Senaste kommentarerna i forumet

Vad fint och starkt att söka hjälp. Är så imponerad av din vilja och beslutsamhet ?

Grattis till tre veckor! Så grymt!???

Oj, lite sent hej till dag 29. Kände mig lite sur och tvär men tog en löprunda (!!!) så nu är humöret bättre. Inget speciellt annars förutom att jag fortsätter vara nykter.

Bra jobbat!!! Kommer ihåg själv hur långa de första 20 dagarna kändes för mig.
Heja dig

Starkt jobbat?

Grattis till dina tre veckor. Jag har som mål att köra sober oktober. Vill försöka vinna över mina dåliga vanor. Totalt nykterhet är bra för kropp och själ.

...dagarna bara rullar på. Jobbar hela dagen idag. Har nog aldrig varit nykter i 3 veckor förutom när jag varit gravid. Känns fint. Känner hur jag börjar förändra hela mitt tankesätt kring alkohol o vad som är viktigt i livet. Nu kör jag på mot en månad, sen tar jag ett nytt beslut.

20 dagar som nykter känns riktigt bra
Tycker jag börjar känna en viss stolthet över mig själv och börjar faktist känna att det finns ett liv utan alkohol. Mönster har brutits och en viss stolthet inför mig själv börjar växa och det känns som jag börjar bestäma över flaskan.
Nykter Alkolist känns helt rätt?

Tack för era svar till mig!??

Idag är jag nykter. Och igår lördag, var jag också nykter. Min man och jag har båda druckit för mycket och har haft lätt för att ”bara ta ett glas vin” mot allt, tristess, stress etc.. igår förmiddag föreslog jag för min man att vi kan köpa hem vin till kvällen ... att jag vet att vi borde sluta men suget är stort... Han hjälpte mig genom att ta beslutet ”nej, nu räcker det!”. Så vi var nyktra igår, mår mentalt mycket bättre idag. Och har lättare för att ta nytt beslut om nykterhet. Som att jag väntat på ny styrka för att sluta. Det blir aldrig bättre tillfälle än NU.
Jag är sjukskriven på 25% pga stress, den tiden ska jag ta för friskvård. Ska ta hand om mig själv. Fokusera på allt som tar mig tillbaka till den friska vägen. Yoga. Meditation. Träning. Läsa.
Jag är säker på att jag lyckas ta mig hela vägen. Upp igen. Nykterhet är det enda sättet att må bra. Välja nykterhet. Varje minut.
?

Helgen har inneburit en del diskuterande med mig själv och även en massa självrannsakan.
Tankarna på A har kommit lite titt som tätt. ..men jag är stolt över att jag istället för att ge efter valde att verkligen fundera och stå emot.
Jag är nog i läget just nu där jag verkligen inser att jag är alkoholist på riktigt....att jag är ordentligt sjuk och att det här med att hålla mig nykter kommer att kräva en massa jobb och är något som måste tas på fullaste allvar.
Jag kontaktade min hemkommun tidigare i veckan...så imorgon ska jag träffa en kvinna där och göra upp en plan och diskutera vilken hjälp jag behöver.
Jag är stolt över att jag vågade sträcka ut handen och be om hjälp...och självklart är det skrämmande också...men jag klarar inte det här på egen hand.
Berättade även för min andra dotter att jag har börjat gå på AA och att jag inte tänker dricka med....att få se hennes lyckliga min värmde mitt hjärta så fantastiskt mycket...mest som jag tycker är ledsamt är att båda mina döttrar har sagt att så himla jobbig var du inte mamma....inser ju att jag dragit med dom i ett medberoende...och jag hoppas dom känner att dom inte behöver försvara mig längre.
Jaja. ...många djupa tankar så här på en söndagsmorgon...jag hoppas ni andra kämpar får en underbar söndag☺

Hur mår du idag?
Läst ifatt lite i dina trådar och jäklar vilken kämpe du är??!
Du faller men du reser dig upp - varje gång!
Du är så bra - sluta aldrig försöka!
Nu tar vi en dag i taget som du säger ?! Jag har en hel vecka imorgon ?, men det börjar med sekundrar och minuter.. ?
Hur gick det igår?
Stor kram
/Fibblan ?

hette hästen i Albert och Herbert, Berra!

På tal om TV-historia, så går det en bra dokumentär på SVT Play nu om Lennart Hyland. Bl.a. handlar den om Hylands alkoholism.

Ha en bra söndag Berra!

Nykter och nöjd med mig själv vaknar jag till dag 9 ??.
Vi ska åka bort några dagar så nu ska jag snart börja packa.
Men först blir det ☕
Ha en härlig söndag☀️

Kramar
???

Det låter härligt det du beskriver om helgen. LördagsLycka! I mina ögon har du ett rikt liv med familj, vänner, arbete och vila. Nykter Närvaro i Tid och Stund.
Jag behöver också en ’riktning’ när jag skriver. Någon mottagare där ute i cyber space. Till skillnad från dig är jag inte beroende av svar - just nu slår mig tanken att jag är självtillräcklig (låter inte sympatiskt) - jag behöver en mottagare men skriver för min egen skull. Och när jag satt punkt är det liksom klart. Färdigt. Sen får det landa och bara om det landat hårt (blev en hård Brexit) behöver jag ett gensvar. Annars är jag fri sen. Har överlämnat tankarna och orden.
En gång, på den tiden vi ofta delade natten och ångesten du och jag, skrev du att jag är din stjärna i natten. Så vackert sagt. Det glömmer jag aldrig!
Ha en fin dag på höstmarknaden och en skaplig arbetsvecka! Stora kramen och tack för att du finns / mt

..för era uppmuntrande svar, det hjälper mig att vilja fortsätta skriva ett tag till.

Ja här går livet i sin stilla lunk, eller egentligen inte alls, det beror på hur man ser på det.
Vi har vartenda helg uppbokad, förra helgen åkte vi till ett litet gårdshotell frugan och jag med ett presentkort jag hade fått när jag handlade för mycket pengar på ett byggvaruhus.
En helt öde stad där säsongen garanterat var över, vi spatserade helt ensamma på byn en lördagseftermiddag, tror vi mötte bara fem personer på en och en halv timma, två av dem med pizzakartongen i högsta hugg, en med hund.
Roligaste var nog mötet med en skrotnisse som hade sin gård precis utefter en av huvudgatorna, han var glad över en liten pratstund och vi gick runt i hans hus där det fanns en massa antikviteter inom citationstecken.
I mitt huvud rullade bara inledningsmusiken till Albert och Herbert, saknade bara klapprandet ifrån hästen, vad var det han nu hette?

Just nu befinner vi oss som vanligt i stugan, och det har ni nog hört till leda nu, men det är nöstsista gången för i år, om två veckor stänger vi för säsongen, så denna helg har vi traditionsenligt eldad i eldningsgropen, det blev träden som föll för nyårsstormen som fått lämna tillbaka sin koldioxid till luften igen.
Tidigare så hatade jag verkligen hösten, men har med åldern lärt mig att börja uppskatta den, antagligen för att sommaren så definitivt var över.
Nu är det lugnt på ön, inga grannar eller barnskrik, knappt några båtar heller, luften ligger högt och klart och vi är verkligen ett med naturen.
Träden färgar horisonten i alla vackra höstfärger, rött, gult, orange, brunt och naturligtvis grönt.
Det som inte har motsvarat förväntningarna är detta tjat om svampexplosionen, det är knappt mer än en vanlig sommar faktiskt.
Trots idoga timmar i skogen, tror jag bar varit ute i tio timmar på två veckor, och lika besviken varje gång, det blir en svsmptoast till lilla frugan om man har tur, det är hon värd.

I en plastpåse i hallen ligger mina eldningklöder och luktar f-n, de ska hem och tvättas.
Svågern och jag tog en välbehövlig bastu på eftermiddagen och fick bort röklukten, vi var modiga och tog ett nakendopp från bryggorna i kanske ett fjortongradigt hav, hoppade precis vid badstegen och väl med huvudet under ytan kändes det som tusen nålar på benen, jag "sprang" upp för stegen igen och precis då, när kroppen förstod att den inte skulle dö kommer den där härliga känslan, wow!
Det är lite speciellt att stå på en kall och regnvåt brygga barfota, Linda in sig i en ljummen badrock av tjock frotté, titta ut över havet som nu är grått av regn och med en massa prickar av kyligt regn, horisonten nu inlindad i grått regndis, och man känner att detta, det är att leva en bit mer än det vanliga vardagslivet, och man känner bara en sådan där lycka, det klafsar i trofflorna av vattnet som rinner ner efter benen när vi går alla trappstegen upp till bastun igen och tar en sista uppvärmning innan vi duschar av oss sista röklukten.

Väldoftande påbörjar vi middagen i varsin stuga och möts sedan upp i en av dem för gemensam kvällsmat med minst trettio levande ljus runtomkring oss medans mörkret faller utomhus, nu är det verkligen höst och vi myser så mycket vi kan tillsammans.
Alla fyra somnar sött framför en långfilm på teven som vi alla har sett hela eller delvist förut.
För en timme sedan gick vi ner till vår lilla stuga och kröp in mellan varma täcken, och jag är alldeles för pigg för att kunna somna nu.
Jag får invänta nästa sömntåg som straff för att jag tog mig en liten tuppis framför teven.
Men det är det här som är livet, att kunna ta det lite lugnt och göra som man vill, jobba sig skitig om dagarna, tvätta sig ren och sedan äta god mat i goda vänners lag på kvällen, ganska så anspråkslöst egentligen.

Låter det tråkigt?
Nej inte alls, det är en väldig skillnad mot tidigare då alkoholen ökade stressen hela tiden, man låg nästan alltid i tidsnöd, och jag antar att det var för att alkoholen alltid skulle vara högst prioriterad, man fick stressa igenom hela dagen så att man fick tid till att dricka.
Nu kan jag njuta av tiden som jag har till förfogande, stanna upp och reflektera, är det här bra, och det är det oftast.
Det finns ett lugn inom mig som jag inte har kännt tidigare, och enkla saker har fått mig att finna glädje igen.
Att umgås med de som inte dömmer mig, som bryr sig om vad jag tycker och tänker, att få bjuda på ett ärligt skratt då och då.
Att prata om djupa eller besvärliga ämnen utan att känna skam, att blottlägga sig utan oro.
Och i ärlighetens namn, jag tror att nykterheten har en stor del i det, jag behöver inte dölja en av mina största hemligheter längre.
Inget smusslande och inga lögner, jag lever ett väldigt konkret liv där inget kommer som en besvärande ångest dagen efter.

Är jag tacksam?
Ja det är jag, och tack till mig själv att jag stod ut med allt besvär den omställningen det blev att bli nykter.
Livet är mycket enklare nykter, inget tryck över bröstet om saker som tynger mig, saker som jag har sagt eller gjort.

I morgon är det en annan dag, lika bra som denna, då ska vi gå på höstmarknad, ytterligare en bra sak med hösten.

G'natt

Berra

Jag har varit på 12-Stegsmöten o AA.
Det pratas mycket om sjukdomen där med. Delat i tre delar
1. Fysiska allergin (likt Jordnötsallergi tål inte nötter tål vi inte sprit. Sätter igång en reaktion och hjärnan o kroppen vill bara ha mer)
2. Mental besatthet. Hjärnan kidnappad liksom o allt planeras, när får vi dricka, när får vi inte osv osv
3. Andlig brist

Stegarbeter har hjälpt mig att hitta vilka känslor jag vill fly ifrån/bedöva. I mitt fall var jag styrd av mycket rädslor. Trodde alla i omgivningen liksom tänkte på min prestation, vad jag sagt, gjort osv.
Nu när jag har det väldigt praktiska i stegen finns liksom inget behov för mig att döva känslorna med alkohol.
Typ lite så.
Någon sa det ganska bra. ”Its not a drinking problem, its a thinking problem”.

Själva sjukdomsbegreppet är knepigt tycker även jag. Tror jag haft det där hålet i mig typ genetiskt från födseln men druckit mig till det fysiska och kemiska beroendet.

Sorry om detta inte följer exakt beskrivning på 12-steg och är lite av en blandning utifrån personlig erfarenhet men jag instämmer med föregående talare. Testa på, vad kan hända? Om det inte är för dig finns ju både alkoholen och alla övriga alternativ kvar? :)

Kan tillägga att jag var galet mycket ateist när jag kom in till AA. Kallar mig inte religös nu heller iofs men börjar nästan förstå eller känna av det här flummiga med andlighet. Utan att känna mig hjärntvättad eller att det är en sekt.

Nu är det dags att knyta sig! Haft en mysig dag och fått massor gjort (herrejösses vad mycket tid det måste ta att dricka?) Hjärnan har iof gjort små framstötar idag: "vore det inte mysigt med ett glas rött?", "Ska jag aldrig mer få?" osv. Så fort de tankarna kommer försöker jag känna ångesten, komma ihåg hur jobbigt det är att vakna bakfull med äcklig smak i munnen. Nä, nu är jag trött så det flimrar framför ögonen. Somnar nykter och tacksam.

Men precis! Min största skräck har varit att bli sjuk och blicka upp på bistra läkaransikten som frågar om det är så att jag dricker för mycket. Lite det kanske beror på att det finns en sån skev syn på vem som är alkoholist. Vet inte hur jag ska uttrycka mig för att inte låta som jag ser ner på de som hamnat i utanförskap för det gör jag inte. Men i alla fall, de flesta ser ju på en alkoholist som den fulla gubben som skriker åt folk på stan eller tanten som ser sliten ut och luktar sprit i mataffären. Då tänker alla genast: "sån är inte jag!!". Men grejen är ju att många alkoholister är vanliga människor som sköter jobb och hem och aldrig luktar sprit. Det är ett folkhälsoproblem och borde inte vara något att skämmas över. Stigmat gör ju att folk inte vågar söka hjälp.

Ja, när man lever som jag brukar beskriva det, -på "alkoholdrift" så behöver man väl aldrig fundera så mycket över sin fritid. Den löser sig själv genom själva alkoholen och saker som kretsar kring just förtäringen av den.
Jag har ju en rad av nyktra försök senaste åren och kanske äntligen sett en röd tråd i mina misslyckanden som jag för första gången gjort annorlunda nu. Just det - att sänka kraven, på riktigt!
När man slutar dricka så är det för många en ny energi som växer upp och det är ju inte konstigt man tror att man bara gör rätt när man suger tag i den som en livräddningsboj som skickar dig ut i ett nytt hälsosamt liv. Varje gång har jag startat med träningsprogram och dieter för att snabbt kunna sysselsätta mig och man äntligen känner energin att ta jag i alla förlorade år. Med kicken av träning och hälsosam mat är det inte svårt att kasta sig ur minnena av alkoholens lyckokänslor och tro att ingenting kan stoppa dig. Men verkligheten kommer ikapp! De största kickarna av träningen avtar och stunderna då jag behövt mitt rus har inte försvunnit, bara dövats av andra kickar.

Det är så lätt att tänka tror jag att när man klarat de första dagarna och känner ork och motivation komma tillbaka, att det är dags att vara hård mot sig själv för alla gamla misslyckanden och ta igen alla dåliga val, "nu ska jag bli bra på allt"
Denna gången har jag stannat upp, hejdat mig från att kasta mig ut i löpspåret och istället börjat låta mig känna de dåliga dagarna och acceptera dem och det är just då det är dags att vara snäll mot sig själv och sänka alla krav! Istället fundera på vad jag verkligen VILL göra idag och inte så mycket på vad jag BORDE bara för jag har ork igen. Det är inte säkert man vet vad man vill än, men det kommer!

Ikväll bjöd vi spontant in två av mina bröder på middag. Den ena var gräsänkling och den andre har nyss blivit singel. Vi alla drack alkoholfritt för det var det jag hade hemma och vi plockade fram ett gammalt bords-hockeyspel jag inte kört på säkert ett decennium. Vi hade URKUL och blev som barn igen allihopa, mina barn var såklart också med och fick sköta varsin spak, ingen ville gå och lägga sig.
Nu har dock gästerna lämnat för en stund sedan och alla i familjen utan jag har gått till sängs. Fick precis ett sånt jättesug att gå upp i tid imorgon och köra in till gymmet igen. Ligger ju mindre än 10 min bort nu! Tänk så lugnt och skönt det måste vara en söndagsmorgon?
Då vet man att det är rätt, när man nästan blir lite pirrigt glad av en sån tanke.

Som den sköna Ole Bramserud säger, "Livet är fullt av möjligheter Stig Helmer!"

Åh, det låter ändå mer praktiskt när städningen tar bort suget. Ytterst osmidigt att längta efter flaskan så fort man öppnar städskåpet ?

Så ledsen att du behövde känna så. En av de farligaste grejerna runt alkoholmissbruk tycker jag verkar vara skammen. Egentligen ska man ju inte behöva känna skam eftersom det faktiskt är en åkomma som alla andra. Jag har tom valt bort att söka vård för andra tillstånd eftersom jag är så rädd att bli påkommen.

AAs första steg handlar om att erkänna sin maktlöshet inför sjukdomen "kronisk alkoholism". Boten, däremot, utgår från gemenskapen i AA samt hjälp utav en "högre makt starkare än vi själva" samt en inre storstädning. Jag tycker du ska sluta spekulera och istället prova att gå dit. Lycka till! ?

Jag mår så dåligt idag. Jag blev jättefull med jobbet fast jag visste att det var en dålig idé pga tidigare jobbfester. Jag raggade på en kollega, berättade saker jag inte skulle säga, har minnesluckor och var nog uppenbarligen väldigt full. Idag vet jag knappt hur jag ska våga gå till jobbet..

Men vad jag har förstått det som så ser typ AA alkolismen mer åt det religösa hållet typ som det är något fel man gör eller gjort och att man då ska förändra sig själv och sitt tänkande för att då bli en bättre mänska pga av dina dåliga val? Lite att be om ursäkt för vem du är o dina val du gjort. Välja att tro på något då större, istället för att mer förstå o lära sig mer om sitt faktiskta beroende??

Medans länkarna ser det som att Alkolismen är en sjukdom som vi ej kan hjälpa oss fått och då försöka lära sig att förlåta sig själv och förstå det ej är ditt fel. Men lära dig att hantera det o förstå att en gång alkolist alltid alkoholist o då oftast är det att du ej mer kan dricka ett eller två glas för då trillar du dit.
Men att det aldrig är ditt fel o du helt enkelt då kan försöka lära dig hantera det o leva med det o då stötta varandra med olika erfarenheter, tankar o känslor.

Jag läste AAs tolv steg o kände det blev för mkt Gud, tro o högre makter för att då ej vara religösa, medans länkarnas sju steg mer kändes logiska för JUST MIG då som mer tror på att det skulle va en sjukdom än ett dåligt val?

Uppskattar att ni dela tankar.

Du har nu tagit ett första steg och kanske fått den första insikten.
Alla gör nog på olika sätt, men att erkänna att du har problem är det första steget. Finns ett bra självhjälpsprogram här på AH där kan du också få kontakt. Kram Strulan ??❤️