Senaste kommentarerna i forumet

Jag klarade det. Alkoholfri dag ett. En ångest som klingat av men som hållit mig i ett järngrepp större delen av dagen. Här och nu lovar jag mig själv att inte mer må dåligt på grund av den kemiska ångest alkohol orsakar. Jag lovar också mig själv att vilket skitmående som kommer nu och framåt så ska jag vara snällare mot mig själv. Det har inte varit så framgångsrikt att marinera själen i vin kan konstateras så här vid läggdags. Men nu är det slut med det. Glad över de välkomnande jag fått i min tråd och försiktigt nöjd med mig själv kan jag göra bokslut med dag ett som nykter.

Har lagt mig och ska snart sova. Känner mig tacksam över att lägga ännu en nykter dag bakom mig. Har gjort roliga saker idag som jag aldrig orkat med eller känt mig peppad på om jag hade dränkt gårdagen i vin.

Vad spännande höll jag på att skriva..haha Nej, men det är alltid skönt och fascinerande att hitta gemensamma nämnare med andra. Känner du att du blivit mer sansad nu efter uppehåll med alkohol? Jag är definitivt på rätt väg men blir fortfarande lite väl nojjig. Viss del av det är ju för mig precis som för dig, en del av min personlighet, men riktigt så ängslig som jag var efter sommaren har jag aldrig varit. Börjar bli bättre nu dock.

Jag fick en liten känsla och tog min rastlöshet till nått litet jag kände för. Åkte och handla för ett par goda måltider att tillaga hemma idag. Behövde egentligen handla för hela veckan men det struntade jag i.
Efter lunchen insåg jag hur mycket jag saknade min bok jag nyligen läst ut. Har ju inte varit nån bokälskare innan men jag tog suget i akt och tog med min dotter till stan igen för jakt på en ny, hon behövde nya gympaskor också. Efter ett par butiker hittade jag något som verkade lite lockande och vände hemåt.
Hemma gjorde jag lite kaffe, en skål med glass och la mig i soffan i uterummets soliga brittvärme och hade en fantastisk stund. Blev så harmonisk att jag t.o.m fick ett spontant sug att sen hoppa upp och ta mig än den 10cm långa gräsmattan. Tyvärr visade sig att detta fina infall nästa skulle ta knäcken på mig, en lång historia kort, gräsklipparen krånglade till den grad att jag var snudd på att slå sönder den innan jag blev klar. Klockan hade gått och matlagningen jag sett fram emot blev sen. Trötta barn som klagade och gnällde på allt inkl den middag jag ansträngt mig för gjorde att jag tappade humöret vid läggningen. Det satte en lite sur eftersmak på dagen men jag kan leva på den fina stunden i uterummet och se fram emot en pigg vecka utan biverkningar av en blöt helg. Välkommen måndag, jag är redo ?

Välkommen hit till forumet. Läs runt lite här i olika trådar så kommer du få svaret på den frågan. Allt gott! ?

Ja jösses... va sjukt! Så skönt att denna helg börjar nå sitt slut! Hoppas morgondagen och hela nästa vecka har bättre att erbjuda för oss alla!
?

Välkommen hit till forumet! Vad bra att du själv kommit till insikt att ditt drickande fått ökade negativa konsekvenser för dig och din omgivning. Man måste nämligen själv vilja göra en förändring för att lyckas. Fortsätt skriv här så hoppas jag du ska må bättre med dig själv, en dag i taget. ?

Tack för omtanken Soffi! Det har verkligen varit en krisig helg..

Jag har inte gått från panikångest-nära till glad och lugn. Men mår bättre, ok. Jag önskar att jag skulle få välja utmaningar själv nu när allt är nytt, tyvärr får jag väl acceptera att livet är och fortsätter. Jag kan bara påverka hur jag möter detta. Önskar vidare att jag hade ett schema eller nån som säger till mig hur jag ska göra så jag slapp avgöra själv. För jag känner mig oförmögen till att fatta mina egna beslut.
Den som fick lyssna lite idag var ett "ex". Den som lyckades ta ner mig jorden eller "snap me out of it" var Cola zero. För jag bestämde mig för att träffa honom en sväng idag. Fick långa kramar och fina ord.. Dom som skrämmer mig mest har varit dom som varit räddningen idag. Jag får vara tacksam för det ändå.

Nyss hemkommen från yogan. Gick sådär... men jag blir liksom inte besviken som jag kan bli med övrig träning. Tror det beror på att yogan inte är kick-främjande ? eller hur jag ska uttrycka det. Den är ju mer mjuk, utvecklande och långtidsverkande. Därför jag valde att påbörja den formen av träning för några veckor sen. Och det lyckades jag påminna mig själv om idag. Hur mycket jag än vill ha kickar så är det inte de som hjälper mig mest. Även om jag inte kände mig lugn nog att tillgodose mig yogan så märkte jag att kroppen är mer avslappnad och medgörlig. Hoppas det även gäller själen snart...

Känner mig nu trygg nog att möta morgondagen. Imorgon finns inget utrymme för stress och panik, jobbet kräver ett lugnt jag... Har åtminstone tre saker att se fram emot nästa vecka. Allt är inte skit och ibland är jag bra. Det får duga nu.

På förmiddagen fick jag en plötslig ingivelse av att åka till kyrkan på högmässa. Det kändes bra. Nu är jag precis hemkommen från ett fint möte. När rastlösheten sätter in och tankarna snurrar är det sinnesro jag behöver. ?

Välkommen tillbaka ❤️

Välkommen till forumet igen! Idag är det dag 1, för mej. Jag hoppas också på många vita dagar framöver. Skam den ger sej..! ?? Kram

..till två veckor!
Hoppas du fått fira det med en riktigt skön dag ute i naturen :-).

Oj, klockrent!
Jag har också alltid varit en mycket riskmedveten person. Men har de senaste året/åren känt att jag nästa blivit nojjigt rädd för en del saker - ser faror överallt. Jag har inte förstått varför, tänkt att det kanske kommit med åldern (men sååå gammal är jag inte..).
Där fick jag nåt att fundera på...

Så mycket tankar och känslor du har att hantera just nu, låter jättejobbigt, lite som en livskris?
Känner så igen det, för mycket tankar och känslor högt och lågt, panikattacker, skratt som blir gråt, vanka oroligt, försöka lyssna på nån form av avslappningsmusik som snälla människor försett en med, vars enda resultat att man vill snabbspola bandet och till slut studsar upp.
Jag har alltid tagit till alkobedövning i sådana lägen.
Tur att du vet bättre, att du vet med säkerhet att det bara blir sämre med alkohol. Håll fast hårt i den vetskapen.
Sänder styrka!
Kram

Bara: Fy sjutton vad härligt! ? Är förvånad över hur mycket roligare livet faktiskt är och hur kort tid det tog att få bort det värsta suget från hjärnan.

Först, TACK Ensam och Bestämd! Ja, jag har faktiskt känt mig stark i helgen :-), använder det för att samla kraft som säkert behövs senare.
Och TACK Vinäger! Så fina ord. Jag är jätteglad om jag kan hjälpa även andra med pepp!

Den här helgen har formligen flugit iväg, min tredje helg utan alkohol :-)!
Varit sysselsatt med lite fix hemma, lite träning, mysig nykter lördagsmiddag igår (varför har den där vinflaskan varit så obligatorisk?? Ja, det är gott, men att jag var så nervös för två veckor sedan över att säga nej till den..), besök av syrran idag.
Jag mår så bra!! :-) :-)

en kämpig helg för många här inne i helgen, inkl mig själv, när jag läst runt i trådarna! Kan månen stå i ett ogynnsamt läge för oss beroendesjälar? Undrar annars hur det kommer sig att en ”masspsykos” (nu skruvade jag till det) inträffar samma helg när vi alla är i olika faser och med olika bakgrund. Skumt! Som sagt, jobbigaste helgen, sedan A-stoppet, har snart passerat! Nästan skönt att känna sug å rastlöshet, känns mer på riktigt då! Har ju tyckt att det gått för lätt så jag har väntat på A-aset, nu kom det och det var inte mer med det! ? Kram alla

Är tillbaka i kampen.

Hur lång tid skulle ni vilja säga att det tog innan det värsta suget försvann? Hade ni något substitut till alkoholen?

Har hetsat runt idag. Uträttat ärenden. Har sprängande huvudvärk.
Fick en skrattattack som övergick i en gråtattack när ett "ex" hörde av sig och ville ses för en stund sen... Av nån konstig anledning kan jag "pysa ut" lite frustration över hur jag mår inför honom, så det gjorde jag. Vi ska inte ses, jag sa nej. Han dricker rätt redigt också så det är inte någon jag behöver i mitt liv.
Har kört den där vanka av och an, fram och tillbaka några gånger. Blir lite rädd av det för det beteendet har föregåtts av panikångestattacker förut. Andas och skriver istället.
Meditativ yoga senare. Känns inte helt behagligt just nu att behöva ligga still, röra sig sakta och lyssna på plingplongmusik i 1,5 timme. Känns som att jag kommer bli mer stressad av det. Men jag ska göra det ändå. Jag kan inte riktigt avgöra om det är bra eller dåligt för mig just nu, så jag gör bara för att det redan är inbokat.
Det är inte bra här just nu. Det jag vet med säkerhet är att det blir sämre om jag dricker alkohol.

Tack för att du tagit dig tid i min tråd!
Alkoholen TAR över allt. Så är det. Sorry. Nå botten är inte alltid tillräckligt, du verkar ha slagit i några gånger? Och ser att botten närmar sig på flera fronter? Nånstans i detta måste du nog inse också, att du måste ge upp. Du kommer inte att ha kontroll över alkoholen. Den har kontroll över dig och ditt liv. Den har kontroll över mig också, varje dag jag ger den en chans. Ge upp den, du är slagen, den har vunnit och kommer fortsätta vinna så länge du ger den chansen.
Använd den vilja och styrka du har och ta inspiration av andra. Men du MÅSTE göra det IDAG, nån dag...
Ta dig mod ? Kram till dig, Tura!

Sund inställning Femina! Jag måste rusa, men hejar på dig! Kram

Du kan trösta dig med att ni går igenom den mest turbulenta fasen av tonåren nu. Stormen innan lugnet. Så apjobbigt som det är nu blir det aldrig igen. Ser du ljuset som glimtar där framme i tunneln? Det är 17-årsdagen. Där omkring vänder kurvan och det blir bara bättre och bättre. När de är 18 har de återerövrat sin empatiska förmåga och det är inte svårt alls att älska dem längre. Håll ut! Kram

Talien, Lykke & många andra..
Har läst HELA TRÅDEN nu..
Sitter här på en solig terass i en liten by utanför Barcelona vid havet, där jag bor.
Flyttade till Barcelona city 1998 för körlekens skull. ❤️
Har 3 UNDERBARA barn, men separerade mer eller mindre lyckligt 2014.
Haft så fin relation med pappan, tills han upptäckte mitt alkoholberoende.
Nu får jag inte ha barnen mer än en dag i veckan, och bara ett par timmar.
Fått en erinran från jobbet...
ska alkoholen ta över helt? Ska jag förlora allt? Barnen, jobbet, mitt ex? Mitt liv, mitt ALLT!
Året efter separation, BRA! Fokuserade på barnen och mig själv. Inga män i mitt liv.
År 2: festade mycket med vänner i liknande situation. Män, alkohol, skoj, fest, blandat med ansvar och barn. År 3: lugn igen, men träffade en man här i byn och vi blev blixtförälskade❤️ Så har det varit i 2 år.. nu snart ett år av fortsatt kärlek, men han försöker ta avstånd pga mina dryckesvanor..
han är väääldigt moderat med drickandet.
Vi är fortsattt GALNA i varandra.. men han tål inte mitt drickande.. förståeligt 100%.
Just nu tror jag han börjat dejta någon... även om han var med mig i fredags och allt var kärlek... Känner mig som en osäker tomåring, trots mina 51 år... suck... tar en öl här för att döva smärtan... Vill inte, borde inte etc etc... men vad gör jag???
KRAM TILL ER STARKA FINA KÄMPAR!?❤️
Jag vill och kan också!! Men imorgon...?

Talien, Lykke & många andra..
Har läst HELA TRÅDEN nu..
Sitter här på en solig terass i en liten by utanför Barcelona vid havet, där jag bor.
Flyttade till Barcelona city 1998 för körlekens skull. ❤️
Har 3 UNDERBARA barn, men separerade mer eller mindre lyckligt 2014.
Haft så fin relation med pappan, tills han upptäckte mitt alkoholberoende.
Nu får jag inte ha barnen mer än en dag i veckan, och bara ett par timmar.
Fått en erinran från jobbet...
ska alkoholen ta över helt? Ska jag förlora allt? Barnen, jobbet, mitt ex? Mitt liv, mitt ALLT!
Året efter separation, BRA! Fokuserade på barnen och mig själv. Inga män i mitt liv.
År 2: festade mycket med vänner i liknande situation. Män, alkohol, skoj, fest, blandat med ansvar och barn. År 3: lugn igen, men träffade en man här i byn och vi blev blixtförälskade❤️ Så har det varit i 2 år.. nu snart ett år av fortsatt kärlek, men han försöker ta avstånd pga mina dryckesvanor..
han är väääldigt moderat med drickandet.
Vi är fortsattt GALNA i varandra.. men han tål inte mitt drickande.. förståeligt 100%.
Just nu tror jag han börjat dejta någon... även om han var med mig i fredags och allt var kärlek... Känner mig som en osäker tomåring, trots mina 51 år... suck... tar en öl här för att döva smärtan... Vill inte, borde inte etc etc... men vad gör jag???
KRAM TILL ER STARKA FINA KÄMPAR!?❤️
Jag vill och kan också!! Men imorgon...?