Senaste kommentarerna i forumet

Sovit gott på tåget i natt ??
Hur står det till med huvudet ditt? Min värk, verkar ha bitit sig fast rejält..?. Nåja, skönt o veta att den inte kommer från stackas kroppens febrila jobb med att bli av med giftet..
Ha en skön söndag ?!
Stor kram
/Fibblan ?.

I början av min nykterhet var den stora frågan varför jag en gång började dricka.
Jag har svar så det räcker och blir över nu.
Jag har druckit för att hantera / dämpa en överaktiv hjärna som aldrig kan sluta analysera allt.
Jag har druckit för att få sova.
Jag har druckit för att få energi.
Jag har druckit för att dämpa all värk i kroppen som kommer med extrem stress.
Jag har druckit för att slappna av och ha roligt.
Jag har druckit för att trösta mig när jag är ledsen.
Osv
Osv
Osv

I torsdags blev jag förbannad på att jag inte mår bra och inte orkar något och bestämde mig för att köra på med ett "normalt" schema med pannbenet som hjälp.
Full fart i torsdag alltså. Totalkrasch i fredags - helt orkeslös och viljelös igen. Men då hade jag redan hunnit planera helgen full med aktiviteter som inte går att boka av...
Lyckades köra på för fullt igår igen. I natt har jag inte kunnat sova knappt något. Hjärnan övervarvar igen av gårdagens intryck samt ångesten över hur jag ska orka idag om jag inte sover. För övertrött för att sova helt enkelt. Stressad så att hela kroppen värker.
Men jag är iaf nykter fortfarande så jag behöver inte vara orolig när jag snart sätter mig i bilen, inte en enda beräkning behövs över hur mycket jag drack igår, hur många timmar det gått och vilken förbränningstakt jag kan tänkas ha. Sååå skönt! Ett stort plus som jag kan se tydligt mitt i eländet :-).

Just nu tänker jag att jag är en idiot som slutade dricka innan jag hade en verktygslåda för hur jag ska hantera "allt", dvs mig själv...
Jag behöver ju alkoholen för att fungera.
Ska jag börja dricka igen? Jaaa! Lysande Sickan!
Visst, jag kommer ju absolut att jobba på att samla ihop de där verktygen jag behöver för ett nyktert liv när jag går tillbaka in i alkoholdimman. Jomenvisst, eller hur?!
… måste få ironisera lite över att jag känner att jag sitter i en rävsax, inmålad av mig själv i ett hörn.

Skulle kunna skriva en hel roman om "att dricka eller inte dricka …", men måste dra nu.
Återkommer, ska försöka besöka er också då.
Kram till er alla!

Det är ofta man dricker av slentrian och för att det är helg. Jag har försökt ändra på det hur många gånger som helst (och misslyckats flertalet gånger). Men denna helgen väljer jag också att inte dricka alls.
Tänk så mycket mer man får ut av helgen! Hela söndagen också utan ångest och bakfylla.
Ha en fin fortsatt helg ?

var jag nykter.
Idag med.
Inget måste dricka för att det är helg.
Är inte sugen på det.
Det är nog första gången som jag inte dricker bara för att det är helg.
Som jag hoppar över det för att jag faktiskt inte vill.
Gött mos.
Mår bra

till er båda för responsen och cyberpussen tillbaka Mulletanten <3 Jag vill ju inte få onda ögat av Berras fru så jag klappar´n bara lite lätt på axeln :-))

En påminnelse om mitt ex....jag hade inte sett på henne på annat sätt än för många decennier sen när vi skildes. Men efter ett år som singel och vi sågs igen så tänkte jag, helt ärligt, vilket spöke :-O Hur kunde jag tycka att hon var snyggast ???? Tiden förändrar...

Idag smälter jag för ett par vackra ögon ! Gärna mörkögda ! Ett litet tips sådär bara :-))

Tack alla vänner för stödet. Dagarna går på min sjukskrivning och jag känner att det går framåt. Jag äter nu bara min ångestmedicin en gång på kvällen och den hjälper mig att somna. I kombination med den andra antidepressiva så sover jag bra och hårt framför allt på morgonen, är lite fundersam och stressad över hur det skall gå om jag nu börjar jobba om en vecka då sjukskrivningen slutar enligt pappret. Skall träffa min läkare i veckan som kommer och får diskutera detta med honom.
Idag är det en vecka kvar till vårt bröllop och att vara hemma nu har verkligen räddat hela saken. Jag har kunnat fokusera på vad som måste göras i lugn och ro, en sak i sänder. Dagen innan allt sprack så hade jag fullkomlig panik och ångest över hela grejen men nu ser jag fram emot det igen <3

Jag har faktiskt börjat hitta tillbaka till en positiv känsla med ett av mina gamla intressen också nu när jag gått här hemma, att laga mat. Jag har dragits till köket och njuter av att gå där och pyssla nu. Det är ett lugn och något som kan hålla en sysselsatt i flera timmar om dagen. Sen kommer ju en fin belöning efteråt! Önskar att jag skall kunna hitta den här njutningen och lugnet även när jag skall börja jobba igen men jag vet också att det är den där förbannade vardagsjäkten som förstört intresset innan.
Tror och hoppas dock att mitt liv och prioriteringar kommer se annorlunda ut efter allt som hänt. Det börjar sjunka in att livet inte kan bestå av dagliga sensationer. Stor njutning kan verkligen finnas i det lilla

Det måste vara ett gott tecken FinaLisa, och lite som jag skrev om häromdagen, det är inte dagarna som räknas egentligen utan hur vi hanterar dem???! Men visst är det kul o fira när man når målstolparna ???! Dag 20 för mig, så 25 för dig!
Bra jobbat vännen ?!
Har också funderat över Pimpim.., vi drog ju tillsammans där ett tag ?☺️! Förhoppningsvis bra, att livet rullar på så pass bra, att det varken finns tid eller behov av alkoholhjälpen?.
Kram
/Fibblan ?.

Nu har jag glömt vilken dag jag är på...?
På tisdag är det 4 veckor, så mycket vet jag iallafall ? och att Fibblan? du ligger/sitter 5 dagar/rader bakom mig i tåget.???????

Har läst tillbaka i min egen tråd och under förra hösten. Jösses vad jag kämpade fram och tillbaka och hit och dit!
Och så himla mycket stöttning och kärlek jag fick av alla er fina forumvänner?????
Blir alldeles varm inombords och samma är det nu?
Men jag saknar PimPim! Vart tog du vägen!!??

Kramar
???

Tänkte på en episod i livet när frugan lite svartsjuk såg hur jag tittade på annat kvinnfolk när vi åkte med bilen...
-Var hon snygg, brukade hon fråga med en svart och kisande blick?
Situationen blev lite obekväm för föraren i bilen, och första gångerna skruvade han lite besvärande på sig, tills han kom på bästa svaret...
-Ja, man måste ju fortfarande kolla att man har den bästa bruttan.
Det brukade lugna ner även den mest pinsammaste situationen, och med lite övermod kände man att man hade räddat även denna stund.

Jo, jag kollar fortfarande på andra kvinnor, men inte på ett sexuellt sätt.
Snygga kroppar är visst vackert att titta på, men inget jag drömmer om att slänga mig i säng med.
Jag tittar på ansiktet och letar efter mjuka fina drag, ett leende kanske, och tänker att hon måste ha en väldigt stolt pappa, precis som jag är över min.
Ett bekymmerveck i pannan kan starta tankar hos mig om vad som bekymrar henne, är hon olyckligt, och varför?
Eller att hon är hårt tatuerad, vad vill hon manifestera med detta?
När man ser en person som kanske har drogproblem så är de ofta ärrade i ansikte, och då tänker jag ofta, vad har hon varit med om.
Eller uteliggaren som går med smutsiga kläder, vad är anledningen till att just han befinner sig i hans läge, hur mår han?

Så gubbsjuk?, tja får man väl bedöma mig som man vill...
Jag vill komma åt personen på insidan, och inte på utsidan, vill veta personens historia.
Därför blir äldre personer mer intressanta, de bär på en längre och oftast större historia, sitt liv.
Den vill jag komma åt.

Och forumet bär på så många livshistorier, därför är den så intressant, och respektfull.

Och Novembervädret, ja mer finns att önska...
Gräsmattan på baksidan är full av vissna löv trots att vi inte har ett enda träd kvar hos oss, det är grannarnas...
Tillsammans med en söndertrasad och lerig gräsmatta har de geggat ihop sig, blöt och tidigare frostbiten.
Kvar står träden med spöklika och spretiga grenar, nästan som ett skelett mot en gråmulen himmel.
Går man ut känns det som om någon stod med en spann med fuktig och kall luft och häller den innanför kragen.
Långsamt kryper den ner för ryggen och man ruggar till för en sekund, och tänker. ..
Näru, krattj..eln får stå kvar i garaget tills i vår, jag går in och sörplar ännu en gång på det varma frukostkaffet som nu lär smaka ännu bättre.
November är en stugsittarmånad, tvärsom mot sommarmånaderna..

Och så blänger jag på min kära hustru, och tänker. ...
Henne vill jag bli gammal med, det är kärlek det...

Berra

Åh vad jag gillar er! Kanske Mies tråd inte finns tillgänglig mer? Inte här på forum. Min första tråd är borta har jag för mig.
Puss på et båda två i skitvädret??
/ mt

Igår ville jag verkligen verkligen dricka, hade en fantastisk dag fram tills eftermiddagen då energitjuven på jobbet skulle ha möte med mig i två timmar. Efter de ville jag både dricka och kanske skälla ut någon. Slutade med att jag satt och gick igenom dagen med min man istället, två timmars ältande senare ville jag inte längre dricka. Nu är det träning och sen hemmakväll. Hade en fest igår men ljög mig ur den, lika bra så här i början. Tack för kommentarerna och peppen. Känns som de börjar bli svårare nu, 1 vecka in. Minns knappt senast jag inte druckit på så länge om jag inte vart sjuk.

brukar aldrig titta tillbaka för det jag skrev i dåtid var aktuellt just då och väldigt sällan aktuellt idag. Jag försöker ju i görligaste mån leva i nuet men nu ville jag ju få reda på Mies tråd som kanske kunde vara till hjälp för en anhörig på "andra sidan".

Men lite kul var det ju att vi redan för 10 år sen diskuterade gubbsjuka :-))) Idag är vi ju vackrare och förståndigare än så :-)))

Jo jag brukar också gå tillbaka ibland i min tråd.
Det är märkligt hur mycket känslor som poppar upp då.
Ibland gör det ont, och dessemellan kommer det lite värme i bröstet.
Och däremellan har jag svårt att förstå vad jag då menade, hur tänkte jag, då?

Mest irriterad kan jag bli varför jag rörde upp känslor igen, varför rörde jag om i grytan?
Ibland är det bästa att låta det begravda ligga orört stilla.
Samtidigt som det också kan kittla det emotionella till bristningsgränsen.
Det kraftfulla med forumet är att det är aktuellt i både nu och dåtid, under rådande förutsättningar.

Det finns många anledningar till att vi dricker för mycket, de är involverade så otroligt mycket i varandra.
De mesta bygger på känslor, att få uppnå nya, gamla, eller bara för att få vara kvar i den.
Det är därför jag tror att de som är beroende är känslomänniskor, och de är beroende av....känslor.

Bara en teori, så här en lördagsmorgon där jag precis som jag brukar, skriver ifrån en varm och skön säng.
Ute är det sur-regn som hörs genom det öppna sovrumsfönstret ,och vem vill kliva ur sängen då.
November är en tid som inte bjuder på några önskemål om att vara ute i onödan.
Skönt att vinterdäcken redan är på, skulle faktiskt föredra lite snö, istället för det här.

Men lugn i sinnet, det är det viktigaste, inget behov att behöva döva bort något.

Berra

Finns det en härligare känsla än att vakna upp en lördagsmorgon utan att det känns som att man har en hel höbal i munnen, illamående och en fruktansvärd huvudbärk.. Igår blev det Loka Hallon hela kvällen! Nu kommer morgonkaffet smaka sådär alldeles förträffligt gott som det bara kan göra en morgon utan alkohol dagen innan..

..du trogna kämpe??!
Jag har haft det lite småjobbigt idag, men inget som inte lite vanlig självomsorg rår på..?
Tidig sänggång för att försöka få bukt med huvudvärken..
Nu ligger ju du 5 dagar före mig s.a.s., men eftersom du också har bekymmer med detta, så undrar jag också om det är ngt slags symtom (?) på det härliga beslutet, som vi så fantastiskt lyckas hålla i ??!
Oavsett..
Kram och nykter godnatt
/Fibblan ?.

Det låter som en underbar plan för morgondagen. Så bra och starkt jobbat hittills. Om bara några dagar är det 30 dagar, första månaden... det går snabbt framåt. Kram! ?

... Sorgligt? Jag kan fortfarande sakna min vän. Trots att mina rosa glasögon föll av och han förvandlades till en "gammal gubbe" igen. Vi kommer ju inte ha anledning att träffas framöver när jag väljer att lämna AA. Jag kommer heller inte besöka kyrkan där han och hans fru är kyrkvärdar, av uppenbara skäl. Jag kommer inte höra av mig via sms. Jag raderar hans meddelanden varje gång av rädsla att tappa omdömet ifall jag dricker A. Tyvärr har hans nummer numera fastnat i mitt minne så trots att jag raderar och raderar så har jag lärt mig numret utantill. Jag vet inte om han förstår att jag bara stannat kvar inom AA sista tiden för att fira hans 30 års dag, men nu får det räcka. Nu ska jag försöka stå på egna ben. Lite som "Bambi". Men vi "klickade". Jag tycker om honom, trots allt. Och han tycker om mig och vill mig väl. Han har inga egna barn. Kan det spela in, tro? Jag gav honom en liten "öppning", en hint, häromdagen. Jag sa att jag kommer vara med på Sinnesromässorna på torsdagar efter min kurs framöver. Det var en liten inbjudan om att jag gärna vill hålla kontakten, utan några vidare krav. Han svarade att han skulle hålla det i åtanke. Vi får väl se hur mycket han kommer sakna mig framöver när vi inte längre springer på varandra på möten varje vecka. Jag ber bara om Guds vilja, inget annat. Jag är redan oändligt tacksam för allt jag fått. ?

jo men ibland är det bara så att det ska ligga där det ligger :-))
Nu var det en kvinna på anhörigsidan som skrev om sitt liv som kanske skulle kunna ha hjälp av det som Mie skrev för länge sedan. Som jag ser det nästintill 2 identiska berättelser :-((

Om det är något jag blir fruktansvärt illa berörd av så är det kvinnomisshandel i alla former. Och det inbegriper prostitution, trafficking, psykisk misshandel.....precis allt där mannen anser sig ha en rättighet att trampa på kvinnan :-((

Jag tror inte att det är specifikt för beroendepersoner utan att det i det sammanhanget synliggörs på ett helt annat sätt. Krakar som går till prostituerade är bara så sjuka i sitt beteende så det är vidrigt.....kanske kan man påstå att just det tillvägagångssättet är en typ av beroende men jag håller inte riktigt med där.

Ibland är det bara för enkelt att skylla på alkoholen eller drogerna...

Men nu tar jag ett djupt andetag och lägger detta ämne åt sidan och gör klart för helgen :-))

Ps Jag såg nåt inlägg från forntiden där Mulletanten,Mie, Berra och jag diskuterade gubbsjuka :-))) Ds

Soffi. Du hjälper mig ?

Lykke. Den som först kommenterade min tråd och fick mig till att känna hopp här ? Tänker på dig ibland även fast jag inte vet vem du är. Hoppas du är kvar och läser

Fortfarande i ångestens klor. Bättre både igår och idag, men inte bra. Dyker upp fler och fler tankar och känslor om livet. När jag ändå är nere kan jag passa på och gräva djupare. Läste mina två första sidor och hittade ett inlägg som fick mig att minnas en sak jag inte tagit upp.
Mina föräldrar.
Nära till alkohol, båda två. Ingen av dom har någonsin gjort mig illa under berusning. Snarare tvärtom så har jag bara positiva minnen av fester i barndomen. Ingen extrem fylla, bara minnen av att somna tryggt medan de vuxna festade. Ofta vin om kvällarna även om det inte varit fest, men aldrig hårda ord eller beteenden som varit obehagliga. Min syster säger samma när vi pratat om det.
Jag har aldrig haft meningsfulla samtal med nån av mina föräldrar. De har heller aldrig varit elaka. Pappa var helt osocial, mamma är social men det har känts som ett evigt kallprat. Mamma är snäll men definitivt inte nära. Och det "snälla" känns mer som daltande och i många fall som "bakom-ryggen".
Pappa är död sen många år, mamma lever.
Ganska kort beskrivet men det viktigaste.
Jag tog upp ett av mina problem med mina föräldrar med en psykolog för 9 år sen men fick nåt svar om att det förmodligen inte stämde.
Men jag kanske skulle ta och söka hjälp igen? Och bli förminskad ännu en gång? Bitter, men iaf nykter, fredagskväll blir det..

"Fredagsfrid" var jag på idag, precis som förra veckan. En slags halv retreat dag som börjar med andakt kl 09, fortsätter med ett yogapass, därefter mässa, lunch och avslutande meditation till kl 14. Där emellan fri tid att läsa, måla eller bara vara. Jättehärligt! Jag kommer att fortsätta gå dit.

Jag har läst "Bryta vanor" utav Carl Gyllenhammar. En bok om typ KBT mot missbruk som främst vänder sig till vårdpersonal men jag tycker den var intressant.

Nu har vi ätit middag och jag dricker lite vin. Jag dricker ur ett mindre glas än tidigare och i långsammare takt. Känner mig rätt tillfreds inombords så jag behöver inte ha bråttom att hälla i mig A för att döva något.

Jag har lärt mig uppskatta fördelarna med att vara nykter. Sova gott utan avbrott och utan att vakna med ångest. Kunna skjutsa dottern utan problem och känna mig till glädje och nytta för någon annan. Kunna känna mig alert och förväntansfull inför dagen och göra bra saker istället för att bara vara bakfull, trött och seg utan glädje.

Igår bakade jag morotsmuffins, t ex. Bara sådär! Försöker lägga mer energi och kärlek i middagsmaten. Vågen står numera på ca 85 kg och det är bättre än på många år! Försöker fokusera mer på nuet och närmaste dagarna/veckan. Känner mig gladare och mer tillfreds med mig själv och livet nu. Hoppas det håller i sig! Men det är mycket upp till mig själv att se till att det håller i sig. Underhållsarbete, kallas det. Steg 10,11 & 12. Man får ingenting gratis, utan lite arbete och engagemang. Vaya con Dios... ?

Men så härligt, lite som att resa bakåt i tiden ?

hur många tusen kommentarer fick jag upp där ?????? Från typ 2009 och framåt..... Men inget trådnamn :O
Men 21 januari, 2009 - 12:44 skrev Berra på dagtid för att fira sin första 8 veckor :-)) Ja, jag vet man ska inte läsa bakåt bara framåt !! Men kunde inte låta bli :))

Ja du, är väl helt avtrubbad efter alla år så vet knappt vad som är normalt längre. Minsta lilla problem eller motgång och det ska bråkas. Aldrig hennes fel, alltid en anledning. Helt slutkörd.

idé hörru :D

Men pröva och googla namn och alkoholhjälpen så borde man hitta tråden, nätet glömmer aldrig ?