Senaste kommentarerna i forumet

De första dagarna kan vara knepiga men det blir bättre. För mig har raska promenader hjälpt, att driva bort den krypande oron/ångesten. På natten lyssnar jag på poddar om jag inte kan sova. Att läsa här är också bra stöd för fortsatt nykterhet.
Heja dig!

Jag har druckit idag. Jag har sambo och två små barn. Så jävla dumt. Massa ångest och känner mej som en jävla looser. Hoppa vinet så slipper du det!!

...är att överföra min bakfylleångest till mina barn.
Svårt att avgöra om det är en bra egenskap eller inte, kanske är den genetisk.

Min gamle far var absolutist, hela sitt liv, min mor påstår att farfars supande skrämde honom som liten.
Pratade med henne igår om det, och även han blev hånad för sitt nyktra leverne,
”tänka sig att hon inte kunde ta sig an en man som inte kunde ta sig en sup då och då...”
Så misstänksamheten har vi båda fått uppleva, min far och jag, men inte samtidigt eftersom jag blev nykter efter hans död.

Men för ett återkomma till vad jag har lyckats med, jo sprida den vidare till mina barn, bakfylleångesten...
Sorgligt ja, men kanske nödvändig...
Min dotter hade ett par präktiga rotfyllor, och fick ångest dagen efter, hon har definitivt tagit det väldigt lugnt efter det.
I lördags morse kom grabben hem halvfem på morgonen, vaknade fortfarande på förmiddagen med en hemsk ångest.
Han kunde inte sova för i hans huvud snurrade det en massa tankar om vad han hade gjort under natten.
Han hade lyckats ringa en kund och skickat en massa dumma mess på natten, han vred sig i ångestkrämpor i soffan.
Jag såg på hans minspel att han inte mådde så bra, kände igen mig totalt.
Han tog en dusch men inte heller det lyckades dämpa hans oro.
Satte sig i utemöblerna på baksidan med en kopp starkt kaffe, såg ner i golvet och jag såg att han skämdes...
-Jag kommer att bli som du pappa, sade han..
-Vadå svarade jag.
-Jag kommer bli nykterist i framtiden, precis som du...
Nänä fortsatte jag, bli inte det, det är skittråkigt, lär dig dricka med måtta bara...
Tillsammans med frugan berättade vi om vänner som inte klarar av spriten längre och som vi klassificerar som alkisar.
Och att vi inte umgås med dem längre för att det bara var alkoholen som band ihop oss, vi skapade en förändring, för vår egna skull.

Han suckade och tyckte nog att livet sög ordentligt just då, jag kände empati och förstod hur ångesten grävde i hans mage.
Ja det gör ont, det går över med tiden tills han har fått lite distans till det.
Han berättar om mer dumheter som hände, vi försöker varken trösta eller på något sätt släta över det, han måste få bearbeta det själv.
Vi kunde bara berätta ur våra egna erfarenheter, och hur det lindras lite med tiden.
På kvällen skulle vi iväg på femtioårsfest, så det var mer kalas på gång, men han bangade inte, han följde med trots den hemska baksmällan.
Inte tog han en endaste droppe med alkohol, ingen återställare eller försök till att lindra ångesten med mer alkohol.
Tvärtom var han väldigt öppen med sig baksmälla och ångest bland gästerna, några skrattade åt han och andra kände medömkan.
Först på söndagen blev han lite piggare efter att fått lite mera sömn, men oron gnagde i hans kropp, han var inte samma glada kille.

Vet att sådan här brakfyllor brukar dämpa hans drickande framöver, frågan är väl bara hur länge?
Men hoppas på att han finner en gyllene väg till att få ett bra socialt drickande, ett som fungerar framöver.
Självklart måste de unga få trampa i klaveret några gånger tills de finner sina begränsningar, för vissa tar det lång tid ..

Men det gör ont i ett faders hjärta att se sin egna son ha en sådan ångest, en självupplevd sådan, som fick mig att resolut sluta dricka själv.
Jag vet att det gör ont, ja helvetiskt ont och att det med tiden blir värre för att sedan aldrig sluta helt.
En livserfarenhet som jag inte vill att de själva ska få uppleva utan kan bromsa sitt drickande i tid.
En svår balansgång som inte alla klarar, ibland undrar jag inte om det ligger i generna.

På femtioårsfesten då?
Tja fem flaskor alkoholfri öl på fyra fyllchaffisar säger ju lite om hur dåligt omdöme de hade, dålig framförhållning.
Flaskorna var ju avsedda för mig, men jag fick dela med mig av dem, alla vill inte dricka sötsliskig läsk på fester..
Två tredjedelar gick hem när det blev för kallt och ruggigt på sena kvällen, resterande kvalade sig till A-klassen och fortsatte resten av natten och efterkommande morgon med en vidhängande bakfylla.
Fick lite bilder skickade till mig nästföljande dag med hur man hade staplat grejer på ett sovande ansikte, klassiska fyllbilder.

Själv har jag också magsmärtor men av helt naturliga orsaker, skönt att veta.
Några dagars tarmvila med fasta läker ut allt elände, det händer någon gång per år och jobbigast ör att sitta och räkna tuggorna när andra äter och magen knorrar frenetiskt av hunger och samtligt tvärlåst.
Idag var det ett födelsedagskalas till, och alla go’saker på kaffebordet rev i suget, men det var fortfarande bara ett hungersug trots allt.

En helg ett liv, man känner att man lever i vilket fall, och visst är det skönt att jag fortfarande ser problemen större med att dricka alkoholen än glädjen att få dricka den.
Tio och ett trekvarts år, still going strong.
Men det är dock mycket tack vare att andra forfarande dricker den som håller min övertygelse uppdaterad.
Hade jag inte sett nackdelarna eller inte velat sett dem, så vet man inte hur det hade gått.

Tack min son för att du offrade dig i helgen, det stärkte mig ett tag till, men jag hade helst sett att du hade sluppit.
Och tack den tredjedel som stannade kvar på femtioårsfesten och festade resten av natten, era bilder stärkte mig också ett tag till.
Jag vet hur ni mådde, och jag kan inget annat säga att ni förtjänade det, det var en risk ni tog i beaktning när ni inte insåg era begränsningar.
Lätt att bara efterklok, bättre att vara för-klok.

Nästa uppdatering redan om fyra dagar, då vi har firmafest på jobbet, och jag vet redan vilka som är lågoddsare.
Man ser så mycket man egentligen inte vill se när man är nykter, den verkligheten som inte dimmas genom en berusad syn.
Skrämmande men verklig, kanske jag är dum som fortfarande väljer att gå på fester, vad tror ni?

Tjopp!

Berra

Söndagkväll. Börjar närma sig midnatt. Har varit uttråkad hela dagen och vill inget annat än ta ett glas vin. Har försökt sova för att sova bort det men kan inte. Känner även de negativa känslorna som kryper sig närmare och som jag vet alkohol kan driva bort för en stund...

Vår ambassadör :-)
Vänligen Li-Lo

Har med två tonåringar här hemma en 14 o en 18 (killar båda) man kan tro att dom tror att dom bor på värsta all inclusive hotellet o inte en krona har dom betalt för det heller ?? förstår din känsla att man tjatar o säger samma sak om o om igen...man får bita sig i tungan o upprepa mantrat jag ska inte dricka något vin det är inte vört det...
Tryggt att höra av Mirabelle att det blir folk av dom ?? ja man hoppas ju o tror att man fostrar små bra människor men undrar hur dom tror att dom ska få mat i sig tvätta städa diska o hushålla med pengarna...den som lever får se! Styrkekramar till oss tonårsföräldrar vi behöver det ??

Igår hördes inte jag och min vän av på hela dagen. Idag tänkte jag att han får höra av sig först, inte jag. Det gjorde han till slut, vid 20-tiden. Då inser jag att vi inte hörts på typ 48h och att det är det längsta uppehållet sedan vi började prata med varandra för två månader sedan. Inte så konstigt att varma känslor växer fram när man har så tät kontakt. Jaja, jag tror jag kommit i någonlunda känslomässig balans nu. En dag i taget... ⚖️

Lugn bara lugn, det blir folk av dem allihop i slutänden. Vi må bli skalliga av att slita vårt hår över dessa egensinniga varelser som även kallas tonåringar, men de blir klokare vart eftersom. Det jag har lärt mig av resan är att när de börjar bli sexton sisådär så är det dags att släppa kontrollbehovet och coacha från sidlinjen. De gillar djupa samtal, men kan de spåra minsta fördömande så sätter de hälarna i backen och gör precis tvärtom. Så, öppenhjärtiga samtal, där du som lågaffektiv vuxen hjälper till med konsekvenstänket. Väljer du si, blir följden förmodligen så. Väljer du så, blir följden förmodligen... osv. Sedan ta ett stort kliv tillbaka och ha is i magen medans de gör sina val med öppna ögon och hanterar konsekvenserna. Förr eller senare väljer de behagliga konsekvenser framför obehagliga, för att de går på sina nitar och mognar i processen.

Välj att fokusera på att imorgon är det tredje dagen av nykterhet..?!
Och oavsett vad din mamma svarar, så känn dig superstolt över dig själv att du vågat vara så ärlig! Det är till stor hjälp att ha ngn IRL också, som vet vad man är i, och som kan stötta när det känns tufft. Så bra gjort - tänk vad mkt du hunnit med i nykterheten redan?! Det är en vinst du kan vänta dig framöver åtminstone..mer tid!
Mer tid, mer energi, mindre ångest och nedvärderande tankar när man är sann mot sig själv, piggare, gladare, tryggare, ja listan kan göras hur lång som helst..och så de små fysiska förbättringar som smyger sig på och som inte är att förglömma..lite mindre uppblåst, viktnedgång, fräschare hy, klara ögon etc..
Hur gick det då? Fått ngt svar av mamma? Ibland kanske man inte får höra exakt det man vill, hon kanske behöver tid att "processa"..hoppas det gick bra och oavsett som sagt..??
Kram
/Fibblan ?

Jag är så fruktansvärt less på att bråka med min dotter, har pratat med henne oändliga gånger nu om att hon röker och lik förbannat så hade hon rökt inne på sitt rum nu när jag kom upp och skulle be henne att diska. ...
Ibland känner jag bara att jag inte orkar. ...jag tänker inte dricka, men kunde jag skulle jag ha åkt hemifrån i några timmar bara för att få vara ifred....

Lät som en helt fantastisk fredag✨! Och ovant. Bara det att ha energi till att göra annat än soffan då, är ju upplyftande ?!
Hoppas det inte blev värre med förkylningen och att lördagen och dagen idag också blev bra?!

Jag drack alkohol igår, men är på banan igen nu..försöker att inte hänga läpp för det utan vara nöjd över att jag idag somnar nykter.
Tänker att du också kommer att göra det! Önskar dig en god natts sömn?!
Kram
/Fibblan ?

Något jag nöter in hos ungarna, och försöker leva efter själv, är att det är viktigare att GÖRA förlåt än att säga förlåt. När man har gjort fel och vet om det kanske det inte är så viktigt att ”bekänna” och söka absolution för att rena sitt eget samvete. Det kan tom vara själviskt, beroende på hur sårad mottagaren av bekännelsen blir. Det dåliga samvetet kan istället tjäna som drivkraft för att göra förlåt, dvs se till att aldrig någonsin göra samma sak igen. Det kan tex kräva stora förändringar av vilka sammanhang man utsätter sig för. Om din högra hand förleder dig, hugg av den, typ.

Jag landar allt mer i min problematik. Någonstans önskar jag att jag kan "vara med" och socialdricka men jag förstår nog egentligen att det inte går. Nu är det att hitta motivationen och stödet från min man att avstå. Varken mannen eller jag är där än. Det kommer ?

Jag mår redan så mycket bättre efter att ha postat här. Ni är så snälla. Jag har berättat för min mamma nu. Väntar på hennes svar. Jag skäms för mycket för att berätta på telefon, men jag sa till henne att jag behövde bara hennes stöd just nu. Att jag har börjat söka hjälp och har tagit beslut att sluta dricka, men jag behöver att hon säger till mig att det är okej och att hon är stolt att jag söker hjälp.

Imorgon är det jobb. Det blir "Hej hade ni kul på fredag?" och jag kommer behöva svara "Ja det var trevligt". Jag kanske får höra "Du blev rätt så full va" och skämmas för mig själv. Jag ser inte fram emot det.

Men jag ser fram emot att kunna uppdatera här imorgon att jag har varit nykter i 3 dagar.

Tack tack tack! Blir lite generad av dina fina ord ?
Har försökt att komma undan mig själv så länge, gömt mig och ljugit, kan inte göra det nåt mer.
Kram!

Jag känner så väl igen din berättelse i mitt eget förhållande till alkoholen. Du är så stark som har valt att ta det här steget och vågat erkänna att du har ett problem med alkoholen! Det blir lättare och du kommer att hitta sätt att träffa dina vänner på utan att dricka. Varmt välkommen hit?

Jag uppskatter dina ord otroligt mycket. Jag är ganska ensam just nu. Killen är utomlands ett tag till och min familj bor inte i sverige. Ärligt sägt så har jag inte berättat för killen och vet inte om jag kommer göra det. Men då känns det som jag ljuger för honom, vilket få mig att må ännu värre.

Men som du säger så kommer det bli bättre. Jag tror på dig. Det känns bara så svårt och jobbigt nu. Men, jag är nu två dagar nykter. Och jag hoppas att för varje dag så försvinner min skam lite och ändras till stolthet över att jag försöker ändra mitt beteende. Och det känns som jag kan få mycket hjälp och stöd av er. Och just nu är det stöd som behövs mest. Bara någon som säger att jag är inte en failure eller besvikelse och att jag kommer klara av det här.

Skäms inte. Plåga inte dig själv. Du stannade på 2 öl... Bra där! Som att öppna en chipspåse innan maten... Man vill ta mer men ska inte förstöra aptiten... Så man behärskar sig... Bra där ollebulle...

även om jag förstås hade hoppats på att det skulle vara en FinaLisa med motivation och lite mer ork och lust..?.
Men det är såklart förståeligt att du inte har det just nu, med allt som varit..
Klart det tagit väldigt mkt av din kraft, inte undra på att det känns som det gör just nu. Men som sagt; jag är så glad att du hör av dig iaf?! Och det är gott o höra att sonen din blivit hyfsat återställd?.
Vi finns här, oavsett vilka löften du ger eller inte till dig själv ❣️?❣️?! Jag "failade" ju mitt igår. Och har en ny dag 1 idag. Passar ju bra med en krispig fräsch alldeles ny månad att hoppa på det igen på ?! Så om du vill, kan vi hjälpas åt i dragkampen och samla nya friska, vita dagar ihop???!
Tillsammans är vi starkare??!
Du gör det som blir mest rätt för dig, förstås, men fundera på det..??!
Oavsett-
Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Jag blir så imponerad och inspirerad när jag läser ditt inlägg! Du "bara" möter de olika känslolägena med acceptans och tillförsikt ?! Otroligt bra jobbat! För det där kommer verkligen inte gratis. Tack vare att du ger dig själv tillåtelse att bryta ihop som igår eller som idag, där du återigen tar dig själv och dina känslor på allvar. Idag är det minsta möjliga av måsten som gäller.
Fortsätt ta det lugnt och ta hand om dig - Du gör det så bra??!
Och grattis till dina alldeles snart 2 veckor ?!
Kram
/Fibblan ?

Det låter som att helgens "bravader" verkligen lämnat spår efter sig..och även om det är smärtsamt och man bara vill ifrån den där skammen som härjar runt i en, så är det trots allt just den som också verkligen motiverar dig till att NU ta ytterligare tag i och komtroll över alkoholen. Du har redan sökt mer hjälp också. Så det låter som att du verkligen gör vad du kan nu för att få till en förändring ??! Klart man blir både förbannad och ledsen på sig själv, men de där borde-tankarna leder sällan till ngt gott..
Jag vet inte om din kille vet vad som hänt nu och om det känns kört mellan er pga av det som hände..(?) Och du behöver svar eller berätta. Men jag tänker att för din egen del är det aldrig försent! Och förmodligen inte er emellan heller, beroende på vilka steg du tar nu..?
Vad är det för känsla som du vill komma över? Det jag kan säga som kanske kan ge lite förtröstan är att ALLA KÄNSLOR kommer och går. Så starkt som det känns nu kommer det inte alltid att göra!
Kämpa på - häng på i helvita dagar och allt kan bara bli bättre?!
Kram
/Fibblan ?

Spänd som en fiolsträng gick jag på yoga igår. Lite lättare i kroppen och inställd på en mjuk och skön dag gick jag hem och bröt ihop. En liten skitsak som dök upp i huvudet.
Efter ett tag börjar jag inse att den lilla skitsaken funnits hela livet och förmodligen påverkat mig mer än jag tidigare trott. Tänker inte ta det nu, lite pinsamt på ett sätt. Önskade igår att jag ville dricka ? Sjukt. Men eftersom jag faktiskt inte ville så lät jag bli.

Idag är jag slut. Vill ingenting. Ska bara försöka göra det viktigaste idag. Vet att jag bara brukar må sämre när jag går emot min känslor, så en lugn dag får det bli. Tänker inte skynda mig, hetsa eller forcera nåt.
Imorgon kommer jag att vakna med 2 nyktra veckor bakom mig ??

Min motivation har krympt ihop till en liten skrutt. Ingen ork, ingen lust.
Känner ingenting, all min energi gick åt att stötta sonen och hans akuta behov.
Nu när han har blivit hyfsat återställd så är ju det skönt för mig också men jag tappade på något vis kraften för egen del.
Får ladda upp batterierna återigen och återkomma om ett tag.
Inte för att jag vill dricka, är trött på det också men vill ändå vara fri från min eget löfte ett tag om det nu skulle bli så....?

Ni alla kämpar därute, ni är värda så mycket lycka och livsglädje!!
❣️?❣️?❣️?❣️?❣️

Ha det så fint nu så hörs vi om bara ett litet tag?

Det är så svårt. Jag vill umgås med folk ibland och det slutar alltid med att dricka någonting. Det kommer vara jobbig men jag kommer klara det. Jag måste. För eget hälsa och mitt förhållande.

Men samtidigt så känns det som att det är för sent för att fixa mig själv. Jag borde ha försökt mer innan det här hände känns det som. Jag visste sedan några år tillbaka att det var ett problem.... Men hur kommer man över en sådan känsla? Kommer man någonsin över det?

Jag vill bli bättre, men jag är så fylld med skam fortfarande. Det är pinsamt, mest, och även efter 24 timmar känns det inte som det går över, trots att jag vet jag mår bättre nu än igår.

Men jag kommer att sluta dricka. Idag har jag sökt även andra typ av hjälp förutom här på AH och jag har även tänkt söka mig till KBT. Det här kommer aldrig jag låta hända igen. Nu är det mest att överleva de här dåliga känslorna så att jag kan fokusera att bli bättre.

Tack för ett fint välkommen :) Det behövde jag verkligen. Jag har varit så nere idag och arg på mig själv. Det känns bättre nu när man vet att det finns folk som bryr sig och tror på en.