Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig i känslan och ibland är det som att man inte har kontroll över sina egna ben. Man går på autopilot dit man egentligen inte borde och hamnar exakt i dom sällskap man inte borde.

Detta kan låta nästan fjantigt men är en ganska viktig sak. Människan går ofta på rutin och agerar också väldigt inrutat.

Har du saker planerat så prova att på något sätt bryta ett invant mönster. Är det så att man alltid passerar systemet på vägen från bussen till jobbet så ta en tidigare buss och välj en annan väg just imorgon.

Att se till att äta och dricka ordentligt med vatten är också viktigt. Är man ordentligt mätt kan det minska sug.

Jag hoppas att ångesten snart släpper och jag vet vad du befinner dig i. Tack för att du delar med dig och pratar om det.

Fast enligt mig är hans mående något han själv som vuxen människa får ta ansvar för. Du har ett missbruk att hantera och bli frisk från. Det är det du ska koncentrera dig på. Hans eventuella psykiska ohälsa är inte ditt kors att bära. Det måste han själv hantera, förmodligen söka hjälp för. Ja, så osunt anser jag att hans kontrollbehov är, att han förmodligen behöver professionell hjälp för att bryta det. Ingen människa har rätt till den graden av kontroll över en annan. Tar man sig ändå den rätten är man inte frisk.

Förstår din känsla, den där ambivalensen är då oerhört ångestskapande. Har man ens så kul när man är full? Så försöker jag tänka när det blir jobbigt. Men det är inte lätt när msn liksom snöat in på att man vill dricka

Oj, är det så illa? De få vänner jag anförtrott mig till tycker inte att jag ska låta honom kolla mig på det sättet. Samtidigt är det ju mitt eget fel att han känner att han behöver det. Om jag inte gång på gång druckit på det här sättet skulle han kanske må bättre. Han är ofta iväg på saker och då tror han att jag ska passa på att dricka och eller gå ut på krogen. Häromdagen när han var iväg oroade han sig för det, jag var hemma och var nykter. Men tyvärr hade jag mobilen på ljudlös och hörde inte att han ringde vid 23 tiden för att säga godnatt. Vi hade redan pratat flera gånger under em/kvällen och jag hade berättat att jag tänkte lägga mig tidigt (vid 21-tiden) och vi fick se om jag var vaken när hans middag var slut. Nu tror han att jag hade druckit för att jag inte svarade. Jag var nykter och sov men han vill att jag bevisar det. Både min terapeut och mina vänner säger att jag bör stå på mig och inte visa min telefon. Helt sjukt hur mycket mitt osunda alkoholbeteende har skadat honom.

Jag börjar med att hälsa dig välkommen hit och gratulera till 18 nyktra dagar. Bra jobbat! Sedan blir det knivigare att skriva vidare... Din sambos beteende ger mig kalla kårar. Oavsett vad du gjort eller inte gjort tidigare så är du en vuxen människa som får och ska fatta egna beslut, inte tvingas in i en förändring av någon som kontrollerar dig. Han kränker din integritet, och det är aldrig ok. Jag skulle inte ens utsätta mina omyndiga barn för den graden av kontroll, pga att jag värnar deras integritet och värderar den högre än mitt förmynderi. Din sambo får i sin tur fatta ett moget övervägt beslut gällande tilliten. Väljer han att lita på dig, eller att gå vidare med sitt liv utan dig? Det är hans beslut och inget du kan eller ska kontrollera.

Intressant läsning. Och bra jobbat med 3 vita dagar. Konstigt nog så händer saker och ting ibland som gör att man klarar sig undan eller slipper göra det där jobbiga just då. Jag förstår att du känner dig lättad just för stunden. Det dåliga med det skulle kunna vara att man skjuter på det alldeles för länge. Och om en månad har man glömt hur man både tänkte, kände och resonerade i läget när man började komma till insikt med att det kanske är ett större problem än vad jag hade trott.

Givetvis ska heller inte ett sådant här problem kanske slängas ut spontant till höger och vänster och vitt och brett men man ska heller inte förtränga det.

I mina ögon är det starkt att du sätter ord på både dina tankar och känslor kring detta och även att du delar med dig av dom. Det avdramatiserar det hela lite och iallafall jag mår bättre av att dela det med någon och inte bära på det helt själv.

Ha en fortsatt bra söndag.

Hej,
Känner igen mig i det du skriver. Ångesten är jättejobbig.
Ta hand om dig

Jag har varit nykter i 18 dagar idag! Hittills har det gått bra, över förväntan. Har kommit så pass ”långt” att jag insett att det kommer sluta illa om jag får för mig att ta det där första glaset. Problemet är att min älskade sambo misstror mig och har blivit väldigt kontrollerade. Han vill inte erkänna att han oroar sig för att jag ska dricka men sen rinner det över för honom och han blir oerhört arg,, vill kolla min telefon och konton etc. Han litar inte på mig helt enkelt. Vill göra allt för att han ska lita på mig igen men jag vill inte att han ska ha fri tillgång till min telefon, det blir destruktivt. När jag låter honom kolla saker stannar det ändå aldrig där, utan han hittar nya saker han vill ha koll på, tror att jag ändå ljuger etc.

Mönstret har sett ut så att jag kommit hem full och för sent från aw trots att jag lovat att inte göra det. En enkel aw slutar med en helkväll på krogen etc, Att jag köpt vin som vi ska dricka till maten och jag tänkt ta ett glas innan han kommer hem men det slutat med hela flaskan. Jag har sedan nekat till att jag druckit trots att det varit uppenbart. Har varit ännu värre för några år sedan och nu har jag skärpt till mig någorlunda men allt gammalt blossar upp och han förmår sig inte att glömma det. När vi träffades drack jag flera gånger i veckan och var ute väldigt mycket på ett osunt och destruktivt sätt.

Jag är så oerhört ledsen för vad jag utsatt honom för. Någon en liknande situation? Hur löser man det här? Går det ens att lösa? Min ambition är att vara helt nykter, jag går i samtal med en terapeut och går då och då till AA men har inte helt fastnat för AA.

Berätta gärna lite mer om dig.
Ta hand om dig

Stort tack för ditt stöd och råd.
Ta hand om dig

är nog när jag börjar drömma om när jag får dricka igen. Jag har ju bestämt mig för att vara nykter hela september men sen vet jag inte? Jag när inga drömmar om att dricka måttligt. Själva vitsen och njutningen för mig är att veta att jag kan dricka så mycket jag vill, tills det känns tråkigt eller huvudet börjar spänna. Jag har inte svårt att ta ett/två glas vin i goda vänners lag och sedan stoppa. Tror det beror på att jag absolut inte vill vara eller ses dom "sån där". Mitt drickande vet bara jag och min partner om och vi hjälps åt att normalisera det: "Lite vin till helgen är ingen fara" eller "riktiga alkoholister dricker mycket mer". Jag märker dock att jag flyttar gränserna och är ganska säker på att jag kommer bli en av dem som tror sig behöva dricka varje dag om jag inte slutar nu. Ändå måste jag ha det där nu:bara september och en dag i taget, annars känns allt helt övermäktigt.

Det är bara det att när jag börjar se på slutet av månaden som något slags mål och fritt fram att dricka som jag vet att jag kommer att snubbla tidigare, ni vet som när man ska banta, börjar fantisera om kanelbullar och vips har ätit tre?

För att försöka kringgå det försöker jag att fokusera på allt som är bättre med att inte dricka. Kan komma på många vinster: ingen hälsoångest, helger med aktiviteter, inga bakismorgnar, mer tid, inga spyor, ingen skam, piggare visst blir man det, snälla säg att man blir piggare!! ?)

Hej!
Skriver här för första gången. Jag tror jag vill sluta dricka men vågar inte säga det högt. Är uppvuxen med en mamma som är alkoholist o många andra i min släkt. Har själv ett riskbruk men dricker aldrig okontrollerat men ger mig massa ångest. Min tolerans har oxå ökat o dricker mer o mer av slentrian. Alkoholen upptar en stor del av min tankeverksamhet och jag hatar det. Jag vill vara en av dem som kan ett glas vin då o då o sen är det bra med det. Men jag börjar inse att jag inte är en av dem. Jag börjar inse att jag nog måste sluta helt. När jag väl dricker vill jag nästan alltid ha mer. Väljer att säga att jag nog ska sluta för ett tag för att det inte ska kännas så definitivt. Vet inte vad jag är rädd för? Att livet ska bli tråkigt eller vad? Jag blir stärkt av att läsa era historier här och ville bara kort säga hej!
/En grubblande själ

Vad har hänt? Är du okej?
Tror att vi skrev samtidigt i din tråd.

Sagan har tagit slut. ?

Du ger mig hopp om ett nyktert liv och påminner mig om Guds kärlek. Jag tänker på honom ofta men jag ber sällan. Förhoppningsvis så kan jag komma honom närmare under nykterheten och få känna lugnet som kommer med det... det är svårt för mig då jag inte växte upp kristen eller ens religiös så det är inte helt naturligt än men jag jobbar på det.

Tack, Bestämd! Det glädjer mig att höra.

Good ole' dag 1 igen.

Känns otroligt skönt och men även jobbigt på samma gång. Nu har jag lovat min man att vara nykter i minst 30 dagar så det är det som gäller. Jag har gjort det förut och jag kan göra det igen. Förhoppningsvis så inser jag att jag vill fortsätta efter 30 dagar så som jag gjorde förra gången. Det längsta jag har varit nykter är 56 dagar.

Alkoholen har också börjat förstöra i mitt jobb. Jag var tvungen att sjukanmäla mig en gång pga av jättebakis och jag missade ett obligatoriskt möte pga av var full. Kanske hade jag missat mötet ändå men jag är inte klar i huvudet just nu så jag tror inte det. Jag har bara jobbat på det här stället en månad så det har inte varit världens bästa intryck, men jag kan bara visa dem nu att jag är värd att behålla...

Igår drack jag en massa öl och några shots. Jag var mest irriterad och blev inte ens full. Skönt att inte vara bakis idag i alla fall - kanske blir en långpromenad senare.

Jag har inte så mycket mer att tillägga just nu... nykterhet är rätt för mig. JAG VET DET. Jag ska försöka vara mer aktiv här på sidan och skriva i alla era trådar också, men oftast så känner jag att jag inte har några bra råd eller att det blir krystat (vem tror jag att jag är liksom?). Ska försöka i alla fall - kan ju stötta och heja på.

"Recovery is scary, but so is remaining exactly the same."

Nu har jag läst hela din tråd och hur du verkligen kämpar! Hur mår du idag? ❤️

och känner igen mig i mycket, typ samma dryckesmönster och så hade du skrivit något om att vara beroende av rutinen och att vilja dricka när det är tråkigt. Jag är typiskt så, vill ha instant tillfredsställelse när saker känns trist, annars blir jag deppigt. Tränar på att bara vara, faktiskt ha lite tråkigt ibland.
Tack för dina fina ord. Ska ha din tråd som kvälkslektyr och leta lärdomar ikväll ❤

Du är inte ensam kan jag lova...

... det tar olika lång tid att få de där infallen.. dax att gå till systemet, var är vinglaset.. något fattas osv. Men det blir mindre och mindre och plötsligt kommer du på dig själv att du inte tänkt på det på hela dagen. Du kommer må så mycket bättre på alla sätt, en dag i taget och faller du så hjälper vi dig upp.

Så fint att detta forum finns! Tänkt att gå in här och skriva hur det gått. Kanske kan det motivera någon. När jag skrev detta för över ett år sedan mådde jag verkligen dåligt på alla sätt men nånstans fanns styrkan att göra en förändring. Fick hjälp hos mottagningen med stöd och samtal och det räckte! Har inte druckit en droppe sen dess och mitt självförtroende kom tillbaka snabbt. Fick även bättre allmänhälsa (inte varit sjuk/förkyld en enda gång), bättre hy/hår, bättre resultat på gymmet och framför allt inga ångestattacker längre. Visst tänker man på det ibland och ibland måste man ”förklara sig” för människor som inte förstår men herregud vad det är värt det. Styrka till er som mår dåligt! Det är lättare än vad man tror när man verkligen bestämt sig.

Hej, är helt ny här men ville ändå titta in och säga att jag sträckläste hela din tråd igår och känner mig så hjälpt av den. Du har aldrig tänkt på att skriva skönlitterärt? Blev så himla fångad av ditt sätt att skriva. Också så glad över att det verkar gå så bra för dig.

Vad roligt att du tittar in! Haha, ja, jag är bestämd, men kanske också mer vankelmodig än jag erkänner. Tänker på alkohol nästan hela tiden.

Jo, jag insåg att jag behövde något slags stöd känner mig inte riktigt redo att tåga till AA än och då känns detta som en mjukstart.

Välkommen Bestämd

Vilket bra val att starta din egen tråd och grattis till 8 låååånga dagar. Du låter Bestämd ;)

Hoppas du finner den styrka jag har funnit i detta forum. Förutom den inre viljan till förändring så har faktiskt detta forum varit min räddning.

Det är för övrigt väldigt lärorikt och bra att skriva här varje dag så man senare kan läsa hur man tänkte, ser mönster i upp och nedgångar.

Jag ser fram emot att följa din resa.

Ja, huvva jag har utsatt mina barn och min make för så mycket skit. ...har verkligen betett mig som en idiot i många många år.
Helgen har varit nykter och bra, bio, barnkalas. ..idag for jag ut och cyklade en sväng. ..konditionen är urusel men ändå roligt att känna att man vill göra saker.
Också fantastiskt härligt att vakna nykter en söndag och veta att man klarat ännu en helg...det är så här jag vill leva mitt liv...att få må bra, bara vara glad och känna att man ger barnen den uppmärksamhet dom behöver☺