Senaste kommentarerna i forumet

Idag stod det 365 dagar på appen i telefonen, alltså har jag inte druckigt en droppe alkohol på ett år, rent tekniskt sett är det väl först 00:01 i natt det gått ett år, men vem räknar.

Jag kan nästan inte sätta ord på hur bra jag mår utan alkohol, alla dagar kan inte vara bra men det är så som mitt liv är. Men alla dagar nykter har varit mycket bättre än de jag var full eller bakfull, det går inte att jämföra den totala livskvalitén nu och då.

Hur gjorde jag då och hur kommer jag fortsätta att göra? Jag bestämde mig för att oavsett vad som händer aldrig dricka alkohol, och jag kommer att fortsätta med vara bestämd med det. Så enkelt är det och så förbannat har jag krånglat till det förut.

Jag är grymt nyfiken på år två och vilka överraskningar de kan innehålla.

Mvh

känner helgen närmar sig och det känns rätt skönt att känna att föra helgen gick galant utan massa öl Jag ser med tillförsikt fram mot alla triggers som kommer dyka upp och jag letar fortfarande något bra att hitta på när jag vill bryta stunderna när jag tidigare sugit mig full

Skönt att höra att någon annan startat med samma känsla av uppgivenhet och sen fått kämpaglöd.

Måste skriva av mig lite om se senaste månaderna för att kunna påminna mig själv om det sen, när suget kommer, för det lär det ju göra.

Jag skilde mig för 18 mån sen och första månaderna gick bara ut på att vinna tillbaks mitt ex. Jag tränade, åt nyttigt, gick i parterapi tillsammans med honom... ingenting av det var för min egen skull. Sen kom jag på att jag inte ville ha tillbaks honom - och då hände nåt. Det blev totalt tomt och jag visste inte var jag skulle göra av all tid. För att kunna fixa i min nya lägenhet behövdes ett par glas vin. Sen ytterligare ett par för att kunna somna. Jag dejtade en massa och lät killar behandla mig på sätt jag aldrig tidigare tillåtit. Ångesten över min nya tillvaro har bara blivit större och större och jag har egentligen inte tagit tag i att göra nånting för min egen skull. Varje natt vaknar jag med hjärtklappning och börjar fundera över saker som en vuxen människa borde ha koll på. Lovat mig själv att imorgon tar jag tag i de sakerna. Hur mycket skatt var det jag ska betala? Har jag tillräckligt med försäkringar? Sen kommer jag hem från jobbet med sån ångest över det jag ska ta tag i att jag känt mig tvungen att dricka vin igen. Och så slutar det med att jag skiter i allt och går och lägger mig. Det är verkligen så att allt är på väg att falla, det har inte gjort det än, men det svajar rejält och därför MÅSTE jag hålla mig nykter och frisk.

Du har startat en tråd, bra gjort! Skriv gärna mer om vem du är och hur du har det! Förhoppningsvis ska du snart känna dig hemmastadd här på forumet, där det finns mycket pepp, omtanke och kloka erfarenheter att ta del av.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Gått 1,5 vecka nu utan alkohol.
Men är kaos i hjärnan konstant. 11 dagar är inte lång tid i något sammanhang men känns som en evighet.
Pendlar i humöret hela tiden och tänker konstant på alkohol. Sover som en stock men är ändå trött.
Igår var en riktigt kass dag då allt kändes hopplöst, startade gräl med sambon bara för att. Beskyllde hela världen för mina egna problem, vilket får mig att inse hur jävla fast man är i alkoholen.
Idag känns det bättre, men tankar på hur värd jag är alkohol pga av mitt lååånga uppehåll kommer smygande hela tiden.
Men slår ner tankarna och härdar ut, får tänka tillbaka till dag 1 och alla steg jag tog för att jag inte vill ha alkohol i mitt liv.

Dag 11, kämpar på

...Bestämd. Känns bra! :)

...och laddade upp med div gott alkoholfritt inför helgen då jag ska ha tjejkompisar på besök. Skrev till dem att jag inte dricker just nu men att det e ok om de vill ha med vin till sig själva. Kändes inte det minsta jobbigt att vara på systemet ?????

Grattis igen Soffi! :-)
Precis så är det, era ord och tankar är exakt mina också. Jag är precis det där barnet som inte kan låta bli något "bara för att" någon sagt det. Jag måste FÖRSTÅ varför jag inte får.
För många finns nog bara den vägen, sin egen väg. Trilla och resa sig. Nästa gång aktar du dig för den gropen du föll i förra gången och kommer lite längre, trillar igen. Nästa gång aktar du dig både för den första gropen och den andra grenen som fällde dig och du kommer ytterligare lite längre.
På denna vägen är fällorna så många att du tillslut inte orkar resa dig på en stund men du vilar lite och fortsätter försöka på den snåriga stigen med fällor längs hela vägen.
Kanske!, kan ett fåtal med rätt inställning och disciplin lära sig terrängen så bra att de tillslut klarar att snirkla sig vidare resten av livet med bara mindre fall. Många klarar sig på stigen i flera månader, t.o.m år och tror att man lärt sig hur alla fällor fungerar. Så man börjar springa lite fortare och sänker fokus på vägen och pang! Ofta smäller det extra hårt de gångerna man fått upp farten igen.

För de flesta blir tyvärr fällorna övermäktiga. I de värsta fallet kommer man aldrig upp igen. I bästa fall får man tillslut sin egen lärdom att det där snåret har ingen öppning, inget ljus på andra sidan. Bara ett liv av fällor, alltid på helspänn. Möjligen någon enstaka utvecklar sig till Tarzan i djungeln ;-)

...bara en lång metafor om mina erfarenheter av "bumps in the road" och att gå sin egen väg. :-)

PS. Vi borde vara mycket bättre på att kunna berömma oss själva!! Man borde säga det till säg själv mycket oftare, oj vad jag är bra idag! ;-)

Wow, dina inlägg glöder av motivation och målmedvetenhet! Du inser att nu är det allvar och du har en klok plan framåt. Du kommer att genomgå en utredning för att så småningom kanske få bättre strategier eller medicinsk hjälp för att hantera din ångest och rastlöshet och du ska börja med Antabus när du kommer hem, så att du slipper hamna i återkommande "misslyckanden" när hjärnan (som man ju kan säga är kidnappad av alkoholen på sätt och vis) styr dig mot mer och mer alkohol. Många vittnar om att en period med Antabus kan innebära ett ökat lugn - man slipper ta ställning till om man ska dricka eller avstå hela tiden och suget kan minska när man vet att det blir förknippat med väldigt direkta och jobbiga konsekvenser om man skulle dricka.
Stort lycka till! Fortsätt gärna skriv om hur det går!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och välkommen☺
Starkt jobbar av dig att ta itu med saker, vi är ju många här som kämpar mot samma demon.
Ibland är året lättare och ibland blir det jobbigare.
Min första månad som nykter fick jättebra, det är nu först som kampen börjar på riktigt känner jag, men det kan ju vara bli bättre☺
Så all styrka till dig...och Grattis till ett bra beslut!

Tack för dina ord dom värmer ? ja detta forum är bra på alla sätt och man kan både hjälpa andra å själv få hjälp. Har varit här inne förut men det var ett tag sedan. Hur ser din situation ut?

Heja dig! Välkommen hit! Forumet är verkligen ett bra verktyg för ändamålet :)

Första vita dagen och jag hoppas på fler?

Hej! Suttit och läst era berättelser sena kvällar och tidiga morgnar. Fyllda med hopp för er och delar era liknelser till livet och alkoholen.

Skulle bara vilja skriva av mig lite då jag inte tagit itu med mitt liv på 20 år riktigt...förrän förhoppningsvis nu. Kort o gott har det kraschat en del förhållande, inneburit husförsäljningar, förstörda semestrar, sämre barnuppfostran, droger och otrohet. Började supa och ordna fester på 90-talet, fortsatta supa på universitetet. Klarade mig rätt bra och fick min utbildning och bra jobb etc.

Efter universitetet började det spåra ur med huliganism och mindre skala av kriminalitet. In och ut ur polisens celler...slagsmål, sjukhusbesök och elände. Senaste åren har jag saknat äldre förhållanden fast jag idag har en jättefin tjej som jag absolut inte vill förlora idag. Sen kom dråpslaget att bli arbetslös och supandet varje dag på puben och flängde runt för att snacka med öl kompisarna i stan. Minnesförluster, tröghet och allmänt besvärlig som följd.

För en vecka sen tänkte jag bara att det kommer bli min död. Har haft tur många gånger genom mitt urspårade liv med motorcykel olyckor, slagsmål, kriminalitet och ett osunt leverne. Gymmet har skapat mig en trygghet och genom den hållit mig uppe över ytan då man tänker på träning, kost och vila. Vill inte förlora livet och hela min familj till alkohol mer och kommer fan inte ge mig så lätt denna gången. Började antabus behandling (3 månader) denna veckan och 3 nyktra dagar är litet steg i alla fall :) Känner mig impulsiv, glad och träningsmotiverad denna soliga morgon. Mycket me, me and me, sorry. Hoppas ni också mår bra där ute denna fina morgon och stå på er för ert fina positiva klara uppvaknande och era försök i vardagen.

Äsch, beröm dig själv hur mycket du vill. Tycker tom man SKA göra det. Här kommer lite beröm utifrån också: Grattis till två veckor!? En milstolpe!

Tänker mkt på det Pianisten skrev till dig också. Jag vet eg att alkohol inte är något för mig längre. Varför vill man ändå pröva? Eller, inom mig finns en röst som säger: Det var bara en bump in the road, nu har du styrt upp det. Nu kan du dricka som alla andra. Vet att det är ganska idiotiskt eftersom hela forumet är fyllt med folk som bara ska testa ett glas och ett, tu, tre är tillbaka i karusellen igen.

Wow, det närmar sig två veckor! Grattis!
Hoppas jobbdagen blir bra :)

Ska tänka på dig idag Rosé. Du fixar det här. Tror verkligen på dig, det finns så mycket vilja och beslutsamhet i dina ord. Fattar att det är skitläskigt, men det kommer att kännas så bra sen. En dag i taget eller en minut i taget.

Nu var det längesen jag var här. Igen... Alkoholen är fortfarande en följeslagare som envist hänger sig kvar. Och jag saknar styrka att göra mig av med den helt och hållet. Däremot känns den emellanåt inte lika viktig och central som före mitt långa uppehåll, dess betydelse har bleknat en smula och jag försöker skapa ett liv där jag kan ersätta det den ger mig med annat som är mindre destruktivt. Jag pluggar och det får mig att må bra, eller iaf bättre. Jag har ff inte träffat en kurator eller psykolog. Rädslan för att någon myndighet ska kliva in och bedöma mig är fortfarande för stor. Men kanske övervinner jag den skräcken en dag. Nu när jag studerar igen har mitt liv en annan mening och det är denna mening som jag tror i slutändan kommer få mig att välja bort alkoholen. För om något hos mig blir för värdefullt att förstöra kanske jag kommer låta bli. Önskar er alla lycka till och jag tänker ofta på er och detta forum där vi får finnas utan att dömmas. Det är något fantastiskt och vi har alla tur att det finns. Kram till er alla, bekanta som obekanta❤️??‍♀️

Soffi: Åh vad spännande! Ska rota runt lite och se vad som finns häromkring.

Trippar in i dag 19 med förhållandevis lätta steg. Visst att det blir lite mycket idag, men har en rolig helg att se framemot, en garanterat alkoholfri (eller ja, garantier finns ju aldrig men där jag kommer vara så är det ytterst osannolikt att det kommer halas fram en pava vin).
Så himla morgontrött bara. La mig 21 igår, somnade vid 22 och var helt slut när jag vaknade vid sju. Sömnen går lite bättre men är fortfarande så himla lättväckt. Just nu stör det mig inte så mycket, men det skulle vara härligt att vara mindre seg på mornarna. Och DÄR gick i detta nu ett ljus upp för mig! Vill ni höra? Jomen såhär: Eftersom jag trots allt är mycket piggare på dagarna är jag ju också mer aktiv. Klart den stackars kroppen får sig en chock och blir extra trött. Förklarar dock inte den lätta sömnen.

Har inga tips om böcker eller appar, tyvärr. Jag har gått med i en grupp på vårdcentralen där vi tränar och lär oss meditation tillsammans. Riktigt bra och roligt faktiskt.

Soffi: Lovar att göra allt i min makt för att det ska gå bra och inte bli för mycket. Så nyfiken på meditation nu. Har testat förr men nog inte varit på rätt plats mentalt. Har du några tips på typ böcker, appar? :)

Rosé: Men du, vilka fina ord att vakna upp till. Värmer mer än du anar :) Du fixar den här dagen. Ska tänka på dig idag och försöka skicka styrka ❤

Lägg in dig för avgiftning min vän om du trillar dit igen. Du kommer få hjälp att ta dig igenom abstinensen och att dämpa ångesten. Jag är inlagd för avgiftning just nu och ingen här har dömt mig. Bara att man var stark som klarade av att inse att det måste få ett slut.

Jag tände av från alkohol första gången för två veckor sen efter 7 månaders drickande. Det var sjukt jobbigt. Jag klarade det genom att mosa i mig B vitaminer. Och tvinga mig att äta mat. Sen efter 2 veckor var jag på alkoholen igen. Jag mådde ju bra igen så det kunde väl inte vara nån fara.. jösses vad fel jag hade, den abstinensen jag fick var helvetisk. Jag klarade inte av det själv den här gången så jag la in mig på avgiftning och det var himmelriket att få hjälp. Nu har jag accepterat att jag är alkoholist och kommer göra allt för att hindra mig själv att inte trilla dit.

Låter jobbigt med ständiga förhandlingar.

Jag drar paralleller till mitt tidigare yrkesliv där jag ofta satt i långdragna förhandlingar med starka motparter, skitjobbigt!
Men så (*fniss*) kom jag på något.
Tänk att ha fördelen att motståndaren är instängd i en burk/flaska och man bestämmer helt själv när man släpper ut den och låter den föra sin talan. Vilket underbart överläge!!!

Med detta vill jag inte alls förringa din kamp, som (tidigare?) överkonsument av alkohol vet jag hur svårt det är att vinna.
Jag hoppas bara att jag kan hjälpa dig att se att det är faktiskt DU som har överläge så länge ölen är oöppnad.

Önskar dig en bra dag och att du snart kan skriva under ett beslutsprotokoll som är till din fördel!

Ikväll ska jag på mitt andra AA möte, det fram emot att gå dit och lyssna och lära...får se om jag delar min historia ikväll.
Jag funderar mycket runt alkohol...vilken fruktansvärd drog det är, tycker det är hemskt att nästan än vars man tittar så finns det reklam om en ny sort...många recept i tidningar har ett glas stående bredvid...kan ju egentligen tycka att det borde vara förbjudet att göra reklam för en drog, men det är väl för att jag vill vara nykter.
Det finns stunder när a-djävulsk verkligen kämpar för att jag ska ge upp...men den här gången vill jag verkligen lyckas, jag vill absolut inte gå tillbaka till hur det var för en månad sen...då allt bara kretsade kring alkohol och jag hade absolut noll glädje i livet.
Jag ska kämpa på☺