Senaste kommentarerna i forumet

AA funkar inte i min stad, inte anonymt för fem öre. Mest ljugarbänk och låg nivå. Skulle ju gärna vilja ha den gemenskapen som andra beskriver dock.
Cairy har jag, kanske ska använda den..? Jaja. Jag har inte alltför bråttom. Mest känslor och tankar i nuläget. Jag tror att det är som du säger. Det sker nog, bara jag kan vara mer ärlig och äkta så.
Kram tillbaka!

Du kommer att hitta nya och få ärligare vänskap.
Har inte läst din tråd, men AA och även appen cariy är ju några ställen att träffa nyktra vänner.
Önskar dig en riktigt fin dag// kram Strulan ??❤️

Trött. Sovit massor och inte fått så mycket gjort i helgen. Snurrigt i huvudet.
I fredags på jobbet var jag lite irriterad över att jag INTE ville dricka.. ?.. Det var ett jobbigt pass! Ett sånt jag förut druckit på och ältat på fyllan. Jag löste istället problemen på plats, bad om hjälp, gråtfärdig.. pratade om svårigheter och ev lösningar med några kollegor och gick hem hyfsat nöjd. Fick bra feedback i slutet av passet dessutom.

Pratade med min bästa vän igår just om fredagsfeelingen. Han hade blivit triggad av en kollega som pratade sprit och öl hela arbetspasset, medan jag var irriterad av att inte vilja dricka. Ingen av oss drack iaf ?
Och tillbaka till mina funderingar kring folk.. Jag är så glad av att ha en vän att prata med! Det är guld värt ❤
Men jag har ju faktiskt nyss förlorat ett gäng bekanta, mina fyllekompisar. Även om jag föredragit ensamheten så saknas något. Jag skulle vilja ha nya bekanta... De första veckorna nykter plingade luren lite titt som tätt från suparpolarna. Men det tystnade, dom gav upp ? och inte mig emot, då var det problemet löst. Men det finns ett tomrum.

Jag har inte direkt förstört några relationer under mitt missbruk. Som jag beskrivit förut har jag mer missat fina relationer, jag har liksom inte riktigt klarat av att ens att bli vän med någon. Även om jag inte direkt förstört nåt, så börjar jag sakta men säkert närma mig det faktum att jag inte betett mig helt schysst mot andra... Det är rätt tufft. Jag vill inte se det. Tyvärr lär jag väl, det är ofrånkomligt.

Mycket gamla minnen har dykt upp under helgen, flashbacks... Hittills under min nyktra period har jag mest sett mig själv ensam, nu ser jag saker jag gjort med andra och hur jag betett mot andra. Igår var jag ut och skulle handla vid 19.30. Mötte flera som var rejält på lyset och osade fyllestank. En som gick själv med en godispåse. Usch, va jag skämdes!! För det där var jag för 7 veckor sen. Jag har varit sååå pinsam! Jag är inte sån längre, tänker inte bli det igen heller.

Det händer grejer. Det är bra även fast det gör ont. Jag tänker fortsätta framåt. Idag, imorgon och så länge jag bara kan ?

Era gratulationer värmer!
Jag känner mig faktiskt lite stolt att jag klarat en längre period än vad jag innerst inne trodde från början, även om jag inte riktigt vågar (får?) vara stolt över mig själv.

Tack också för att ni delar era erfarenheter av AA, @ Kristina och Tackohej.
...även om jag "inte behöver" gå dit. Jag tillhör ju inte dem som "går på vita knogar" för att hålla mig nykter, jag har inte dagliga kval och oändliga diskussioner med mig själv om jag kan/får dricka. Eller hur...? Nej, det kan inte vara rätt att jag mår så mycket sämre psykiskt, inte alls hållbart, jag kommer inte att stå ut.
Och alla psykologer och terapeuter som "inte förstår mig"... De må vara högt utbildade men jag börjar tro att människor med empirisk kunskap och förståelse kanske han stötta mig bättre. Det är ju iaf vad ett flertal här vittnar om liksom Alkispodden med alla sina gäster.
Jag vill ju ha det där bra nyktra livet, inte något som jag lyckas "stå ut med en period". Så det kanske kan vara värt ett försök.
Får se om och i så fall när jag lyckas samla mod.
Sedan finns ju det där lilla spöket i bakhuvudet som säger att jag vill kunna dricka normalt socialt i framtiden. Jag får försöka övertyga det om att -Nej, vi kommer inte att bli inlåsta hos AA, vi är ju faktiskt fria att gå igen om det inte känns rätt...

Så till gårdagen. Det blev en bra dag till slut.
Kom ur den värsta ångesten från morgonen, sedan började eftermiddagsmatinén uppe i skallen... (Första gången jag upplevade den på riktigt..)
Jönssonligan hade flyttat in; -Jag har en plan!... -Lysande Sickan!
Jo, det kändes faktiskt lite så, som att jag tittade på mina egna tankar lite utifrån när de där lysande idéerna dök upp:
- En månad! Det är klart att jag är värd att ta ett glas tillsammans med gubben ikväll!
- Fast jag vill ju inte bara ha ett glas... Hmmm… Eftersom han inte fattar vad jag menar när jag säger att jag dricker för mycket så kan han väl få se.. Tänk om jag idag skulle gå och hämta en andra flaska när den första är slut och dra i mig den själv...
- Vin ger ju faktiskt skön avslappning och det är vad jag behöver idag.
- Och så förhöjer ju vinsmaken känslan av lyx, gubben vill ju bjuda på lyxmat, och vem är jag då att vara otacksam?
-Osv
-Osv

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag redan när de här tankarna pågick kunde se att de var som direkt hämtade ur en film om en mindre lyckad kupp. Ingen bra idé att följa någon av tankarna alltså.

Kvällen blev sedan riktigt bra, kände bara ett sting av saknad när gubben hällde upp vin i sitt glas - det doftade sååå gott! Men jag hade redan beväpnat mig med en alkofri öl i handen, fick lite bråttom att hitta öppnaren, men sedan var faktiskt den matchen klarad.
Maten var gudomligt god och sällskapet, ja, det käraste jag har :-) !

När man väl har insett att man inte är alkoholist men har alkoholproblem.
Att situationer, människor och känslor kan trigga systemet att stänga av och bara hinka på...

Vetskapen om att det aldrig blir bättre men att man ibland ändå bara vill "släcka ner"...
Till slut ser man att det inte är hållbart.
Jag vill inte ha det så!

Man letar vägar att bearbeta känslorna på.
Det går upp.. det går ner... det går framåt, det går bakåt... Men man försöker.
Jag ger aldrig upp!

Nytt mål är nyktert oktober.
För att jag vill.
För mig själv.
För att jag är värd en vit månad!

Jag ger aldrig upp!

Spelar ingen roll vilken situation man är i livet.. Det är suget, tankarna och utmattningen som många kan känna igen sig med.
Se det som en trappa.. ett steg i taget. Bu måste blrja gå, börja förändra.
Hitta nya mönster, nya rutiner... var tacksam att din sambo inte ännu ställt ultimatum. Var tacksam att du ännu har tid kvar att förändra. Än så ligger allt i dina händer, allt är möjligt.

Hur har du det med träning, kost, socialt umgänge i vardagen?

Har du tagit hjälp av programmet här på sidan? Jag tycker att det är toppen bra för att lära känna sig själv, sitt beteende och få nya insikter ??

Önskar dig all lycka, är helt övertygad om att du kan ta dig ur det här! ❤ Kämpa!!

Godmorgon alla,
Idag blir jag utskriven och mår sååå mycket bättre!
Aptiten tillbaks, b-vitamin sprutor gör susen och att känna sig trygg, mediciner övervakning i den värsta perioden. Rekommenderas starkt, känner mig som en ny människa, ångesten borta, känner mig otroligt mycket starkare i min skilsmässa bla.
Nu gäller det att hålla i den här känslan, komma ihåg hur dåligt jag mot ialla år pga av alkoholen och allt som gått snett pga av den.
Ett nytt kapitel och liv har tagit sin början och jag är taggad som f-n ?
Nu kämpar vi alla ?️‍♀️

Nej jag kan ju inte prata med honom, han vet att jag har problem men det är inget vi tar upp. Ibland säger han att jag luktar. Jag brukar säga att jag har lunchat med en kompis som inte jobbar så mycket. Han åker iväg ibland över helgen och tar med vår tvååring. Jag är då själv med lilla och då dricker jag mer än vanligt eftersom ingen ser. Sjutton starköl, en flaska prosecco och en halv flaska rött har jag dragit i mig på tre dagar. Sen kommer dagar som denna när jag tänker att nu är det nog. Tills nästa tillfälle bjuds. Men jag vill inte sluta helt utan kunna dricka måttligt! De gånger det händer känns ju så bra! Kunna bli lite glad i hatten och sen är det bra...

Tack för tipset, jag ska lyssna på podden.

slår mig tanken; kanske du också kunde ha stöd av att på på Alanon möte? Där brukar det vara ett antal (ibland många) som går/gått på AA och insett att de behöver stöd att tillfriskna från medberoende. Bara en tanke. Jag önskar dig en bra dag! / mt

Tycker absolut man kan stöttas i beslut etc av sin partner men vill flagga lite för att inte skapa medberoende. Sen måste viljan och jobbet komma inifrån den som är sjuk i alkoholism. Och framförallt en riktig vilja inifrån att sluta.
Testa gå på ett AA-möte?
Boken ”skål ta mig fan” hjälpte mig att inse att jag behövde hjälp att sluta.

Lycka till med allt och hoppas du kommer ut träsket.

Hej o grattis till en månad!!!
Vill inte ge råd du inte bett om så att säga men vill ändå dela min upplevelse av terapi som kanske inte alls kanske har något att göra med din. Men jag gick hos en del olika psykologer för stress, ångest och annat. Slutade ofta med rekommendationen antideppressiv medicin. Jag var nog inte tydlig med alkoholen där sen tror jag många inte förstår sjukdomen alkoholism.
Nu har jag kört AA och 12-steg och nästan all min ångest är borta. Helt sjukt.

Grattis igen!

till en månad!!! Starkt jobbat ❤️ Hoppas din kväll blev bra o du mår bättre. Kram!!

Är en ny dag!

Om jag fick ge ett råd till mig själv för ca 12 år sedan när jag upptäckte att min man drack i smyg så skulle det vara: Ge honom en chans. Om han inte ens försöker hjälpa sig själv - separera. Hjälp dig själv och barnen innan hela familjen insjuknar i medberoende. Det blir aldrig bättre, bara värre. Men jag hade nog inte lyssnat på mig själv. Jag förstod inte alla konsekvenser utan hoppades att det här skulle vi hjälpas åt att fixa. Vi hade ju varandra, barnen, huset, fasta jobb... Livet rullade på. Vad kunde gå fel? ?

...var oxå uttråkad, stressad, less, men borde vara glad, tacksam osv. Tro mig. Alkohol leder bara till skam, trötthet, ångest o mer stress. När man dricker sig full upprepade gånger med sina egna småbarn i närheten så är man alkoholist. Punkt. Punkt.
Lyssna gärna på alkispodden! Avsnittet med Rebecka Åhlund. Sköt om dig. Det är du värd.

När dottern och jag kom hem eldades det i kakelugnen igen. Som ni vet är det = vit flagg. Det tog nog max 20 minuter innan maken sov i soffan. Ett par timmar senare vaknade han till och skulle in i badrummet. Han var så full att han först tog fel dörr, in till förrådet. Sen är det otäckt att se någon vara så berusad att han knappt kan gå, ögonen kan inte fokusera blicken...
Det blev en lugn kväll för mig i soffan men visst känner jag mig ensam. Väldigt ensam. ?

Tack för ert stöd och för att ni tar er tid. Kaffetanten, mitt hjärta blöder när jag hör om din situation. Jag har hämtat på dagis så full att jag inte kommer ihåg det men det kommer inte att hända igen. Jag hoppas det ordnar sig för dig.

Denhärgången- jag trivs vissa dagar men andra inte. Jag känner mig ganska blyg och osäker också och då hjälper alkoholen att bli lite modigare. Ta för sig och skämta. Jag försöker hitta på grejer men allt är roligare om man är lite lullig.. öppna förskolan, mammagruppen, träffa kompisar...

Fortfarande första veckan och som alltid vid det här laget är suget på vin vansinnigt stort - från tidiga eftermiddagen fram tills jag lägger mig. Åt andra sidan är jag också otroligt trött. Jag lever just nu för att sova, kan inte vänta tills det är kväll, barnen är i sängen och jag kan lägga mig och njuter av en god natts sömn - och det gör jag verkligen. Jag sover mycket lugnare, djupare och faktiskt hela natten. Jag vaknar inte längre kl. 3 bara för att rulla runt i 3 timmar och försöka somna om medan min hjärna rasar igenom alla möjliga tankar och problem och jag är svettig och allt är för varmt, osv. Så jag njuter verkligen av att sova just nu och jag vill helst göra det hela dagen! Dessutom vaknar jag på morgonen utan att vara bakfull och må som skit.
Jag har också öppnat ett speciellt sparkonto - varje kväll innan jag lägger mig överför jag så mycket som jag förmodligen hade lagt på alkohol den dagen - runt 80kr. Jag funderar fortfarande på ett bra mål att spara för, men under tiden är det redan skönt att se att pengahögen växer så fort :)

Har en lång tråd som heter ”Nu” - just nu känns den tung att hänga kvar i.
Jag tar nya krafter, vill ha en fräsch ny start.
Vill vara en sund kvinna och mamma till mina tre fantastiska barn.
Ser fram emot en nykter höst och vinter, en nykter framtid. ♥️

Tack för rådet Tackohej, det får nog bli en ursäkt att ha redo!
Jag är i det läget där jag säger "Hej då" till en del människor som jag umgås med. Jag har gjort så under de senaste åren när jag känt mig redo och jag vet att jag inte vill ha någon mer kontakt. Den här vännen som nu kommer på besök har jag inte mycket mer gemensamt med än just vinet och i kombination mat & en teater/ ett brädspel. Vi ses väldig sällan och det är alltid jag som tar kontakten. Jag gillar inte sådant.
Jag har dessutom andra intressen idag. Jag gillar att styrketräna och jag har nyligen börjat yoga och äta sunt. Jag är glad i detta men hon tar ofta bort glädjen och säger att man får inte bli fanatisk.
Så, anledningen är att jag kanske inte vill fortsätta vår vänskap och då känner jag mig inte bekväm med att berätta något om mitt liv.
Du kanske har rätt i att det är bra att vara öppen inför omgivningen. Vi får se. Just nu känns det tvärt om för mig. Jag har tagit över min egen träning i stort och jag går själv iväg på yogan. Jag har sovit på sömntabletter men avvecklar dem sakta nu då yoga och träning fungerar. Jag har aldrig gjort så här mycket för mig själv. Jag har aldrig givit mig tid. Jag har jämt pratat med andra om allt. Rådfrågat. Vridit och vänt på det med många. Nu stannar det hos mig. Det får ankra. Det är mitt år (tjuvstartat) för nästa hela år, år 2020 - är öronmärkt som "Cinnas år".
Jag märker (är dock vaksam) att jag känner mig tryggare just nu och jag är verkligen tacksam till mitt lugn.
Lugn & lugn. I dag har det stormat inom mig och tårarna ville aldrig sluta rinna. Nu har det lugnat sig med ångesten och jag är jättetrött. Jag försökte först stoppa känslorna men så tänkte jag, fram med chipsen & läsken och handdukar att snyta sig i, och så lät jag allt komma. Det var så mycket sorg och anspänning men det var inte farligt. Jag tog mig igenom och nu är det rätt skönt. ????????

Idag har jag besökt vår närmaste kyrka som firar 80 år hela helgen. Det har blivit kyrkan, AA-möten och naturen (nära vatten) som är de platser mitt hjärta finner ro. Då "fyller jag på" med läkande kraft som hjälper mig må bättre.
Jag hjälpte en gammal man i rullstol komma uppför en mindre backe och rullade honom in på servicehuset strax intill, där han bodde, på väg från kyrkan. Det kändes bra. Jag brukar ju be Gud om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Vi behöver alla varandra. Ena dagen behöver jag din hjälp och nästa dag behöver du min.
Vi har just ätit middag. Min man är tyvärr redan ganska berusad och verkar vara på ganska dåligt humör så det bådar inte så gott för kvällen...
Nu ska jag hämta dottern igen. Det känns också bra att få vara till glädje och nytta med det lilla.
Jag har en sådan stor, tung ryggsäck med mig vart jag går. Jag måste uppskatta och tacka mer för allt det bra och vackra jag faktiskt har redan. Då kanske ryggsäcken känns aningen lättare? ?

Fredagen gick bättre än väntat, inga problem alls. Inget sug. Lugn kväll, vi snörvlar lite med halsont och halvsov framför TV:n efter ha ätit gott. Maken tog en virre och det bekom mig inte. Vaknade i morse utsövd utan ångest. Känner mig stark och mår bra. Nu ser jag fram emot en skön lördagkväll...helvit så klart ?

Delat av din ’erfarenhet, styrka och hopp’, även generöst om motgångar. Förtröstan till en Högre Kraft. Det betyder mycket.
Så bra det känns att läsa att inte kommer att dricka A, oavsett. Det måtte vara underbart för dottern att du kör henne till jobbet, bekvämt förstås, men framförallt att hon känner omsorgen. Hoppas ni har en lugn och fin kväll! / mt

Så bra att du vänder dig hit. Det är så skönt att få vara sig själv här. Alla förstår liksom.
Jag har bett min man om hjälp. Så ja, jag tycker att man kan be sin partner om stöd i det här. Man måste få vara ärlig. Annars hamnar man snabbt i träsket igen. Men om omgivningen förstår, är det lättare att avstå alkohol i sociala sammanhang.
Min mamma är också alkoholist. Det är dit det leder, om man inte bryter med alkohol! Jag vill inte svika mina barn.
Fortsätt skriva här! Som en dagbok. Man ser vilka mönster och triggers man han.
Du kan även kolla om kommunen erbjuder anonym och kostnadsfri alkoholrådgivning/terapi.
Lycka till!