Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era svar! Jag skulle egentligen vilja gå på AA men det går verkligen inte eftersom jag bor i en liten stad och jag litar inte på att det inte skulle komma ut. Hade jag inte haft mitt barn hade det inte spelat lika stor roll.

Det enda jag vill nu är att slippa alkoholen för gott och bara vara en bra förälder. Jag vill att mitt barn när det blir äldre inte ens ska minnas att det någonsin sett mig med alkohol. Det är mitt mål. När jag tänker på det känner jag mig hoppfull. Men så tänker jag att någon kanske trots allt såg vad som hände för några dagar sedan och så får jag panik igen.

Men stort tack för era svar. Jag ska absolut ta mig an programmet som finns här på alkoholhjälpen!

@ensam1984

Det stämmer så väl!

Najs! Grattis :)

Åhh jag lider med dig! Och känner även igen mig själv i mycket av det du skriver. Det där att drickandet var problematiskt redan från början, men det är först när man blivit ”vuxen på riktigt” som man riskerar så stora allvarliga konsekvenser att motivationen finns att sluta. Jag tycker att du ser väldigt klart på situationen och tror helt och fullt på att du kommer att lösa det här. Försök se ångesten du känner nu som en väckarklocka. Eller ett larm. Larmet går. Fara! Ångesten försöker skydda dig. Att älta och fastna i skam och skuld är du dock inte hjälpt av. Det gick bra. Du har fått en chans att göra om och göra rätt. Du har fått chansen att tacka nej. Om du vet med dig att du inte kan tacka nej måste du göra en annan plan, gärna tillsammans med din man så att du har stöd. När jag valde att bli nykter så undvek jag alla situationer där alkohol bjöds. Jag gick inte enns på restaurang. När jag kände mig tryggare såg jag till att köra bil till tillställningar, så att jag inte kunde dricka. Nu, efter ca två månader nykter, är jag trygg nog att vara i sammanhang där man förväntas dricka och säga ”Nej tack. Jag dricker inte alkohol.” Du kan också, jag lovar. Du behöver bara en hållbar plan för att inte bli tagen på sängen av frestelsen.

Suget är mycket mindre nu... Har tryckt läsk o godis och kollar Netflix serie... Snart ska jag lägga mig och somna till någon podcast. Dag 6 går till ända.

Babbs

Varför det?

Välkommen hit till forumet! Just nu låter det som om du upplever total panik och ångest över din situation. Det är hemskt. Försök andas, drick en kopp te och erkänn för dig själv att du från och med nu är en ny, bättre person som gör bättre och klokare val framöver. Förlåt dig själv och ta hjälp att bli nykter. Det kommer bli bättre. Jag lovar. ?

Bra insikt om att du kommer behöva göra slut med alkoholen.
Jag har inga barn, men jag har alltid värnat om min anonymitet, så på det viset har jag full förståelse för dig!

Du har börjat med punkt 1 i grovjobbet vilket är ett första steg:
Insikt.

Jag var, när jag var på botten (eller toppen av min karriär som rå-alkis trots mina dryga 30 levnadsår) riktigt illa ute i min relation till alkoholen. Jag klarade sista året inte ens att hålla uppe med intag medans jag jobbade, vilket hade kunnat fått hemska konsekvenser.
Jag ville värna om min anonymitet eftersom jag inte ville att det skulle synas i journalerna pga att jag vet hur lätt det är att döma folk, så jag googlade runt lite granna och hittade in hit.
På startsidan här på alkoholhjälpen hittar du ett 11 stegs program du kan göra helt anonymt. Där jobbar man med allifrån att kartlägga problemet, till att analysera riskfyllda situationer och får hjälp att se hur man kan undvika fällor, att få hjälp att hitta andra alternativ till att hålla sig borta från alkohol osv.
Jag genomförde detta program och sedan dess har jag hållit mig nykter, det är ca 8 månader sedan, planen är livslång för min egen del.
Under tiden i detta program får du, om du vill, en stöttande hand från alkoholhjälpen - ta den om du provar programmet, den är så värdefull!

Tala med din respektive också, om du bestämmer dig för att ta hjälpen jag tipsade dig om, eller om du tar annan hjälp - du behöver all stöttning du kan tänkas få av närstående. Hela världen ska absolut inte veta, men den närmsta kretsen kommer att stötta dig i ditt beslut, och det är riktigt skönt att säkra upp grunden med stöd.

Det finns hjälp att få med andra ord, även om du vill värna om din integritet.

Mod och styrka,
Dee

Har varit en lugn o skön kväll åt lite gott o var sen ute o körde lite sambon o jag. Jag för jag ville känna den sköna känslan av att köra en fredagkväll ?? kom precis hem igen. Känns riktigt riktigt bra sitter o dricker Loka Crush hallon ute på altanen o njuter av en vit härlig fredagkväll! Skön avslutning på semestern blir det här. Tänkte hälla ut sista vinet i dunken i dag men sambon tyckte inte det. Den står där o blänger åt mig men det kan den gott göra för jag är sååå trött på den! Min nya vän heter Loka Crush ??
Trevlig fredagkväll på er alla o hoppas alla får sova gott sen! Kram till mig o alla som behöver en ??

Hej. Jag har för första gången sökt mig till ett forum som detta, trots att jag varit medveten om mitt mycket problematiska drickande sedan jag var 17. Nu är jag drygt 40. Så många hemska saker har hänt mig under blackouter under åren men på ytan har jag varit en någorlunda ”normal” person med utbildningar, jobb, relationer och bostad. Jag har flera gånger försökt att sluta. Och det har fungerat - i några månader. Sedan har jag känt mig ”frisk” och glömt bort varför jag slutade. Jag har då börjat dricka igen och det har gått bra ända till nästa katastrofala fylla. För tre år sedan fick jag barn. Det har varit det bästa som hänt mig och livet har varit fantastiskt. Jag har inte haft något större intresse av att bli full. Men så hände det. Min sambo och jag åkte förra veckan på semester med vårt barn och hälsade på vänner. En kväll dukades det fram förutom vin till middagen även starksprit. Jag drack. Hur det slutade klarar jag inte ens av att skriva men jag kan säga att det handlade om att jag utsatte mitt barn för fara. Dagen efter var helt och hållet fruktansvärd. Min sambo insåg vad som hade hänt. Mitt barn mådde bra men berättade för sin pappa vad jag hade gjort. Jag visste inte om de övriga i sällskapet hade sett eller hört vad som hänt men ingen sa något. Jag är nu fullkomligt paranoid. Jag är fullt på det klara med att jag på djupet måste arbeta med mitt alkoholproblem men jag vågar inte be om professionell hjälp då jag tänker att en beroendeläkare kan tänkas göra en orosanmälan till socialtjänsten. Vi har ett bra liv och mitt barn mår bra. Jag har inget alkoholbegär egentligen men jag har väldigt svårt att tacka nej. Jag behöver hjälp att på riktigt förstå varför jag har så svårt att säga nej. Alkoholen ger mig ingen ”glädje” som jag tyckte att den gav mig när jag var yngre så jag har egentligen inget behov av den. Nu är jag nästan paralyserad av ångest och vet inte vad jag ska göra. Jag har nu förstått att jag aldrig mer kan fantisera om någon sorts måttligt drickande utan jag måste göra slut med alkoholen en gång för alla. Självhatet jag känner nu är värre än någonsin. Jag skulle vara så oerhört tacksam om någon ville ge en kommentar. Jag behöver hjälp men måste verkligen vara anonym pga att jag inte vill riskera att förlora mitt barn.

Bra strategi, har själv använt den många gånger. Även i situationer då jag känner mig ledsen, fundersam, glad, uttråkad - ja i alla de situationerna som jag innan tog till A, även om instinkten inte kommer direkt nu. Detta forum är guld värt, att kunna skriva av sina inre tankar utan att bli dömd, ibland får man till och med ett eller två härliga hjärtan tillbaka eller en kommentar :)

ha en fiiiin fredag!

Berätta för oss, vi har säkert varit där du är eller kan om inte annat lyssna och finnas där för dig

Vad är det som skrämt upp dig så? Berätta litet mer. Här på forumet finns en enorm mängd livskunskap samlad. Någon kommer att kunna hålla din hand genom skräcken.

Japp, suget var ganska starkt kan jag säga. Var nog bra att bara gå iväg en stund. Men det har släppt nu. Skönt :)

Här finns en till som ligger i soffan och bara dryper av skam & skuld

Jag får ståpäls och blir tårögd när jag läser ditt senaste inlägg. Fruktansvärt hur du har lidit, men samtidigt fantastiskt att du är där du är idag. Du ska ha cred för att du tar emot och tar till dig hjälpen du behöver. Så modigt! Nu blir det bättre! Kram

Fredagarna tyckte jag var tyngst i början. För mig hängde ”ta helg” ihop med att dricka vin och låta veckans stress rinna av. Jag lurade kropp och knopp genom att byta rutin efter jobbet på just fredagar. Istället för att skynda hem, snabbstäda och landa med pizza i soffan började jag göra planer och ta mig ut. Ibland något så enkelt som en långpromenad. Andra gånger stämde jag träff med gubben eller ngn unge eller kompis inne i city. Andra gånger uträttade jag tråkärenden. Vitsen var att inte landa i soffan och sakna vinet. Du låter bestämd i din strävan att hålla nykterheten, trots suget. Fortsätt så. Det kommer gå strålande. Trevlig helg!

Riktigt starkt att fly in på hemlighuset med forumet, istället för att falla. Vilken utomordentlig strategi. Den lägger jag bakom örat till någon gång jag befinner mig i skarpt läge ? Hejja dig!!!

Nästa steg vet jag inte. Jag vet vad som vore klokt att göra, fast om jag har kraft att Klara av det, det vet jag inte. Idag har jag bara druckit 12 x folköl 3,5 och det börjar bli sent på kvällen. Visst ölen är slut och jag börjar bli orolig för oron som kommer snart. Men kanske kan jag lyckas somna snart. Kanske jan jag vakna utan att behöva leva igenom den värsta zonen. För mig har Alkoholismen olika tuffa zoner. Den tuffaste är helt klart att nyktra till. 1 - 14 dagars helvete kan vänta. Första dagen värst sedan trappas smärtan ut dag för dag. Men okej, de tre första dagarna är ren tortyr utan medecin. Varje dag plågas man utan att kunna sätta någonting emot. Sedan släpper det mer och mer. Efter fjorton rena dagar kan man lätt tro att det aldrig hänt. Fast det har det.

Jag hade tänkt "vila" från möten idag men så kom rastlösheten farande vid middagstid så jag kastade mig hastigt i bilen och åkte iväg på möte iaf. Väl på mötet känner jag mig lugn och rastlösheten försvinner. Väl hemma igen så känns det ok. En dag i taget. ?

@hoppsanjagvänder

Jo det går bra. Fick precis vänner på besök igen så jag har förberett mig mentalt på att säga nej. Men gick in på dass och tog upp alkoholhjälpen nu för att distansera mig lite. Men Jo jag har sug. Vi ska bara ge fan i det du ;)

Har ett enormt sug nu. Har ju nästan alltid druckit något en fredag vid denna tiden... Vid grillen, vid spisen, till musiken etc... Magen skriker efter giftet... Men jag har inget hemma ändå så synd för dig lille A djävul!

Hur går det? Hur känns det? Jag har en sån liten period just nu då jag är jädrans sugen på en iskall bira. Men nej... Jag ska inte. Hoppas att det går bra!

Hej. Jag har inte skrivit på ett tag. Jag åkte in på psyket igen och fick stanna där i fem dagar. Troligtvis mådde jag så dåligt för att jag fått en höjning av mina antidepressiva mediciner men inget att stilla ångesten med. Så jag fick lugnande och sömntabletter under uppsikt, dvs jag åkte in till beroendeenheten varje dag och fick lugnande och insomningmedicin för en dag i taget. Då fick jag även prata med en sjuksköterska varje dag och det var skönt.

Den 3 juli var jag, min alkoholteraput och hennes chef på Rönneholms behandlingshem för kvinnor. Det var ett bra besök och det blev bestämt att jag skulle spendera tre månader där. Så den 18 juli checkade jag in. Det är skönt att vara här och jag njuter av att vara nykter. Här får jag en chans att andas, reflektera och skapa insikt. Jag pratar flera gånger i veckan om hur jag mår och hur jag funderar. Vi får uppgifter att göra och redovisar dem inför de andra klienterna. Det är faktiskt en ynnest att ha fått den här chansen. Eftersom det här är Nämndemansgården så jobbar de utifrån 12-stegsprogrammet och vi åker på AA och NA-möten. Det är fint att ha den gemenskapen att luta sig lite på.

Jag inser att jag har en chans att få tillbaka allt det där jag har förlorat, om än i annan form. Jag känner mig mer positiv och känner en hoppfullhet jag inte känt innan. Här får jag chansen att förstå hur sjukdomen fungerar och hur den nästan ledde mig i döden. För det var sjukdomen som gjorde så att jag ville avsluta mitt liv. Nu när jag fyller dagarna med mening tänker jag inte längre på det. Det är väldigt, väldigt skönt.

Tack för alla era inlägg, det är fint att ha den här gemenskapen också, och förhoppningsvis kan min berättelse hjälpa någon annan.

Ha en fin fredag!

Har idag pratat med en vän/terapeut som jobbar med tankens kraft. Jag frågade henne häromdagen, varför kan jag inte göra något lagom? Varför kan jag inte träna lagom till exempel? Jobba lagom? Dricka lagom? Äta lagom?
Till svar fick jag att jag är en ängel. En ängel gör inget lagom. Det är allt eller inget. Erkänn för dig själv att du är annorlunda. Det finns en mening med att du jobbar med det du gör. Med människor. För att du har sån kunskap. Att du kom till jorden för att vara en ängel och hjälpa andra. Du har påbörjat en process i dig nu, att få reda på vem du är.
Hon frågade mig hur jag känt mig när jag var yngre. Och jag har alltid känt mig annorlunda. Försökt att anpassa mig efter allt och alla för att passa in. Så även med alkoholen. Har aldrig gillat det egentligen men det skulle ju vara så, att man skulle festa och så vidare. Hon sa att nu när du hållt upp ett år så kommer du kunna dricka lite igen. Du har höjt din medvetenhet till något annat. En högre makt. Jag ska bara inte glömma att jag är i en process hela tiden och att jag förändras. Hela livet. Det kommer att ändras hela tiden. Men en sak finns alltid kvar, universum. Den högre makten. Tron kan försätta berg.
Blev ett långt inlägg. Men har det lite som min dagbok där jag skriver ner mina tankar o känslor.
Ha en fin helg?