Senaste kommentarerna i forumet

Tack för välkomnandet. Mina strategier i början av året var att lägga till aktiviteter jag inte gjort förut. Träna, skriva och måla och så läste jag mycket här på forumet. Den här gången ska jag inte bara läsa utan delta aktivt och ta hjälp och stöd här. I skrivande stund kämpar jag med ångesten. Målbilden just nu är att klara den här dagen

Välkommen hit till forumet!
Här är du i gott sällskap. Hur lyckades du motivera dig att vara nykter i nästan ett halvår? Det låter ju fantastiskt! Grattis till det! Kan du motivera dig med samma strategier igen eller krävs det något nytt denna gång, tror du? ?

Jag fick ställa om min nykterhetsapp nu på morgonen. Nu är jag tillbaka på första dagen på resten utav mitt liv. Men det är vi ju alla, varje dag. Jag har beslutat att ta det lugnt och en dag i taget. Mitt första delmål är september ut eftersom jag fått tid för neuropsykologiskt test, minnestest, sista september och då vill jag vara mitt bästa jag. Det var tre år sedan sist, precis som hjärnröntgen. När det testet är utvärderat får jag tid hos min läkare och svar på sammanlagda bedömningen. Hur mycket har försämrats av min kapacitet?

Vikten har ökat nästan lika mycket på en vecka som den minskade på en månad. Hur är det ens möjligt?

Jag har lärt mig så mycket under den här nyktra sommaren och fått många nya upplevelser. Det har sannerligen varit berikande. Nu har ju nyhetens behag lagt sig. Dock känner jag inte att jag "börjar om från början", absolut inte. Mina drygt hundra dagars nykterhet försvinner inte. De har jag kvar för alltid. De har jag fortfarande förtjänat. Ingenting är "bortkastat". Men våra liv är en färskvara som bara kan upplevas i nuet. Och det jag gör idag påverkar min morgondag. Jag tycker livet känns ensamt och tomt utan "kickar". Jag måste hitta andra kickar än A. Gärna något annat än att bli beroende utav en person också. Känslan av förälskelse var en eufori, starkare "kick" än A. Varför kan jag inte bara nöja mig med lagom? ?

Nu räcker det. Orken är slut. Att dricka ett enda glas vin till går inte. Inbäddad i en kemisk ångest kan jag inte tänka en enda vettig tanke förutom att detta har kommit till vägs ände. Det är över och jag vet att jag kan. Eller jag hoppas att jag kan. Höll upp nästan sex månader i början av året. Sen kom uteserverinssäsongen och nu ligger jag i sängen med svår ångest och mår så dåligt det bara går. Självförakt och jag ser mig själv långt nere i ett svart hål. Jag ska börja klättra, mot ljuset. Jag förstår att det kommer att bli mödosamt, motigt och svårt men det här är så ovärdigt. Jag har läst i många trådar här. Beundransvärda kämpande människor och jag vill ha sällskap upp ur hålet. Sätter på mig klätterutrustningen och tar ett steg idag. Ett nyktert steg. Jag vill ju vara fri!

Lite trött, lite seg men inte bakis!!?
Bara på dag 2 men nu ska de vita dagarna bli många, många fler!!
Önskar alla forumvänner en skön söndag?

Kramar
???

Har haft en jättefin och alkoholfri dag idag. Börjar se nöjet i att umgås med andra, hitta på saker och aktivera mig igen. Det är så himla fint. Visst snuddar tanken vid alkohol ibland, men det finns så mycket annat som är så himla mycket mer värt. Om jag får ha det såhär så är jag lycklig. Somnar med andra ord tacksam.

Vinäger: Tack för att du tittar in och lämnar fina och kloka ord. Jag tror precis som du att man inte ska fokusera så mycket på den där botten. Vissa når den och vänder då, men man ska också vara medveten om att det går att vända innan allt blir kaos.

Och sen blir det sämre. Och sen bättre igen. Osv osv osv. Idag har jag fått tänka en timme i taget. Andra helger har förflutit utan en tanke på alkohol. Det är nog med nykterheten som med resten av livet... Uppgång och nedgång, motgång och medgång, lättare ibland och svårare ibland. Ju större kamp, desto ljuvare är segerns sötma. Nykter lördag - check! Nu klappar vi oss på axeln och hoppas att nästa helg blir mindre kämpig ?

Välkommen hit! Jag känner inte heller igen den dagen-efter-ångest som handlar om vad man gjort, sagt osv på fyllan. Jag dricker för mycket vin ensam hemma i soffhörnet. Svårt att göra bort sig då. Likväl finns ångesten där när berusningen ger vika. Tänker att det nog är kemiskt. Hjärnans signalsubstanser i obalans, typ. Vad gäller grubblerier klår du till och med mig. Spännande tankegångar har du. Jag vågar inte ge mig in i dem desto mer, eftersom jag vet att jag får svårt att släppa de där frågorna som inte går att besvara. Och så kommer ”den stora meningslösheten” med tillhörande ångest som ett brev på posten. Efter en utmattningsdepression försöker jag öva på att stanna i det konkreta ”här och nu”, låta något jag kan se, höra, känna, smaka eller lukta uppta mina tankar innan de rusar iväg med mig åt femtioelva olika håll samtidigt... Önskar dig välkommen hit till forumet :)

Trots allt som hänt o hur jag mått o så jäkla nära jag varit, så har jag 54 dagar nykter! Jag har slutat på antabusen, men ej driuckit. Jag vill, jag kan, jag "behöver". Jag sitter o funderar på om jag ska. Men jag är bara så vilsen just nu. Jag vill bara dricka just nu, få koppla bort, få känna mig som mig själv lite, men försöker göra allt för att låta bli, varför vet jag inte längre. Jag vill nog bara inte känna att jag har misslyckats. Men sen har jag hur det än är fortfarande lyckats med 54 dagar. Det är i allafall miljoner tankar o känslor just nu, jag vet knappt vem jag är längre, har verkligen förlorat mig själv i allt kaos o det är otroligt skrämmande o frustrerande.

Välkommen hem!
Ha de nu nu bra o va rädd om dig.
Jag lyckades hålla upp i 20 dagar sedan drack jag på helgen 2 helger i rad dock inte jättemycket men.. Jag tror inte att jag kan bli helt nykter skall hålla det enbart fredag o lördag har jag bestämt hoppas det går. Sköt om dig?

Tack, Vinäger! Nja, inte så grym som ni kanske tror. Jag tog beslutet redan på planet ner att dricka under semestern och det beslutet ångrar jag faktiskt inte. Men väl hemma igen måste jag ta något slags beslut hur jag ska gå vidare härifrån. Vill jag fortsätta med AA? Vill jag vara helt nykter och börja räkna dagar igen? Nyhetens behag har passerat. Jag har mått så bra men det var ju mycket pga att min "vän" fanns där dagligen under flera veckors tid. De känslorna har äntligen försvunnit lika snabbt som de kom. Nu kommer den grå vardagen tillbaka och jag kommer fortsätta känna mig ensam. Risken är att jag snabbt börjar dricka dagligen igen. Jag vet varken in eller ut. Just nu är jag trött efter en lång resdag. Men härligt att komma hem till våra underbara barn. Jag får inte göra dem besvikna igen. Kramar till er alla! ?

Hej Vinäger, tack för peppen! Betyder mycket.
Det var nog faktiskt inte så mycket analyserande denna gången för en gång skull. Spritflaskan i pannrummet som jag gick och klunkade ur i tisdags blev en ny nivå som väckte beslutet ganska hastigt.
Några fler månader i mellanmjölkslandet har (bör) också fått mig förstå att jag passerat gränsen att lyckas med det.
Kan egentligen inte föreställa mig en spiknykter framtid än men just nu trycker jag bara bort såna tankar och försöker fokusera på att låta tiden läka alkoholhjärnan. Till skillnad mot hur jag brukar jobba men att pusha mig igång med träning, dieter och så fort som möjligt förtränga problemen.
Jag hoppas detta får mig att känna en början av alla fördelar bara jag vill och se att alternativet inte har en chans. Mycket handlar om inställning och vilja! Men, 30 dagar, sen tar vi fortsättningen.

Kram

Tack för dina varma tröstande ord i min tråd. Betyder så mycket just nu när jag ska dra mig upp ur det mörka hålet än en gång...
Jag är medberoende och har också ett eget beroende av vin i jobbiga perioder.
Håller på att lära mig hur jag ska avveckla mitt medberoende som tar så mycket av min livsenergi.
Måste verkligen, VERKLIGEN, klara detta nu.
Vinäger, jag tänker också så ibland att man kanske har forumvännerna på jättenära håll?☺️, lite läskigt och spännande på samma gång.
Men det hade varit kul att ses någon gång. Du var väl med på träffen i vintras?
Modigt tycker jag? vet inte om jag skulle våga...?
Men jag ska kämpa denna gången och lära av min erfarenhet: Ta aldrig det första glaset och Du ångrar aldrig en nykter kväll!!

Trevlig helg och många varma kramar till dig Vinäger och såklart till alla som behöver?
???

.

Ja jag skriver väldigt ärligt för det hjälper mig en del på vägen...en sorts terapi kan man ju säga.
Jag är fortfarnde på det klara med att det kommer att bli tufft emellanåt...så jag tar tillvara på alla bra dagar så gott det går.
Min dotter är 16 år och tycker såklart att det är kul att festa....det var litegrann därför som jag valde att berätta allt för henne, så att hon får sig en tankeställare.
Hon sa en sak till dom verkligen fastnade i mitt hjärta....jag har aldrig sett på dig som en alkoholist...utan bara som mamma☺

Om det har gått som det ska har du väl passerat 100 dagar nu. Jag väljer att tro det och skickar ett stor grattis. ? Om det mot förmodan intträffat något annat vet du ju att du är välkommen tillbaka när du vill. Uppdatera gärna när du känner att du vill och orkar.

Kram

Hur går det? Tänker på dig då och då. ?Håller tummarna för att det flyter på någorlunda åtminstone.

Kram

Vill bara skicka en hälsning och höra hur du mår/hur det går. ?

Kram

Välkommen tillbaka. Bra att du tar tag i A-beroendet ännu en gång. Så länge man inte ger upp finns det hopp.

Lycka till!

Kram

Bra råd från Bestämd. Att tänka en vecka, en helg, en dag och ibland till och med en timme i taget är ofta en bra strategi. Det kan kännas övermäktigt gör många med livslånga beslut så här i början av nykterheten.

Önskar dig lycka till.

Kram

Vill vara skicka en hälsning och säga att du är grym. Ha en fortsatt skön semester. ☀️

Kram

Ja, det går inte att undvika att se att du är en grubblare. ? På gott och ont. Självklart är det bra att fundera och ifrågasätta det som händer, men när tankarna tar över kan det bli jobbigt.

Känner igen mig i viss mån, även om jag kanske inte grubblar i samma utsträckning som du. Önskar ibland att vi inte var anonyma. Är säker på att du och jag skulle ha mycket att prata om under en fika.

Men nu får jag nöja mig med att önska dig lycka till i mötet med dig själv.

Kram

Välkommen tillbaka, även om man önskar att man slapp säga det.

Du känns lite extra peppad den här gången. Hoppas det fortsätter vara så.

Lycka till!

Kram

Oj, vad mycket plats alkoholen har tagit i ditt liv. Bra att du inser att du har haft tur i oturen många gånger och förstår att det kanske inte blir så nästa gång. Skönt att du är här nu, en mycket bra plats med igenkänning och utan fördömanden.

Lycka till!

Kram

Vill bara önska dig välkommen hit och skicka en hälsning om att det brukar kännas bättre efter ett tag. Fint att du kämpar på.

Kram