Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tipsen. Jag ska läsa de trådarna, om jag inte redan gjort detta. Har som sagt läst till och från under ett par år.
Ja det finns mkt i arbetet som tar plats i ens liv, som man inte bara kan lämna på skrivbordet. Jag är för många den sista utposten i deras arbetsliv. Det är jag som förväntas lösa allt ifrån arbetsrelaterade problem till deras personliga dilemman. Och där är jag så jäkla klok och rationell..

Ja så är det. Vanan av att dricka är stark. Det sätter punkt för dagens arbete och signalerar att jag får slappna av. Den finns med när jag lagar mat. Jag tycker om film och ett glas whiskey måste ju bara stå där vid sidan. Det får mig att sova. Alltså jag kan hitta på hur många "positiva" saker som helst med spriten. Jag kan förvisso komma på minst lika många negativa men på något vis förtränger jag dem. Och efter första sippen så börjar så smått det onda flyta bort. Dock har jag på sistone tagit med mig oron och stressen in i ruset. Jag kan liksom inte bli av med den. Detta medför ju ett ännu större intag av a för att döva. Men sätter jag upp ett mål, typ nu ska jag vara nykter i veckorna så får jag dricka i helgen så kan jag hålla det ett tag. Det blir som en tävling där jag ska bevisa att jag minsann inte har problem. Men detta går bara om jag vet att det hela resulterar i att jag ska få dricka igen. Tanken att aldrig mer få dricka går inte att få in i skallen.
Jag är helt med på att jag inte kan använda fruns hot om skilsmässa som en stabil grund för att hålla mig nykter. Det skulle vara allt för vanskligt, minsta lilla det knakar i fogarna så skulle jag kunna dricka igen. Utan jag måste göra detta för min skull. Jag har lagt alla korten på bordet för henne. Men det är inte helt enkelt. Vill inte dra ner henne men tyvärr så hamnar många av våra diskussioner i att jag får alkis-kortet slängt i ansiktet. Jag kan inte ta upp en enda sak som är kritiserande utan att jag får tugga i mig spritproblematiken. Nu är detta enbart min sida av versionen så det är absolut ingen sanning, men min upplevelse. Detta har gjort att jag blivit extremt känslig för signaler. Känner jag att jag inte får enbart goda signaler, typ att frun har en dålig dag så tar jag det som en direkt reaktion på något jag gjort. Och då kan jag inte söka tröst hos henne utan vänder mig mot den alltid så vänligt inställda flaskan. Och trots att jag vet att spriten är roten till allt detta, trots att jag sitter här och skriver runt allting som om a är en biprodukt utav andra saker där den egentligen är centrum så fortsätter jag dricka. sjukt.. Huh, jag har aldrig fått ur mig detta för någon. Och nu sitter jag här och delar ut bitar ur mitt liv för er att läsa. Skrämmande men skönt. Lite förvirrat.

Det är en timme i taget! Förstår din känsla men hoppas att du också kan se det stora i att du är här och skriver och att du vill ändra din situation! Alla faller ibland, eller många gånger, men en är inte en sämre människa för det! ?

Det finns flera som du här - tänker spontant att du ska läsa Märthans och kanske Vinägers trådar, definitivt Berra och Adde’s

Många av oss m personansvar, omtanke i jobbet, som tar i det som är svårt på jobbet, är starka och modiga ( och små och lite rädda ), ledare, spjutspetsar etc - och så går vi hem och lindar in alla dagens intryck i alkobomull för vi är mer påverkade av allts råa verklighet än vi visste.

Styrkekramar ?

Det är ju en väldigt bra början. Låter då som det är det där första glaset och vanan som ställer till det. Jag är inte så stor på det där med att sluta för att få behålla familjen etc. Dvs att man tänker ”om jag dricker så förlorar jag familjen/jobbet/nått annat. Visst kan det vara en bra väckarklocka men jag tycker att det hjälpte mycket för mig att se fördelarna med att inte dricka och göra dem till mina. Mindre hot och mer belöningar. Risken med att sluta för att behålla familjen kan bli att du börjar tycka att ”det är deras fel” att du ”måste” vara nykter. Sluta för din skull. Jävla elände alkohol. Skönt som fan för kroppen att slippa lösas upp inifrån.
Känner du att du behöver hjälp ska du självklart söka det.
Ett råd från mig är att prata öppet med din fru om allt gällande alkoholen. Det ger henne säkert större förtroende för dig att du jobbar med problemet framför ridån. Låt henne fråga och säga sitt, hon vill ju inte lämna dig och det är därför hon hotar med det och inte bara gör det. Men låt henne även få en paus från det med jämna mellanrum så det inte blir för mycket.
Jag var i samma sits som du gällande det mesta, men enda skillnaden var väl att jag både drack själv och med polare, kollegor och på fester.

sina egna val helt enkelt?

Härligt att höra att ditt möte gick bra! Och att ditt värde sjunkit! Starkt jobbat!

Jag ska på mitt första möte på FHV i em. Både nervös och förväntansfull. Har känts enkelt att inte dricka sedan i fredags, förutom kortare stunder, men vet att mina prover kommer visa på att jag druckit alldeles för mycket senaste tiden.

Du får gärna berätta mer när du vet hur medicinen fungerar för dig ? Önskar dig all lycka i din förändring!

Tack The Frog!
Känner mej jävligt liten och ynklig just nu... men återigen...en timme i taget ?

Tack Adde!
Lika vanligt och (på kort sikt) mindre förödande konsekvenser att döva oro med mat el godis. Men bara på kort sikt, det är också möjligt att äta ihjäl sig. Same, same... / mt

Tack för era vänliga meddelanden. Visst ser det kanske ut som jag är en snäll man, jag vet inte, ser mer på mig själv som en svag man. Istället för att sätta ner foten och säga att nu får det vara nog så fortsätter jag i denna pseudoverklighet och låtsas som att allt är bra samtidigt som jag dövar alla mina drömmar och mål med mer och mer alkohol. Igår samma visa, orkar inte kravla mig upp ur hålet och tog till den förbannade flaskan igen. Jag vet precis vad jag borde göra, varför gör jag det inte? Jag måste vara någon slags idiot som fortfarande tror att äktenskapet plötsligt kommer bli bra. Visst det kanske det kan bli, men inte fan kommer något bli bättre för att jag stoppar huvudet i sanden och dricker. Men, jag vet att för att lyckas göra slut med demonen som kallas alkohol så kommer jag behöva ta kampen mot min fru samtidigt eftersom jag kommer behöva sätta mig själv först under en ganska lång tid, min fru klarar inte av att jag sätter mig själv först en enda gång utan att hon ska klaga på det.

Tack. ?
Ja jag får nog ta mig någonstans där jag kan få hjälp. Har lyssnat mkt på alkispodden och den ger insikt. Har fått klart för mig att jag kan vara spritfri under perioder, ganska enkelt. Men jag är inte för en stund nykter. Jag kan låta bli att dricka men tänker i stort sett konstant på när nästa tillfälle ges för ett glas. Jag är en ensamdrickare, vill inte att någon skall störa mig. Har inga problem att inte dricka på fester oavsett hur stora mängder a där än finns. Det är viktigt att hålla fasaden! Har blivit en mästare på att "fungera" bakfull. Och det är så sjukt, jag har i mitt arbete ett arbetsmiljöansvar. Jag sitter alltså och har samtal med personal om deras alkoholvanor, jag medverkar i deras rehab, jag har fått utbildning i hur man kan se och upptäcka ett missbruk. Hur man ska gå tillväga för att hjälpa, stötta. Och så kan jag gå raka vägen hem öppna en flaska och dra i mig.. Jag är så medveten om att det jag gör är åt helvete men kan inte bryta det. I grunden finns en psykisk obalans hos mig. Jag mår ganska dåligt men vågar inte glänta på den dörren. A lägger sig som en bomull runt mig, jag blir i mitt omtöcknade tillstånd onåbar. Men ja, jag måste söka hjälp för att klara ut detta..

Ett välbehövligt jullov! För både mig och barnen! Stressen runt vardagen med jobb och skola har gjort att jag kraschat. I lördags började jag få lite huvudvärk som kom och gick tills i tisdags när den blev konstant och den sitter i än. I tisdags kom då själva kraschen. Det kändes som om hjärnan blev “för stor”, jag blev stirrig, ofokuserad och arbetsminnet försvann totalt plus att jag fick metallsmak i munnen. Jag var otroligt trött när jag kom hem från jobbet och insåg att det var ett sådant läge som jag tidigare skulle ha landat i soffan med en box. Men inte nu! Huvudvärken har suttit i men resten av stressymtomen har avtagit nu när jag varit hemma sedan i går.

Så nu har jag identifierat ytterligare en risksituation.

Jag har insett en sak till. Jag är lite “rädd” även för alkoholfritt vin och cider på vardagarna... Jag har haft “suget” att få rödvinssmaken vanliga vardagar och då sneglat mot skåpet med alkoholfritt. Min rädsla är att om hjärnan fortfarande får smaken när den vill så kommer steget att ta vanligt vin en tisdag inte vara långt när jag kliver ur min vita period. Nu har jag varit vit i snart en månad och detta har fått mig att vilja fortsätta vara vit tills dessa tankar har passerat.

Förstår att det är tungt just nu! Men precis som du skriver - försök att vara snäll mot dig själv! Det är en ny dag idag med nya möjligheter till förändring. Skickar alla styrka och omtanke till dig! ??

för besöket på FHV. Inte druckit något sedan i fredags och jag känner mig stark. Känns nästan konstigt men jag ser fram emot besöket även om jag vet att det kommer bli jobbigt att diskutera svaren på proverna och hur min kropp reagerat på mitt sätt att leva senaste åren. Men nu finns det bara en väg och det är framåt och en förändring! Ni får hålla tummarna för att besöket går lika bra som jag hoppas!

Fy faan vilket jävla skit!!!
Skammen är mer än galen just nu!
Usch o fy på mej själv ???

Bra jobbat!!
Jotack, är på min tionde nyktra dag! Kroppen mår så gott av det. Sover som en stock. Klar i knoppen, pigg och har energi. Igår frågade mannen om jag skulle bli frestad av om han köpte några öl, nej det är okej sa jag MEN KÖP INGET VIN!! sa jag? Det hade jag nog inte fixat. Så han köpte några små öl och jag bad honom gömma dem? Det var inga problem och kändes lugnt. Tar en dag i taget. Och nån gång får man se om man klarar att dricka lite ibland eller inte.. jag vet inte hur det blir efter denna vita period.. vissa kan ju ändra sitt drickande och få det att funka och vissa inte. En dag i sänder?
Men ha en fin dag! Kram F

Mötet gick fint! Tack för hälsningarna Hel o Vinäger!

Såklart jobbigt att artikulera allt för mig själv o viljan att släta över o inte berätta helt hur det har varit är ju stark men sa det högt också. Att det är svårt att vara ärlig med sig själv för jag vill ju inte att det här ska vara sant o att det handlar om MIG! Men det gör det. Och jag är värd att få hjälp o att vara ärlig fullt ut hjälper mig på den resan.

Min Peth hade sjunkit till strax över 0.3 så det kändes bra att det syntes också där att jag gjort en förändring.

Jag fick erbjudande om medicin o valde Naltrexone. Den ligger i dosetten för dagligt intag nu. Inte dagligt alkoholintag alltså?? Utan jag vill ta medicinen varje dag för att inte deala med mig själv på kvällen, om jag väljer att dricka A av ngn anledning, och då ha valet att INTE ta medicinen. Nähä du, där ska alkoholhjärnan inte kunna få in en fot.

Medicinen ska dämpa kicken av alkoholen så att en helt enkelt inte får den där belöningen vid första o andra glaset o sedan fortsätter en för att en vill ha den kicken igen. Nu får jag inte kicken alls men kan njuta ett glas vin med maten. Endorfinkicken kommer inte o hjärnan börjar inte att automatiskt uppmana till MER!

Vet inte om den här medicinen är den som passar mig. Testar. Och byter till någon av de sugdämpande om det här inte hjälper.

Det som dock hjälper är det här! Att skriva här, logga, sätta mål, utvärdera o att välja att sitta vid ratten i mitt liv oavsett vad som sker o vad jag väljer att göra. ✊

Kram!

Jag är imponerad av att du håller dig så aktiv. Jag är helt övertygad om att det är rätt väg att gå.

Nu har jag inte läst/sett Hundraåringen som klev ut genom fönstret, men det är ändå så jag föreställer mig att du gör: du kliver ut ur ett beteende, lite på sidan av huset; inte genom dörren. Genom dörren hade varit att basunera ut färdigformulerade mål och löften, tänker jag mig. Fönstervägen erbjuder istället tid där du kan formulera målen allt eftersom du vandrar. Inte vandrar helt planlöst förstås, för du tog ut riktningen redan när du tog första steget.

Kram!

Mer relaterat till att man tackar nej oftare nu för tiden, än att man inte dricker. Säkert inte uteslutande men jag är betydligt mindre sugen på vissa tillställningar där syftet mestadels är att dyrka promilleus den allsmäktige utsuddaren. Vem som kommer eller om de är trevliga eller inte, är sekundärt. I takt med att jag tackar nej till dessa så kommer det färre frågor/inbjudningar. Men har inte märkt det direkt i de sammanhang där det primära är att ses.
Men säkerligen finns de vissa som känner att någons nykterhet är som en strålkastare på deras egen konsumtion och därmed blir provocerade. Men vad ska man göra ??.

Hoppas du slipper bli sjuk! Håller tummarna för det...men tyvärr är det många som kraxar och snorar nu.

DU...Grattis till dina veckor!!! Snart blir till och med veckorna tvåbenta och ännu stadigare! Kraaam

dags distans till vad som hände igår så minns jag min första vecka efter behandlingen då samma återfallstanke överrumplade mig.

Jag var ensam hemma eftersom x't var på sin Familjevecka och jag tänkte att jag skulle göra en god middag så som jag vill ha den utan pekpinnar. Jag lagade till allt, dukade fram och där, precis då, kom den jävligt osmarta idén att öppna en flaska vin till maten :-O

Jag stannade i princip mitt i steget, helt häpen, och funderade över vad som hände ! Jag slängde in maten i kylskåpet och satt mig i favoritfåtöljen med telefoner bredvid så jag kunde ringa aa-vänner om jag behövde det. Sen började jag att analysera vad som egentligen hände och det var ju rätt självklart : Uppväxt med god mat och vin ! Det är ju inte en tanke man får ur skallen bara sådär när den vanan kanske är över 30 år gammal.

Ungefär samma sak men beroende på en annan orsak hände ju igår. Så enkelt är det att ta ett återfall om jag inte funderar ett steg längre. Oavsett hur länge jag har varit nykter så har jag exakt samma avstånd till återfallet som en som är nynykter dvs en armlängd.

Det är en kunskap som är väl värd att hålla fräsch i minnet.

Jag som varken dricker a eller äter snabba kolhydrater utgör ibland ett problem som måste diskuteras högt i min närvoro. Jag bara lyssnar och om jag behöver kommentera är mitt standardsvar numera att jag unnar mig att äta och dricka (dvs leva) så att jag mår bra. Det fungerar. Lev och låt leva! Kram och God Jul❣️ / mt

Igår klarade jag inte av att stå emot suget.
Gick o köpte vin o drack tills jag somnade. Hur mycket av boxen vin som jag drack vet jag inte då jag inte törs känna på den idag.
Vinet lindrade iaf min smärta så jag har sovit ok inatt. Känns mindre bra att jag inte hade mer power i mej själv att stå emot!
Men, men, det är väl bara att ta nya tag idag och börja om igen.
Försöker att inte slå för mycket på mej själv men det är svårt. Hur eller hur så var det ju jag själv som valde.... fel förstås!
Kram till er alla som kämpar ??

Jag är nykter än!!
Heja oss!??

I dag är det alltså en månad sedan jag vaknade upp dagen efter min rattfylla.

Under denna månaden har jag nog upplevt alla känslor jag har; skam, sorg, ångest, ilska, frustration, rädsla, uppgivenhet för att sakta mynna ut mot hopp, nyfikenhet och inte minst tacksamhet.

Ja jag är tacksam över att det finns människor som stöttar mig och vill se mig lyckas med att uppnå varaktig nykterhet.

Jag har hopp om att nu när jag kommer att delta i samtalsbehandling så får jag verktygen för att hålla alkoholdemonen långt borta.

Men skammen över vad jag har gjort och utsatt de som står mog nära för, bara för att nära demonen.

Det blev inget möte med soc ang orosanmälan igår, de ombokade till efter nyår. Så det kommer att hänga över mig ett tag till.

Önskar er en fin torsdag, alla kämpar där ute.