Senaste kommentarerna i forumet

Kära Gojan,
Ditt inlägg rör mig, det når mig när jag själv sitter mitt uppe i en äktenskapskris.
Väldigt ironiskt på något vis då "allt" var väldigt nära och härligt fram tills 19:30 i tisdags kväll.
Mer om det vid senare tillfälle.
Jag är glad att du kan finna mening i min tråd och det är alltid lättare om man är två att dela erfarenheter.
Jag känner igen det du skriver om att inte äta, inte sova och ändå vara på topp. Känner också igen mig i din beskrivning runt målmedvetenhet och struktur. Nästan precis så för mig också. Väldigt vilsen emellanåt och sedan fast besluten att ge mig ut på äventyr/jobb i annan del av världen.
Givetvis extremt jobbigt med att aldrig riktigt känna sig nöjd eller ha nått hela vägen mer än ett fåtal gånger. För mig är det en väldigt stor hjälp att träna hårt fysiskt, har alltid varit mitt sätt att fly rastlöshet, ångest och oro. Efteråt är jag alltid nöjd men tanken och planeringen på nästa pass har oftast börjat innan nuvarande pass är färdigt.
Jag har inte fått någon diagnos ännu men visst är bipolär nära till hands. Vet inte vad det skulle innebära för mig att få den etiketten på mig, kanske det skulle hjälpa mig?
Att din man lämnade dig knall och fall på det viset är ju extremt tufft om det inte funnits tydliga signaler tidigare?
Du är stark som en björnhona som tagit dig igenom detta och samtidigt tagit hand om dina barn!
Grymt starkt Gojan.
Jag har också barn som vet vad jag går igenom och alkoholen har väldigt länge varit ett ämne för oss alla. Mitt missbruk har vi diskuterat högt och lågt i många år. Det är skönt att inte smyga längre. Jag önskar jag kunde säga att jag aldrig mer ska dricka, men det är svårt. Just nu känner jag bara att det är extremt skönt så länge det varar. Att ta eller få ett återfall är tungt, det är rent ut sagt hemskt att bli nollställd på sina väl förtjänta dagar och för mig har det känts som ett stort misslyckande och blivit extremt svårt att börja om på dag 1 igen. Därför tycker jag man ska se förbi misslyckandet, lära av det och inte slå så hårt på sig själv. Har man 50 dagar av nykterhet bakom sig och trillar en kväll så har man ändå 49+ i målskillnad!
Eller hur?
Att din bror är så jobbig och elak mot dig, varför är han det? Han borde hjälpa eller ge f-n i dig!
Fokusera på dig själv och dina barn kära Gojan.
Så glad att du skrev i min tråd.
Kramar GP

Hemma från Tanzania. Mår fortfarande helt OK. Viktresan nedåt fortsätter, jag är snart nere i den vikt jag hade som tjugoåring. 17 kg har jag förlorat sedan jag lade om alkoholvanorna i mars.
Under två veckors tjänsteresa i Tanzania har jag druckit en del på kvällarna, på hotellrestsaurangerna. Dock egentligen inga mängder jämfört med tidigare, oftast två glas rött och en whisky. Flera dagar drack jag inget, och när jag blev bjuden på middag hemma hos någon eller på lokal tackade jag alltid nej till alkohol. Jag har varit hemma en vecka nu, utan att ha druckit något, så än så länge - Gud vet om det håller - har jag inte gått tillbaka till mitt tidigare slentriansupande. Men jag tänker ofta på alkohol, det är väl den dystra sanningen.

såg ett inlägg på fb som hittade rakt in i mitt minne och hjärta och var så rätt för mig. Skräcken när jag sökte hjälp för absolut första gången och lämnade ut min största hemlighet : Jag är en alkoholist och behöver hjälp.

"Expose yourself to your deepest fear.
After that, you are free.
Jim Morrison

Så klockrent för mig !!

På med the big girl pants och ta dig själv på allvar! Det är du värd??! Hoppas du lät skammen rinna av med duschvattnet ? och STORT lycka till på nya jobbet idag?!
Idag finns ingen plats för sug!
You go girl ?!
Kram
/Fibblan ?.

Har sovit oroligt. Vaknat o varit svettig flera gånger men däremellan har jag sovit på riktigt! Känner det nu när jag vaknat; jag är mer utsövd o huvudet är ju nyktert! Skönt!

Är spänd då jag börjar ett nytt jobb idag, ska bli så underbart att fylla dagar med arbete o tankarna på annat än mig själv o den arbetslösa vardagen. Längtar efter att sätta tänderna i utmaningen jag fått!

Funderade massor igår... Funderar på att ringa vården o be om medicinering o stödsamtal. Vet att jag inte borde känna skam men det känns skamfyllt att erkänna att jag, en högfungerande, utbildad, stark, klok, empatisk människa, inte väjt för den här destruktiviteten. Jag känner mig väldigt liten och tenderar att krympa ihop av skam av tanken att sitta framför en högutbildad läkare. Men fan heller! Det är ju föreställningen om vad hur beroende person är och ser ut och jag vet bättre! Jag vet ju att vi har olika bakgrund, är långa o korta, har olika könstillhörighet, tjocka o smala, arbetslösa o direktörer, blonda o rödhåriga o allsköns hårfärg o svall osv. Så nu får jag ta på mina big girl pants o ta mig själv på allvar✊

Jag tänker inte dricka idag. Suget finns när jag tänker tanken på nykterhet men jag ger inte plats för suget just nu och just idag✊

Tänker hela tiden på dumma saker jag sagt och gjort eller tror att jag har gjort på fyllan. Inser nu ikväll att det här är en stor anledning till att jag fortsatt dricka. Vill bara döva och glömma gamla minnen som plågar mig, minnen som kan vara tio år gamla en del gånger. Minnesluckor som aldrig har öppnats. Tänk att det kan skapas så mycket ångest av att inte veta vad som hänt under en timme eller två. Herregud. Dessa horribla luckor i tiden.

Ville titta inom dig innan jag börjar släcka ner för kvällen! Och du är still going strong?! Precis som det ska va ?!
Det glädjer mig?!
Känns som vi vunnit på triss nästan ?, plötsligt händer det?! Aldrig känt mig så långt ifrån alkoholen som jag gör nu och det känns så bra att vi kan dela framgångarna och lyckan över det! Du är en klok, och stark och omtänksam medresenär ?!
Och jag är också så glad att du hänger kvar på tåget Pellis ?! Klart det kan kännas ångerfullt att ha släppt greppet. Jag gjorde ju också det för ett litet tag efter jag hakade på er inledningsvis efter semestern där. Men det var då, precis som nu är nu ?! Nu tuffar vi vidare tillsammans ??!
Kram och god natt!
/Fibblan ?.

Tusen tack för ditt svar Manda! Vad glad jag blev för det, hoppas att det går bra för dig. Ja det är sannerligen en kamp att förändra, och tid tar det... jag ska leta upp din tråd och läsa hela. Jag har inte besökt forumet på ett tag på grund av förnekelse och drickande, men jag kan inte ljuga för mig själv längre. Jag har tagit alltför stor skada av a nu och det är dags att bestämma mig och börja kämpa hårdare än vad jag någonsin gjort förut. Jag är inne på dag 4 och avgrunden är halvt öppen, jag hoppas på att klara kvällen det är allt jag kan tänka på just nu. Ångesten är monumental, förstår inte hur det kunde bli så här. Visst, jag har varit utan a enstaka dagar här och där, kanske till och med en vecka, då har jag klappat mig själv på axeln och "unnat" mig "ett" glas champagne. Suck. Vad är det man unnar sig? En baksmälla med huvudvärk och illamående och kemisk ångest? Ska jag välja mellan rastlös ångest som jag har nu eller kemisk föredrar jag det första, men hur slitsamt är det inte att leva såhär? Det känns som att det har gått så snabbt utför för mig nu sista veckorna, har druckit varje dag fram till i söndags. Inga fyllor men några glas på kvällen... som att det skulle göra nåt bättre, det är ju det dryckesmönstret jag har problem med. Jag är i ett slags limbo känns det som, men jag ska hämta styrka från alla er kämpar här på forumet och hålla i tills imorgon.

Idag har varit en hyfsad dag om man bortser från sinnessjuka svettattacker mest hela tiden. Antar att kroppen fortfarande håller på att driva ut resterna från helgens konsumtion. Har dessutom massa ryckningar i ögonen, vet inte om det normalt eller onormalt, eller vad det beror på? Igår hade jag världens humörsvängningar men idag har det varit lite lugnare på den fronten, som tur är.

Jag håller fortfarande på att lyssna på boken "skål ta mig fan" Är nu inne på kapitlet där det talas om hur svårt det är att lyckas på egen hand och med egna målsättningar osv. Jag känner igen mig i så mycket av det som sägs. Jag har testat förrut att sätta mål, gränser och regler för hur mitt liv med alkohol ska se ut. Men såklart har jag inte lyckats något vidare. Boken får mig just nu inte att se ljust på tillvaron. Kommer jag aldrig lyckas?

Just idag så är jag hursomhelst inte sugen på att alkohol och i helgen har jag inga festliga aktiviteter inbokade vilket känns skönt och tryggt.

Snart är det julbord på mitt jobb men då det infaller på en vardag har jag lovat mig själv att inte dricka något, eftersom det är jobb dagen efter (inte för att det hindrat mig förr) Men jag tror på riktigt att jag kommer hålla det denna gång. Finns inget annat alternativ.

Ha det fint alla kämpar!

Imorgon bär det av med tåg till Rättvik och St Davidsgården. Längtar! Hoppas tågbyte och taxi kommer att fungera som det ska.

Denna vecka har sonen praktik på sin gymnasieutbildning, bygg-och anläggningsprogrammet. Det betyder att han ska börja arbeta 06.30 och då ska vara ombytt och klar. Kommunalt resande tar minst en timme eftersom han måste byta buss men då känns det bra för mig att kunna vara till lite nytta och glädje att gå upp och skjutsa honom på morgonen! Sen kan jag åka hem igen och somna om... Han kommer ha praktik fram till jul. ??

Tack för att du tänker på mig Nurture,
Är hemma efter mitt besök med terapeuten. Det var som en fördämning som brast...eller som en champagnekork.
Jag känner mig helt slut nu! Hon berömde mig massor för mitt mod. Hon bekräftade mig genom att säga att mitt drickande på många sätt var en logisk konsekvens av mina erfarenheter - självmedicinering.

Jag har haft en jobbig dag på jobbet idag. Yttre omständigheter som innan jag kom till insikt hade fått mig att gå förbi Systembolaget på vägen hem.
Men jag kände faktiskt inte för det. Känner inte för att dricka ikväll. Jag har ingen aning om hur jag kommer känna i morgon, men precis som rubriken på mitt första inlägget så känner jag att något är annorlunda. Jag känner mig redo att möta mig själv och drunkna i alla känslor i stället för att bedöva dem.

Jag vill i första hand bli av med den kontrollen som alkohol har fått över mig på sistone. Det där att det liksom smugit sig in och tagit alltför stor plats i mitt liv. Som terapeuten sa: Vinet har blivit en kompis som inte dömer....Det ligger mycket i det. En kompis som ibland fått mig att välja bort mina riktiga vänner. En slags snuttefilt.

Nu gäller det att skapa nya vanor....Jag funderar på vad jag brukade göra. Lägga mig och läsa en bok i sängen på kvällen i stället för att fastna framför serier på Netflix med vin och ost. Så nu ska jag meditera en stund och sedan ska jag lägga mig och läsa. Det var länge sedan.

Blir också så glad att du hänger på där bak, då är du ju med på resan som tuffar på så bra just nu????.
Ha en fin onsdag kväll!
Kram ?

Joråsåatt… Jag valde bort mig själv ett tag och valde vino istället. Det gick riktigt bra tills för två veckor sedan då jag nog tänkte att det här gick ju hur bra som helst så det var nog inte någon fara om jag tog några glas en tisdag. Och eftersom det gick bra kunde jag ju få göra det en onsdag också. Hmmm. Så lätt att lura sig själv och direkt fastna i självföraktet och då stoppa huvudet i sanden och inte stoppa sig själv.

Några saker har jag ändå klarat av mitt löfte till mig själv; jag har minskat antalet glas när jag dricker vid de allra flesta tillfällena. Tillfällena har varit färre än innan jag klev in här för att vända min utveckling, men tillfällena har varit alltför många i förhållande till mitt mål som jag satt upp. Så nu får det vara stopp på det!

Upp på självrespektshästen igen.

Första delmålet är att vara nykter i nio dagar. Jag ska föra dagbok om mitt mående under dessa dagar och utvärdera hur jag går vidare när måldatumet nåtts.Jag har satt upp strategier (fysiska som föreslagits för mig här) för att möta suget och belöning på min måldag. Då ska jag sätta ett nytt tidsmål och måendemål med strategier och belöning anpassat för det periodmålet. Har ingen aning om det här upplägget funkar bättre för mig, men tänker att jag testar.

Har lagt in påminnelse dagligen att notera i min logg o har skaffat en app (LetGOH) för att använda meditationerna som finns där och ev göra noteringar under dagen gällande mitt mående och sug, så att jag inte behöver öppna datorn eller vänta till kvällen.

Idag känns det ändå okej även om jag inte vill göra mig själv besviken igen. Jag skäms liiiite mindre över mig själv och känner inte ett förakt för att jag gick vilse igen. Inte alls så som jag kände när jag klev in här. Jag känner mig lite modig som tar tag i mitt liv igen och arbeta med att älska och respektera hela mig; både kropp och knopp. :-)

.... gick det hos terapeuten idag ?

Har tänkt så mycket på dej då jag anar många igenkänningsfaktorer.

Du är så modig. Berätta nu - jag drog på det. Men jag har bett om hjälp nu. Var sååå rädd att bli ’avslöjad’. Men inget händer. Inga ’explosioner’. Bara snälla människor inom vården. Samtal. Nåt blodprov.

Berätta om ditt möte idag och vet att jag håller tummarna ?

Styrkekramar ?

Jag är tillbaka efter några bakslag. Någon katastrof har det inte handlat om, ett par fyllor. Jag kapitulerade fullständigt när en vän kom och kvittrade och sa att nu är oktober slut, jag hade ju sagt att jag körde nykter oktober för att slippa frågor och tjafs.
Så stod hon där med ett par flaskor bubbel och fyllan var ett faktum till halloween helgen, och även helgen därpå. Fastän jag lovat mig själv att det skulle stanna vid Halloween-vurpan. Men icke.
Nu har det inte blivit något mer alkohol sedan förra helgen, helgen som varit var lugn, fin och skön och jag känner mig sådär motiverad igen.
Jag har öppnat upp för min make och berättat hur det ligger till och han förstår allvaret nu, jag har även berättat om det här forumet som hjälper och stöttar mig.
Han ville att jag skulle visa honom det här, men där går gränsen.
Det här forumet är för mig...än så länge.
En dag i taget!

Jag gillar att åka buss, eller tåg. Bara jag inte behöver prata med nån och det är hyfsat tyst. Det är sååå rogivande. Känslan av att sitta still och åka med, och veta att jag kommer dit jag ska utan att behöva anstränga mig.
Lite löjligt... men skulle vilja ha det så livet.. ett bekvämare liv... ?

Har varit riktigt tufft på jobbet. Jag har sagt ifrån mig en arbetsuppgift... en uppgift som jag inser har gett mig ångest. Blir lite orolig över om jag gjort rätt, men jag tror det är rätt. I fyllelivet skulle jag sagt ifrån mig skiten i ilska. Kanske lite demonstrativt. Eller inte gjort någonting åt saken och istället druckit och ältat skiten för mig själv. Jag försöker göra saker snyggt och schysst och hoppas att jag får det lite lättare. Snart.

Hela jag känns som November. Grå och trist. Drar på mig ett leende när jag möter andra, vill inte att andra ska påverkas av mitt humör... och för att jag hoppas på ett leende tillbaka.

Grå och trist... men nykter iaf ?

Och känner igen mig Pianisten. Två och ett halvt år hemma nu. Genomgår en arbetsförmågeutredning. Precis börjat få över till de små extra saker som ska fungera dem med. Och sen ska där i arbete igen. Rädslan. Mina egna tankar är att jag troligen skulle få en ADD diagnos. Men är för envis för mitt eget bästa. Så jag kör mig in i kaklet med lätthet. Kroppen fungerar dock. Men psyket är fortfarande skört.

Vill sända gratulationer till giftermålet ❤. Det är en alldeles särskild känsla.

Jag har bestämt mig för att använda denna tråden lite som min dagbok och skriva av mig lite.

Idag känns det tungt, jag har ångest som heter duga. Det är nu konsekvenserna av mitt handlande börjar att sjunka in, i går var allt som ett töcken men nu är det jobbigt.
Fy fan för mig, självföraktet är på topp. Hur har jag kunnat göra så här mot de jag älskar mest och de som älskar mig??

Sedan har mina tankar kretsat till hur det kommer att bli med det stöd som jag kommer att erbjudas från jobbet? Kommer det att bli lika fattigt som när man fått något enstaka samtal med företagshälsovården för att det inte får kosta så mycket pengar, eller kommer arbetsgivaren att satsa den slant det kostar för att jag ska komma ut på andra sidan med de verktyg för min livslånga förändring jag behöver?

Vad det sprudlar om er! Blir alldeles lycklig från knopp och topp ner till tårna! Så glad för eran skull att ni kan gå hand i hand, jag skulle aldrig ha släppt greppet. När jag startade i somras tillsammans med dig Fina Lisa och Fibblan gick allt så mycket enklare och nu har jag liksom hamnat på efterkälken eller snarare i sista vagnen. Men jag hänger mig kvar här och läser om din glädje och hur himla duktig du är! Ha en fin dag FinaLisa! Kraaam

Jag känner igen mig i era resonemang om att bara ta EN öl som sedan slutar i kaos. Jag har själv gjort det många gånger tidigare och alltid fått ångest. Jag har hängt här på forumet i drygt ett år. Under den tiden har jag lyckats ändra min relation till alkoholen rejält. För att kunna göra den förändringsresa krävs insikt och vilja. Ni har kommit en bra bit på vägen genom att skriva här. Ni kan följa min resa i min tråd. Ett bra tips är att spela upp filmen när ni mår som sämst när tankarna på alkohol kommer. Ni kommer att märka hur bra ni mår utan alkohol efter en längre vit period. Jag själv har som mål att kunna bli "normal" drickare. Det går rätt bra men jag vet att jag mår bäst när jag avstår helt. En dag i taget ?
/Mrx

På Berget har jag varit många gånger men inte på länge nu! Hälsa platsen och njut av den vilsamma dagordningen. Frälsarkransen bär jag dagligen sen många år tillbaka. Livsstegen har jag också gått. Vi får söka oss fram och landa i det som är rätt. Som Martin Lönnebo säger, leva i nåd. Och tillit till att allt blir bra. Önskar dig en vilsam retreat, ska kolla programmet och följa dig i tanken❤️ / mt

Tack för svar! Ja absolut vi får stötta varandra i detta, med en dag i taget. Man vill ju så mycket på en gång....men en dag i taget blir bra.?

Kram och ta hand om dig!

Tack för svar! Ja absolut vi får stötta varandra i detta, med en dag i taget. Man vill ju så mycket på en gång....men en dag i taget blir bra.?

Kram och ta hand om dig!

Tack Nurture! Grät lite när jag läste ditt svar. Underbart att få kontakt med någon som förstår.

I morgon har jag tid hos min nya terapeut. Jag försökte lyfta detta för min förra terapeut men jag upplevde 1) Anklagelser, Hur kan du köpa alkohol när du har ekonomiska bekymmer? 2) Hon dömde ut drickandet som själva roten till problemen utan att se till orsakerna till att jag tar till alkohol.

Vet inte vad ni tycker om det,men jag kände mig mest obekväm och påhoppad. Så i morgon gör jag ett nytt försök med min nya terapeut.

Nästa steget är väl att berätta för min bästa vän. Hittills har jag inte berättat det hör för någon i hela världen. Mycket för att jag skäms så mycket men också för att jag är rädd.

Välkommen hit. Här finns många som känner igen precis det du beskriver, inklusive mej. Vi kan relatera. Så många prestationsprinsessor, mammor, pappor, unga, gamla...

För tre år sedan var jag ungefär där du är nu. Önskar att jag känt till forumet *då*, eller kontaktat beroendemottagning *då*, istället för att försökt hantera allt på egen hand. Men du är klok och har självinsikt. Om jag vore du skulle jag ringa det där numret. Du kommer att få professionellt stöd och ett fint bemötande. För den emotionella biten finns vi alla här för dej.

Styrkekramar ?