Senaste kommentarerna i forumet

Vissa dagar känns det så tomt utan alkohol som idag. Inte för jag vill dricka för det vill jag verkligen inte. Känns bara tomt.

Är ingen lätt sak. Men så himla bra och antagligen det bästa man kan göra för sig själv. Det ska bli spännande att fälja din resa. Jag har börjat att jobba med mitt medberoende igen. Kärnan till allt i mitt liv.
kram ☺?

Ojoj, du damp verkligen ner under ytan... Du känner dig skör just nu. Du ÄR skör just nu. Och det måste du få vara. Behandla dig själv lika varsamt som du skulle behandla ett av dina barn, om hen mådde som du gör just nu. Kanske är det vad du ska lära dig här näst? Att verifiera, bekräfta och hålla om din inre trasiga lilla flicka? Försäkra henne om att även om hon gör något fel, så ÄR hon inte fel. Och du, Gud är med dig. Han har lovat att aldrig försaka eller överge dig. Han är med den som tror till tidernas slut. Även om vi inte ser honom. Även om vi inte hör honom. Oavsett hur många gånger vi faller. Det är därför vi sjunger om oändlig nåd, en nåd som är ny var dag. Kram

är så jäkla stark! Även i ens eget huvud tycker jag. Kommer ofta på mig själv att när jag tänker på alla möjliga trevliga sammanhang så tänker jag också på alkohol. Varför kan man inte umgås/göra saker utan?

Här är en till som inte kan vara lagom :) Allt eller inget, av eller på. Men tycker ändå att jag bättrat mig hyfsat...samtidigt så är det ju jag och jag gillar också den sidan av mig själv, att jag kan all-in i något och verkligen uppleva det till 110 (om jag nu är nykter dvs...) svår balansgång det där, vilka delar man ska dämpa och vilka man ska spara :) Sen tänker jag att man får kanske ta det stegvis, att just nu i början av nykterheten så kan det ju va ok att dricka 10 liter te, för uppenbarligen ger det dig också insikter :))
Lite svammel men hoppas du får en bra onsdagskväll!!

att kunna parera de små stressmomenten. Att reda ut dem innan det blivit nån stor grej, för jag tror nu att det där vinglaset på sikt får de där småsakerna att växa.

Och, Grattis! till god sömn - såå skönt!

… anses det ofta konstigare att inte dricka än att dricka.
Ibland tror jag tom att överförfriskade får mer överseende än en nykter ("Är du gravid? eller Var du verkligen tvungen att ta bilen idag?.... ).
Helt sjukt!
Gå dit och drick alkofritt som du vill och bara höj ögonbrynen och se riktigt förvånad ut mot dem som är klumpiga nog att fråga. Det brukar funka ;-).

Var hos honom för första gången idag...och herregud vilken omtumlande upplevelse?
Han vill ju veta hur jag tänker i olika situationer och hur jag ser på mig själv....han verkligen utmanade mig att riktigt tänka efter.
Jag brukar ju som inte fundera så mycket saker jag gör...jag bara kör på...så det krävdes en hel del från mig.
Kände också att jag hela tiden försökte svara rätt....vet inte varför jag är så rädd för att göra fel. ...men jag ska nämna det för honom nästa vecka.
Var helt slut när jag hade varit till honom...så jag somnade direkt jag kom hem, men nu sitter jag och peppar inför kvällsjobb, vi skulle tydligen få in 5 nya boenden idag så det blir nog en intressant kväll.
Hoppas ni andra får en awesome kväll med mycket mys och feelgood❤

Men, vad jobbigt att redan nu börja oroa sig för en tillställning som ligger typ sex veckor bort. Inte så att jag inte förstår, jag hade kanske också oroat mig långt innan.
Försök att se att du kan vara en del av gruppen oavsett vad du har i glaset och försök att släppa det just nu så att det inte förstör ditt "en dag i taget" redan nu.
När du väl kommer dit kommer du att ha styrkan av tid i ryggen så att du kan fatta ett välövervägt och bra beslut.

Vinäger och Mrx, tack för "bekräftelsen" :-) Samtidigt som jag bara skriver vad jag känner så blir jag själv lite orolig över min växande självsäkerhet med nykterheten, den är livsfarlig, det vet vi. Risken är stor att sänka garden och börjar bete sig "som vanligt" igen för man inte är på tå. Ska man ändra sitt beteende så behöver man aktivt leda sig själv till rätt beslut många gånger om dagen annars är det lätt att man börjar gå åt samma håll som man alltid gjort igen helt omedvetet. Men nog om det, uttrycket "inte måla fan på väggen" gillar jag mycket. Gnäll och oroa inte en massa så länge allt känns bra i själen.

30 dagar är det sagt vad som än händer.. och än sålänge har inga hinder uppkommit för det. Men jag har redan börjat märka lite funderingar som uppkommit angående vad skall hända sen? Grejen är, det kommer hända en stor grej i mitten av november. Vårt pågående s.k "stora projekt"... Det är inte helt offentligt än, snart.
Det är sjukt faktiskt, precis som den här reklamen från systembolaget när de sitter runt ett bord och äter kakor. Det här bekymret med att andra förväntar sig att du ska dricka och man nästan känner ett ansvar att göra det för att inte göra dem obekväma. Precis som du, Soffi, skrev med din särbo och vinflaskan.
Vid de här tillfället kommer jag, utan att kunna göra något åt det, att vara mitt bland flera andra människor som dricker, som är där just för min skull dessutom. Jag kommer vilja vara en del av det för att stunden ska kännas fullständig. Som det är nu så kommer jag den dagen att dricka till 90%. 10% säger att om jag anstränger mig riktigt hårt och hittar rätt inställning innan denna dagen så kan jag vara nykter och lyckas det en sån dag kan det bli ett statement för livet.

...ordentligt till den där elakingen att -NEJ, det blir ingen öl!
Gör sedan något som uppmuntrar den snälle på vänster axel att distrahera dig från suget.
Håller du ut så lovar jag att du vaknar till sol imorgon.

..på ett skratt.
Humor och igenkänning är absolut isbrytare för mig för att kunna närma mig mitt problem.
Inte för att jag hade ambitionen i morse att vara rolig, men nu kan jag se att det är ju ganska komiskt; jag behöver sluta med alkohol men inser att jag nog behöver hjälp först när jag dricker för mycket - te!!!

Fan i dag är det otroligt sug efter alkohol
Vet ej i gentligen varför det ända jag tänker på är öl öl öl kämpar på hoppas
Kunna utstå den lille elakingen på höger axel som sitter och försöker övertala mig att bara ta en bara en liten?

Tack för orden. Ja, visst är strategier bra att ha! Jag laminerar mina med, för hand med fästande plast. De håller ju bättre.
Wow - säger jag till dina "92 nu tror jag" - dagar. GRATTIS! Jag ser fram emot att kunna säga det. En dag i taget tycker jag låter bra. Det är ju det vill vill, lägga en dag efter oss utan alkohol. Modigt av dig att åka på kryssning, tror inte jag hade velat. Vissa saker känner jag har "fallit bort" som aktivitet. Visst är det roligt att umgås men vad göra på en kryssning? Några gånger tidigare då jag valt att vara chaufför till en fest, för att undvika att dricka, har jag blivit stående och observerat vuxnas beteende med a i blodomloppet. Många vuxna vågar inte erkänna att de dricker för mycket. Vi erkänner. Det är bättre utan. Jag är lyckligt lottat som fått den insikten.

Ja, man förändras som person när man säger Nej till något, visst är det spännande! Jag skulle hellre lära mig segla än att åka på en kryssning. Tänk om jag skulle tycka om det? Tänk om jag skulle tycka mer om mig när jag gör något jag inte brukar göra. När jag utforskar andra aktiviteter, i andra miljöer och tillsammans med andra människor än de jag är van att träffa, kanske jag känner annat?

Att skriva här varje dag och få stöttning av alla underbara i samma sits är orsaken till att jag inte druckit på 92 dagar. Det är ovärderligt.

Hänger på sober october, men tar det en dag i taget :)

Hej Cinna. Vilka superbra strategier du har. Att skriva lappar med positiv tankeställare är ju briljant. Det ska jag också gör, sen ska jag laminera dem och lägga dem i en jättefin burk, så jag kna ta en så fort jag känner att jag behöver. Hade själv en lapp i min plånbok (när man hade såna) efter att jag gick i KBT för många år sedan. på lappen stod det bara "Vad är det värsta som kan hända?". Det passar ju inte riktigt lika bra in på detta då, haha.... mer som en uppmaning lol.

Men vad starkt av dig att ha fixat 19 dagar, jag är på 92 nu tror jag, och det har gått i vågor för mig. Vet att jag skulle må bäst av att aldrig mer dricka, att jag är maktlös. Men tar ändå en dag i taget, det är därför det funkar. Säger jag aldrig mer så är det bara en trigger, men om jag tänker att jag får faktiskt dricka, fast jag väljer att inte göra det i dag så känns det inte lika hopplöst.

Men känner igen känslan av att inte få vara som alla andra när man umgås i alkohol-sällskap, jag åkte ju på en kryssning nykter med tjejkompisarna. Jesus kristus, det gör jag aldrig mer. Haha.. jag var tråkig, alla andra var jobbiga... men hade ändå trevligt med de jag var med, men nästa gång... inte på en fyllekryssning. Börjar acceptera att jag faktiskt inte är så där sprudlande och socialt eftertraktad som jag är med A i min kropp, och det är okej. Det är ju mig! Måste i alla fall försöka älska mig själv, annars kommer ju ingen annan kunna göra det.

Kram

Tack Fibblan för stödet.
I dag är en bättre dag men tankarna på a har tagit sig in i huvudet och det gillar jag inte. Det mal även på hur många dagar utan a som gått. 19 dagar mal det på. Bara 19 dagar, känns som 19 år har gått. Tiden går sakta, känns det som. Tänk när jag kan konstatera att nu har det gått 19 veckor eller nästa mål, 19 månader!
I dag regnar det ute och jag har tagit fram pyssellådan.
Jag håller på att göra mig ett bokmärke med personer som målmedvetet idrottar/idrottat och lyckat nå sina uppsatta mål. Mitt bokmärke kommer även innehålla dem som lyckats ta sig ur ett missbruk eller aldrig någonsin druckit a.
Det är lätt för mig att känna oro för vad jag istället ska göra när jag går på fest eller går ut och äter. Jag kommer inte kunna göra som mina vänner, bekanta eller släkt. Vem kommer jag vara?
När jag nu gör mig en "bild" att alla människor dricker inte a och många når sina uppsatta mål, tänker jag att jag kan ha roligt ändå, så bokmärket blir en hjälp. Ett mentalt stöd. Jag vill ju inte längre ha det som jag haft.
Jag har valt bort många kemikalier när det gäller tvättmedel, matvaror, kläder men tanken på att jag har hällt i mig det istället är nästan skrattretande. Hur klokt har det varit?
Som ett stort "monster" ser jag på a, att det väller över en och får en att strunta i att vara sann mot sig själv och andra, och att ta hand om sig själv och ta reda på: vad är det jag saknat? Vad vill jag framöver? Jag är beredd att omvärdera hela mitt liv. Jag är beredd att flytta om det är det som behövs för att jag ska må bra. Jag är beredd att byta jobb och intressen och vänner. Jag kommer göra det som krävs när den tiden kommer. Jag börjar smått och lär känna mig själv. Treva mig fram och sen... släpper jag fram ångvälten - när jag vet vad jag vill. Jag känner en styrka som svischar förbi som inte är riktigt nåbar än. Snart.

Tack, FinaLisa! ?
Jag verkar ha nått en ny personlig botten. Säkert nyttigt och lärorikt inför framtiden. Just nu är det bara ångest och tårar. Jag har varit lite högmodig. Känt mig som alkoholist "Light". Men, som min första sponsor brukar säga när jag berättade att jag inte känner igen mig i andras delningar om behandlingshem, tvångsdrickande osv så sa hon "inte ännu". Så sant. Jag måste få stopp på karusellen innan det blir helt ohanterligt. Som första steget i tolvstegsprogrammet. "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen - att vi inte längre kunde hantera våra liv." Jag inbillar mig fortfarande att jag minsann kan dricka under rätt omständigheter som Greklandssemestern. Och det gick ju. Tills jag blev övermodig och drack i samband med minnestestet. Total kontrollförlust. Jag vet ju aldrig innan när jag kan spåra ur. Hade jag haft lite självinsikt hade jag förstått att det var helt fel tillfälle att dricka.
Å, vad klockan går sakta... Jag har åtminstone klätt på mig nu.

Att forumet här är guld värt. Vi hjälper och stöttar varandra för det är en jobbig process att ta sig igenom.
Första veckorna är man verkligen skör och det är så svajigt.
Bara för man hållit i tre veckor så får man plötsligt för sig att jag kanske ändå inte hade några problem...?
Men ack vad fel hjärnan har då!
Tror att det är vissa ahaupplevelser som måste till och att dessa måste komma i någon sorts ordning innan man bestämmer sig och lyckas.
Så kämpa på Sober-October!???
You can do it!

Kramar
???

Bra gjort och för varje dag kommer det att kännas bättre efterhand som du inte dricker.
Skickar dig styrkekramar och hopp❣️
???????

???

Grinar när jag skriver det här. Skäms o är rädd. Jag borde veta bättre än att hamna i alkoholens klor. Och är nu rädd för att förlora hen som stulit mitt hjärta. Därtill så rädd över hur jag skadat mina barn.

Jag förstod att jag hade skörheten i mina gener att utveckla alkoholism efter att ha utrett händelser o depressioner när jag var tonåring. Pappa överkonsumerade. Han funkade i sitt yrkesliv men skavde i vår relation. Som tjugotreåring förstod jag problematiken med att vara ett ”vuxet barn” och valde att sluta dricka alkohol själv; ville inte utsätta mig för risken att utveckla alkoholism. Mitt alkoholintag hade sedan tidiga tonår varit skoj o skönt o jag tålde mycket från början.

Men en är tydligen inte klok genom livet... Maken fortsatte dricka genom åren. Jag unnade honom det men inser nu att det var ett avståndstagande känslomässigt. När mitt äktenskap knakade, när barn o make krävde mer än jag orkade, började jag tillåta mig att dricka igen. Dövade min egen stress med alkohol. Till att börja med här o där. Sedan som fredag- o lördagsmys. Därefter ökade intaget dessa dagar... Upplevde att jag funkade ändå. Gjorde nog det...

Men nu efter skilsmässa o massa annat knasstressrelaterat (som inte är ursäkter men del av min förklaring o historia) har mitt intag ökat till fler dagar i veckan.

Jag har nu, efter skilsmässan, mött en person som jag inte vill förlora. Men som dricker sjukt härliga viner fredag och lördag. Hen säger sig ha det som sin ventil o njutning. Övriga dagar kan hen skita i det.

Jag tror att jag behöver sluta helt. Och jag är livrädd för (jaja; ni vet redan att alkoholen är en skräck att lämna. Men jag har verkligen mött kärlek, omtanke o åtrå i hen.)

Hur har ni andra resonerat o gjort?

Så bra första steg att börja skriva här. Välkommen! Jag upplever att dela med mig av min historia här ger mycket hjälp, mer än jag någonsin trott faktiskt.

Jag har ringt närmaste beroendemottagning och bett om hjälp. Helst skulle jag ju vilja komma och prata med någon typ NU men de kommer kontakta mig om en vecka. En vecka känns oändligt långt. Jag är en sån som vill ha respons omedelbart. Det har väl med belöningssystemet och kickarna att göra. Jag har suttit och googlat hela förmiddagen. Inte ens kommit ur morgonrocken. Känner mig skör...

Åh, det har du ju rätt i Soffi! En hjärna som inte får klara besked blir ju som ett bråkigt barn.

Rullar in i dag 32 och känner mig beslutsam. Har inte berättat det för er än men i helgen ska jag gå på en stor fest. Vetat om det hela nykterhetsperioden och också hela tiden tänkt att jag ska dricka då, inte massor men något glas. Spårar aldrig ur på fest (fasaden) så det är inte där problemet ligger. Men i alla fall, har nog bestämt mig för att strunta i att dricka. Inte värt det. Vågar inte äventyra nykterheten. Även om det bara blir något glas på festen så vet jag att det kommer trigga ett begär. Jag kommer vilja "dricka klart" hemma i soffan en annan dag. Ingen kommer ändå att bry sig om jag inte dricker. Kan beställa alkoholfritt så kommer ingen att märka något. Fattar inte varför det ens är en grej? Att det ska vara konstigt att jag inte dricker snarare än tvärt om? Eller så är det bara jag som känner mig udda. Ingen annan ser ju den här förändringen som pågår inombords.

Hej Rosé! Ville bara kika in och höra så att du är ok? Kram!