Senaste kommentarerna i forumet

Fredagsfrid igen för tredje gången i rad. God mat, yoga och sinnesro i kyrkan. Jag är så glad att jag hittat denna fina aktivitet på fredagar! ?

Välkommen till Alkoholhjälpen, Drygmärta! Det låter som att du har en tung period bakom dig med ångest, isolering och serie-tittande för att skärma av. Du dricker dagligen, men det låter också som att du vill tillbaka där du var innan hösten. Du har dåliga erfarenheter att söka hjälp via vårdcentralen, då du har fått ligga på mycket själv för att få hjälp där. Kanske finns det andra vägar du kan testa, om du vill ta emot hjälp från vården? Beroende på vad som känns mest akut att få hjälp med - kanske psykiatrin, beroendemottagningen inom landstinget/regionen, beroendeenheten inom kommunen, AA eftersom du har positiv erfarenhet av 12-stegsprogrammet sen tidigare? Och programmet här på Alkoholhjälpen är också en lättillgänglig väg att få stöd till förändring, det är gratis och du kan få stöd av en rådgivare (du hittar det under fliken Program).
Hoppas att du ska hitta en väg framåt som passar dig, så att du snart ska må bättre!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad fint du analyserar och reflekterar över vad som triggar ditt sug efter alkohol. Det blir ett sätt att fly från deppiga tankar och känslor. Istället för att ge efter för suget så hittade du på andra bra sätt att må bättre - promenad, tupplur och ärlighet i AA-gemenskapen. Vilket utmärkt sätt att hantera situationen! Det låter som att du också har en genomtänkt plan för helgen, som du tänker dig kan bli jobbig.
Lycka till i skidspåret och kämpa på!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej, oj vad jag känner med dig. Jag var på många sätt samma som du. Orkade/ville inte ta hjälp och gömde mig i serier för att skjuta bort ångest och depression. Men du har ju fixat det innan, kan du inte gå till ett 12-stegsmöte? Eller börja med att starta med alkoholhjälpens program. Kanske försök att bara vara nykter en dag, sen en till och en till. En dag i taget. Och skriv om dina känslor här, vi stöttar varandra. här är du aldrig ensam.

Kram

Hade det fruktansvärt jobbigt igår, med ett sug efter A som var extremt starkt.
Försökte analysera mina känslor och komma underfund med varför jag ville dricka...och det jag kom underfund med var att jag ville dämpa mina känslor nu när jag är deppig, jag ville hitta ett sätt att fly från mina tankar och känslor.
Upplevde en abnorm rastlöshetskänsla...kändes som jag bara ville skrika rakt ut, har väldigt tacksam för att jag inte hade bilen just då får jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort annars.
Så jag promenerade, sov en stund och höll ut tills AA-mötet började...där var jag fullkomligt ärlig, det är skönt med människor som förstår och kan relatera till hur man känner.
Känner på mig att helgen kommer att bli jobbig, men jag tänker göra mitt bästa för att ta mig igenom den och hitta sätt som funkar.
Det har äntligen kommit tillräckligt med snö så det går att åka skidor...så det ska jag göra.
Jag ska även läsa mycket i mina böcker och fokusera mycket på mig själv.
Jag har kommit så långt...och jag vill verkligen inte börja om från 0...så det är ni den verkliga kampen börjar....kampen för att hitta bra strategier för att kunna leva ett nyktert liv.

Stort GRATTIS fina FinaLisa!!
Må den goda spiralen av glädje och positivitet få fortsätta ?❤️☀️??!
Hur andra väljer att agera kan vi aldrig styra över, men det är klart att din omgivning påverkas av de val du gör nu. Att du anstränger dig för att backa när det gäller invanda beteenden gällande din son (helt förståeliga med tanke på hur hans mående ser och sett ut), gör att han ofrånkomligen också "måste" förändra sina. Är så glad för din och er skull att det är en positiv riktning i er bådas liv?! Och förstås gör det att du kan slappna av lite gällande oro för honom och ägna dig åt sådant som bygger upp DIG och som DU mår väl av❤️! Heja dig FinaLisa, sånt här kommer inte av sig självt..- du är grym ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

...du Odette, sätter ord på mina känslor när du skriver att du har så mycket tankar att du snart spricker, att du ska börja ett nytt annat liv imorgon... Tänk att det ska vara så svååårt. Instagram, facebook... jag lever ett jättebra liv men i en diagnosfamilj. Ändå sitter jag, precis du och sneglar på hur andra lever och man är svag nog att tro att det på något sätt skulle vara bättre!

Tänk vad gjorde vi utan alla kloka här inne! Som samlar upp oss virrpannor! Kraaam till dig och trevlig helg!

Trevlig helg Fina Lisa och Grattis till en hel månad! Skönt att din son mår bättre ! Kraaam

Jag har varit vit en hel månad nu och jag är så tacksam och glad för detta?
Till och med mina barn märker att jag är gladare och de påverkas positivt.
Äldsta sonen mår nu lite bättre och det är nog en kombo av egen ansträngning och att jag som medberoende mamma tagit ett steg tillbaka.
I stundande helg väntar inga måsten, den är oskriven och vi tar den som den kommer.
Ett som är säkert är iallafall att det inte blir någon alkohol.?

Kramar
???

Under -18 så eskalerade mitt drickande till en helt ohållbar vardag, jag blev sjukskriven för djup depression och drack väl cirka 12-18 folköl dagligen. Att ens ta sig till bolaget gick inte. I början av detta år fick jag hjälp och påbörjade en 12-stegs behandling som gick bra, fram till i höst. Nu i oktober har jag fallit tillbaka och dricker dagligen igen, samma visa.

Har ingen ork till att ta kontakt med vårdcentralen då det är långa väntetider och jag har ingen bra erfarenhet av att de följer upp, alltid jag som får ringa och jaga tider och kontakt för att få någon slags uppföljning.

De senaste veckorna har varit tuffa, konstant ångest, isolation och gömmer mig i serie-tittande. Jag vet inte vad jag ska göra, jag orkar inte jaga hjälp längre.

Så ska tydligen CG Jung sagt enligt Olle Carlssons bok "Livsstegen". Den bok som ligger till grund för kursen jag går på med samma namn. Det betyder tydligen "andlighet som motgift till missbruk". Med andlighet menas relationer, mening, försoning och gemenskap. Idag har vi delat om andra steget. Jag känner att AA inte är rätt forum för mig i nuläget men däremot den formen utav självhjälp i gemenskap känns helt rätt. Att vi behöver tillhöra en stödgrupp för att underhålla nya, bättre vanor. Att vi behöver varandra där vi alla strävar mot samma mål.

Efter kursen stannade jag kvar på Sinnesromässan. Den är så himla fin! Jag vet att jag säger likadant varje gång men det är lika sant, varje gång. ?

Hej, är här 1a gången o undrar om någon kan tipsa mig om möten på nätet?

TACK för du tittar in här och skriver till mig min vän... <3 Dina ord är så viktiga och jag tycker du e enormt stark som tagit dig ur allt detta.. Känner igen mig så väl i mycket.... har haft riktigt otur på två arbetsplatser som slutade med krig och kamp.. en kamp som jag vann båda gångerna då det var ett solkart fall enligt facket.. hur som.. det. har därför blivit svårt för mig i arbetslivet.. särskilt efter 2 års utbrändhet och total kollaps.. och ett självförtroende som innan var rätt starkt.. till NOLL..
PÅ din fråga om jag e sann mot mig själv och världen och människor... svar NEJ.. jag har ofta en inbyggd mekanism som talar om för mig att jag måste finnas till på DERAS villkor... jag gör och har alltid gjort.. på tok för ofta.. mer saker för andra än för mig själv.. familj vänner kärleksrelationer.. ja mot alla... det suger min energi och senaste åren har jag mått galet dåligt av detta.. jag e egentligen väldigt social.. vågar påstå att jag e en mästare på sociala interaktioner och kan spela teater in i det sista.. men numera blir jag så galet trött... efter sociala sammanhang blir det helt dimmigt framför ögonen... jag slits mellan drömmar om storslaget liv.. med min andra dröm som e att ta min man i handen och flytta ut på landet.. skaffa tre hundar ( VI ÄÄÄÄÄÄSLKAR DJUR ) får getter höns och få lugn och ro... sen kan folk vi tycker om komma på middagar och jag kan stå vid spisen ( älskar även att laga mat).. men till vardags bara uppleva lugn och ro... tystnaden som finns på landet gör mig lycklig .. bor i storstan nu och det funkar.. men längtar verkligen till lugn och ro.. hur som nu blev det kanske svammel... men lika bra att då ur sig alla tankar här tänker jag.... tror min högkänslighet e det som sabbar mitt liv.. jag känner av alla energier överallt.. och det e såååå tröttsamt att inte kunna blunda.. Mirabelle du sätter ord på mina tankar och känslor... du skriver så levande och beskrivande.. det sätter verkligen ord på mina mina tankar.. TACK <3 .. jag tror såklart att Madam Alkohol spelar stor roll i min ovilja att vara social.. jag måste och VILL vända detta.. har gjort en lista på baby steps som jag SKA uträtta varje dag.. ska börja imorgon. träning e en. Det e för mig lösningen på mycket.. och början på nått bra.... ska använda dig som inspiration.. tycker du e. enormt stark.. och ett jäkla anamma som inspirerar mig. KRAM ( ps ikväll blir det GLASS och ingen A :) jippiiiiii :)

Det känns tryggt att höra av dig igen ? Jadu, varför är man sådär totalt icke social? Jag känner igen mig i allt. Det har iofs lättat sedan jag slutade dricka. Men ibland känns förändringen försumbar... Fast när jag tänker efter är det sällan jag blir sådär totalt lamslagen av ångest inför telefonsamtal eller påtvingade sociala övningar numer. Så kanske är förändringen större än jag tror. Men tvinga mig, det måste jag fortfarande. Mitt förstahandsval är alltid att strunta i att ringa, skita i att svara, och stanna hemma. Är det någon slags social fobi man dragit på sig i samband med utbrändhet? Jag misstänker dock att det ligger djupare än så för min del. Mitt förra jobb sög ut all människokärlek jag någonsin haft. Och dödade min tro på mänskligheten. Jag blev skamlöst utnyttjad av såväl arbetsgivare som kollegie och var tvungen att dagligen svälja kränkningar och översittarfasoner från de som nyttjade verksamheten jag jobbade inom. Med ett fromt leende. Någon forskare kallade bla min yrkesgrupp för ”känsloarbetare” och belyste risken att helt tappa empatiförmågan till följd av att dagligen härbärgera andras affekt och vara tvungen att servera Lågaffektivt och servicemedvetet bemötande tillbaka. Jag tror jag kände skam över det dagliga kohandlandet med min integritet, diskrepensen mellan det jag kände inuti och masken och attityden jag var tvungen att visa utåt. Jag köpte inga av de plattityder jag var tvungen att ropa amen till dagligen. Delade inte verksamhetens och yrkesrollens normer och värden längre. Det blir svårt att möta andra människor ärligt när man inte har varit sann mot sig själv på åratal... När hela ens väsen bara är ett förljuget milt leende skal, som håller inne ett sjudande raseri och ett rungande ”WTF???” Sedan jag ärligt gjorde gällande på den arbetsplatsen att jag var klar med skiten och varför har jag stoiskt jobbat på att vara sann mot mig själv. Jag kohandlar inte, utan huldar om min integritet. Jag möter världen och människorna rakryggad. Även om jag helst slipper. Oj, nu svamlar jag om mig, när det skulle handla om dig... Är du sann mot dig själv i mötet med världen och människorna?

Det är ok att misslyckas... jag fick ett ordspråk till mig igår som jag vill dela med dig... det stod : " Jag har aldrig misslyckats... bara fått testa flera olika vägar för att nå mitt mål " ... detta stärker mig i alla fall.. förstår att du mår skit.. vi har lite olika problembild men känslan är den samma.. jag vill egentligen bara skicka dig styrka... omtanke och säga att DU ÄR INTE ENSAM... vi e här allihop av en anledning.. och vi stöttar varandra..

Om du vill söka hjälp är upp till dig.. jag överväger det själv.. men vet inte ännu... just nu fokuserar jag på bilden över hur bra jag mår när jag vaknar utvilad efter en natts sömn utan alkohol dagen innan.. den känslan.. är oslagbar och det e min inspiration... jag hoppas jag kan ge dig lite styrka bara genom att skriva till dig.

kramar till dig vännen <3 ... och även om det låter som en klyscha.. gå ut och få lite frisk luft.. konstigt nog funkar det väldigt bra. testa i alla fall om du orkar . Ta hand om dig och se inte detta som ett misslyckande.. du gör så gott du kan. VI kämpar på !

Hej
kommer lite generad tillbaka. Som ni förstår gick det åt h...
Idag på dag 1 igen och mår riktigt dåligt. Mesta av dagen tillbringad i sängen.
Det var ett tag sedan du svarade vinäger men när jag nu går in och ser ditt svar värmer det mycket. Även om du hade fel!
Kanske har Flexispy75 rätt. Att söka hjälp är enda sättet för mig.

Orkar inte skriva så mycket idag. Ville med detta inlägg tala om att jag gör ett nytt försök, typ nr 100. Kanske skriver jag det mest för mig själv! Vi får se.

mycket din förlust . <3 skickar styrkekramar

Hej fina forumvänner. Jag kommer och går här inne... och försöker få klarhet i vad som händer i mitt liv. Jag har en fråga som kanske någon av er har svar på? behöver verkligen råd... VARFÖR känner jag mig så galet oinspirerad ? Älskar mina vänner och familj men får mega ångest varje gång jag måste prata i telefon med nån och ofta även när jag ska träffa nån.. undviker det helst... . Undviker till max och e känd för att oftast inte svara i telefon ( ska nämnas att det kom i samband med min utbrändhet). Jag känner att jag saknar så mycket i mitt liv och är livrädd för att det inte någonsin ska bli bättre. Sen har jag en hemsk tendens att vara sjukt avundsjuk på folk som man kan läsa om på Instagram till exempel som har pengar och fantastiska liv. jag VET att det e fel.. jag VET att jag ska vara tacksam för det jag har... men tankarna tar över.. just nu mellan jobb och det tär ju också på självförtroendet. Jag önskar jag kunde TA TAG I MIG SJÄLV.. och börja LEVA... varför känns allt bara svart? Älskar min fina man men vår relation påverkas ju av att jag ser allt så svart.. är det någon som har tips på hur jag kan börja... för att ändra min mentala inställning? av erfarenhet vet jag att när jag går in i träningsperioder så förändras ALLT till det bättre... Säger till mig själv varje kväll... imorgon börjar mitt nya liv... träna, bli glad social osv... men sen på morgonen så slår ångesten mot mig som en tsunami... JAG VILL UT UR DENNA MÖRKA SPIRAL.. och nej alkoholen hjälper ju inte till... jag gör tappra försök att hålla mig borta men faller från och till.. ångesten e verkligen SKRÄMMANDE... ( idag prövar jag andningsövningar ).. hjälper lite men inte så mycket... ursäkta mitt svammel.. ( jag e spik nykter)... men jag har så mycket tankar så jag snart spricker.. och här inne får man så mycket trygghet. Kram till er där ute. <3 och tack för ni finns.

Heja dig Wasabi ?!
Du resonerar så klokt! Tror som du - det ska till mer än willpower för en trygg nykterhet! Ibland är den bra att ha att tillgå, men för en långvarig nykterhet, behövs mer. Ofta handlar suget, precis som du beskriver, om annat än längtan efter a. Bra gjort att våga vara kvar i det och analysera vad det kan handla om egentligen ?!
Heja, heja ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Igår så hade jag ett sug som kom och gick mellan 12:30-18. Under dessa timmar funderade jag på att dricka flera gånger men tog en promenad, drack kaffe och vatten, spelade tv-spel och lekte med hunden. Åt lunch och middag. Sen gick jag och la mig tidigt vid 19. Stolt över mig själv då jag har gett in vid minsta sug de senaste månaderna. Det ger mig hopp. Jag BEHÖVER inte dricka bara för att impulsen är där. Låt tankarna vara där men analysera varför du känner ett sug just nu?

HALT pratar många om vilket är ett bra verktyg - (HUNGRY/ANGRY/LONELY/TIRED) - sug kan uppkomma plötsligt men det är ofta något av detta. Kan också vara törstig för mig. Eller såklart andra saker också men bara man analyserar suget och romantiseringen av alkohol när de uppstår och inte bara skjuter undan dem. Visst kan man hålla sig nykter ett tag på willpower men tror det är viktigt att gräva sig in i sitt missbruk och lära känna sig själv för en trygg och livslång nykterhet.

Ha en bra dag!

Önskar dig ännu en fin dag!

Massage, fika med kompis - du gör helt rätt som fyller lediga stunder med välgörande grejer för dig??!
Och förstås, att du håller i din linje med 0 a!
Du gör det så bra??!
Kram
/Fibblan ?.

Att det är svackorna som kräver att jag fokuserar och jobbar på att må bra....för att få till ett långsiktigt nyktert liv så måste jag kunna hantera när det blir tungt också.
Så det är mycket fokus på att ta det lugnt och göra saker som jag vill just nu.
Däremot så är jag faktiskt inte sugen på att dricka...det är jag väldigt glad för, det hade bara fått mig att må ännu sämre.
Jag är väldigt trött, känns som att jag vill sova hela tiden...jag vet också att jag som så många andra blir påverkad av mörkret och får en dipp den här tiden, ska försöka att motionera mer, samtidigt för att inte bli utbränd igen så ska jag också se till att vila ordentligt.

Oj vad jag känner igen mig i ditt senaste inlägg. Jag har två utmattningsdepressioner i bagaget. De ligger långt bak i tiden. Jag måste hela tiden vara på min vakt mot stress och ångest. Lyssna inåt, tänka efter och leva i nuet mår jag bra av. Super enkelt att skriva men svårt att leva upp till. Jag måste kämpa hela tiden med detta. Käkar 40 mg fluoxetine mot ångesten varje dag. Försöker hinna till gymmet 2-3 gånger per vecka. Har som mål att promenera minst 10000 steg varje dag. För mig handlar det om att både kämpa och vila sig i form. Det är dock väldigt svårt att hitta den rätta balansen. En sak har jag dock lärt mig. Själv medicinering med alkohol är ingen långsiktig lösning.

Tack för era uppmuntrande kommentarer:)

Det här att det alltid ska drickas beror nog på att folk i allmänhet har dålig fantasi. Man gör det man alltid har gjort, på samma sätt som man alltid har gjort det. Bli trendsättaren i umgänget. Föreslå aktiviteter som bryter nu-ska-vi-dricka-mönstren. Ingen vettig människa dricker väl alkohol när man tex kör go-cart, lazerdome, escape room, bouldering eller paintball. Jag upplever, tvärt emot dig, att trenden i samhället är att leva sunt och samla upplevelser. Det är på modet att avstå alkohol (och socker, och kolhydrater, och kött, och e-ämnen osv osv).