Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat att ta tag i det! Fortsätt så :)

Åh, vad jag önskar att du kunde få det bra!
Tankarna på alkohol förändras visst efter ett tag som nykter. Jag har önskat flera gånger att jag skulle vilja dricka. Men jag vill inte. Förmodligen bra så.

Jag tror ju på sätt och vis på en högre kraft. Och samtidigt inte... Jag har bett på sistone jag också...
Kram!!!
❤

Soffi ❤
Du är min ängel just nu! Det ska finnas en väg för oss också. Vi måste fortsätta tro och försöka.

La mig ner en stund alldeles nyss och pratade med mig själv. Hittade ett meditativt lugn. Skönt!
Då drar det igång i lägenheten ovanför. Renovering ?
När jag äntligen fick några minuters ro!!
=
Jag blir så sjukt arg!! Varför nu?!

Men. Ilska är skönare än ångest. Fick en sån där litet "alltäråthelvete-skrattanfall". Känns lite bättre...

För nåt år sedan när jag hade en ångestperiod fick jag nån form av ingivelse av att åka till kyrkogården. Gick runt och kollade gravar och tänkte på att den dagen jag ligger nedgrävd kommer det att vara utan att ha åstadkommit någonting i mitt liv. Ruggiga tankar helt enkelt. Åkte hem, tände en cigg, tog en öl och tänkte på döden. Fick ett meddelande från en kompis med en bild på en kille och texten "Han säger att han känner dig". Jag stirrar på bilden på den främmande killen och obehaget kryper i mig... vem är han och vad handlar det här om??? Men självklart.... suck... bilden på killen hoppar skrikandes fram och förvandlas till en demon... sånt där skrämselskämt...
Kul att få det när man sitter med dödsångest?!
Ja. ?
Jag garvade faktiskt. Blev skrämd ur ångesten. Det lättade och nån dag senare gick jag på fest och söp till, glad som bara den.

Jag önskar önskar önskar att det skulle ske något som faktiskt underlättar i mitt liv. Det börjar bli rätt tröttsamt att bli skrämd ur ångest, eller som idag... låta ilskan överrösta ångesten. Tänk om det skulle kunna ske något BRA som överröstar ångesten en gång. För hittills har jag bara kunnat förtränga de dåliga känslorna ett tag till, och fortsätta som vanligt, tills nästa episod.

Vad vill jag säga med detta? Ingen aning. Om jag fortsätter nykter kanske en lösning hittas?

När jag hållit mig nykter tidigare så har det alltid havererat vid två månader... Har inga belägg för vad det beror på men det verkar som att kroppen växlar om på något vis och det blir nästintill outhärdligt. Håll ut Soffi och berätta hur bra det är efter 2-månaders gränsen, jag behöver veta.

Tack för dina ord i min tråd, känner mig inte värdig att skriva där just nu...

Har haft en riktigt j-vlig natt. Inser att jag är skrämd från vettet och det känns som att kroppen är på väg att ge upp. MÅSTE få rätsida på mitt mående och mitt liv. Har sökt hjälp högt och lågt, men får ingen hjälp så det får mig bara att må ännu sämre.

Rädd också för vad nykterheten "ställt till med".
Förut har jag ju balanserat mitt mående med alkohol. Det är ju ingen bra strategi, men den har ju fungerat på något vis ändå. När ångesten och tomheten kommit smygande har jag tagit ett glas vin för att dämpa den, och det har ju lindrat. Visst, många gånger blev det för mycket, det där glaset blev en hel flaska. Men jag har klarat att tuffa på vidare i livet med dagliga göromål.
Nu, när jag har varit nykter i ett par månader så är ångesten så mycket värre. Och jag längtar inte efter ett glas vin för att få avslappning och ro. När jag får tankar på alkohol så tänker jag att jag vill bli full, jag vill dricka tills jag däckar. Så har jag aldrig tänkt förut.
Jag har ju läst här att om man tar ett återfall så blir det ofta värre än det var innan. Jag tror att jag börjar förstå mekanismen där...
Nu vågar jag alltså inte ens ta ett glas för att få ro en stund.
Eller, är det enda chansen att ta ett återfall och slå i botten med dunder och brak? Är det vad som krävs för att få hjälp, för att skrika tillräckligt högt och desperat?

Jag är kristen men inte religiös, snarare typ kristen ateist. Men idag ber jag till högre makter -Snälla, ge mig bara ett litet tecken på att det finns en lösning!

Känner igen mig så väl i det du skriver.
Svår ångest som gör att man inte klarar någonting.
Söker hjälp men får ingen. Försöker reda ut det själv. Dricker. Inser att dricka inte är bra. Slutar dricka.
Och har ingen aning om vad man ska göra.

Att det ska vara så svårt att få hjälp!

Tänker att du gör rätt som har berättat varför du är sjuk i alla fall. Kanske, kanske leder det till att någon känner någon som vet någon som kan hjälpa?
För det är ju också sjukt att det ska vara en sådan skam att ha ont i själen och inte reda ut sitt liv.

Ändå övertygad om att det finns en väg uppåt. Och vi ska hitta den!

Varma kramar!

Jag var tvungen att googla på Helig dans, hade aldrig hört talas om det?
Alltid kul att få lära sig något nytt?
Ha det bra?
Kram ?

Ja, vi får leta efter de små ljusglimtarna. Tills solen förhoppningsvis dyker upp.

Kram!

Nu fick jag en härlig bild i huvudet av en barfota kvinna, med en vild böljande man av hår, som dansar till rytminstrument iförd harembyxor av linnetyg och batikad tunika ? Låter som perfekt me-time du fick till där Femina ?

Idag skippade jag mötet med hemmagruppen och var istället en trappa ner och dansade i kyrkorummet. Åh, vad det var härligt! Jag har inte dansat på flera år! Jag är själv utbildad dansledare i Heliga Danser och hade för många år sedan en egen kurs i två terminer. Jag känner att dansen känns mer lockande än möten. Huvudsaken jag mår bra och aktiverar mig. ?

Jag har tre saker i mitt liv som jag har en helt och hållet kontrollförlust inför. Som jag inte kan göra ett skit inför. Som jag dessutom inte kan låta vara. Det handlar om hela mitt liv, lycka och framtid.
Haft sån sjuk ångest de senaste dagarna. Inte duschat och inte städat. Sjukskrivit mig.
Glad över att jag trots ångest kan gå utanför dörren utan smink. Jag är inte rödflammig och ser ut som skit. Vet inte om det spelar så stor roll när jag knappt kan gå metrar utan hjärtpåslag utan dess like.
Den röra jag ställt till med hemma är lätt fixad bara jag får en bättre dag, för röran är ingenting mot hur den var när jag drack. Men mina inre demoner kommer inte försvinna bara för att jag städar efter mig.
Och jag har redan sökt hjälp för ångest och depression och hittills inte fått hjälp nån gång. Det har slutat med att jag har fått försöka själv. Och visst har jag hittat bra strategier. Sist jag hade det så här jobbigt var ändå 1,5 år sen! Men då har jag ändå supit rätt hårt sen senaste dess..
Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Jag har berättat för för ett par stycken på jobbet varför jag sjukskrivit mig iaf.

Vilken häftig och stark upplevelse! Det låter verkligen som du säger, att det där kan vara den första dagen ❤
Hur illa det än var, så föll det på plats

Mirabelle G-S....alltid roligt när någon uppskattar det man skriver.
Tänker ibland att andra kanske blir less på att läsa när jag bara skriver positiva saker...fast även om det är mycket positivt så är det ju fortfarande mycket jag jobbar med dagligen för att jag ska kunna leva ett nyktert liv.
Jag håller ju på att lära känna mig själv på nytt...och att lära känna ett jag som faktiskt mår bra är en helt ny upplevelse...märker att jag håller på att förändras som person....äntligen får jag se mig själv som den person som jag alltid velat vara.
Ikväll fick jag också vara med när en person på AA firade sitt sjunde år som nykter...så jag fick vara med och ladda hans medalj....det var en väldigt stor grej för mig att få vara med på det....kände en stor stolthet över både honom och mig själv☺

Är inne och läser ikapp litet här hos dig. Det är en fröjd att läsa om ditt arbete med dig själv och din personliga utveckling. Du utvecklas stadigt mot att bli den harmoniska, självbejakande kvinna det var meningen att du ska vara ? Härlig läsning som man blir glad ända ner i tårna av ?

Du har verkligen bestämt dig och tar omedelbara, stora kliv mot förändring. Både träning och beroendemottagning. Och ärlighet. Riktigt strongt!

Det är en förbannat bra ljusglimt att inte vilja dricka när man har ångest ❤
Jag sjukskrev mig veckan ut pga ångest. Och hur sjukt livet än är ser jag ändå de där små sakerna som blivit bra hittills. Men det känns ändå tomt, även här.
Kram på dig! Du har verkligen varit grym hittills och kan fortsätta så ❤

Tänker mycket på alkohol, dock inte haft något direkt sug. Vart och tränat, vilket varit en väldigt stor del av mitt liv innan alkoholen tog över för mycket, skönt när endorfinerna kommer på ett annat sätt. Tackat nej till en fest på fredagen, kom på en ursäkt. Tänkte hålla mig borta från såna situationer ett tag, varför utsätta mig. Har berättat för några vänner hur de ligger till, bara fått stöd. Samt fått fylla i självskattning hos beroendemottagningen, ljög inte ens. Antar att jag bara är för trött på att leva som jag gjort.

Vad glad jag är att ni hoppar på tåget tillsammans! Klart som tusan att ni klarar det den här gången, det är ju enkelt: ”bara” att inte dricka. (Och jo, det kanske kan vara lite svårare än det låter, men i själva verket är det ju det det handlar om. Att inte dricka! Gör man ingenting har man fixat det! ?)
Livet är bättre utan!
Stor kram!

Är så nöjd och tillfreds med detta.?
Min plan är att etapp 1 är 50 vita dagar i rad. Då har jag slagit mitt eget rekord på 49 dagar som jag hade förra hösten.
Etapp två är vid tre månader därefter 100 dagar...sedan har jag tänkt att jag därefter kanske vågar åka på forumträffen...men vi får se vad som händer. Vill inte ta ut något i förskott.

Och Så roligt ?att du Pellis hänger på Fibblan och mig på nyktra tåget??️
Du får sitta i salongen och beställa goda alkoholfria drinkar eller varför inte komboucha?
Vi kör vidare tillsammans och det är en härlig känsla att det rullar på så bra ?
Ha en skön kväll?
Kramar
???

är alltid välkommen åter Mirabelle G-S :-))

Det är inte ok att skrika och buffla och gå till personangrepp mot någon människa. Absolut inte mot sin livskamrat. Oavsett vad du har gjort eller inte gjort eller vilka brister du månne ha, så är din fru alltid ansvarig för sitt eget beteende. Om hon har så svårt att tåla vad det nu är hon gormar om så borde hon ta sitt eget ansvar och lämna äktenskapet, hellre än att uppföra sig så som hon gör. Det är inte en ok nivå att sjunka till, helt enkelt. Jag antar ju nu att du inte håller henne ditt sällskap under pistolhot...

Det är surt just nu, och du befinner dig inte där du önskar med nykterheten... Men du är ju på väg ? Du har öppnat sinnet för ett sundare liv, en sundare själ i en sundare kropp. Du griper tag och ger dig in i brottningsmatchen med de stora frågorna på vägen mot målet. Rom byggdes inte på en dag. Livsomvälvande förändringar tar tid, även när måttet redan är rågat och man vill ha förändring omedelbums, allra helst redan igår... Första steget mot livet du vill ha är redan taget, för du har bestämt dig för vilket liv du inte vill ha. Gott så. Försök finna ett litet mått av själsfrid i det medans du vidgar horisonten och bestämmer dig för i vilken riktning du ska ta nästa steg. Kram på vägen!

Känner så väl igen tendensen att bli som besatt av både det ena och det andra... Det liksom kryper i en när man måste avhålla sig från att ”komma vidare” inom vad det nu är som har satt sig på hjärnan. Man försakar allt från socialt liv till basbehov som föda och sömn, till förmån för litet extra tid i besattheten. Jag har alltid kallat det ”flow”, bohemisk fritt flygande kreativ själ som jag är... Och jag blir ju en sån håglös deppig och sorglig figur när jag tillfälligt inte har någon allt-uppslukande besatthet att hamna i flow med... Shit, det låter ju ganska bipolärt när jag skriver det så här. Nu har jag glömt min poäng med mitt svammel... Jag får återkomma när jag hittar den igen ?

Bästa Mirabelle,
Tack för ditt inlägg med alla goda råd om hur jag kan förändra min yrkesbana!

Jag funderar mycket på att försöka komma in i kyrkan som församlingspedagog. Bakgrunden är lång, men diakonissa har jag inte tillräckligt för att bli (utan att studera ihjäl mig).

Mina näääästan 10 nyktra dagar är för tillfället förbi. Men jag tar en dag i taget. En dag nykter, en dag inte. Det är surt. Men jag orkar inte med tillvaron utan denna drog just nu. Den enda måttstock jag lever efter är: Inte bli bakfull. Inte gå berusad till jobbet.

:/

Har läst ditt senaste inlägg. Vilken soppa det blev för dig. Det verkar i alla fall komma mycket bra grejor ur det hela. Psykisk ohälsa borde få ta större plats i samhället. Den sjukdomen är som vilken annan sjukdom som helst. Hoppas du får allt stöd du behöver.