Senaste kommentarerna i forumet

Nu går jag in i dag nio och känner tillförsikt. Så här länge är det hundra år sedan jag var nykter. Som längst brukar det bli 4-5 dagar, alltså alla vardagar utom fredag men på sista tiden är nog också fem dagar ett undantag. I sommar har det oftast bara gått två eller en dag innan jag druckit igen.
Men nu är det alltså dag 9 och idag tänker jag vara nykter.

Tack för tips! Ska kolla upp :)

Ja, för mig är det som det är livsfarligt att ha tråkigt och alkoholen är en sån lättillgänglig biljett från tristess. På senaste har dock guldkanten försvunnit lite för mig. Det är som känslan av lite lyxigt har ersatts av att det känns sunkigt, antagligen pga att det blivit för ofta.

Sitter och funderar en del nu på morgonen, färgade håret och klippte mig igår, och jag kom på att det är flera år sen jag gjort det.
Har haft väldigt dålig självkänsla senaste åren och jag har nog hatat mig själv under åren som jag har druckit, mitt drickande har nog varit ett sorts sätt att straffa mig själv
Så att vakna en morgon och vilja göra sig fin är en väldigt välkommen men ovan känsla.
Märker också att det speglar av sig på min familj nu när jag mår bättre, tycker alla är lite gladare.
Jag är väldigt glad att jag tog beslutet att sluta, jag tänker kämpa för att fortsätta hålla mig nykter...för det känns verkligen som att det är först nu som jag har börjat leva...vill ta igen så mycket som jag har missat under åren när alkoholen har fått styra...nu vill jag ta över ratten och bestämma själv☺

Känslor kan vara jobbiga. Framförallt om det dyker upp tidigt i nykterheten. Är dom dessutom för fel person eller obesvarade kan det vara ännu svårare.

I min 12 stegsgrupp var vi bara män. Man vet att stegen sätter igång saker.

Något man kanske kan titta på är vad känslorna du känner just nu kommer ifrån. Är det behov av att bara få prata med någon finns det väl något som heter alkohol linjen tror jag?

Försök hitta styrka. Motgångar möter vi men kan just i början vara svåra att handskas med.

Finns med över tanke men kan inte finnas här.

Vaknade på nytt. Huvudet känns tungt. Utomhus är det samma väder som inuti mig, grått och regn. Det gör ont i min själ. Riktigt, riktigt ont. Det värker. Tårarna rinner. Hur ska jag ens överleva dagen? Önskade att jag kunde vända mig till min vän men det går ju inte längre! Gud, hjälp mig att inte dricka A närmaste dygnet. Varför måste allt detta ske? ".. Och utsätt oss inte för prövning utan fräls oss från det onda.."
Jag orkar inte mer... ?

Där startar allt. Ett samtal till beroendecentrum eller socialtjänsten.

För mig var det 12 stegsbehandling som blev vändningen. Jag fick nytt fokus och insåg vad jag behövde jobba med.

Inspirerande läsning! Men hur lyckades du hålla dig nykter? Jag faller gång på
Gång trots att jag lovat mig själv och andra att aldrig dricka mer! Efter en tid är det så lätt att intala sig själv att man inte har ett problem, det känns inte som ett okontrollerat sug utan man lurar sig själv att det är rn bra idé till och med. Vad var din ”hemlighet”?

Vad skönt att öppna forumet denna morgon och veta att ni finns och tröstar!???
Ert stöd gör det lättare för mig att starta denna vecka som väntar med diverse jobbiga saker att ta itu med.

Kramar
???

...har också undrar hur det gått? Skriver som Knaskatten att det vekar ju vara mycket bra i i ditt liv för tillfället och när du nu dessutom bestämt dig för att följa punkt 1-3 och övriga saker så är du i hamn. Jag tragglar också vidare... Kram

Vaknade nyss med en överväldigande känsla av sorg och förlust. Det blir inte roligt att ta sig genom detta. Jag måste komma ihåg att min vän bara är en katalysator. Det är han som utlöst sorgen men den fanns där långt innan vi två ens träffades. Tårarna rinner. Gud, hjälp mig! ?

Det är oerhört bra att en process har satts igång och du funderar. Bara det kan ju leda till förändringar omedvetet och att man undviker eller förändrar olika saker.

När jag var i samma situation och fortfarande inte hade utvecklat ett starkt beroende sade någon åt mig med hård ton att jag skulle fundera över mitt drickande.

Det blev ingen mer diskussion och just sådana uttalanden kan nog mest förvärra en sådan situation.

Sen dom där tankarna du nämner att livet ska bli tråkigt kommer per automatik när man börjar tänka tanken eller har slutat dricka. Visst. Jag blir inte berusad eller låter något utanför ta kontroll över mig längre. Bara en sådan sak att varje dag veta vart och att jag också vet vem jag valt att sova bredvid är en oerhörd vinst varje gång grej. Men jag har istället lärt mig att umgås, diskutera och även göra dom saker jag vill utan att behöva dricka /droga för att våga göra det. Det är en grym känsla att inte behöva gå tyst en hel vecka på jobbet och stänga inne allt man känner för att sedan släppa ut allt när det blir helg och det ska drickas.

Sen är jag självklart mer närvarande för dom som behöver mig mest också. Både i känsla och i sinne. Innan var det mest kroppen eller skalet som var här men inget mer.

Helt rätt. Förminska målen lite. Tänk inte på vad som ska hända om 50 år. Det är ditt liv och du ska må bra. Det finns nyktra gemenskaper och även självhjälpsgrupper. Du är inte ensam och det finns faktiskt fler än du som både beslutat sig och också lever nyktert.

Tack för din fina kommentar. Jag tänker jättemkt just nu o processar mina tankar. Funderar över vad som eg får mig att tveka, varför jag eg eventuellt vill fortsätta dricka. Detta forumet känns så bra, att man kan läsa om att man inte är ensam o att man kan få input. Du har helt rätt, man kan bestämma sig för en liten bit i taget ?

Du gör helt rätt som iallafall tänker och även diskuterar kring det hela.

Med beroende i släkten så är det ju faktiskt bevisat att vi har lite lättare än dom utan samma gen att utveckla ett beroende. Vi behöver helt enkelt inte jobba lika hårt som dom innan det eskalerar.

Idag väljer jag att leva nykter och har efter det insett att mina problem med alkohol började väldigt tidigt. Jag drack inte varje dag men varenda gång jag drack så var det på tok för stora mängder.

Det betydde inte att jag ställde till problem med våld, att jag blev elak eller gjorde bort mig men jag drack ändå oftast mest och senast.

Ett problem att förhålla sig till alkoholen handlar ju inte om hur många ggr man fått skämmas eller blivit gripen av polisen. Dricker man nästan varje gång mer än man tänkt och har svårt att sluta så är ju risken stor att det också helt plötsligt börjar ske med jämnare mellanrum och man dricker fler och fler dagar per vecka.

Det dröjde dock många år till efter 18 års dagen innan mitt drickande tog ordentlig kontroll om mig. Jag såg det inte själv och tyckte att det var naturligt att dagarna per vecka jag drack bara ökade och ökade.

Det kom smygande och var inget jag ens tänkte på. Om någon frågade så fanns det alltid något att skylla på.

Vart jag vill komma är att du gör helt rätt som stannar upp lite och tänker till. Tänk inte hela tiden så stort. Du behöver inte tänka för hela livet framåt. Då låter det så jobbigt och det känns lika jobbigt.

Ta varje dag för vad den är. Ingen kan säga vad som är rätt för just dig och lycka till!

Läste o kände mkt igen mig. Uppvuxen med en alkoholiserad mamma som gjorde bort sig. Så det är den bilden jag har i huvudet och så är inte jag. Men IOM att tankar på alkohol upptar mkt av min tid så fattar jag att det inte är sunt o att jag dricker mer än vad som är ok ur ett riskbruksperpsektiv.

..oavsett vilka förhållningsregler du kommer fram till passar dig bäst?! Vi hade ju lite kontakt där i våras och det glädjer också mig att det är så mkt som är till det bättre för dig?!
Jag är lite inne på Knaskattens linje. För mig blir det bara jobbigare att försöka hålla en måttlig nivå. Även om det är tufft emellanåt, underlättar det på ett sätt att inte förhandla..
Har en resa framför mig dock som jag inte vet riktigt hur jag ska göra med än..får stöta och blöta det i min tråd..
Hursomhelst, härligt att se ditt namn lite här och var igen?!
Kram
/Fibblan ?

Jag dricker oxå av tristess, att ha nåt att göra. Att unna sig...känner oxå igen hur man sakta flyttar fram gränserna för vad som är ok i mängd. Jag vill inte heller tänka aldrig utan tänker inte just nu. Så får man se sen. Vet inte om du sett den sidan på Facebook o instagram, alkoless. Tipsar om den ???

Idag är jag helt nykter. Det har jag varit i många år nu och känslan just idag är att jag vill fortsätta vara det. Det är inget jag egentligen behöver fundera på nu. Det känns självklart.

Medans jag fortfarande var aktiv så började jag väl någonstans i bakhuvet inse att det var dags att förändra mitt leverne. Givetvis hade jag folk runtomkring mig som hjälpte mig att förstå det och jag mådde ju allt utom bra.

Jag åt inte bra, jag mest bara drack dagarna igenom och använde andra olika droger för att inte storkna helt. En sak mot ångest och ofta något annat för att orka mer.

Trots detta såg jag mig varken som en missbrukare eller alkoholist. En viktig del i det hela är dock att alkohol alltid varit huvudproblemet. Det andra användes främst för att underlätta eller göra så att jag klarade att dricka ännu mer.

Jag kommer aldrig glömma mitt första möte med vården. Hur stolt som helst var jag för att jag skulle gå dit. Jag hade iallafall gjort något. Så kändes det. Jag stålsatte mig så mycket jag bara kunde och hade full koll på vad jag skulle säga. Jag skulle aldrig i hela mitt liv sluta dricka, jag skulle återta kontrollen över det.

Sagt och gjort. Jag upprättade en plan i samråd med den jag träffade. Vi bestämde hur mitt drickande skulle se ut dom kommande veckorna. Vi kom överens om hur många tillfällen jag skulle dricka på och även hur många öl jag skulle dricka vid dessa tillfällen.

Jag minns fortfarande hur bra det kändes när jag gick ut. Jag tog iallafall ansvar sade jag till mig själv och jag trodde nog att detta skulle funka.

Veckan gick, jag följde planen och mängderna till punkt och pricka. "Jodå. Det går så otroligt bra" sade jag varje gång någon frågade trots att jag höll på falla isär varje gång burkarna började tog slut. Dessutom fick man dricka mängden så jävla fort det bara gick för att överhuvudtaget känna lite pirr i kroppen.

Det var bara en pers och en vecka full av ångest och lögner för mig själv att det gick så bra. Det blev bara en vecka. Veckan efter var jag tillbaka på noll och då skulle jag ju dessutom ta igen allt jag hade missat. Katastrof.

Jag tror någonstans att har inte ett beroende blivit alltför starkt och om inte beroendet har tagit full kontroll över ditt liv så kan du fortfarande återta kontrollen och dricka mindre men gränsen är hårfin och ska man göra det handlar det om full ärlighet mot sig själv. Börjar man rättfärdiga saker som händer och tummar på regler är man definitivt på hal is.

Något jag tänker på ofta är att man kan börja med att kolla om man klarar att vara nykter. Sätt upp ett mål och se hur det går. Längden är väldigt olika för alla men sätt ett rimligt mål så att du inte sätter ribban alldeles för högt och känner dig misslyckad om du inte klarar det.

Om du nu klarar målet. Försök tänka på hur du tänkt, kännt och mått under tiden. Många säger att man mått hur bra Som helst trots att man haft ångest, svettningar och suttit på sina händer för att inte skaka sönder. Ärlighet!

Dela ditt mål med någon här på forumet om du inte vill göra det med en vän eller partner. Följ gärna upp om dagligen till personen och återigen. Ärlighet. Personen här känner dig inte och vet inte vem du är.

Hoppas någon antingen får en tankeställare eller kanske iallafall börjar ifrågasätta en del.

Mörkertalet är enormt. Problemen mycket större än vi någonsin kommer förstå. Och behöver ni få ur er något eller vill säga något så använd mer än gärna tråden.

Du kan läsa mer om mig i min tråd, tror jag har fått med de viktigaste bitarna ? Men kort: dricker mest på helger, bara vin men kan lätt sätta i mig en box på 2-3 dagar, alltså för mkt. Under sommaren har det eskalerat en del och blivit i veckorna också. Dricker helst hemma och har svårt att stoppa då. Tillsammans med andra är jag måttlig pga något slags starkt överjag plus livrädd att tappa ansiktet. Typ så ?

Hur är din situation? Du behöver inte berätta men är nyfiken på att höra från andra som
liknar en själv ?

Hoppas att han inte heller kan sova och att han har dåligt samvete. ?

Slutsats: Han är inte värd mig.

Nu känner jag lite ilska mot honom också. Han borde väl fatta att jag inte tycker det är så kul att sitta och konversera med han och hans fru. Verkar som han njutit lite av att känna sig som tuppen i hönshuset. Sen har han ju uppmuntrat mig hela tiden. Främst via vår sms konversation men också att sitta bredvid mig på möten och uppmuntra mig att träffa honom i kyrkan. Helt blind/döv och korkad kan han inte vara. Han har nog känt sig smickrad och njutit av min uppmärksamhet. Sen fegar han ur när det börjar brännas lite... ?

Känner igen mig mycket i ditt sätt att beskriva ditt drickande, liksom kontrollerat. Har heller aldrig gjort bort mig och ställt till scener, gillar inte att bli för berusad men dricker ändå för mycket. Ska bli roligt (eller roligt?, men du fattar) att följa din resa :)

Det vi någonstans kommer till hur mycket vi än vrider på det hela är att det är väldigt svårt att förklara hur man fungerar i ett missbruk för någon som inte vart i ett eller på något sätt fått hjälp med att förstå det eller iallafall bli lite mer införstådd i vad ett missbruk handlar om.

Sen handlar det inte om att du ska dra allt. Han måste vilja och våga han också. Du ska inte bära det du gör på dina axlar och framförallt inte just nu.

Mitt råd återigen. Ring socialtjänsten direkt imorgon bitti. Vill ni fortsätta tillsammans så måste ni också kämpa tillsammans. Ingenting i en parrelation är bara den ena partens ansvar.

Det kan också finnas nyttiga föreläsningar på Youtube tex som berör detta ämne.

Ingen klandrar dig alls här inne alla förstår! Alla kämpar med samma sak o jag precis som du sätter inga löften som man sen kanske bryter o så känns det skit. Hellre inga löften mer än vad man tänker själv (men behöver inte sättas på pränt). Du har så mycket runt dig så ta det som det kommer försök att må så bra du kan mitt i allt då blir det bäst! Skickar massa styrkekramar till dig ??