Senaste kommentarerna i forumet

Första höstmånaden började igår. Hösten är bra, det är äntligen mörkare och smygandet och smusslandet blir lite lättare, på med luva eller mössa bara så kan man känna sig nästa osynlig på väg till och från bolaget.

Smygandet fortsätter även denna höst, men denna gång smyger jag med att vara nykter ?. Jaja, några vet lite iaf. Det är klart att jag måste hitta ett sätt att berätta detta för folk på men jag tänker inte skynda mig. Det kommer.

Nu ska jag dra luvan över huvudet och smyga iväg med lite pant. Har ju lite gömmor här och där med tomburkar... ska bli skönt när det äntligen blir tomt.

Idag mår jag bra. För två veckor sen bestämde jag mig och jag fortsätter även idag, nykter ?

Skämdes för mycket att gå till jobbet. Kändes som jag behövde en dag till att må lite bättre psykisk.

Har nyss berättat för min kille att jag drack för mycket fredag och söker hjälp. Han verkar stödja mig, men ibland så är han inte rak med sina känslor. Vi får se hur han mår sedan när han har processat. Jag är illamående nu och orolig och ledsen igen. Jag ångrar att jag berättade.

Min mamma har inte läst mina meddelande, så hon har inte svarat. Jag känner mig fortfarande ensam.

Nej, inget ovanligt. Vad jag kan komma på.
Så har ingen förklaring, det är därför jag luftar frågan. Är detta normalt ?

Har det hänt något särskilt i ditt liv nyligen?

En liten fundering eller fråga på en måndag.
Har försökt sluta helt med alkoholen länge, kämpat hårt. Lyckats i perioder och haft återfall.
Men nu plötsligt känns allt annorlunda än förut, det är inget krig med känslor och sug längre. Det känns som hjärnan och kroppen har fått nog och sagt tvärstopp. Jag är inte sugen, jag funderar inte på att det vore gott med ett glas.. tankarna och suget är som bortblåst.
Har någon annan upplevd detta?
Så har det absolut inte varit tidigare, då har det alltid funnits tankar i bakhuvudet. Nu är det helt tomt, precis som om jag vore botad och frisk.

Jag behöver verkligen höra det där. ...tack för svaren!!
Jag vet ju att det kommer att bli bättre, men det är just den där öppna trotsen som gör mig tokig, men jag låg och funderade mycket igår kväll och jag bestämde att jag ska släppa på tyglarna, hon får ta eget ansvar och sen får jag se hur det går.
Vill bara att deras pappa ska sluta jobba och komma hem och hjälpa mig, men jag behöver bara hålla ut till på fredag, då kommer han hem.
En av anledningarna till att jag blev så upprörd är att hon umgås med yngre personer, och tydligen har hon någon som köper ut åt henne, och sedan ger hon vidare till dom...det tycker jag är väldigt fint gjort...men men, det var så och nu är nu. ...får bara hoppas att det blir bättre.

Men jag vet att det är svårt. Hoppas att du kunde sova, jag har sovit ett par timmar och är mkt trött, men det brukar bli bättre när jag kommer till jobbet. I bland är jag så trött att jag tror jag ska gå i bitar, men varje dag i nykterhet, känns som en vinst, även om det ibland är lite deppigt. Idag är en deppigt, regnig dag. Men om du kämpar så kämpar jag. Lycka till! Här på forumet kämpar vi tillsammans utan fördömanden.

Du kommer att klara det. När jag har svårt att sova så brukar jag dricka ett te, som heter Komma till ro. Det hjälper mig. Jag känner igen den onda cirkeln. Jag vill också komma bort ifrån den. Och ja ska följa ditt exempel och lägga ännu en nykter dag till min resa. Ha det bra!

Nu morgon dag 2, var orolig för att inte kunna sova utan vinet på kvällen men denna natt gick ok.
Har hållit upp förut o vet ju att några dagar inte är så svårt men sen när man börjar tänka att nu har jag varit duktig så nu kan jag dricka lite vin...men direkt hamnar man tillbaks i den onda cirkeln...just det vill jag undvika denna gången ☺️
Ha en bra o nykter dag alla där ute ?

De första dagarna kan vara knepiga men det blir bättre. För mig har raska promenader hjälpt, att driva bort den krypande oron/ångesten. På natten lyssnar jag på poddar om jag inte kan sova. Att läsa här är också bra stöd för fortsatt nykterhet.
Heja dig!

Jag har druckit idag. Jag har sambo och två små barn. Så jävla dumt. Massa ångest och känner mej som en jävla looser. Hoppa vinet så slipper du det!!

...är att överföra min bakfylleångest till mina barn.
Svårt att avgöra om det är en bra egenskap eller inte, kanske är den genetisk.

Min gamle far var absolutist, hela sitt liv, min mor påstår att farfars supande skrämde honom som liten.
Pratade med henne igår om det, och även han blev hånad för sitt nyktra leverne,
”tänka sig att hon inte kunde ta sig an en man som inte kunde ta sig en sup då och då...”
Så misstänksamheten har vi båda fått uppleva, min far och jag, men inte samtidigt eftersom jag blev nykter efter hans död.

Men för ett återkomma till vad jag har lyckats med, jo sprida den vidare till mina barn, bakfylleångesten...
Sorgligt ja, men kanske nödvändig...
Min dotter hade ett par präktiga rotfyllor, och fick ångest dagen efter, hon har definitivt tagit det väldigt lugnt efter det.
I lördags morse kom grabben hem halvfem på morgonen, vaknade fortfarande på förmiddagen med en hemsk ångest.
Han kunde inte sova för i hans huvud snurrade det en massa tankar om vad han hade gjort under natten.
Han hade lyckats ringa en kund och skickat en massa dumma mess på natten, han vred sig i ångestkrämpor i soffan.
Jag såg på hans minspel att han inte mådde så bra, kände igen mig totalt.
Han tog en dusch men inte heller det lyckades dämpa hans oro.
Satte sig i utemöblerna på baksidan med en kopp starkt kaffe, såg ner i golvet och jag såg att han skämdes...
-Jag kommer att bli som du pappa, sade han..
-Vadå svarade jag.
-Jag kommer bli nykterist i framtiden, precis som du...
Nänä fortsatte jag, bli inte det, det är skittråkigt, lär dig dricka med måtta bara...
Tillsammans med frugan berättade vi om vänner som inte klarar av spriten längre och som vi klassificerar som alkisar.
Och att vi inte umgås med dem längre för att det bara var alkoholen som band ihop oss, vi skapade en förändring, för vår egna skull.

Han suckade och tyckte nog att livet sög ordentligt just då, jag kände empati och förstod hur ångesten grävde i hans mage.
Ja det gör ont, det går över med tiden tills han har fått lite distans till det.
Han berättar om mer dumheter som hände, vi försöker varken trösta eller på något sätt släta över det, han måste få bearbeta det själv.
Vi kunde bara berätta ur våra egna erfarenheter, och hur det lindras lite med tiden.
På kvällen skulle vi iväg på femtioårsfest, så det var mer kalas på gång, men han bangade inte, han följde med trots den hemska baksmällan.
Inte tog han en endaste droppe med alkohol, ingen återställare eller försök till att lindra ångesten med mer alkohol.
Tvärtom var han väldigt öppen med sig baksmälla och ångest bland gästerna, några skrattade åt han och andra kände medömkan.
Först på söndagen blev han lite piggare efter att fått lite mera sömn, men oron gnagde i hans kropp, han var inte samma glada kille.

Vet att sådan här brakfyllor brukar dämpa hans drickande framöver, frågan är väl bara hur länge?
Men hoppas på att han finner en gyllene väg till att få ett bra socialt drickande, ett som fungerar framöver.
Självklart måste de unga få trampa i klaveret några gånger tills de finner sina begränsningar, för vissa tar det lång tid ..

Men det gör ont i ett faders hjärta att se sin egna son ha en sådan ångest, en självupplevd sådan, som fick mig att resolut sluta dricka själv.
Jag vet att det gör ont, ja helvetiskt ont och att det med tiden blir värre för att sedan aldrig sluta helt.
En livserfarenhet som jag inte vill att de själva ska få uppleva utan kan bromsa sitt drickande i tid.
En svår balansgång som inte alla klarar, ibland undrar jag inte om det ligger i generna.

På femtioårsfesten då?
Tja fem flaskor alkoholfri öl på fyra fyllchaffisar säger ju lite om hur dåligt omdöme de hade, dålig framförhållning.
Flaskorna var ju avsedda för mig, men jag fick dela med mig av dem, alla vill inte dricka sötsliskig läsk på fester..
Två tredjedelar gick hem när det blev för kallt och ruggigt på sena kvällen, resterande kvalade sig till A-klassen och fortsatte resten av natten och efterkommande morgon med en vidhängande bakfylla.
Fick lite bilder skickade till mig nästföljande dag med hur man hade staplat grejer på ett sovande ansikte, klassiska fyllbilder.

Själv har jag också magsmärtor men av helt naturliga orsaker, skönt att veta.
Några dagars tarmvila med fasta läker ut allt elände, det händer någon gång per år och jobbigast ör att sitta och räkna tuggorna när andra äter och magen knorrar frenetiskt av hunger och samtligt tvärlåst.
Idag var det ett födelsedagskalas till, och alla go’saker på kaffebordet rev i suget, men det var fortfarande bara ett hungersug trots allt.

En helg ett liv, man känner att man lever i vilket fall, och visst är det skönt att jag fortfarande ser problemen större med att dricka alkoholen än glädjen att få dricka den.
Tio och ett trekvarts år, still going strong.
Men det är dock mycket tack vare att andra forfarande dricker den som håller min övertygelse uppdaterad.
Hade jag inte sett nackdelarna eller inte velat sett dem, så vet man inte hur det hade gått.

Tack min son för att du offrade dig i helgen, det stärkte mig ett tag till, men jag hade helst sett att du hade sluppit.
Och tack den tredjedel som stannade kvar på femtioårsfesten och festade resten av natten, era bilder stärkte mig också ett tag till.
Jag vet hur ni mådde, och jag kan inget annat säga att ni förtjänade det, det var en risk ni tog i beaktning när ni inte insåg era begränsningar.
Lätt att bara efterklok, bättre att vara för-klok.

Nästa uppdatering redan om fyra dagar, då vi har firmafest på jobbet, och jag vet redan vilka som är lågoddsare.
Man ser så mycket man egentligen inte vill se när man är nykter, den verkligheten som inte dimmas genom en berusad syn.
Skrämmande men verklig, kanske jag är dum som fortfarande väljer att gå på fester, vad tror ni?

Tjopp!

Berra

Söndagkväll. Börjar närma sig midnatt. Har varit uttråkad hela dagen och vill inget annat än ta ett glas vin. Har försökt sova för att sova bort det men kan inte. Känner även de negativa känslorna som kryper sig närmare och som jag vet alkohol kan driva bort för en stund...

Vår ambassadör :-)
Vänligen Li-Lo

Har med två tonåringar här hemma en 14 o en 18 (killar båda) man kan tro att dom tror att dom bor på värsta all inclusive hotellet o inte en krona har dom betalt för det heller ?? förstår din känsla att man tjatar o säger samma sak om o om igen...man får bita sig i tungan o upprepa mantrat jag ska inte dricka något vin det är inte vört det...
Tryggt att höra av Mirabelle att det blir folk av dom ?? ja man hoppas ju o tror att man fostrar små bra människor men undrar hur dom tror att dom ska få mat i sig tvätta städa diska o hushålla med pengarna...den som lever får se! Styrkekramar till oss tonårsföräldrar vi behöver det ??

Igår hördes inte jag och min vän av på hela dagen. Idag tänkte jag att han får höra av sig först, inte jag. Det gjorde han till slut, vid 20-tiden. Då inser jag att vi inte hörts på typ 48h och att det är det längsta uppehållet sedan vi började prata med varandra för två månader sedan. Inte så konstigt att varma känslor växer fram när man har så tät kontakt. Jaja, jag tror jag kommit i någonlunda känslomässig balans nu. En dag i taget... ⚖️

Lugn bara lugn, det blir folk av dem allihop i slutänden. Vi må bli skalliga av att slita vårt hår över dessa egensinniga varelser som även kallas tonåringar, men de blir klokare vart eftersom. Det jag har lärt mig av resan är att när de börjar bli sexton sisådär så är det dags att släppa kontrollbehovet och coacha från sidlinjen. De gillar djupa samtal, men kan de spåra minsta fördömande så sätter de hälarna i backen och gör precis tvärtom. Så, öppenhjärtiga samtal, där du som lågaffektiv vuxen hjälper till med konsekvenstänket. Väljer du si, blir följden förmodligen så. Väljer du så, blir följden förmodligen... osv. Sedan ta ett stort kliv tillbaka och ha is i magen medans de gör sina val med öppna ögon och hanterar konsekvenserna. Förr eller senare väljer de behagliga konsekvenser framför obehagliga, för att de går på sina nitar och mognar i processen.

Välj att fokusera på att imorgon är det tredje dagen av nykterhet..?!
Och oavsett vad din mamma svarar, så känn dig superstolt över dig själv att du vågat vara så ärlig! Det är till stor hjälp att ha ngn IRL också, som vet vad man är i, och som kan stötta när det känns tufft. Så bra gjort - tänk vad mkt du hunnit med i nykterheten redan?! Det är en vinst du kan vänta dig framöver åtminstone..mer tid!
Mer tid, mer energi, mindre ångest och nedvärderande tankar när man är sann mot sig själv, piggare, gladare, tryggare, ja listan kan göras hur lång som helst..och så de små fysiska förbättringar som smyger sig på och som inte är att förglömma..lite mindre uppblåst, viktnedgång, fräschare hy, klara ögon etc..
Hur gick det då? Fått ngt svar av mamma? Ibland kanske man inte får höra exakt det man vill, hon kanske behöver tid att "processa"..hoppas det gick bra och oavsett som sagt..??
Kram
/Fibblan ?

Jag är så fruktansvärt less på att bråka med min dotter, har pratat med henne oändliga gånger nu om att hon röker och lik förbannat så hade hon rökt inne på sitt rum nu när jag kom upp och skulle be henne att diska. ...
Ibland känner jag bara att jag inte orkar. ...jag tänker inte dricka, men kunde jag skulle jag ha åkt hemifrån i några timmar bara för att få vara ifred....

Lät som en helt fantastisk fredag✨! Och ovant. Bara det att ha energi till att göra annat än soffan då, är ju upplyftande ?!
Hoppas det inte blev värre med förkylningen och att lördagen och dagen idag också blev bra?!

Jag drack alkohol igår, men är på banan igen nu..försöker att inte hänga läpp för det utan vara nöjd över att jag idag somnar nykter.
Tänker att du också kommer att göra det! Önskar dig en god natts sömn?!
Kram
/Fibblan ?

Något jag nöter in hos ungarna, och försöker leva efter själv, är att det är viktigare att GÖRA förlåt än att säga förlåt. När man har gjort fel och vet om det kanske det inte är så viktigt att ”bekänna” och söka absolution för att rena sitt eget samvete. Det kan tom vara själviskt, beroende på hur sårad mottagaren av bekännelsen blir. Det dåliga samvetet kan istället tjäna som drivkraft för att göra förlåt, dvs se till att aldrig någonsin göra samma sak igen. Det kan tex kräva stora förändringar av vilka sammanhang man utsätter sig för. Om din högra hand förleder dig, hugg av den, typ.

Jag landar allt mer i min problematik. Någonstans önskar jag att jag kan "vara med" och socialdricka men jag förstår nog egentligen att det inte går. Nu är det att hitta motivationen och stödet från min man att avstå. Varken mannen eller jag är där än. Det kommer ?

Jag mår redan så mycket bättre efter att ha postat här. Ni är så snälla. Jag har berättat för min mamma nu. Väntar på hennes svar. Jag skäms för mycket för att berätta på telefon, men jag sa till henne att jag behövde bara hennes stöd just nu. Att jag har börjat söka hjälp och har tagit beslut att sluta dricka, men jag behöver att hon säger till mig att det är okej och att hon är stolt att jag söker hjälp.

Imorgon är det jobb. Det blir "Hej hade ni kul på fredag?" och jag kommer behöva svara "Ja det var trevligt". Jag kanske får höra "Du blev rätt så full va" och skämmas för mig själv. Jag ser inte fram emot det.

Men jag ser fram emot att kunna uppdatera här imorgon att jag har varit nykter i 3 dagar.

Tack tack tack! Blir lite generad av dina fina ord ?
Har försökt att komma undan mig själv så länge, gömt mig och ljugit, kan inte göra det nåt mer.
Kram!

Jag känner så väl igen din berättelse i mitt eget förhållande till alkoholen. Du är så stark som har valt att ta det här steget och vågat erkänna att du har ett problem med alkoholen! Det blir lättare och du kommer att hitta sätt att träffa dina vänner på utan att dricka. Varmt välkommen hit?