så blir risken större att A vill komma in i livet, bara att sysselsätta sig med träning, serier och familjen :) Kämpa på och hoppas du får en bra dag! //Magge

Ja, jag höll mig hemma och nykter igår kväll, så nu kan jag räkna till 42 vita dagar.
Det var dock första kvällen som jag kände ett riktigt ordentligt sug efter att jag slutade dricka.
Och jag vet precis varför, nu så här i backspegeln. Jag tyckte sååå synd om mig själv. Hade varit hos psykoterapeuten på dagen och jag känner inte att jag får någon hjälp, och hon säger mer eller mindre i klartext att hon inte kan hjälpa mig. Hur många gånger hon sagt "Du måste ta hand om dig, gör något du tycker är kul" och "du kan inte vara så mycket ensam". En uppmaning som gör mig totalt blank i skallen. Och jag svarar varje gång att jag inte vet hur - vad/hur gör man för att må bra? Hon vet om att jag tagit till alkohol i mängder tidigare för att må bra. Hon vet också att jag blir jättetrött av att vara social och relatera till andra människor, fundera över hur och vad de tänker och känner, rent av på en nivå där jag tar över deras känslor, och försöka passa in och vara rätt. Ja, alltså, normalt har jag inga problem egentligen, så länge jag får komma hem och vara ensam och stänga av hjärnan med alkohol efter. Nu när jag inte gör det, dricker alltså, så orkar jag inte vara social. Hjärnan bara matar på med sina analyser samt funderingar på hur f-n jag ska lösa min knepiga livssituation.
Bingo - en terapeut som är värsta triggern för mig...
Men problem är ju till för att lösas :-s.

Med mitt möte med drogterapeuten igår så pratade vi mycket om medberoende...jag mot mina föräldrar, och mina barn mot mig.
Jag gick från klarhet till klarhet igår, och det kändes så skönt att verkligen förstå vad han menade, han är verkligen suverän på att förklara tills jag verkligen förstår vad han menar.
Att förstå att jag hela mitt liv blivit formad till den jag är pga mina föräldrars missbruk är jättesorgligt...men samtidigt är det intressant att se att jag har valt att gå en helt annan väg genom att be om hjälp.
Så det var ett jättebra möte faktiskt...han jobbar också mycket på att stärka min självkänsla, och jag kan känna att jag inte föraktar mig själv lika mycket nu då jag verkligen kämpar för min egen skull.
Idag väntar möte med soss, sedan ska jag gå på stressgrupp igen, jobbar ikväll så jag kan inte gå på AA...det saknar jag...men nästa vecka kan jag äntligen gå dit igen☺

Godmorgon o tack för pepp.
Precis klar med morgonpasset på gymmet o skönt att slippa den där bakis känslan.
Tack för pepp o JA nu kämpar vi på tillsammans ?

Ser ut som vi är i jämnhöjd, denna gång på dag 2...?
Då får vi väl peppa varandra lite extra tycker jag! ???
Första veckan är alltid lite svajig för min del men jag vet ju att det går....
Nu kämpar vi!

Kramar
???

Ja, då är det bara att kavla upp ärmarna igen!
Denna dag 2 ska förbli vit och ren.
Önskar alla en fin torsdag ?
???

Igår var mest seg i kroppen o själen i säng tidigt men sen vill ju sömnen inte komma, svettas o fryser om varannat...blev några timmars sömn men gav upp, så lite frukost nu sen till gymmet för morgonpass innan dagens första möte på jobbet.
Ha en underbar vit dag utan A till er alla

Hamnade på din tråd i natt. Läste den med intresse och det smög sig fram ett leende på min läppar. Kul att det går så bra, även om jag förstår att det inte är en enkel resa. Jag är där själv, så jag vet. Min resa började också i en livskris, men min väg det senaste året har varit lite bumpigare än din. Har dock tagit ett beslut i augusti och kämpar på. Träningen har varit en viktig del i den lyckade delen av mitt projekt att inte dricka alkohol. Jag har inte tränat på 30 år, men när man väl börjar om så ger det mkt och ger effekt förvånansvärt snabbt, tror jag, känns det som i alla fall. Styrkepasset idag gick dock inte så bra. Längtade efter alkohol, brukar då gå in här på forumet istället för att få råd/kraft att stå emot och hittade din tråd. Så nu sitter jag här med en kopp kamomillte. Min akilleshäl är ensamheten, därför så kul att läsa om middagen med dina vänner. Var rädd om dem och LYCKA TILL! Lena

Sex glas vin (små glas) blev det ikväll. Pga ”fri bar”. Jaja, aptrist. Analys får vänta till imorgon. Varför kunde jag inte låta bli? När jag hade lovat mig själv?

Men det spårade ändå inte ur. Kl 22 var jag tillbaka på mitt rum. Lulligt trött, men inte speciellt onykter. Har inget att skämmas för, pga av vad jag sagt eller gjort. Och det är ju ett enormt plus!

Bra där Halvdan att hålla stånd, på två fronter t.o.m. ?
Kämpa nu som f-n, sugen klingar av sakta men säkert!
Själv skulle jag inte våga pröva alkoholfritt ännu, jag har stängt av öltarmen helt för att fokusera på min nykterhet. När jag känner mig trygg i mitt beroende då ska jag fira med en alkoholfri. Har en Ica nära butik i närheten som säkert har 10 (!) olika sorter jag prövat tidigare och är jätte goda. Det sjuka är att han som köper in dom inte ens dricker öl och smakat dom ?
Hur har det gått med dejten förresten ?

Kriga på och tänk på allt positivt att inte dricka ?‍♀️

Ett mycket bra beslut.
Jag vart likadan de sista aktiva åren. Jag vart svartsjuk, avundsjuk, provocerande, provocerad, ledsen, deppig, fick självmordstankar och blev misstänksam, orolig, dramaqueen etc etc.
Nu, efter drygt 10 månader har jag vunnit tillbaka en väldigt mycket starkare och klokare Dee än innan hon utvecklade sjukdomen.

Hur ser du på din nyktra resa?
Vad har du för plan för att lyckas hålla din nykterhet?

Välkommen hit,
Dee

och det konstiga är att det faktiskt funkar.. jag kan räkna upp mängder med situationer.. där jag medvetet tagit ett glas vin typ till en middag... och verkligen TÄNKT... är det sug.. eller är det gott... eller dövar jag nått? ibland är det för att det är gott... ibland är det för att man kanske varit i ett sällskap som är mentalt påfrestande. ( jag tycker om lugn och ro och inte för mycket hets samtidigt som jag kan vara jättesocial när jag väl orkar)... och när det är för mentalt påfrestande... då blir allt enklare med lite vin i kroppen...( särskilt efter utbrändhet).. men när jag sätter mig i en situation som jag mår bra av... befriad från för mycket påfrestning mentalt eller stress eller andras människors krav framför allt... då har jag inte samma sug... knepigt.. men. intressant .. jag fortsätter min mentala resa nu för att lista ut detta... det är faktiskt till och med ganska " kul" .. att gå till botten med ens eget beteende.. att tvinga sig själv att se sig själv.. skrämmande.. kul... sorgligt.. fantastiskt... allt på en gång :).. jag kämpar på.. utan några långsiktiga mål.. jag tar ministeg :).. den som vill hänga på är så välkommen <3 kram på er.

Hej. Jag känner igen mig i vad du säger och det är just när det drabbar mina nära som det är extra tufft att man blir personlighetsförändrad på det sättet. Vi är fler som är i samma sits. Jag är själv i början på tankegången att jag inte vill dricka och att du skriver här känns som att du också har tagit ett första steg?

Hej igen. Idag har jag börjat komma tillbaka till mina "normala" rutiner och skippat att sova halva dagen efter att ha varit vaken halva natten. Är ganska trött och sleten och har fortfarande lite ångest över helgen men det kommer att repa sig. Har varit själv större delen av dagen och haft en del tid på att tänka. Tänker igenom mycket av vad alkohol ställt till med i mitt liv och ser fram emot att inte vara dödstrött på söndagar framöver och be min partner efter en kram för att jag har så mycket ångest över helgen.

Att jag har haft ångest av alkohol är inget nytt för mig och jag har alltid haft kemisk ångest - Även de gånger då jag vet att jag inte gjort något dumt. Det är helt sjukt att man ändå ska utsätta sig för det. Just nu känns det som att jag inte vill dricka. Bara för att pröva om jag blir en bättre person, vilket jag efter att ha läst runt en hel del mycket väl skulle kunna vara.

Mycket tankar, mycket känslor. Att vara ensam förstärker känslorna men det är ändå lugnt. Ännu en dag har gått och jag hittar så sakteliga tillbaka till mina rutiner och det känns bra. Men det är för mig inte helt ovanligt att det går fram till nästa fylla som går bra innan ångesten släpper. Så ska det inte bli den här gången - så får vi se om jag lär mig något av det.

Mer än halva månaden!!
Idag så känns det lite jobbigare igen. Suget är tillbaka och generellt är allting lite svårare. Men jag tror jag vet var det kommer ifrån - de senaste 2 nätterna har min sömn varit avbruten några gånger och kortare - mest pga barnen. De hade lite mardrömmar här och där och Lill-pojken kommer till mig tidigare och tidigare på morgonarna, så jag tror att jag egentligen bara är trött idag och det är därför som det känns så. Så den nya strategien är att vara i sängen vid kl. 10 och att också ha några nyttiga jos eller smoothies hemma, så att jag har någonting att smutta på när suget blir jobbig.
Jag ser dock fram emot imorgon - jag har en frisörtid bokad på kvällen (första gången på nästan 2 år!), så det borde hålla mig upptagen och fri från suget ?

Jag har varit på ett jättefint möte ikväll igen. Vi delade om första steget. Jag kan inte ta en sponsor inom AA och börja med stegarbetet ännu eftersom jag inte känner mig övertygad om första steget. Så är det. Bra eller dåligt. ?

Det är nog viktigare än man kan tro att reflektera över vad som triggar en till att överkonsumera alkohol. Konkreta situationer. Minns att när jag en gång i tiden skulle ta körkort och försökte lära mig högerregeln mm, så använde jag verkliga platser i den stad jag bor som en mental mall, som jag sedan kunde applicera på liknande situationer. Borde funka lika med alkohol, jaha nu är jag i en sån här situation, hur var det jag skulle göra här typ...

Och du, det finns alltid hopp ❤

Finns det fler som blir totalt förändrade av alkohol när man druckit så mycket att man är aspackad. Jag blir jätte konstig av alkohol börjar bråka tjafsa gör bort mig totalt. Sen minns jag inget dagen efter vad jag gjort och sagt ens. Jag får ångest varje gång jag blir så. Jag känner att det inte är jag när jag blir så. Nykter är jag hur snäll och trevlig som helst. Jag blir koko av alkohol. Jag har bestämt mig att sluta dricka. Jag kan sällan dricka lagomt. Jag skäms hur jag blir för jag får höra dagen efter hur jag varit. Känns som jag skämmer ut mig in för alla.

Har kommit hem, läst och skrivit lite här på forumet innan jag bytte om till bästa hemmamodekläder, kokade en kanna te och tände en brasa för att koppla av.

Så fann jag mig plötsligt letande efter bilnyckeln - varför? Jo, just ja, jag kan ju hinna till systemet innan de stänger....
Hur sjukt funkar hjärnan? Att jag kollar efter bilnyckeln utan att först (medvetet) ha bestämt mig för att ikväll är jag värd vin...

Nej, jag ska inte...

…

Du beskriver på pricken hur jag är...

Inte lätt det där när man hela livet letat efter "problemet" för att kunna lösa det. Tills man börjar förstå att det är hur jag är. Och jag vill ju inte vara på något annat (ytligt, flamsigt) sätt heller egentligen.

Skönt att du mår lite bättre nu än för ett par dagar sedan iaf!

...känner jag mig.
Jag har inte skrivit på ett par dagar för att jag känner att jag bara gnäller över att jag inte mår bra och att jag är trött.
Och så är det fortfarande, har fastnat i nästan total apati pga orkeslöshet.
Det enda positiva är väl att jag är fortsatt nykter i alla fall, även om jag emellanåt funderar över om det är värt det.
Men, jo, det är klart att det är. Ingenting blir ju bättre på sikt om jag fortsätter att fly in i dimman.
MÅSTE bara hitta andra sätt att hantera livet, jag är dock totalt vilsen hur. Hur blir man av med tomheten, oron och ångesten när man inte längre vill dränka dem?

Fast just nu längtar jag faktiskt ändå efter en Quick fix på flaska. Tänk att få total avslappning en kväll och vakna piggare imorgon....

... så då gör jag det också: Du har varit en trygg nykterhetsklippa för mig - i mitt medberoende - snart tio år, inte riktigt dags för jubileum än men det närmar sig. Så (obehagligt) rak genom det vankelmod jag som medberoende upplevde i början - och alla dina förutsägelser höll streck. Jag prövade ju själv, eller accepterade att mannen prövade - ’två sociala glas vin’; på personalfest, på nyår, på middag med vår tant... Och varenda gång visade det sig att du hade rätt. Det funkade inte.
Så mycket hopp jag fick genom dig och Berra. Er som jag utsett till mina forumbrorsor. Hopp om att det är möjligt att leva nykter. Så många insikter jag fått här på forum om hur fruktansvärt jävla starkt begäret och längtan efter ’normalt’ drickande är. Du håller linjen och delar generöst ur din djupa (ja!) brunn av egna erfarenheter. Jag (och vi) har fått följa dig genom svackor och förluster och fått se hur du hanterat livets berg- och dalbana med bevarad nykterhet. En dag i taget. Du lärde mig tidigt att för en beroende är ’en för mycket och hundra inte nog’ vilket idag är ett motto för mig när det gäller kolhydrater. Ja - jag har lärt mig om mitt eget beroende också. Likväl som många beroende här också har ett medberoende och/eller är s.k ’vuxna barn’.
Så lite jag visste och kunde om beroendets sanna ansikte när jag hittade hit. Så oändligt mycket jag lärt mig - inte minst respekt för de som kämpar.
Du är en av de viktigaste och i en klass för dig i din ibland brutala ärlighet. Jag är tacksam för att ha fått möta dig och får följa dig - här och annanstans. Du är en av dem som hjälpt mig att ta makten i mitt liv. En ovärderlig gåva. Tack, tack❤️ / mt