Senaste kommentarerna i forumet

Miss Hyde, det är nog just det som är dilemmat. Självklart skulle jag överleva men att vara nykter på en tillställning där andra dricker, i detta fallet inte vilka andra som helst utan mina närmaste vänner som kommit för att fira denna dagen med oss. Det blir som att stå vid sidan om och bara granska allt underligt som händer när de andra dricker. Förmodligen som du säger störa sig på den ökade berusningen, ointelligensen och de meningslösa diskussionerna som kommer med den. Jag vill inte ha det så då. Jag vill vara där i mitten, lika för stunden korkad och lättroad som alla andra.. Jag är inte där än, så stark att jag kan gå in i mitten nykter och dansa som om ingen ser mig. Där och då är jag för intelligent för det.
Om jag fick önska mig en värld så skulle alla vara nyktra på mitt bröllop, men det kan jag inte.

Kvällarna har varit jobbiga ett par dagar. Jag har börjat släppa på min attityd "skiter i allt tillsvidare". Jag vill ha ordning nu, på mig själv och min omgivning, mat och rutiner. Varit på gymmet efter jobbet idag igen, typ det enda jag ser fram emot på fritiden nu och det är av erfarenhet farligt. Jag vet vad som händer med mig då. Jag vill "satsa" på hälsan igen och tankar på att äta nyttigt och få i mig tillräckligt med protein osv tar över. Kraven sticker iväg och jag får dåligt samvete om jag äter fel eller går för långt mellan träningen. Det är precis de här kraven som till en början ger kickar och snabba resultat men sen kör mig i väggen.
Jag behöver bromsa igen, mitt löfte till mig själv är att sänka kraven. Det är mitt framgångskoncept hittills. Jag behöver hitta tillbaka till min ro igen, den har varit borta ett par dagar. Det är därför kvällarna är jobbiga igen.

Onödiga inköp av livets extra kuriosa... Precis så muntrar jag upp mig när det känns litet grått och trist med ”unneriet” :) Jag skulle nog säga att dina drömmar om vin (både i vaket och ovaket tillstånd) är helt normalt. Just tanken ”får inte” gör att man känner sig som ett maktlöst offer. Maktlösa offer gör uppror förr eller senare. Det finns en klok vän här på forumet som har poängterat att nykterheten handlar om val. Istället för att tänka att vi inte får dricka, kan vi tänka att vi väljer att vara nyktra. Måhända att vi väljer det av anledningar vi önskar att vi inte hade, men vi väljer trots allt. Vi är vuxna människor. Vi får dricka. Även om det förstör våra relationer, vår ekonomi, vår hälsa... Faktiskt. Vi väljer att låta bli. Jag tycker det ger själsro att göra en sån tankemässig frivolt :)

Tack, Miss Hyde! ?

Ikväll var jag på möte. Rekordmånga deltagare. Jag berättade att jag varit nykter en vecka. Min f d "vän" var där. Vi hälsade och inget mer. Jag måste ju varit totalt sinnesförvirrad tidigare. Det enda jag såg nu var samla gamla gubbe som jag såg i början. Jag kände absolut ingenting. Skönt. ?

8 hela dagar avklarade utan större problem. Suget var ganska statt de senaste 2 dagarna, men jag visste ju att det kommer och att det också går över, så det var bara att vänta ut det. Nu, dag 9, började det som jag är mest rädd för: skulden och sorgen börjar komma tillbaka och huggar i mitt hjärta (och mitt huvud) när jag minst anar det. Vid middagen så pratade vi om någon bok eller film, och helt plötsligt kom jag ihåg hur min man en gång kastade ut alla sina böcker eftersom jag föreslog att de kanske kan ligga i förrådet eller nånstans, för att han aldrig läser dem ändå (och han hade verkligen MASSOR av böcker - de fyllde flera bokhyllor och vi hade bara en pytteliten lägenhet och två barn i den också). Precis varför han kastade ut dem vet jag fortfarande inte - han sa att han höll med och istället för att spara dem i nåt förråd där de samlar damm, så slänger han dem bara, men jag undrar om min kommentar kanske gjorde han ledsen. Det här var mest bok serier som han har köpt och samlat över flera år...
Så helt plötsligt så kom den tanken i mitt huvud medans vi åt och jag kände sån vansinnig stor skuld. Jag borde ha varit snällare mot han, varför är jag alltid så självisk och elak? Och nu så finns han inte längre och jag kommer aldrig ha chansen att vara snäll igen.
Som tur så var det bara den enda tanken som kom upp och det gick över efter ett tag, men jag vet från mina tidigare försök att stanna nykter att det bara blir svårare nu och varje dag kommer det fler tankar. Det är därför jag brukar avbryta nånstans runt dag 12-17.

Jag vågar tyvärr inte råda om avgiftning hemma... Någon annan här med erfarenhet?
Men all styrka till dig! Skriv gärna av dig igen. Här finns medmänniskor som förstår och stöttar!
?

Förresten är det dag 3 för mig idag som nykter och som en person som *förhoppningsvis* inte ska dricka i helgen heller. Snart är det dag 7. Då ska jag fira med.. Att köpa nått helt onödigt som jag vill ha. Ett nytt läppglans eller ett doftljus kanske :)

Hämta inte ut den! Du kommer dricka upp hela och sen må dåligt efter. Jag förstår precis hur du känner.. Drömde till och med om vin inatt.. Hade mer än gärna tagit ett eller fem glas jag med nu..

Men tänkt på allt du skrev i ditt första inlägg. Läs det igen.
Låt det i alla fall bli en vecka som vi sa så kan man se hur det blir sen.. Vad tror du om det?

Du får nog ta bort sms grejerna från bolaget, finns väl en sån där stopp svar längst ner. Det hade triggat mig enormt med ett sånt medelande så du ska vara stolt över dig själv att du inte plockade ut den direkt ?❤️

Du klarar detta! En dag i taget! Vi har ju samma dagar så hade varit kul om vi båda kunde kolla in här på söndag och säga att vi klarade 7 ?

Hör av dig till vännen och fika. Även om hon sett dig onykter innan så spelar det nog ingen roll. Hade du själv brytt dig om det? Jag tror inte det :)

Tack Halvdan och Mirabelle ❤️

Ja, jag har nog hamnat i en livskris samtidigt. Jag har ett enormt stöd från hela min familj. Nästan så det blir lite jobbigt eftersom de ringer och kommer förbi varje dag för att kolla till mig. Fast jag bor med sambo och barn. Men de är ju bara oroliga jag förstår det. ❤️

Jag fick inte gjort allt jag skulle idag. Men jag får ta igen det i morgon helt enkelt. Min ångest är fortfarande hög, normalt sett borde den klingat av nu. Fast denna gången blev jag ju "påkommen" också så den stannar vackert kvar.

Sover hela tiden. Vill bara gå och lägga mig för alltid. Bort från alla måsten och allt just nu. Försöker tillåta mig själv att vila i tiden eller hur jag ska förklara. Det får bli enkel mat hemma, köpa färdigt, dra ner på jobb och måsten. Lägger över mycket på min man. Fast jag inte vill.

Idag kom jag hem helt vansinnig från jobbet. Kände att allt var skit och tog ut det på honom. Som om han inte varit med om tillräckligt när det gäller mig...

Ska försöka gå och lägga mig tidigt idag. Även om jag inte somnar så vilar jag i alla fall. Måste klara av mitt jobb.

Just nu är ångesten ganska låg. Men så fort jag är ensam så kommer den. Tillslut får jag panik. Klarar inte att vara själv med mina tankar just nu.

Sen har jag en undran. Jag har som ni sett inte druckit så "ofta". Men mycket om mer. Nu när jag inte "får" dricka så tänker jag på vin väldigt ofta! Tänker på hur gott det hade varit på fredag.. Drömde till och med om att jag tog ett glas vin! Är det normalt?? Jag har aldrig drömt om det så innan eller tänkt så mycket på det. Jag är sugen.. Riktigt sugen. Är det för att jag inte får.. Eller har det legat där innan men då har jag liksom hållt mig tills fredagen och druckit mig onykter..

Många tankar just nu.
Vill också bara tacka alla er som kommenterar och är här för mig ❤️ Det känns helt magiskt att ha er här fast jag inte känner er ❤️ All kärlek!

Varit nykter i långa perioder. Har inte velat dricka. Att inte orka träna att göra saker spontant. Helgen som var blev det pannkaka fre- söndag. Dö packad. Fick utskällning av min man. Nu är det antabus som gäller 2-3 v framåt. Så jag kommer in i ett positivt flow. Jag har A hemma som jag tar själv vid behov. När jag väljer att vara nykter så har mitt liv blivit rikare. Men har en man som smådricker och det är jobbigt. Känns just nu som att jag vill vara själv. Göra det jag mår bra av. Just nu är ångesten jobbig. Men jag väljer att göra det jag mår brs av. Jinyoga träna. Samla energi. Detta ska jaf fixa. Men visst suger det. MEN VARFÖR

Fick idag sms av Systembolaget att flaskan prosecco jag beställt nu finns att hämta.
Kan ärligt säga att jag redan nu sitter och försöker komma på ursäkter för att hämta den.
Är bara tisdag än och jag har flera dagar på mig att komma på ursäkter för att hämta ut den innan helgen, trots att jag vet att jag inte vill. Men en del av mig vill ju!?
Ska jag skjuta upp allt en vecka eller två? Tankarna är så många.
Mår riktigt dåligt för tillfället och tanken på hur mycket bättre det skulle kännas för stunden om jag drack ett glas vin (eller 4) gnager i bakhuvudet..

Välkommen hit! Du verkar ha hamnat i någon slags akut emotionell kris, till följd av familjens konfrontation och din egen konfrontation med dig själv och ditt tidigare beteende. Försvarsmurarna rämnar och allt bara forsar fram. Som den berömda droppen som fick bägaren att rinna över... Bra att du tar läkarkontakt. Man måste göra upp med sig själv och ”äga sitt problem”, men det är samtidigt väldigt ohälsosamt att fastna i ältande, abnorma skam och skuldkänslor. Vi som redan lider av ångestproblematik är extra sårbara där. Yes, vi, It takes one to know one... Håll ut. Det blir bättre. Kram

Tack för svar!
Det är mycket att bearbeta dessa dagar minsann.
Miss Hyde, tack för en klockren analys! Det var precis det jag behöver höra. Underbart helt enkelt.
Jag tror innerst inne att jag är frisk och faktiskt saknar medicinsk diagnos. Jag är nog "bara" rädd att göra verklighet av mina planer, vet att jag stoppar mig själv allt för ofta. Det är fegt och vidrigt att skylla på någon annan men min kära fru och jag är verkligen helt olika på detta vis och vi har givetvis båda fått ge och ta genom åren. Jag har nog varit den som haft strypkoppel på mest av oss båda.
Hade vi enbart flöjt mina infall och impulser hade vi haft en egen planet eller troligtvis varit skilda. Kanske det är det vi kommer landa i så småningom, tanken har varit med mig under så många år.
Kreativiteten i mitt tänk är enormt stor men att utföra den rent fysiskt tar allt som oftast emot. Jag har kämpat med renoverings projekt på hus o hem i så många år, gjort allt på egen hand och har som jag upplever det blivit lite rökt i båda ändar. Visst jag har fortfarande massor av energi kvar men tenderar dö mentalt mycket snabbare än förut. Då kommer ifrågasättandet runt vad jag håller på med.
Det är så många andra som säger att jag ska använda mitt driv, fantasier och energi till att skapa det liv jag vill ha.
Jag har ständigt dränkt mina drömmar och längtan i alkohol.
Uppslag på hobbies saknas definitivt inte.
Nej, inga drinkar eller öl hittills och vill verkligen inte falla just nu. Jag resonerar med mig själv och här nere i sommarvärmen, där folk sitter ute i kvällssolen efter jobbet, vilket gör resonemanget svårt och fyllt av fallgropar. Just nu är jag dessutom ensam här nere en vecka till innan kollegor ansluter, det gör nödvändigtvis inte saker o ting värre, men mycket tråkigare och just ensammare.
Så, jag fortsätter vända in och ut på mig själv och samtidigt försöker leva upp till att vara "vanlig och normal"
Jag är väldigt tydlig med mina bekymmer runt alkohol, alla vet.
Kanske inte lika tydlig med min nykterhet, men är ärlig och öppen med mina känslor och tillkortakommanden.
Det är dags att se på mig själv från ett helt annat perspektiv och sluta slå mig själv på käften. Dags att ge mig själv kärlek.
Jag har åstadkommit väldigt mycket i mitt liv men strävar och söker ständigt efter nya upptäckter och äventyr.
Är mer eller mindre helt säker på att alkoholen fungerat som dels katalysator men även en turbo boost!
Det finns inga gränser förrän dagen efter.
Tack Vinäger! Tack Miss Hyde! Tack Halvdan!
Era instick och klokheter här i min tråd är högst värdefulla!

GaragePer

Panik, panik, panik. Hela dagen. Flyget var en pina. Sitta still med denna ångest. Nu känns det bättre när jag kommit hem. Blir nog inget dille av det här....hoppas jag.
De fysiska reaktionerna har inte tilltagit. Jag är inte hungrig men äta ska jag. En liten djävul vill ändå viska lite till mig. Det var ju här hemma jag
drack mest. Det vill jag inte idag. Ska flytta undan all alko till en plats jag nästan aldrig befinner mig. Om jag inte tänker ta av den själv så kanske
man kan göra någon annan lycklig eller så provar jag och ser om någon vecka om det går, fast i sällskap. Hoppas hoppas, aldrig mer själv med A.

Historian är så klart lång, orken finns inte berätta idag. Men önskar erfarenhet kring avgiftning i hemmet??

Jag samlar ihop mig om ett tag och återkommer.
Inga katastrofer men ändå för rörigt i min tillvaro och i min hjärna just nu.?

Lycka till alla kämpar ????
Kramar
???

Igår kväll hade jag druckit om jag haft vin hemma. Som tur är hade jag inte det.
Imorse analyserade jag känslorna. Impulsivitet. Något triggas igång. Automatiserade känslor som jag vill fly från. Idag stannade jag i känslorna. I stormen. Blev nyfiken. Varför i hela världen blir jag så arg. Orättvisa och misshandel från barndomen, övergivenhet. Dessa känslor triggas igång (ofta av min mans nonchalanta beteende tex) Känslan av maktlöshet föder ilska. Det var skönt att hitta den riktiga känslan där djupt under ilskna känslostormen. Poff! Stormen stillade. Jag återtog makten. Jag behöver inte känna kaoset mer. Kaoset från ursprungsfamiljen. Rädslan. Maktlösheten. Paniken. Jag kan vara lugn i mitt inre jag. Jag har makt över mitt eget liv.

(ibland låter jag orden rinna ut här, flummigt men läkande:)

?

Härligt att läsa att du mår så bra just nu och att du skippar alkoholen. Självklart överlever du både svensexa och bröllopsfest utan alkohol! Det händer så mycket kul då ändå, det behöver du inte döva bort. Själv var jag gravid när jag skulle gifta mig så för mig fanns inget alternativ. Det enda tråkiga med att vara nykter på sådana tillställningar är att bevittna den stigande fyllan och eländet den skapar (dumma kommentarer, otrohet etc). Jag har ju aldrig varit någon torrboll och dömer ingen, men det hade faktiskt varit mycket skönare om min man varit nykter på vårt bröllop också. Det är så normaliserat att vi ska dricka i tid och otid. När vi har som roligast är vi ju som barn - och de är aldrig fulla av alkohol, bara fulla av liv. Kram!

Så himla skönt att läsa att du känner dig "normal" igen - och att du vet att du kan hålla dig ifrån den lömska alkoholen. Jag läste i kapp lite i din tråd, insåg att du verkar allt annat än nöjd med relationen till din man. Han har ju riktigt stora alkoholproblem. Måste stundtals vara ett helvete att leva vid hans sida, med tanke på bördan du själv bär på. Hoppas att du får samtalsstöd och hittar gemenskaper som får dig att växa ännu mer, få ännu mer ro i själen. Känner igen mig väl i det du skrev om att det är svårt att bara vara vän med män. Den enda manlige vän jag känner mig helt trygg med är homosexuell. Alla andra manliga bekantskaper verkar ha en dold agenda, inte minst med tanke på att jag är nyseparerad. Blickar, beröringar, kommentarer... Jag har svårt att falla för någon. Gör jag det (högst sällan) så gör jag det rejält - oftast för "fel" person.
Tack för att du delar med dig så ärligt om alla dina känslor och prövningar.
Stor kram!

Jag har just läst din tråd och måste bara utbrista i ett Wow! Vilket spännande liv du lever, med alltifrån långresor till mardrömmar. Du är ingen grå Medelsvensson som nöjer dig med halvmesyrer, inte. Det är både på gott och ont. Du känner så mycket starkare, svänger snabbare och gillar när adrenalinet går på högvarv, right? Är ingen läkare, men tror inte att du har någon diagnos. Vi får se vad sjukvården kommer fram till. Du ska verkligen ta vara på allt det kreativa, kloka, ifrågasättande och äventyrliga inom dig. Vi lever för fasen bara en gång - den tiden ska vi inte supa bort. Den ska vi förvalta på bästa sätt. Vad du behöver, utifrån mitt lekmannaperspektiv, är tydlighet. Du ska vara tydlig i din nykterhet, öppen med den. Visa dig sårbar. Det gör dig bara starkare i längden. Då frigör du en massa energi till allt annat du vill göra. Så, hoppas att du struntar i första glaset på den där resan du är iväg på just nu. Gör vad du vill med mina råd, jag önskar att jag kunde följa dem själv. Men de är skrivna i all välmening, iaf. Allt gott! / Miss Hyde

Alltså intellektuellt kan jag först det mesta men blev så himla rädd. Fick fysiska problem bara av att läsa det. Ringde 1177 här från flygplatsen. Kändes tryggt. Jag är klar i knoppen och gick igenom tax-free utan problem. Är inte alls sugen när jag mår såhär. Har lite vallningar men det får jag även när exet skickar sms. Jag vet inte vad som är vad. Depressionen i sorgearbetet eller abstinens. Känns ju ungefär likadant. Abstinens efter det liv man hade och trodde att man skulle få. Nu gick hon vidare och ville bli en ny människa. Det är även min plan.
Tack för ditt svar <3

Bestämd, jag skulle aldrig någonsin kunna lämna ett vinglas halvfullt/halvtomt på en middag. Av gammal (o)vana skulle jag säkert ha svept hela glaset också, innan någon "vänlig" själ frågat (eller jag bett) om påfyllning...
Peppande att höra att ditt nyktra jag är en mer levande person. Du verkar vara på rätt spår, helt klart. Insett hur läget är, accepterat det.
Lycka till framöver!

Vi ska ju inte ge varandra medicinska råd här, men jag tror att vi oftast själva känner om det verkligen är en fara. Det verkar skilja en hel del också mellan olika individer. Det finns även en risk att det är A-hjärnan som försöker hävda att vi behöver dricka lite. Svårt att veta vad som är vad. Så ditt fysiska mående är avgörande.

Lycka till! /Kram

Det är självklart du som bestämmer hur du vill göra, men en tanke är att räkna 34 (-1) dagar. Speciellt med tanke på att det inte ens blev en fylla.

Om man väljer att räkna så får det dock inte bli en vana att ta bort en dag då och då. Precis som du själv är inne på blir det lätt att A-hjärnan pockar på extra uppmärksamhet efter att den matats. Sedan kan det gå fort utför...

Vad skönt att det enda du kom fram till var att du inte vill ha. Reality-check?

Grattis till nya insikter. /Kram

Tänker att insikten och medvetenheten är själva grunden. Och du har ju båda. Lägg till intelligens och strategiskt tänkande. Vi är många här som funderar och analyserar lite (!) mer än vad som är nödvändigt.

Däremot är det inte lätt att veta vad man ska göra med alla tankar och känslor. Surret i huvudet. Det är till viss del därför vi dricker, för att få tyst och lite lugn och ro.

Ler lite igenkännande åt alla aktiviteter och förändringar du ska göra i ditt liv. När hjärnan får fritt spelrum tar den i så den nästan spricker. Det är ingen hejd på allt vi kan göra.

Du bad om tankar kring detta. Jag tror att vi på allvar måste hitta ett hållbart substitut till alkoholen. Inte ersätta den med något annat att dricka. Mera att göra något som ger oss mening. En hobby, kanske. Dock en realistisk sådan. Skriva in i kalendern när den ska utföras. Prova sig fram tills man hittar det som känns kul och meningsfull.

Vi pratar om att bryta vanor och det ligger nog mycket i det.

Äsch, känner mest att jag upprepar det som sägs här varje dag. Självklarheter som är så svåra att följa.

Håller med Halvdan, jag ser också ljusglimtar i dina inlägg. Hoppas och tror att du är på väg. Gott så.

Kram