Senaste kommentarerna i forumet

Läste din tråd och förstår varför du har valt ditt nick. Ser en ödmjukhet inför dig själv.

Jag har inte provat att besöka A.A. Vet att jag har svårt att få ihop mina tider med frisören och att regelbundet gå på A.A. möten är för mig inte rimligt. Detta forum är för mig ett A.A. substitut. Jag förstår att prata ut och att få stöd av andra är något som är starkt och att göra det i verkligheten är ännu starkare. Men det känns lite bra att de finns om jag nu inte lyckas denna gång med hjälp av er och detta forum.

Bra bra bra - du kämpar och klarar det dag för dag. Läste om din oro för hälsan - den delar vi du och jag - själv noterar jag varje liten förbättring av mina tidigare krämpor som jag vet är alkoholrelaterade: högt blodtryck, halsbränna, gikt är några av de krämpor jag dragits länge med. Nu, efter 9 dagar märker jag hur de klingar av....svullenheten i ansikte och kropp börjar ge vika....

Gott att du använder träning för att mota rastlösheten - superbra att du ser till att komma iväg.

Själv gick jag på ett AA-möte igår vilket var väldigt skönt. Att sitta där i gemenskapen, med andra som vet precis hur det är - en värme spred sig i mig och stärker mitt beslut. Har du testat AA?
Kram
svagis
PS. Jag snusar också och tänker INTE sluta med det på ett bra tag än :)

Dag 8 – Inte en droppe alkohol på 8 dagar. Lite stolt är jag. ? Lyckades somna innan midnatt igår! Inte fullt lika mycket tankar som far åt alla håll och mitt jobb känns mer avlägset. Äntligen lite framgång. Det krävs så mycket tålamod och att komma tillbaka till normala rutiner. Tyvärr vaknade jag lite väl sent för att känna mig helt nöjd, kl 11. Lyckades inte helt övertyga mig själv om att kliva upp tidigt genom att ställa en klocka. Vet att det är det jag behöver men jag är så innerligt less på att inte vara utsövd. Nytt försök imorgon att gå upp 08. Kollade på film igår och belönade mig ostbågar, en chokladkaka och finsk lakrits. Tänker att jag behöver ta en kamp i taget men samtidig har jag svårt att förlåta mig, vill verkligen inte gå upp i vikt. Har någonstans även bestämt mig för att sluta snusa, vilket helt går emot min idé om en kamp i taget. Undrar om det är smart att göra det samtidigt? Vet att jag inte mår bra av nikotinet men undrar om jag verkligen ska stå ut med all smärta det innebär att även känna denna abstinens. Någon som har provat? Är det inte lika bra att ta all ångest samtidigt och sen bli av med den?

Charlie70 - Tack, det hjälper att veta att du läser :)

Det är konstigt, men jag har inget sug. Inte heller ångest. Mer av en tomhet efter 20 år med A. Samtidigt märker jag att jag slappnar av mer nu. Går inte omkring och känner skam för något längre. Det är ju enbart positivt men på ett märkligt sätt även tomt.....jag är aldrig sysslolös precis, har alltid en massa små och stora projekt på gång....

precis som flera av er andra så märker jag att jag får mycket mer tid nu utan alkohol...det är bara underbart men än så länge finns det en tomhet som jag helt enkelt antar kommer sjunka undan så småningom...nå...jag tar väl en kopp té medan jag funderar på allt det här :)
Kram
svagis

Dag 7 - Blir galen över denna rastlöshet som jag känner på kvällarna samtidigt som jag inte finner de sysslor som jag företar mig som meningsfulla. Jag saknar verkligen inte projekt att ta tag i, har ett hus, massa olika hobbyprojekt, det är bara det att de känns så tomt när jag gör dem, de biter liksom inte i min hjärna, belöningen känns fattig. Gör saker ändå, för jag vet att det är bra och att alternativet är värre, d.v.s. att inte göra något. Jobbar verkligen med att försöka fokusera på en sak i taget även fast min förmåga att fokusera inte är min styrka. Mitt liv har alltid varit denna kamp att inte göra tusen saker samtidigt, har alltid oavsett A varit en rastlös själ. Kanske det är därför jag har sökt till A, för att finna den så efterlängtade känslan av ro och lugn. Även när jag är bakfull kan jag känna att min hjärna inte går på högvarv, trots smärtan och ångesten dagen efter så finns ändå lugnet där de fösta dagarna. Jag behöver hitta alternativ och det enda som jag vet hjälper mig att bli bättre på att fokusera är regelbunden träning och regelbunden sömn. Nu är jag här och nu, inte världsbäst på att sova som jag är rätt övertygad beror på abstinensbesvär men jag har börjat ta rätt beslut och rätt riktning. Jag dricker inte, jag tränar och jobbar på att sova normalt. Just nu har jag lyxen av att vara ledig och jag kan släppa massor av krav och måsten. Jag kan fokusera på vad jag själv behöver en dag i taget.

Började känna en alldeles för stark längtan till öl och cider som står i kylskåpet, tänkte på Santorinis råd att inte ha alkohol i min närhet den första tiden. Gömde undan all A som jag vet är mina triggerpunkter så jag sliper få dem stirrande på mig i kylskåpet, min sambo får helt enkelt leva med att det inte står framme.

Strulan65 – Bra liknelse med aprilväder. Humöret är verkligen inte stabilt, får verkligen bita mig i tungan och tänka efter två gånger för att inte agera på alla mina känslor, gäller även när jag känner mig glad. Håller med dig om träning, har nu lyckats sprungit två gånger och varit till gymmet två gånger. Tyvärr är jag lite för otränad för att riktigt trötta ut mig än, men jag tar i mer för varje gång. Har köpt nytt gymkort och bokat in en bunt crossfit pass, dessa kommer att utan tvivel trötta ut mig ?

Här kommer kramar och kärlek
i massor till dig ?!
Man faller och reser sig igen!
Kan jag kan du??! Jag tror på dig! Jag anser vi båda kommit långt i våra insikter, bakslagen inberäknade..! Det är jävligt när ångesten river runt! Känner så med dig❤️! Men nu tar du mig i handen och så blickar vi framåt tillsammans! Prata med tonåringen din, och så kommer det göra sitt till för att mildra ångesten, när det är gjort. Tror jag iaf.
Det som händer är en del av tillfrisknandet och nu har vi samlat på oss ytterligare bevis på att vi är sådana som inte ska dricka alls, helt enkelt. Punkt slut.
Vi finns här och hejar på ?!
Låt oss hjälpas åt!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Bra insikter och härligt beslut!
Lägg energin på något positivt. Jag måste ha annat, träning, läsa eller annat som ger energi upptar tankarna. Passa på med en ny hobby/kurs. Jag ska gå en konstkurs i februari:)
Heja dig! Du, vi alla och våra barn förtjänar att få lugn och ro!
Kram

Och grattis till ett mycket bra beslut?!
Jag har hängt här i forumet 1 år snart, och minns att jag kände mkt oro kring abstinens i början. Det är ju inte sällan efter en tids eskalerande av alkoholintag som man kommer till sin brytpunkt. Så var det för mig iaf och smygande precis som västligvind beskriver. Jag upplevde vid mitt s.a.s. första bryt med alkoholen en hel del abstinens, och de fysiska känningarna gjorde förstås oron och ångesten värre. Provade också att trappa ner intaget vid ngt tillfälle för att slippa dessa oroande besvär. Men det är svårare (!) Och nu har du ju lyckats ta dig igenom de första svåra dagarna, och som sagt, ej heller läkare och kan förstås inte lämna några garantier för din del. Men kanske kan det lugna något att jag meddelar att; ja, det känns i både kropp och knopp och själ när man lägger av. Kanske för hurtigt att försöka ta till sig men för min del har det varit till hjälp att se symtomen på att kroppen jobbar för mig! Att härda ut, ibland kanske t.o.m de första 10 dagarna. Symtomen klingar av. Gå promenader när det känns jobbigt i benen. Bli da och slappna av trots att nätterna är sömnlösa. Drick mkt vatten mot svettiga nätter etc. Skjutsa in mineraler och vitaminer. Framförallt b-vitamin och magnesium. De depåerna brukar vara rätt uttömda vid långvarigt drickande.. och magnesium vid sönggåendet kan i bästa fall lindra kryp i kroppen.
Det var lite tips och tankar från mig!
Önskar dig lycka på din nyktra resa?!
Kram
/Fibblan ?.

Tiden går saktare i nyktert tillstånd. Härligt!!
Har varit på badhuset med barnen. Nu ska jag träna lite styrka för egentid. Skönt med söndag. Då ”behöver” man inte dricka. Hoppas jag får behålla styrkan och nykterheten. Nu mår jag bra! Efter bara 5 dagar!! Wow. Men snart kommer en dipp. Kanske redan imorgon.

Bra tanke en dag i taget, ibland bara en stund i taget// kram Strulan

Hej igen Lundgrens - här en till som tänkt på dig, hur det har gått för dig.

Vill bara säga igen att jag beundrar dig, att du har koll på din problematik trots din unga ålder.
Jag skulle ge MYCKET för att ha kommit till den insikten så tidigt i livet som du har gjort. Väldigt mycket...
Tror jag kan lägga till ett antal "tanter och gubbar" här i forumet som önskar detsamma.
(inkluderar mig själv då som "tant" på forumet)

Du har kommit till insikt innan du har skadat dina barn, din kärlek i livet, samt supit bort halva
livet vilket många av oss härinne har gjort. Fy fan vad vi sitter och ångrar oss.

Sen kan det vara så att du behöver hjälp med din problematik. Men du är MEDVETEN om
den och du SÄTTER ord på den. Jag önskar att du förstod vilken styrka du besitter.

Med rätt hjälp så kommer du att komma långt i livet. Att tänka på att ta livet av sig löser ingenting.
Jag / vi (andra på forumet) förstår dock att du har det fruktansvärt jobbigt. Psykisk ohälsa breder ut sig bland ungdomar.
Se till att du får rätt hjälp. Är det inte AD/HD så kan det vara andra saker som trycker som ex. bipolaritet,
depression. Sluta inte söka efter rätt diagnos.

Va inte så hård mot dig själv, visa dig själv medkänsla. Har du en diagnos kan du ju inte rå för det.

Hur har nykterheten sett ut sen du skrev sist? Precis om IW skriver så var det i somras.
(har koll på din tråd)

Kram

Tant MM

Nu känns det som om det verkligen är den tid i mitt liv att förändra sina alkoholvanor som blivit värre det sista året..

Jag skiljde mig och flyttade ut för exakt 1 år sedan. En av de stora orsakerna va ju att vi båda drack alldeles för mycket båda två... och min KBT teraupeft sa..
-Om du verkligen vill sluta med alkohol så är det nästan ingen som lyckas.... om man har en partner som också är beroende. Det kan gå, Men det är betydligt svårare!
Där och då insåg jag att det inte fanns något alternativ längre... jag va tvungen att ta steget att lämna min dåvarande man.

Kanske lite naivt trodde jag att bara om jag flyttar ut så kommer jag förändra mina alkoholvanor... allt kommer bli mycket lättare. Men se... ett beroende upphör ju inte bara från en dag till en annan. Det blev mycket värre... det sista året har jag druckit minst 5 flaskor vin i veckan (även när barnen varit hos mig) dolt, ljugit, sjukrivit mig för att jag varit för bakis.. planerat hela tillvaron efter alkoholen... det värsta har nog varit ändå... när man sett i sina barns ögon.... att de förstår att mamma dricker alldeles för mycket... och jag ändå inte kunnat sluta... fruktansvärd känsla.....

Så i förrgår stod jag i baren med en bekant... tittade mig omkring och tänkte...... shit... jag är snart 47 år.... och står och hänger i baren en kväll.... Jag vill inte ha det här livet längre... jag är så jääädrans trött på det. Har jag verkligen gått igenom en skilsmässa och låtit mina barn gå igenom den, för att sen hamna i en sist där alkholen styr mitt liv?? Fy Fan... vad jag är dum. så himla jädrans korkad.

Har varit inne här förr... då klarade jag mig i 3 veckor i nykterhet.... nu är målet uppsatt i kortare tider.. nu ska jag klara hela denna vecka när barnen är här... utan alkhol... sen blir det ett nytt mål.... kan inte tänka för långt fram.. testat det förut.. och då blir jag så grymt besviken och går in i "gamla vanor" igen.

nä Vänner... nu är det fasiken dax... att lägga av med den här skiten och få se en mer positiv framtid... vilket jag tror kommer komma.... 2:a dagen nykter...

Kram till er!

Tack Charlie70! Verkligen vinlandet, och bor i turistområde så här dricks det överallt hela tiden. Men det går bra att bara sitta vid havet och njuta av solen också även om suget finns där?Verkligen jättebra med att ha detta forum att gå till?

Var i somras du skrev senast. Nykter drygt en månad men märkte ingen förbättring i psyket. Minns att du testat kbt och en uppsjö mediciner. Kanske kan det vara ADHD eller något liknande som spökar. Håller tummarna för att du kanske är på rätt spår då.

Hej Heimdal!
Har ar det fortsatt nyktert och annu inget sug. Just nu har jag fastnat i det har forumet. Har barnfritt och inga skarpa planer så det får bli så tanker jag. Jag behöver tid för att lasa om era erfarenheter och olika strategier för ett fortsatt nyktert liv. Jag har huvudvark varje dag. Ovanligt för mig. Har haft lite feber och lattare förkylning under julen så det kan ju hanga ihop tanker jag. Ingen traning har kommit igång annu… Jag funderar också en del på att jag ska prata med min 14-åring nar han kommer till mig nasta gång. Jag vill beratta för honom om hur jag planerar att göra för att fortsatt vara nykter. Jag vill presentera min plan för honom för att han ska kanna sig trygg och slippa gå och fundera på egen hand. Jag vill också prata med honom för att han ska veta att jag vill vara öppen med honom. Skams fortfarande otroligt nar jag tanker på vad jag har gjort. Jag måste brotta mig igenom den skammen genom att vara öppen med mitt barn. Det ar nog det enda sattet vi kan "reparera" skadan (om det nu går). Hur går det för dig?

Tack för svaret! Är precis som du beskriver jag har velat sluta så länge men klarar helt enkelt inte av det. Känner att jag behöver en extra barriär som kan hjälpa mig att härda ut när det värsta suget kommer.. är väl mest biverkningar man är rädd för men inget kan ju vara värre än biverkningarna av alkoholen tänker jag.. skönt dock att höra att du verkar klara dig bra. Har en förstående fru som försöker hjälpa mig att klara det här och jag hoppas på att kunna ta hjälp av henne så att man verkligen tar medicinen som det är tänkt även under en mentalt jobbigare period. Sen måste man väl helt klart försöka hitta något sätt att komma ut nykter och drogfri utan medicinen i slutet..

Det blev varianten att hon nu plötsligt är bästa vän med ungarna och försöker frysa ut mig. Tyvärr är ju de för små för att förstå vad hon håller på med, det driver mig verkligen till vansinne att hon blandar in dem i sina psykiska spel. Nu är hon ute igen men antar att när hon kommer tillbaka kommer hon börja baktala om mig för barnen och försöka få dem emot mig.

Tänkte också bara säga att det inte alltid varit såhär för mig. Det har kommit på senare år när jag druckit allt mer. Så det brukar komma smygande.

Hej!
Det du beskriver verkar för mig vara ångest och inre oro istället för abstinens. Jag är ingen läkare alls utan det är bara mina personliga erfarenheter. För jag får extrem ångest efter jag druckit. Alltså inte direkt efter eller när jag dricker utan när alkoholen försvinner dagen efter. Och kommande dagar.
Det är väldigt vanligt att man får det i olika grader. Speciellt om man kanske innan fått ångest på en bakfylla för att man gjort något dumt. Alkohol triggar ångest och oro hos alla människor. Därav namnet bakfylleångest. Om man redan har en gnutta ångest eller inre oro/stress i sig innan så blir det självklart värre.

Så här ser det ut för mig. Oavsett hur mycket jag dricker eller under hur många dagar.

Dag 1-jag slutar dricka.
Dag 2 - Bakfull om jag druckit mycket annars inte. Men huvudvärk. Tryck över bröstet och inre oro. Svårt att ta mig ur sängen/soffan. Hemska tankar. Kraftiga hjärtslag och svettningar.
Dag 3 - Ångest och tryck över bröstet. Men det kommer i vågor. Kan få spritt i benen. Vill inte stå still. Vankar av och an. Kan få kraftiga känsloutbrott. Tankar som snurrar.

Detta brukar fortgå i cirka 5-7 dagar innan det klingar av.
Ju mer jag druckit desto värre blir symptomen.

Det som jag märkt hjälper för mig är att försöka hålla min hjärna sysselsatt. Med målning, läsning eller annat. Då lättar det lite.

Kram

går på antabus, litar inte på mig själv. Två gånger varje vecka går jag till vårdcentralen och får min tablett. Nu nykter i fem veckor, och trivs så bra med att slippa alkoholen. Kommer att gå så länge jag behöver, minst ett halvår till att börja med. Har inga biverkningar av antabus. Från början kan man bli lite orolig i magen, men det går fort över. Rekommenderas om du vill slippa tänka på alkohol. /Fenix

Igår gjorde jag det igen. Drack vin. Tappade kontrollen. Jag är sjuk. Måste ta mig tillbaka till AA. ?

Det gick ju inte igår heller, blev så less på hela situationen så flydde...... igen. Men jag försöker igen. Låg kvar i sängen tills hon gått ut ur huset, har separata sovrum, nu är hon iallafall på gymmet så det är lungt ett par timmar. Få se vilket humör hon är på när hon kommer hem, känner jag henne rätt så kommer hon fortsätta tycka synd om sig själv och inte prata med varken mig eller ungarna, eller hon kommer kanske prata med ungarna beroende på om hon kommer göra mig till ensam syndabock eller inte. Hur som helst, jag måste försöka skita i henne och lägga energin på att hålla mig undan alkoholen ikväll.

Tack för din goa pepp Janus :) Jag känner precis likadant för dig - du kommer att fixa det här! Du är lika beslutsam som jag!
Kram

Så bra du är!!! Hälsar jag som är på dag 7. Ska snart ut med hunden på en lång och härlig runda i skogen. Det är bra med hund, för jag är bjuden på nyårsmiddag hos vänner och då är det ju inga konstigheter att man kör bil och inte dricker.
Sitter och summerar året o även decenniet som båda varit de sämsta i mitt liv med drickandet som en våt filt över allt. Försöker styra mina tankar från att jag dricker för att jag mår dåligt till att jag mår dåligt för jag dricker.
Måste kämpa och ser framemot nästa AA möte ikväll.
Skickar massor av pep till dig, du kommer fixa det här! Jag tror på dig!
Önskar dig en fin dag!

Ha en härlig dag:/ kram Strulan