Senaste kommentarerna i forumet

Fyra dagar lär det vara lugnt på. Iaf om du inte varit stupfull i en månad i sträck, då kan du ju lägga på några dagar för att vara safe. Några allvarliga biverkningar är oftast inget att oroa sig för men ibland better safe than sorry. Du kan nog pressa ner det där till tre dagar och starta på 70 cl istället för 100 cl, men du ska ju hitta en väg som passar dig. Fördela dock ut det i små mängder under de vakna timmarna.

Lycka till! ha en plan framför dig som du sen följer slaviskt (tio minuter går väl an men tulla inte annars), och försök skjut upp mellanrummet mellan intagen. Det kommer gå bra! Startar du på en liter så minska med 25 cl per dag så har du bara 25 cl sista och fjärde dagen. Sen är du typ nykter :D

Du har ju precis gjort det bästa man nog kan börja med. Gjort det väldigt tydligt för dig själv varför du vill bli nykter, din motivation och målbild.
I all välmening ger jag dig mina bästa råd jag har efter några år av problem. Var väldigt snäll mot dig själv nu, sänk alla krav. Nykterheten kommer sannolikt att ge dig mycket ny energi, håll lite i den och träna på att slappna av och bara vara. Tro inte att du kan bli en supermänniska direkt efter du slutat dricka, då kör du in i väggen vid den första större motgången. Alla stora förändringar behöver få ta tid. Börja med att fokusera på sånt du tycker om och låt dig vara svag, trött, otillräcklig sen. Bara du inte dricker så kommer livet och ljuset tillbaka. Önskar dig all lycka till.

De larvigt glada dagarna har ersatts av lite gråare dagar. Tråkigt på jobbet, jag är inte helt på hugget och gör små missar. Har inget speciellt att se fram emot, känns mest som det rullar på. Får se vad nästa humör blir? ?

Har hamnat i en lite obekväm situation.. Väldigt kort: en gammal vän försöker lura en nära vän. Det är obehagligt just nu men verkar kunna lösa sig till det bästa.
Men det påminner om något som är jobbigt just nu. Människor. Att se en gammal vän bete sig på detta vis är väldigt obehagligt, och jag har redan svårt för närhet till andra, svårt att lita på andra och sånt där...
Det jag funderar på är ganska luddigt i mina tankar och känslor, jag kan liksom inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det har varit ett tag nu och den här senaste situationen har fått snurr på mina funderingar. Men det som händer är typ:
Jag undviker att titta på folk, viker undan med blicken. Eller tittar på folk och funderar vad de är för filurer egentligen.. eller att jag kan titta på någon och undra om det är någon som kan bli en vän.. Jag funderar en del på varför jag trivs så bra själv. Jag är ju introvert och det är ok. Men är ensamheten helt självvald eller är den också grundad i rädsla? Jag är inte helt ensam, jag har några få nära men resten skiter jag i typ... om jag inte är full, då är jag orädd och gillar alla jag möter.

De här tankarna och känslorna jag har nu kan grunda sig i mig själv, att jag börjar rannsaka min egen pålitlighet efter åren som missbrukare. Det kan också vara gamla sår som börjar kännas. Eller en kombination. Eller nåt helt annat. Det börjar iaf komma upp till ytan lite lätt. Får se var dessa funderingar slutar...

Mitt i allt detta står jag iaf nykter, på dag 46. Och det känns bra iaf!

Hög igenkänningsfaktor. Är också väldigt all in, 100%, men jag har väl också den motsatta, 0%, orkeslösheten - ingentingheten (jag vet att det inte är ett ord). Men att vara lagon, mellan, mellanmjölk det är inte jag. Och det är inte du heller, istället för att vi ska avsky och vilja förändra dessa saker - kan inte det bara få vara okej. Det är ju faktiskt det som gör oss till dynamiska, lite mer spännande än de där lagom-personerna som kan ta 2 glas vin, eller bara ta en godis i godisskålen...

För i ärlighetens namn, att vara lagom (även om det vore skönt och inte så stressande och pressande) så är det ju ofantligt oinspirerande och vi vet ju vilka de människorna är, och de är ju faktiskt rätt så tråkiga. Så jag säger att det är okej att vara 100%, det är till och med bättre än att vara mellanmjölk.

Hej Summertime! Du verkar ha skapat en plan för hur du ska trappa ner ditt vindrickande på ett par dagar. Skriv gärna igen och berätta hur det går för dig!

Kanske är det här inte intressant för dig, du får själv avgöra vad som känns hjälpsamt för dig just nu, men jag tänkte bara tipsa om ett par rader som vi har skrivit angående abstinens, som finns att läsa här: https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens - det kan ju vara bra att påminna sig om vilka tecken man kan vara lite vaksam på, som är bra att söka vård för.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Emma Strövare! Vad klokt du har summerat alkoholens för- och nackdelar här. Det är jättebra att kunna gå tillbaka och påminna sig om när suget sätter in. Du vill var nykter nu, för att kunna vara den mamma som du vill vara för din nyblivna 3-åring och för att du ska kunna minnas alla fina stunder med honom. Du vill ge din vän, som kanske inte kommer att leva så länge till, ett lugnt år och du vill också vara närvarande under den tid du har kvar med henne. Du vill leva utan självhatet, desperationen, lögnerna, döljandet, ångesten, tröttheten. Du vill slippa den ekonomiska stressen och kampen för att hålla dig nykter nog. Du vill klara den utbildning som du har kommit in på, som kommer att ta dig dit du vill i karriären. Det låter som att du har mycket att vinna! Närvaro, mer ork, ett större inre lugn (utan självhat).
Hur ser din plan ut framåt - har du några idéer om vad som kan hjälpa dig att hålla dig nykter?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

I dag är det "ett tjog" i rad utan att jag hällt i mig en massa gifter och jag känner mig nöjd. Jag tänker fira detta med en påse chips! Salta chips. ?

Hej uddda! Jag beklagar att din kärlek har lämnat dig, vilken tuff sak att hantera. Ensamheten blev för svår att hantera utan alkohol och du bröt din 60 dagar långa nykterhet när det här hade hänt och känner dig nu misslyckad. Såklart förstår jag din besvikelse, men jag kan också se viktiga lärdomar som du fått med dig genom det här återfallet. Ensamhet är en riskfaktor för att börja dricka igen. Om du vill göra ett nytt försök med nykterhet kan det vara bra att skapa en sorts krisplan - vad gör jag när jag känner mig väldigt ensam? Nu hoppas jag verkligen, verkligen att du ska slippa bli lämnad av en partner under lång tid framåt, men det kan ju dyka upp andra risksituationer. Vad kan du göra för att distrahera dig från starka, negativa känslor? Vem kan du prata med? Finns det några hjälpsamma tankar som kan vara bra att påminna sig om?
Kom ihåg att det är väldigt vanligt att en resa mot nya alkoholvanor kan vara både lång och krokig. Det här är första gången du gör en helhjärtad satsning på nykterhet, inte konstigt att det är utmanande! Jag tänker ändå att det kan bli lättare att hantera återfall och hitta tillbaka till sin målsättning om man tänker "vad kan jag lära mig av det här till nästa gång?" istället för "åh, typiskt mig, jag klarar det aldrig" eller liknande.
Hälsningar med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för bra svar. Nej har inte tillgång till något lugnande, tyvärr.
Min plan är att försöka sluta på 4 dagar, verkar ju inte helt omöjligt
Planen är en liter idag och i morgon, sen 0,5 l i ett par dagar. Är mest rädd för att få allvarliga biverkningar, mådde pyton idag, men har tidigare kunnat sluta tvärt, det här var något nytt...
Att ha biverkningar för övrigt är inget jag bekymrar mig över, vet ju att de kommer, men brukar se det som positivt då de ju betyder att jag är nykter

Har du inte tillgång till stesolid eller liknande så tycker jag personligen det är enklast att trappa ner på öl. Vissa väljer dock 2cl vodka varannan timme. Fungerar ju med vin också och då typ 5-6cl varannan timme. Jag personligen fixar det enbart med öl. Annars trappar jag snabbt upp igen.

Sen gäller det ju att kämpa och försöka förlänga tiden så mycket du kan varje gång och inte längta till de två timmarna!

Trappa ner under 4-7 dagar beroende på hur länge du druckit. Själv trappar jag oftast ner på 2-3 dagar oavsett.

Soffi tnx för din feedback. Är nog inte direkt en oro, mer funderingar. Med den inställningen jag kommit till nu så känns det ganska klart att mina 30 dgr kommer passera men jag känner att självsäkerheten beror mycket på att jag inte har något planerat under denna tiden som kommer sätta mitt beslut på större prov.
Imorgon är det fredag och jag kan njuta av bara tanken att helgen är på väg och jag inte har en tanke på dricka, eller, jo visst. Jag kan tänka på det men ändå känna att det inte finns något behov. Jag ser bara alla fördelar med att inte göra det. Vi har bestämt att snygga till lite hemma. Barnen skall sova över hos mormor och morfar. Vi tänkte kanske gå på bio och en middag. En härlig helg att se fram emot helt utan berusning!
Men jag har ju varit här några gånger som sagt. Känslan börjar gnaga lite i bakhuvudet, om det är så här lätt hur kan jag då ha problem? "Det är väl bara att göra som jag gör nu så måste jag ju kunna dricka vid lite utvalda tillfällen" Jag har varit minst lika självsäker som nu och sabbat det på bara ett par veckor! Hm....

Igår vart inget vidare, åtminstone inte senare delen och det är ju den man minns. Jag kom iväg lite spontant på träning igen faktiskt efter jobbet. Supergött denna gången med. Sen när jag kom hem skulle sambon iväg ett par timmar också. Hade inte börjat med någon mat. Jag var ganska trött.. Mina barn har blivit så väldigt tjafsiga det senaste alltså! Ju mer irriterad jag blir, desto mer tjafsar de känns det som. Jag försökte verkligen hålla mig helt lugn igår och förklara saker pedagogiskt men min dotter alltså, 8 år.. finns det någon typ av för-pubertet? Denna attityd! Jag blir tokig inombords och vid en viss punkt även utanpå. Det blir aldrig bra. Det där hemska samvetet när man inte orkade vara en jätte bra förälder gnager alltid jobbigt. Behöver fundera ut någon metod jag känner mig trygg i utan detta dåliga samvete..

Idag är en fin dag! Behagligt tempo på jobbet. Var ute ett ärende innan på förmiddagen, härligt väder, soligt, blå himmel och sån här härlig sval frisk höstluft <3 Bara det gav ett litet lyckligt pirr. Knoppen är klar och pigg, det är så tydligt vad bara två veckors nykterhet gör för huvudet. Hur man hanterar problem och stress 100 gånger lättare. Hoppas på en bättre kväll idag, inga planer, kanske bara ha en riktig slappekväll! Börjar märka att det kryper på lite saker med känslan att jag "bör" ta tag i det nu när jag mår bättre. Ska nog ta och backa ett par steg idag.

Nu tänker jag inte dricka mer. Inte en droppe till. Jag skall vara nykter idag, och imorgon. Det är dags att ta ansvar. I morgon fyller min son 3 år. Jag fixar presenter och planerar en underbar födelsedag åt honom, samtidigt som jag varje dag skriver in en alkoholiserad mamma i berättelsen om honom. Han skall inte växa upp med samma sorg och ansvarskänsla som jag gjorde. Jag förtjänar att vara klar i huvudet och minnas alla underbara stunder han ger mig. Idag fyller också min vän år. Det är inte säkert att hon kommer att leva till sin nästa födelsedag. Jag vill inte vara bortdomnad den tiden jag har kvar med henne. Jag vill inte att hon skall lägga sin energi på att oroa sig för mig. Alla världens argument för att sluta dricka finns där, men det viktigaste är nog: jag orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa mer. Jag orkar inte med självhatet och desperationen. Orkar inte ljuga och dölja. Orkar inte ångesten och tröttheten. Orkar inte med den ekonomiska stressen. Orkar inte kampen för att hålla mig nykter nog. Det måste räcka nu.

Fungerar inre att vara utan vin just nu, mår hemskt när jag är utan.
Drickandet har eskalerat och det kan bli uppemot 2 liter på en dag.
Tänkte istället trappa ner under en tid, men i vilken takt är det bäst att göra det?
Tanken är att sen börja med antabus, men först måste jag nyktra till på ett bra sätt

Har blivit dunderförkyld, funderade på att tvinga mig själv att jobba i helgen, det enbart för att jag vet hur svårt det brukar vara att hitta vikarier.
Men sen tänkte jag att nej, sjukskriv dig i helgen och ta hand om dig istället, är ändå ingen som tackar dig om du jobbar ihjäl dig.
Så jag ska bara ligga i sängen och ta det väldigt lugnt...orkar tyvärr inte gå på AA ikväll heller, men jag ska ta nya tag nästa vecka.

Tack för pepp :) Dag tre nu och det känns ännu bättre än igår, jag känner ingen oro inför helgen, ser fram emot att kunna vakna fräsch och utan ångest.
Men tar det inte för givet, en-dag-i-taget.
Men skönt att inte behöva planera för vad och hur jag ska dricka i helgen, ett planerande som upptagit ganska mycket av min tid senaste året.
Maken är hemma i helgen och han vet om mitt beslut om nykter oktober så vi har planerat in lite aktiviteter. Utejobb på lördag, kratta och städa undan sommaren på altanen. Hockey på kvällen, vi bor i en SHL stad. Sova länge på söndag och besöka IKEA sedan för lunch. Han vet inget om mitt engagemang här på forumet, det känns som min egna grej tills vidare, med tiden kommer jag nog att berätta. Vi ska dricka a-fritt bubbel, Nonsecco och bada i spabadet söndag kväll. Har ni testat Nonsecco? jättegott bubbel som köps på bolaget, på den a-fria hyllan då :O
Ganska torr och inte så söt som andra a-fria alternativ på hyllorna. :)
Lite trevligare än a-fri cider från Coop liksom.

Vaknar ensam. Alla andra är där de ska vara. Känner mig lite bättre dag för dag, men fortfarande känns det lite som om jag blivit överkörd av en lastbil. Min kamp går inte ut på att bråttas med sug mot A. Vi har en massa A hemma men det bekommer mig inte. Jag bråttas med ledsenheten, ensamheten och ångesten. Men jag är iaf här. ?

Fina du, jag tror det måste få ta tid. Allt som tidigare varit maskerat under alkoholen kommer ju upp i ljuset när alkoholen inte är med längre. Så känner jag också. Kanske är det för tidigt i nykterheten att begära att du ska vara precis lagom. Jag har ju exakt samma problematik: "Det här var härligt, jag gör det i absurdum". Lite av min problematik tror jag ligger i adhd. Hyfsat säker på art jag har den diagnosen pga flera i släkten har det och jag känner igen mig i allt. Ska ta tag i utredning nu när jag är nykter. Nu menar jag inte att så är fallet för dig, men det kanske skulle kunna vara en sten att lyfta på?

Jempa123: Tack för pepp snälla du ? Kram

Soffi: Men eller hur? Jag stressar nog mest för att jag vill leva upp till förväntningar. Måste sluta med det.

Dag 33 alltså. Dagarna rullar på och jag med dem. Började leta i minnesbanken och insåg att det är torsdag idag. Insåg också en till sak! Inte på hela veckan har jag funderat på fredagen och vin i samband med den (svåraste dagen). Alltså, klart jag funderat på vin men det där invanda till helgen-tänker har uteblivit. Hur skönt? Som att jag sskta börjar programmera om mina helger. Istället för att öppna boxen så ser jag fram emot mys, utflykter, natur osv.

Tack Vinäger, Soffi & alla andra godingar - jag har inte uppdaterat min tråd på evigheter och såg era inlägg först nu. Jag är tacksam över att du fick gråta en skvätt, Soffi - det är precis vad som behövs ibland. Jag har den där versen som ett mantra när jag känner mig låg och värdelös. Det har funnits många sådana stunder i mitt egentligen så privilegierade liv. Varför gör man våld på sig själv? I onödan?
Så här kommer en repris:

Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du.

Nu måste jag avvika till jobbet, men återkommer i helgen om hur det har gått med mina 100 dagar...
Allt gott & var rädda om er därute.
Ett knippe kramar!

Vill bara säga TACK!

Jag har inte följt dig och vet inte din historia, din tråd har inte varit aktiv sedan jag kom in här..

Men igår skrev du en vers till Femina.
Jag läste den och nu sitter jag med tårarna rullande över kinderna i en strid ström..
Jag har inte kunnat gråta på många år...

Tack Rosa-vina?
Ja, det är verkligen sjukt sorgligt vad mycket elände och död som alkoholen orsakar. ?

Ja, det gick bättre igår och det känns lugnare igen. Men sömnen funkar inte som den brukar, beror säkert på att vi just nu inte sover hemma.
Är trött men vet att det blir bättre när vi kommer hem igen.
Har köpt en ingefärsdricka i form av pulver i praktiska små påsar som är jättegod. Bra alternativ till te men går även att dricka med is.
Ha en skön höstdag alla forumvänner ????????

Kramar
???

Tack för era kommentarer om igenkänning, det betyder mycket för mig att inte vara ensam <3.

@Jempa. Jag tycker också om att kunna gå all-in i saker. Men, jag tror jag gör det på "fel" sätt...

Tänk att kunna ta ett glas vin och njuta till 110% istället för att dricka till 110%. Jag vill kunna träna för att bli starkare och må bra till 110%, inte träna till 110% och köra slut på kroppen och få ont. Ta en kopp te och känna den goda smaken och njuta, inte tycka att "det här var ju gott" - och ta fem koppar till så att man måste springa upp flera ggr på natten och inte få sova. För att inte tala om att kunna gå ut så här på hösten och ta in den klara friska luften, sparka i löven och njuta av färgexplosionen i skogen - utan att kliva iväg över en mil i snabb takt, för fort för att njuta av allt, och få skoskav....

Tror att jag nämnt att jag går till en terapeut sedan ganska länge för att få hjälp med ångest- och stresshantering. Hon pratar mycket om att jag måste ta hand om mig själv och vara i nuet. Objektivt låter det rätt, men jag vill inte, förstår inte, KAN INTE. Jag vill inte vara jag, jag vill inte vara här, jag vill vara i en framtid där allt ordnat sig. Och där den där tomheten jag har inom mig är borta...
För ett tag sedan berättade jag om alkoholen. Det gick hyfsat lätt, hon var inte dömande. Men hon drog slutsatsen att min ångest var alkoholrelaterad. Hon trodde mig knappt senast jag var där, att jag varit nykter i snart en månad och att min ångest är MYCKET värre. Men så är det, begriper inte hur jag ska reda ut min livssituation och saknar den där "lätta" bakfylleångesten som kan maskera den verkliga...

Försöker verkligen förstå vad som gör mig så handikappad. Den duktiga, omtänksamma och hjälpsamma som alltid rycker ut och hjälper allt och alla - samtidigt som hon är fullkomligt oförmögen att ta hand om sig själv på ett bra sätt.

Letar nycklar...

Igår passerade jag förresten fyra veckor nykter :-).
Japp, jag har förkastat alkohol som "nyckel" :-)

Stress - en folksjukdom även det?
Jag har också en utmattning i bagaget och håller helt med att man nog aldrig blir densamma igen. Har dock insett att stress handlar mer om min egen inställning än om måsten och andras krav, det är upp till mig att säga ifrån och inte bara tiga, vara duktig och köra på. Det är inte alltid lätt att säga ifrån (läs skitsvårt), men om man påminner sig om sjukskrivningen (över två år för mig) så går det lättare.
Jag känner också igen mig i suget att dricka när det blir för mycket, behöver bedövningsmedel när huvudet övervarvas...
Starkt att du kunde stå emot!!!
För varken stress eller alkohol är värt det!

Ja, vem är starkast, den som absolut vill klara allt själv eller den som har styrkan att ta emot hjälp.
I min värld är det den senare, den som kan ta emot hjälp när det behövs. Kanske för att jag själv har så svårt att ta emot hjälp och beundrar dem som vet när det är dags att ta hjälp och "seglar om mig".
Du för ditt livs kamp, alla medel är tillåtna!

Jag är bara glad att kunna hjälpa till!

Berätta gärna hur det utvecklar sig här om du orkar.

Vill du få hjälp att sluta dricka alkohol så kan jag varmt rekommendera alkoholhjälpens internetbaserade program som finns på startsidan här, det är ett 11-veckors program där du jobbar med dig själv i olika block tillsammans med en av rådgivarna. Det var en stor hjälp för mig när jag väl bestämde mig för att sluta helt.

Kram, god natt, mod och styrka ??
Dee