Senaste kommentarerna i forumet

Igår fick jag ett dödsbesked igen. Ingen anhörig dock men en flyktig bekant.
Hon bara ramlade ihop och dog, förmodligen av en hjärnblödning.
I såna lägen tänker jag så här:
"Varför ska man hålla på att kämpa när livet kan ta slut på en sekund? Varför inte bara leva och ta dagen som den kommer?"
Så typiskt mig att hitta anledningar att få dricka. Att 'få" dricka. Jag hör själv hur dumt det låter och hur korkat det även ser ut i skrift.
Jag får ju dricka när jag vill och om jag vill, inget hindrar mig egentligen.

Men jag mår ju dåligt av det, det är därför jag vill sluta med att dricka.
Så jag fattar inte att den dumma hjärnan vill ha vin bara för att något hemskt och tragiskt har hänt någon annan.
Kanske det har med min ångest att göra, är ju sjukt rädd för att dö och lämna min sambo ensam. Han sitter i rullstol och är i behov av assistans till stor del av dagen.
Men just därför borde jag ju vara mer rädd om mig själv och bespara min kropp detta gift som alkoholen egentligen är.

Men jag lär mig hela tiden, igår när tanken dök upp så var min vilja att inte dricka mycket starkare än tvärtom.
Och hade det inte varit för er, Vinäger, Fibblan, Knaskatten, Pellis, Lennis, miss lyckad, Jasmine, Rosa-vina, Strulan, Mirabelle, Santorini och många fler, hade jag aldrig kommit så här långt.

1000 tack ????? för all hjälp och stöd jag fått sedan jag började skriva här på forumet. ??
Ni är helt underbara❣️❣️❣️❣️❣️

Kramar
???

Lagom är bäst. Använder det uttrycket ofta. Gillar ordet lagom, sägs ju att det är ett unikt ord i svenskan och jag är svensk sedan massor av generationer.
Men, jag kan tydligen inte vara lagom, inte alls!
Förut drack jag långt ifrån lagom, klarade då iofs att träna lagom 3-4 ggr/vecka och kunde ta en kopp te emellanåt.
Sedan skruvade jag på korken på flaskan - och började träna. Varje dag. Ibland 2 ggr på en dag. Blev ju naturligtvis för mycket och nu har jag så ont att jag inte kan träna alls :-(.
Igår när jag kom hem skulle jag "bara vara". Gjorde en kanna te och satte på alkispodden. Slutade med att jag druckit två fulla kannor te för att jag "fastnade" i alkispodden närmare fyra timmar... (Behöver jag säga att jag varit uppe många gånger i natt?)

Jag har lyssnat mycket på alkispodden nu under mina första nyktra veckor, tycker den är bra och tänkvärd (även om jag uppfattar den lite som propaganda för 12-stegsprogram).
Köper det där med alkoholism som en tredelad sjukdom. Kemisk allergi, Manisk besatthet och Andlig tomhet. Jo, jag har nog alla tre delar.
Ju mer jag funderar så är det den där tomheten som gör att jag inte kan vara lagom.
Borde jag ta hjälp av AA?
Nja, måste nog erkänna att jag är inte där än, är inte framme vid den totala kapitulationen. Är också rädd att jag kommer att se mig som "inte lika illa däran" som andra som har historier av totalt urspårat drickande. Att dricka en flaska själv hemma i soffan där det inte rör någon annan är väl inte urspårat…? (Jo, men inte lika...) Dessutom har jag ju inte haft några jätteproblem med att avstå alkoholen nu, ingen abstinens, inget okontrollerbart eller långvarigt sug osv.
Likväl inser jag med full kraft att jag måste ta tag i den där tomheten som alltid har funnits där, minns den redan från då jag var barn och har fyllt den med div saker genom livet utan att hitta konstruktiva och hållbara lösningar. Att alkoholen varit den "bästa" lösningen säger väl en del. Jobbar jag inte med det så kommer drickandet troligen att spåra, om inte imorgon så om ett antal månader/år.

Ja, att dricka två liter te en kväll är ju väldigt harmlöst, men knappast normalt och lagom.
Var hittar man hjälp mot den där tomheten om man inte är framme vid AA?

Du har ett så bra nick!
Man har så mycket att vinna på att vara just bestämd, tänker jag. Du skriver att suget går över ganska fort för att du vet att dricka inte är något alternativ, dvs du säger ett tydligt nej till det.
Våra hjärnor fungerar väl som precis som alla andras (i det här fallet ;-)), erbjuder man någon något och får ett tveksamt "njaäe" till svar så tolkar man ju nästan det som ett ja och frågar igen. Men ett tydligt nej är just ett nej. Ingen mening att truga.

Vi får nog bara acceptera att oron finns periodvis just nu och hitta strategier att hantera den. Då är ju träning och en avkopplande kopp te efter perfekt!

Jag blir också glad av att läsa om din glädje, tänk att få så mycket positiv energi.
Sedan att det finns en rastlöshet någonstans i botten också, tycker inte det låter konstigt, så mycket energi och så mycket tid helt plötsligt. Klart att det tar lite tid att anpassa sig till allt nytt.

Fast jag blir glad av att läsa om din glädje så fortsätt gärna med det :)

Är också rastlös, flänger omkring som en dåre hela tiden. Vet inte om jag försöker springa ifrån något? Undrar bara vad..hm

Ja, det är verkligen ok att känna så. En dag i taget, inga stora beslut. Bara inte just idag. Tycker att det fungerar bäst, i alla fall för mig, att tänka så.
Låter härligt med träning och sedan te. Tror jag ska börja dricka mer te! ? Har ju gått all in på kaffe i den här nykterheten och dricker alldeles för många koppar. Haha, verkligen beroendepersonlighet här ?

Idag har varit en stressig dag, en sån där dag när man har för mycket att göra och samtidigt spiller kaffe över hela sig eller slår i stortån. Jag fick ju ett visst sug idag men också tillfälle att reflektera över suget. Det går ändå över relativt fort, nu när jag vet att dricka inte är ett alternativ. Förr när jsg drack aktivt kände jag suget och sä kunde jag ägna en hel dag åt att resonera med mig själv -gå till systemet eller inte. Så himla utmattande. När systemet sen stängde försvann också ofta suget eftersom möjligheten inte fanns. Ofta förlorade jag dock den kampen och fick lov att komma på någon bra ursäkt för att det skulle vara en bra ide att dricka: något att fira, deprimerad, pms, guldkant. Tänker så himla mycket på min älskade partner i detta. En person som dricker normalt men som jag ändå fått med mig i mitt drickande rätt ofta. För honom är det absolut ingen grej att inte dricka nu. Han har också svårt att erkänna att jag faktiskt har problem. Tror att det är dels för att han inte orkar se det men också för att han förknippar alkisar med utstötta människor som inte klarar vardag och jobb. Kan nog vara svårt att förlika sig med att den ändå ganska fräscha sambon som sitter i ett rent hem efter en arbetsdag och dricker vin i soffan och inte gör något större väsen av sig eller verkar speciellt berusad faktiskt är alkoholist.

Så, det var vad jag tänkte på ikväll. Nu ska jag sova. Nykter så klart.

går till ända nu. Har varit en bra dag på det stora hela. Tränade på kvällen o drack te. På eftermiddagen kände jag mig dock orolig i kroppen o dom kom tankarna direkt kring att jag inte vill sluta dricka för alltid. Jag försökte tänka att det är ok att det känns såhär nu, idag ska jag inte dricka osv. Ska sova tidigt idag o så väntar två kvällars jobb...

Mitt i all kamp mot A-djävulen är jag oerhört glad över att mitt beroende inte eskalerade förrän alla mina barn hann bli vuxna, om än den yngsta men minimal marginal. Visst har de sett mig berusad på någon fest, men aldrig behövt vara oroliga i vardagen.

Nu när jag vet hur starkt beroendet kan vara är jag mera ödmjuk inför att vissa väljer A, trots små barn. Samtidigt som jag självklart tycker att det är hemskt. Att söka hjälp blir förstås ännu mer viktigt när små oskyldiga barn går med en klump i magen än när ens drickande enbart skadar en själv.

Tack Adde för att du uppdaterar angående det nyktra livet, men också problematiserar drickandet då och då.

Kram

Tack Vinäger ? för fina ord och lite uppskattning i mina tankar!

Varit ledig två dagar och orkar knappt skriva nåt här för jag blir bara trött på min nästan äckligt överpräktiga glädje jag bär på just nu. Jag är så glad över att jag är glad ?. Får massor gjort, rensat ut lite hemma och piffat till med lite färger. Njuter av att sparka löv på promenad. Larv, liksom... ?
Sen är jag iofs lite uttråkad också. Lättirriterad och trött. Har kommit på att jag inte är så förtjust i att titta på tv längre.

Är lite störd av att AA inte riktigt funkar i min lilla stad. Tror jag kommer behöva mer stöd framöver för att kunna hålla i nykterheten. Får klura på hur...

Bra och nykter dag. Imorgon är det FULLT upp! Kul ?

Jag är så fruktansvärt trött. Hoppas jag kan sova. Funderar på att ta kudden och gå ner till min man som ligger i soffan i vardagsrummet. Vi har en hörnsoffa och jag får nästan plats på kortsidan. Jag orkar inte känna mig såhär ensam. ?

Det är i stunder som denna som prövningen kan blir extra utmanande..krasslig, man kan inte göra det man brukar för att må bra. Tristess kan verkligen vara en trigger i sig. Men du lyckas få undan måsten och ser ändå till att komma ut på en promenad i sakta mak.
Det är bra gjort ✨!
Fortsätt på din kurs och krya på dig?!
Kram
/Fibblan ?

Var förbi och tittade till pappas grav ikväll efter mötet....drabbades av enorm sorg och saknad.
Det är lite mer än ett år sen han dog nu...och jag har väl egentligen inte bearbetat sorgen så mycket...jag valde ju att dricka så fort känslorna blev för övermäktiga.
Jag saknar att få prata med honom...sista åren blev det i så mycket pratande eftersom han oftast var onykter och jag var så otroligt arg på båda mina föräldrar som valde alkohol framför mig och mina barn...nu förstår jag ju att dom var maktlösa inför sjukdomen.
Jag känner ett sånt hat mot alkoholism....som sliter sönder familjer, sårar, bedrar och lockar.
Jag hade gärna haft några nyktra åt med pappa innan han försvann...men nu ska jag försöka lära mig att plocka fram som fina minnena.
Och tack Cinna för fina ord...känns alltid bra att man kan inspirera någon☺

Vad glad jag blir att läsa dina trådar. Du är otroligt modig och stark. Stunderna när du får panik, att ha så många bollar i luften - lägg dig ner och andas. Känn hur skönt det är och kommer fortsätta vara utan a. Du inspirerar.

Stress är en trigger. Den största. Bra att du tar tag i din och lär dig hantera tillvaron så att du kapar stressen. Jag har börjat på yoga och ibland med inriktning stresshantering. Här får jag lov att andas och det är något nytt.

Jag fick ställa om nykterhetsappen igen. Idag är dag ett. Första dagen på resten utav mitt liv... Jag mår fortfarande dåligt men ser fram mot att det blir bättre imorgon. Tack, #Bestämd & #Mirabelle, för ert stöd. Jo, jag behöver nog stärka min självkänsla som just nu är i botten. Sen behöver jag röra på kroppen och hitta mening och struktur i tillvaron. Det behöver egentligen inte vara AA men det måste vara nåt som ger energi. Det fina med AA är ju gemenskapen. Jag känner mig ju ofta så ensam. Och min sjukdom paralyserad mig av skräck ibland. Men jag har upplevt liten förståelse från omgivningen för de ser ju bara mig "som vanligt" och kommer med tröstande, överslätande ord som visar att det är inget nån vill eller orka prata om. Jag var ju några gånger förut hos en kurator där på avdelningen. Det var en söt ung tjej som jag inte alls kände kunde förstå min livsångest. Det var meningslöst att gå dit.

Barnen blev förstås inte glada efter gårdagen. Dottern verkar uppgiven medan sonen är lite mer förlåtande. Jag kan bara vara nykter, en dag i taget, och bygga upp förtroendet igen. Känner mig oändligt ensam och det är inte bra. Jag undrar ifall Gud fortfarande är med mig och vad jag ska lära mig utav allt detta? Ödmjukhet och lyhördhet kanske? Undrar om min sjukdom påverkat min personlighet? Jag verkar ha sämre omdöme och impulskontroll. Måste hålla mig nykter, oavsett. Tacksam för er här på forumet! ?

18 dagar idag och nu tycker jag det är tufft.
Jag har inte vacklat i mitt beslut att aldrig mer dricka a, men i vissa lägen, vissa dagar, som de senaste - så har jag tagit bort oron med att dricka för att döva. Nu måste jag göra annat, och gör, men det är så jobbigt.
Och dagarna är såååå låååånga.
Tankarna mal och mal, vad ska jag göra av all min tid? Det är klart att jag vet att detta blir en vana så småningom, ett nytt sätt att leva men det mal ändå. Jag har nu dragit på mig en förkylning och det gör mig deppig. Yogan och träningen är inställd nu då jag är sjuk. Går ut och går i lugn takt, ligger och vilar. Äter. Gör lite sånt som jag skjutit upp att göra, "måsten". Det är skönt att bli av med.
Jag är helt klart uttråkad.
Men jag håller kurs!

var det en lirare som heter Willliam de Vaughn som sjöng. Du kanske behöver inse att det du har är allt livet har att erbjuda? Ge din gubbe, som faktiskt visat lite omtanke, en extra kram och känn efter om du inte får lite kärlek tillbaka. Missförstå mig inte, du har all rätt i världen att känna dig attraktiv och eftertraktad. Det är klart som tusan att du skall suga åt dig av uppskattning folk ger dig! Men man kanske inte behöver agera på alla känslor, oavsett om det handlar om varma känslor eller lockrop från Hin Håle om att döva sina känslor med alkohol.
Bara så att du vet: jag känner igen erfarenheten av att hitta ett halvdrucket vinglas i kylen. När man går och lägger sig,mer eller mindre pruttfull, vill man ju ha någonting utifall att...

Stort tack o ta hand om dig
Kram

Känner med dig Femina. Hoppas den värsta ångesten har lagt sig nu. Bara andas och tänk att varje minut som går för dig längre och längre bort från gårdagen. Även våra värsta stunder blir till vatten under broarna med tiden. Kram

Tack kloka Soffi! Du dyker jämt upp med smartheter när jag behöver det som bäst ?

Pianisten, väldigt bra inlägg du skriver om att släppa alla måsten. Jag kämpar med samma problematik. Jag lära mig att släppa på kraven och vara snäll mot mig själv. Kämpa vidare

..att tankarna skrämmer dig! Då blir du på din vakt och kan hålla fast vid ditt nya aktiva liv.
Men jag förstår att suget är obehagligt.
Håll ut!

Är ju ingen expert, långt ifrån, men om jag ändå får dela min spontana tanke när jag läser det du skrivit: Det känns som om du måste visa dig själv kärlek först och främst. Du är bra, du duger ?