Senaste kommentarerna i forumet

Jag bor i en kommun där det finns mycket människor med allvarliga missbruksproblem, det verkar som att det är främst dem beroendemottagningen vänder sig till. Jag dricker inte varje dag, ibland ens inte varje vecka. Men jag dricker på ett osunt sätt, för att slippa känna, när jag inte kan hantera ångest. Om jag dricker 2-3 glas vin i ett socialt sammanhang ena daga vill jag genast ha mer nästa dag. Får en oerhörd ångestkänsla i kroppen efter alkohol även i mindre mängder. Det brukar kännas bäst när jag är helt nykter en period, men så faller jag dit. Oftast känner jag mig tvungen att dricka i något sammanhang för att jag är rädd för att folk ska tro saker om mig annars, dricker 2 glas och vaknar upp med ångest som håller i sig i minst 1 dag. Och så är jag tillbaka på ruta ett igen. Det är så oerhört tröttsamt och sorgligt. Min bästa väninna dricker mycket vin, det är alltid middagar, krogen etc. Hon verkar ändå kunna hantera det, hon mår inte dåligt av alkoholen på det sättet jag gör, hon får inte ångest. Allt vårt umgänge präglas av alkohol, vi ska unna oss bubbel etc. vi kan umgås utan alkohol men det känns inte som att hon vill det riktigt... känner mig så ensam ibland. Önskar att jag hade fler nyktra vänner att dricka te och promenera med.

Jag testade AA några gånger i våras, kände mig välkommen men det kändes jobbigt att de flesta verkade så olika mig själv. De flesta män och betydligt äldre. Jag satt där och grät och grät över min egen situation och även nä de andra berättade saker, de måste ha tyckt att jag var helt knäpp.

..just det du behöver: ???!
Fast vi pratar om mental styrka förstås och jag förstår att du efterfrågar det nu, för det du beskriver låter väldigt prövande..
Så bra att du i samma veva som frustrationen och besvikelsen gör sitt intåg, direkt får fatt i din beslutsamhet att låta bli vinet. För det är ju just när såna här jobbig känslor seglar upp som a-?, står där listigt, lismande och lovar lindrig..
Men du/vi är smartare och starkare än
den???! Och det är ju helt adekvata känslor du känner! Klart du blir förbannad, ledsen, besviken. Hade jag också blivit.
Klart att du har dina gränser! Bra du lyssnar på dem!
Och även om inte han förstår det nu, gynnar det honom också i förlängningen, tänker jag..?
Styrkekramar ?❤️?!
/Fibblan ?

Ingenting absolut ingenting har funkat idag. Skulle haft utvecklingssamtal med ena sonen det blev inställt då läraren satt fast i bilköer. Sen till jobbet o fick ta av komptiden.
Kollade frånvaro på skolan för äldste sonen som jag tjatat tre gånger på i morse att han skulle upp (ljög o sa att han började 10:30 - egentligen kl 9...
Förbannad ledsen besviken skrivit arga mess till pappan att jag kastar ut sonen (18) lyssnar inte på några regler städar inte sitt rum uppe halva natten går för sent till skolan o får frånvaro. Gör absolut inget här hemma mer än att sitta på sociala medier o prata med Molgan vänner i USA o gud vet var. Säger man något får man ett hånleende tillbaka ?? nu är jag arg! Förbaske mej att han åker till sin pappa nästa vecka (där får han lära sig veta hut)! Jag är för snäll...men det finns gränser även för mig.
Men jag ska inte dricka vin idag. Inte idag.
Behöver styrka snälla någon ge mig ??

Ingen arbetsgivare vill ha en missbrukare.

Hej Bina86! Vad kämpigt du har det just nu. Berätta gärna mer om vad som har hänt! Jag tänker att ditt liv och din karriär kan ta en ny vändning efter det här och faktiskt till ett mer positivt håll, även om det kanske inte alls känns så nu.
Din arbetsgivare har ett tydligt rehabiliteringsansvar och att ha ett alkoholberoende är inte en saklig grund för en uppsägning, bara så att du vet. Din arbetsgivare ska hjälpa dig. Läs gärna mer här om du vill, angående anställningstrygghet och alkohol: https://www.unionen.se/rad-och-stod/alkoholproblem-och-anstallningstryg…
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förstår att det känns tungt, kan du får någon hjälp via ditt jobb? Du kanske har nått den berömda botten, det kan bara bli bättre ❤️

Tack för alla svar i tråden, det värmer!
Det var beroendemottagningen inom landstinget där jag bor. Kanske borde kolla med kommunen, var inne på hemsidan men det verkar främst rikta in sig på människor som inte kan jobba, är hemlösa etc. Jag vet inte om jag försöker lura mig själv genom att inte söka hjälp men så pass illa är det inte. Inte än. Önskar att jag kunde få någon typ av samtalsstöd med strategier för att hindra mig själv när jag tycker att det är e bra idé att gå och köpa en flaska vin.

Jag lovar dig att ditt liv inte är över. Däremot vissa rådande omständigheter kan vara över, transformeras till något annat. Vill du berätta mer? Vi lyssnar! ?

Nu vet jobbet om att jag är alkoholist. Nu är min karriär och mitt liv över.

Det var i tisdags när jag och sponsorn satt i det gröna vid badet och läste Stora Boken som jag fick frågan ifall jag trodde att jag skulle kunna dricka normalt/kontrollerat igen framöver. Man ska ju vara ärlig så jag svarade "ja" om mina omständigheter ändrades. Det var tydligen helt fel svar. Alltså, jag vet det men man ska ju vara helt ärlig. Det skapade tydligen stort huvudbry för honom och han kom fram till att han inte kunde vara min sponsor, inte vägleda mig genom stegen ifall jag inte klarade "steg ett". Jag kom ju hem igår efter mötet, glad i hågen och var helt oförberedd på detta. Jag blev helt chockad och förstod ingenting. Vad har jag gjort för fel? Jag har bara varit ärlig!
Jag var så besviken och ledsen och "sugen" på vin för att döva sorgen av att ha blivit utestängd/inte värdig en sponsor. Ensam igen. Trött på hela AA. Kände att då kan jag ju inte bli godkänd utav någon sponsor i steg ett!

Till viss del kan jag förstå hans dilemma. Han är ju själv inte mer än en nykter alkoholist som gör så gott han kan. Han verkar vara en fin och bra man. Jag önskar honom allt gott. Men jag berättade igår och imorse (via sms) att jag mått mycket dåligt över hans sätt att dumpa mig via sms istället för att förklara detta för mig, ansikte mot ansikte.
Kanske ska jag vara lite glad och tacksam över att inte klarat "inträdesprov" till en riktig alkoholist. Jag säger inte detta för att verka bättre än någon annan. Snarare för att jag inte vill förneka den totala sjukdomen som kronisk alkoholism innebär och jag ska inte ens inbilla mig att jag vet hur det är att lida utav den. Det är utav respekt för alla dem som lider jag inte vill påskina att jag vet vad de talar om/känner/tänker. Om jag fortsatt att dricka vidare varje dag i några år till kanske jag till sist skulle vara så sjuk att jag utan tvekan skulle erkänna att jag aldrig någonsin mer kan dricka en droppe A. Kanske är min f d sponsor klokare än mig. Kanske är han bara feg. Jag lägger min oro i Guds händer. Jag ber att få göra Hans vilja, varje dag, och få vara till glädje och nytta för andra. Kanske har Gud en annan plan för mig som jag inte vet om. Jag kanske ska vandra en annan väg, utstakad för mig. Jag har ju lärt mig massor dessa 80 dagar. Jag förstår principen med stegarbetet, hur och varför. Jag klarade gårdagen utan att dricka.

Idag känner jag mig stark och tacksam på ett nytt sätt. Jag tänker gå på kvällens möte, som jag brukar. Jag hyser inget agg mot f d sponsorn. Han har nog sina egna problem att bråttas med. Jag har fått en ny och nära vän i programmet. Han är drygt tjugo år äldre än mig och firar snart 30 års nykterhet. Vi stöttar varandra. Skickar sms dagligen även kvällar. Det är han som skött onsdagsmötena i många år. Han som gav mig förtroendet att leda ett möte för första gången. Han och jag "klickar". Han hjälpte mig genom gårdagen, peppar och ger goda råd. Jag tror Gud sett till att vi har hjälp och stöd utav varandra. Sen får jag passa mig för att bli en kärlek-och uppmärksamhetstörstande ung flicka som söker bekräftelse i en äldre mans "trygga" famn. Ni fattar säkert. Detta får räcka för nu. Tack för att ni finns därute! ?

Grattis! ????????

Fick hjälp på beroendemotagningen i kommunen, går hos en beroendeterapuet som är guld värd för mig. 5 besök har man rätt till hos kommunen, innan de måste ta ett officiellt beslut.
Tycker du skall stå på dig och kräva hjälp.
??❤️Strulan

Vad ledsamt att höra om dina erfarenheter av att bli runtbollad mellan beroendemottagningen och psykiatrin, det låter som att det inte alls är så som det borde vara! Förståeligt att det känns hopplöst, när du tar mod till dig och ber om hjälp för ett problem som påverkar dig på flera olika sätt, som bara viftas bort eller hänvisas någon annanstans. Beroendemottagningen som du kontaktade, var det inom landstinget/regionen? Det finns också behandling att få inom kommunen. Sen finns såklart också andra vägar att få stöd i en förändring, t.ex. kan du genomgå ett nätbaserat program här på Alkoholhjälpen (blå rutan på förstasidan). Du kan också ringa till Alkohollinjen på 020-84 44 48. Jag hoppas så att du orkar stå på dig i de kontakter du redan tagit, alternativt orkar leta vidare efter andra sätt att få stöd.
Lycka till och återigen, varmt välkommen hit! Du har tagit viktiga steg mot att förändra ditt drickande redan!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dag 5 nu. Tänker på alkohol en del, men inget sug eller så.
Känns naturligt att vara nykter de här vardagarna!
Trodde detta skulle bli svårare, för jag har alltid fallit tillbaka dag 1 eller dag 2.
Jag tar en dag i taget, kan inte tänka så långt att aldrig någonsin mer dricka...
Kanske några glas rött till middagen i morgon? Vet inte.
Men idag väljer jag att inte dricka, precis som jag valde att inte göra det de senaste 4 dagarna...

Vad tufft att känna sig så ensam, mitt i ett sällskap på semesterutflykten. Jag tänker som Tackohej, himla bra att du skriver här så att du kan få lite pepp från andra som faktiskt förstår vad du går igenom. För det är verkligen en omprogrammering av hjärnan som pågår, som inte alls är särskilt behaglig - men övergående! Det kan vara bra att påminna sig själv om, din kropp och din hjärna behöver tid för anpassning till det nya nyktra livet. Det är ingen svaghet att behöva Antabus, det är styrka, självinsikt och målmedvetenhet som krävs av dig för att ta den hjälpen, för att komma ur ett beroende som gör det svårt att hålla sig nykter även om man har bestämt sig för det.
Lycka till och ha en fortsatt skön semester!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är det någon som sökt hjälp av sjukvården och varit nöjd med den hjälpen som erbjudits? Jag står i valet och kvalet att kontakta beroendemottagningen en gång för alla, men är rädd för att få dåligt bemötande och att det ska synas i mina journaler för alltid att jag missbrukat alkohol. Vad jag vet har jag inga fysiska konsekvenser av mitt drickande och är inte beroende på det sättet. Den totala mängden alkohol jag dricker är oftast inte mängdmässigt så mycket men när jag väl dricker går det åt helvete. Kan inte ta bara ett glas, får enorm ångest av alkohol och mina relationer blir lidande. Kan man få någon form av samtalsstöd på beroendemottagningen? Har kontakt med psykiatrin men när tar upp mitt osunda förhållningssätt till alkohol viftar de mest bort det, frågar inte mer eller någonting...

Har lyckats hålla mig nykter 1-3 månader vid några tillfällen de senaste åren men smygande kommer dåliga vanor tillbaka tills jag sen plötsligt dricker mig jättefull och får blackouts. Ringde beroendekliniken idag och var ärlig med mitt förhållningssätt till alkohol men de hänvisade mig vidare till psyk. De menade attså länge jag inte har fysiska besvär så som abstinens så kan de inte hjälp mig. De tyckte jag skulle fråga efter en samtalskontakt via psykiatrin (där jag redan har en kontakt). Borde jag ställa på dem mer? Var ärlig och berättade att jag druckit p dagtid och ensam och kan inte sluta när jag väl börjat.
Känns så hopplöst allting

Träningen har varit min antabus och prosac under sex månader, så klokt att ta tillbaka den?// kram strulan

Jag har klarat tre dagar, dag fyra idag... Jag har inte direkt några tips än ? jag har klarat 3 dagar på mitt dåliga mående efter stoppet och en nyförälskelse i tanken på nykterhet... OCH detta forum, för jag vill heller inte träffa nån eller prata i telefon. Skriva och läsa här funkar för mig just nu.
Kram och lycka till!

Träning har alltid fått mig att må bra. Glad, stark och snygg! Endorfiner ❤ Styrketräning, löpning, promenader och yoga. Endorfiner som får mig att slippa ta en superdunderfylla. Ett mycket bra sätt att komma ur bakfyllan fortare. Ett bra sätt att inte tappa formen helt trots alla öl. Vill ju inte se ut som en alkis, ingen får märka nåt.
?????
När kom jag på alla dessa briljanta idéer? Jag som älskat träning för RENT välbefinnande.

Vad är detta? Alla dessa aktiviteter som jag klamrat fast i, i nån sjuk kamp. Försökt att få skydd. Men det hjälper inte. Finns inget skydd mot monstret. Istället blir det jag som skyddar monstret.. med träningen som skydd? Jag blir inte klok på det här?

Träningen måste få bli min igen, inte ett skydd utan nåt jag gör för mig själv. Nästa gång jag tränar är jag inte bakis iaf ?

Det är torsdag. Och mitt fjärde nyktra dygn är påbörjat. Trött, huvudvärk, och förvirrad. MEN glad trots allt ? Det kommer att gå bra idag, för jag ska vara nykter!

Ser ju allt i bilder, rätt kul? Adde som tuffar omkring i världen och delar ut paket med trygghet och kloka råd.
Alla behöver en Adde, för du sprider ett lugn och hoppas du vet att du är viktig. //kram Strulan

Hej och välkommen. Du har ju detta forum, som kan hjälpa oerhört. Sen finns ju appen Cairy där du kan chatta med folk.

Känner igen det där med att inte vilja umgås, i samma sits jag själv, men det blir bättre. Ta bara en dag i taget och vad vet jag, spela spel, lägg pussel, sätt dig in i en obskyr hobby, måla hallen. Ja, vad som helst för att lägga fokus på annat än att dricka. Eller lyssna på poddar, läs böcker om just A, sånt funkade för mig.

och bra jobbat med tre dagar förresten :)

Kram

När man mår som sämst på kvällarna tex skulle det vara så skönt om det finns en chatt där man kunde prata med andra i samma situation. Jag vill inte ringa nån stödlinje jag vill skriva. När jag mår som sämst vill jag inte ringa nån.
Kan inte bara va jag som känner så?
En önskan som jag hoppas nån där ute skulle kunna ta på allvar

Ikväll blir det 3:e kvällen utan alkohol för mig på mer än ett halvår,utan paus. Och innan det har jag druckit med bara några dagars mellanrum konstant.
Är less och trött på och se hur jag blir fulare och äckligare på både insidan och utsidan.
Har försökt många gånger att sluta men jag kan helt enkelt inte
När jag haft uppehåll ett tag så belönar jag mig tillslut med att börja dricka,igen,det har jag förtjänat nu när jag varit aå duktig några dagar.
Går jag in dör hårt?
Villalån ska man sätta upp?1/ veckan ?
Så har man något att se fram emot?
Har sån ångest och vet att när eftermiddag kväll kommer så vill jag inte leva typ!
Hur tar ni er igen de kvällarna och hur hittar ni ork och kraft till att låta bli?jag vill inte umgås med någon eller göra nått.

Vilket fint gäng som din mamma har omkring sig. Många som är oroliga och vill hennes bästa. Hoppas att det ska gå bra att förmedla att det är det som är er utgångspunkt. Jag håller med budskapet från de som redan har skrivit, försök i så stor utsträckning som möjligt att utgå från era egna upplevelser och känslor - "jag känner mig väldigt orolig för dig, att du ska bli sjuk och kanske till och med dö om du fortsätter dricka som du gör nu. Hur tänker du kring det?" Försök att lyssna på hur hon själv tänker, var hon befinner sig någonstans, och gå inte in i en argumentation ifall hon helt slår ifrån sig - "jag har inga alkoholproblem". Ju mer hon känner sig inlåst och anklagad, desto svårare kan det vara för henne att acceptera ert ultimatum.
Var väldigt stöttande och positiva till varje litet steg emot hjälpsökande som din mamma är villig att ta (och ta gärna upp små, små framsteg som hon kanske redan har gjort nu, eller har klarat tidigare). Försök så långt det går att låta henne behålla sin känsla av självständighet och värdighet. Ni kan stötta henne och tillsammans kan ni utforska olika behandlingsalternativ, men det är i slutändan hon som behöver bestämma vad hon själv tror blir hjälpsamt. Och även om hon hamnar i försvar idag, så kanske ni ändå lyckas så ett frö hos henne, om hon känner ert stöd och er oro.
Lycka till! Rapportera gärna om hur det går!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Var absolut inte anklagande. Var stöttande. Visa förståelse och empatis över att någon kan trampa snett i livet, men att det går att rätta till med hjälp av de hon har nära. Inte en dum ide att ha en vistelse på ett behandlingshem redo. Känner hon sig inmålad i ett hörn så blir anfall bästa försvar.