Senaste kommentarerna i forumet

❤ Du är på väg. Nästa gång går det! Du har ett mål, det märks så tydligt.

Med nolltoleransen.
Det var inte så att jag inte ville men ångesten kom och då hände det.

Det slog mig att nykterheten kanske har faser, sådär som kärlek. Någon som har koll på det? Hittar inte när jag söker.

Mått rätt kasst idag, typ som om jag håller på att dra på mig något. Har inte haft några direkta tankar på att dricka men fortfarande tänker jag väldigt mycket på alkohol. Inte så ofta på att jag är sugen utan snarare på allt kring nykterhet, vad alkoholen gjort med mig osv. Längtat till den dag den inte har så stort utrymme i mitt huvud. Ska bli skönt!
Annars har dagen varit bra, nykter förstås. Imorgon hoppas jag plocka 20 dagar.

Fan va übercoolt med 365 dagar ändå - fan va cool du är! Bra där!!

Din stategi är exakt som min, jag ska inte dricka, det spelar ingen roll vad som händer, aldrig första glaset bara. Snacka om okomplicerat egentligen. Jag är så glad att jag kom på det från första stund jag var nykter.
Det funkar ju uppenbarligen för oss båda.

Spännande med ett nytt oskrivet år, jag önskar dig all lycka framöver!
Mod och styrka,
Dee

Tack Jempa123! Alltid tänkt att räkna dagar inte är något för mig men det gör mig peppad. Knappt börjat fundera på suget än, det är 30 dagar som gäller.
Jag tänker ändå det är början på nått långsiktigt men det lurar mig se mot ett mål jag kan hantera.

Väldigt trött nu, ingen ork, bara äter och äter. Låtit mig att falla ner i soffan efter jobbet och bara blunda för oredan hemma nu. Börja visa min familj att jag också kan vara svag och inte längre den som alltid kan ordna det som måste ordnas i det sista hemma. Känns som en ny befrielse och känt mig väldigt lugn av att tillåta mig vila trots jag brukar bli väldigt stressad av oordning. Tänker att när ordningen i mig kommer så tar vi resten.

Grattis vilken hjälte du är, följer samma råd ingen alkohol vad som än händer// kram Strulan ??❤️?????

Idag stod det 365 dagar på appen i telefonen, alltså har jag inte druckigt en droppe alkohol på ett år, rent tekniskt sett är det väl först 00:01 i natt det gått ett år, men vem räknar.

Jag kan nästan inte sätta ord på hur bra jag mår utan alkohol, alla dagar kan inte vara bra men det är så som mitt liv är. Men alla dagar nykter har varit mycket bättre än de jag var full eller bakfull, det går inte att jämföra den totala livskvalitén nu och då.

Hur gjorde jag då och hur kommer jag fortsätta att göra? Jag bestämde mig för att oavsett vad som händer aldrig dricka alkohol, och jag kommer att fortsätta med vara bestämd med det. Så enkelt är det och så förbannat har jag krånglat till det förut.

Jag är grymt nyfiken på år två och vilka överraskningar de kan innehålla.

Mvh

känner helgen närmar sig och det känns rätt skönt att känna att föra helgen gick galant utan massa öl Jag ser med tillförsikt fram mot alla triggers som kommer dyka upp och jag letar fortfarande något bra att hitta på när jag vill bryta stunderna när jag tidigare sugit mig full

Skönt att höra att någon annan startat med samma känsla av uppgivenhet och sen fått kämpaglöd.

Måste skriva av mig lite om se senaste månaderna för att kunna påminna mig själv om det sen, när suget kommer, för det lär det ju göra.

Jag skilde mig för 18 mån sen och första månaderna gick bara ut på att vinna tillbaks mitt ex. Jag tränade, åt nyttigt, gick i parterapi tillsammans med honom... ingenting av det var för min egen skull. Sen kom jag på att jag inte ville ha tillbaks honom - och då hände nåt. Det blev totalt tomt och jag visste inte var jag skulle göra av all tid. För att kunna fixa i min nya lägenhet behövdes ett par glas vin. Sen ytterligare ett par för att kunna somna. Jag dejtade en massa och lät killar behandla mig på sätt jag aldrig tidigare tillåtit. Ångesten över min nya tillvaro har bara blivit större och större och jag har egentligen inte tagit tag i att göra nånting för min egen skull. Varje natt vaknar jag med hjärtklappning och börjar fundera över saker som en vuxen människa borde ha koll på. Lovat mig själv att imorgon tar jag tag i de sakerna. Hur mycket skatt var det jag ska betala? Har jag tillräckligt med försäkringar? Sen kommer jag hem från jobbet med sån ångest över det jag ska ta tag i att jag känt mig tvungen att dricka vin igen. Och så slutar det med att jag skiter i allt och går och lägger mig. Det är verkligen så att allt är på väg att falla, det har inte gjort det än, men det svajar rejält och därför MÅSTE jag hålla mig nykter och frisk.

Du har startat en tråd, bra gjort! Skriv gärna mer om vem du är och hur du har det! Förhoppningsvis ska du snart känna dig hemmastadd här på forumet, där det finns mycket pepp, omtanke och kloka erfarenheter att ta del av.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gått 1,5 vecka nu utan alkohol.
Men är kaos i hjärnan konstant. 11 dagar är inte lång tid i något sammanhang men känns som en evighet.
Pendlar i humöret hela tiden och tänker konstant på alkohol. Sover som en stock men är ändå trött.
Igår var en riktigt kass dag då allt kändes hopplöst, startade gräl med sambon bara för att. Beskyllde hela världen för mina egna problem, vilket får mig att inse hur jävla fast man är i alkoholen.
Idag känns det bättre, men tankar på hur värd jag är alkohol pga av mitt lååånga uppehåll kommer smygande hela tiden.
Men slår ner tankarna och härdar ut, får tänka tillbaka till dag 1 och alla steg jag tog för att jag inte vill ha alkohol i mitt liv.

Dag 11, kämpar på

...Bestämd. Känns bra! :)

...och laddade upp med div gott alkoholfritt inför helgen då jag ska ha tjejkompisar på besök. Skrev till dem att jag inte dricker just nu men att det e ok om de vill ha med vin till sig själva. Kändes inte det minsta jobbigt att vara på systemet ?????

Grattis igen Soffi! :-)
Precis så är det, era ord och tankar är exakt mina också. Jag är precis det där barnet som inte kan låta bli något "bara för att" någon sagt det. Jag måste FÖRSTÅ varför jag inte får.
För många finns nog bara den vägen, sin egen väg. Trilla och resa sig. Nästa gång aktar du dig för den gropen du föll i förra gången och kommer lite längre, trillar igen. Nästa gång aktar du dig både för den första gropen och den andra grenen som fällde dig och du kommer ytterligare lite längre.
På denna vägen är fällorna så många att du tillslut inte orkar resa dig på en stund men du vilar lite och fortsätter försöka på den snåriga stigen med fällor längs hela vägen.
Kanske!, kan ett fåtal med rätt inställning och disciplin lära sig terrängen så bra att de tillslut klarar att snirkla sig vidare resten av livet med bara mindre fall. Många klarar sig på stigen i flera månader, t.o.m år och tror att man lärt sig hur alla fällor fungerar. Så man börjar springa lite fortare och sänker fokus på vägen och pang! Ofta smäller det extra hårt de gångerna man fått upp farten igen.

För de flesta blir tyvärr fällorna övermäktiga. I de värsta fallet kommer man aldrig upp igen. I bästa fall får man tillslut sin egen lärdom att det där snåret har ingen öppning, inget ljus på andra sidan. Bara ett liv av fällor, alltid på helspänn. Möjligen någon enstaka utvecklar sig till Tarzan i djungeln ;-)

...bara en lång metafor om mina erfarenheter av "bumps in the road" och att gå sin egen väg. :-)

PS. Vi borde vara mycket bättre på att kunna berömma oss själva!! Man borde säga det till säg själv mycket oftare, oj vad jag är bra idag! ;-)

Wow, dina inlägg glöder av motivation och målmedvetenhet! Du inser att nu är det allvar och du har en klok plan framåt. Du kommer att genomgå en utredning för att så småningom kanske få bättre strategier eller medicinsk hjälp för att hantera din ångest och rastlöshet och du ska börja med Antabus när du kommer hem, så att du slipper hamna i återkommande "misslyckanden" när hjärnan (som man ju kan säga är kidnappad av alkoholen på sätt och vis) styr dig mot mer och mer alkohol. Många vittnar om att en period med Antabus kan innebära ett ökat lugn - man slipper ta ställning till om man ska dricka eller avstå hela tiden och suget kan minska när man vet att det blir förknippat med väldigt direkta och jobbiga konsekvenser om man skulle dricka.
Stort lycka till! Fortsätt gärna skriv om hur det går!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och välkommen☺
Starkt jobbar av dig att ta itu med saker, vi är ju många här som kämpar mot samma demon.
Ibland är året lättare och ibland blir det jobbigare.
Min första månad som nykter fick jättebra, det är nu först som kampen börjar på riktigt känner jag, men det kan ju vara bli bättre☺
Så all styrka till dig...och Grattis till ett bra beslut!

Tack för dina ord dom värmer ? ja detta forum är bra på alla sätt och man kan både hjälpa andra å själv få hjälp. Har varit här inne förut men det var ett tag sedan. Hur ser din situation ut?

Heja dig! Välkommen hit! Forumet är verkligen ett bra verktyg för ändamålet :)

Första vita dagen och jag hoppas på fler?

Hej! Suttit och läst era berättelser sena kvällar och tidiga morgnar. Fyllda med hopp för er och delar era liknelser till livet och alkoholen.

Skulle bara vilja skriva av mig lite då jag inte tagit itu med mitt liv på 20 år riktigt...förrän förhoppningsvis nu. Kort o gott har det kraschat en del förhållande, inneburit husförsäljningar, förstörda semestrar, sämre barnuppfostran, droger och otrohet. Började supa och ordna fester på 90-talet, fortsatta supa på universitetet. Klarade mig rätt bra och fick min utbildning och bra jobb etc.

Efter universitetet började det spåra ur med huliganism och mindre skala av kriminalitet. In och ut ur polisens celler...slagsmål, sjukhusbesök och elände. Senaste åren har jag saknat äldre förhållanden fast jag idag har en jättefin tjej som jag absolut inte vill förlora idag. Sen kom dråpslaget att bli arbetslös och supandet varje dag på puben och flängde runt för att snacka med öl kompisarna i stan. Minnesförluster, tröghet och allmänt besvärlig som följd.

För en vecka sen tänkte jag bara att det kommer bli min död. Har haft tur många gånger genom mitt urspårade liv med motorcykel olyckor, slagsmål, kriminalitet och ett osunt leverne. Gymmet har skapat mig en trygghet och genom den hållit mig uppe över ytan då man tänker på träning, kost och vila. Vill inte förlora livet och hela min familj till alkohol mer och kommer fan inte ge mig så lätt denna gången. Började antabus behandling (3 månader) denna veckan och 3 nyktra dagar är litet steg i alla fall :) Känner mig impulsiv, glad och träningsmotiverad denna soliga morgon. Mycket me, me and me, sorry. Hoppas ni också mår bra där ute denna fina morgon och stå på er för ert fina positiva klara uppvaknande och era försök i vardagen.

Äsch, beröm dig själv hur mycket du vill. Tycker tom man SKA göra det. Här kommer lite beröm utifrån också: Grattis till två veckor!? En milstolpe!

Tänker mkt på det Pianisten skrev till dig också. Jag vet eg att alkohol inte är något för mig längre. Varför vill man ändå pröva? Eller, inom mig finns en röst som säger: Det var bara en bump in the road, nu har du styrt upp det. Nu kan du dricka som alla andra. Vet att det är ganska idiotiskt eftersom hela forumet är fyllt med folk som bara ska testa ett glas och ett, tu, tre är tillbaka i karusellen igen.

Wow, det närmar sig två veckor! Grattis!
Hoppas jobbdagen blir bra :)

Ska tänka på dig idag Rosé. Du fixar det här. Tror verkligen på dig, det finns så mycket vilja och beslutsamhet i dina ord. Fattar att det är skitläskigt, men det kommer att kännas så bra sen. En dag i taget eller en minut i taget.

Nu var det längesen jag var här. Igen... Alkoholen är fortfarande en följeslagare som envist hänger sig kvar. Och jag saknar styrka att göra mig av med den helt och hållet. Däremot känns den emellanåt inte lika viktig och central som före mitt långa uppehåll, dess betydelse har bleknat en smula och jag försöker skapa ett liv där jag kan ersätta det den ger mig med annat som är mindre destruktivt. Jag pluggar och det får mig att må bra, eller iaf bättre. Jag har ff inte träffat en kurator eller psykolog. Rädslan för att någon myndighet ska kliva in och bedöma mig är fortfarande för stor. Men kanske övervinner jag den skräcken en dag. Nu när jag studerar igen har mitt liv en annan mening och det är denna mening som jag tror i slutändan kommer få mig att välja bort alkoholen. För om något hos mig blir för värdefullt att förstöra kanske jag kommer låta bli. Önskar er alla lycka till och jag tänker ofta på er och detta forum där vi får finnas utan att dömmas. Det är något fantastiskt och vi har alla tur att det finns. Kram till er alla, bekanta som obekanta❤️??‍♀️