Senaste kommentarerna i forumet

...vad hände?! Började med Antabus efter semestern efter överenskommelse med min läkare, det var i grevens tid kan jag säga! Efter en veckas vinande var jag helt slut i kroppen, så dagen då jag skulle börja med Antabus var jag redo! 4 veckor fixade jag, sen tyckte jag att "det här klarar jag utan Antabus".. Jo, eller hur :( Första gångerna efter att jag slutat gick väl bra men sen, tillbaka i samma gamla vanliga mönster..

Helgen som gick hade jag planerat så mycket, jag skulle måla om möbler, jag skulle plantera lite höstblommor, gå lite på stan mm. Något kom emellan - alkoholen! I söndags vaknade jag efter en "två-dörrars" med en väldigt oskön känsla.. Illamående, huvudvärk, ont i kroppen - kraftigt bakfull m a o! Sa till min sambo "mår lite illa", "va, det blev ju inte så mycket igår", svarade han - omedveten om att jag hade hällt i mig ett par öl och en stadig rom i smyg, utan att han visste något.. :( Jag ville inte visa att jag mådde så dåligt som jag gjorde så jag gick upp vid lunchtid (!), duschade och åkte iväg för att handla. Vilken pärs!! Det är ett under att jag inte kräktes rätt ut i affären! Jag tog mig hem med nöd och näppe, kastade mig ur bilen, hade koll på att min sambo inte såg mig, sprang bakom ett uthus och kaskadkräktes!

Där stod jag en stund och försökte landa.. Sa högt för mig själv medan magen värkte och tårarna sprutade "det här går inte längre.." Vilken ångest!

Jag har varit medlem här i många år och läst så otroligt många livshistorier, det har hjälpt mig många gånger, att veta att man inte är ensam! Så oerhört skönt det är! TACK för att ni finns! Nu ska jag ta en kopp kaffe, ta en promenad och läsa vidare här under dagen :)

Jag minns dig, vet inte om du minns mig :-) Du, jag och flera till var några av skaran som har hängt här inne till och från. Vi lyckas, vi misslyckas, vi peppar, vi tappar modet, vi deppar, vi blir sugna på vin, vi blir piggare...Listan kan göras lång

Välkommen tillbaka! Så härligt att lösa om din energi! Kram

Hej. Ja vad man kan ställa till det med alkohol . Att man fortsätter dricka fast konsekvenserna är så stora att man inte står ut med sig själv. Känner igen din ångest som min egen . När man ska försöka gå igenom sin dimma vad gjorde jag vad så jag och den outhärdliga känslan / vetskapen att man har gjort bort sig och gett sig på sina egna , familjen eller vännerna. Du har precis som jag insett att alkoholen inte är för oss nu gäller det att hitta en ny väg och det är svårt. Länge har man gjort samma saker men när mönstret tar en till ställen man inte vill så måste man byta riktning helt. Jag tror att med kommunikation och ärlighet så tar man ett steg i rätt riktning. Berätta för dina vänner hur du mår och känner ❤

Jag har haft problem med alkohol egentligen lika länge som jag har druckit. Jag är i 25-årsåldern idag och har druckit i princip varje helg sedan jag gick i gymnasiet. Min alkoholkonsumtion har gått ut över många i min närhet och jag har alltid tänkt att jag kommer ta hand om det senare. När jag gick i gymnasiet var det när jag börjar jobba. När jag började jobba var det när jag flyttade till en ny stad och blev student. Som student har det varit "när jag börjar jobba på riktigt". De negativa konsekvenserna från alkoholen har förföljt mig hela mitt vuxna liv och jag är trött på det nu.

Ett axplock av det som drabbat mig är att jag hamnat i bråk, jag har varit medpassagerare i en bilolycka med en person som kört onykter, jag har blivit skjutsad hem av polisen, jag har betett mig illa mot mina vänner, mina riktiga vänner har sagt upp kontakten med mig (mina problem var dock större i form av att jag tappade kontrollen ofta i tonåren så dessa vänner är till stor del tillbaka i mitt liv igen - Något jag är väldigt tacksam för). Jag har även betett mig illa mot tidigare flickvänner och förälskelser upprepade gånger.

I mitt liv i dagsläget har jag hamnat i någon sorts limbo där jag supit för att inte behöva hantera min vardag - vilket har gått ut över två av mina närmsta vänner, min syster och min sambo bara de senaste två månaderna.

Jag är livrädd för att bli nykter och att behöva säga det till mina föräldrar då jag inte bor i samma stad som dem längre, jag vill inte att de oroar sig för mig.
Jag är livrädd för att bli nykter även för att man då erkänner att man har problem. Men det är inte hållbart så som jag håller på längre. Jag har ju prövat i nästan tio års tid. Jag har på något sätt fått för mig att det är för sent att fixa till detta med min sambo, och jag förstår inte varför hon fortfarande vill vara med mig. Hur hon kan älska mig då jag inte älskar mig själv.

Den senaste tiden har hon sagt till mig att jag måste sluta hålla på som jag gör - vilket förstärkt känslan av att jag inte duger som jag är.

Majoriteten av mina vänner är ett gäng som är glada i spriten - De är också ett gäng som jag skulle kunna prata med detta om. Men hur bygger man en gemenskap med något nytt efter så många år? Jag känner att det finns en förväntan hos mina gymnasiekompisar att vi alltid ska ses över att dricka öl. Vi umgås aldrig nyktra någon längre tid vilket är sjukt påfrestande. De är ju bra människor, hur kan jag umgås med dem nyktert?

Många funderingar, mycket tankar. Jag ska ta en dag i taget och jag har insett att "bara ta en öl" inte är något som fungerar för mig. Jag sitter ju här med ångest igen och undrar hur det blev såhär. Ska reda ut helgens problem jag orsakat och ta en dag i taget, samt inte fly från den verklighet som alkoholen kan få mig att fly ifrån. Finns det någon annan som känner igen sig, speciellt i det med kontakten med ens vänner? Vad ska man annars hitta på med dem?

Har nu varit nykter sen i lördags så det är väl två dagar nu. Tar en dag i taget framöver.

Hej välkommen jag är också ny här.
.Du har tagit första steget jättebra. Jag är knappast den som har rätt att ge råd men av egen erfarenhet så försök att inte vara ensam så mycket ..sysselsätt dig med något det distraherar lite och träning är kanon det lindrar af mina demoner ett tag.

Hej på er därute.
Helt omöjligt att stänga av alla tankar det är som ett flipperspel i huvudet..
Ångest och skam som bara rusar varför gör jag samma sak om och om igen och fastän jag vet att alkoholism är en sjukdom så har jag så svårt att acceptera att jag är sjuk. Jag skäms så paradoxalt för jag skannar ingen annan som har den här sjukdomen..Att dricka sig bort från oro ångest för att slockna en stund . Ett högt pris att betala av på sen nu när jag kommit till sans och vill ta upp kampen. Känner mej så moloken i tankarna som strider i mej hånar mej kommer aldrig att lyckas. Är för svart är för fel vill/ orkar ju inte leva af. Oro och självömkan så mycket skit som trängs i mitt huvud . Tiden tickar och jag försöker acceptera att det får va så här nu har ju inget val av. Nya tag imorgon med att försöka fylla på positiv energi. Godnatt.

Läs runt här hos oss andra så ska du se att de flesta brottats med samma frågeställningar som du har nu. Och många av oss har kommit till en punkt då vi fått nog. Nu får det räcka. Kanske är du där nu?

Du får helt enkelt ta ett medvetet beslut, och sen ta en dag i taget. Och söka hjälp och pepp här på forumet.

Och du bör inte ha någon alkohol hemma. Då blir det ursvårt att låta bli att dricka när alkoholdjävulen börjar viska i ditt öra ”nu har du varit så duktig, ett litet glas är du värd”. Lyssna inte på honom!

Fysisk aktivitet är bra också. Gå ut och spring intervaller mellan lyktstolpar tills du får blodsmak i munnen. Alla sätt är bättre än alkohol!

Har svårt att inte ta glas nr 2 och tar flaskan slut finns det whiskey som ser ut som sött vin.
Ambitionen är att inte dricka varje dag men ändå är det en bragd om jag inte druckit!
Missförstå mig inte. Jag är snäll, glad och rolig efter två 6:or whiskey. Aldrig otrevlig! Men dagen efter, dvs. alla dagar, är jag trött p.g.a dålig sömn!

Hur slutar man? Tvärt eller sakta? Vad är den alternativa drycken?

Önskar jag kunde lyfta bort lite av den tyngd du har på dig?. Är så ledsen att höra om din vän ... jag har själv förlorat på tok för många för tidigt .. så mycket du skriver som jag känner igen mig i.. tunnelseende.. japp samma här.. döva mig med VAD som helst... japp stämmer det med.. jag tror... nyckeln är tålamod .. och andning.. kroppen har en magisk förmåga att återhämta sig.. och när jag mår som värst ( som igår och idag).. så hjälper faktiskt att Andas djupt... tvinga kroppen att lugna ner sig ... kanske låter fjantigt men alla metoder e ju alltid nått kan jag tycka .. jag hoppas du välsignas med sömn inatt... jag kikar in imorgon och kollar läget . Kram till dig ❤️

Önskar jag kunde lyfta bort lite av den tyngd du har på dig?. Är så ledsen att höra om din vän ... jag har själv förlorat på tok för många för tidigt .. så mycket du skriver som jag känner igen mig i.. tunnelseende.. japp samma här.. döva mig med VAD som helst... japp stämmer det med.. jag tror... nyckeln är tålamod .. och andning.. kroppen har en magisk förmåga att återhämta sig.. och när jag mår som värst ( som igår och idag).. så hjälper faktiskt att Andas djupt... tvinga kroppen att lugna ner sig ... kanske låter fjantigt men alla metoder e ju alltid nått kan jag tycka .. jag hoppas du välsignas med sömn inatt... jag kikar in imorgon och kollar läget . Kram till dig ❤️

Skulle inte kalla den här dagen för livskvalitet. Ett rent lidande faktiskt men nyttigt för alko jävulen inom mig.. . Men inte för att jag e sugen på A. Är dödstrött på att marinera min hjärna med sörjan... jag blir inte charmig har jag insett...så just nu inget sug.... utan på alla tankar jag har om mitt liv och vad jag måste och vill förändra. Kampen att ta tag i livet har inletts på allvar. Steg för steg nu! Idag är jag nykter . Idag minns jag allt ( välsignelse att minnas). Ångesten över lördagen är kvar.. men inte så fasansfull som igår... idag när jag jobbade och var dödstrött och fylld med gråt... så kom tankarna ... det räcker med ett glas så orkar jag... orkar leva ett liv jag ju inte vill leva...ska man behöva dricka för att mentalt klara av ett jobb? Nix nu får det vara bra. Äntligen får man sova lite.. upp tidigt... men utan baksmälla .... bara en sån underbar sak... imorgon tänker jag vara nykter igen. Jag vet att det kommer gå. Känner hopp. Tack för ni finns ❤️

Tis-tor ska jag på konferens med jobbet. Sova på hotell två nätter.

Och jag ska INTE 1) dricka upp vinet som brukar finnas i kylen på rummet, 2) dricka typ ohejdat på onsdagskvällens mingel, även om baren är fri.

Jag ska inte dricka alkohol alls. Alkoholfri öl blir min festdryck. Bil-öl måste ju finnas liksom? Nolltolerans för alkohol gäller för mig, det är ju mitt i veckan och jag får bara dricka vin fre-lör.

Att det är mitt i veckan har aldrig hindrat mig tidigare, om jag inte kör bil vill säga, men nu ska jag chocka mig själv genom att avstå från att dricka alkohol, för att jag har lovat mig själv att låta bli helt enkelt.

Jag lär chocka de andra deltagarna också ? De är vana vid att jag tar ”stort ansvar” för feststämningen. Men det kan jag nog göra utan alkohol också. Om jag har lust. Det är rätt tröttsamt att få/ta den rollen.

Allra helst som jag vet att jag alltid dröjer mig kvar till sist - för att hinna dricka så mycket som möjligt, och sen tar jag en vända via hotellbaren, och slutligen häller jag i mig vinet på rummet. Och vin att dricka innan minglet - för att komma i stämning - har jag givetvis haft med mig.

Jag behöver verkligen rota i all gammal byk - konfrontera mig själv med den nakna sanningen. För att kunna ta ett helt annat, och medvetet beslut. Och hålla mig till det.

Just nu samlar jag på nyktra erfarenheter i situationer som tidigare alltid varit förknippade med alkohol.

Om jag tänker så, så känns det kanske mer spännande än jobbigt ?

Lider verkligen med dig i din sorg över din väns annalkande bortgång. Det måste vara oerhört smärtsamt att veta att det ska ske, och samtidigt finnas där som ett stöd.

Har du lyssnat på Stina Wolters senaste sommarprat? Hon pratar så oerhört fint om döden, men man gråter så man hulkar när man lyssnar ?

Men känslor är inte farligt, tvärtom. Att lyssna in och leva ut sina känslor gör oss mer kompletta som människor. Det är sunt och riktigt att reagera med känslor - både positivt och negativt.

Sunt är det däremot inte att döva känslorna med alkohol, eller så kan känslorna förvanskas. Alkoholen gör oss till en person som vi egentligen inte är, eller ens vill vara.

Precis som du skriver i din sista mening i ditt näst sista inlägg: ”Alkohol får mig att bli en person som jag inte tycker om.”

Kram ❤️

Hej! Och tack för dina kloka tankar!

Utan att hunnit läsa allt för mycket i forumet, eller ens litteratur på ämnet så är min känsla att jag nog kommer behöva göra som du, till en början. Att ta beslutet att avstå alkohol helt och hållet, ett tag framöver. Det blir nog som du säger annars, för svårt helt enkelt!

Jag har en känsla av att det är mängden alkohol som ställer till det för mig, jag känner inget direkt sug ”jag måste ha alkohol” utan har snarare blivit en form av avslappning efter att barnen nattats. Jag tror också att jag vänt mig till alkoholen aningens extra det senaste året/två åren i samband med rehab till följ av utmattningssyndrom. Det har liksom blivit som en tröst i sorgen på något vis.

Att gå ut och ”supa” är egentligen inget jag brukar göra, men tror att jag helt enkelt har tyckt synd om mig själv, lite krupit in i offerkoftan för att kunna klappa mig själv på axeln och på så vis kunna unna mig en galen utgång med vänner då och då.. MEN det är ett sammanhang som jag uppenbarligen inte klarar av, så där behövs regler framöver.

Åter igen, tack för otroligt kloka tankar! Och för att du tar dig tid att skriva! Tack!!

Tack för dina tankar och tack för ditt boktips! Låter som jag iallafall kommer bli snäppet klokare inom ämnet efter alla läsvärda böcker som verkar finnas :-)

Tack!

Idag har hon jagat mig halva dagen. Stressande och irriterande. Var så jävla sugen på en folköl när jag kom hem men icke sa nicke.
Till sist svarade jag. Hon ville bara höra hur jag mådde och hålla ett vänskapligt samtal. Hurdå? Tänkte jag.
Mindre än två månader sedan hon stack och sa att hon var färdig med det livet (mig då, tolkar jag det som). Kom i luckan och lämna mig ifred med mitt projekt-bli hel igen utan alkohol!
Hoppas att det går bra för er i kampen. Idag var det nära för mig :(

2 veckor avklarade!!! ?

Då ligger den första (och förhoppningsvis jobbigaste) tiden bakom mig!!! Har inte varit lätt alls ända fram till igår, då jag inte kände något som helst sug efter vin - förhoppningsvis kommer dessa dagar oftare nu ?
Målet för den här veckan är att fortsätta ta det lugnt, men också komma igång med träningen igen. Har varit på ett träningspass idag - oj vad det kändes tufft!! Men det var också himla skönt att träna igen och göra något som är bra för kroppen. Det kommer nog säkert bli ett pass till senare den här veckan, när träningsverket (som jag helt säkert får imorgon) har lagt sig. Eller så får det bli nån Yoga - alltid skönt att sträcka på sig lite ?
Har också varit enormt effektivt på jobbet den senaste veckan. Det är verkligen chockande att se kontrasten och hur jag vanligtvis bara släpar mig själv genom dagen jämfört med vad jag skulle kunna åstadkomma om jag bara inte vore så trött och bakis hela tiden...

för oss nordbor är vårt vitaminpiller för den långa mörka vintern. Men den kan också vara en stressig tid då så mycket ska hinnas med och jag förvånas fortfarande över att jag hann med lika mycket då när jag söp som jag gör nu....Tiden är relativ som en tänkare så förståndigt sa.

Bland en del moment som måste utföras är bla att kratta grusgångar för de som har såna....... En mycket finurlig tanke från en av våra absolut bästa kåsörer, Torsten Ehrenmark, är : "Varför blir det snyggt när man krattar gången" ???

Tål att tänka på när inte spritdimmorna ligger täta !

Jag skulle aldrig klara att göra som du gör. Fixar det helt enkelt inte. Förr drack jag kontrollerat, men inte på senaste åren. Måste första ta mig ur mina dåliga vanor helt enkelt, men jag ska läsa boken. Kan ju inte vara helt fel. Jag tycker du gör det bra. Jag mår inte så bra just nu och då ser jag mkt i grått. Ska gå in och läsa lite på forumet. Det brukar je både tips och energi. Jag önskar dig fortsatt styrka. Jag fortsätter kämpa en dag i taget. Sköt om dig!

Tar aldrig den här dagen slut... Undrar på allvar vilka skador man dragit på sig av allt drickande. Känns som om jag har tunnelseende. Knappt något tålamod alls, biter mig igenom det viktigaste med mat och tvätt, allt med minsta möjliga marginal "är detta nödvändigt just nu"? Känner mig alldeles mosig i huvudet, svårt att förklara men liksom bakom flötet på nåt vis. Jag hör och ser men kopplar inte riktigt och jag som brukade vara så skärpt. Skulle fasen kunna räkna upp en lång rad symptom. Men den värsta darriga ångesten har lagt sig, hoppas i min själ att jag slipper vakna med hjärtklappning och panik bara.

Jag önskat så innerligt att jag kunde spola fram tiden till första dagen av genuin lycka. Den kommer när den kommer men inget jag förväntar mig på evigheter. Har dessutom så mycket annan skit i tillvaron som var för sig skulle kunna fälla mig. Döden knackar på och ska snart hämta min bäste vän. Har vetat om det en tid men det gör det inte lättare, som en blytung filt av ofattbar ångest och avgrundsdjup sorg varje dag. Så klart ett av skälen till senaste tidens accelererande drickande. Vill minnas den här absolut sista tiden med nyktra ögon, nej jag kommer inte vilja minnas den för den är nästintill outhärdlig men jag vill visa mig nykter och ÄKTA. Fy fasen så tårarna sprutar och jag skulle vilja bedöva mig med vad som helst. Inte den här gången och ingen annan heller. Jag får ju leva och då ska jag se till att göra det med.

Tack för stödet tar tag i det i gen och tar lärdom av återfallet och tänker som du sa
Alla vita dagar framåt är något man njuter av få uppleva?
Soffi jag hoppar så klart slaktsupen

Riddargatan 1 har jag hört mycket positivt om. Jag tror att det är klokt att behandla riskbruk innan det blir missbruk. Och spännvidden där emellan är ju jättestor.

Jag har faktiskt avbokat min tid nästa vecka hos beroendemottagningen. Det är utav två skäl.
För det första är jag inte redo ännu att ge upp alkoholen för alltid. Jag har många "bottnar" kvar att slå i innan jag är helt övertygad.
För det andra känns det som om jag överreagerar. De är nog vana vid sjukare patienter än jag där. Det var bl a attityden hos läkaren jag talade med på telefonen och de frågor jag fick.
Det finns däremot en mottagning i Stockholm som heter "Riddargatan1" på samma adress, dit några som arbetar på detta forum är anknutna. Den mottagningen uppmärksammades mycket i media när den startade. Det var nytt då med en mottagning som vände sig till folk med problemdrickande men som fortfarande levde normala liv. Där kan man få hjälp både att dra ner på sitt drickande eller att sluta helt, beroende på situation. Jag tror också de har en annan attityd till sina patienter. Det känns som om jag borde vända mig dit i första hand ifall jag ska söka hjälp. Jag säger "ifall" för jag kommer inte göra det i dagsläget.
Fortfarande nykter! ?

Oj va er omtanke värmer och stärker... hade inte gått idag utan er.. bara gråter och mår illa... dessutom tackade jag ja till ett monster arbetspass idag och har varit igång sen fem imorse och klart först vid midnatt... dessa pass brukade innehålla förstärkare ( A) för att jag skulle överleva.. nu gör jag det idag nykter.. kommer inte jobba på det här sättet mer. Förändring måste ske.en gång utbränd alltid utbränd.. livet måste saktas ner.. bli på MINA villkor! Kära ni TACK! Mirabelle jag minns dig med värme och leende på läpparna ... kommer gå strålande ... Vilja123... vi fixar detta!!! Javelin.. dina fina ord ger mig KRAFT! Imorgon kväll är jag hemma igen efter jobb resan.. jag ska inte slappna av med vin.. jag ska duscha äta fruktsallad och tacka Gud för min man.. för ER... och för att ändå har insikten att detta måste ta slut! Utan er e det inte möjligt.. så TACK❤️ Nån som har ett konkret tips på hur man får bort känslan av tårar i halsen och att man återigen e ett litet barn som skriker efter sin förälder som ska gå fast man inte vill det :)? Så känns det inom mig nu... phu vilken pärs!!

Förstår precis känslan. Min första dag också. Men vi fixar detta. Vi är starka och beslutsamma. ?