Senaste kommentarerna i forumet

Tack Pellis för dina kommentarer, precis vad jag behövde nu! Jag ska läsa och definitivt promenera nu när orken börjar komma tillbaka. Känner äntligen av en förändring, inte lika tvärslut som alla andra dagar. Är så innerligt tacksam att ha kunnat sova och gråta så här intensivt. Tuffa tider väntar men just denna stund återfinns en uns av fysisk styrka.

Kan knappt förstå att jag totalkraschade så jag blev sängliggande i över 1,5 dygn... Har aldrig hänt förr på grund av liknande, feber och sånt förvisso men det här var ren mental meltdown. Stundvis trodde jag inte jag skulle överleva för det gjorde så ont. Undrar hur stor del av allt detta som är ett direkt resultat av alkohol. Ärligt talat så vet jag inte hur jag hade hanterat alla dessa problem utan att dricka, förmodligen bättre men kontentan är att jag har inte en aning om vem jag är utan alkohol. Jag har druckit mer eller mindre hela mitt vuxna liv och tillåtit alkohol spela en så stor roll. Ska jag nu bli en ny person eller har den här personen hela tiden funnits under denna blöta alkoholkappa?

Usch vad mycket som passerar i skallen. Ska försöka att fokusera på idag. Jag ska jobba och hantera vardagens praktiska saker. Inte gå in i för stora känslostormar direkt för det tar så oerhört mycket energi som jag inte har och då vet jag vad som tidigare brukar hända...... Så nu har jag en plan för kommande timmar: vardag, jobb och vila sen får vi se hur morgondagen blir.

Mycket florerar i huvudet. Jag är trött på kvällarna men har svårt att somna. När jag väl somnar vaknar jag mitt i natten och huvudet kör igång igen. Sen är jag så trött på morgonen. Känner mig aldrig riktigt utvilad. Muskler som rycker. Hela tiden på min vakt. Försöker slappna av. Jag vill så mycket men orkar inget. Är detta pga av alkoholen? Efter så många månader där jag inte druckit en droppe?
Jag kommer närmare mitt mål, snart har ett år gått. Känner mig stolt. Kanske jag klarar ett år till? För jag vill känna mig mer i balans och stabil om jag ska prova igen. Samtidigt så jävla rädd för att falla tillbaka i gamla mönster. Dit vill jag aldrig igen. Skulle jag prova så ser jag inte det som ett återfall. Utan att jag provat. Går det så går det. Går det inte så får jag fortsätta min nyktra bana meden dag i taget.

det är ju inte alla förunnat att få uppleva ålderdomen. Nu är jag ju inte lastgammal men iaf över pensionsgränsen och i mitt gamla förlegade synsätt så är man ju hiskeligt gammal då !!!!
MEN....med stigande ålder kommer det div krämpor och jag kan :
1) ....inte låta bli att fundera på hur mycket av krämporna som orsakats av mitt tidigare liv som allkis ?
2) ...numera känna av samma förbannade begränsning i mitt liv som då jag drack fast av annat skäl dårå...

Och båda sakerna retar mig till vansinne !!!

Jag VET ju att punkt 1 är fullständigt meningslös att fundera över !! Det som är gjort är gjort och inget jag i dagsläget kan göra någonting åt. Jag har ju flera alkisbekanta som dött i alkoholrelaterade sjukdomar tidigt i livet så jag har ju det rätt bra ändå.

Punkt 2 VET jag ju också att jag måste inse min begränsning och rätta mig efter vad som sker !! Men nu har jag ju haft ett fritt liv där jag själv kunnat bestämma över vad jag ska göra och när jag ska göra det men nu måste jag helt plötsligt ta hänsyn till en kropp som ska fungera också. Innebärandes bla att jag inte törs boka resor för långt fram i tiden :-(( Jag har en resa kvar på min bucketlist som jag skulle vilja åka på i slutet av januari/början av februari men som jag dragit mig för dels för att jag inte vill åka som ensam man dit men även för att det ligger såpass långt fram. Och nu inser jag också att även min plan att åka till 75-års minnet av befrielsen av Auschwitz också hänger i luften :-((

Friheten från alkoholen har varit värd så många smällar och jag har själv valt att hantera dessa smällar så jag inte tagit till flaskan igen. Den friheten klarar jag inte att beskriva utan det måste var och en själv ta reda på hur den känns. Och en sak är väldigt klar : Jag har aldrig blivit bakis av en enda dag i frihet !! Men jag kan också se en framtid där jag inte kan göra som jag vill utan är beroende av andra och det skrämmer mig nåt sanslöst ! Tänk att sitta fast i rullstol på nåt hem och jag inte kan flytta mig själv och så kommer nån in och spelar dragspel :-O Vilken jävla tortyr !!! Just det är en stooooor anledning till att supa skallen i bitar!!

Jag har skrivit det förr : Jag har haft 3 liv ! Före, under och efter min aktiva tid som alkoholist. Alla 3 liven har haft sin ljuspunkter och sina sorgestunder men livet under alkoholen var ju utan tvekan det som var mest begränsat. Så ni som tvekar om att sluta, eller inte, med alkoholen....lägg bara ner allt med alkohol ! Ni har inget alls att förlora på det ! Bara känslan av att kunna göra allt jag vill uppväger varenda minut i berusat tillstånd !!

På sätt och vis är jag tacksam för att jag är en alkoholist och som tillfrisknar med hjälp av AA för så mycket som jag lärt mig om denna sjukdom och hur den påverkar mig och andra är det inte alla som får vara med om. Och en av grundstenarna i programmet är ju förändringen som jag själv ska göra och det har ju gått bra....så här långt....men det verkar just nu motigt för gubben att fatta den nya situationen !!

Men jag har ju lärt mig att ta ett steg i taget !

Hej Skampåtorraland. Det har tagit lång tid och jag har varit fast fokuserad på att hitta grund till problemen i mitt liv, aldrig ge upp, kriga, kämpa, leta. Vad är felet?
Sakta börjar jag förstå, acceptera, ta in. Detta är som jag är. Det finns inte "ETT" problem. Jag är orolig, känslig, känner alldeles för mycket omkring mig. Andra människors humör, kroppsspråk, tonfall. Jag samlar intryck, analyserar, utvärderar, kanske kommer till något resultat. Det går inte fort, men blir ofta inte helt fel. Tar tid. Tar energi. Skapar oro och ångest många gånger.
Spontanitet och nära till skratt och glädje är andra förunnat. Det är för dem som pratar först och tänker sen. Dem som inte känner vad fel ord kan betyda för någon annan, eller för den delen känner av andra och tar åt sig.
Ändå är dem omtyckta, kring dem händer alltid nya spännande saker. Saker som inte är utvärderade och riskanalyserade.

Man hör så blandat om de här läkemedlen. Jag är lite rädd för dem. Vad gör de med mig? Är det en lösning att med läkemedel ändra den jag är. Eller kan jag lära mig att acceptera den jag är så starkt att jag låter mig leva så utan behov att spela någon annan. Jag är definitivt nyfiken, men också rädd att det är något nytt att bli beroende av. Men visst, är det något som får mig att må bättre till vardags och inte medför samma risker som ett livslångt riskbruk av alkohol så vad har jag att förlora.

Idag är jag lugn men matt och trött. Blev lite för hård träning igår i förhållande till vad jag ätit. Skulle vilja ta tillbaka några kilo inför bröllopet. Det kommer starta ännu en konflikt mellan bra träning och att inte äta för mycket. Som vanligt är det det kortsiktiga som står mot det långsiktiga.

På hotellfrukosten brukar jag alltid hinka typ 5-6 glas äppeljuice. För att återställa vätskebalansen efter gårdagkvällens alkoholintag.

Men inte idag ? En kopp kaffe räckte gott. Sovit som en stock i natt. Redo för dagens klokheter ?

Det var extrapris på lättöl denna vecka så jag köpte det och drack en igår till maten. Märkte ingen skillnad mot A-fri öl. ?

...och välkommen hit! Jag känner igen din situation så väl! Att man ska trösta sig för att orka och när man tröstat sig blir man orkeslös för att man tröstat sig. Lyssna på boken, eller läs, (ag föredrar att lyssna när jag promenerar för då kommer friska luften och motionen som ett gott inslag) Skål ta mig fan...den är så bra! Hög igenkänningsfaktor, ibland vill man liksom bara stänga av. Hur f-n kan han veta det här? Lyssna, ta ett kapitel i taget!

Låt allt ta sin tid, tror det är jättebra att du tillåter dig själv att gråta och sova. Det rensar jättemycket! Kram

Tackar för uppmuntran ?
Har läst din tråd o hoppas det går ok för dig med ditt liv

Känner igen den känslan. Nu mår jag så bra så då kan jag ta mig en bläcka. Hur sjukt är inte det!? Då åker vi ju med största sannolikhet dit igen. Vågar inte ens en folköl.
Kämpa på vännen ??

Kämpa på! Det. Ska nog gå bra denna gång.
Det är inte lätt, jag vet.
Var stark ??

Har funnits och följt detta fina forum under lång tid, ibland aktiv i mina vita perioder men tyst när A åter tagit sig in i mitt liv, skäms liksom att man är svag ?
Har ett väldigt aktivt liv med mycket jobb, träning mm fyller livet för att slippa min ångest o A har blivit en falsk vän mitt i detta fast vet ju att det är sååå fel.
Nu ännu en nystart o detta blir min dag nr 1 ☺️
Ska försöka återvända till ett sundare liv med fokus på min träning, min tålmodiga fru o mina fina barn.

Har legat i sängen i över ett dygn. Gråtit så jag inte kan andas, sovit och gråtit mer. Det är ju det här jag varit så rädd för och som gjort att jag fullkomligt dränkt mig i alkohol. Har aldrig känt mig så ynklig, rädd och emellanåt totalt panikslagen. Än väntar mängder av tårar och smärta, hur ska jag orka. Vill tro att det blir lättare när de värsta sviterna av alkohol lämnar och känslorna blir mer äkta och legitima. Försöker hitta styrka i beslutet om nykterhet, se mig som en sårad soldat som vägrar ge upp, nån sorts försök till att upprätta heder i all skam och mörker.

Andrahalvlek: Tack för din medkänsla och kloka ord ❤

Odette: Jag beklagar dina förluster. De senaste åren har gamla vänner försvunnit en efter en av olika anledningar och för varje känns det som om alla de andra sorgerna får liv på nytt...

Försöker hitta styrka i dina ord om kroppens förmåga att återhämta sig. Tycker genuint synd om min stackars kropp efter allt man utsatt den för. Utan alkohol är jag hälsomedveten och allt bara fallerar när korken åker av. Som en av-och påknapp.

Efter sju timmars tågresande är jag äntligen framme. Imorgon blir det heldag med spännande föreläsningar.

I hotellbaren sammanstrålade jag ikväll med en kollega. Och jag tyckte att jag var värd en öl att skölja ner resdammet med. Alkoholfri förstås! Och den var riktigt god ? Nu ska jag sova som en stock och vakna pigg och utvilad imorgon.

Lider verkligen med dig ? Visst är det en sorgeprocess du genomgår. Och du hanterar det så mycket bättre utan alkohol.

Kram ❤️

Haft två kanondagar! Att en vanlig måndag kan vara så underbar som den igår visste jag inte!! Idag lika bra. Det pirrar i kroppen och jag ryser av välbehag från tårna och rakt upp i skallen. Allt är så lätt och underbart, så bra ordnat på nåt vis. Skulle vilja ta mig en rejäl fylla.

För att fira glädjen över nykterheten?!?
Helstört! ?

Det bli ingen fylla.
Bra med påminnelsen iaf, hur sjukt resonemanget kan låta. Fortsätter som tänkt, nykter ?

Nej, man måste inte sluta helt. Man måste eg ingenting. Jag har inte slutat helt men ändå varit nykter i snart ett och ett halvt år. Jag får dricka om jag vill. ”Får inte” eller ”kan inte” är för svåra att ta in. ”Vill inte” är mycket lättare.

Personligen tror jag inte att det är möjligt att ”återgå” till ett sk. normalintag. Det krävs mycket jobb, och antagligen disciplin resten av livet. Jag vet inte om det är så mycket lättare? Men eftersom det inte är svartvitt så kanske vissa är ok med att ha disciplin för det mesta men att det blir lite för mycket ibland, men ändå på det stora hela mindre än tidigare.
Finns ingen one-size-fits-all. Man gör vad man måste.
Hoppas du hittar din väg!

Funderar mycket ikväll över varför man blir så besatt av något som man mår så dåligt av...
Och varför man kämpar med näbbar och klor för att kunna dricka socialt..är alkohol verkligen så viktigt??
Jag mår tudenfalt gånger bättre nu än för några veckor sedan och det vill jag inte äventyra bara för att testa om jag kan dricka litegrann ibland.
Däremot kom största attacken av suget idag...tänkte att till helgen så ska jag dricka...
Fick stanna upp och fundera en stund över vad det var som triggade...
Grejen är den att det äntligen har blivit klart nu att min mamma ska få boende på en demensavdelning...och även om det känns skönt att veta så har jag nog inte fullt accepterat att hon är så pass sjuk.
Jag har som i hemlighet hoppats att hon som genom ett under bara ska vakna upp en dag och vara frisk...
Men så blir det ju inte...jag är mitt uppe i en sorgeprocess insåg jag idag och den känslan har jag alltid druckit på förut...
Men inte den här gången...jag ska låta känslorna finnas där utan att bedöva och hoppas på att det känns lite ljusare imorgon.
Note to self. ...jag kommer aldrig att kunna lyfta första glaset....

Både det enklaste och det svåraste, från en mamma till en annan..,om du frågar mig..?
Jag var i liknande funderingar som du ungefär vid årsskiftet. Drog igång med några månaders nykterhet OCH INSÅG hur svårt det var.. klarat av att avstå långa perioder tidigare, under graviditeter och amning m.m, kanske det inte ens var ett problem då..(?)
Iaf - Där du är nu..! Avkoppling efter barnen/barnet nattats.. det är så det börjar..!! Utmattningssyndrom, sorg över det såklart, känslor av otillräcklighet och misslyckande..så var det för mig iaf och tyvärr också efterhand blev det en resa mot mer och mer begär efter alkohol. sTOPpA i TId?! För allt vad du kan?!
Så bra gjort av dig att logga in här och ta tag i det här medan tid finns. Det gör det ju alltid förvisso, finns tid menar jag..☺️. Men det är helt klart en framgångsfaktor ju tidigare man tar tag i det, tänker jag..?!
Jag kämpar på och är på dag 3 igen.. inte så nöjd med mig själv just nu. Samtidigt j-ligt stolt över att jag aldrig ger upp kampen om bättring och förändring ??!
Önskar dig all lycka på din resa ?!
Stor kram!
/Fibblan ?

❤️❤️❤️ tack för du finns!!

Kära du!! Tack för fina fina rader ❤️ Låt oss ta en dag i sänder tillsammans..:)

Har så mycket tankar.. och funderingar kring min A vana.. just nu gör jag lista på när var och hur jag triggas till för mycket A och när hur och var jag kan faktiskt utan problem både avstå helt .. eller ta ett glas vin till maten.. jag är inte en person som aldrig kan sluta efter första glaset inser jag.. min problematik e en annan men tung som sjutton den med för jag måste tvinga mig själv nu att förändra mitt liv så att jag inte behöver döva mig stundtals.. jag vet egentligen rätt mycket kring vad som måste ändras.. och jag ska försöka! Idag jobbat 12 timmar men det har gått bra.. sen gjorde jag SUSHI med mina vänner kan ni tänka er :)!!! Andra gången i mitt liv ?.. det var roligt och jag skrattade lite lite för första gången sen i lördags.nykter. De andra tog lite vin... det såg gott ut men jag fokusserae på sushin och drack en liter iskallt vatten! Vet inte konkret vad jag vill säga med dessa rader.. annat än att jag e glad att ni finns och jag tror på er och på livet.. kanske finns det hopp ändå :). Kram

Det betyder mycket att få råd o igenkänning under resan! Håller er i handen o känner att ni håller min❣️

Att "samla på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol" ska bli mitt mantra. Jag ska bli samlare...Tusen tack!

Reagerade också direkt mkt positivt på den meningen, spratt som till i kroppen. Det ska jag också gör. Den meningen ska jag skriva upp. Ska börja samla och "att samla på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol" ska bli mitt mantra. TACK!

Nyss hemkommen från ett fint möte. På tisdagar är det alltid talarmöte så man får lyssna till någons berättelse.

Idag ringde faktiskt beroendemottagningen upp mig och frågade om jag ville ha en ny tid. Det var omtänksamt utav dem. De sa att jag var välkommen att höra av mig igen ifall jag behöver. Det var en lite bättre attityd denna gång. Snart sovdags! ?