Senaste kommentarerna i forumet

Vad spännande, jag tycker ju sådana sociala tillställningar kan vara lite krystat men samtidigt spännande.

Definitivt något att fundera på, skulle vara så kul att få ansikte på de man pratat med i snart 4 månader.

Jag var med på förra träffen. Tycker det var givande att få träffa flera av forum vännerna Irl. Har jag möjlighet dyker jag även upp på den här träffen.
/Mrx

Bra initiativ att skriva. Jag tror att det här är gången det funkar. Välkommen! ?

Undrar om jag vågar den här gången.

är texten i det borttagna inlägget :
Av Dr. Sanna Ehdin 18 oktober 2019
Uppskattningsvis är 20–30 procent av alla människor fast i olika sjukliga beroenden, och andelen närstående – särskilt barn – som på olika sätt berörs är givetvis ännu högre. Många av dem blir "vuxna barn" när de växer upp, eftersom de tvingats ta för stort ansvar för tidigt och växa upp för fort.

Det här föder osäkerhet, höga inre krav, känsla av att aldrig räcka till etcetra. Men det går att läka detta som vuxen. Här nedan är ett par förslag samt en övning som stärker relationen till dig själv.

Varför blir man ett vuxet barn?

Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna varit frånvarande av olika skäl, som i sjukdom eller för mycket arbete. Annat har varit viktigare än barnen, eller så har föräldrarna varit fast i något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.

Det finns många skäl men reseultatet blir samma: så kallad omvänd föräldraroll. Helt enkelt för att mamma eller pappa inte tagit (eller kunnat ta) sitt föräldraansvar, utan kanske har regredierat (blivit som barn själva). Då får barnen sköta sådant som de inte ska – eller är mogna för – utan att få hjälp och handledning.

Utmärkande för vuxna barn är att de försöker förstå och klara av världen så gott det går.
De allra flesta vuxna barn fungerar ofta väl, ibland för väl, men ofta känns det förvirrande och osäkert. Det måste man då dölja till varje pris för att framstå som kapabel och kompetent.

Misstag och ”svagheter” vill man helst inte kännas vid, när det egentligen är det man behöver göra för att ge utrymme för en förändring. Men när man har hanterat livet genom att tidigt klara av stora saker, och det varit så viktigt att just till varje pris ”klara av det”, så föds en stor inre stress, och stora prestationskrav som kan vara orimliga.

Foto: Paulina Westerlind (mitt montage med text)

Gemensamt för vuxna barn

1. Förvirrad självbild

Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är en sann överlevare, men vet egentligen inte vem man själv är. men vet egentligen inte vem man själv är.

2. Ur kontakt med sina behov

Man har svårt att veta sina behov eftersom man lärt sig att inte ha behov, alternativt att man har fel behov. Man omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.

3. Svårt att sätta gränser

Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.

4. Förvrängd verklighetsuppfattning

Man är uppväxt med dubbla budskap, och man visste att något var fel men ingen lärde en vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg.

Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti …

5. Växer upp för fort

Man förväntas kunna saker utan att ha fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär sig genom att iaktta och härma andra, vilket kan leda till att det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan av att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta.

Hur kan man läka sitt vuxna barn?

En av de saker som utmärker vuxna barn är oro. Det är för att man tvingats ta för stort ansvar för tidigt. Oro är egentligen en existentiell osäkerhet – vi känner inte oss själva och känner inte tillit till livet. Vi tror inte att saker ordnar sig och att vi får det vi behöver, vilket gör oss psykiskt svagare.

Detta är särskilt uttalat bland personer som är vuxna barn och medberoende, då har man svårt att känna ett inre lugn, en trygghet, och har ofta svårt att tillgodose sina egna behov.

Jag menar att oro och otrygghet är ett inlärt beteende.
Det går att hantera och bli av med dessa negativa tankemönster genom att träna med kognitiva och emotionella tekniker, som exempelvis NPH programmering (tidigare Happy Heart-metoden). Med denna kan du direkt bryta stress, oro, ångest, ohälsa, negativa tankar etcetera – när de kommer. Du bryter reaktionen och kan träna om ditt beteende, och därmed dra om dina hjärnbanor för alltid.

NPH programmering innebär att du kan ta dig ur kampen genom ett teamwork där du använder dina olika högre funktioner – ditt oslagbara dream-team:

• hjärnans högra center
• hjärtats kraft
• ditt högre/visa jag (själskraften)

Genom att fånga sig själv varje gång oro, stress, orimliga prestationskrav, irritation med mera slår till, och träna NPH programmering i tre minuter så kan du helt förändra ditt beteende, för det bygger om den plastiska (föränderliga) hjärnan och ger samtidigt tillbaka kraften i vårt liv.

NPH programmering gör att vi kan bryta gamla, oftast omedvetna negativa och destruktiva mönster, och medvetet välja någonting annat.

Svag självkänsla

En annan sak som utmärker vuxna barn är en svag känsla för egna behov. Du har svårt att veta vad du har för behov, eftersom de aldrig blivit mötta. Kanske har du lärt dig att du inte har behov eller du har fel behov. Du tillfredsställer de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etcetera) genom att bli duktig och klara av saker.

Det har skett en felkoppling i behovssystemet, vilket gör att du inte är i kontakt med dina behov och kanske inte ens är medveten om det.
Bästa sättet att stärka detta är genom att bygga en stark, positiv och kärleksfull relation till sig själv. För hur man har blivit speglad som barn, är oftast hur man behandlar sig själv. Som vuxen kan man dock ändra på detta med en medveten insats.
Övning: Stärk relationen till dig själv

Relationen till dig själv är viktig, och ju mer du är i kontakt med dig själv, desto lättare är det att knyta an till andra.

Därför är det alltså bra att tillbringa tid med dig själv, precis som du skulle vilja vara med den du tycker om för att vårda relationen. Här är en utmärkt övning som hjälper dig att stärka relationen till dig själv. Upprepa den gärna flera gånger, för varje gång befästs det positiva och upplevelsen förändras:

Sitt bekvämt i en stol eller ligg på soffan eller sängen. Ta ett par djupa andetag och slappna av. Sänd flera vågor av avslappning genom kroppen, från toppen av hjässan ända ner till tårna. Slappna av på framsidan, baksidan, längs sidorna och i mitten av kroppen. Känn hur du blir allt tyngre och sjunker djupare i avslappning för varje andetag.

1. Säg tyst till dig själv: ”Jag vet vem jag är när jag älskar (uppskattar) mig själv helt och fullt som jag är.” Upprepa frasen flera gånger medan du rör ögonen från höger till vänster bakom slutna ögonlock. Håll sedan ögonen stilla och riktade neråt bakom ögonlocken och upprepa frasen flera gånger tills den känns helt sann.

2. Ta kontakt med ditt ”barnjag” i valfri ålder, och föreställ dig att du sitter vid sidan om ditt lilla jag. Det går bra att hålla om henne eller honom om det känns bekvämt. Låt ditt lilla jag säga: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är” flera gånger tills det känns helt sant.

3. Ta sedan kontakt med ditt ”tonårsjag”. Stanna med den delen av dig medan du låter den säga samma sak. Upprepa det tills det känns som en sanning för dig.

4. Rikta din medvetenhet mot ditt vuxna jag igen. Upprepa affirmationen: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är.” Säg det tyst för dig själv ett par gånger så att eventuell laddning är borta och det känns avslappnat och positivt.

5. När du känner dig redo kan du sakta komma tillbaka till vaket tillstånd. Sträck ut armar och ben lite försiktigt, ta ett par djupa andetag och res dig långsamt upp. Sträck på dig stående, sänk axlarna och skjut fram bröstkorgen – känn dig lite stolt över den du är och det du kan dela med dig av.

6. Tacka dig själv för att du tog denna tiden för att ge ditt inre barn kärlek.

vanligt ett viktigt val att göra :-))
1) Träffen på Liljeholmsberget......ELLER...
2) Blomsterfestivalen i Chiang Mai....
?????????

Ok då finns en plan, kämpa på? ?
Skönt att få saker gjorda, det städar bort ”vanlig” ångest ?
Ha en bra vecka och kriga på ?‍♀️

Men jag e otroligt imponerad av dig! Vilken enorm styrka du visar ❤️ En inspiration för mig. Varmaste kramen från mig till dig.

Hej alla användare

Som ni säkert redan vet vid det här laget är vi måna om anonymiteten här på forumet. Samtidigt vill vi ge er som skulle vilja ses en chans att faktiskt göra det.
Sedan ett par år har vi anordnat en liten träff där vi bjuder på tilltugg och lite aktiviteter i våra lokaler. Och när jag säger aktiviteter så är det såklart frivilliga övningar, ofta lika lekfulla som allvarliga. Mest är det ett tillfälle att ses. De som tidigare valt att komma har ibland presenterat sig med sitt ”nick” eller med sitt förnamn, påhittat eller inte gör ingen skillnad.

Nu är det dags att bjuda in er igen. YIPPI!

Lördagen 8 februari 2020 står våra dörrar öppna. Vi börjar klockan 12 och avslutar runt 15. Som vanligt bjuds det på något ätbart och vi håller till i våra lokaler på Liljeholmsberget i Stockholm. En tydligare vägbeskrivning kommer då det närmar sig! Vilket forum ni än är i så är ni välkomna, du som håller på att förändra dina alkoholvanor, du som har förändrat, du som undrar om du ska och du som är anhörig till någon som dricker alkohol.

Anmäler dig gör du på vår mejl kontakt@alkoholhjalpen.se

Ser fram emot att träffa er som kan, vill och kommer!
Vi på alkoholhjälpen :-)

Vi försöker ta bort länkar som kan leda till försäljning vilket ofta innebär bloggar och FB som vi inte alls kan kontrollera. Dela gärna med dig i egna ord vad du tyckte om i det du läste!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Natten blev som befarat lång och jobbig. Somnade till en stund på morgonsidan och hann drömma vidriga mardrömmar, hade varit bättre att inte sova alls.

Tröttheten fortsätter, hjärnan har mer eller mindre stängt ned. Satt en stund med ett i vanliga fall busenkelt korsord och jag kände igen personen på bild, jag har sett otaliga filmer med honom och vet egentligen vad han heter men nej.. Hur mycket jag än ansträngde mig så kunde jag inte komma på det. Så galet frustrerande, har jag åkt på alzheimer eller annan demenssjukdom?? Har jag helt enkelt supit bort minnet permanent? Känns förjävligt rent ut sagt. Kropp, hjärna och självrespekt totalt raserade...

I vanliga fall med den här sinnesstämningen hade jag redan vetat vad jag skulle fiska upp från systemet på väg hem från jobbet. Inte ett sug efter alkohol, däremot en enorm längtan efter inre frid, vilket jag traditionellt behandlat med promille...

Dag 10 idag... tvåsiffrigt iaf, har inte uppnått tresiffrigt sen graviditeten för ett antal år sedan. Just nu känns det hopplöst.

Har varit borta härifrån ett tag. Jag vet inte, jag blev så trött på att fokusera på alkohol hela tiden. Ville bara leva lite. Vet inte on det var dumt att sluta skriva dagligen? Än är jag i alla fall nykter och trivs med det :) Livet blev både enklare och svårare utan alkohol. Enklare pga slipper det där himla fokuset på ska jag dricka/inte dricka, mycket mer tid, mer energi. Svårare blir det eftersom jag måste genomleva det som jag tidigare dämpat med alkohol på ett annat sätt nu. Försöker andas när det är jobbigt, hitta andra ventiler såsom träning osv. Ibland saknar jag "en plats" att fly till, men det är inte längre värt det.

Grattis till kapitulationen ?
Precis som du säger, inget har nån egentlig effekt så länge man dricker. Alkoholen tar udden av allt, snor all uppmärksamhet och vinner varje fight. Jag gjorde lite lika. Jag försökte inte sluta dricka, jag letade nån form av lycka som skulle kunna hjälpa mig minska mitt drickande.
Bra att du är redo att ta hjälp! Det behöver man, det är jätteviktigt! Detta forum är en väldigt bra start!

❤❤❤ Underbara måndag ❤❤❤
För 9 veckor sen fattade jag ett underbart beslut! Och sedan dess har just måndagar varit helt grymma!
Jag har skrivit om det förut, hur jag upplevde en stor skam över att vilja dricka alkohol på måndagar. Många gånger storhandlade jag på bolaget inför helgen och drygade ut med folköl för att kunna ha kvar tills på måndagen, för att slippa gå på bolaget en måndag!! Eller om det iaf tog slut (oftast) gick jag och storhandlade mat på måndagar och lät ett sexpack folkisar "döljas" i mängden av allt annat. Smart!!

Hade lite kris igår... Tankar om vad som händer och vart jag är på väg.
Efter helgens insikter om att jag börjar hamna i en osund bekvämlighet har jag idag gått upp tidigt på min lediga dag. Gjort nytta, lagt upp ett rimligt schema för veckan. På rätt kurs igen. Nu blir det en lugn eftermiddag, vila lite. Träning ikväll.

Mycket av min glädje hittills är ju faktiskt i jämförelse med vad som varit. Och just måndagar är verkligen en sån dag. Det är en sån enorm skillnad mellan min tidigare måndagsångest till att "bara göra lite nytta" och vara supernöjd över det ?
Kanske kommer det dagar när jag inte längre jämför? När livet bara är bra för att det är bra? Förmodligen. Så länge jag fortsätter, och idag är iaf en dag jag fortsätter ?
Nykter!

Vad bra du är! Fortsätt kämpa på :)

Jag har i 1825dagar försökt att förändra/sluta med mitt drickande av alkohol. Jag har provat meditation, hypnos, 3-4 självhjälpsböcker, KBT, podcasts och varenda smart-app som man kan hitta, allt för att jag har tänkt att jag ska klara detta själv. Ingen av dessa metoder har hjälp, så nu kapitulerar jag och sväljer min stolthet. Jag klarar inte detta själv!

Jag har under åren då och då gått in här och läst era inlägg, men jag har aldrig skrivit själv. Det förändras dock i och med detta inlägg. Jag måste få till en ordentlig förändring och mitt senaste hopp är att det kanske hjälper om jag får skriva av mig, även om det är till anonyma fina människor där ute.

Börjar känna mig övertygad om att jag kan kalla mig alkoholist utan att tveka. Dricka "kontrollerat" finns inte på kartan längre. Tack, Gud, för att du visar mig vägen. Dag ett idag, igen. ?

Hej!

Tycker att 14 dagar är fantastiskt??
Lycka till??

Vi syns här och allt gott❤️

Ville bara kolla läget?
Och lyfta upp din tråd som var och är så viktig för mig.
Hoppas du mår bra ?

Kramar
???

Är fylld av tillförsikt och beslutsamhet inför denna kommande vecka???

Har bara "rena" tankar i mitt huvud och har gjort ett litet eget mantra av ett av Mirabelles tidigare råd: Se till att batterierna inte tar slut!
Fyll på, fyll på!! Annars är risken stor att du faller igen.
Så nu är jag ordentligt laddad för veckan som komma skall ????
Kramar
???

..har vi fått uppleva.
Förresten tack Piazza och Adde för fina inlägg...

Jo tack jag vet vad min morfar alltid var noga med att grusgången skulle vara krattad, femtio meter lång och kanske fem meter bred.
Grus som samlades i garageinfarten som låg i källarplan, men alltid ”kammad”, spelade ingen roll när man kom dit, den var alltid så där perfekt randig och i linje med häcken och gräsmattekanten.
Kom man tillbaka någon timme senare så var bilspåren bortkrattade, löv och kottar fanns inte ett spår av heller.
Han måste ha slitit ihjäl sig på denna grusplan, och var gång jag besöker kyrkogården så påminns jag om detta, för där ligger fårorna i fina linjer, likaså.
Tänk att behöva rensa ogräset som så gärna får fäste i gruset...
Nej, aldrig en grusplan för min del, det är bara ett slit för absolut ingenting, hellre då en randig asfaltsplan skapad av en högtryckstvätt.

Men tillbaka till min helg, den blev jättebra, kanske inte började så bra då jag blev hemma med en förkylning torsdag-fredag.
Trodde jag skulle klara mig, men fick ett ordentligt fysiskt arbete på onsdagen, två lastbilslass med utrustning som skulle magasineras någon mil bort, och min kropp tog helt slut av 36 pallplatsers utrymme.
Aldrig förta sig när kroppen säger ifrån, det är dumt.
Och ni vet väl hur allvarlig en manlig förkylning är, det är bara att börja skriva i det vita arkivet, på en gång.

Meeeen....väl hemma så hade jag två alternativ, antingen ligga i soffan och streama serier en efter en, halvsovandes.
Eller fixa lite, frugan hade hotat med städning till helgen, så jag gjorde nytta istället.
Kan låta lite stelbent att man är sjuk hemma och städar, men vilken arbetsgivare skulle tillåta en att jobba en kvart, vila med kaffekoppen lika länge, på’t igen en kvart, vila osv.
Vi har inte städat sedan hantverkarna påbörjade takomläggningen, det rasar skit ifrån tak och väggar när de bankar med hammaren på taket, nu börjar det ta form efter en del bakslag med bl.a regnläckage i tvättstugan i måndags.
Jordfelsbrytaren löste ut efter att det regnat ner i ett eluttag och släckt ner hela huset, mitt i natten.
Så visst har det hänt lite grejer här hemma, men inget som inte har gått att lösa ändå.
Hade jag druckigt så hade jag inte tagit det lika lätt, det hade funnits många anledningar till att ta en fylla.

Men helgen då, jo finfint, inget speciellt men ändå så lugnt och närvarande.
Fredagen, frugan har jobbat över trettio timmar övertid på tre veckor, så hon valde bort umgänge på fredagen, vi sov gott i soffan hela kvällen, lade oss i tid och sov länge på morgonen.
Frukost klockan tolv, sedan kom hantverkarna och skulle byta ut takfönstret, jag smet ut på baksidan och tillbringade fem timmar med att somra av utemöblerna, alla sittdynor fick hamna i köket under värmepumpen, vissa droppade det fortfarande om.
När allting var uppstaplat och renspolat och bytt vatten på spa’t så var det dags att byta till torra strumpor, sandaler är inte det bästa i höstrusket och bland vattenslangar, jag planerar inte alltid klädsel så speciellt bra...
Frugan hade kommit överens med gamla grannarna att ha en myskväll hemma framför teven, och så blev det med lite ost och tilltugg, enkelt, lättsamt och inte så sent, vi tillåter oss att bryta upp när vi tycker att det räcker, skönt så.
Söndag, lite sovmorgon, äter en enkel frukost i lugn och ro, planerar dagen efter förutsättningarna, vi väntar inte in hantverkarna med vetskap om hur deras tidsplaner aldrig stämmer utan öppnar ytterdörren med mobilen när de kommer, OM de kommer.
Och mycket riktigt, de kom aldrig med som vanligt sketna ursäkter, man blir snabbt urlakad med ..vad var det jag sa-uttrycket.
Vi åkte iväg och storhandlade och det kändes riktigt bra, ingen hets eller irritation, bara lugnt och metodiskt.
Det hade inte skett om jag hade druckigt kan jag säga...

Efter kommit hem med alla grejer, stoppat in dem på sina platser så åkte vi till goda vänner, hon tjejen skulle ha gjort en enkel titthålsoperation i torsdags, slutade med en betydligt allvarligare operation som tog fem timmar och ett stort ärr över hela magen.
Hon var så nära att få en stomipåse på magen, men klarade sig precis, hon hade ont och sade till oss att inte lura henne att skratta.
Och det blev en utmaning vill jag lova, kantboll hela eftermiddagen, men såg att hon upplevde det som en välbehövlig glädjepunkt mitt i allt elände, ett skratt och ..ajjj, låt bli....ajaj...
Hem igen och kontrollerade vilka barn som skulle närvara vid middagen, grabben ångrade sig när han fick veta vilka alternativ han stod inför, och det blev pappas mat med blodig biff och hemmafriterade pommes samt trattissås.
Vi äter alltid den bästa maten när vi umgås med våra barn, välinvesterad tid med barnen att sitta tillsammans, ansikte mot ansikte.
Dottern med familj lät svärföräldrarna i andra landsänden få ta del av barnbarnet, de får en mer koncentrerad tid med dem, stötvis.

Så blev min helg, inget speciellt egentligen, inga bilder man lägger upp på fejjan med.
Men en solklar närvaro i precis allt, ingen stress eller motsatsen, långtråkigt, bara så där perfekt.
Jag har haft en helg i harmoni med de jag älskar, vad kan man mer begära?

Och som ni nog redan har läst, så har jag åtminstone på två ställen upptäckt att det hade inte blivit samma sak om jag hade druckit alkoholen, jag hade flytt verkligheten istället för att konfrontera den, och den hade ändå funnits kvar när jag nyktrat till och troligen förvärrats av ännu fler dåliga beslut som i sin tur lett till ännu mer alkohol.

Alkoholen binder problemen till sig, trots att det klassas som ett lösningsmedel, kanske den duger till att döda bakterier med, men risken är att den dödar så mycket mer, vänskap, ärlighet, ödmjukhet och kloka beslut.

En hösthelg som innehållit regn och kyla, men också lite solsken både på kropp och i själ.
Och när man har fått sådant till livs, orkar man med de andra fem dagarna till nästa helg.
Jag längtade till helgen även när jag drack, men bara för att man fick dricka, nu har helgerna fått en helt annan innebörd.
Det som lyfter helgerna och inte dränker dem i sprit, självömkan och en slitsam ångest.

Berra

Ja, för vissa av oss så är alkoholen mer av en fiende än något som är roligt och positivt. Problemet jag har haft denna höst som gör att jag för en gångs skull tar tag i mina problem är att jag har haft svårt att dra mig hem från en enda fest tidigare än 03, och oftast betydligt senare än så. Därtill att dricka ca 12 h i sträck med ett jäkla tempo gör ju att det blir suddigt vad man än dricker. Jag försökte länge intala mig att "så länge jag inte dricker sprit är det lugnt" - men varje gång det bjuds har jag tackat ja det senaste och inte ens reflekterat över varför JAG inte skulle klara av det.

Jag har inte kontaktat AA utan gjort så att jag skrivit av mig här istället och kommer gå tillbaka och läsa i forumet när jag känner för att ta mig "bara en öl" för att reflektera över mina livsval.

I övrigt så har helgen gått bra för mig. Var på fest på fredagen hemma hos ett par goda vänner och tog med mig en ramlösa, en coca cola och en citron och gjorde mig en enkel "virgin grogg" på ramlösa/cola+citronskivor+is så är det ingen som riktigt frågar vad det är man dricker. Jag pratar lika mycket när jag är på fest nykter som onykter, den största skillnaden är ju att det inte är så roligt att vara med på ölspel och stanna kvar sent på kvällarna. Det märkte jag främst på lördagen då jag fixade ett kalas för ca 20 gäster, att de efterhand blev för fulla för att jag skulle uppskatta deras sällskap fullt ut - Och jag var hemma vid 01 båda dagarna.

Jag tror att det är lättare att vara nykter på fest så länge man är naturligt utåt, vilket jag är. Jag blir nästan placebofull bara jag är i rätt stämning och det känns positivt. Att få de positiva delarna utan att dricka en droppe.

Idag så såg jag till att träna, vilket jag inte har orkat någon söndag tidigare den här hösten, på grund av att jag varit för bakfull och legat hemma med ångest.

Min ångest har nästan släppt helt, och jag börjar misstänka att jag har druckit på det sätt jag gjort för att jag inte mått så bra. Detta utan att veta om det. Men det får vi se i veckorna som kommer.

Hoppas du lyckades hålla i din nykterhet även denna dag?!
Mysigt att få bjuda minstingen på middag?!
Förstår att det är tufft med din äldre son, men du gör ett bra jobb i att vara medveten om och försöker minska ner på medberoendet, vilket ju är lättare sagt än gjort förstås..?
Och oavsett, för oron kommer ju att finnas för så länge han inte mår väl, så vet du och märker du att tankarna hanterar du bättre utan alkohol. Och det känslan ÄR BÄTTRE i dig och du blir därmed bättre rustad att möta eventuella motgångar också ju?!
Fortsätt ditt goda jobb FinaLisa?!
Jag snubblade till igen. Men är redo med ny dag 1 imorgon ?!
Stor kram!
/Fibblan ?

Hej ❤️

Vad bra att du skriver här. Jag är bara inne på mina 14 dagar så kan nog inte hjälpa dig med just biten att lära sig avstå. Jag håller själv på att lära mig :) Men jag vet att det finns massvis med fina, förstående människor här på forumet som har varit nyktra ett tag och som säkert kan ge råd.

Jag försöker att se det som att jag väljer att vara nykter. Förbud fungerar dåligt på mig. Så då går det lite lättare. Tar en dag i taget och väljer nylterheten varje dag. Någon dag kanske jag inte gör det men då får jag ta det problemet då. Försöker se lätt på det fast det är svårt.

Alkispodden kan jag rekommendera! :)

Allt gott ❤️

Det första tillfället jag drack på denna veckan var för att lindra ångest, andra tillfället detsamma, för jag hade känslan så färsk vilken snabb lindring det gav, tredje tillfället var typ för att jag vet att jag måste bryta med beteendet för att inte hamna in i de gamla mönstrena igen, och då ville jag typ "passa på" en sista gång innan jag skulle ta tag i det, lördag och allt.. och så var det ett glas kvar, som jag tog tidigare idag, (!?) så 4 tillfällen egentligen inkl. idag. Men ett glas - så onödigt. Vad ger det liksom? Nada och ingenting. Men också ett slags uttryck för sista glaset tänket. Ett avskedsglas typ. Hejdå du fula vän, liksom. Och så har man känslan med sig hur meningslöst det är.. tokigt resonerat jag vet. Var inte riktigt rationell när a-? pockade på.. Hursomhelst, jag vet ju att jag kan vara det också ☺️! Så nu är det nya tag som sagt!

Då kör vi åtminstone en gemensam vecka och helst också en två veckors period, som är din plan, vad jag förstod?
Jag kör på obestämd tid, en dag i taget. Har provat lite olika alternativ med längre och kortare mål, och det har väl fungerat bitvis, men nu är jag inne på att verkligen ta en dag i sänder. Förhoppningsvis är det min rätta väg..??!
Lycka till i veckan!
Nu kör vi?!
Kram
/Fibblan ?