Senaste kommentarerna i forumet

Oj, intressant, jag hade ingen aning om att suget kan maskera sig. Tidigare erfarenhet för mig är att jag brukar bli TÖRSTIG, alternativt få en molande huvudvärk som jag naturligtvis vet med vilken medicin den ska behandlas...
Men då får jag väl bara utöka beredskapen.
Gårdagen gick bra, om än i ett töcken. Det jobbigaste var nog att någon hade lagt extra bly i vikterna på gymmet, inte den typ av humor som jag uppskattar, men men, det var väl inte så farligt.
Sen var jag faktiskt hjälpt av tröttheten också. Tog mig igenom ett möte av värsta sorten (ni vet ett sånt där utan tydlig agenda, utan tydliga beslut, utan effektivt tidsutnyttjande, mer som en lååång fikastund där alla får säga sin åsikt oavsett om det har med saken att göra eller inte) utan att ens orka bli irriterad, och ingen märkte nog (?) att jag heller inte orkade bidra eller styra upp mötet som jag brukar göra.
Hade en flyktig tanke om att ett par glas vin vore gott när jag kommer hem, men väl hemma stöp jag i säng vid halv nio!
Idag är jag inte alls lika trött, även om jag inte riktigt kan använda ordet "piggare".
Så full av tillförsikt att det här kommer att bli en bättre dag, så säger jag "Välkommen dag sex!"

...med pratandet, mycket kommer att ge sig när det gått ett tag. Grattis till alla dina nyktra dagar förresten! Tror det kommer att bli så mycket bättre när du slutar tänka på hur din sambo/man mår. Tänk på dig själv hur duktig du är! Förlåt men jag känner igen mig så mycket i hur du skriver om den du älskar dvs sambo/man. Många här inne har så förstående och stöttande män/kvinnor men jag har inte det. Jag har en man som inte är intresserad av att umgås med mig bara när han själv vill och på hans villkor. Annars sitter han gärna nere på sitt kontor i källaren. Vad har hänt då? Jo mitt enda sällskap har ju varit att ringa och prata med mina väninnor samtidig som jag smuttat på vinglas och rökt. Ohållbart men den bistra sanningen. Han blir irriterad, jag blir irriterad och så är snöbollen igång.

Vi kvinnor eller iaf jag har en förmåga att vilja ordna upp allt direkt och sen gå vidare. Min man behöver vara lite "grumpy" ett tag. Han säger inget som är onödigt att säga utan bara praktiska saker.

Ja nu blev så att jag skrev om mig själv i din tråd men jag ville bara förklara hur jag tänker. Jag tänker alldeles för mycket och ofta så lägger jag mig i underläge. Känner mig kuvad liksom. Jag e inge bra, jag är inge snygg, jag kan ingenting... osv osv

Vi får vända på det! Grymma är vad vi är! Kram på dig!

God morgon!
Härligt att du känner att det blir en bra dag :-).
Klart att du vill ordna upp allt med din sambo, det ska ju kännas mer än bara ok i ett parförhållande.
Om du är osäker på om han vill gå och prata med någon eller inte så har han kanske heller inte fått något konkret att ta ställning till?
Prova att boka en tid. Sen kan du fråga honom: "Vi har en tid hos en parterapeut på onsdag kl 16, vill du följa med?" Då kan han bara svara ja eller nej. Blir svaret nej så går du ensam utan att göra för stor affär av det (terapeuten kommer att förstå, inte ovanligt att någon kommer ensam).
Så tänker jag, men du gör naturligtvis som du själv känner är bäst!
Kram!

Uppe tidigt idag! Känns som att det kommer Bli en bra dag! Känner mig stark i att avstå! Kändes ok mellan mig och sambon igår, han säger inte så mycket men verkar lite mer uppåt. Från att säga att allt är fruktansvärt och svart är han nästan som vanligt igen. Men han verkar inte riktgt vilja gå och prata med någon heller... blir så osäker. Vill ordna upp allt!

Endera kan du hänga här, jag är inne på forumet några gånger varje dag så svar får du garanterat...sen om det är så kloka svar är ju en annan fråga☺
Tycker det är sjukt hur mycket alkoholen förändrar och förstör för en, var ju bara tanken på nästa fylla som fanns i mitt huvud förut...barn och make fanns som bara med i bakgrunden.
Nu när jag varit nykter att tag så här saker ändrats drastiskt..tror att det handlar mycket om självförakt när man dricker som mest, och att man dricker för att döva känslorna, jag har haft jöttesvårt att sova i flera år...
Och drack för att kunna sova, nu förstår jag att det var alkoholen som gjorde att jag inte kunde sova ordentligt...men det är klart att nykterheten är annorlunda för alla...första tiden kan ju vara fruktansvärt jobbig för en del.
Än hur det är så vill jag inte tillbaka☺

Tack Rosenhill för ditt inlägg. Jag vaknade nyss med en känsla av sorg och tänkte genast på min vän. Tårarna rinner igen. Det är klart att jag varit både sarkastisk och egoistisk i mitt tidigare inlägg. Försvarsmekanismer kallas det. Dessutom är det här forumet min ventil.
Ja, det gör ont när knoppar brister... ?

Jag är rätt ny här, så vet inte riktigt hur det funkar.
Vill diskutera och skriva av mig med andra i samma sits.
Ska jag starta en egen tråd eller hänga på här?

Så underbart att kunna glädjas åt andra saker än alkoholen!
Jag vet inte när jag färgade håret senast, målade naglarna, sminkade mig, eller ens rakade benen..
Förstår inte hur min man stått ut...
Jag har trott att han inte märkt något, jag har druckit i smyg, och han har inget sagt... Men häromdagen grälade vi om något, minns inte vad det var. Men han tappade besinningen och skrek: du och din jävla ALKOHOL!!!
Jag är nykter nu, och kan som vanligt inte sova...

Haha, jamen precis så! Priset är att man får stanna kvar och stressa ihjäl sig ;)
Kram Mirabelle!

Men usch... Snacka om att sätta sina arbetstagare i en omöjlig situation. Och den som kan trolla med knäna och leverera det omöjliga utan invändningar får den stora ”äran” att vara kvar efter ”effektiviseringen”. Offentlig sektor i ett nötskal. Hoppsan, jag är visst också bitter ? Kram till dig iaf

Tack för din kommentar. Jag förstår absolut vad du menar. Det heter väl typ "dry drunk" på engelska. Jag ska försöka jobba med alla sociala situationer och försöka njuta av dem utan alkohol. Enligt mig är det lättare efter typ några veckor nykter då det känns mer naturligt men vissa saker kan jag göra såklart - typ gå ut och äta, gå på konsert osv. Klart man inte ska sitta inne och sura bara för att man är nykter ;) som du säger så romantiserar man alkoholen men sen leder det ändå alltid till skit och så ångrar man det.

Idag har varit en riktigt jobbig dag. Jag är stressad över det nya jobbet, trodde faktiskt inte att det skulle vara så intensivt och jag jobbar ändå deltid. Men det är 7+ timmars pass och oftast utan paus eller lunch... och vi springer fram och tillbaka mellan patienter och ska städa och organisera emellanåt. De anställde mig och 3 andra personer på samma gång så vi är liksom alla nya och har inte lärt oss rutinerna än. De förväntar sig att vi ska veta allt efter bara några gånger. Tydligen så har vi inte gjort ett bra jobb för att chefen har sagt åt oss att vi måste skärpa oss... de kommer tydligen sparka en av oss om en månad eller så när de flyttar lokal, så de kollar vilka som levererar. Typ Hunger Games eller? Kul att veta att man kan bli av med jobbet - jättekul verkligen. Nästan så att man vill sluta direkt. Jag gör mitt bästa, vad mer kan jag göra? De kanske inte ska ta in så många patienter på en gång då. Fan, jag är bitter idag men jag ska inte dricka idag i alla fall.

Nu ska ta en kopp te och läsa min bok. Försöka glömma dagen...

Det lät faktiskt som en bra tanke, en dag i taget. Tack för att du kommer med klok input :)

? var det ”Skål, ta mig fan” så hade han formulerat det där med en dag i taget ganska bra. Och det var att man får dricka. Inga förbud. Men att man väljer att inte göra det med jämna mellanrum (eller varje dag). Då känns det inte lika oöverstigligt. Jag har varit nykter i snart 500 dagar men kan fortfarande inte ta in ”aldrig mer” eller resten av livet. Jag skjuter bara fram mitt drickande. Och jag får ju om jag vill. Ingen som kommer kunna stoppa mig.
Men alla måste testa sina sätt så kör som tänkt. Hoppas du hittat det som funkar för dig!

Nu har jag varit på ACA möte igen. Det är spännande för vi ska starta en steggrupp vid sidan av ordinarie möte. Det ser jag fram mot.
Min vän (jo, vi är fortfarande vänner) och jag har pratat idag med via sms. Lite lustigt att allt han klagat på hos sin fru plötsligt inte var så illa som det låtit... Sen vet jag inte vad han inbillat sig. Att jag vill gifta mig med honom? Jag tog ner honom på jorden lite och sa att jag mest varit ute efter en flirt. Annars tror jag hans uppblåsta ego skulle stiga till skyarna! Men mest av allt är att han bara velat "hjälpa" mig med sin långa erfarenhet! Ursäkta mig? Jag har aldrig efterfrågat hans s k "hjälp". Verkar jag extra hjälpbehövande på något sätt? Jag är ganska orädd som person. Jag har inga problem med att gå till nya ställen, möta nya människor, prata på möten osv. Så hans helgonlika bortförklaring faller liksom platt. Men, vi tjänar inget på att diskutera det, någon utav oss. Jag låter honom slippa förlora ansiktet och bara låter det passera. Han får tro det om han mår bättre utav det. Jag blir bara lite besviken. Jag trodde han var mer utav en man än så. Fegt att inte erkänna att hans stora intresse för mitt välbefinnande var helt kyskt och utan egen vinning. Puh!

Igår kände jag mig osäker på mina känslor när vi springer på varandra nästa gång, förmodlingen på onsdag. Det gör jag inte längre. Jag har inget att skämmas över. Jag går med huvudet högt. Jag har varit ärlig hela tiden. Jag har mer "stake" än vad han verkar ha! Sådana sidor han uppvisat nu är direkt avtändande. Det kan inte vara lätt att i den åldern bli jagad av en massa yngre kvinnor som är ute efter hans kropp och lura den oskyldiga stackarn in i syndens näste! ?

Jag har haft flera 1-3 månaders vita perioder. (Hjälpte föga) Satt hemma och ”höll ut”. Och det är svårt då att lära sig att känna nån glädje utan alkohol. För att verkligen uppleva det måste man försöka leva som vanlig men utan spriten. Först när jag valde bort A helt så var jag tvungen att leva fullt ut nykter. Det är en annan grej än att ”hålla ut”. Klart jag känner glädje även utan. Men man är ju indoktrinerad till att tro att man inte kan gå på krogen eller fira midsommar utan artificiell glädje. En stund, sen rätt verklig ångest en mycket längre stund. Och så fort man är på benen så börjar det om. Visst sållar man bort lite alkoholförväntan och lugn som kommer efter första två glasen. Men sen, ärligt, är det inte mest bara att hälla i mer för att desperat uppnå den där första känslan som är grejen? Sen kommer fyllesnacket, flörtandet med kollegan, fylleilskan, de korkade idéerna och flera påfyllningar. Allt som man sen ångrar eller i alla fall inte minns med glädje. Men det känns ju kul då...
Så man kanske får rannsaka sig själv lite kring vad lycka och glädje egentligen är. För mig är det glädje att aldrig skämmas mer, alltid välja själv hur mycket kontroll jag släpper, sluta fundera på om jag kommer bli lika patetisk som farsan, inte bli lika patetisk som farsan och vakna utvilad och redo varje dag. Det gör mig glad :)

Edit: Jag har haft riktigt kul ute på stan helt nykter också (med lite träning) det är ibland som att stämningen och de andras avslappning smittat av sig så att man nästan känner sig lite påverkad. Kanske är nån sorts ”muskelminne” som kickar in.

Den här dagen har flutit på bra, fast vardagarna är generellt inte så laddade för mig (förutom under ledighet). Jag har ägnat dagen åt att gå en promenad i regnet, baka bröd, tvätta, hänga på forumet och städa.

Lyssnade på alkispodden med Rebecka Åhlund igår. Då talade hon mycket om det där att alla tror de är så unika: "Just jag behöver det där vinet som ventil annars fungerar jag inte" osv. Det slår mig bara att vi alla är så otroligt ounika i detta. Därför vet jag också att även jag skulle komma till den punkten då jag drack varje dag om jag fortsatte som jag gör. Visst, jag tror att det är osannolikt nu, men det har nog alla trott en gång, även de som sitter på parkbänken.

Hej! Tack för dina tankar. Jo, det är ju just det jag befarar också, men jag måste ändå ha ett översiktligt mål, kan inte ha ett berg av oändlighet framför mig. Kommer dock att se till att vara förberedd när september är slut. Laddar med massor av fakta, rannsakar mig själv och försöker hitta balans.

Första sexpacket gick på mindre en timma. Lätt att få tag på alla tider och gömmer man bara burkarna så ser det inte så farligt ut inför andra.
Utstuderat beteende för att kunna dricka mycket utan att sticka ut. Sorgligt

Liknande situation, dryckesmönster och även en ökande kärlek till folköl. Folköl är skit. Man lär sig dricka fort och mycket vilket i mitt fall bland annat orsakade problem när jag drack starkare saker.

Är att de ger en falsk känsla av kontroll (”jag klarde det och har därför inte problem”)och själv har jag varje gång gått ut hårt och eventuellt även eskalerat efter en vit period.
Men det är en bra kick-off och rening. Och så hinner du får lite nyktra ögon på det hela. Prova gärna att leva som vanligt men minus alkohol. Lätt att sitta hemma och ”stå ut” under perioden, men det visar inte riktigt hur det är att leva nykter, då man inte kommer undan sociala tillställningar. Men kanske var lite försiktigare i början så du inte utsätter dig för mer än du klarar. Låter som du resonerar väldigt klarsynt.
Grattis till 8 dagar!

Tack för pepp och kloka ord. Jag är nyfiken på aa, men samtidigt rädd. Tror nog att jag kommer söka mig dit vad det lider. Känner inte på något sätt att det eg skulle vara jobbigt att höra av mig till mina vänner. Det är heller inga personer som umgänge med innebär alkohol, men som du säger ska jag nog ge mig själv några veckor. Just nu tittar jag mycket inåt
och kommer till massa nya insikter hela tiden. Egentligen är det inga komplicerade saker, men ändå har jag inte sett sambanden förut. Det är som jag haft en slöja för ögonen.

Nu skriver jag, tillslut, mina första rader här på forumet. Har vart inne här och spanat i omgångar under åren. Men inte känt att det skulle ge något. Vilket jag nu, när jag skriver handlade om rädsla. Rädsla för att erkänna mitt missbruk.
Har nu gett upp om mina fruktlösa försök att minska alkoholintaget på egen hand i vrån.

Har sambo, barn, bra jobb etc. som många andra här på forumet.

Men dricker bort allt detta utan att kunna stoppa det.
Snittar väl Alkoholintag 1-3 gånger i veckan, hemma. Då jag bara vill vara själv i mitt rus.
Skulle säkerligen dricka varje dag om inte min sambo skulle vara här och ”förstöra” min alkoholistplaner. Men också ångesten som infinner sig dagen efter.
Har gått över till folköl i större mängd för att själv kunna känna mer acceptans i mitt drickande.
Mycket självförnekelse och tomma löften de senaste 10 åren.

Känner mig ganska obekväm att skriva om mig själv, och jag vet ännu inte hur jag kommer nyttja min tråd. Första tanken var att utsätta mig för det obekväma samt att kunna föra någon form av dagbok, med förhoppningsvis stöd av andra i samma situation.
Min sambo har gjort allt hon kan, men det är bara jag som kan förändra mig själv.

Långt inlägg, men jag hoppas ni vill följa min långa resa.

Dag 1

Ojojoj Femina... Nu fanns det massor att läsa i din tråd. Vilka jobbiga känslor du brottas med. Säkert var han smickrad av din uppmärksamhet. Vem hade inte blivit det, liksom. Sedan använde han sitt konsekvenstänk när han blev tvungen, pga att du talade klarspråk. Bra att ni inte drog ut på så-hemligt-att-det-nästan-är-overkligt-flirtandet. Du lade korten på bordet. Han drabbades av den kalla verkligheten. Du går vidare och slipper ödsla mer tid än nödvändigt. Som du skriver, vad ska du med en gammal gubbe till. Kram

Tack för ditt inlägg ❤️ Ska försöka ta till mig det du skriver. Allt beror väl på låg självkänsla tror jag, men det är ju lätt att skylla på också. Min sambo har stöttat mig så mycket på alla sätt han kan men tror aldrig han sagt typ ”vad bra att du inte dricker, bra jobbat”. Han säger mer ”du kan inte dricka” och ”du får inte dricka”. Blir en form av negativ förstärkning. Men det är inte hans fel, han har gjort allt han förmått på sitt vis. Jag måste tänka i positiva banor och inte bara ”får inte dricka, får inte dricka”. Försöker jobba med att se det som att nykterheten är en slags present till mig själv, att det är något positivt och inte en uppoffring. Om man går omkring och tänker att man går miste om mycket när man inte dricker blir det helt fel. Att vara nykter ger energi, öppnar nya dörrar etc.

Jag erkänner för min sambo att jag är en alkoholist, det gjorde jag inte innan. Men han verkar tycka att jag lovat samma saker alldeles för länge med samma otillräckliga resultat. Jag går under om han lämnar mig. Älskar honom mer än mitt eget liv. Känns dumt att utrycka sig så men det är så jag känner. Han är mitt allt.