Senaste kommentarerna i forumet

En lugn och skön helg som avslutades med ett biobesök med yngste sonen.?
Mysigt ?
Nu är jag laddad för en ny nykter vecka.

Kramar
???

Tack! Jag har ju faktiskt tagit ett första trevande steg på den nya vägen. Måste bara tro på mig själv nu. Och inse det faktum att jag mår som jag mår, att min tillvara känns så meningslös och grå På Grund Av mitt drickande.
Vinflaskan, min bästa vän och räddaren i nöden som nu blivit min värsta fiende. Den som stjälper, inte hjälper, som lurar in mig i falskt välmående och trygghet. Är ändå lite rädd för att släppa den kontakten.

Inne på dag 70, alltså 10 veckor avklarade!!

Klarare hjärna!!
På gott och ont... ?
Om detta kan jag inte beskriva så mycket, för det är alldeles för komplicerat. Men jag hittar mig själv mer och mer.... och för stunden är det rätt bra.

Jag blir lite sugen på att dricka då och då. Det blir varken mer eller mindre. Lätt att stå emot däremot, för jag vill inte dricka. Suget och viljan är liksom frånkopplade från varandra.
Jag tycker det är spännande att uppleva det som händer i mig nu, jag blir förvånad, förbluffad och rädd. Jag har så mycket i mitt liv som jag måste få ordning på (vissa saker skrämmer vettet ur mig), men jag har också så mycket som redan är bra! Och så är väl livet?
Fortsätter vidare, nykter!

Jo han kom hem. Idag har jag hunnit "allt " t o m strykt dukar å skjortor (mina hatobjekt näst efter idiotiska kollegor).
Jag har en teori gällande måendet.... Om man läser mellan raderna om klimakteriet så är det inte alls konstigt att kvinnor blir hel eller halv alkiskar en viss tid. Åren från 45 år och äldre är skit rakt igenom. Jag har ändock hittat viss hjälp förutom pannbenet. Undrar bara när friden ska infinna sig.

Ett litet PS till flera inlägg jag skrivit ovan.

Jag kallar min särbo för "gubben". Ja. Det kanske låter illa i många öron. Men det är kärleksfullt menat.
Jag har faktiskt också frågat honom för några år sedan om han är ok med det (han är ganska mycket äldre än mig så jag insåg att han kanske skulle ta illa upp). Hans svar var att "Ja, först visste jag inte hur jag skulle ta att bli kallad gubbe, men sedan har jag ju hört att du kallar dina högst älskade katter för dina gubbar så nu förstår jag att det är kärleksfullt.

Ville bara förtydliga det nu när jag satt och tänkte på hur lycklig jag är som har en så underbar man i mitt liv. Samtidigt som det slog mig att ni, som inte känner mig, kan tro något annat för att jag har ett "öknamn" på honom :-s.

DS

Välkommen!

Vilket bra sätt att visa att du menar allvar med att förändra ditt sätt att hantera din tillvaro, att minska ner vinet.
Och, om du har trampat runt och inte kommit någonstans tidigare så tror jag allt att du tog ett steg ur cirkeln nu och bröt den ;-).
Bra gjort! Fortsätt på den nya inslagna stigen och ta hjälp av forumet här!

En dag i taget fungerar för många, även för mig.
Jag gick in här för att minska mitt drickande från dagligen till helgen. Men genom att tänka "just idag väljer jag att inte dricka" så är jag nu uppe i över 50 dagar, varav 8 helger nykter. Just det där med att "jag väljer" är också viktigt för mig.
Samt forumet här - det ger så mycket styrka att både läsa och att skriva.

Välkommen!

… du får mer än din beskärda del av olycka och mörker. Känner din förtvivlan genom det du skriver och skulle gärna vilja hjälpa och stötta dig.
Men jag vet inte vad jag kan säga.

Du är så oerhört stark, när du är i din situation som du är nu och inser att du vill och ska klara det här nykter.
Jag tänker på dig även när jag inte är här på forumet, hoppas så mycket att du klara att behålla din styrka, för du är på rätt väg, alkohol lindrar inget.

Styrkekramar!!

Jag får så många nya erfarenheter på den väg jag valde i början av september, nykterhetens väg. Vissa positiva, andra jobbigare, men alla bra :-).

Torrbaksmälla är en av dem.
@ Javelin: Så bra att du har läst på och kan ge besked, att torrbaksmälla tyder på att man verkligen "ställt till det för sig" och att de kan hålla i sig i tre månader. Jag visste inte ens om fenomenet förut, förrän jag fått uppleva det nu på min nyktra resa. Och nu vet jag att jag misshandlat mig själv mer än jag förstått och troligen får uppleva baksmällorna ännu en period. Men troligen bara ungefär en månad till kan man hoppas, det är ju bra :-).

Nykter fest är en annan.
Ja, igår var det fest. Och en ny upplevelse för mig. Gubbens bror med familj skulle komma och gratulera honom lite i efterskott. Jag tänkte innan att det blir lugnt, inget att våndas över. Men det kom fler, goda vänner som inte spottar i glaset. Jag får erkänna att jag studsade till lite när jag stod och hackade sallad och fick reda på det. Jag skulle ju dricka alkoholfritt - det blir ju jättejobbigt!
Det normala för mig är ju att vara med och festa med öl, vin, whisky, ja allt som bjuds, eller om jag måste vara nykter så har jag alltid brutit upp tidigt och åkt hem och "tagit igen" förlorad promille med några whisky hemma. Nu skulle jag alltså vara nykter och stanna kvar till idag :-s.

Men det gick bra :-). Eftersom det var jag som fixade i köket så kunde jag när jag serverade de första gästerna vin fylla mitt eget glas med alkofritt vin utan att någon märkte och slapp därmed frågor och kommentarer. Sedan var det ganska lätt att sitta med vid bordet hela kvällen, ju mera vinet flödade ju mindre "risk" var det ju att någon skulle se att jag fyllde mitt eget glas från en annan flaska. Och, ja, det var viktigt för mig att inte få en diskussion just under middagen om att sluta dricka. Det fanns någon vid bordet som hade kunnat ta min nykterhet som en "knäpp på näsan", om ni förstår...
Jag blev naturligtvis trött av att vara med, ovanpå min högkänslighet har jag även en hörselskada som gör att jag har jättesvårt att höra när folk pratar i mun på varandra, jag måste koncentrera mig på en i taget för att höra och kan alltså inte hinna med i alla diskussioner. Jag satt alltså på helspänn, jättejobbigt, men jag hade trevligt ändå.

Ja, jag hade faktiskt trevligt! Och det var inte svårt att låta bli att dricka trots att antalet buteljer med olika drycker ökade på bordet, precis framför näsan på mig, ju längre kvällen gick. Känns så skönt att veta att det räcker att jag tar ett beslut vid första glaset - Alkohol eller inte? -sedan rullar det vidare. Med alkofritt precis som det hade gjort om jag tagit riktigt vin i det första glaset, då hade det säkerligen rullat på med både det ena och det andra tills det blev på tok för mycket.
Visst, jag vaknade idag på morgonen alldeles svullen i ansiktet och borta i skallen av trötthet av gårdagens alla intryck. Såg alltså ut som jag festat hårt trots att jag inte gjort det. Men, just idag bekom det mig inte speciellt mycket.
Känslan av seger var för stark :-)!

Jag brukar också köra ”all in” tills det brakar in i väggen.
Här på forumet kan man stanna upp och reflektera.
Du gör så rätt som tar en dag i taget. Lugnt!

Skrev för första gången här på forumet i slutet av förra veckan...för jag var nyfiken på hur ni andra har försökt att ändra ert beteende när det gäller alkoholen. Fick många bra tips. Men vad gör jag?? Jo, jag försöker göra allt..skriva här, ladda ner appar, lyssna på Alkispodden och har beställt en bok. Det här är jag i ett nötskal...gör det med så många saker...Försöka gå ner i vikt, träna osv osv...Men så insåg jag att jag får fokusera mig på några saker och jag tänker att det är bla att skriva här på forumet..och att ha kontakt med min rådgivare här på nätet. Boken kommer väl så småningom så den har jag tänkt att läsa....men jag behöver mer aktivt tänka en dag i taget...Jag har satt upp så många mål under årens lopp när det gäller alkohol, viktminskning och träning och jag har nog inte lyckats hålla ett enda...det ger mig bara känsla av misslyckande vilket leder till tröstätande och tröstdrickande...Nä så nu får det vara en dag i taget...idag fixar jag det för att Systembolaget är stängt...nästa steg är att klara måndagen...

Ha det gott!!

Det är väl en gemensam nämnare för de flesta av oss som hänger här, att vi dricker för att ta udden av livet... Jag har en sådan där svajig dag idag, när jag känner mig som en generellt värdelös människa. Inget har hänt. Allt går bra. Igår var jag harmonisk och lycklig. Så ”pang” från ingenstans drabbar den där känslan mig, och jag kan inte ens sätta fingret på varför. Om jag var en sån som dricker så hade jag druckit på den känslan. Det är jag inte längre. Så jag får bara acceptera att så känns det just nu. Och eftersom det inte finns en vettig anledning, som går att göra något åt, så får jag bara vänta tills det går över. För det gör det. Hur har du det idag vännen? Kom din man hem? Det låter som om han är ett större stöd för dig än du väntade dig förra vändan du var här och skrev? Kram

Skulle också vilja komma. Bor en bit bort men kanske min man och jag kunde åka en helg till Stockholm:)

Allt gott!!

Skulle också vilja komma. Bor en bit bort men kanske min man och jag kunde åka en helg till Stockholm:)

Allt gott!!

Min app "Sober Time" stod på 18 vita dagar i fredags men det stämde inte riktigt. Jag måste ha glömt att nollställa den för några veckor sen, då jag drack ett stort antal öl en kväll. Men jag kommer inte ens ihåg exakt vilken kväll eller hur många öl jag drack! Men min alkoholhjärna har blivit expert på att förminska och glömma. Den lurar mej att tänka att "det var inte så mycket, var ju kontrollerat och inga minnesluckor". Fast tydligen väldigt luddigt ändå.. Mitt minne spelar mej spratt, det känns inte bra alls. Denna helgen drack jag vin i fredags och 4 öl i gårkväll. Idag har jag nollställt "Sober Time". From och med idag ska jag ha full koll på mitt liv igen.

Klarade lördagen efter för mycket whiskey torsdag och fredag. En svettig natt. Nu, ångest och ensam promenad. Väldigt sur man hemma.
Jag orkar inte perioda såhär mer. Orkar inte med mig själv just nu.
Vad ska man göra. Det enda rätta är att fortsätta nykter. Jag ville inte räkna dagar men insåg att utan att räkna nyktra dagar låter jag mig dricka emellanåt. Oftare och oftare, mer och mer. Nu är jag där igen. Att jag måste fatta att inte dricka. Vara nykter. Dag 2.

Allt blir bättre utan alkohol, även det som är dåligt.

Mvh

Hej Crna macka,

Ja, det är nog endast tiden som kan dämpa denna ångest.. hoppas att den börjar släppa om ett tag. Igår låg jag i sängen hela dagen och hörde inte av mig till någon. Idag ska jag försöka gå ut i skogen och försöka acceptera det som hände, kan ju trots allt inte göra någonting åt det mer än att be om förlåtelse.

Blir en vit månad nu till att börja med.

Tack för stöd
/ Amanda

Saknat dej så. Jo jag är här igen efter en bedrövlig vår och sommar. Har läst din nya tråd och du har ju verkligen hittat bra vägar framåt. Jag försöker lära mig hantera Livet. Just nu är det trevande. Mannen är det bästa jag kan ha. Han har inte gett upp.

Picklad ❤️

Du är inte en kass skit. En kass skit hade inte skrivit här. Hade inte velat ta tag i sina problem. Du är tvärt emot en sån person.

Vet någon i din närhet om dina problem? Om inte, skulle du kunna berätta det för någon så de kan stötta dig? Det är tufft att gå igenom en livsförändring ensam. Om du inte har någon som du kan prata med tycker jag du ska be om hjälp hos en läkare. Det är inget att skämmas för. Vi alla behöver lite extra hjälp ibland.

Finns det något du vill göra själv eller med barnen? Kanske åka på en resa eller börja en ny hobby. En tanke kan vara att om du bestämmer dig för att varje nykter dag, ta de pengarna du annars lagt på alkoholen, spara dem och sen när du kommit upp en en summa (alltså då även dagar) gör nått kul och givande för de pengarna som du annars hade druckit upp.

Finns det en till förälder närvarande som kanske kan ta över merparten av ansvaret för barnen nu? Så om du får ett sug så kan du gå ut en rask promenad, läsa en bok, ringa en vän osv..

Angående din ångest, jag har själv ångestproblemstik och för mig funkar det bäst att hålla händerna sysselsatta när den kommer. Rita, sticka, diska.. Vad som helst bara händerna rör på sig. Då brukar hjärnan vara fullt upptagen med det.

Kram ❤️

Vet inte vad jag ska skriva egentligen. Vet bara att jag i och med att starta en egen tråd visar mig själv att jag menar allvar. En början till ett nytt sätt att hantera min tillvaro som för närvarande styrs av negativa tankar och känslor . Som jag då försöker döva med vin. Som leder till ännu mera självförakt och ångest. Jag trampar runt och kommer ingenstans.

Hej,

Tack för svar. Det hjälper att höra att man inte är ensam i denna sits. Vad starkt av dig att hålla dig borta från alkoholen, tre helger är verkligen en bra början till förändring! Jag ska börja med en vit månad nu, och precis som du säger försöka hitta på roliga aktiviteter på helgerna istället. Ska berätta för mina vänner hur jag mår och att det faktiskt handlar om att jag i princip riskerar mitt liv varje gång jag festar då jag nästan alltid råkar ut för något.

Önskar dig all lycka!
Kram

Orkar inte ens skriva. Är så trött på mig själv. Varför gör jg såhär mot mig själv och mina barn? Varför kan jag inte sluta. Dricker varannan dag. Alltså antingen full eller bakfull. Fattar inte hur ni lyckas sluta utan medicin. Ni är så duktiga. Jag är en kass skit. Orkar inte mer.

Tack för att du delat med dig av din historia ?
Önskar innerligt att du lyckades få se något stjärnfall inatt?✨
Du har verkligen tunga dagar bakom dig och behöver all positiv energi som går att uppbringa.
Det känns som du har grundlig självinsikt och det betyder att du har stora förutsättningar för att lyckas hålla nykterheten. Men pepp och stöd måste till också, ensam är inte stark.
Forumet här är guld värt och det hjälper mycket att skriva av sig och läsa andras historier.

Önskar dig all lycka ???
Och sänder många styrkekramar
???

Då har ännu en dag passerat. Har slitit hela helgen med renoveringsprojektet och inser att det är ett försök att få bort tankarna från allt annat. Har hållit på som ett psykfall sen jag förstod att det är riktigt illa med min vän.? Jag har bett så mycket om ett mirakel, hoppats och vägrat tro att det här är utgången.. Jag bara måste göra någonting som jag kan förändra, allt runtomkring är så hemskt just nu och jag kan inte påverka ett skit. Den här maktlösheten är förjävlig, fullkomligt vidrig så det skär i mig.

Skulle kunna hoppa bungy jump, fallskärm, vad som helst, fastän jag är vansinnigt höjdrädd, bara för att känna nåt annat i samma kaliber som den här smärtan.

Fick höra av en släkting och även av min man, att jag förändrats mycket de senaste månaderna. Att jag gör saker jag aldrig skulle komma på tanken att göra tidigare. Och det är sant, har tappat all prestige, all självrespekt och känner mig så långt nere på botten att det i princip kvittar vad jag gör. Vissa stunder skulle jag kunna åka och handla, jobba i pyjamas om det inte vore för att jag skulle skämma ut familjen... Jag har förlorat, det är så det känns. Det är overkligt att världen snurrar på som vanligt, känns som om jag står vid sidan av i nån mörk, hemsk skuggvärld och tittar på när andra lever sina normala liv.

På ett vis är det befriande då jag alltid bekymrat mig för vad andra ska tycka. Har spenderat obegripligt mycket av min tid på att analysera andra och deras uppfattning om mig. Den ångesten slipper jag i det här stadiet, för det finns ingenting någon kan tycka eller säga om mig som skulle göra mer ont än jag redan har. Verkligen ingenting.

Häromdagen var jag så bekymrad över släktmiddagen jag blev påtvingad att åka på. Inte längre, har inga problem att tacka nej. Tänker inte ge nån annan förklaring än att det inte passar, för det gör det inte. Jag klarar inte av att sitta runt ett bord och lyssna på ytligt nonsens i form av skryt och skitsnack. Det är vad som avhandlats på de middagarna tidigare. Nope, inte den här gången.

Det har varit mycket mörker de senaste åren, många som dött. Undrar hur många gånger jag suttit på fyllan och gråtit och sörjt.. Cancer.. denna jävla cancer... olyckor, en som söp ihjäl sig och två självmord och det är bara de sista två åren. De flesta under 50.. Totalt de sista 15-20 åren har ett tjugotal personer jag brytt mig om dött, från nära familjemedlemmar och släktingar till gamla skolkompisar och vänner. Det är ohyggligt många. Kanske inte är så konstigt att man druckit för mycket. Det som sker nu är bland det tyngsta för tomrummet kommer bli enormt. Den här gången måste jag hålla mig nykter för annars släpper jag väl aldrig flaskan.

Borde sova men det går inte. Mörkret blir mörkare på natten... Är inte ute på krogen och ragglar iallafall. Ska ställa mig ute en stund och hoppas på att se några stjärnfall, har en gedigen önskelista som väntar kan jag lova.